Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Parakrasse. Foto: Kerstin Engstrand

I matbutiken säljs den som ’Szechuan buttoms’, de knappt tumnagelstora gula blommorna med ett trådigt inre. Dessa små tunna trådar, bara två tre stycken, blandar man in i maten och effekten blir elektrisk! Det känns faktiskt som om man får små stötar i munnen, först på tungan för att sedan gå vidare till kinderna, ungefär som en lättare bedövning. En av världens mest kända restauranger, den trestjärniga El Bulli i Barcelona, lät lura sina gäster till att tro att maten var tillagad med elektrisk chockverkan, det var just några trådar av denna lilla frukt man hade blandat i.

Vilt växer parakrassen i Sydamerika där den anses döda eventuella parasiter i blodet. Den kallas också för tandvärksplanta då tandvärk lär motverkas om man tuggar på bladen. Odla den i ampel, i en kruka på terrassen eller i växthus. Jag brukar samodla den med djungelgurka i en stor 40-literskruka som står i sydvästläge på terrassen i Stockholm.

Parakrasse och djungelgurka trivs bra tillsammans. Foto: Kerstin Engstrand
Parakrasse och djungelgurka trivs bra tillsammans. Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivera inomhus i mars. Fröna är små och och ska sås på ytan, de ska inte täckas med jord. Fukta såjorden, strö ut fröna och duscha lätt med sprayflaska.  Vanligen tar det 5-15 dagar för fröna att gro.

Utplantera när risken för nattfrost är över. Utvecklas mycket bra i soligt läge och är mycket lättskött. Vid sådd i mars blommar den redan i slutet av juni och fortsätter så tills frosten tar den.

Inte den vackraste växten men definitivt rolig att odla! Och visst liknar den ett öga, utomlands namnges den ibland som Peek-A-Boo, Electric Daisy, Toothache Plant och Australian Cress.

Ur parakrasse kan spilanthol utvinnas som lär förekomma i skönhetsmedel, även kallat naturens egen botox. Parakrassen, Acmella oleracea, förekommer även under andra vetenskapliga namn som Bidens fervida  Lam och Spilanthes olerace. Jag har inte prövat dess antirynkeffekt, däremot sägs det att både Michelle Obama och Kate, hertiginnan av Cambridge använder det.

Läs om hur du odlar djungelgurka, klicka här (länken öppnas i nytt fönster).

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Djungelgurka från Mexiko! Foto: Kerstin Engstrand

Minimelon eller minigurka, pepquiño eller numera djungelgurka på svenska kan man äta hur många som helst av och mycket roligare att servera som tilltugg än klassiska chips. Smakar gurka och rolig att blanda in i en sallad men också fritera!

Den är liten och knaprig, blir 3–5 cm lång och odlas som gurka i växthus men ger även mycket bra skörd odlad i en stor kruka på balkong eller annat skyddat och soligt läge. Att den kallas för djungelgurka förstår man när man odlar den, den skapar snabbt en snårig liten minidjungel. Är en klättrare så den behöver stöd men är inte så skör som den ser ut, den är tuffare än man tror. Och mycket lättodlad.

Blir en nätt planta som ger rikligt med frukt. Foto: Kerstin Engstrand
Blir en nätt planta som ger rikligt med frukt. Foto: Kerstin Engstrand

Melothria scabra heter den egentligen. Har sitt ursprung i Sydamerika och Mexiko, man kan ibland se att den kallas för Sydamerikansk vattenmelon eller Mexican Sour Ghurkin. Sandiita är det spanska namnet. Det finns de som tycker den har en lätt sötsur smak. Jag tycker den är knaprig och frisk. Troligen beror smakskillnaden på hur den har odlats.

Vi odlar den som ettåring men i Mexiko är den flerårig. Rötterna liknar dahliarötter och de kan övervintras på samma sätt som dahlia och jätteverbena (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Den trivs också i en kruka samodlad med parakrasse (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den), då får du en riktig partykruka!

Från sådd till skördeklara minigurkor tar det 70 dagar. Dra upp plantorna inomhus innan utplantering.

Småplanta av djungelgurka. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av djungelgurka. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är god, så i mars eller i början av april, även förkultivering i maj brukar ge bra resultat. Använd såjord. Det kan ta upp till 14 dagar innan fröna gror men vanligen gror de inom 5 till 7 dagar. Fröna behöver inte blötläggas innan sådd. Viktigt är att hålla sådden vid en temperatur av ca 22–25°C, efter groning bör plantorna stå svalare, ca 20°C.

Växtsättet liknar gurkor.  Foto: Kerstin Engstrand
Växtsättet liknar gurkor. Foto: Kerstin Engstrand

Den växer snabbt och behöver stöd. Bästa skörd får man om man toppar plantan efter två blad, då bildas sidoskott. Ta därefter bort andra sidoskott som bildas. Vill du inte bli dränkt av pyttesmå minimelongurkor så låter du bli att toppa plantan.

Första djungelgurkan på G. Foto: Kerstin Engstrand
Första djungelgurkan på G. Foto: Kerstin Engstrand

Utplanteras när risken för nattfrost är över. Brukar bli ca 150 cm hög, vill den växa sig högre är det bättre att toppa den. Jag brukar plantera den i 30-liters krukor fyllda med Hasselfors U-jord. och som sagt, den går att övervintra.

Och ja, det är denna som Marie Mandelmann brukar lägga in. Deras recept hittar du här (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kärleksäpple är ett annat namn på tomater! Foto: Kerstin Engstrand

Pomme d’amour, kärleksäpple lär fransmännen först ha kallat tomaten något som man i England senare kom att översätta till love apple. Kärt barn har många namn, även i Sverige hör man än idag tomaten kallas för just kärleksäpple.

Trädgård är mycket att odla glädje. Man måste ha roligt och pröva något nytt. För ett par år sedan dök formar upp i trädgårdsutbudet, formar för att odla fram tomater romantiskt röda och hjärtformade!

Vi köpte vårt set från den brittiske fröfirman Suttons. Det innehöll två 20 cm långa formar, en i form av ett hjärta och en i form av en stjärna samt motsvarande som var åtta cm långa. I allt två hjärtformar och två stjärnformar.

Så här såg drömmen ut, bilderna är Suttons egna:

 

Priset var ca GBP 16, cirka 175 kronor.  Då de 2015 inte sändes utomlands fick vi dem levererade till en engelsk adress.

Några instruktioner fanns inte med, inte heller på deras hemsida mer än att formarna håller i många år. det hoppas vi, det blir ju nästan 50 kr per form och man kan enbart forma fyra tomater och/eller gurkor per säsong.

Vi testade sommaren 2015 som var en bra tomat- och gurksommar. Och vi valde att sätta formarna på tomater odlade i ett litet växthus. De hängdes på när tomaterna hade bildat kart. I allt alltså två hjärtformade tomater och två stjärnformade gurkor skulle vi odla fram.

Med stjärnformen lyckades vi inte alls. Den gick upp, vår tomat var för knubbig!

Hjärtformen var lite lättare men det behövs nog ganska bra syn eller fantasi för att kalla vår tomat för hjärtformad. Klämd såg den däremot ut.

Summa summarum, det var roligt att prova men inte värt priset, men formarna håller i många år. Kanske testar vi igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Chris Evans och Mary Berry fann varandra mitt i spenaten. Foto: Kerstin Engstrand

Chris Evans, välkänd radioprogramledare i BBC och tidigare programledare för motorsportprogrammet Top Gear är knappast en person man förknippar med frukt och grönsaker. Men hjälp av ett stort trädgårdsteam och Mary Berry från brittiska ”Hela England bakar” så blev det en fullträff. Njut av hans trädgård som visades på Chelsea Flower Show 2017!  En trädgård som alla kan skapa. Ett enkel växthus och mängder av ätbart.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
”Redbor’ heter kålen till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Basen var bladgrönt. Sallat i långa rader i nästan alla regnbågens färger samsades med trendig och nyttig kål förstås. Idag kan man inte ha en grönsaksträdgård utan kål! Allt matchades av gångar lagda med tegel. Snyggt! Det var som att komma till en extra fin kolonilott. Dock var det ibland lite svårt att nå vissa grönsaker, det saknades några gångar. Men Chris Evans är en lång man så han har väl en viss räckvidd.

Timjan och myntor växte också i överflöd i upphöjda bäddar, så höga att man slapp böja sig ner när man ville skörda.

Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Dofter, dofter och återigen dofter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pelarformade lagerträd växte i metallgrå krukor och var så placerade att man inte kunde undgå att nudda dem när man skulle passera till det lilla växthuset.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pollinerande insekter gynnades också, mängder av blommande växter frodades. Bikupan är också idag ett viktigt inslag. Och naturligtvis samlade man in regnvatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse är “inne” att odla, glömde dock att fråga Mary Berry vad hon använder den till. Våra bästa odlingstips om vattenkrasse kan du läsa här.

vattenkrasse. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse odlades i ett platskärl inne i det enkla växthuset. Foto: Kerstin Engstrand

Tiger Nuts, det är jordmandel på svenska. En växt som blir  50 cm hög och vill odlas i sandig jord. Vanlig ibland annat i södra Spanien i vars klimat den stortrivs. Odlas bäst här hemma i upphöjda bäddar. Skördas på senhösten.

Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand
Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dahlian ’Cheyenne’ fick smeknamnet Chris Evans dahlia, med anspelning på hans röda hår, lika färgstark som honom själv! Och när drottning Elisabeth II kom på besök så släppte hon en bomb, hon lyssnar på Chris Evans morgonshow!

Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand
Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand

Inne i växthuset odlades främst tomater och gurkor. Var utomhus, känn dofterna, smakerna är Chris och Mary budskap, de har roligt i växthuset.

Chris och Mary stormtrivdes i växhuset!  Foto: Kerstin Engstrand
Chris och Mary stormtrivdes i växhuset! Foto: Kerstin Engstrand

Nyhet värd att prova, det lanseras som världens minsta mullbärsträd. ‘Charlotte Russe’ från Suttons blev också utnämnd till “Plant of the year 2017”.  Det blir som hösgt 1,5 meter och ger skörd i september. Är självpollinerande.

Och sist men inte minst, vad passar i en trädgård där två världskändisar har ett finger med i spelet om inte denna zucchini:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Inne eller ute, det är frågan, kan man lyckas med utesådd av tomater? Foto: Kerstin Engstrand
"Innesådden" har grott bra! Det är den 3 april och året 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Jag får många frågor om det stämmer att det går att ”vinterså” tomater utomhus. Alltså utomhus, inte i växthus av något slag. Här kommer en rapport om testsådd av tomaten ’Marmande’ som gjordes våren 2017 och våren 2018. Sådden gjordes enligt odlingspraxis, att man ska så åtta veckor innan planerad utplantering.

Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl.  Foto: Kerstin Engstrand
Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl. Foto: Kerstin Engstrand

Sorten jag valde var ’Marmande’,  en så kallad biffttomat, den ger rejält stora frukter på över 150 gram. En högväxande fransk sort som växer snabbt. Samt anses vara en tålig frilandstomat, den klarar lite kyla bra, och har exempelvis inga problem med så låga temperatur som 8 grader. Alltså en tomat som fungerar mycket bra på friland. Den ska, som alla andra tomater, förkultiveras åtta veckor innan planerad utplantering. Dessutom är det en sort som nästan alla fröfirmor har i sitt sortiment.

2017 års experiment

Vi köpte två set på Lidl där fröna såddes i den låga plastlådan som följde med. Enligt etiketten så var det 25 frön med och det stämde mer än bra, det var fler frön.

Testorten var Täby, norr om Stockholm. Zon 3.

Startskottet gick den 28 mars 2017. Vad vi då inte visste var att april skulle bjuda på en av de kallaste aprilmånader på länge, med rejält med minusgrader otaliga nätter i rad samt snö! Det blev en spännande månad!

Sådden ”inne” fick de bästa förhållandena, inomhustemperatur på 22 grader och tillgång till extra belysning i form av växtbelysning. Riktigt gosigt och bra.

Set ”ute” placerades ute i kylan, på underhyllan till ett planteringsbord, utomhus i sydvästläge. Bordet stod mot husväggen. Sådden hade inte mycket skydd, bara det enkla lilla plastlocket. Dessutom var jordvolymen inget att skryta om, jorddjupet var ca 1,5 cm. Tuffa förhållanden för en tomat.

Lejonparten av fröfirmorna anger 7 – 12 dagar som groningstid.

"Innesådden" har grott bra!  Foto: Kerstin Engstrand
“Innesådden” har grott bra! Foto: Kerstin Engstrand

Redan den 3 april, bara sex dagar efter sådd, hade alla frön grott inomhus.

Utomhus såg vi då bara svart jord. Mycket svart jord.

Så kom den iskalla april och jag lade faktiskt över ett lager bubbelplast över vår lilla utesådd. Den stod ju verkligen utomhus i det fria och inte i en odlingstunnel eller i ett växthus. April bjöd ju på extraordinära väderförhållanden så det ansåg jag vara ett måste.

12 maj  och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand
12 maj 2017 och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand

Först den 12 maj skymtade fina små fröplantor i utesådden. Även här hade alla frön grott. Den 20 maj hade utesådden kommit lite längre än hur innesådden såg ut den 3 april. Men utesådden var nu rejält efter i växtkraft, 1,5 månader är en lång tid i utvecklingen för en ettårig växt som tomat.

Utesådden den 20 maj. Foto: Kerstin Engstrand
Utesådden den 20 maj 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Då ska vi notera att innesådden borde ha planterats om redan den 10 april. Nu planterade jag bara om några enstaka då vi ville jämföra lika jordförhållanden.

10 april, innesådden. Foto: Kerstin Engstrand
10 april 2018, innesådden, under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Den 18 april var de omplanterade inneexemplaren mycket livskraftiga:

Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand

Den 27 april hade innesådden i det lilla odlingskärlet det tufft, jorden var i princip slut och rötterna bildade en tät matta. Men småplantorna fick vara kvar, det gäller ju ett test!

Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2017, åtta veckor efter start och det dags att jämföra!

Så spännande! De utesådda var friskt gröna i färgen, men ack så små! De innesådda skulle behövt ha omplanteras, om de hade blivit det hade de blivit stora, välmående plantor.Inget svinn fick vi, att de innesådda på bilden var färre beror på att vi hade planterat om ett antal.

27 maj, åtta veckor från start. de utesådda till vänster och de inomhussådda till höger. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2018, åtta veckor från start. De utomhus sådda till vänster och de sådda inomhus till höger. Foto: Kerstin Engstrand
2018 gjorde jag om testet

Man får inte dö nyfiken! 2018 gick startskottet för sådd den 25 mars, mitt på dagen. Samma sort i år igen, också inköpta på Lidl. Men denna gång sådde jag lite annorlunda.

Det blev tre platser, en inomhus i samma rumsförhållanden som 2017. Samt två sådder utomhus, nu mera öppet.

 

April månad 2018 blev varmare än april 2017. Men utomhus hände ingenting, det var fortfarande för kallt för tomatfröna att gro. Men inomhus hade de grott bra den 2 april. Här de som såddes i en mjölkkartong den 25 mars:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Några dagar senare hade de inomhussådda vuxit till sig snabbt. OBS! De fick ingen tillskottsbelysning! Så här såg de ut den 7 april 2018:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande syntes inget av de utomhussådda vilket var naturligt, det var ännu för kallt.

Inomhussådden växte på bra, den 19 april var det dags att plantera om dem. Utomhus syntes ingenting.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Men när hände det något utomhus 2018?

Som du säkerligen kommer ihåg blev det ganska  varmt 2018. Den 4 juni hade tomatsådderna utomhus fått rejält med fart:

I pallkragen som hade täckts med snö tittade denna lilla planta fram mellan spenatbladen:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och samma dag, den 4 juni 2018 såg det ut så här i den upphöjda bädden i sydvästläge:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den upphöjda bädden i sydvästläge visar alltså på bättre tillväxt än sådden i jordsäcken som dels hade mindre jordvolym (10 liters säck) samt låg i ett mera skuggigt läge.

Den 23 juni var plantan i sydvästläge och upphöjd bädd så här stor:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Då var de inomhussådda redan omplanterade flera gånger och växte nu i stora svarta självvattnande krukor. Midsommarhelgen var lite sval men därefter kommer värmen åter, och det rejält! Sommaren 2018 blev en riktig tomatsommar, det kändes som om man bodde i Italien igen. De utomhus sådda var alltså minst två månader efter i utveckling. Men de levde och växte på!

Jag gav dem vatten under exakt samma förutsättningar, ordens fuktighet mättes med mätare och plantorna fick vatten efter deras egna behov. Gödsel gavs samtidigt.

30 juli 2018 – skördedags!
Foto: Kerstin Engstrand
Rolig form, två har vuxit nästan ihop. Foto: Kerstin Engstrand

Den 30 juli kunde jag skörda de första härligt solmogna bifftomaterna, de var också de allra första av alla de olika sorter bifftomater jag odlade 2018. Det var – förstås – på en planta vars frö jag hade sått inomhus den 25 mars. Lite mer än fyra månader efter sådd  vilket stämmer ganska bra med en tomats normala utveckling, åtta veckor från sådd till blomma och därefter ytterligare åtta veckor från blomning till skörd.

Och kunde jag då skörda något från de utomhussådda?

Både ja och nej, den 4 september hade de utomhus sådda stora fina tomater men de var fortfarande gröna men på väg att börja gå mot orange. De var nu lite mera efter i utvecklingen än tidigare, cirka 2,5 månad. Men de var många! De blev till marmelad och några fick eftermogna inomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Vad är då mina tankar av detta test?

Det skrivs mycket på nätet om att man ska vinterså tomater. Oftast är det då sådd under vintern, antingen i tunnelväxthus eller i annan kall miljö men i regel inte verkligen utomhus direkt i jord. Javisst gror fröna men de tappar rejält i utvecklingstid. Det är heller knappast värt alla bekymmer med vädrets svängningar. Iskalla nätter, gassande brännande sol ibland på dagarna. Plantorna är visserligen fina men för små, skörden blir rejält försenad vid utesådd, det krävs en mycket bra sommar och en varm höst för att de vintersådda tomaterna ska hinna ge frukt.

Men testet visar också på att du kan så utomhus i maj och få skörd om än mycket sen. Samt att det även går att så inomhus i slutet av april eller i början av maj och hinna få tomater, om dock lite sent på säsongen, oftast i början av hösten.

Men det är alltid kul att testa!

Och jag gör om testet 2019 igen.

Läs också: Så lyckas du med tomater

Läs också: Tomaterna som odlas på vulkaners sluttningar

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

hot lemon dragbild
'Lemon drop' säljs även under namnet 'Hot Lemon' . Foto: Kerstin Engstrand

Chili blev ”inne” på slutet av 1990-talet. Men chili är ingen nyhet, aztekerna odlade den redan år 6000 f.Kr och på 1700-talet berättade Linné att man odlade chili i Malmö. Idag går det lätt att få tag på frön och plantor. Det finns hundratals sorter att välja mellan, tre favoriter går alla i gult.

Lemon Drop, säljs också som Hot Lemon är en Capsicum baccatum, har en scovillestyrka på 15 000 – 30 000. Namnet kommer från att den smakar svagt av citrus. Dock blir inte alla frukter gula, de kan även bli röda, orange och lila samt även vita. Frukten blir ca 6 cm lång och ca 1,5 cm bred.

Från det att frukten har bildats tar det cirka 65 dagar till skörd.

Odlad i växthus blir en planta ca 90 cm hög, utomhus ca 60 cm.

Mycket god till fisk och i salsa. Ska även vara suverän till västerbottenost!

Gul körsbärspaprika. Den är gul som omogen, röd som mogen! Foto: Kerstin Engstrand
Gul körsbärspaprika. Den är gul som omogen, röd som mogen! Foto: Kerstin Engstrand

Gul körsbärspaprika, Capsicum annuum, lär ha  en scovillestyrka på 1000 – 3500. Namnet är ett smeknamn, något officiellt svenskt namn har vi inte hittat. Köper man frö från utländska firmor så brukar den på engelska heta Yellow Cherry Large Sweet Pepper alternativt  Yellow Cherry Pepper.

En fördel med gul körsbärspaprika är att den sätter frukt tidigt. Den är gul som omogen och röd som mogen! Frukterna blir gula redan i juni och  skördemogna i augusti. Mycket god i grytor.

gulgrön sweet banana
‘Sweet Banana’ på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand

Sweet Banana, Capsicum annuum, lär ha odlats redan på 1940-talet. Smaken är mild och aromatisk, den har en scovillestyrka på ca 500 och som mogen är den rödorange. Frukterna blir ca 15 cm långa, ibland hela 20 cm!

OBS! Sweet Banana är ljusgroende, fröna ska inte täckas med jord. Säljs också under namnet ’Big Banana’.

Blir ca 80 cm hög om den odlas i växthus.

 

Odlingsråd
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Alla sorter kan odlas i kruka utomhus under sommaren men man bör förså inomhus i början på året.

Förodling: Så i fuktad såjord. Håll fuktigt, täck med plast eller ställ odlingen i minidrivhus.

Så inomhus, så tidigt som möjligt, det vill säga i januari eller i februari. Det går även att så inomhus i april men då får man vänta på skörden. det går självklart även att så i december men all förkultivering under perioden november till mars kräver extraljus.

Täck fröna med ca 0,5 cm jord, inte mer. Sätt sådden i ett minidrivhus eller täck med plast. Förgroningen sker bäst i rumstemperatur på 20 till 22 grader. När fröna har grott och fått sina första par hjärtblad ska sådden ställas ljust och svalare.

Tillskottsbelysning behövs fram till utplanteringen, annars blir plantorna veka och gängliga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Chili ska krukas om flera gånger, minst tre, men öka bara med en krukstorlek åt gången.

Omplantera första gången när plantorna  är 5 till 10 cm höga. Sätt en planta per kruka. Nästa omplantering sker när krukan är fylld med rötter. Vid midsommar krukas de om till minst 5-liters krukor, gärna 10 liters.

Toppa gärna, då blir plantorna täta och fina. Stödpinnar till varje planta behövs.

När dygnsminitemperaturen är 8 grader kan krukorna stå utomhus, i skyddat läge mot en vägg. Allra bäst trivs de med runt 20 grader dygnet runt men de trivs även utmärkt på balkongen.

Var noga med vatten och gödning. Grunda gärna de stora krukorna med 0,5 dl hönsgödsel. Svag, flytande  gödning bör ges vid varje vattning. Chili gillar inte att torka ut men vill heller inte bli stående i vatten

Ta in krukorna när risk för frost föreligger. Chilipeppar kan övervintra inomhus om det är ljust och 18-22 grader.

Läs också: Elefanter och spaghetti, några roliga chilipepparsorter 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse. Lägg märke till de små vita blommorna. de går också att äta. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse/ källfräne, Nasturtium officinale (hette tidigare Rorippa nasturtium aquatium) är god till allt där den kan avnjutas nyskördad fräsch men aldrig ihop med något kladdigt som en sås. Lägg den på en bit grillat kött, på fisk eller i salladen. Ju mer man plockar, desto mer växer den!

I större delen av landet får vi odla den som ettårig, skörda skotten när de är späda och har friskt gröna blad. Den får pepprigare smak när den blommar. Blommorna är vita.

Lättförökad med sticklingar som får bilda rötter i ett glas med vatten. Trivs bra i halvskugga och skugga. Går även lätt att dra upp från frö. En påse frö räcker till hundratals plantor. Så fröna på ett djup av  0,5 cm. Sådden får inte torka ut!

Tidig vår och under hösten kan den med fördel odlas i växthus/odlingstunnel.

Blir ca 20 cm hög så välj en vid kruka. Du kan börja skörda när plantan blivit ca 5 cm hög.  Till skillnad mot kryddor (som ska skördas i torrt och varmt väder) blir vattenkrasse godast om bladen skördas när det är svalt ute.

Och som sagt, ju mer du plockar desto fler skott bildar den!

Vill inte torka ut, odla den i balkongjord med krukan ståendes i ett djupt fat där vattennivån alltid är ca 2-3 cm eller med vattenkristaller inblandade i jorden. Gödselvattna en gång per månad.

Trivs utmärkt i halvskugga.

Den kan också i zon 1 odlas på friland, i kanten av en bäck eller en damm/sjö.

Färska nyskördade skott förvaras i 4°, går utmärkt i en plastpåse.

Av Kerstin Engstrand

 

 

 

Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand

Nyfikenhet är nog en av de bästa egenskaperna hos vi som odlar. När man då får se en märklig växt som liknar tomat men som i så fall är en mycket taggig tomat, dessutom när man kommer närmare så är plantan bredare än dess höjd, då börjar det pirra av nyfikenhet. Och när man kommer ännu närmare så upptäcker man att den är minst sagt ogästvänligt taggig. Ja, då måste man bara få tag på frön och odla den själv.

Vad heter då växten? Blek taggborre på svenska, även rött sodomsäpple lär förekomma som svenskt namn. I Frankrike är den vanlig och det var också där jag först stiftade bekantskap med den. Där heter den så vackert som Morelle de Balbis. Att personen som satte det svenska namnet inte var särskilt förtjust i den verkar vara uppenbart. Visserligen har den taggar precis överallt, och man måste ha både tjocka handskar och rossax eller sekatör när man ska skörda, taggarna är inte att leka med, men nog är den värd ett vackrare namn.

Taggar, taggar ständigt dessa taggar. Tjocka läderhandskar och sax behövs när man ska skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Taggar, taggar ständigt dessa taggar. Tjocka läderhandskar och sax behövs när man ska skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Morelle är det franska namnet för nattskattor. Balbis är egentligen en form, ett stort h, H, är en balbis. En triangel som saknar en sida är också en balbis. Nog skulle denna växt ha fått sitt namn efter taggarnas form men det är italienaren Giovanni Battista Balbis som i början av 1800-talet bland annat var chef över Turinos botaniska trädgård,som fått äras av denna växt. Det lär dock vara den franska biologen Jean-Baptiste de Lamarck som först beskrev den. Han var verksam vid Jardin des Plantes i Paris. Vild växer den i Paraguay.

Att det är en växt i potatissläktet syns tydligt på blommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Att det är en växt i potatissläktet syns tydligt på blommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna ser ut som potatisblommor, en och samma planta kan ha både vita och blåvioletta blommor. Blek taggborre ingår i potatissläktet vilket anges i dess vetenskapliga namn:  Solanum sisymbriifolium

Hur smakar den? Som ett mellanting mellan litchifrukt, som jag älskar, och tomat, som jag också älskar. En win-win smak alltså. På engelska kallas den också för just Litchi Tomato. Andra tycker den smakar av körsbär, den har en blandning av sött och surt. Frukten är ätlig men inte resten av plantan.

Litchitiomat, som jag föredrar som namn, är också en populär frukt bland franska kockar. Jag har fått den som rolig snacks. Man tror att man får en tomat och så upptäcker man att den smakar något annat. En klar snackis vid matbordet. Man kan även göra juice av den. Och säkerligen blir det även en god sylt eller marmelad om man vill göra det.

En planta tar plats, och är kanske inte den vackraste men onekligen kommer den att väcka uppmärksamhet.   Foto: Kerstin Engstrand
En planta tar plats, och är kanske inte den vackraste men onekligen kommer den att väcka uppmärksamhet. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är större än en tomats, och perfekt runda. Litchitomat odlas precis som tomat, fröna gror snabbt. Cirka 100 cm hög brukar en planta bli, och cirka 150 till 200 cm bred.

Fröplanta av litchitomat. Foto: Kerstin Engstrand
Fröplanta av litchitomat. Foto: Kerstin Engstrand

Det går ett rykte om att man måste ha flera plantor för att få frukt, vilket låter märkligt men jag kan inte bekräfta detta rykte då jag alltid har odlat flera plantor samtidigt. Men någon gång ska jag testa med att enbart odla en.

I Frankrike har jag även fått höra att blek taggborre är bra att odla tillsammans med potatis, detta för att hålla potatiscystnematoder på avstånd. De är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna hos potatisen. Onekligen kan en häck av blek taggborre troligen vara bra runt trädgårdslandet i ett försök att hålla inkräktare borta.

Tomteröda, då är det mogna!  Foto: Kerstin Engstrand
Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand

Den är mogen när frukten är tomteröd och börjar bli mjuk. Samtidigt släpper höljet fram frukten som du ser på bilden ovan. En mogen frukt brukar bli cirka två centimeter i diameter. Är sommaren bra, med en medeltemperatur lite över det normala kan man skörda redan i augusti. Skördeperioden är lång, även i oktober har jag skördat men då har heller ingen frost hunnit komma.

Av Kerstin Engstrand

Roligt med en allldeles egen pumpa! Foto: Kerstin Engstrand

Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?

Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.

Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?

Av Kerstin Engstrand

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpor har blivit populära, mycket tack vare Halloweenfirandet, men pumpa är också nyttig mat. Pumpaodling är odlarglädje i ett nötskal och det finns heller ingen bättre växt om man vill lära sig odlandets grunder.

Pumpor kan se ut nästan hur som helst. Avlånga, runda, knottriga, små, gigantiskt stora eller som spaghettipumpor vars trådiga fruktkött liknar spaghetti. Vissa odlar man för att ha som prydnad, andra passar utmärkt att använda i olika maträtter. Odlar man jättepumpor hör det till att man vill att de ska växa sig så stora som möjligt. Anlaget till storleken finns i det frö du väljer. Ett frö från en 30-kilospumpa kommer inte att ge en rekordpumpa på ett par hundra kilo, chanserna är i alla fall mycket små. Sorten ’Baby Bear’ är en minipumpa på knappt 1 kg. Av den kan man göra fina minilyktor som precis rymmer ett värmeljus. Av de större pumpasorterna brukar ’Rocket’ ge pumpor på 5–10 kg, ’Connecticut Field’ 5–15 kg medan ’Atlantic Giant’ kan ge pumpor på mer än 50 kg. Det finns frön från prisbelönade jättepumpor att köpa, bland andra ’Dills Atlantic Giant’.

En jättepumpa kräver ett utrymme om minst 1,5 × 5 meter, eftersom frukterna växer längs en lång reva, därav växtplatsens avlånga form. Pumpor av busktyp behöver en yta på en kvadratmeter medan småfruktiga sorter, som minipumpor, kan växa uppför en spaljé. Växtplatsen ska vara så solig och vindskyddad som möjligt. Pumpaplantorna är sköra och de stora bladen blir lätt ett vindfång. Stark vind kommer också att påverka pumpans växtkraft. I de norra delarna av Sverige kan man lyckas med pumpa om de odlas i varmbänk eller på en komposthög som ligger soligt.

Jordförberedelse

Varm, mullrik, fuktig och näringsrik jord vill pumpan ha. Jorddjupet ska vara 60 cm och väl dränerat. Längs rankan kommer sedan ganska ytliga rötter att bildas varför ett lager av 30 cm mycket bra jord under revan räcker. Lägg vanlig jord, löv och kompost blandat med hönsgödsel ovanpå jorden istället för att gräva ner det. 60 cm högt på planteringsstället och längs rankan 30 cm. Man kan spara cirka en halv meter på längden genom att göra bädden en meter hög och formad som en kulle. På dess topp planterar man sedan pumpaplantan som får växa nerför kullen och vidare längs rankbädden.

 

Så inomhus
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand

Beroende på sort brukar pumpor behöva 100–110 dagar, det vill säga drygt tre månader, från sådd till skörd. Antal dagar brukar anges på förpackningen eller i frökatalogen. I slutet av maj, omkring den 20:e, kan man fortfarande så 100-dagarspumpor som ska vara färdiga i slutet av augusti. Sår man för tidigt blir resultatet oftast veka eller för stora plantor som ger sämre frukt.

Pumpafrö sås bäst inomhus. Direktsådd utomhus kräver en jordtemperatur på minst 15 grader, vilket i södra Sverige brukar inträffa runt månadsskiftet maj–juni. Pumpans rötter är sköra och ogillar att bli störda. Därför ska pumpafrön sås direkt i en stor kruka, allra helst jiffy- eller pappkruka som förmultnar i jorden. Krukan bör vara minst 10 cm i diameter men allra helst 20–22 cm. Fyll krukan med vanlig planteringsjord av bra kvalitet, gärna blandad med lite vermiculit. Vermiculit är gjort av lerskiffer och fungerar som struktur- och fuktighetshållare. Vattna sedan rejält och låt vattnet rinna av.

Pumpafrön har en grobarhet på 60–80 procent. För att vara på den säkra sidan ska minst dubbelt så många frön som antalet önskade plantor sås. Gör ett 4 cm djupt hål och så fröet med den svagt rundade sidan upp. Fyll igen hålet med jord och placera en såsticka med sort och sådatum angivet i krukan. Täck med plastpåse försedd med lufthål. Placera sedan sådden på en varm plats, i 20–24 graders värme gror fröna bäst.

Efter sju dagar har fröet grott och en groddplanta sticker upp. Ta bort plastpåsen och placera sådden svalare, i cirka 15 grader, och så ljust som möjligt men inte i söderläge med gassande sol. Närmast fönsterrutan brukar det vara svalast. Står de för varmt och mörkt blir plantorna rangliga och kommer att få svårt att etablera sig ute. När plantorna har utvecklat ett tredje blad klipps den sämre, tanigare plantan av de två i varje kruka bort. Ryck inte bort den för då kan den kvarvarande plantans rötter skadas.

Utplantering
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar.  Foto: Kerstin Engstrand
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar. Foto: Kerstin Engstrand

14 dagar före beräknat utplanteringsdatum, normalt i mitten av juni, ska jorden värmas upp. Det gör man genom att täcka den förberedda planteringsplatsen med svart plast, till exempel en uppklippt soppsäck. Hela växtområdet behöver inte värmas upp men väl själva planteringsplatsen.

Nu är det också dags att avhärda plantorna. De ska helt enkelt vänja sig vid att vara ute och det innebär mycket bärande. På morgonen tas plantorna ut för att stå ute under dagen på ett vindskyddat och inte alltför soligt ställe. På kvällen tas plantorna in igen. Så fortsätter man tills det är dags att plantera ut. De bör ha 4–5 blad vid utplanteringen, helst inte fler, för då klarar de omställningen bäst.

Pumpabladen är ytterst frostkänsliga. När risken för järnnätterna är över, det vill säga den plötsliga, oväntade nattfrosten som brukar komma i början av juni, är det tid att plantera ut. Oftast är det när häggen blommar eller asken har slagit ut sina blad. Men även om frostrisken verkar vara över ska nattemperaturen inte vara under 4–5 grader. Då är det bättre att vänta en extra vecka. Det går att få fina skördar även de år som plantorna planteras ut så sent som efter midsommar.

Bäst är att göra det en molnig dag. Genomvattna plantorna ett par timmar innan och ta bort den svarta täckplasten från jorden. Är plantorna sådda i plastkrukor lossar du krukan försiktigt från plantan genom att knacka på den underifrån, dra inte ut plantan. Tryck sedan inte till jorden för hårt, pumpor trivs i lucker jord. Vattningen underlättas om plantan sätts i en liten fördjupning.

Första veckan och kanske nästa bör plantorna skyddas mot gassande sol och kyla med fiberduk. Man kan också täcka jorden med svart täckväv som släpper igenom vattnet men värmer jorden lite extra och håller ogräs borta. Klipp bara upp ett ordentligt hål runt plantan.

 

Vattna!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter en till två veckor har plantan etablerat sig på sin nya plats och tillväxten kommer igång igen. Nu gäller det att se till att den växer i den riktning man har förberett för rankan. Ibland får man ge den lite hjälp på vägen. Rankorna kan bli mycket långa och lite bångstyriga, upp till 18 meter om de trivs.

Plantorna behöver mer och mer vatten allt eftersom bladmassan blir större och frukterna bildas. Vattna ordentligt med en ordentlig rotblöta var femte dag. Cirka 10 liter per vecka kan plantorna behöva. Låt dem aldrig torka ut för då får de lätt mjöldagg. Nu kan man nästan se hur pumpans rankor växer, kanske upp till 20–30 cm på en natt. Längs huvudrankan kommer snart flera sidorankor att växa fram. Dessa kan få växa inom det förberedda planteringsområdet men inte utanför.

 

Pollinering

Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpablommorna blommar inte särskilt länge. De första sex till åtta blommorna brukar vara hanblommor, därefter dyker den första honblomman upp. Honblomman är lätt att känna igen med sitt tydliga fruktämne, som en minipumpa, under blomman. Efter en vecka syns det tydligt om befruktningen lyckats. Då brukar fruktämnet under blomman ha växt till sig och vara stort som en apelsin. Om frukten börjar ruttna i toppen är det ett tecken på dålig befruktning. Sådana frukter tas omedelbart bort. Även de nästa två eller tre honblommorna bör bli pollinerade. Honblommor som växer med en vinkel på 90 grader i förhållande till revan anses klara belastningen av en stor pumpa bäst. Är inte vinkeln den rätta kan man försiktigt ge den någon form av stöd. Låt varje pumpa vila på en planka, tegelpanna eller bit liggunderlag så skyddas det ömtåliga skalet från att bli fult av jordens fuktighet och från hungriga sniglar. Vill man odla fram en verklig jättepumpa är det dags att ta bort alla utom en när det finns två till tre grapefruktstora pumpor på rankan. Ta bort dem som ser missformade ut, de brukar inte resultera i stora pumpor.

 

Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand
Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling

När revande sorter har fått sin första befruktade honblomma är det dags att täcka revan lätt med jord, framför allt vid bladskaften men akta bladen. Det ska vara en blandning av jord, ordentligt med både nya och förmultnade löv samt gräsklipp så att fler rötter bildas vid bladfästena längs rankan. Via de extra sidorötterna får plantan möjlighet att dra upp mer näring. Den blir också stabilare och klarar blåst bättre. Börjar man täcka och gödsla för tidigt kommer plantan att sluta producera honblommor. En planta som har det för bra känner inget större behov av att fortplanta sig.

Täck revorna med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fosfor är viktigt för rötternas utveckling och den förhöjda fosforhalt som pumpan nu behöver kan den få av lövkompost. Nu är det också dags att ge lite extra hönsgödsel som är rik på kväve. Det är bättre att gödsla lite och ofta än mycket några enstaka gånger. Tillsätt ingen näring direkt i torr jord utan vattna plantan en timme innan. En stor näve hönsgödsel som löses upp i en kanna med 10 liter vatten är bra flytande näring.

Det är viktigt att fortsätta gödsla och vattna tills det är skördedags. Ibland börjar pumporna inte växa till ordentligt förrän i mitten av augusti, och även när de inte verkar växa mera så ska de ändå mogna inuti. Tyngre pumpor blir resultatet.

 

Skördetid

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand
Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghettipumpan ska vara av en handbolls storlek när man skördar den. Om sommaren har varit bra är det skördedags i mitten av augusti. Prydnadspumpor mognar bäst på plantan. De bör ha fått ett hårt skal innan de skördas. Känn med nageln. En enstaka frostnatt klarar de men då bör de täckas med fiberduk.

När skaftet börjar gulna på jättepumpan brukar det vara tecken på att den är skördemogen. Pumpan ska skäras loss med en vass kniv, vrid inte av den. Skaftet ska sitta kvar på pumpan och vara så långt som möjligt. Om skaftet lossnar försämras pumpans hållbarhet. Mindre matpumpor förvaras först varmt, allra helst i 25–30 grader, men rumstemperatur går också bra. Skalet kommer då att eftermogna. Därefter förvaras de svalt, i 15 grader, torrt och med god luftcirkulation. Det ska vara luft mellan pumporna och de ska absolut inte vara travade på varandra. Låt dem ligga på ett mjukt underlag typ wellpapp. De brukar hålla högst ett par månader i rumstemperatur, svalare i cirka ett halvår. De dekorativa frukterna pryder väl sin plats i köket. Där har man också bra uppsikt över dem. Första möglet brukar visa sig vid skaftet och då är det hög tid att tillaga dem. Jättepumpor tänkta för Halloweenlyktor bör förvaras svalt.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...