EU har tagit ett antal beslut rörande främmande växter som rubriceras som ”invasiva”. Det florerar en hel del rykten, vi benar ut vad som gäller just nu.
Vad är en invasiv främmande art?
Invasiva främmande arter är arter man kommit fram till är ett stort hot mot biologisk mångfald och att de också kan få stora negativa effekter på trädgård, jord- och skogsbruk och människors hälsa. Man beslutar om både växter och djur.
Vilka invasiva arter tar man beslut om?
I regel arter som inte hunnit få fotfäste inom EU. Man vill tidigt kunna stoppa en invasiv art. Det betyder att exempelvis mördarsnigeln, som har sitt ursprung inom EU (Spanien/Frankrike) och blivit ett problem i länder som Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Österrike inte finns med på EU:s lista.
Att främmande arter kan bli ett problem är inte bara ett problem inom EU. I Sydafrika och många andra länder har man exempelvis problem med eukalyptus som är oerhört snabbväxande och sprider sig villigt, På Island (som inte är med i EU) har växten sandlupin, Lupinus nootkatensis, blivit ett stort problem. När den blommar färgar den marken blå, även på flygplatsen.
Vilka växter har man tagit beslut om?
I skrivandes stund (2018-03-21) finns det just nu 23 växter på EU-förteckningen över invasiva främmande arter, vilka inte får introduceras i landet eller spridas i naturen eller gynnas att bli fler. Man får heller inte sälja, byta och importera dessa arter. Sju av dessa finns i vår svenska natur.
Under 2018 kommer inga beslut om nya arter tas. Så om de som tidigare låg på förslag för listning under 2018, till exempel gudaträd, Ailanthus altissima, kommer i år inga beslut tas.
På listan finns några växter som det är större sannolikhet att du har den i din egen trädgård eller odlingsmark:
Sidenört, Asclepia syriacea, det är den som har beigevitarosa blommor. Inte så vanlig i svenska trädgårdar men det finns de som odlat den för doften skull.
Den sprider sig! Mer om sidenört kan du läsa i vår artikel här.
Sidenört ska inte förväxlas med röd sidenört, Asclepia curassavica, eller orange sidenört, Asclepia tuberosa, som är färgstark i orange-rött och vanlig i kommunala sommarblomsplanteringar.
Vattenhyacint, Eichhornia crassipes,
har länge varit ett problem i Victoriasjön som blir helt igenväxt av vattenhyacinten men lär just nu inte klara en svensk vinter. Har tidigare sålts som ettårig flytväxt till minidammar, dels för dess vattenrenande förmåga men också att den, om sommaren blev varm, kunde blomma fint i lila. I Asien gör man flätade möbler av vattenhyacint. Den förbjöds 2016 men återfinns faktiskt fortfarande på svenska butikers hemsidor. Här kan du läsa Naturvårdsverkets faktablad om vattenhyacinten: https://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/vaxter-och-djur/frammande-arter/ias-faktablad/k2-Fakta-dammvaxterA4-Vattenhyacint.pdf
Röd jättegunnera, Gunnera tinctoria, har än så länge inte påträffats i svensk natur och kan vara svår att odla även för riktiga zonknäckare.
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum, jättelokan och även tromsölokan, innehåller växtsafter som vid kontakt orsakar rejäla hudskador hos människan. Man har på många platser länge försökt utrota dessa arter, ett svårt arbete ha det visat sig.
Jättebalsamin, Impatiens glandulifera,
var förr vanlig i koloniområden. Den kallas också för sprättiväg, när fröställningarna mognar så exploderar kapseln och fröna sprids med stor kraft över ett stort område. Den kom till Sverige från Asien på 1920-talet. I likhet med många andra växter har den blivit ett problem i naturen i slutet av 1900-talet.
Gul skunkkalla, Lysichiton americanus,
har sålts som kantväxt till dammar och bäckar. Sprider sig intensivt. Göteborgs botaniska trädgård är en offentlig trädgård som är drabbad av den. De undersöker just nu vilket det bästa sättet att få bort den är.
Fjäderborstgräs,Cenchrus setaceus, anges av Naturvårdsverket som: Pennisetum setaceum,
Naturvårdsverket har meddelat att “nya rön har visat att alla sorter av fjäderborstgräs, där det finns belägg för att de ursprungligen härstammar från Pennisetum setaceum ”rubrum”, egentligen tillhör en annan art av fjäderborsgräs, Pennisetum advena. Detta innebär att det är tillåtet att handla med dessa sorter på grund av att de tillhör en art som inte är listad inom EU. Det är tillåtet att handla med, och importera sorter som härstammar från Pennisetum setaceum “rubrum” om de är korrekt märkta som Pennisetum advena. Alla underarter, hybrider och sorter av fjäderborstgräs av arten Pennisetum Setaceum omfattas däremot av EU-listningen, oavsett om det anses sterila eller inte.”
Enligt SKUD så heter rött fjäderborstgräset, som är godkänt, Cenchrus x advena men förekommer i handeln under namnet Pennisetum x advena och Pennisetum setaceum ‘Rubrum’ . Vi tror att bilden i verkets faktablad visar det godkända röda fjäderborstgräset.
Vad ska du då göra?
Naturvårdsverket har i sina faktablad med växtbeskrivningar angivet hur man bör hantera den förbjudna växten eller om man hittar den i naturen. Länkar till dessa faktablad finns vid varje växt i denna artikel.
Skrivningarna på verket hemsida är per 20180321 bitvis otydliga, otydligare när det gäller växter än när det rör djur. Och man har inte helt koll, på en sida finns en bild på en gul skunkkalla men bildtexten anger att det är en jätteloka. Faktabladet för fjäderborstgräs har en bild som troligen är det godkända Cenchrus x advena och inte det förbjudna. Vi har påtalat att deras information på hemsidan är otydlig och de har nu lovat att rätta till den. För vissa listade djur anges det tydligt att man får ha dem kvar tills de dör, men man får inte sälja, överlåta dem, föröka dem eller släppa ut dem i naturen. Sådan tydlighet finns inte för växter. På deras frågesida anger verket däremot tydligt att man inte får ha en förbjuden växt i en visningsträdgård. I en visningsträdgård har man inte helt koll på besökarna och därmed heller ej på om en besökare tar med sig en bit av en växt.
I skrivande stund finns det inga sanktionsmöjligheter mot den som har en förbjuden art på sina ägor. Troligen kommer beslut om sanktionsmöjligheter i augusti 2018 då den svenska förordningen för invasiva främmande arter väntas komma. Hanteringsprogrammen ska vara klara senast i januari 2019. I skrivande stund finns det inga sanktionsmöjligheter mot den som har en förbjuden art på sina ägor, troligen kommer det senare.
Det finns alltid övergångsbestämmelser för kommersiella aktörer som kan få sälja sina fröer och växter tills ett visst datum efter beslutsdatum. De växter som beslutades 2017 har man till augusti 2018 på sig att sälja. Växter som förbjöds 2016 är det i skrivandes stund totalförbjud på. Observera att förbjudet att sälja gäller direkt för privatpersoner, inge tidsfrist på ett år finns för privata aktörer.
Rykten
Det går också rykten om att Naturvårdsverket har bestämt att såpnejlika, praktlysing, kanadensiskt gullris, häggmispel, blomsterlupin och många andra vanligt förekommande så kallade mormorsväxter är bestämda som invasiva i Sverige. Vid vår kontakt med verket den 21 mars 2018 uppgavs att det har man inte beslutat om. Däremot har man påbörjat ett arbete med att identifiera och riskklassificera växter, ett arbete som Artdatabanken gör på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Man tittar på arter som redan finns här men även på arter som kan komma hit, så kallade dörrknackararter. Bedömningarna kommer att göras i samråd med andra myndigheter och berörda aktörer och själva arbetet med riskhanteringen ska påbörjas våren 2019. Vi tror att ryktet om att beslut om dessa finns beror på att de finns nämnda på en av verkets hemsidor.
Det kan i sammanhanget sägas att fasanen, som många tror är en gammal svensk fågel, avsiktligen infördes i Sverige på 1700-talet, från Asien. Det finns väl ingen idag som svär över fasaner men väl över kanadagåsen som är ett problem på många platser, bland annat på badstränder. Den infördes mycket avsiktlig på 1930-talet. Och i England samt många andra europeiska länder är syrenbuddlejan ett stort problem, den sprider sig ohämnat bland annat längs järnvägsspåren. Här i Sverige är det just nu få förunnade att få den att överleva en vinter. Och den är inte med på EU:s förbudslista.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Föregående
