Det finns mycket att se på Chelsea Flower Show. Man kan tillbringa en vecka där utan att hinna se allt. Mängder med intressanta växter, detaljer, kombinationer och all kunskap som finns bland de som ställer ut. 8000 personer är engagerade att skapa denna utställning.
Bland de mindre trädgårdarna, de som kallas för Sanctuary Gardens, var det fyra som väckte mitt intresse. En finns presenterad i artikeln om vilda trädgårdar och de tre andra kommer här.
The Biophilic Garden Otsu – Hanare
Foto: Kerstin Engstrand
Chelseas mest älskade designer, japanen Kazuyuki Ishihara var tillbaka. Ingen blir så glad för sin medalj som han. Det blev guld – förstås igen. Jag håller längre inte räkningen på alla hans guld med jag har följt honom sedan han först ställde ut. 2023 hade han även ett stort uppbåd japansk press med sig.
Biophilia handlar om att interagera med andra av naturens livsformer. Här bland annat hur det känns att samverka när man är inne i det lilla huset, ‘hanare’, som är en liten byggnad avskild från huvudbyggnaden. En byggnad där du känner lugn.
Här är sol och skugga viktigt, de reflekteras via taket och man omges av det rofulla porlandet av vatten. Eller som mr Ishiharas tolk översatte till:
Accept the past, live in the present, and look forward.
En smart och trevlig tredelad trädgård. Entré, uteköksdel med matplats samt en stilla avskild plats med plats för bara två personer. Skulle även fungera som exklusivare takterrass.
Här var det onekligen medelhavet som inspirerade. Det var funktionellt och vackert.
Foto: Kerstin Engstrand Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand Lägg märke till mellanväggarna som är genombrutna. Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Text och foto: Kerstin Engstrand
London Square Community Garden
London Square Community Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Ännu en fräsch trädgård med stor plats för att äta mat och umgås på. Bordet i terrazzoteknik hade inlagda schackbräden. Även här hade man delat in ytan i rum där det innersta även rymde en hammock. pergolan var uppbyggd av en typ av armeringsjärn som även var dekorativt som tak trots att det ännu inte var klätt av växter. Trachelospermum jasminoides, stjärnjasmin växer längs stolparna. Den är inte vinterhärdig här i Sverige.
Tom Massye samtalar med BBC:s Monty Don. Foto: Kerstin Engstrand
2023 var det år när antalet stora trädgårdar med dominerande ”vilt utseende” ökade markant. Fem av de tolv stora längs huvudgatan var “vilda”, och vad dominerade i sin tur i dessa – jo fallna träd och liggande trästockar! Tom Massey hade den största, delad i flera delar och den var som en skulptur.
På bilden ovan ser du Tom samtala med BBC:s Monty Don om hans massiva statement för vad viktigt gamla och döda träd är för insektslivet. Hans trädgård var skapad för Royal Entomological Society och den hade även ett skjul som var ett laboratorium. Format som insektsögon – förstås.
Efter Chelsea kommer den att byggas upp på en offentligt plats i London, mellanWestfield Stratford City Shopping Centre och Queen Elizabeth Olympic Park.
Fick guld och pris för bästa konstruktion. Här trädde man in i en förfallen trädgård med ett ännu mera förfallet hus. Av huset återstod i princip bara delar av nedervåningen. Här fick man uppleva att vissa växter lever vidare, som blåregnet som blommade magnifikt.
Foto: Kerstin Engstrand
Detta var nu en plats för hemlösa. Cleve West lyckades iscensätta detta med bravur. Fallna träd fanns där. En trappa som ledde en nedåt. Ogräsen som maskrosor fanns förstås. På muren var det målat formklippta växter. De var bildade av gröna prickar, 120 000, var och en symboliserade en hemlös i Storbritannien. Fågelholkarna hade även de en symbolik. Man blev nödgad att sätta för holkarnas hål så att inga fåglar skulle bosätta sig i dem. För då skulle man inte kunna riva trädgården förrän alla fågelungar hade flyttat ut.
Foto: Kerstin Engstrand
Var detta Chelsea:s första rotvälta?
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Guldglädje, Cleve med anläggarna Crocus som även fick pris för bästa konstruktion! Även 2016 fick Cleve guld, se den trädgården här. Dessutom blev han Best in Show både 2011 och 2012, plus flertal guldmedaljer.
Trädgården fick guld. Koreanska Jihae Hwang fick mycket uppmärksamhet för sin koreanska kulle med en byggnad för att torka växter i. Byggnaden var gjord i traditionell stil och hantverket var murat i lera. Ett underverk i sten, för i Korea har sten stor betydelse, landet lär utgöra till större delen av sten. Detta var inte hennes första Chelsea utan tredje. Hon hade denna gång skapat en bit av landets viktigaste skog, Jirisan som är platsen där flest medicinalväxter växer samt många utrotningshotade alpiner. Mängder av växter som vi kallar för ogräs fanns också. Mest känd blev Jihae nog för något helt annat, hon gav kung Charles III en kram!
Nu var detta inte hennes första guld. 2011 fick hon guld och ‘Best Artisan Award’ för sin mycket unika Hae Woo So : Emptying your Mind – Traditional Korean Toilet som såg ut så här:
Foto: Kerstin Engstrand
Året därpå, 2012, var hon tillbaka med en stor trädgård. Då väckte hon stor förundran med Quiet Time : DMZ Forbidden Garden för vilken hon fick guld och ‘President Award’. Vild natur, eller förfallen natur har hela tiden varit hennes tema. 2012 hade hon byggt upp landskapet vid den koreanska gränsen med ett förfallet vakttorn på toppen av en kulle. När jag gick runt där blev man tagen, där fanns metallid-brickor på stupade, där fanns stigar fullt med knappar från fallna soldaters uniformer och hon hade även satt upp bilder på hur den riktiga platsen såg ut, platsen som hon hade kopierat och byggt upp på Chelsea-12. Ett hantverk utan dess like.
Ekoturism visades också. The Fauna & Flora Garden var den, tillsammans med den koreanska, som var svårast för publiken att se ordentligt då de båda var byggda som en hög kulle. Men vid kullens fot fanns en liten ekoturistbutik.
Här växte bananer och eukalyptus samt bambu vilka lär vara gorillors favoritföda. För många år sedan träffade jag Dame Jane Goodall som 2024 fyller 90 år. Denna trädgård var även en hyllning till henne, hennes välgörenhetsorganisation Roots & Shoots har vi tidigare träffat på.
Dame Jane Goodall på Chelsea-06. Foto: Kerstin Engstrand
Man ville visa vad viktigt det är att att bevara naturen. Efter Chelsea återuppbyggs den i Edenprojektet i Cornwall.
Foto: Kerstin EngstrandDame Judi Dench, som även fyller 90 2024, med partner David Mills, de är båda mycket engagerade wildlife, särskilt träd och ekorrar. Foto: Kerstin Engstrand
The RSPCA Garden
The RSPCA Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Denna är den sjätte “vilda” trädgården, men den tillhörde kategorien mindre trädgårdar.
En liten äng på taket, smarta sittplatser som också är tänkta som gömställen för vilda djur som igelkottar:
Foto: Kerstin Engstrand
I muren fanns fågelholkar på rad, tänkta för gråsparvar som minskar i antal. De har tydligen inga problem med att på tätt. Vatten i olika former samt ogräs i form av smörblomma. Fast detta är inte revsmörblomma utan den vackra upprättväxande som man än så länge ser mycket av i England, dock mindre här i Sverige.
Svamp var mycket populärt 2023. I den rostiga byggnaden, gjord av en gammal fraktcontainer, ryms en svampodling! Denna trädgård vars växter är främst vilda växter som kombineras med odlade, kommer att bli en del av en allmän park. Här hittade man potatis bland stenläggningen.
Foto: Kerstin Engstrand
Fick silvermedalj. I en liten damm växer vattenkrasse som är ett bra sätt att hålla dammar fria från alger. Det kan du lättast göra genom att dela en köpeplanta i bitar och strö bitarna över vattenytan. Då kommer snart sticklingarna bilda rötter och börja rena vattnet.
Ja, kärleksört går att äta, särskilt bladen, allra helst innan växten börjat blomma. Beroende på sort kan bladen bli mycket stora och feta. Rika på C-vitamin och vatten, smaken går åt ärthållet, särskilt som ärtskidor. Torkade smakar de fränt. Så de passar utmärkt i en blandad sallad. Lär även vara goda stekta och i alla källor anges att man ska då steka bladen i fett. Då ska de vara särskilda goda till fisk! Kärleksörten kan därför också vara en bra ört vid matbrist. På nätet finns en lista över de viktigaste mer eller mindre vildväxande örterna som är bra att ha kunskap om i en överlevnadssituation. Där kommer kärleksörten på sista plats, nr 14. Maskrosen är på plats nr 13, annars är mjölkört, björk. tall, vass och kaveldun de fem i topp. Den vilda finns ända upp till längs Norrlandskusten. Där hittar du den på torra växtplatser, ofta bland sten för detta är en mycket torktålig växt.
Vanlig kärleksört i blom i september månad. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns uppgifter om att även rötterna går att använda som föda. När det anges “går att använda” brukar jag bli lite misstänksam. Det brukar betyda att man inte dör av den och att den inte smakar något särskilt även om det finns de som anger att de smakar lätt av nöt. Dock, rötter har jag än så länge inte smakat. Men en fördel är att rötterna kan användas året runt.
Barnens farfar, som var örtintresserad gotlänning, kallade kärleksörten för dunderlök. Det är tydligen en vanlig gotländsk benämning då den, enligt folktron skyddade mot blixtnedslag. Därför ska man ha kärleksört växandes på taket.
Liten kärleksört blev utnämnd till Årets perenn 2016. Foto: Kerstin Engstrand
Danskarna kallar kärleksörten för Sankt Hansört. Sankt Hans är lika med vår midsommarafton. Och danskarna vet hur den ska använda denna ört. För de har koll på varför den kallas för just kärleksört. För den kan spå! vad då spå? Jo, kärlekens öden kan den spå. Vi sover ju med en bukett blommor under huvudkudden. Men i Danmark plockar de två hela plantor och hänger upp i taket. Varför två plantor? Jo den ena är för kvinnan, den andra för mannen. Nu ska man se hur de två plantorna reagerar. Böjer de sig mot varandra blir det snart bröllop, vänder de sig ifrån varandra blir det ingen kärlek och är man redan gift kanske det blir skilsmässa. Det sägs att man kan utläsa mängder av olika händelser allt eftersom plantorna böjer sig. Just under midsommar, dvs Sankt Hans, ska kärleksörtens kraft vara extra stark. Under Sankt Hans tänder man i Danmark även eldar, ungefär som vi gör på Valborg.
Kärleksörtsplantor i Danmark, i mitten av juli månad. Foto: Kerstin Engstrand
Att kärleksörten har blivit symbol för just kärlek beror nog främst för att den är så tålig och livskraftig. Vilket gjorde att brandmännen i New York valde just att plantera kärleksört efter katastrofen den 11 september 2001.
Den har ansetts vara antiseptisk, mot brännsår samt blodstillande men även verksam mot liktornar och vårtor!
Kuriosa: Stora färska blad är utmärkta att putsa skor med!
Undrar om armén tipsar soldaterna om det. Annars är nylonstrumpor suveräna att få upp verklig glans på läderskor, det är i alla fall ett tips som fallskärmsjägarna lär ut. Och så ska man spotta på lädret innan.
Han gjorde det igen! Chris Beardshaw blev publikens favorit – igen. 2023 var det hans sjätte publikfavoritpris. Med hans signatur, hav av perenner, ovanligt många träd för detta var en skuggträdgård och med konst som inslag fick han även guldmedalj. Dessutom var trädgårdens budskap i dess namn: Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Chris vet hur man berör.
Vanligen har han skulpturer i sina trädgårdar. Denna gång var det inga för publiken synliga sådana. Utan vad som utgjorde det för ögonen viktiga var två stycken enkla byggnader, som mindre tempel. Själv sa Chris att detta var en slow gardenträdgård och det låg verkligen något i det.
Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Vid publikens fötter var det perenner planterade i block:
Som alltid när det gäller Chris Beardshaws trädgårdar så finns en harmoni. Samt växter av absoluta högsta kvalitet, denna gång dock inte från hans egna plantskola utan de kom från Deepdale Trees, Hardy’s Cottage Garden Plants och Kelways. 2023 års Chelsea Flower Show var också viktig ur ett annat perspektiv, det var 25 år sedan hans gjorde sin första utställningsträdgård 1998 och det var 25-års jubileum för välgörenhetsorganisationen Myeloma UK. A Life Worth Living visade den verkligen! Jag har följt hans utveckling under dessa 25 år och Chris är alltid att lita på samt oerhört trevlig att ha att göra med. En gyllene regel han alltid haft är att växterna i hans trädgårdar är växter som är som bäst i slutet av maj. Han vägrar specialimportera växter som inte passar in i det brittiska klimatet. 25 år på Chelsea, 40 år yrkesverksam inom hortikultur och faktiskt gjort hela 40 internationella utställningsträdgårdar. Varit programledare för trädgårdsprogram för BBC, fått minst 14 guldmedaljer, sex Best in Show, otaliga gånger blivit publikens favorit med mera! Glömde en sak, han har även skrivit fyra böcker.
Han talade även om att uppskatta de små skeendena i en trädgård vilket oftast blir ännu mera betydelsefulla när man exempelvis blir sjuk i cancer, som blodcancer. Mitt i arbetet med att slutföra det allra sista innan domarna skulle komma så tid han sig tid och talade varmt om det lilla, som en fjäril som plötsligt fladdrar förbi i solen eller ljudet av stilla vattendroppar. Eller blänket från en vattenspegel när ljuset når den.
De två minihusen, nästan som tempel, var sammanbundna. Från långsidan kom man till den första som hade ett fint grönt mönster i plattsättningens skarvar:
Så vatten fanns det, förstås. Det har en stark symbolverkan. Via vattnet kommer man i kontakt med sitt innersta. Från denna leddes man visade, nu på en gång som var mera vanlig. Den ser bred ut på bild men var “bara” 90 cm bred. Meningen var att med tiden ska växterna täcka mera av bredden så att de berör ens fötterna när man går.
Foto: Kerstin Engstrand
Väl framme kom det gröna i stenfogarna fram i ny form. Nu ledande en till ännu ett vatteninslag.
Det är sofistikerat enkelt. Så “enkelt” att det är svårt att skapa. Chris visade upp en ny sida. Denna åttkantiga vattenspegel syntes knappt från utsidan. Den låg där som en önskebrunn.
Foto: Kerstin Engstrand
Huvudbyggnaden, var det ett tempel eller ett kapell?, skimrade ibland plötsligt i guld. Något därinne glimrade till beroende på hur solens strålar nådde den. Vad var det som skapade detta skimmer? Jo, guldsprayade blad. Blad med samma form som de växter som fanns i trädgården. En idé att ta efter!
En lugn trädgård. En lugnande trädgård. En trygg plats där man kan dra sig undan för att samla kraft. Där växterna bäddade in en med sin grönska. Något som behövs när man drabbas av livshotande sjukdom. Totalt var det nio träd planterade, bland annat en ginkgo.
Överraska med några extra vackra ägg som förgyller påsken! Genom att använda detta klassiska sätt, att färga äggen med lökskal och skapa mönster med hjälp av blad sprids lite extra glädje.
Skal av gul lök ger gulbruna ägg och röd lök röd-lila ägg.
Du behöver:
Foto: Kerstin Engstrand
De yttersta, torra skalen, av gul och röd lök. Håll skalen separata.
Färska blad, jordgubbsblad, finns så här års. Eller ta mindre krukväxtblad med tydliga bladnerver.
Gammal nylonstrumpa, klippt i bitar
Påsförslutare för fryspåsar
Samma vatten med lökskal kan användas till flera kok efter varandra. Ju mer skal du har i kastrullen desto starkare färg kommer äggen att få. När man köper gul lök i lösvikt kan du passa på att plocka i lite lösa skal som brukar ligga i kartongen.
Jordgubbs- och smultronblad går att plocka nu på våren. Ta bara ett blad från varje planta. Tar du krukväxtblad eller små blommor ska de vara “vanliga”, det vil säga inte fetbladsväxter.
Foto: Kerstin Engstrand
Av nylonstrumporna använder vi benen. Klipp till längder om ca 12 cm. Ta inte foten då sömmarna kommer att ge märken på äggen. Varje del knyter du först till på ena änden med hjälp av påsförslutare. Fukta därefter strumpan, ägget och det blad som du vill ha som mönster. Det är lättare att få bladet fint mot ägget om samtliga tre delar är fuktiga. Därefter lägger du i ägget och bladet. Se till att bladet kommer med undersidan mot ägget och att det ligger tätt mot ägget. Fäst ihop den andra änden av strumpan, se till att strumpan ligger tätt mot ägget.
Börja med att koka ett ägg så att du ser att du har gjort rätt.
I vattnet lägger du lökskalen, de gula i en kastrull och de röda i en annan och låter det koka upp. Därefter lägger du i äggen. Se till att vattnet täcker äggen. Undvik kastruller som är förtennade inuti, förtenningen kan ta färg. Låt äggen koka till lös- eller hårdkokta ägg. De gula kanske ska bli löskokta och de röda hårdkokta så är det lätt att se skillnad. Ta upp ägg-strumporna, spola dem i kallt vatten och lös upp strumporna. Nu kan du se ett fint mönster av ditt löv på ägget. Förbered för nästa kok, strumporna kan användas igen. Du bör dock ta nya blad.
Vid påsktid är trädgården snusbrun. Men något gult brukar blomma, kanske några tussilago, några späda, ljusgröna skott från tidiga vårblommor och en och annan krokus syns till. Varför inte göra något roligt på gården eller i trädgården nu till påsk? Äggjakt på annat sätt.
Foto: Kerstin Engstrand
Äggträd
Foto: Kerstin Engstrand
Det har hänt något med päronträdet! Vilket konstigt träd – det är fullt med små påskägg! Överallt sitter det stora och små chokladnougatägg i trädet! Äggen sitter fast med vanlig häftmassa och vi har blandat stora och små ägg för effektens skull. Var inte orolig för att varm sol eller regn ska förstöra dem, trädet skövlas mycket snabbt på sina skatter.
Foto: Kerstin Engstrand
Titta ett fågelrede!
Foto: Kerstin Engstrand
Lite torrt gräs går lätt att vira till ett litet fågelrede. Upphittaren får naturligtvis behålla alla äggen.
Mamma, mamma jag har funnit en kyckling i busken! Snabbt tas det vackra pappret av den funna påskkycklingen. Och påskkycklingen smakar extra gott i vårsolen.
Extra överraskning
Foto: Kerstin Engstrand
Varför inte fylla påskägget med godis och en fröpåse som extra överraskning. Valet av frösort bör anpassas till mottagarens odlingsmöjligheter. En trevlig tradition. Kanske även katten får en påse kattgräs? Fröpåsarna på bilderna här, ja de är från äggjakter i mitten av 1990-talet.
Foto: Kerstin Engstrand
I stället för påskfjädrar
Foto: Kerstin Engstrand
Ormhassel blir också fint som påskris. Här är urblåsta ägg målade i olika motiv, med oljefärg, och upphängda direkt i busken. Har man en stor buske kanske den kan skattas på några grenar. Annars brukar kvistar av ormhassel finnas att köpa i blomsterbutikerna så här års.
Dessa ägg håller i många år, förvarade i en äggkartong förstås. De är nu 50 år gamla!
Äntligen! En härlig köksträdgård där man även åt lunch varje dag samt skolklasser fick besöka, det var en av de verkliga pärlorna på 2023 års Chelsea Flower Show. Plot to Plate gillades skarpt, från jord till bord brukar vi säga.
Jag har varit med så länge att jag minns Sir Terence Conrans takterrass med spaljerade tomatplantor och Rosemary Vereys franska potager. Rosemary orsakade då en verklig buzz, plötsligt ville alla ha en köksträdgård där blommor och ätbart samsades i skira och praktfulla kombinationer. Idag talar man om “edimentals”, dvs en kombination av orden ornamental och edible.
Nu var det en av Chelseas verkliga veteraner Mark Gregory’ s tur. På senare år mest känd för att ha blivit publikens favorit för sina trädgårdar tillägnande grevskapet Yorkshire. Nu blev det en trädgård för Savills. Hans, håll i dig nu, 108:e utställningsträdgård och för 34:e året i rad! Fem guldmedaljer har han fått på Chelsea, 2023 blev det “bara” förgyllt silver vilket många trodde att Mark var ledsen för. Men inte, han hade fått ut sitt budskap om vikten att odla nära. Idag är det självklart att allt som används i en Chelseaträdgård är återanvänt och återanvänds igen.
Både gammal som ung besökte trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Nu blev det en trädgård som föreställde en köksträdgård tillhörandes ett lantligt beläget hotell. En levande köksträdgård, en fungerande, här plockade kocken kryddor och grönsaker från odlingen och varje dag t ett antal Chelseapensionärer lunch här vilket i sig var unikt, första gången mat regelbundet serverades i en trädgård. Dessutom kom skolklasser på besök och några hade extra fint sällskap med prinsessan Catherine of Wales.
Foto: Kerstin Engstrand
Det är mycket man kan göra på 100 kvm! Ett utekök, en matplats för åtta personer under tak och, mängder med odlingsyta så frågan man ställer sig, varför gör inte fler något liknande av sina trädgårdar?
En stor urna fylld med vatten och blommor var ett enkelt och effektfullt sätt att skapa ögonfröjd. Den var så placerad att man avnjöt den från flera olika håll.
Notera mönstret i bänken, ärtor! Foto: Kerstin Engstrand
En bänk runt det “berömda trädet”, Gleditsia tricanthus ‘Ruby Lace’, var flitigt använt av de som fick komma in i trädgården.
Träd
Foto: Kerstin Engstrand
Höga, spaljerade avenbokar skyddade trädgården vid entrén mot uteköket. Mot muren i trädgårdens nederkant fanns ett ståtligt fikonträd som samsades med lök och kryddor.
I mitten stod det träd som vissa förståsigpåare angav var orsaken varför Mark inte fick guld. För att det inte var utslaget. Gissa vad Mark blev upprörd! För som han påtalade, det stod redan i briefen som lämnats in ett år tidigare, att detta träd inte skulle vara fullt utslaget.
Äpple- och päronträd var självklara. Foto: Kerstin EngstrandVin fanns förstås också! Foto: Kerstin Engstrand
Kryddhörna
Foto: Kerstin Engstrand
Överallt hittade man kryddor. I ett hörn vid grillen fanns några. Andra växte i rabatten och åter andra i fina krukor. Myntor och citronmeliss växte i regel i krukor, de är kända “rymmare”. Svamp fanns förstås också.
Perfekta kålrabbbin, sallat i mängd, fänkål i rabatterna samt bondbönor med rubinröda blommor.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Lite vatten
Foto: Kerstin Engstrand
Den lilla bäcken med vattenkrasse och wasabi ansågs inte uppfylla säkerhetskriterierna. Vatten i form av vattentunnor och vattenkannor fanns lite var stans.
Efter Chelsea kommer Savills dels att använda sina erfarenheter tillsammans med välgörenhetsorganisationen Rethink Food, som särskilt arbetar med skolbarn samt i samarbete med Shaw Trust kommer den att byggas upp på Meadow View House i Nottinghamshire.
Horatio’s trädgårdar är alla skapade för personer som har drabbats av plötsliga och allvarliga trauman, är sängliggandes eller efter ett tag sittandes i rullstol, då man drabbats av ryggradsskador. Med dessa skador följer även en extra stor känslighet för ljus och UV-utstrålning samt att man har svårt att reglera kroppstemperaturen. Ofta tillbringar man minst ett år på sjukhuset, oftast på sjukhus som inte har en egen sjukhusträdgård. Då är det mycket svårt för patienterna att få komma ut, och om det går, så behövs det omfattande planering långt i förväg. Behov av avskildhet är också mycket stort, många ligger på rum som delas med flera.
Så uppdraget var att göra en både vacker och användbar trädgård för denna målgrupp i Sheffield. Där man lätt ska kunna vara ute liggandes i sin säng. Självklart även fungerande för anhöriga, sjukhuspersonal och de som arbetar med själva trädgårdens skötsel. Att Sheffieldsjukhuset har ett stort upptagningsområde innebär att många patienter är långt hemifrån. Långt från sina nära och kära och att de i regel inte har någon anknytning till orten. Samt förstås att det blir svårare att få besök.
Samma växter men med olika fokus:
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Uppdraget att göra denna trädgård fick Charlotte Harris och Hugo Bugg en vecka innan Chelsea-21, i september-21. Där framgick det att de dels skulle göra en trädgård till Chelsea-23 och den riktiga, hela trädgården till Sheffield. Det innebar också att de hade nio månader på sig att planera tills Chelseadelen skulle lämnas in våren -22.
Hur använde de då den tiden? Nio månader är i dessa sammanhang en lång tid och ett unikt tillfälle. Jo, de började att samla hela sitt kontor på en resa upp till Sheffield. De jobbar alltid med att förstå sammanhanget trädgården ska leva i. De vandrade i bergen, de besökte områdets museer och de intervjuade skadade och personal. Även den brittiska sjukvårdsförvaltningen, NHS, har mycket att säga till om. Man besökte även andra Horatioträdgårdar, bland annat en som Tom Stuart Smith år 2020 designat, London Spinal Cord Injury Centre, Royal National Orthopaedic Hospital, Stanmore.
Betula nigra i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården ska vara så lättillgänglig att man inte ska behöva boka tid med mängder av personer för att ta sig ut. För det är ett problem på sjukhus där man inte har en egen trädgård och då kommer patienterna väldigt sällan ut. Vad krävs för att lätt kunna röra sig runt i en trädgård i en sjukhussäng eller i rullstol? Ett av kraven vid sidan om tillräckligt breda gångar och svängutrymmen var att underlaget måste vara absolut slätt för minsta ojämnhet ger för en ryggradsskadad person enorma smärtor. Absolut inga skarvar och kanterna måste var säkra. Samt att man vill kunna njuta av det vackra oavsett man sitter i en rullstol, ligger ner eller står upp som anhörig eller sjukvårdspersonal. Det blir minst tre olika höjder och perspektiv.
Terrazzospecial!
Aquilegia ‘Yellow Queen’ bäddar in gången. Foto: Kerstin Engstrand
Markbeläggningen blev en speciallösning för Chelsea, en egenkonstruerad cementfri terrazzoteknik där bindemedlet släpper igenom regn och fukt. I slutträdgården i Sheffied kommer en liknande lösning finnas. Markmaterialet från Chelsea kommer där att användas till växthusfundament och tillverka möbler av.
Foto: Kerstin Engstrand
Denna trädgård är cirka en åttondel av den blivande riktiga trädgården. Den “riktiga” börjar att byggas under 2024 och beräknas invigas under 2025. I Storbritannien finns elva “spinal units” och Princess Royal Spinal Injuries Centre i Sheffield är ett av de största med ett mycket stort upptagningsområde. Idag finns det ingen sjukhusträdgård där. Platsen som trädgården byggs på är – en parkeringsplats! Denna trädgård blir den åttonde Horatioträdgården. Att omvandla parkeringen till en trädgård innebär också att ta hänsyn till insyn från sjukhusbyggnaden. Genom trädgården går det även två cirka fyra meter breda utrymningsvägar.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Behovet av enskildhet löstes genom flera mindre trådgårdsbyggnader, liknande de som Tom Stuart Smith hade infört i den trädgård han designade för Horatios. De byggs av ek och är inspirerade av bikupor. Där inne finns flera fönster och även ett takfönster så man kan se ut åt alla håll. Väggarnas dekoration är tumavtryck från patienter och sjukhusanställda, 1200 och alla gjorda i lera. Arkitekten är Andrew Mcmullan som även var delaktig i Harris & Buggs Chelseaträdgård 2021.
Foto: Kerstin Engstrand
De stenhögar som syns mitt bland växtligheten har en särskild story. Dels att man som tradition i Peak Distric och andra vandringsleder bygger stenrösen för att visa vägen, och att man lägger på en sten när man passerar. Peak Distric är nära, bara 20 minuters promenad från Sheffield. Tre stenrösen återfanns i Chelseaträdgården, det kommer att bli nio i den slutliga. Det finns även en annan rolig detalj om dessa. En av dem som bygger dem var som barn med sin far som byggde liknande i landskapet till barntv-serien Teletubbies! Stenrösena som också påminner om bikupor blir särskilt vackra under vintern när frost, och kanske även snö, klär dem.
Foto: Kerstin Engstrand
Vatten är även en viktig del i trädgården. Att känna på, se hur det glittrar i solen, höra hur det porlar. Vattenspegeln är ganska stor och ser ut som ett bord. Men där finns avtryck av bestick, avtryck av formar till besticktillverkning. Det och verkygstillverkning är en del av staden Sheffields historia. Valet av färg, mörkt silvergrått var ytterst medvetet. För när solen lyser så skimrar vattnet i en silvergrå ton, samma färg på vattnet där två av Sheffields floder korsar varandra. Där får vattnet en särskild färg då de två floderna har helt olika berggrunder de passerar. Det är ett av många exempel på att små detaljer gör stor skillnad. Dessutom är denna typ av vattenkonst en av Horatio’s signaturer.
Amsonia illustris och Briza media. Foto: Kerstin Engstrand
Träd är en bärande del av trädgården. Här valde man särskilt björkar som använts inom industrin, björkris lär ha använts för elden på något sätt. Planteringarna är generösa och många växter vajar fint i vinden. Buskar hjälper även till att sila trafikbullret från en närliggande större transportled.
Rosa mutabilis. Foto: Kerstin Engstrand
Vad kommer då bli nytt i denna Horatioträdgård jämfört med de tidigare? Först – en kompost! Den var ganska lätt att få in i planen vid godsentrén. Trädgårdsmästarna har ett eget litet kontor i trädgården samt det kommer även att finnas ett växthus. Merparten av odlingsbänkarna är tillgängliga med rullstol. Plats för social samvaro och att kunna dra till sig tillbaka är två viktiga delar.
Designskiss: Harris Bugg Studio
Varför heter då trädgården Horatio’s?
Foto: Kerstin Engstrand
Horatio’s Garden är en välgörenhetsorganisation grundad av David och Olivia Chapel, läkare i Salisbury och vars son Horatio, tragisk omkom 2011 vid 17 års ålder, dödad av en isbjörn under en vetenskapsresa till Svalbard med The British Exploring Society. Han hade arbetat som volontär på Salisbury Spinal Centre och skulle utbilda sig till läkare. Där hade han särskilt påtalat att det saknades en bra utomhusmiljö för patienterna.
Trädgården i Sheffield förvaltar de på ett 25-års kontrakt. Organisationen är öppna om hur mycket det kostar, exempelvis skötsel av en trädgård kan gå på 90 000 GBP per år. Visionen är att alla de elva sjukhusen ska få en egen trädgård. I skrivandes stund finns sju, den åttonde i Sheffield blir färdig 2025, Trädgårdarna finns i South West, Scotland, Stoke Mandeville, Midlands, London & South East, Wales samt Northern Ireland.
Exceptionell kvalitet
Foto: Kerstin Engstrand
Designfirman Harris Bugg Studio har vunnit sex guldmedaljer, två förgyllt silver, en Best in Show på RHS Tatton Park och nu 2023 Best in Show på Chelsea Flower Show. De slog sig samman 2017 och det går bra för dem, idag har de tolv anställda. Deras signatur är att hortikultur – årstidsväxlingar och storytelling om platsen där trädgården anläggs. Hållbarhet är en självklarhet. En av slagord är också “Small things – big difference”.
Chelseaträdgården var 8 x 22 meter. Den fick guldmedalj och Best in Show vilket betydde att den fick flest poäng av de stora trädgårdar som fick guld. Trädgårdarna jämförs inte med varandra utan mot den brief man lämnat in och blivit antagen mot ett år innan Chelsea samt utförande, konstruktion, växtkvalitet etc. Kriterierna är officiella och handlar inte om smak. Om en trädgård får lika många poäng väljer domarna vilken av de med lika höga poäng som ska bli Best in Show. När domarna skulle bedöma denna trädgård fick de var sin rullstol att passera trädgården i! Det var enligt flera av dem en oerhört viktig upplevelse.
Att trädgården fick en enorm uppmärksamhet är väldigt viktigt för Horatio’s. Man har nått ut till så många, patienter, anhöriga, sjukvårdsanställda, politiker med mera.
Det finns de som uttalat sig nedlåtande om denna trädgård. Att den inte skulle ha vunnit för att den inte var vacker nog! Att den inte gjorde något större intryck! Ja, det kunde man läsa i svensk trädgårdspress. Uppenbart hade man en favorit, Sarah Price trädgård som också fick guld. Okunskap eller fördomar, både och verkar fått blomma ut. Hade ju varit bra om man läste på att det är inte en “skönhetstävlan” som det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, bedriver utan bedömningen är grundlig.
Raj Tent Club i samarbete med V&A Museum. Foto: Kerstin Engstrand
Det går rykten om att på Chelsea Flower Show kan man inte handla. Hmm, då har nog de personerna aldrig varit där. Det finns mängder av butiker med varor i alla prisklasser. OK, några är för stora att ta med på plats men det finns mycket annat. Man kan även beställa växter.
2023 föll vi för följande:
Raj Tent Club i samarbete med V & A Museum var en oas i turkost och så elegant. Vill ha-känslan kom direkt. Glömde fråga hur man håller dem rena efter regn. Tältet går på runt 20 000 kronor, vilstolen runt 2000 kr och solparasollet cirka 13 000 kronor. Men de säljer även mindre kuddar för ca 750 kronor.
Pergolan som de kallar partytältet för är 2,8 meter långt. Rymmer med lätthet tio personer för en dinnerdate, kanske till och med tolv. Taket ska vara vattentätt. Finns i ett flertal olika mönster att välja mellan. Tälten görs på beställning och leveranstiden är runt åtta veckor. Leveranskostnad tillkommer. Tältet finns även i storleken 3,6 meter.
Hogben Pottery är kända för sin fina vardagskeramik där framför allt hundar är dekor men även snödroppar och jordgubbar samt andra blommor kan man hitta i deras stora utbud. Allt handgjort och inte två Westiehundar är lika. Här fyndas alltid något till husvakter och andra. Jag är särskilt svag för deras kannor, både de små mjölk-/gräddkannorna och de större som är stadiga och bra även som vaser.
Foto: Kerstin Engstrand
Mr Foxs Garden har också en mycket hög kvalitet på sina produkter. I år var en av deras handkultivatorer/handkrattor nominerade till årets produkt.
Foto: Kerstin Engstrand
Det i Devon belägna företaget har haft brittiska träd som förebild till deras serie med handredskap. Så vackra och sköna att hålla i så det är svårt att välja om de ska användas eller vara dekoration. Företaget plantar ett nytt träd för var tionde redskap de säljer.
Foto: Kerstin Engstrand
En annan nominerad till årets trädgårdsprodukt var dessa som har en alldeles egen bokidé: Här kan man plantera boksidor och upp kommer morötter, en pumpa eller något annat kul beroende på vilken bok man valt.
Foto: Kerstin Engstrand
Gardena fick 2022 mycket uppmärksamhet för sin återbruksmonter och de var åter 2023 med en liknande. Roligast är att höra britterna uttala Husqvarna (som äger Gardena) – det krävs lite övning vilket de anställda glatt berättar. Här hittade man också Caley Bros svampodlingar.
På flera ställen i Gardenas monter hittade man svampodlingar. Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Mr Fothergills hade fått tillsägelse att 2023 var det dags att göra en lite trevligare monter och det gjorde de. De fick fyra av fem stjärnor.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Det fanns också detta transportabla lilla hus, priset angavs vara 1 miljon GBP.
Foto: Kerstin Engstrand
Sist men inte minst, för första gången sålde Horatio’s Garden muggar. Deras trädgård blev 2023 Best in Show. Emma Bridgewater stod för designen.
Louise Condons keramik väcker habegär! Foto: Kerstin Engstrand
Något av det roligaste på Chelsea Flower Show är att man varje år upptäcker en ny hantverkare eller konstnär. 2023 charmades många av Louise Condons keramik. Hennes både rustika och eleganta keramik har enbart botanisk dekor.
Hon har särskild förkärlek till stjälkar. Och gör gärna unika exemplar där kunden valt växter från den egna trädgården. Det händer till och med att hon får uppdrag att föreviga brudbuketter! Men också begravningsblommor. Hon använder allt från färska blommor till torkade.
Foto: Kerstin Engstrand
Vill du pröva själv så tipsar hon om följande teknik för att göra platta föremål som inte ska hålla vatten.
Köp lera, brukar finnas i välsorterade hobbybutiker, brukar heta typ Hobby Clay som är en lufttorkande lera som passar för föremål som inte ska hålla vatten, till t ex en tavla. Du behöver även en gammal handduk, två flata jämna pinnar och en kavel. Pinnarna ska ligga på underlaget och vara avstånd när man kavlar ut leran. En vass kniv samt färg, akrylfärg att måla med samt smala penslar. En liten svamp behövs också. Vill du göra vaser så är tekniken en annan.
Välj ut mallar, som lock, burkar eller liknande.
Ha de växter som du vill använda till hands.
Lägg ut handduken och lägg leran på duken. Nu ska överskottsfukt dels kavlas bort samtidigt som leran kavlas ut.
Lägg ut pinnarna på vardera sidan av leran. Meningen är att kaveln ska rulla på dessa pinnar så att leran får jämn höjd.
Rulla ut leran, först åt ena hållet, därefter åt andra. Det vill säga både på längden och på tvären. Innan du vänder håll ska du vända på lerklumpen.
Louise talar om att man hör ett speciellt ljud när leran är tillräckligt utkavlad. Det lyckades jag inte höra men kanske man lär sig efter lite träning.
Nu ska mallen användas. Tryck den mot leran så att konturerna syns tydligt. Du ska inte trycka så hårt att mallen skär igenom leran.
Dags för växterna. Komponera dem löst på leran så som du vill ha dem. De kan läggas på separata eller med överlappning.
Rulla in växterna i leran, dvs. kavla på dem – glöm inte stödpinnarna- och kavla in dem från två olika håll.
Ta bort växterna. Det brukar gå lätt men ibland ligger några rester kvar. Dem tar du lättast bort med en pinsett eller en kniv.
Låt det hela torka ett par minuter.
Nu är det dags att ta fram mallen igen. Använd den för att skära bort överskottsleran.
Dags att låta ditt konstverk torka ett par dagar, lämplig plats är fönsterbrädan.
Grundmåla med vit alkrylfärg. Låt färgen torka.
När den har torkat så ska konturerna av växterna målas i. Det ser lite kladdigt ut men överskottsfärgen som kommer utanför växtavtrycken torkas lätt bort med en lätt fuktad svamp tack vare att leran är grundmålad med vit färg.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK