Sida 7

Pantersnigelägg i en växtkruka, 22 oktober. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, nu vet du hur både mördarsnigel och pantersnigelns parar sig. Om inte så får du här en snabbtitt och jag har lagt till åkersniglar (bilden längst ner):

En pantersnigel lägger under hela sin livstid ca 400 ägg, och då ska vi notera att en pantersnigel kan bli flera år gammal. En mördarsnigel lägger ca 400 ägg per år, å andra sidan så lever i regel en mördarsnigel i princip bara i lite mer än ett år.

Hösten 2020, under rådande pandemi med extra tid för trädgården, så upptäckte jag i slutet av oktober snigelägg i en liten 9 cm växtkruka. Det var ju tvunget att undersökas! Den 22 oktober klockan 17:04 bars krukan in i köket. Fick stå med en plastpåse över sig och med lite extra belysning. Det var mycket spännande. Andra tyckte nog jag var lite galen, men man ska inte dö nyfiken!

Pantersnigelägg i en växtkruka, 22 oktober. Foto: Kerstin Engstrand

De var vackra, äggen, lätt glasaktiga och cirka 3,5 mm i diameter. Lite svårt att räkna dem, de låg tätt på varandra och jag var rädd att skada dem, men de var i alla fall mer än 30. I regel så lägger en pantersnigel 10 till 30 stycken åt gången. Så om en pantersnigel lägger under hela sin livstid 400 ägg så lär de para sig mellan 13 till 40 gånger. Äggen hittar man oftast ofta öppet på jorden, bland löv, i krukor och i komposten. Kanske var detta detta par som lagt äggen i min kruka:

Foto: Kerstin Engstrand

För senare så såg jag en slemtråd just från den krukan:

Den gången gick det nog inte så bra. Foto: Kerstin Engstrand

Vad skulle hända? Skulle jag lyckats få några snigelbarn? Det var ju ändå i slutet av oktober månad. Visserligen säkra inomhus men ändå. De fick lite mat att ha till hands när de blev stora noga att äta själva, salladsblad, tomat och en bit banan. Den 25 oktober, efter nästan tre dygn inomhus hade flera ägg kläckts. Ett ägg rymmer alltid en snigel. Men inte kan de ha ätit redan?

Foto: Kerstin Engstrand

Aha! Det var en förälder närvarande! Hen verkar ha legat gömd i jorden eller tagit skydd under bananbiten. Det förklarar varför salladsbladen hade blivit ätna av.

25 oktober klockan 21:43 ser jag vem som ätit av salladen. Foto: Kerstin Engstrand
Nästa dag, den 26 oktober när fyra dygn hade gått efter det att jag tog in äggen är det dags att mäta. Foto: Kerstin Engstrand

Samma kväll blir de livligare, någon försöker rymma och andra tar sikte på salladen. Tomaten ratas, bananen likaså,

Nu ser man att de små liven har börjat få små mörka streck. Foto: Kerstin Engstrand

Femte dygnet i mitt kök, sallaten är nästan slut, då börjar de äta på tomaten men bananen vill ingen ha. En är på väg att rymma.

Foto: Kerstin Engstrand

28 oktober klockan 22:43 och de är väldigt pigga.

Foto: Kerstin Engstrand

Exakt en vecka inomhus, nästan på minuten, 29 oktober:

Sallad har blivit påfyllt. Bananen ratas fortfarande. Foto: Kerstin Engstrand

11 november: De är nu mera villiga att testa att rymma.

Foto: Kerstin Engstrand

Exakt 12 dagar nu inomhus. De är riktigt eleganta och tomatens frön har grott. Småplantorna visar de inget större intresse för.

Foto: Kerstin Engstrand

14 dagar, 6 november och de börjar allt mer vara i grupper.

Foto: Kerstin Engstrand

18 dagar! Matpåfyllnad! Nu bajsas det mycket. Samt de rymmer.

Foto: Kerstin Engstrand

10 november klockan 23:08, 20 dagar i sitt krukliv med plastpåse och de gör allt för att utforska omvärlden.

Foto: Kerstin Engstrand

24 dagar, det är nu 40 dagar till julafton, och jag undrar hur de hade klarat sig om de varit kvar i krukan utomhus. Borde jag ha delat upp dem, hälften inomhus hälften ute? Bara för att få se skillnaden, ja det borde jag nog ha gjort. Nu grupperar de sig bredvid varandra och så kom de att ligga ett par dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Varför ställer de sig så på rad längs krukkanten? Köar de för något? De små tomatfröplantorna rör de fortfarande inte.

Därefter fick de ett annat liv.

Här kan du se skillnad på olika ägg:

Läs mer om pantersnigeln och hur den parar sig, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

I september 2018 var Sir David Attenborough på besök i Göteborg där han bland anat planterade en magnolia. På bilden ser du honom med hans dotter som arbetar för honom och Henrik Sjöman. Foto: Kerstin Engstrand

Han har rest jorden runt ett flertal gånger och lett fantastiska vetenskapsprogram om djur och natur. Hela värden prisar honom och oavsett ålder så hänförs vi av hans berättarförmåga. Född den 8 maj 1926 och fortfarande aktiv. Idag minns vi även det program om träd i Buckingham Palace trädgård som han 2018 gjorde tillsammans med tidigare drottning Elizabeth av Storbritannien. The Queen’s Green Planet som har sänts i svensk tv, och det får gärna sändas igen. De var jämngamla, hon född den 21 april 1926. Så ålderskillnaden dem emellan var bara tre veckor. Ett mycket charmig och kunnigt program och deras ungdomliga sätt och nyfikenhet borde vara ett föredöme för alla medier. Sir David hade tidigare arbetat som producent för hennes juldagstal så de hade träffats tidigare. Och vems minns inte hennes entré med James Bond vid invigningen av OS i London? Eller när hon drack te med Paddington, björnen som är en stor barnfavorit i Storbritannien. Det var i samband med hennes 70-årsjubileum på tronen 2022.

Sir David Attenborough deltog i en konferens i Göteborg den 6 september 2018. Där planterade han ett träd, en magnolia. Samt på kvällen fick han ta emot ett hederspris av The Perfect World Foundation. Han var den femte personen som tilldelats priset, innan honom hade Dr Sylvia Earle, Dr Jane Goodall, Dr Richard Leakey och Mark Shand varit pristagare. Efter honom, år 2019, har också Greta Thunberg tilldelats det. Mer om trädet han planterade kan du läsa här.

Sir David och Greta Thunberg fanns även med på Chelsea Flower Show 2023, som symbolisk rektor och ordförande för elevrådet. Foto: Kerstin Engstrand

Jag var den enda närvarande trädgårdsjournalisten. De stora tv-företagen gjorde intervjuer med Sir David men var inte med på konferensen. Han har fått flera djur uppkallade efter sig, bland annat 2017 en färgstark snigel härrörande i Tasmanien, också kallad för en semisnigel, Attenborougharion rubicundus, även kallad för Burgundy Snail men ska inte förväxlas med snäckan, vinbergssnäckan som också kallas för det namnet. Sir Davids snigel är lite vinröd, eller red faced som man säger, och kan bli upp till 45 mm lång. Roligt att den ofta anges som “stor” vilket vi inte tycker jämfört med mördarsniglar och andra vi har. Hör Sir David om detta: https://www.youtube.com/watch?v=FssBml8rLmI

Så vi talade förstås om – sniglar. Vilket retade arrangören lite. Men roligt hade vi! Och vad viskade Sir Attenborough till mig när han blev irriterad på att arrangören försökte avbryta samtalet med mig – jo att av allt fantastiskt ha fått se under alla år med BBC:s naturprogram så var just detta att se två sniglar para sig. Han har bland annat sett en av världens största sniglar para sig, The Ash-Black slug, gråsvart kölsnigel, Limax cinereoniger, som du kan se underbart filmat av BBC via denna länk, speaker är förstås Sir David:

https://www.bbc.co.uk/programmes/articles/58nrY9vRYDfYLhBVcBg4BB5/a-twelve-inch-slug-and-the-weirdest-mating-ritual-you-ve-ever-seen

Liknande kan du uppleva i din egen trädgård. Störst lycka att få se pantersnigeln, Limax maximus, även kallad för leopardsnigel, para sig på samma sätt. Det är Sveriges näst längsta snigel, den kan bli mellan 10 till 20 cm lång och bedöms enligt Artdatabanken potentiellt hög risk för att bli invasiv.

Den är en omnivor, äter både grönt och kött, och är främst aktiv på natten vilket också är då den parar sig. Den trivs i våra trädgårdar, i lövskog och i fuktiga källare.

Det är i regel en tropisk natt man kan få se pantersniglar para sig. I slutet av juli, i augusti när det är en varm fuktig natt, det är då det händer. Du får vänta länge, oftast till efter klockan 22, de gillar att utöva sitt skådespel i akrobatik i nattsvart mörker.

Det andra tecknet du ska leta efter är två pantersniglar som är efter varandra, tätt efter varandra. Då ska du följa dem! Men de är snabbare än man kan tro. Bilderna här nedan har fått extra ljus från en ficklampa. Ljuset stör dem inte, de är fullt upptagna att tänka på annat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vart är de på väg? Ja det kan man undra. Hur hittar de platsen för sin akt? Det undrar jag också men de vill uppåt, upp på en vägg, i ett träd, på en gren eller en kruka. Just detta par visade sig vara på väg till min friggebod:

Väl uppe en bit på fasaden, under en fönsterbräda, stannar de och verkar meddela sig med varandra att detta är en bra plats och vi passar för varandra. Klockan är 22:21. Foto: Kerstin Engstrand

De måste ha något att fästa slemtråden på, för de parar sig hängandes i slemtråd, till skillnad mot mördarsnigel och vinbergsnäcka som gör det på på marken. Och nu går det fort!

Klockan är 22:37 och parningsakten är i full gång! De hänger i en slemtråd som är förvånansvärt stark. De är både hane och hon samtidigt så de har var sitt identiskt lika fortplantningsorgan. Här snurrar de sig om varandra. Foto: Kerstin Engstrand
Åtta minuter senare, klockan 22:45 är det hela slut. Nu tar de sig uppåt via slemtråden, dvs den ena gör det medan den andra går efter och tuggar upp slemtråden. Foto: Kerstin Engstrand
De städar sedan åt vart sitt håll. Snigelslem är hårdvaluta. Klockan är nu 23:00. Foto: Kerstin Engstrand
Det går snabbt! Det har inte gått en minut sedan förra bilden! Foto: Kerstin Engstrand
Klockan är 23:01 och nu är det dags att gå åt var sitt håll. Foto: Kerstin Engstrand

Vad händer sedan? Se hur en pantersnigelns ägg utvecklar sig, klicka här.

Mer om pantersnigeln kan du läsa här.

Av Kerstin Engstrand

"Ormen i Lustgården", motivrabatt 2004 Göteborgs Botaniska trädgård. Observera att mördarsnigeln är omgiven av tagetes. Foto: Kerstin Engstrand

Mycket gör de, men inte allt. De äter inte lyktstolpar som barnen på min dotters förskola bestämt uppgav i slutet av 1990-talet.

Sniglar behöver ständig tillgång till fukt för sin överlevnad. De är mera fuktberoende än snäckor och tillgången till fukt är viktigare än föda. Deras hud är alltid fuktig och släpper lätt igenom vatten. Tar man i en snigel, särskilt då en mördarsnigel, så känner man av slemlagret. Handen blir hal, och när man ska tvätta sig är det svårt att få bort det hala. Lättast går det bort om man lägger salt på de fingrar som har slem på sig, det fungerar som peeling dvs tar bort slemmet alternativt först torkar av händerna med papper, och därefter tvättar med tvål. Snigelns största bekymmer är därför vanligen uttorkning som den är mycket känslig för. Sniglar trivs därför i, och behöver, fuktig miljö. En våt vår, en riktigt våt april och maj är smaskens för mördarsniglar. Mer om hur viktigt fukt är för sniglar kan du läsa om i en annan artikel, klicka här.

Med det kraftiga slemmet håller sig mördarsnigelns sig lätt kvar på marken, eller lätt kan ta sig upp på lodräta ytor, även vågiga samt också ta sig vidare upp på utsprång. Foto: Kerstin Engstrand

Nåväl, vädret är inte helt enkelt att råda bot på. I våra mördarsnigelartiklar hittar du mängder med fakta och tips. I Österrike har man länge forskat om mördarsniglar, främst då universitet i Graz. De har haft roligt på jobbet! Ja, det tycker i alla fall jag när jag fick höra om deras resultat som:

Foto: Kerstin Engstrand

De äter mer än gärna med mycket god aptit både tomat- och potatisblast som innehåller solanin, ett gift men undviker att äta kermesbär som också är giftig! De verkar tycka bättre om potatis i alla dess former än tomater men tomatillo älskar de också.

Kermesbär. Foto: Kerstin Engstrand

Kermesbär är en mycket dekorativ växt som ofta odlas som ettåring i Sverige men kan övervintra till och med växtzon 2. Det är en ståtlig växt vars bär är mycket vackra och blir 1–2 m hög. Blommar i juni-juli och bären är violett-svarta, violblå. Fröna och flera delar av växten är giftiga. I slutet av 1990-talet kom det rapporter från Afrika att extrakt gjort av mycket finmalda, torkade kermesbär visade sig ha en snigelbekämpningseffekt. I Östafrika har kermesbär länge använts som tvättmedel och man hade noterat att på platser där man tvättade med kermesbär fanns det väsentligt färre sniglar. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har man därför gjort försök med kermesbär. 28,5 gram torkade bär blandades med 250 ml vatten. Vatten med bärmjöl dödade tio av tolv sniglar. Hur lång tid det tog för en snigel att dö saknar jag uppgift om.

Solros ‘Desire Red’. Foto: Kerstin Engstrand

Korgblommiga växter älskar de. Säg ordet rudbeckia och de kommer på stört. Jag har slutat plantera rudbeckior i min trädgård då de har en särskild radar för dessa växter. Solrosor likaså! Plantera en solros och du får direkt besked om du har mördarsniglar i närheten. De börjar äta nerifrån på stammen men ibland så börjar de uppe på knoppen. Numera planterar jag alla solrosor i krukor!

Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Piet Oudolf, Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand

Däremot verkar inte vanliga prästkragar locka dem lika mycket. Dahlior är de också mycket förtjusta i, särskilt de unga skotten.

Bondböna i blom. Foto: Kerstin Engstrand

I år ska jag testa med att kringgärda solrosorna med bondbönor då de enligt forskningen ska påverka deras aptit till det bättre – för oss, dvs de blir mindre hungriga.

Att de älskar sallat är väl numera mer än känt. Det gäller mördarsnigeln och alla andra snigel- och snäckdjur. Tagetes är en annan växt vars doft attraherar dem. Tagetes är även den en bra indikatorväxt för att få reda på var i trädgården sniglarna huserar. Dessutom billig som frö och lätt att föröka i stor mängd. Tagetes är även en bra växt för att snabbt se hur bra jordens näringsinnehåll är.

Gul och orange tagetes. Tagetes rapporteras som särskild favoritväxt. Många uppger att de kommit hem från butiken med några tagetesplantor. Satt dem utomhus i väntan för att plantera ut dem nästa dag. För att sedan finna att det bara finns några taniga små stjälkar kvar. Astilbe har här planterats runt tagetesplantorna. Astilbe verkar vara en växt de inte tycker om, troligen för att den är för hård.
 Foto: Kerstin Engstrand

I Graz har man även funnit att dessa två växter, sallat och tagetes, tyvärr även ökar mördarsniglarnas aptit! Jag testade en gång hur lång tid det skulle ta för en mördarsnigel att dö efter att ha ätit ferramol. Efter 1,5 månad gav jag upp. De levde, dock ganska sömniga, men jag gjorde ett misstag, jag hade gett dem salladsblad tillsammans med ferramolet!

Ringblomman som färgmässigt kan ersätta tagetes rör de i regel inte. Så därför är det en idé att ringa in sallaten med ringblommor. Inte heller pelargoner som man tycker vars doft skulle locka dem. Rödbladig sallat lär klara sig bättre är grönbladiga sorter.

Sallat passar utmärkt i rabatten. Här samsas den med en annat ätbar växt, ringblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Sniglar som kommit in till Göteborgs Naturhistoriska Museum för artbestämning. Foto: Kerstin Engstrand

Annars är väl mogna bananskal, allra helst med insidan utåt en bra fälla. Ekologiska förstås. Dekorera gärna med antisnigelmedel, de blå små kornen, så blir effekten dubbel.

Foto: Kerstin Engstrand

Mer om mördarsniglar hittar du under fliken “Mördarsniglar” i menyn, på mobil och surfplatta under “hamburgermenyn”, dvs under de tre ///,

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vackra luddiga blålila spiror, denna växt, anisisop används idag mest som dekorativ växt men den tillhör faktiskt kryddorna. De flesta köper nog färdiga plantor. Anisisop är en flerårig växt men kan i stora delar av vårt avlånga land vara svår att få den att trivas i flera år, oftast blir den ganska kortvarig. Men den går att dra upp från frö!

En klar fördel är att den finns i de flesta fröfirmors sortiment så frö är lätt att få tag på. Fröna är pyttesmå, de syns knappt men det brukar vara gott m frö i en normal fröpåse, i regel över 50.

Som det svenska namnet anger så doftar anisisop av anis. Eller lakrits. Agastache foeniculum är dess vetenskapliga namn och där finns en antydan till fänkålssmak. När den blommar så kommer insekter som bin, humlor och fjärilar i mängd, de verkar inte få nog av den. Bilden med ett hav av anisisop är tagen i augustimånad i en tidigare trädgård utanför Valdemarsvik i Östergötland. Normal höjd är 70 cm.

Små frön som gror bra

Bilden ovan visar plantors utveckling med sex dagars mellanrum mellan varje bild.

Så inomhus, dvs förkultivera inomhus, i vanlig jord eller såjord, det spelar ingen roll. Fyll en kruka med jord, vattna väl genom jorden, platta till och strö fröna ovanpå jordytan. Det går bra att göra utan extra belysning men sådden bör stå nära rutan i ett sydvästfönster. Jag strör över lite, och jag menar verkligen lite, vermikulit som skyddar mot sorgmyggor. Alternativt kan du lägga över lite plastfolie.

Det är viktigt att sådden hålls fuktig men inte våt. Låt stå, nu är det bara att vänta. Om du har 18 – 20 grader inomhus är det bra. Det tar i regel runt tio dagar innan de första fröna gror. Det kan ta hela 30 dagar. Först ser du bara små gröna prickar, därefter börjar de växa till sig. Först när varje planta fått tre bladpar, ett par hjärtblad (de allra första) och två par karaktärblad så är det dags att plantera om till en och en. Man kan toppa plantorna, då förgrenar de sig. Bäst är då att toppa när de har minst fyra par karaktärsblad. de avklippta kan du sätta vatten så kommer de snart att bilda rötter och du har fler plantor.

Vill du ha plantorna ute i en rabatt måste de först vänjas vid att stå utomhus. Det är först när frostrisken är över som de kan planteras ut för gott.

Blomningen kommer i slutet av sommaren, oftast i augusti, ibland redan i slutet av juli månad.

Tips: Som bladkrydda kan du låta småplantorna växa flera i en liten kruka, dvs låta dem bilda tuvor av små plantor. Då liknar anisisopen det som kockarna kallar för Atsinakrasse som du säkerligen hört talas om när det pratas om Nobelfestens menyer.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Backsippa, jag säger bara det, en trevligare vårväxt är svårt att finna. Plötsligt lyser det till i rabatten, lite grönt med ulligt bladverk drar till sig solen. Snart sträcker en stjälk sig upp bland allt det beige och torra. Plötsligt finns där en lika ullig knopp som slår ut i den starka vårsolen. Och vad får man då njuta av om inte en utsökt vacker klockformad blomma som kan vara blålila, vinröd, svagt rosa eller vit.

Backsippan trivs bäst i soligt läge, väldränerat sådan och gärna kalkrik mark. På Gotland finns en egen variant. Att den trivs i sluttning hörs på namnet.

I det vilda är den fridlyst men det finns flera olika odlade sorter att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker.

Bi på besök. Foto: Kerstin Engstrand

Som kontrast till blommans starka färger står de starkt gula ståndarna som visar vägen för humlor och bin. Därefter vissnar den sakna ner och bjuder strax på ett nytt skådespel, silverskimrande fröställningar som ska avnjutas i motljus och gärna med några extra gnistrande vattendroppar. Då känner man sig rik.

Backsippan, Pulsatilla vulgaris, blev årets perenn 2023.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönor är medelhavskost! En viktig del för italienarnas grönsaker är att man lever efter årstiderna. Att importera grönsaker från andra länder och på så sätt alltid få allt året runt är fortfarande mycket ovanligt. Därför blir också grönsakernas fräschör och säsong extra intressanta. Man kan verkligen tala om att älska primörer. På första plats, med oftast mycket kort säsong, ibland bara en till två veckor, kommer bönorna.

Särskilt bondbönan har italienarna ett särskilt förhållande till som vi har mycket att lära av. När de mjälla färska första bondbönorna är skördeklara är det fest! Förr var bondbönan, serverad som mos, en fattigmansrätt som slavar och gladiatorer utspisades med. Nu är bondbönan chick och serveras på riktigt fina restauranger.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönans ytterhölje skalas av så att bara kärnan blir kvar. Lättast går de att skala efter ett snabbt uppkok. De fräses sedan lätt i olivolja och lite vitlök och avnjutes med ett gott färskt bröd och ett glas rödvin. Eller som en enkel sallad med rucola, som i Rom benämns rughetta, pecorino (fårost) och späda bondbönor. Då kommer smaken till sin rätt och de som hatade barndomens bondbönsvälling känner knappt igen bondbönan.

Och det finns väl ingen böna som är så vackert förpackad som just bondbönan, öppnar man den finner man bönorna väl förpackade i mjukaste hölje, så mjuka att det känns som skumgummi.

I Grekland sitter man utomhus och spritar bönor. De allra färskaste brukar man sätta direkt på bordet, i en korg för att var och får sprita dem själva. Serveras med ett gott, grovt nybakat färskt bröd.

Går inte att misslyckas med

Bondbönor kan ha olika färger. Foto: Kerstin Engstrand

Jo, det skulle vara om man ett år skulle totalt glömma bort att så bondbönor…

Men det gör man bara inte.

För färska bondbönor är svåra att få tag i, svenska matbutiker har helt enkelt dem inte i sitt sortiment. I bästa fall hittar man dem i det lokala torgets grönsaksstånd.

Bondbönan är en av de första grödor vi kan så på friland, så den är den gröda som därmed också ger oss störst Medehavskänsla. För i Provence sådde man redan i februari.

Redan när jordtemperaturen är runt 5 grader är det dags och dessutom är bondbönan en utmärkt samgröda med potatis, varannan potatis, varannan bondböna är en gammal beprövad såmetod. Du kan vinna lite tid genom att förkultivera bönorna inomhus med hjälp av pappersmetoden, se bild här ovan. mer om pappersmetoden kan du läsa här.

Flera färger

Chokladbrunblommande bondböna är en raritet Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönan klarar de flesta jordar men om den får välja så utvecklas den bäst i väl luckrad jord. Den vill inte ha välgödslad jord, bondbönan gödslar ju sig själv. Den tar upp kväve ur luften, och kvävegödslar du så blir resultatet bara en massa blad, och inga blommor, och därmed ej heller några bönor.

Så på ett djup av tre cm och 20 cm plantorna och minst 40 cm mellan plantorna. Så två bönor i varje hål. Täck gärna med fiberduk, annars händer det att fåglarna kalasar på sådden. Vanligtvis behöver inte bondbönorna vattnas. Men är våren mycket torr och blåsig så vattna, liksom om sommaren skulle blir extremt torr och blåsig. För tidigare skörd kan man toppa plantorna när de börjar blomma. Blommorna kan man även ha i en sallad.

Bondbönan behöver någon form av stöd, lite björkris brukar fungera bra.

Skörden blir ca ett kilo bönor per löpmeter när de på italienskt vis skördas när skåran fortfarande är vitgrön eller grön och innan den har blivit svartgrön. När skidorna pekar nedåt är de skördeklara.

Om man vill ha en andra skörd, kan man testa att efter den första klippa ner plantorna till en höjd av 10 – 15 cm. Då kommer de att förgrena sig och kan ge en andra skörd. Om de inte hinner blomma och bilda baljor kan man äta skotten som just bönskott. Läs mer om bondbönsskott här.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönor sådda på våren brukar angripas av löss, både svarta som gråa. I Italien säger man att lössen hjälper till att blommorna kommer. Blommorna är en överlevnadsgrej och det stämmer. Blir de för många brukar jag toppa plantan, för där sitter de flesta.

Visste du att sorten som säljs som bondbönsskott, micro leaf, heter Oscar och är en mycket god sort även som utvecklad mogen böna.

Rödblommande bondbönor till höger. Till höger, mot staketet, växer bondbönor av sorten ’Crimson flowered’, den enda bondbönesort som har rubinröda blommor, alla andra har vita och någon enstaka sort brunsvarta blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Odla bondböna – snabbfakta

Var? I mager, men lucker jord, soligt–halvskuggigt läge.

När? Sås när körsbärsträden står i blom.

Hur? Så bondböna två och två, på ett djup av 3 cm och 20 cm mellan plantorna.

Vattna: Enbart vid torka.

Gödsla: Nej, bönorna avger istället näring till jorden.

Viktigt! För tidigare skörd och mindre med löss, nyp av den översta delen av plantan när den börjar blomma. Bönorna kräver stöd, några enkla grenar räcker som växtstöd.

Skörda: Från mitten av juli, när skidan pekar nedåt.

Läs om Lycksele stads odling av bondbönor här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vi gratulerar idag den 3 april 2024 Dame Jane Goodall på 90-års dagen.

Jane Goodall, känd för forskning om djungels mäktiga schimpanser och har även varit en av FN:s fredsambassadörer, blev 2007 av Uppsala universitet utnämnd till hedersdoktor till Linnés minne. 2007 var det stora Linnéåret. Goodall fick utmärkelsen samtidigt som Sir David Attenborough.

Dame Jane Goodall, den berömda schimpansforskaren, har kastat nytt ljus över evolutionen av vår egen arts psyke genom att studera schimpansen, skrev Uppsalauniversitetets presstjänst i ett pressmeddelande inför utnämningen.

1973 kom hennes bok ” I människans skugga” ut på svenska. Den har jag fortfarande kvar i min bokhylla.  

Själv träffade jag henne i London 2006, på världens mest ansedda trädgårdsmässa Chelsea Flower Show. Hon driver ”Roots and Shoots” där man försöker få fler i fattiga länder att odla på taken. 

Taken är ett område som oftast är outnyttjat och som har stor potential, bl.a. för att det är skyddat område.

Roots and Shoots ställde även ut 2013 och 2015, efter inbjudan av Pennard Plants som i sin monter förmedlade deras viktiga budskap.

Text och foto: Kerstin Engstrand

BBC:s Monty Don och Joe Swift i diskussionstagen. Foo: Kerstin Engstrand

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat av brittiska RHS, the Royal Horticultural Society. 2023 års Chelsea var ovanligt bra och här bjuder vi på 23 fullmatade artiklar om det bästa på årets show.

Artiklar om Sarah Prices trädgård, The Nurture Landscapes Garden

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

Sarah Price:s inspirationresa till Chelsea-23

Chelsea-15: Bentoniris – ett under av elegans och stolthet

Sir Cedric Morris, växtförädlare och konstnär

Chelsea-23: Sarah Price:s hommage till Cedric Morris och hans irisar

Iris i Sarah Prices Chelseaträdgård-23

Blommorna i Sarah Price Chelseaträdgård 2023

Chelsea-23: Återbruk, en fulländad skönhetshistoria

Andra stora trädgårdar

Publikens favorit. Foto: Kerstin Engstrand

Horatio’s Garden, trädgård för sängliggande och rullstolsbundna, Best in Show på Chelsea Flower Show 2023

Publikens favorit: Chelsea-23: Hav av perenner publikens favorit

Chelsea-23: Köksträdgård att inspireras av

Chesea 23: Det “vilda” ökar

Övriga inspirationsträdgårdar

Foto: Kerstin Engstrand

Chelsea-23: Tre mindre trädgårdar

Chelsea-23: Balkonger och uteplatser

Chelsea-23: Det handlar om växter

Chelsea-23: Färgstark bröllopsträdgård

Trendigt värre – ogräs

Från det stora tältet

Årets växt, Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Odla svamp på böcker eller jeans

Årets växt Chelsea Flower Show 2023

Chelsea-23: Några utställare i det stora tältet

Chelsea-23: Årets produkt – ängar är i ropet

Hantverk & shopping

Foto: Kerstin Engstrand

Louise Condons keramik förevigar minnen

Zenas rötter

Chelsea-23: Och lite shopping

Foto: Kerstin Engstrand

RHS gör alltid en egen idéträdgård utom tävlan. 2023 fick trädgårdsdesignern Manoj Malde det uppdraget. Han är även RHS ambassadör och nu skapade han en trädgård för hans eget bröllop! Det första någonsin på en av RHS arrangerad utställning.

Det blev en härlig färgstark trädgård där många element var återanvända från tidigare RHS-trädgårdar. 2023 års trädgård skapades tillsammans med tidningen Eastern Eye som delsponsor. Det var ett riktigt bröllop med officiella myndighetspersoner som registrerade det.

Planket kanske du känner igen från tidigare Chelsea Flower Show. Notera att det har utskjutande delar, ojämna murar/plank såg vi även i Sarah Price:s trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand

Tagetes fanns förstås.

Fin grusgång och punktskrift på pelarna:

Foto: Kerstin Engstrand

Och några sittplatser:

Design: Manoj Malde

Konstruktion: Gadd Brothers

Sponsorer: Royal Horticultural Society
Eastern Eye

Hör Manoj Malde tala om sin trädgård:

https://www.rhs.org.uk/shows-events/rhs-chelsea-flower-show/news/2023/manoj-malde-rhs-chelsea-garden-party

“We need to look at what we are growing to be more relevant to different communities. They don’t want to know about growing tomatoes – they can do that already.”

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så fick balkonger och uteplatser en ny placering, borta där man tidigare hade Artisans Gardens. Lite off side och på plats kändes det inte vara ett bra ställe, det var liksom inte naturligt att ha balkonger i den omgivningen men på bild ser man inte det.

Storslam för Feels Like Home

Blev en verklig favorit. Lugn, vacker, stilren. Design av Rosemary Coldstream och konstruerad av
Landesigns Ltd tog den ett verklig storslam, guldmedalj, Bästa balkong/uteplats och blev dessutom Publikens favorit! Och var är då hemma? Jo, Nya Zealand. Växtvalet var därefter men dessa är även mycket populära i London. Träet i den lilla bänken var återvunnen kauri som ska vara ett av Nya Zealands ursprungliga trädslag. Rosemary tipsar också om att använda samma färg på krukorna som på gruset, då bildas en enhet och uteplatsen verkar vara större än den är.

The Hampden Stargardt Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Förgyllt silver fick denna med design av Joanne Edmonds & Camilla Windsor-Clive, konstruktion av
Sebastian Brand och med sponsor Hampden .

Det svarta mot väggen är ett vattenfall. Här är det ask som är det tongivande, bränt askträ. Svart var medvetet för att skapa drama men jag håller inte med, det finns en obalans här i både form och färg. Sittplatsen är gjord av stammen från en gammal idegran och den var onekligen vacker och behaglig att känna på. Det brända träet är gjort enligt den japanska yakisugitekniken.

The Shifting Garden by the Chelsea Gardener

Foto: Kerstin Engstrand

The Chelsea Gardener är en välkänd trädgårdsbutik i chica Chelseadistriktet. Idéen till denna uteplats var att visa att inget extra vatten skulle behövas för att sköta den. Sommaren 2022 var extremt het och torr och man ville visa att det går trots allt att ha en grön oas. Det som ser ut som betong är i själva verket gjort av hypertufa, som i regel görs av betong utblandad med sand och grov torv. Det blir ett porösare material som andas. I hypertufa trivs växter bättre än i krukor gjorda av ren betong. Det finns också de som med gott resultat blandar ut cement med perlit och spaghnum. Dessutom blir föremålen lättare att lyfta. Fick förgyllt silver.

The Platform Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Leslie Green (1875 – 1908) är den arkitekt som satt färg på många av Londons tunnelbanestationer. Trots efternamnet så var det oxblodsrött som var hans signatur. Men på 2023 års Chelsea Flower Show var det en uteplats och en balkong som tog upp den gröna färgen. Med denna uteplats hade man tänkt sig att rusta upp en gammal oanvänd plattform och det finns det flera av. Det klassiska gröna möter här moderna odlingslådor med fiffiga lösningar. En regnvattenuppsamlare med kran, gamla cementpapperskorgar är numera krukor och en fick en intressant vattenring runt sig som leder vattnet vidare. Golvet är återanvänt.

Design av Amelia Bouquet and Emilie Bausager

Konstruktion: Andrew Jackson Gardens

Sponsor: Energy Garden

Fick förgyllt silver.

The Folio Society’s Reading Room Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Här har man varit lite vågade, klätt husfasaden med fyrkantiga kuber av trä. De är gjorda av ek och här finns en stark symbolik, av ek gör man bläck. Det är ett intressant färgval man gjort, det ljust vitgröna med två olika blå toner. Valet av växter, särskilt gräsen är viktiga för intrycket, utan dem skulle det bli allt för – fyrkantigt. En minifontän finns för att tona ner storstadens trafikbrus.

Fick förgyllt silver. Design: Katherine Holland

Konstruktion: Phil Sutton Landscapes Ltd och sponsor var The Folio Society

The Restorative Balcony Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Resebyrån Viking är flitiga att sponsra på både Chelsea och Hampton Court. Även här hade man valt att mjuka upp fasaden med träbitar, undrar vad fastighetsägaren säger om det. I verkligheten måste nog denna ha ett tak, eller så är soffan gjord av material som tål regniga somrar. Den stora rektangulära fontänen är också tänkt att fungera som fågelbad. Fick förgyllt silver. Design av Christina Cobb, konstruktion Garden Club London.

The St George ‘Alright Here’

Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en tunnelbanegrön uteplats, nu som balkong. Med sliten matta på golvet. Färgerna är lätt rustika men ger en modern känsla, zinkgrått, grönt med inslag av limegrön och orange samt enstaka lila. Valet av krukor och behållare och hur de är placerade inger en känsla av rytm. Det märks att denna har fått guldmedalj! Design av Emma Tipping, konstruktion: Topoforma och sponsor var St George PLC .

Soffan var gjord av gamla järnvägsslipers:

Även här har man budskapet att återanvända gamla material. De gamla papperskorgarna var inte dumma, de hade jag gärna ägt. Väggkaklet är så kallad Welsh slate och sattes upp med hjälp av en siliconbaserad massa så att de lätt skulle kunna tas ner och återanvändas efter showen.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...