Piennolo, Söderns hälsosamma guld

Tomaten är väl den grönsak som vi främst förknippar med Italiens sol. Även på den minsta odlingsplätt växer det tomater, direkt på friland eller i kruka. Och alla italienare vet att hälsosammast är tomaten när den är tillagad.

Pomodoro, guldäpple ( av pomo=äpple och oro=guld) återfinns i all traditionell matlagning, färska, torkade eller kokta. Den klassiska tomatpurén som läggs ut som ett tunt lager på pizzabottnarna.

Lenaste, ljuvligaste tomatsåsen gjord på färska tomater till den nykokta pastan. Mångrummade grön-orange-röda bifftomater i salladen. Här skiljer sig italienarnas och vårt sätt att behandla tomaten. Varmt röda, fullmogna tomater använder de i pastasåsen medan bifftomaterna, som ska vara gröna med några orangeröda fläckar, har sin plats i salladen. Och italienska småbarn är uppfödda på den tjocka, grötliknande och mycket aromatiska tomatsoppan, Pappa al pomodoro, som består av tomater och grovt lantbröd.

Till tomatsåser används de avlånga tomatsorterna, de så kallade plommontomaterna, som Roma och San Marzano. Båda är lättodlade även i vårt klimat. Vad som särskiljer plommontomaterna är inte bara dess avlånga form, utan även konsistensen. De saknar nästan helt frön. Båda sorterna brukar klara sig utan stöd men en lätt pinne brukar vara bra så att sniglar inte så lätt kommer åt de mogna tomaterna. Bifftomaten framför andra är den fula, skrynkliga ‘Costoluto Fiorentino’.  Den brukar bli 10 cm i diameter och behöver stöd, inte bara plantan utan ibland även tomaterna.

Evighetstomater

När italienarna pratar om körsbärstomater så är det av den lite större sorten än vad vi tänker på. De är 3-4 cm breda, äggformade med en fin liten topp och har fina namn som ‘Principe Borghese’. Plommontomater och körsbärstomater går bra på friland, medan bifftomaterna får de bästa skördarna i växthus. Har du inte växthus så pröva med växthustunnlar eller särskilda tomathuvor av plast. Inte så vackert men effektivt.

‘Principe Borghese’ är också en så kallad evighetstomat. Eller som italienarna benämner den, en piennolo.  En tomat som passar att göra klasar av. En klase består alltså av en mängd klasar som är uppträdda på en tråd. Och det är ett hantverk i sig! Man kan även se att de benämns ”da appendare”.

De kallas för evighetstomater och vintertomater för de brukar hålla sig fräscha till slutet av februari. Inte på plantan, utan hängandes, i de gjorda klasarna, upp och ner i ett svalt utrymme. Varje sammansatt ”klase” ska sedan väga mellan ett till fem kilo. Vanligen är de på 2-2,5 kilo.

De bästa evighetstomaterna växer i vulkanens Vesuvius omnejd. Lavajord är mycket mineralrik. Vesuvius ligger 10 km sydöst om Neapel och är 1 281 meter hög. Mest känd är Vesuvius för utbrottet år 79 e.Kr, ett utbrott som ödelade flera städer, varav Pompeji är den mest kända. Vesuvius är fortfarande en aktiv vulkan, det senaste utbrottet lär ha skett 1944.

Klicka på länken nedan så kan du se en kort film om hur de odlas och hur klasarnas skapas.

Il pomodorino del piennolo del vesuvio

Där skördas de i juli-augusti och träs till klasar när 70% av tomaterna i en klase har fått röd färg. Och de håller sig till våren, som börjar i Neapel i januari-februari. Detta sätt att odla och tillvarata tomater är dokumenterat sedan mitten av 1800-talet.  I Spanien, främst i Katalonien finns de också, tomàquet de penjar , även på portugisiska heter de också hängtomater.

Piennolotomater läggs också in, och särskilt inläggningen “a pacchetelle” är en favorit. Det är i regel kokta, inlagda piennolotomater som enbart har lite basilika tillsatt.

Jag har odlat ’Principe Borghese’ i många år på friland här i Sverige, i zon 3-4, och får alltid stor skördar. Här hemma kan du också förvara piennolotomater på samma sätt.  Även gröna tomater kan eftermogna hängandes upp och ner.

Principe Borghese är en av fem tomatsorter,  ’Fiaschella’, ’Lampadina’, ’Patanara’, ’Principe Borghese’ och ’Re Umberto’, som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio DOP, och då under förutsättning att de odlats på Vesuvius sluttningar. Spetsen kallas för ”il pizzo”, och den är viktig, den är ett måste hos dessa fem sorter. När den är utvecklad, och tomaterna har fått röd färg, då är det dags att skörda.  Viktigt är också att tomatens inre har en mörk färg.

Köper du tomatfrön i Italien delas de in i två odlingsgrupper, indeterminate ( högväxande) och determinate (busktomater). Determinate behöver inte tjuvas. ’Principe Borghese är en busktomat som ger klasar med 5-7 tomater. Gemensamt för alla evighetstomater är att de har mycket fast fruktkött, skalet är tjockt och smaken är sötaktig.

I Neapelområdet planteras plantorna i perioden 15 mars till 15 maj med ett plantavstånd på 15 – 30 cm, och radavstånd på 80- 120 cm.  De Dopmärkta tomaterna är alltid odlade på friland och man låter de växa till en höjd av 80 cm. Enbart naturgödsel får användas. Ingen vattning sker normalt. Skörden gör alltid för hand, och skördetiden är mellan 20 juni och 31 augusti. En godkänd tomat ska väga 25 gram.

Klasarna träs sedan ihop till en stor klase, och tråden som används ska alltid vara naturtråd. Därefter förvaras klasarna på en väl ventilerad och torr plats. Smaken koncentreras allt eftersom de lagras.

Av Kerstin Engstrand

Bästa tomatodlingsknepen hittar du här.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Nu vet vi sorten på Kerstins piennolotomat

Så här gör du en egen piennolo

5 vintertomater som går utmärkt att odla i en pallkrage

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate