Hem Taggar Inlägg "Chelsea Flower Show"

Chelsea Flower Show

Blommorna i Sarah Price Chelseaträdgård 2023

Mar 12, 2024

Plantlistan till varje trädgård på Chelsea Flower Show är lång, och Sarah Prices växtlista innehöll minst 144 olika och till det tillkommer mängder av exemplar av flera av dem. Ändå upplevs trädgården som lätt. Här finns plats att sätta ner fötterna, här finns plats att vila blicken och framför allt, här upptäcker man mängder med spännande kombinationer av det lilla slaget. Sarah kittlar vår nyfikenhet!

Vi börjar med växter på A

Trädtaklök. Den lilablommande växten är *Tulbaghia violacea*. Foto: Kerstin Engstrand

A som i Aeonium. En växt bördig från Teneriffa som ogillar vinterfukt. Ingen växt för oss att att normalt ha i våra trädgårdar. Vanligen har vi den i kruka och låter de står skyddade under vintern. Trädtaklök på svenska. Den är en suckulent som är lite som en vedartad minibuske och mycket snygg i kruka. Den blir som en skulptur. Vanlig även på Madeira och i Marocko. Många som vi köper i svenska butiker är odlade i Marocko. De med vinröda till purpurfärgade blad är mest eftertraktade. Trivs bra utomhus efter det att sista frosten har passerat tills höstfrosten kommer.

Sarah hade valt ut sju olika av de cirka 35 som finns och jag vet inte om alla sju till slut fanns med. De får finare färg om de står ljust. Det var Aeonium ‘Blood’, ‘Cyclops’, ‘Deep Purple’, ‘Pomegranate’, ‘Red Edge’, ‘Schwarzkopf’ och ‘Urbicum’.

Några mångula sömntutor

Eschscholzia California ‘Ivory Castle’ bland kvanne och Origanum dictamnus som på svenska kallas för spansk humle. Helt märkligt för detta är en grekisk krydda bördig från Kreta. Humle troligen för att blommorna ser ut som just humlekottar. Kretadiptam heter den också.

Många växter matchas med lila Tulbaghia violacea och namnsorten ‘Purple Eye’. Kallas ofta för vild vitlök. Här nedan tillsammans med irisen ‘Benton Olive’ .

Mera lila, vän Linaria

Purpursporre är en trevlig växt. En bra ettåring som passar i rabatten och i den blivande ängen. Fin även som snittblomma och mycket lättsådd. En bra minglare som dyker upp lite överallt. Samt fångar upp det lila i flera irissorter. Linaria maroccana ‘Azure’ med vit fläck och Linaria maroccana ‘Violet’ som är enfärgad var flitigt använda. Linaria ventricosa som brukar blomma i brons skulle också finnas men den såg jag inte.

Och en mycket udda och unik växt, Beschorneria yuccoides, också kallad för Mexican Lily eller Mexican False Red Yucca skymtade fram. Det är växten med korallröd stjälk bakom krukan på bilden till vänster och på bilden till höger ser du den längst till vänster mot muren. Är sorten ‘Quicksilver’ som blir ca 1,2 meter hög och 1,5 meter bred. Når sin fulla storlek efter tio till tjugo år.

Några rosor och ett blåregn

Några rosor hittade man också. Mest syntes Rosa chinensis ‘Mutabilis’. Den fanns i år i flera trädgårdar och det var länge sedan! Den svängde sig elegant mot muren. Går även under synonymen ‘Butterfly Rose’ vilket är passande namn då blommorna är fjärilsliknande. Mutabilis pga av att blommorna skiftar i olika orange och ceriseröda toner. Även känd för sina vackra blomknoppar. Har en fin doft av citrus.

‘Nozomi’ är en marktäckande ros med japansk namn som betyder hopp. Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen, Rosa glauca, är en intressant ros som är som gjord att kombinera med exempelvis lila växter. Här bjöd Sarah på en överraskning, bland rosen minglade en luktärt. Och det ingen mindre än Lathyrus ‘Cedric Morris’ ! Den liknar både ‘Cupani’ och ‘Matucana’ men just denna sägs härstamma från frön som Cedric Morris själv hade samlat in på Sicilien.

Blåregn, Wisteria sinensis ‘Amethyst’

Fler växter, alla de iris som växte i trädgården hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chelsea-15: Bentoniris – ett under av elegans och stolthet

Mar 12, 2024

vvicb63700 — Sarah Cooks irisutställning, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

På Chelsea Flower Show 2015 väckte en utställning om trädgårdsiris stor uppmärksamhet. Främst för färgerna, de var knappt ”vanliga” irisfärger utan många hade en dov pastellton, några med tunt grått dis över sig. De var sofistikerade, verkligt sofistikerade, särskilt en sort.

Dessa iris tillhörde en “National Plant Collection of Tall Bearded Iris” och alla var de en gång framtagna av konstnären och växtkännaren Sir Cedric Morris (1889 – 1982). Han var bland annat god vän med Elizaberth David, Beth Chatto och Vita Sackville West. Man vet att han förädlade fram minst 90 sorter och att han tog fram tusen nya plantor varje år. Då han fröförökade dem behövdes ett stort urval.

Han startade sin odling först i The Pound för att därefter 1940 flytta till Benton End i Suffolk. Där fortsatte han att tillsammans med partnern Arthur Lett-Hains (vanligen bara kallad för Lett) driva den konstskola de startade 1937 och som var vida populär, East Anglian School of Painting and Drawing. Det sägs att det var en skola med gott om skratt och att deras hem alltid var fullt av gäster. På Benton End samlades kändisar som Elizabeth David och Benjamin Britten. En av hans namnsorter, ‘Benton Stella’ är döpt efter den kända kokboksförfattaren Elizabeth David:s mamma. Det var troligen mamman som introducerade David för Morris.

Två år efter Morris död, 1984, höll Tate en retroperspektiv utställning med hans verk. Man vet att hans irisar såldes kommersiellt och även uppvisades på utställningar fram till 1970-talet. Men sedan? Efter 1984 var det tyst.

Mannen i vit rock till höger på bilden som pekar på några iris är växtkännaren och planthunter Roy Lancaster. Hustrun, i blå kappa, har fått en kaprifol uppkallad efter sig, en kaprifol som Roy en gång hittade i Sverige, vid en strand i Halland. Foto: Kerstin Engstrand

Det skulle ta 20 år innan Morris började att uppmärksammas igen. 2004 började Sarah Scott, tidigare sedan 1991 förste trädgårdsmästare på Sissinghurst, samla hans irissorter systematiskt. Varför då? Jo, hon hade gått i pension och på Sissinghurst hade de några av hans iris. Något hon till en början inte visste om, det var först när hon hittade en växtetikett där det stod ‘Benton Nigel’ som intresset väcktes. Inte nog med det, etiketten väckte barndomsminnen vid liv. Hon hade nämligen vuxit upp i närheten av Benton End och namnet Benton gjorde sig påmint. Hon hade druckit te i trädgården som barn! Tydligen under något välgörenhetsevent för Röda korset och hon har minnen från när hon var sju år. Då såldes även plantor, särskilt de sorter han inte var riktigt nöjd med. Etiketten och hennes barndomsminnen triggade i gång en nyfikenhet som blev starten för nationalkollektionen. Sarah Scott förstod också vikten av att inte bara hålla samlingen vid liv utan även se till att sorterna förökades för att säljas. Allt för att säkra dem för framtiden. Och att de verkligen är framtida sorter fick hon verkligen bekräftelse på 2015. ”Alla” vill ha en Bentoniris, särskilt sorten ’Olive’. Turligt nog hade hon inte långt till en av landets främsta plantskolor, Howard Wholesale Nurseries, som även drar upp en mängd plantor ute på fält vilket passar iris särskilt bra.

Att hon elva år senare, 2015, skulle få äran att visa upp dem på Chelsea Flower Show fanns då, 2004, inte ens i hennes drömmar. Detta trots att Morris iris hade visats på Chelsea under många år. Det finns uppgifter om att de såldes kommersiellt fram till 1970-talet. Tillsammans med Howard Wholesale Nurseries skapade hon utställningen på Chelsea-15 som fick guldmedalj – förstås.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Särskilt ‘Benton Olive’ förförde Sarah Price. Det var här, år 2015, hon bestämde sig för att snart skapa en trädgård med just dessa irisar. Åtta år senare, 2023, blev den till. Foto: Kerstin Engstrand

Det var denna utställning som Sarah Price såg och det var där hon bestämde sig för att några av dessa Bentoniris skulle bli primadonnor i en trädgård. Men just då hade hon inte tid då hon höll på att förbereda en annan trädgård för Chelsea-2018. Den fick tema efter en av Monets målningar.

Utställningen på Chelsea 2015 visade upp iris i ett sammanhang, Morris som konstnär och växtförädlare. Intressant att notera att de då var alla uppodlade i ett torvfritt odlingssubstrat, Melcourt’s Peat-freeSylvamix® Potting mix.

Målningarna som föreställde Cedric Morris var alla skapade av Cherryl Fountain.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chelsea-23: Återbruk, en fulländad skönhetshistoria

Mar 4, 2024

vv03061 — Byggnation av The Nurture Landscape Gardens trädgård på Chelsea Flower Show 2023. Design: Sarah Price. Foto: Crocus.co.uk

Local Works Studio var ansvarig för ”återbruksdelen” i The Nurture Landscapes Garden som Sarah Price ansvarat för designen av på Chelsea Flower Show 2023. De har tidigare bland annat varit inblandad i en trädgård för Maggie’s i Southampton. Nu fick de uppgiften att med kunskap och kreativitet lyfta fram återbruk. Och det gjorde de med bravur.

Närhet

Första steget var att lejonparten av det hårda materialen skulle tas ifrån platser så nära anläggaren Crocus område som möjligt. För där fanns alla de tusentals plantor som skulle till Chelsea. Crocus ansvarade även för Cleve West trädgård. Där fanns även material som använts i tidigare Chelseaträdgårdar. Att återanvända material från tidigare utställningsträdgårdar är inget nytt, det har både Sarah Eberle och Andy Sturgeron gjort sedan länge. Det konceptet fick sitt verkliga genombrott i samband med finanskrisen 2008, The Credit Crunch, då många sponsorer till både Chelsea- och Hampton Courtträdgårdar inte kunde ställa upp.

De tittade även på material från området runt Benton End, Suffolk då trädgården ska dit efter utställningen. Produkter som kan återanvändas. Det var alltså klart att lejonparten av trädgården skulle leva vidare i Benton End.

En bärande idé var att skapa något vackert av ganska intetsägande och för många helt ointressanta och icke värdefulla material.

Omfamnande, varm, bullig mur

Muren som omgav två sidor, en långsida och en kortsida, var den största utmaningen. Totalt skulle cirka 50 meter mur skapas. Resultatet blev en av de vackraste murar jag någonsin sett.

Och hur var den gjord? Jo, stommen var uppbyggd av halmbalar från en farm i närheten av Crocus. De hölls ihop med hjälp av pinnar av hassel. Därefter täcktes de av stora sjok av canvas som var överblivet material från filminspelningar.

De i sin tur målades med slamfärg, samma typ av slamfärg som faluröd. Falu Rödfärg är ju en klassiker, onekligen vår mest kända, som onekligen satt färg på nästan hela Sverige och har anor från 1500-talet, vilket passade bra då även Benton End är från samma period. Numera finns Falu Rödfärg Original i flera färgtoner, som en ljusare röd, grått och svart. Fast i England kallade de det för skandinavisk färg. Man skapade en egen version baserad på vatten, linolja och rågmjöl samt naturliga färgämnen. Färgpigmenten var framtagna ur växter, skräpmaterial och jord. Färgtonerna hade Sarah Price redan satt, de fanns i Cedric Morris målningar.

När solen gav extra guldljus på halmbalarna och värmde dem fylldes luften av en doft söt som honung. Sarah Price

Perfekt in i minsta detalj. Foto: Kerstin Engstrand

Man använde sig även av korta hasselpinnar i muren, som pegs att hålla klätterväxterna, blåregn och rosor på plats. Trädgårdskvastar fick hoppa in och vara redskap när man skulle fixera klätterväxterna på plats. Vanliga trädgårdskvastar, av sorten lite bredare med svart borste. Samma som de därefter borstade ren stensättningen med.

Trädgårdens golv nästa utmaning

Marken/golvet är en viktig del i trädgårdens atmosfär. Benton End är i stort en byggnad från 1500-talet där timmer och tegel möts. Därför hade Sarah bestämt sig för att delar av marken skulle vara belagd med tegel. Cementrester från gamla konstruktioner, sand och även trasiga terrakottakrukor från Crocus plantskola finkrossades för att gjuta tegelstenar av. Mått gjordes av trä.

Varje tegelsten fixerades i sand, utomhus, de brändes inte. Självklart hade de matchande färgpigment i sig som muren. Alla stenar gjöts på Crocus område, där hade de tillgång till ett stort område med sand.

Man gjöt även större stenar som byggdes upp som fristående pelare men även som bordsben. Många var helt släta medan andra hade mönster i form av trianglar.

50 meter rep

Trämallarna från stentillverkningen återanvändes sedan som stolpar som avgränsade trädgården. Repet i sin tur var gjort av vissnade humleslanor från en humleodling för öltillverkning, också den i närheten av Crocus. Vanligtvis så mals dessa sönder efter det att humlekottarna är skördade. Humle växer med rekordfart under en säsong, lätt mer än fem meter men vissnar varje höst för att skjuta nya skott nästa vår igen. Numera använder de flesta kommersiella humleodlare nyare, lägre sorter men Bushel of Hops i High Weald kunde erbjuda gamla högväxande kulturarvssorter som var mera lämpade till att skapa de långa repen med. Humleslanor är sega. Lite mer än 50 meter rep behövdes och det lyckades! Undrar hur många som lade märke till avgränsningen, för de flesta var bländade av de vackraste av alla iris, ‘Benton Olive’. Men detta är också ett ypperligt exempel på att ”attention to detail” är en viktig del när fullblodsproffs skapar en trädgård.

Några krukor och fat

Nästa stora återbruksdel blev krukor. De är även de gjorda av överblivet material som krossats. Krukor och vattenfat gjöts i håligheter i marken på plantskolan Crocus område. En teknik som man hoppas att fler trädgårdsägare prövar på. Krukorna hade olika mått. De stora vida var fyllda med vatten och skapade fina vattenspeglar. De hade polerad insida.

Ingen trädgård utan bord

Även borden var återbrukade. Ett högre bord utan sittplatser var gjutet i sten där cirka en fjärdedel av stenskivan var opolerad (den högra delen av bordsytan på bilden ovan). Det blev en spännande kontrast mot den polerade delen. Bordet hade bordsben av gjutna stenar.

Det vackra träbordet med bänkar var av kastanj, kastanj återfinns bland annat i taken på Benton End.

Innan trädgården var färdig för officiell visning sa Peter Fane från The Nurture Landscape Design, att återbruk skulle omfatta gamla tegelstenar, aska, återvunnen plast, glas, skal av ostron och höns, fjädrar och trä. Jag glömde att fråga om det var något av detta som inte blev använt.

Det ska noteras att när man planterar en utställningsträdgård så planteras alla växter med krukorna kvar. Men att man är väldigt noga med att dölja krukorna så att de inte syns. Växterna återanvänds, som i denna trädgårds fall ska allt till Benton End.

Här kan du se hur slutresultatet blev! (Länken går till en annan artikel.)

Av Kerstin Engstrand

Sir Cedric Morris, växtförädlare och konstnär

Mar 4, 2024

vvgm185058 — Självporträtt. Sir Cedric Morris. Ca år 1910. Tillhör National Portrait Gallery.

Han tog fram och namnsatte runt 90 iris. Alla finns ännu inte i en sammanhållen samling och man letar fortfarande efter vissa sorter som kan finnas i trädgårdar i bland annat USA. Man vet att Cedric Morris samarbetade med en amerikanska odlare, Paul Cook. De bytte irispollen med varandra. Med USA finns även brevväxling om utvecklingen av vad som anges vara den första helt rosa irisen, ‘Edward of Windsor’.

Brevväxling om ‘Edward of Windsor’ visad på utställningen 2018, The Garden Museum, London.

Jag har inte sett den i verkligheten men de bilder jag sett har mera varit på en aprikosfärgad än en rosa iris. Däremot sägs den vara avbildad på den av Tate ägda målningen Iris Seedlings. Och där finns en iris som är mera rosa, som syn i målningens mitt. Eller så är det så att det som då kallades för rosa (pink) är vad vi idag anger som aprikosrosa.

Iris Seedlings, målning av Sir Cedric Morris. Är i Tates ägo men visas sällan. Fanns även med i utställningen 2018 på The Garden Museum. Detta är hans egna irisar, framtagna av honom. Motivet är intressant då man först efter ett tag noterar att det är en annan målning i bakgrunden.

‘Benton Strathmore’ är ett annat sådant “rosa” exempel. Den fanns med i stor mängd på Chelsea-15 och den var aprikosfärgad. Strathmore uppvisades första gången 1948, på Chelsea, för dåvarande drottning Elizabeth och hon lär ha godkänt att den uppkallades efter hennes barndomshem Strathmore. Detta var alltså Elizabeth, drottningmodern till Elizabeth II.

*Iris ‘Benton Strathmore’ i förgrunden, ‘Benton Arundel’ i bakgrunden, från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand*

2018 blev det dags igen. Då hyllades Cedric Morris med en utställning på Garden Museum. Där visades en stor samling av hans målerier. Morris är mest känd för sina blomstermålningar men han målade även grönsaker.

The Garden Museum, entrén till Morrisutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Även en del dokument om hans växtförädling visades.

Sidor från Morris anteckningar om hans korsningsförsök för att få fram nya irissorter. Det har framgått att han gjorde minst 1000 korsningar varje år, eller i alla fall att 1000 lyckades växa sig till småplantor, seedlings. Från The Garden Museums utställning 2018.

Numera äger Garden Museum Benton End, de fick den som gåva och drivs som Charity. Anläggningen håller på att rustas upp och beräknas kunna öppnas 2026. Sarah Price Chelseaträdgård-23 flyttas till Benton End.

*‘Benton Lorna’ i rabatterna utanför The Garden Museum, London 2018. Foto: Kerstin Engstrand*

I trädgården till museet hade trädgårdsdesignern Dan Pearson bidragit med några irissorter från hans egen trädgård, sorter som han bl a fått tag i av Sarah Cook. Dan har ansvarat för museets nya trädgård. Han brukar benämna Morris iris som väldigt sofistikerade och det kan man hålla med om att flera av dem är. I trädgården hade han planterat fem sorter: Benton Nigel, Benton Pearl, Benton Lorna, Benton Caramel och Benton Duff.

Populära i USA

Minst 90 sorter, och lejonparten var populära i USA. Man har funnit att hälften var registrerade namnsorter där över vilket bekräftas i American Iris Society’s officiella register. Morris föredrog plicatas. Trädgårdsirisens stora antal färgkombinationer gör att de delas i olika grupper som exempelvis:

self – en enda färg
bitone- – två olika toner av en och samma färg
bicolor – två olika färger
amoena – vit eller krämfärgade inre kronblad och färgade yttre blad.
variegata – gula inre kronblad och röda,bruna eller kastanjefärgade yttre blad
plicata – oftast ljus, vit-gul grundfärg, med kanter i annan färg
blend – två eller fler färger i kombination eller blandning på samma kronblad

*Iris ‘Benton Arundel’, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand*

Samtliga Bentoniris är vad vi idag kallar för trädgårdsiris, Iris germanica, även kallade för skäggiris. Släktet Iridaceae omfattar minst ett par hundra arter och en mängd hybrider. Man brukar indela iris i tre huvudgrupper varav de första två har rotstock, rhizom:

Skäggbärande där den vanligaste irisen, trädgårdsirisen, Iris germanica och småriris Iris barbata-nana ingår. De nedre kronbladen, som oftast hänger nedåt, har en starkt färgad mustasch eller skägg i blomöppningen. De skäggbärande har också kraftiga, svärdsliknande blad.
Skägglösa där bl a den vilda svärdsliljan, Iris pseudacorus ,strandiris, Iris sibirica, Iris setosa samt japansk iris, Iris ensata, glansiris ,Iris laevigata och vinteriris, Iris foetissima ingår. Gemensamt för alla dessa är att deras bladverk är gracilare än de skäggbärandes.
Arter med knöl, som våririsen, Iris reticulata, Junosorterna och holländsk iris.

*Iris ‘Crathie’ är den aprikosrosa irisen längst fram till vänster. Från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand*

Att han satte prefixet Benton till sina namnsorter har underlättat spårningen. Alla har det dock inte, ’Edward of Windsor’ till exempel, ‘Crathie’ är en annan. Troligen uppkallad efter Crathie Kirksom, beläget inte långt ifrån slottet Balmoral.

Intressant namngivning

Förutom Benton, efter hans sista bostad Benton End, hur valde hand då namnen? Att hedra en person med att få en växt uppkallad efter sig är vanligt. Morris valde sina vänner men även husdjur som katter och fåglar som ‘Benton Menace‘ efter en av hans katter. ‘Benton Rubeo’, en röd-vit iris nu återfunnen i USA, ska vara namnsatt efter en papegoja av arten macaw, en av Morris papegojor som finns på bild.

‘Benton Nigel‘, Nigel Scott var en av Beth Chatto’s vänner. Beth Chatto och Morris var mycket nära vänner och hans måleri inspirerade henne. Hon ägde flera verk av honom och särskilt var det en stor tavla i hennes vardagsrum som hon särskilt refererade till. Chatto presenterade Nigel Scott för Morris. Det anges att Scott faktiskt även kom att flytta till Benton End där han arbetade som trädgårdsmästare. På vintrarna åkta han och Morris på växtjägarresor. Under deras resa till Kanarieöarna1957 dog Nigel Scott efter att ha insjuknat i feber.

*‘Benton Lorna’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand*

‘Benton Lorna’, var en lättspårad sort då den verkar ha sålts även i modern tid och fanns att spåra i Plant Finder. Fått sitt namn efter Lorna Styles som lär ha hyrt Morris hus The Pound. En typisk plicata.

*Iris ‘Benton Caramel’ i bakgrunden, i förgrunden ‘Benton Deidre’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand*

Flera kunde spåras via Plant Finder, som ‘Benton Caramel’. Andra har hittats i botaniska trädgårdar i bland annat Tjeckien, Schweiz och i USA.

*Iris ‘Benton Olive’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand*

‘Benton Olive’, stjärnan i Sarah Price Chelseaträdgård 2023 var tidigt återfunnen men länge utan namn. Sarah Cook hade fått några exemplar av denna högst annorlunda färgade iris, oliv och purpur, av vänner till Morris. Men den var utan namn. Det var först när hon fick möjlighet att gå igenom en växtkatalog från 1952, Historic Iris Preservation Society’s, som hon fann en färgbild av en iris kallad ‘Benton Olive’ som hon äntligen fick ett namn på denna utsökta skönhet. Namnet är efter Olive Murrell, ägare till Orpingtion Nurseries som var den ena av de två främsta plantskolorna som sålde hans iris.

**Iris ‘Benton Duff’** i rabatten vid The Garden Museum 2018 London. Foto: Kerstin Engstrand

**Iris ‘Benton Pear**l’ i Sarah Price trädgård Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

En annan som Sarah Cooks länge längtade efter var den mörkt lila ‘Benton Judith‘. Judith var Judith Wogan, sekreterare vid Arts League of Service och som var den som såg till att visa Morris irisar på en utställning, den allra första 1925.

Beth Chattos plantskola har ett mycket stort utbud av Bentoniris. Här ett utdrag av sortimenten 2023. Här syns bland annat ‘Benton Menace’, ‘Benton Judith’, ‘Benton Nigel’, ‘Benton Opal’ och ‘Benton Farewell.

Av de irissorter Sarah Price hade valt ut till sin Chelseaträdgård 2023 så var det enbart en sort som inte lyckades slå ut i tid och det var ‘Benton Farewell’ som därmed inte fick vara med.

Även Crocus.co.uk har en del Bentonirisar:

Trendigt värre – ogräs

Oct 10, 2023

vvv414 — Vildtulpan, Tulipa sylvestris i sällskap med maskros. Bilden är tagen vid Långbro Värdshus för cirka 25 år sedan. Foto: Kerstin Engstrand

Otaliga verkar de vara som kan berätta om barndomens skräckdagar då de blev utkommenderade att rensa ogräs. Lika många kan berätta att de rensade bort mer än de skulle, för att rensa ogräs är svårt för hur ser ett ogräs ut egentligen? Inte är de så tydliga som på Elsa Beskows teckning ”Ogräsens kraft”. Hon levde mitt i materialet till sina böcker, från vilda blommor som blåsippor till pioner, och de sex barnen tyckte det var mindre jobbigt att rensa ogräs än att stå modell för mor. I sin bok Blomsterfesten i täppan lär hon ha skildrat samhällsdebatten i form av ogräs och rabattblommor.

Barndomens motvilja mot ogräsrensning brukar gå över. Och vi kan ändra inställning till ogräsen när något blir attraktivt, ovanligt eller trendigt. Vissa växter som vi egentligen rubricerar som ogräs är idag populära. Vad sägs om att ha rödbladigt groblad, brokbladig kirskål, rödfibbla, eldfibbla och brokbladig tussilago i rabatten? Allra helst bara ett exemplar av varje, så att de blir något av trädgårdens frimärkssamling.

Igen!

Rödbladigt groblad med fjärilslavendel återfanns i en trädgård på Chelsea Flower Show 2002. Foto: Kerstin Engstrand

Att ogräs är trendigt dyker upp med jämna mellanrum. Som i maj 2023, på årets Chelsea Flower Show var det – som alltid – flera trädgårdar där ogräs spirade. De var ytterst medvetet planterade där. För det är en konst i sig att plantera maskrosor som just bildat runa maskrosfröbollar. Men 2023 så spreds det att ogräs är trendigt – som om det vore något nytt! Detta ”missbruk” av ogrästrenden brukar återkomma med jämna mellanrum, som i början av 2000-talet. Ibland är trenden att man ska äta ogräsen, bland handlar det om att medvetet låta dem växa i sin trädgård och ibland handlar det om att hitta så ovanliga varianter som möjligt.

Brokbladig vallört. Foto: Kerstin Engstrand

Det kan också vara i varje sann trädgårdsälskares natur att tänja gränser som gör att de ovanliga ogräsen blivit så populära. Eller att de helt enkelt är en kul grej som bryter mot gängse regler. Dock, den brokbladiga kirskålen sprider sig som den vanliga men inte lika snabbt. Den växer till och med i Monets trädgård. Detsamma gäller vallörten, den brokbladiga har minst lika kraftiga rötter som den vanliga. Onekligen är en bukett av kirskål och pioner vacker, men det gäller att inte låta kirskålen gå i frö. Rödfibbla och eldfibbla gränsar till att vara rariteter, eldfibblan är sällsynt medan den röda är mer vanlig i våra marker, men i och med att de tillhör fibblesläktet blir de för många av oss automatiskt ogräs. De är härliga kombinerade med bulliga rosa pioner och alunrot.

Rödbladig maskros är idag det absolut senaste. Den rosa är också “ok”. Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. I maj börjar gräsmattor och vägslänter lysa gula av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar liksom italienarna in späda maskrosblad i den. Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.

Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand

Maskrosen tar man lättast upp med ett ogräsjärn och tidigt på våren när knopparna ligger djupt nere i rosetten. Då är roten mjuk och man får lätt upp den hel. Så fort knopparna börjar växa till sig och får en liten stjälk är roten mycket stinnare och bryts lättare av, med påföljd att varje rotdel bildar fler maskrosor.

Fröbollar i motljus, maskros förstås! Foto: Kerstin Engstrand

Ogräs kan väl definieras som en växt som förutom val av fel växtplats är en växt du inte tycker om. Annars är ogräset en kär växt. Som vitsippan och tusenskönan eller den vita tovsippan som blommar så fint tillsammans med liljekonvaljen. Och violerna som dyker upp i gräsmattan. Självsådda plantor ska man vara rädd om för de har själva valt sin växtplats och sitt sällskap, som de alltid brukar passa så bra ihop med.

Tovsippa, förtjusande i kombination med liljekonvalj. Foto: Kerstin Engstrand

Tips

Ogräsen stjäl vatten och näring från dina odlade växter. Genom att luckra jorden mellan plantorna med en handkultivator eller skyffeljärn kommer ogräsen att trivas mindre bra.

Överblommad kirskål. Foto: Kerstin Engstrand

Tips

Stinktagetes, Tagetes minuta, blir 50–80 cm, ibland nästan en meter, och är utmärkt att hålla kirskålen i schack med. En ettårig växt med djupgående rötter. Förkultivera inomhus så att plantorna hinner växa till sig innan det är dags att plantera ut dem bland kirskålen. Den används också som biologisk bekämpningsväxt vilket uppmärksammats mycket på senare år. Den håller nematoder (trådmask) i jorden på avstånd samt motverkar angrepp av de flesta skadeinsekter. Förutom att odla den på den ogräsangripna platsen kan man gräva ner bladmassan som också verkar motverkande.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mästarens mästare: Suggestivt á la Oudolf

Sep 16, 2023

vvsk179 — Piet Oudolf i Skärholmens Perennapark augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

När färgen kommer i sista hand. Med sina suggestiva planteringar som rör sig så vackert i vinden väcker holländska Piet Oudolf känslor och öppnar våra sinnen. Han skapar i stora sjok, hela hav av perenner som varje höst falnar för att på våren åter spricka fram. På en och samma gång både kraftfullt, pockande och romantiskt Han skapar ett slags jordnära och mycket modern prärieromantik av perenner. Och han jobbar i cirklar och ovaler. Varför det, jo det måste vara enkelt för de som ska plantera och för de som ska sköta planteringen.

Plantkombinationer som blev Best in Show på Chelsea Flower Show 2000. Foto: Kerstin Engstrand

Hans planteringar ser enkla ut men är som japanska träsnitt, bara en mästare hanterar skapandet till fullo. Det ska sägas att Piet Oudolf är en av flera bakom den perennvåg som slog igenom på 1990-talet och som utvecklas och sprids allt jämnt över så gott som hela världen. Men han är den som idag är mest känd. Och vem älskar inte ett fyrverkeri av höga gräs och mjuka färgtoner? Här i Sverige finns han sedan 1996 representerad i Enköping med “Drömparken”. Det var Enköpings stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson som bjöd in honom och det blev så bra att Drömparken till och med byggdes ut 2002. Den är en av stadens över 20 parker och dit vallfärdar trädgårdsintresserade.

Ett bra team, Stefan Mattson till vänster och Piet Oudolf till höger fångandes suveräna plantkombinationer i bild. Foto: Kerstin Engstrand

Enköping ligger Piet varmt om hjärtat, bland annat för att han vet om att de alltid håller parken i toppskick.

En annan milstolpe var när Piet tillsammans med Arne Maynard blev inbjuden av den ansedda trädgårdstidskriften Gardens Illustrated att göra en stor idéträdgård på Chelsea Flower Show 2000. Den blev – förstås – Best in Show. Ett utsnitt av den planteringen kan då läsa om här. Chelsea är världens mest ansedda trädgårdsmässa, trädgårdsvärldens “haute couture”.

Form före färg

Blommans form, bladens struktur, vissnandet, fröhusen – balansen kommer före färgen. Varje växt har en viss karaktär, en själ och den tar han till vara. Våra vanligaste trädgårdsväxter är oftast så förädlade att blommorna är för stora i förhållande till växten i övrigt. Stjälk och bladverk orkar inte tona ner de oftast för starka färgerna. Men i naturen skär sig aldrig färgerna, mycket beroende på förhållandet blomma-blad-stjälk är så precist. Därför väljer Piet Oudolf struktur och form före färg. Strukturen finns där även efter blomningen och bladens form påverkar oss mycket mer än vi först tror, särskilt på nära håll. Stora blad låter ögat vila medan små tenderar att bilda lugna bakgrundsmiljöer. Växter med särskilt fina bladstrukturer är oftast skugg- eller fuktälskande.

Kvittot på en bra plantering är enligt Piet att den fungerar även fotograferat i svart-vitt. Och själv fotograferar han flitigt allt han ser. Jag har alltid sett honom med en kamera i handen.

Solen är på väg att gå ner, det är augusti i Skärholmen. Gräsen är exakt rätt placerade, de tänds av solen. Foto: Kerstin Engstrand

Och resultatet? Hans trädgårdar ser vilda ut men är det inte. De liknar ett slags moderna impressionistiska ängar som går i en lätt beslöjad rosa-blå färgton. Grövre, massivare och mera pockande än våra älskade vilda ängar. Här finns både stramhet och rufsighet i en charmfull blandning. Motsvarande finns faktiskt i vägkanternas tistlar, gräs och smörblommor. Piets blandning tränar ögat att se detaljer och som man lär sig uppskatta ju mer man lever med den. Särskilt när växterna tänds i ljuset. Piet Oudolf vet exakt vilka växter som ska avnjutas i motljus och vilka som ska placeras i medljus eller i gassande sol. I svagt släpande ljus framträder också bladens struktur till fullo.

Länkande gräs

Gräset är länken mellan den traditionella ängen och Piets moderna perenna version. Men gräset planteras inte jämnt med enstaka blommor i det utan tvärtom. Här är det gräset som bildar enstaka ruggar i blomprakten. Gräset planteras oftast framför blommorna så att det fungerar som transparenta draperier, ibland tillåts man skymta vad som finns där bakom. Och gräs spelar i vinden. Gräs behöver vind för att utvecklas till fullo. Dessutom tränas ögat att fokusera, på gräset eller växten där bakom.

Färgen finns där

Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand

Naturligtvis finns färgen där och är nödvändig för att uttrycka trädgårdens sinnesstämning. Ingen färg är fel i sig, kanske bara omodern eller så används den på fel sätt. När Piet Oudolf väljer en av de vanligaste blomfärgerna, rosa, som är både lätt och svår på en och samma gång, är det oftast den starkare ceriserosa tonen. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt där ljuset inte är så starkt, som vårt svenska.

Bland de rosa växterna är stjärnflocka, Astrantia ‘Roma’ en mycket bra växt, mångsidig, både graciös och stark på en och samma gång. Rosa stormhatt, Aconitum ‘Pink Sensation’ är en annan elegant i sin svaga rosa färgton och som rosa kandelabrar som tänds i det sena eftermiddagsljuset, kransveronika Veronica virginica ‘Rosea’.

Skärholmen, bilden tagen på invigningsdagen i augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

Tillsammans med blått skapas rymd, djup och dramatiska effekter. Grå frossört, Scutellaria incana, är faktiskt mer blå än grå och har länge varit holländarnas favorit. Med sina lite otydliga blommor är den en utmärkt utfyllare Blå stormhatt, Aconitum ‘Stainless Steel har han ofta tillsammans med röd rudbeckia. När gräset planteras i stora ruggar blir det prärievackert. Blå bolltistel, Echinops bannaticus och rosa kärleksört, Sedum ‘Matrona’ tillsammans med silvergräs, Achnatherum calamagrostis är en annan kombination.

Generöst, som en blå flod bildar olika blå och blålila toner av stäppsalvia, Salvia nemorosa. Lammöra, Stachys byzantina, med sina mjuka luddiga grågröna blad ramar in och bildar kontrast. (Drömparken, Enköping). Detta är hans första Salvia River. Idag talas det mest om den i Chicago. Foto: Kerstin Engstrand

Blått förstärker också ljusets betydelse, det tänds i den tidiga morgonens eller sena kvällstimmens ljus. Mjuka färgtoner som rosa och blått är också lättare att använda i massplanteringar och tursamt finns det en mängd blommor i dessa färger med en mängd nyanser. En nog så viktig aspekt när man ska skapa generösa, harmoniska men samtidigt dramatiska jordnära kombinationer. För Piet Oudolfs trädgårdar är höstens trädgårdar. De är storslagnast i augusti just när vi åter är hemma igen. Då visar de upp sitt fyrverkeri av växtkraft och ljusspel – ett kort moment av liv innan fröställningar, nervissnande och jorden tar över.

Odlingsvärda växter

Piet Oudolf använder sig bara av odlingsvärda växter. De flesta går utmärkt här i Sverige vilket Drömparken i Enköping visar. Därefter nappade Sölvesborg med sin De fyra årstidernas park 2008/2009.

I Sverige finns även Perennparken belägen i Skärholmen. Även den på initiativ av Stefan Mattson som då hade bytt jobb till Svenska Bostäder. Den invigdes i augusti 2012.

Stefan hann också med att anlita Piet till Halmstad, Vänskapsparken 2014 och nu nio år senare, 2023, invigs en anläggning i anslutning till konstmuseet i Värnamo, Vandalorum.

I välsorterade plantskolor brukar de flesta av de växter han använder finnas. Länge hade Piet och hans hustru Anja en egen plantskola men den är numera nedlagd. Den skapades för att kunna erbjuda de växter han hade börjat använda.

Stor i Europa, stor i Amerika

Kung Charles III delade ut medaljen till Piet på 2023 års Chelsea Flower Show. Foto: RHS

New York, Chicago, Detroit, otaliga platser i England och övriga Europa, Piet är nästan alltid på resande fot.

2018 var ett år där han fick lite extra uppmärksamhet. I juli blev han av det brittiska trädgårdssällskapet RHS utsedd till den första RHS Horticultural Hero. Hösten innan hade filmen om hans konstnärskap haft premiär, och nu spreds den världen runt. Och den visas fortfarande. Det var den första film som gjorts om en trädgårdsdesigner. Tyvärr är inte Sverige med i den.

Konferensen I Maestri del Paesaggio i Bergamo inviterade honom att skapa ett grönt levande landskap på ansedda piazzan i Bergamo Alta, 2018 och även dekaler och banderoller om Piet prydde den nedre stadens huvudgata.

2023 fick han även Elizabeth Medal of Honour, den första i sitt slag och det var i samband med hennes 70 år på tronen. Plus att han bland annat är hedersprofessor och mycket annat.

Men han är sig lik. Lika nyfiken och ivrig att studera sina älskade växter. I över 30 år har jag följt honom. Mycket av hans storhet ligger också i hans öppenhet att följa sina anläggningar, att se vad som fungerar och inte och att han inte motsätter sig att växter måste bytas ut.

Alltid lika nyfiken. Det är härlig att se gamla bilder när han besökte Rosendal i Stockholm på 1990-talet. Då men en ung Ulf Nordfjell. Och självklart träffade han även legendariska Beth Chatto.

Fotnot

Piet Oudolf har givit ut flera böcker. Hans första, Droomplanten, utkom på nederländska 1990. Den köpte jag direkt, mängden bilder visade på nya växter. Några år senare övertalade redaktör Eva Björkman sitt förlag LT:s/Natur & Kultur att översätta den till svenska. År 1995 kom den första svenska upplagan ut och därmed var Sverige först ut att översätta den. Prestigefullt var det när “Designing with plants” gavs ut av Conran Octopus Ltd. Den är en mycket vacker bok som tog upp alla aspekter på hans konstnärskap.

Av Kerstin Engstrand

12 artiklar om Chelsea Flower Show 2022!

Mar 28, 2023

10vvmorris44337 — Foto: Kerstin Engstrand

Vi kan nog utan skryt säga att vi är bäst på att bjuda på reportage från världens främsta trädgårdsutställning: Chelsea Flower Show som varje vår, i maj månad, hålls i London. Det är det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, The Royal Horticultural Society, som arrangerar. Under en knapp vecka vallfärdar tiotusentals trädgårdsentusiaster hit. Med Chelsea börjar trädgårdssäsongen.

Biljetter säljs redan hösten innan och mer information kan du hitta på RHS:s hemsida. Är du medlem får du möjlighet att köpa biljetter lite tidigare än andra och till rabatterat pris.

Unik kunskap

Med kunskap om Chelsea sedan decennier så får du därför många extra vinklar. Lägg märke till att vi har angett varje trädgårds storlek. Storleken är viktig, det visar hur mycket man kan göra på liten yta! Den minsta är på 20 kvadratmeter (4 x 5 meter), de största är 12 x 22 meter och många är på runt 100 – 120 kvm. Dessutom balkonger på 10 kvm och uteplatser på 12 kvm.

Här får du inspiration från världens främsta trädgårdsdesigners. Och skänk dem gärna en extra tanke, allt är uppbyggt på tre veckor. Detta är en yrkeskunskap utan dess like.

I 12 artiklar och med över 200 bilder kan du njuta av denna unika utställning Chelsea Flower Show 2022. Det innebär bland annat hela:

12 stora trädgårdar

10 mindre trädgårdar

9 balkonger & uteplatser

Klicka på texten så öppnas artikeln i en ny flik/fönster. Du kan även gå in under Inspiration och där under hitta Chelsea Flower Show. Där hittar du även mängder med artiklar från tidigare Chelsea.

Andy & Sarah visar igen på vilken klass de har

2-perennamästare

3 dahlior från årets Chelsea

Från Meta (Facebook) till tropisk växtlighet

Willliam Morris gör entré

Med barnen i fokus

3 mindre trädgårdar med lite ovanliga designknep

Med miljö i fokus, från permafrost till bävrar och bin

Några lite udda idéträdgårdar

2 trädgårdar med lite mat

Balkonger på Chelsea Flower Show 2022

Uteplatser på Chelsea Flower Show 2022

Trevlig läsning!

Iris **‘Kent Pride**‘ från Body Shops trädgård. Växttrenderna på Chelsea Flower Show 2022 var väldigt lika **2015 års växttrender** både när det gäller färger och sorter. Foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Flower Show 2022: Andy & Sarah visar igen på vilken klass de har

Mar 28, 2023

15vvsaraheb046 — Sarah Eberele med 2022 års guldmedalj "på säkert" ställe. Foto: Kerstin Engstrand

Andy Sturgeon och Sarah Eberle är två av flera verkliga Chelseaveteraner. Dessutom ytterst priebelönta. Sarah är en klass för sig, hon är den enda som fått alla de olika slag av utnämningar man kan få och dessutom i alla de olika kategorierna.

De fick 2022 guld – förstås. I år bjöd de på lite annorlunda trädgårdar än vad de vanligtvis brukar skapa. När det gäller titeln Best in Show i kategorien Show Gardens låg Andy med sin trädgård och bäverträdgården på samma antal poäng. Så då fick domarna välja. Mer om bäverträdgården kan du läsa här. Sarah var Sarah någon poäng efter. De kan sina saker!

Till vänster detalj från Sarahs, till höger från Andys:

Trädgårdarna var lika stora, 12 x 22 meter och som alla idéträdgårdar byggs de upp under tre veckor med byggstart runt Valborg.

The Mind Garden

Design: Andy Sturgeon Konstruktion: Crocus Sponsor: Mind och Project Giving Back

The Mind Garden är tänkt för att skapa kontakt, med varandra, med en själv och med växter. Mängder med halvmåneformade låga murar skapade ett tempo men också ett lugn. Man såg varandra och man var även delvis dold. Flödet görs sig bäst på film, stillbilder gör den inte rättvisa.

Stora gräs, som Celtica (Stipa) gigantea, jättefjädergräs, dyker upp lite var stans och skapar både en aha-upplevelse som rörelse. Man förnimmer vinden.

Murarnas sträva yta förstärker växtlighetens frodighet. De inbjuder även till beröring samt avger värme. Flera sittplatser finns i anslutning till murarna.

Daggros, Rosa glauca och vallmon Lauren’s Grape återkommer flitigt i trädgården. Lauren såg vi i flera trädgårdar – en verklig favorit bland trädgårdsdesigners.

MEDITE SMARTPLY Building the Future

Design: Sarah Eberle Konstruktion: Landform Consultants Sponsor: MEDITE SMARTPLY

En urskog på Chelsea? Sarah Eberele är skicklig på att tänja gränser. Plötsligt stod man inför något annorlunda, stort, gigantiskt stort och frodigt. Växtmaterialet var typiskt brittiskt men känslan som skapades var regnskog.

Det såg ut som en grotta gjord av sten, kanske skiffer? Kommer färgen från järn? Hur klarar man av att bygga något så stort och som ser så tungt ut? Frågorna dök upp. Så kom svaret – det är MEDITE SMARTPLY- och vad är det ? Jo ett modernt material gjort av – trä!

Man kände sig liten. Se på bilden ovan så ser du proportionerna. Uppe på toppen växte en tall. Till höger skymtar en damm.

Dessutom hörde man porlande vatten. Ett vattenfall!

Men också lite romantik. En honungsros i en tall:

Baksidan av vattenfallet såg ut så här:

Det känns som en skog. Det är en skog! Saknas nästan bara John Bauers tomtar och troll. Denna idéträdgård har Sarah skapat för sig själv. För sin egen utveckling. Sarah har varit verksam som trädgårdsdesigner och landskapsarkitekt nu i cirka 45 år. Hon är känd för att tänka utanför boxen men detta hade nog få tänkt sig. Detta är drama. Helt fantastiskt dramatiskt.

Här några fler detaljer, återigen samma trämaterial:

Trädgården fick guldmedalj och pris för bästa konstruktion i kategorin Show Gardens. Och allt på 12 x 22 meter! Det ni, detta är skicklighet ut i fingerspetsarna!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Flower Show 2022: 2 perennamästare

Mar 28, 2023

10vvperenn70259 — Foto: Kerstin Engstrand

En som i regel alltid brukar vinna guld och publikens favoritpris och är en välkänd mästare på just cottage gardens. En som var på Chelsea för första gången och siktade på guld men fick “bara” silver. Fick dock revansch när publikens favoritpris tilldelades. Vilken av dem var bäst på perenner? Läs och se själv:

The Perennial Garden ‘With Love’

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Richard Miers Konstruktion: Stewart Landscape Construction Sponsor: Perennial – Helping People in Horticulture Storlek: 10 x 22 m. Fick silvermedalj och publikens favorit.

Det var en vacker trädgård men vad som gjorde att den stod ut lite extra var detta av Alfred Lord Tennyson:

If I had a flower for every time I thought of you

Den föll man för! Trots att skylten var en neonskylt och upptog fonden. Dessutom så uttalade Richard det så fint. Ofta ser man ett längre citat: “If I had a flower for every time I thought of you…I could walk through my garden forever.” Sponsor till denna trädgård var Perennial, en 183 år gammal välgörenhetsorgansiation som stöttar trädgårdsarbetare som har drabbats svårt ekonomiskt.

Utformning var klassisk men med de moderna inslagen, som ljusskylten och sittmöblerna lyftes dess design att bli mera elegant. Skulpturer bidrog också till den känslan men det var en “sval” trädgård trots mängden växter. Avenbokshäckar ramade in.

Som “tak” fanns åtta hagtornsträd alla elegant plattan i formen. Skulpturerna är skapade av Tom Stogden och Jack Eagan.

Även fyra flergrenade papegojbuskar, Parrotia persica, som verkligen är mycket odlingsvärda och rubriceras som ett framtidsträd fanns planterade. Dock är de som vackrast på hösten. Mer om papegojbuske kan du läsa här.

Richard var inte helt glad över silvermedaljen men fick i slutet av veckan pris som publikens favorit.

Som god tvåa i publikomröstningen kom The RNLI Garden skapad av Chris Beardshaw (se mera här nedan) och på tredje plats bland publikens favoriter kom Morris & Co av Ruth Willmott som du kan läsa om här.

The RNLI Garden – Chris Beardshaw tog guld – igen!

Design: Chris Beardshaw Konstruktion: Cultura Group, EGIDOS och James Gray

Sponsor: Royal National Lifeboat Institution och Project Giving Back Storlek: 10 x 22 meter.

Jag har slutat hålla räkning på hur många guldmedaljer Christ fått under åren. Hans design är alltid ett säkert kort. Vad som kännetecknar hans design är dels mängder av perenner men han var också tidig med att införliva konst i form av skulpturer eller prakturnor.

Årets trädgård var skapad för RNLI, Royal National Lifeboat Institution. En viktig detalj var lampan i byggnaden. Just en sådan lampa används på land för att man ska hitta hem. Paviljongen var byggd i ek.

Stenläggningen var också en klass i sig, vacker att titta på och skön att gå barfota på! Purbecksten och är en sten som man brutit sedan romartiden. En kalksten som fått sitt namn efter ön Purpeck i Dorset.

Tall och Kinesisk alm, Ulmus parvifolia, var två stora träd som fanns med, träd valda för att de förr, i början av 1800-talet, användes vid livbåtsbyggande.

Hantverk in minsta detalj!

Purpurlysing var en växt som man såg i flera trädgårdar, här kan du läsa mer om den: 2 014 RHS CHelsea Flower Show: Purpurrött .

Och på Chris hemsida anges hans gedigna erfarenhet. Titta bara på antalet medaljer!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Flower Show 2022: Från Meta (Facebook) till tropisk växtlighet

Mar 27, 2023

Två trädgårdar, två designers som både tagit storslam på Chelsea. Den ena år 2022, den andra år 2019. Bägge fick guldmedalj 2022. Med storslam här menas tre utmärkelser för en trädgård, guldmedalj, Best in Show och för bästa konstruktion. Det är en verklig bedrift!

Growing the Future

Design: Joe Perkins Konstruktion: The Landscaping Consultants Sponsor: Meta

Trädgården, var storlek var 10 x 15 meter fick guldmedalj i kategorien Show Gardens.

2019 var det första gången Facebook, numera Meta, var med på en trädgårdsutställning. Det var – förstås – på Chelsea Flower Show och även då var det Joe Perkins som var designer. Guldmedalj blev det då för trädgården “Beyond the Screen” – passande namn förstås. Jag träffade då deras Europachef, som ivrigt fotograferade på Chelsea – med mobilen förstås. Han hade redan då bestämt sig för att de skulle återkomma. Nu blev återkomsten lite uppskjuten på grund av pandemin men i maj 2022 var de tillbaka. Och fick guldmedalj igen.

Pergolans tak har mönster efter bivaxkakans sexkantiga mönster. På ett trädäck omgivet av stilla vatten, ett skogsparti och lite ängsblommor satt man i en sänka. Det var skönt, att sitta där när utställningen hade öppnat och sorlet från de tiotusentalsbesökande steg alltmer, ja då kände man att allt det gröna tillsammans med vattnet fungerade som en ljudgardin.

Fokus låg också på svampars viktiga del i vår natur. Man talar om mykorrhiza som är en symbios mellan växternas rötter och en svamp. Den symbiosen medför att rotytan ökar. Och det i sin tur innebär att växten får bättre tillgång till vatten och näring och klarar av stress bättre. Nu visades trädgården i maj månad och tillgången på äkta svamp var begränsad. Det löstes med att låna in broderade svampar Amanda Cobbett broderar naturen .

Ingen betong användes, och enbart lokala träslag. Vackrast var möblerna:

Och roligast var att att han även hade planterat några plantor av linnea! Allt som har med vår blomsterkung Carl von Linné att göra är stort i England.

Joe visar stolt upp en av sina linneaplantor. Foto: Kerstin Engstrand

Efter Chelsea är återuppbyggd i Conkers Discovery Centre beläget i hjärtat av National Forest i Derbyshire. Detta också då Drottning Elizabeth II hade önskat sig en trädplanteringskampanj som gåva inför hennes platinumjubileum och trädgården blev en del av denna.

Lägg märke till den låga rosablommande växten, honungsmynta som syntes i många av trädgårdarna. En mycket trevlig växt som också trivs i vårt land. Mer om honungsmynta kan du läsa om här.

2019 fick Joe hela tre utmärkelser för sin Beyond the Screen, guldmedalj, Best in Show i kategorin Space to Grow Garden samt bästa konstruktion i sin kategori. 2022 blev det nästa trädgård som kommer här nedan, Out of the Shadows som prisades med motsvarande trippelutmärkelser:

Out of the Shadows

Grönt är skönt. London bjuder på ganska bra klimat som ger möjligheter att odla för oss mycket exotiska växter. Denna trädgård tog storslam i kategorien Sanctuary Gardens med hela tre utmärkelser: Guld, Best Sanctuary Garden och Best Construction Award. Och det var en rejäl insats då Kate var ansvarig för alla tre delarna. Motsvarande storslam tog Joe med sin Facebookträdgård 2019.

Design: Kate Gould Konstruktion: Kate Gould Gardens Sponsor: Kate Gould Gardens

Ska kanske säga att det är ingen trädgård jag själv skulle vilja ha men den är oerhört skickligt utförd. Det är en modern spa-trädgård och spabad är det många som har. Storleken var 10 x 10 meter.

Kates idé var att skapa en trädgård där man kan känna sig privat, lugn och avslappnad. Här ska både kropp och själ få sitt. Ett flertal mindre sittgrupper för inspirerande samtal fanns förstås. Plats för yoga likaså. Att ligga i detta spa och bara beundra växtligheten måste vara en rejäl boost!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Föregående 1...234...14 Nästa

Sida 3 av 14