Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Nyskördad majrova. Foto: K Engstrand

Att vara trädgårdsmänniska,odlare, en “keen gardener” har sina fördelar. Ens intresse märks och öppnar dörrar, eller rättare sagt grindar. Och man behöver inte kunna tala samma språk för när två odlare möts så öppnas samförståndets språk. Vi har hängt på grinden till en köksträdgård i Kenya.

 

wDSC1808

 

Masai Mara är nog för de flesta mest känt för sina vilda djur. Naturreservatet ligger på gränsen till Tanzania och där fortsätter reservatet under annat namn, det likaledes världsberömda Serengetti.

Här är naturen ganska karg. Jorden karakteristiskt röd, och här finns ett rikt djurliv, eller vad sägs om att få sina odlingar störda av elefanter, hyenor eller buffel? Elefanten trampar lätt ner stängsel och förstås grödorna.  Och när vi talar med trädgårdsmästaren Georg så får vi tips om hur vi ska hantera eventuella angrepp av elefant eller buffel. Kommer det en uppjagad elefant så är det bäst att springa, och då välja att springa i en nedförsbacke, för elefanter har svårt att ta sig fram när det går nedför. Och kommer en buffel så ta skydd i första bästa träd… Vilken tur att hans odling ligger i en sluttning, och att det finns några träd i dess utkant!

Det finns också snällt djurliv. Foto: K Engstrand
Det finns också snällt djurliv. Foto: K Engstrand

Vi befinner oss 2104 meter över havet, och 206 kilometer söder om ekvatorn. Köksträdgården drivs av lodgen vi bor på. 2008 startade de odlingarna och idag är de oerhört stolta över att kunna servera färska lokalgrönsaker till sina gäster.  För här finns också en annan praktiskt aspekt. Vägen hit är inte den bästa, utan den knöligaste jag någonsin åkt på. Det är mera håligheter än väg. Så det är inte lätt med transporter.

 

 

Mot en elefant eller buffel räcker inga staket. Här i Kenya är det vanligt att använda akaciabuskar som skydd, även runt sina hyddor. Akacian har långa sylvassa taggar och bildar snabbt ett oigenomträngligt snår som även håller getterna borta. Andra effektiva växter är kaktus, då sorten som ger kaktusfikon, men även Kristi törnekrona. Den sistnämnda brukar vi ha som krukväxt hemma. Här blir det flera meter hög, och den grova stammen är minst sagt taggig.

 

Nyskördad majrova. Foto: K Engstrand
Nyskördad majrova. Foto: K Engstrand

Och när vi beundrar en nyskördad majrova ser vi direkt vissa likheter mellan Masai Mara och vår egen täppa hemma i Sverige: jordloppor äter även här med förkärlek små hål i bladen. Men majrovan har också en lång rottråd som är helt oskadad. Det tyder på lucker jord. Och själva rovan håller första klass. Nu är vi rejält nyfikna, hur odlar man!

 

wDSC1743
Sallat och gröna blad, som koriander och basilika samodlas. Foto: K Engstrand

 

Och förstås, helt självklart, här odlar man enligt de bästa metoderna, högbäddar och marktäckning. Allt tas tillvara. Så självklart. Man odlar som Börje. Eskilstuna möter Masai Mara. fast här har man lärt sig av tidigare generationer, inga klatschiga odlingsböcker eller tidningar finns att tillgå.

 

wDSC1758
Foto: K Engstrand

 

 

Den bara jorden skyddas med överblivet växtmaterial. Här finns inget gräsklipp att tillgå. Och bönorna, de sås även här två och två, och varje säng har tre rader med lågväxande bönor. Lågväxande för att de ger snabbast skörd och behöver inget stöd.

 

wDSC1765

 

En av favoritgrödorna för att den är så lättodlad och tacksam är mangold. Även om man föredrar spenat när det gäller smak så går spenat oftast i blom, så mangold odlas istället. Överhuvudtaget är man mycket förtjust i bladväxter, både vilda som odlade.

 

 

 

Klimatet bjuder på ganska jämna temperaturer, i regel är medeltemperaturen under dagen på 18-20 grader med enstaka toppar mitt på dagen på runt +28 grader. Nederbörden varierar, i april kan det komma så mycket som 190 mm regn, medan i juli enbart ca 39 mm. Just här finns det en liten bäck som aldrig brukar sina. Ett vattendrag som lokalbefolkningen kämpat för att skydda när lodgen byggdes.Bäcken är också viktig för djuren, fåren och getterna vallas på stora områden och oftast är de som sköter dem borta i flera dagar, ibland en hel vecka. Getterna ger mjölk och kött, fåren ger kött och värmande ull. Fåren och getternas spillning tas också tillvara. Av det gör man gödselvatten.

wDSC1788
Foto: K Engstrand

 

 

Och man tror på samodling, tagetes planteras för att skydda tomaterna.

 

 

wDSC1777
Foto: K Engstrand

 

Här finns inga växthus eller odlingstunnlar, allt odlas på friland. Busktomaterna får grenar till stöd. Och även här så delar vi erfarenheter, tomatens gyllene tal fungerar även här, 8 veckor från sådd till blomning, och 8 veckor från blomning till skörd.

 

 

wDSC1744
Foto: K Engstrand

 

Även chili odlas på friland.

 

Och stoltas är Georg över citrongräset! Foto: K Engstrand
Och stoltas är Georg över citrongräset! Foto: K Engstrand
wDSC1741
Foto: K Engstrand

 

Och redskapen är traditionella, djupbäddarna gör jorden lättbearbetad.

wDSC1673
Foto: K Engstrand

 

 

Och vad har man på fötterna? Inga trendiga stövlar utan sandaler gjorda av gamla traktordäck. De fungerar mot vassa taggar och när jorden blir lerig efter regn.

 

 

Av Kerstin Engstrand

Ett nytt år, ett nytt odlingsår står för dörren. Rabarber trädgård har gått igenom årets nya fröer och sammanställt de som vi tycker är de mest intressanta.  Att kål och tomater samt mikroblad är stort märks tydligt i årets utbud, inte bara bland fröutbudet men även av alla de tillbehör till odling  som säljs.

Kål
Foto: Impecta
Foto: Impecta

Brysselkål ‘PETIT POSY‘, årets stora hit, blomsterkålen som är en brysselkål där blomsterknyten längs stammen är öppna. Mycket god, anrättad smakar blomsterkål av nötter. Dessutom blir den som godast efter ett par frostnätter. (Impecta)

Foto: Mr Fothergills
Foto: Mr Fothergills

Brassica oleracea x The ‘Flower Sprout’, har man en gång smakat på  Flower Sprouts så vill man ha mer. Detta är en korsning mellan kål och brysselkål (rosenkål) och har en nötig smak. Dessutom klarar den även några minusgrader. (Mr Fothergills)

Blomsterkål ’Autumn Star’ F1, är inte ny i Nelsons sortiment men väl värd att lyfta fram. En spännande korsning mellan bryssel- och grönkål. Längs stjälken utvecklas en mängd små, blomliknande huvuden med söt och nötaktig smak. Skördas på senhösten, efter hand som de små huvudena blir klara. Trivs i lerhaltig, mullrik och väldränerad jord. Vattna vid torka.(Nelson Garden)

Grönkål ‘Lord Kale‘, grönkål med röda bladnerver med ganska söt smak.  Utmärkt att odla som “baby leaf” men även utmärkt att odla som stor. Ska vara anspråkslös men trivs bäst i en lerhaltig, mullrik och väldränerad jord.(Nelson Garden)

Red russian Foto:Gourmetgarage
Red Russian Foto:Gourmetgarage

Kål ’Red Russian’, är av expertodlare ansedd som den bästa kålen. Smaken är betydligt sötare än andra sorter. Red Russian har även vacker rosenröd färg och blir även en tydlig prydnad i trädgården.(Gourmetgarage)

BLOEMSDALE GELE , smörkål i formen av spetsig savoy som är skördeklar ca 110 dagar efter utplantering.  Blir under mognandet alltmer smöraktig. (Lindbloms)

 

Bladgrönsaker
Sodaört Foto: Nelson Garden
Sodaört Foto: Nelson Garden

Japansk sodaört / okahijiki,  kallas även “sjögräs på land”. De späda skotten har en salt och lite mineralisk smak. Kan ätas rå i sallader eller  ångkokt, då får de en smak som  påminner om spenat. Är rik på vitaminer och mineraler. Kan sås både på våren och på hösten, och skördas när skotten är 20-30 cm långa. Kallas ibland även för italienska salladsblad, är krispiga på utsidan men lena och mjuka inuti.(Gourmetgarage, Nelson Garden)

Stridolo. Foto: Rara Växter
Stridolo. Foto: Rara Växter

Stridolo, Silene inflata, är en snabbväxande ettårig ört vars blad används i det italienska köket som smaksättning i sallader och i risotto. Smaken påminner om en mild dragon, de späda bladen plockas efterhand. (Rara Växter)

Wasabiruccola Foto: Impecta
Wasabiruccola Foto: Impecta

Wasabiruccola, även kallat vit mursenap, lanseras nu av flera firmor. Det är helt enkelt en ruccola med en lätt pepprig wasabismak. Utmärkt att odla redan nu, inomhus som mikroblad. Wasabina odlas även med stor fördel som  mikroblad, de ljusgröna små bladen har en stark smak som liknar wasabi men är mildare och ätes då bäst färska. Skördas de när de vuxit till sig och fått lätt krulliga kanter ska de stekas eller kokas. Klarar att odlas vid låga temperaturer. (Impecta,Gourmetgarage, Rara Växter, Thompson & Morgan)

Vild ruccola ‘Fireworks’, är vacker med sina röda nerver, men också snabbväxande. Blir skördeklar på sex veckor.

Cikoria Rossa Italiana Foto: Gourmetgarage
Cikoria Rossa Italiana Foto: Gourmetgarage

Cicoria rossa italiana har länge funnits i den italienska fröfirman Franchi Sementis sortiment men är i år ny i Gourmetgarages.Den är smakrik, med lätt bitter smak och används därför oftast som just smakbrytning i en blandad sallad.  Dessutom är den mycket vacker med sina röda stjälkar och gröna blad.

wcima-di-rapa-120

Cima di rapa Centoventina, i år lanserar Gourmetgarage Cime di rapa Centoventina, dvs.  120 — antalet dagar från sådd till skörd. Cima di rapa är en ful men god bladväxt. Cima di rapa eller brocoletti, broccoli di rape eller rapini, ja kärt barn har många namn, är en kålsort som man inte ser utanför Italien. Av namnet kan man tro att det är en brocccoli men blomsellerikålen, som den heter på svenska, är en grön, kålväxt som blommar med mängder av gula små blommor som liknar rapsblomman. Blir cirka 30-40 cm hög och ser ut som en högre kålliknande sallat. Blommorna smakar svagt syrligt. Det är de mjälla toppgrenarna man skördar och anrättar. De förvälls i kokande vatten och sauteras sedan i olja smaksatt av vitlök, salt, peppar och lite citron. Servera den gärna som pastasås eller tillsammans med majsrätten polenta, då i sällskap med korv. Smaken påminner om sparris, andra säger haricots verts. Det finns flera olika sorter med olika lång utvecklingstid, 40, 60,  90 och 120 dagar, och alla går utmärkt här. Sorterna med längre utvecklingstid har finare smak. Sås direkt på friland när risken för nattfrost är över och kan sedan, om man har valt 40-dagarssorten, sås flera gången under sommaren. Behöver ingen särskild omsorg, bara vatten vid torka och växer bra även i halvskugga.

Vild fänkål Foto: Suttons
Vild fänkål Foto: Suttons

Vild fänkål, i Italien går kännarna ut för att plocka vild fänkål. Den vilda har en mjukare smak än den vi normalt odlar, och det är en lätt ton av honung som matchar den klassiska fänkålssmaken av anis. Detta är en himmelsk krydda! (Suttons)

Chilipeppar och paprika
Trinidad Perfume
Trinidad Perfume Foto: Suttons

Chilipeppar ‘Trinidad Perfume’, kompaktväxande och rikbärande, dvs. synnerligen bra för trånga utrymmen. Har fått sitt namn då den avger en rik väldoft när den tillagas.(Suttons)

'Elefant' Foto: Lindbloms frö
‘Elefant’ Foto: Lindbloms frö

Chilipeppar, ‘Elefant’,  ekologiskt frö, onekligen en rolig sort, blir flammig i rött-grönt med beige lite barkliknande ådring. Skördefärdig ca 135 dagar efter sådd men kan oftast börja skördas redan efter 90 dagar.  Ska inte vara så het och har tjocka väggar. Är enligt Lindbloms Frö favorit i smaktest.  Styrka: 5000 shu. på en skala 1 – 10.000 Scoville Heat Units.(Lindbloms)

Peperone San Salvatore,  en ganska stark peperone vars frukter blir ca 11-13 cm långa och ganska tunna. (Gourmetgarage).

Även de franska  köksträdgårdarnas fröer kommer allt mer, även här är Gourmetgarage på hugget och lanserar fröer från en fransk producent med övervägande ekologisk fröproduktion, Ferme de Sainte Marthe  i Loiredalen:

Le Bresse Foto:Gourmetgarage
de La Bresse Foto:Gourmetgarage

Piment de La Bresse, en smakrik och aromatisk peppar från La Bresse, ett område kanske mest känd för sin fina kyckling.

Poivron Petit Marseillais,  en liten orange mild paprika från Provence.

Tomater

Franchi sementi slår ett slag för stadsodling och lanserar en ny kollektion ”Orto in vaso”,- köksträdgård i kruka. Där föll vi för den klassiska pastasåstomaten, den avlånga San Marzano, som nu finns i en mindre version under namnet ’San Marzanonano’, en lågväxande sort med mycket fruktkött. (Gourmetgarage)

 Tomat ’Ricciolio Hy F.1’ är en italiensk högväxande päronformad salladstomat, och en fantastisk smaken.(Gourmetgarage)

Gul piennolotomat Foto:Gourmetgarage
Gul piennolotomat Foto:Gourmetgarage

Tomat ’ Giallo Pizzuto’,- pomodoro del piennolo giallo är en gul piennolotomat. Det är Gourmetgarage som saluför denna trevliga nyhet från den syditalienska fröfirman Francesco Fuscello Sement. De flesta känner väl till Principe Borghese. Giallo Pizzuto har svagt hjärtformade  frukter som väger ca 40-60 gram vardera. Smaken är lätt syrlig och vitamininnehållet är tre gånger högre än hos röda tomater.

Orange Bourgion Foto: Gourmetgarage
Orange Bourgion Foto: Gourmetgarage

Tomat ’Orange Bourgoin’, är en orange tomat med klar söt smak. Denna sort ska vara särskilt bra att göra marmelad på.(Gourmetgarage)

wMontain-magic8812892717086

Tomat ‘Mountain Magic’F-1, rikavkastande körsbärstomat som fungerar bra både i växthus som på friland. Ska ha mycket söt och fin smak.Behöver ej tjuvas. Den liknar ’Moneymaker’  men är motståndskraftig mot bladmögel och fungerar även mycket bra att odla på friland. (Thompson & Morgan, Rara Växter)

Bifftomat ‘White Beefsteak’, vita tomater blir allt populärare att odla. Mest för att de är roliga att ha med i en blandad tomatsallad. Denna sort ska vara från 1860. Får stora, vita frukter på upp till 400 gram. När de är mogna går färgen över till ljust gult. Mycket söt och saftig med fastare fruktkött.(Impecta)

Galapagostomat Foto: Impecta
Galapagostomat Foto: Impecta

Galapagostomat,  ska vara en ursprungsart som bl.a. används som rotstock till nya förädlingar p.g.a. sin goda sjukdomsresistens. Får mycket små, ätbara frukter som mognar till gulorange. För växthus och varma utelägen.(Impecta)

wgarnetVETOM31478_3
‘Garnet’ Foto: Suttons

Tomat Garnet, körsbärstomat som har en unik smak och söthetsgrad.  Plantorna blir starka och friska, en planta ger över 1 kilo,  ca 100 körsbärstomater. (Suttons)

wGigantomo8850257215518

Tomat: Gigantomo, som namnet anger så blir frukterna enorma, runt 400 gram styck. Men är du skicklig kan du till och med få fram exemplar som väger över 1,5 kilo! Dessutom ytterst smakrik. (Van Meuwen)

 

 

Crimson Crush
Crimson Crush Foto:Suttons

Tomat: ’Crimson Crush’ är en ny sort som anges vara motståndskraftig mot mjöldagg. (Suttons)

 

Diverse
Foto: Suttons
Foto: Suttons

Morot ‘Samurai’ är en vacker röd morot som har sitt ursprung I Japan. Inuti är den lätt rosa och den färgen behåller den även efter kokning.  Har en lite sötare smak än vanliga orange. Utvecklingstid 112 dagar. (Suttons)

Broccoli 'Bellaverde Sibsey' Foto: Suttons
Broccoli ‘Bellaverde Sibsey’ Foto: Suttons

Broccoli ’Bellaverde Sibsey’  ger lång och bra skörd under nästan två månader, även en dålig sommar som 2015, och har mycket bra smak. (Suttons)

wMRFShooting-star
Foto: Mr Fothergills

 

Courgette Shooting Star F1, klättrande grön zucchini har funnits på marknaden i ett par år och nu kommer den första gula. Utmärkt för trånga utrymmen som exempelvis balkongen.  Avstånd mellan plantorna ska var 90 cm men det kompenseras med att odlingen sker på höjden. Frukterna skördas när de är 20 cm långa.(Mr Fothergills)

Zucchinin ’President Hy F.1’ ingår i Franchi Sementis stadsodlingslinje  och ska vara rikbärande under hela säsongen, om man skördar som en italienare, när zucchinifrukterna är 10-15 cm långa.(Gourmetgarage)

Squash 'Twinkle' Foto:Marshalls
Squash ‘Twinkle’ Foto:Marshalls

Squash ’Twinkle’, namnet passar bra så här års, och denna squash har en unik form, som ett tefat, fast gult sådant. Skörda frukterna innan fröerna utvecklas inuti. En planta kan ge över 30 frukter.(Marshalls)

Majrova 'Salad delight'. Foto: Thompson & Morgan
Majrova ‘Salad delight’. Foto: Thompson & Morgan

Majrova ’Salad Delight’, majrova är en delikatess som borde odlas mycket mer. Denna nya sort kan man även äta rå, både frukten och bladen! Skördas när rovan har storleken i form av en golfboll. Klarar, utan att bli träig,  att stå kvar i landet ett tag efter att den nått skördestorlek. (Thompson & Morgan)

'Terrain' Foto Thompson & Morgan
‘Terrain’ Foto Thompson & Morgan

Ärta ’Terrain’ är ganska motståndskraftig mot mjöldagg samt ger lång skörd. Thomson & Morgan

Svarta kikärtor – Cece nero, är Syditaliens och Siciliens kikärter. De är mindre än de vanliga gula men smakar betydligt mer! Dessutom är de som gjorda för en torr sommar, de klarar torka bra vilket gör att de även lätt kan odlas på balkong.(Gourmetgarage)

Pistagemandel – Pistacia vera , drömmer du om att ha ett eget pistageträd så kanske det är dags att så ett frö! Men du behöver minst två träd då han- och honblommorna sitter på olika plantor.(Gourmetgarage)

Observera att en ny sort kan vara ny hos en leverantör men inte hos en annan.

Länkar  till fröfirmorna:

Gourmetgarage 

Lindbloms frö

Marshalls

Mr Fothergills

Nelson Garden

Rara Växter

Suttons

Thompson & Morgan

Van Meuwen

 

Solmogna tomater plockade direkt från plantan smakar allra bäst, men hur gör man att få de mängder av gröna tomater som odlingssäsongen bjuder på att mogna?

Vi frågade runt och fick många olika åsikter om hur tomater eftermognar bäst. Mörkt och svalt,  ljust och varmt och många andra tips fick vi. Rabarber har nu testat och här kommer våra testresultat:

Innan skörd:

Viktigt är att ta in tomaterna vid rätt mognadsstadie. Vanligen tar man som privatperson in dem när SMHI varnar för risk för nattfrost, men då har tomatplantorna redan fått uppleva flera dygn med temperatur under 13 grader. 12,5 grader är en viktigt temperaturgräns för tomater, under denna drabbas tomaterna lätt av röta.

De tomater som plockades in innan den första färgskiftningen visade på betydligt bättre mogningsresultat, och väsentligt mindre svinn, än de som plockades in helt gröna. De plantorna visade också på mindre stress av kyla.

Ta också direkt bort alla tomater som är angripna eller har andra skador, som klämskador.

 

Inomhus:
Dag 1: Tre olika sorters omogna  tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ljus utrymme som håller 15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand
Dag 1: Tre olika sorters omogna tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ett ljust utrymme som håller 13 -15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna har testats i inomhustemperatur av 20 –22 °C grader, 13–15 °C och 10 °C samt i mörkt respektive ljust utrymme.

För tomater som har lagrats i 10 °C, oavsett ljusförhållanden, tar det mycket lång tid för att mogna. Efter 1 månad var de fortfarande inte helt mogna.

Vi testade även med klassiska knep som att lägga i mogna äpplen, bananer och avokado, frukter som utsöndrar mycket etylen och som kan påverka mognadsprocessen hos andra frukter och grönsaker. Det gick visserligen lite snabbare, men fortfarande mycket långsamt jämfört med de som fick ligga i rumstemperatur.

Vi testade även med att lägga tomaterna i plastpåsar, med och utan äpple, och testade i olika ljusförhållanden samt i olika temperaturer. Plasten försämrade hållbarheten markant, detta på grund av fukten som bildades. Tomaterna ska inte ligga i plastpåsar men gärna i ett rum där den relativa luftfuktigheten är hög.

wdag10tomat
Tio dagar har gått och den provomgång som visats på tidigare bild ser nu ut så här. Till vänster de som legat i 20-22 grader och mörkt. I mitten de som legat i 13-15 grader och ljust. I påsen till höger syns de som legat i 10 grader och mörkt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna som fått eftermogna i  20 °C var helt enkelt godare, med fylligare arom och även den viktiga sötman påvisade högre intensitet. Denna smaktest är även jämförd med eftermogning av tomater som först fått ligga svalt och sedan fått mogna i rumstemperatur. En temperatur av tjugo grader är också den som många forskare har kommit fram till fungerar bäst.

Genom att låta delar av skörden av gröna tomater eftermogna inomhus på ett mörkt och svalt ställe får du längre skördetid, men då bör de 5-7 dagar innan konsumtion läggas fram i rumstemperatur, allt för att få bättre smak.

Med svalt menar vi 13–15°C. Av tomatodlare har vi lärt oss att tomater som förvaras under 12,5 grader kan få köldskador. Risken för angrepp av röta blir då oerhört mycket större.

Bra ställen:

Klassikern, att lägga tomater som börjat få färg i rad på fönsterbrädan, är ett bra sätt att få tomaterna att eftermogna, särskilt om man har mycket varmt inomhus.

Tomaterna ska förvaras luftigt. Hela kvistar, till och med hela, avbladade plantor, med gröna tomater på, kan hängas upp och ner inomhus. Ett torkskåp som inte används är exempelvis ett lätt och bra ställe att hänga upp dem i. Eller i en gardinstång i ett fönster, man kan ju ta bort gardinkappan om man vill om och då får en levande grön gardinkappa. Sedan är det bara att plocka tomaterna allt eftersom de mognar.

Luftfuktigheten, av tomatodlare på Sicilien lärde vi oss att den bör vara över 80%. Inte lätt att åstadkomma i vanliga bostadshus.

wdag28tomat
Efter en månad: Nederst ser vi de tomater som fick mogna i mörkt utrymme som höll 20-22 grader. I mitten de som låg mörkt och i 10 grader. Överst de som låg i en temperatur av 13-15 grader och ljust.

 

Sammanfattning

Det är värmen som får tomaterna att mogna, ljuset spelar mindre roll, så om du har dem ljust eller mörkt spelar ingen roll.

De optimala förhållanden för att få fram tomater av högsta möjliga kvalitet, är att skörda dem så sent som möjligt för att få den bästa smaken.

De bevarar smaken bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Höstsådd blandad sallad på G. Foto: K Engstrand

Sallatsfröpåsar innehåller oftast stora mängder fröer. Samtidigt har just sallatsfrö inte lika lång hållbarhet som exempelvis tomatfrö. Har du som jag gott om sallatsfrö kvar så använd dem! De går utmärkt att odla utomhus i krukor även när nätterna bjuder på 4–5 minusgrader, bara du har sådden under ett skyddande tak, eller mot en värmande husvägg.

Det viktiga är att de får minst 5 grader när fröna ska gro. Och genom att de är mörkergroende kan du ställa sådden i ett kallförråd och sedan flytta ut dem i dagsljuset under ett skyddande tak. Mina har hela tiden stått utomhus under tak och de växer på.

Jag sår i krukor som jag sedan lätt kan lyfta in för att de senare ska få växa till sig. Sallatsfrön ska sås glest och på max 0,5 cm djup. Vanlig krukväxtjord fungerar utmärkt. Vattna vid behov.

När en kruka tas in i köksvärmen så växer sig bladen snabbt till sig. Den idealiska tillväxttemperaturen för sallat är 16–18 grader, har du en glasveranda eller ett uterum kan plantorna få växa vidare där. Och smaken, ja den är betydligt bättre än den dyra blandade mixsalladen som finns att köpa i matbutikerna. Och dessutom mycket billigare.

 

Blandad sallat på G. Foto: Kerstin Engstrand
Sallat sådd i början av oktober, utomhus i zon 3, med minusgrader under tidiga mornar. Sådden står under tak. Efter 14 dagar är det dags att ta in denna kruka i köksvärmen. Foto: Kerstin Engstrand

 

Läs också: En riktig blandad sallad och Sallat, så lyckas du.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Egen odlad vitlök! Foto: Kerstin Engstrand

Sätt på hösten och skörda egen vitlök till midsommar!

Alldeles egen nyskördad vitlök, från den egna täppan, kan det bli bättre? Särskilt i sommartider, då får man en doft av Provence på köpet. Så varför inte briljera med närodlad vitlök på midsommarfesten? Enligt mitt tycke blir egenodlad vitlök betydligt mera aromatisk i smaken än de som finns i matbutiken.

Och att odla vitlök är verkligen något för oss lata, enkelt, roligt, och gott. Eller för dig som är nybörjare. Sätt dem nu i höst och skörda nästa år, från slutet av juni till slutet av juli! Vitlök kan odlas i hela landet, även så långt norrut som Haparanda. Och vi lär faktisk ha odlat vitlök sedan vikingatiden.

NÄR ?

Vitlöken är på gång! Foto: Kerstin Engstrand
Vitlöken är på gång! Foto: Kerstin Engstrand

På hösten, i slutet av september – oktober, vissa år ännu senare, till och med i januari är suveräna månader att sätta vitlök i.

Franska sorter är oftast kyllagrade (i cirka +2°C) efter skörd vilket medför att de också här i Sverige kan börja växa på hösten om de sätts för tidigt. I regel sätts vitlök i Frankrike i januari, liksom på brittiska Isle of Wight och i Italien medan de i vårt klimat ska sättas när jordtemperaturen är nere vid 5°C  just för att undvika att de börjar skjuta blad för tidigt.

För det är när jorden får en temperatur av runt 3°C som vitlöken vaknar till liv igen! Det är helt enkelt ingen idé att sätta dem tidigare. Vitlöken rotar sig snabbt och ska hinna rota sig innan kylan och tjälen kommer men ska inte börja växa för mycket.Bor du där det ofta förekommer tjäle är en annan tumregel att sätta vitlöken cirka en månad innan tjälen brukar komma. Det vill säga den bör inte skjuta gröna blad innan den verkliga vinterkylan kommer. I växtzon 1 och 2 går det dessutom att sätta vitlök till långt in i november. I november brukar jag också i zon 3 sätta min vitlök om hösten visar sig bli varm, som hösten 2014 och 2019.

Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand
Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand

Men det går också att sätta dem i vår, när snön har smält, men då får du senare och mindre skörd. Då får du så kallade sololökar.

SORTER?
Stora klyftor ger stora lökar. Foto: Kerstin Engstrand
Stora klyftor ger stora lökar. Foto: Kerstin Engstrand

Köp certifierat vitlöksutsäde i trädgårdsbutiken. För att undvika sjukdomar ska man inte använda lökar från matbutiken, att få in exempelvis vitmögel i odlingen är en mardröm. En utsädesvitlök kostar 15- 30 kronor och ger i regel minst tio nya hela vitlökar. Välj stora vitlökar, ju större klyftor, desto större lökar att skörda nästa år. ”Att lyckas-faktorn” är stor, över 95% av de satta klyftorna brukar bildar vitlökar.

Lättast att få tag på är franska sorter som ’Germidour’, ’Theridrôme’ och ’Sabadrome’. De ger svagt lila vackra lökar som går att fläta.’Primor’ är en liten, starkt lila sort som är vanlig i Kina och är också den tidigaste.

Jag har konstaterat att  ’Theridrôme’ brukar ge de största vitlökarna, och den bästa skörden i soligt läge medan ’Gerrmidour’ ger bäst i halvskuggigt läge.

Kan du inte sätta lökarna direkt efter inköp så förvara dem i rumstemperatur, luftigt och gärna mörkt. Låt vitlöken vara hel tills det är dags att sätta den. Först i samband med sättningen tas klyftorna ut ur löken.

VAR?
Vitlöksodling I på Emmagården i Östersund,. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlöksodling på Emmagården i Östersund,. Foto: Kerstin Engstrand

Läge och jordmån, vitlök gillar en kall vinter men hatar fuktig vinter. Därför ska odlingsplatsen vara väldränerad och solig, gärna i lä. Upphöjda odlingsbäddar, så kallade djupsängar, och i pallkragar som är två våningar höga, är ypperligt att odla vitlök i. Vitlök går också bra att odla i stora frostsäkra krukor.

Jorden ska vara näringsrik, allra helst kalkrik och sandblandad lerjord men inte ren lera. Har du inte det går det utmärkt med planteringsjord på påse som förbättras med kogödsel som också finns att köpa på påse.

HUR?
Spetsiga sidan upp, rötterna växer ut från den breda ,platta sidan. Foto: Kerstin Engstrand
Spetsiga sidan upp, rötterna växer ut från den breda ,platta sidan. Foto: Kerstin Engstrand

Sätt klyftorna en och en, med den spetsiga sidan uppåt, på ett djup av 5 – 7 cm och med ett avstånd på cirka 15 cm från varandra. Du behöver inget särskilt land att odla i, vitlök går utmärkt att odla mellan andra växter, som bland rosorna eller hallonen. Eller i pallkrage. Föredrar du att odla i rader bör radavståndet vara 20 – 35 cm.

 

Och nästa år:
Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand
Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand

I vår: Vatten och gödsel

När snön smälter börjar vitlökens gröna blast att titta upp. Då, så fort snön börjar smälta kan man försiktigt börja gödsla. Strö ut lite hönsgödsel i pelleterad form mellan raderna, inte på lökarna eller på blasten. Benmjöl är också ett bra alternativ. Lite senare, när du börjar klippa gräsmattan, uppskattar vitlöken ett lager gräsklipp då och då under våren och försommaren – det brukar göra underverk.

På våren, när vitlöken börjar spira, är det också dags att börja vattna. Det är viktigt men du ska sluta vattna en månad innan skörd. Detta för att vitlöken nu ska förbereda sig och bilda klyftor. Under hög- och sensommaren har rotsystemet blivit så pass djupgående att bevattning inte är lika nödvändig.

Läs också: Vitlöken gror i januari, är det farligt?

.

Vid midsommar: Skörd
Nyskördad vitlök
Nyskördad vitlök

Från slutet av juni månad kan du skörda. I juni, när bladen ovan jord har blivit cirka 20 cm höga, får du upp en hel vitlök utan klyftor, en sololök. Krafsa försiktigt bort lite jord och kontrollera färgen. Är vitlöken grön är den omogen, är den vit går den att skörda. Riktigt mogen vitlök har en underbar vitrosa–lila färg.

Senare, i mitten av juli, när bladen är halvvissna, är vitlöken färdigutvecklad, dvs. börjat klyfta sig och då är det verkligen skördedags! Låt inte vitlöken stå kvar i jorden för länge, då spricker det yttre skalet. Senast i september bör du ha skördat alla. Det yttre skalet är vitlökens egna skydd mot mögelangrepp.

Lagring

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Får du stor skörd så går vitlök utmärkt all lagra. Vad som avgör vitlökens hållbarhet är torkningen. Ta upp lökarna, skölj av dem och låt dem torka, under tak eller allra helst i ett soligt fönster, i ett par veckor. Vitlök förvaras bäst i rumstemperatur.

Läs också vad du kan laga med vitlök som gror i kylskåpet: Oj, vitlöken gror, vad kan jag göra av den?

Och en artikel om hur man odlar vitlök utomlands och hur du ska hantera om vitlöken börjar växa “mitt i vintern”: Vitlöken gror, är det farligt?

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är som att komma in i en skattkista. Överallt växer det, det blommar, det sätter frukt, humlor och bin surrar i luften. Luften har en behaglig sötma med ett stråk av varm, fuktig jord, just den doft som bara jord kan dofta. Gångarna är ganska smala, men breda nog att köra en skottkärra på. Och här möts man av oanade färgkombinationer. Här finns inte enbart en odlarmästare utan även fingertoppskänsla för färgkombinationer.

Jätteverbena i kombination med paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteverbena i kombination med paradisblomster kantar gången.
Foto: Kerstin Engstrand

Man fylls av välbehag, har sällan sett sådan kvalitet på det som odlas, och nyfikenheten stiger, vad finns runt nästa hörn? För den här trädgården är ingen trädgård där man har överblick och får allt serverat på ett fat. En 14 meter hög humle är dock en hållpunkt så att man hittar tillbaka. Vi är en bit utanför Eskilstuna, i Börje Remstams trädgård. Sommaren har varit varm, knappt något regn har fallit utan enbart hetta, hetta och åter hetta har den bjudit på, gräsmattan hemma är snusbrun och mina björkar har redan fått gula blad, men här är det frodigt och fint.

Börje går in mitt i sin odling och krafsar bort lite av jordtäckningen. Och där, jorden är fuktig, tillräckligt fuktig så att han inte behöver vattna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lösenordet är täckodling. Resultatet blir en rik jord, täckningen skyddar mot avdunstning. Grävning, luckring och rensning behöver man inte bry sig om, och vattningen minimeras kraftigt.

– Jag odlar mask, jag odlar jorden. Masken gör jobbet åt mig, jag har ingen öppen jord.

Det låter ju enkelt och självklart men när han 1973 kom hit, från Småland, för att leva i ett kollektiv, hade han inga större erfarenhet av odling. Platsen är ortens gamla ålderdomshem vars köksträdgård på 1970-talet hade legat i träda i nästan 20 år. Den bestod då av förvildade hallonplantor och kvickrot, som de fick bort tack vare idogt grävande. Men han hade indirekta kunskaper, pappa var en mycket skicklig bonde. Jorden var styv Sörmlandslera.

– Genombrottet kom när jag läste Ingrid Olaussons bok ”Den arbetsfria trädgården” som byggde på Ruth Stouts idéer om täckodling. Det passade mig, jag hade fått nog av barndomens ogräsrensning på åkrarna i brännande sol. Stouts idéer visade på att ogräset kunde hållas på minimal nivå. Jag började med att lägga på halvförmultnande växter.

Ruth Stout var amerikan och började på 1940-talet täckodla av en slump, och det berodde på att hon hade upptäckt hur jorden såg ut under en hög växtrester som blivit liggande i ett hörn av trädgården. Stout kom att skriva flera bästsäljande böcker. Hon dog 1980, i en ålder av 96 år.  Men det finns en markant skillnad mellan hennes och Börjes odlingsförhållanden, Stout hade sandjord och Börje lerjord.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sista spadtaget för över 30 år sedan

Idag har han fin mulljord ner till ett djup av ca 20 cm. Täckodlingen gör att mulldjupet ökar med cirka 5 centimeter per decennium. Allt i hans trädgård växer, utan tillsättning av köpejord.

–    Och jag har mitt fasta spelsystem. Jag har fasta rader, år ut och år in.

Och ett mycket vinstgivande sådan, han får vinst nästan varje gång. Skörden är enorm och av högsta kvalitet. Detta tack vare att han håller jorden täckt med organiskt material, och det året runt.

Nåväl fasta rader, de är inte fasta i betydelsen att jorden är hård och svårbearbetad. Utan mjuk, lätt fuktig och doftar gott. Men fasta i den bemärkelsen att raderna är alltid på samma ställe och det förenklar oerhört. Det är en viktig del av odlarknepen, liksom att såraderna är upphöjda.

Han bryr sig inte om växelbruk i den bemärkelsen att han odlar en växt som avger näring till jorden efter en som har stort näringsbehov. Bönor exempelvis avger kväve till jorden. Börjes jord har så hög fruktbarhet att en växt kan sättas varsomhelst. Men han har koll på vad han odlat de senaste fyra åren, och var. Så när han hörde att morötter inte blir bra om man odlar dem direkt efter majs blev det potatis istället. Favoritsorten heter Asterix.

Hur Börje odlar potatis, majs och pumpa kan du läsa om här.

 

Ingen trädgårdskompost

En annan stor fördel med täckodling är att man slipper ha en trädgårdskompost. Det är befriande att höra Börje tala om hur svårt det är med att hålla en kompost fin och välmående. En välskött trädgårdskompost kräver en hel del. Min erfarenhet är, att det finns alltför många som blir stressade av sin kompost, och att det är oerhört svårt att bli kompostmästare. Och Börje delar min uppfattning. Skönt att hitta en själsfrände!

–  Här har jag min kompost, säger Börje och pekar på sina odlingar. Pekfingret visar på utrymmet mellan såraderna, mellan morötterna, rödbetorna, majsen.

Detta är grunden i täckodlingen. Rödbetsblast och annat läggs direkt vid sidan av platsen där det skördats. Allt grönt ska omedelbart tillbaka till jorden. Det sparar tid, inget behöver rivas i små bitar, och man slipper gå sina tio metrar till komposten. Istället gör blasten nytta direkt på plats.

Blasten kompletteras med färskt gräsklipp blandat med löv. Han lägger på ett lager om 5–10 cm åt gången. Det sjunker snabbt samman, och när det torkar får det nästan samma färg som jord. Att det är löv med i blandningen är viktigt, dels för färgens skull, men också att det inte blir för starkt. Färskt gräsklipp är en mycket bra näringskälla, men man ska inte använda bara färskt gräsklipp till exempelvis rödbetor varnar han. Det kan lätt bli för mycket näring. Däremot kan man använda enbart färskt gräsklippt till riktigt stora växter. I växthuset odlar han med gräsklipp och sand, enligt Nils Åkerstedtmetoden. Tomater och gurkor stormtrivs.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Gräsklipp

Tomten är på idag på 2000 kvm och av dessa är 800 kvm grönsaksodling så det är stora mängder gräsklipp som går åt. Hans lilla gräsmatta på 200–300 kvm räcker inte till, men som tur är har han en kyrkogård i närheten. Där får Börje gräsklipp i utbyte mot att han sköter kyrkans fruktträd. Mindre än 5% av gräsklippsbehovet kommer från den egna gräsmattan, resterande kommer från kyrkan. Även torra somrar klarar han sitt behov för kyrkan vattnar sina gräsmattor. Fram till 1 september brukar han ha hämtat 25 skottkärror – med en extra säck placerad på toppen av varje – det är vad som går åt under våren och sommaren. Sedan tillkommer höstens gräsklipp och löv, och då är det de stora mängder löv, troligen mist 500 sopsäckar varje höst. Men även tallbarr. Barr som Börje mer än gärna tar emot. Tallbarr lägger han på gångarna, och på jordgubbarna. Tallbarren gör jorden lite sur och det stormtrivs jordgubbarna med.

På hösten lägger han på ett tjockt lager halm. Det är viktigt att halmen är riktigt blöt, och ska ha legat ute, gärna i ett år, och börja brytas ner. Då är halmen mera ”lättuggad” för maskarna. Det är också med denna halm han ”snyggar” till sina odlingar, och oerhört mycket enklare än att höstgräva. Torr halm avråder han starkt ifrån, dels är den mera svårhanterlig, men också svårare för maskarna att bryta ner.

En varning: Om det finns vit mögel i halmen – rör den inte! Vänta då tills den fasen har klingat av.

Tallbarr läggs i gångarna. Foto: Kerstin Engstrand
Tallbarr läggs på gångarna.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Gallrar aldrig

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Året runt håller han jorden täckt med ett tjockt lager av organiskt material. Täcket föses undan lite när det är dags att så, och då enbart just där såraden ska vara, inte mer. När fröplantorna blivit tillräckligt stora för att inte kvävas av täckmaterialet föses täckningen tillbaka igen.  Därefter fyller han på vartefter täckmaterialet multnar och sjunker ihop.

– Och jag kan inte gallra, då skulle skörden inte bli bra.

Nu ser vi ut som frågetecken. Vi har ju lärt oss att gallra ska man göra för att få bra skörd.

Rödbetor gallrar han inte alls.  Härligt befriande tycker de flesta. För vem gillar att gallra? Morötter får dock en översyn om de står för tätt.  Börje fick gallra mycket som barn, hos sin kusin var hans far var bonde.

Men varför blir hans skörd inte bra om han gallrar?

– Skulle jag gallra så skulle jag få för stora morötter och rödbetor.

Aha, ja det är ju ett behagligt problem. Börje bredsår morötter och rödbetor. Han sår dem i sina fasta rader som en lätt slingrande orm. Det går snabbt att förbereda såraden. Han öppnar upp raden genom att föra undan löven med ”kroken”, som han drar ner 10 cm i jorden och den är det enda redskap han använder i jorden. ”Kroken” har han själv konstruerat, den var från början en kultivator med tre krokar. Han tog bort en och den andra böjdes över den tredje.

"Kroken" Foto: Kerstin Engstrand
“Kroken”
Foto: Kerstin Engstrand

Det är den jordbearbetning som sker. Morotsraderna får dock en djupare hantering. Grävgrepen körs ner och bryts (vickas) framåt och bakåt, men absolut ingen vändning.

Sedan över 30 år har han inte spadgrävt och poängterar att om man måste gräva så ska man använda grep. En grep skonar masken.

Täckodlingstekniken ger skydd för mikrober och andra smådjur som trivs i den luckra jorden. De är på grund av täcklagret verksamma över hela året, även under vintern, även när det finns snö. Förmultnade växtrester är det bästa sättet att öka jordens humushalt. Ju högre humushalt, desto bättre och mer fruktbar jord. Dessutom ökar jordens vattenhållande förmåga. Växtlagret gör att jorden är fuktig även under våren. Jorden blir helt enkelt startklar för sådd under en mycket längre tid och den vanliga frågan, när jorden reder sig, finns inte.

 

Slipper vattna

–  Jag kan resa bort utan att vara rädd för att mina odlingar torkar ut.

Det är inte bara under våren som jorden behåller sin fuktighet där under det skyddande täcket. Ingen vind kommer heller åt jorden, vilket medför att avdunstningen är synnerligen minimal. Även under en riktigt het, torr sommar som 2013 och 2014, behövde han inte vattna. Inte heller under blåsiga vårar. Dessutom skyddar täcket jorden mot intensiva skyfall och uttorkande vindar.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Börja föredrar avlånga rödbetor, de är lättare att skiva när de ska läggas in. Och hos honom blir de aldrig träiga, trots storleken. Foto: Kerstin Engstrand

Behöver inte gödsla

När Börje började odla jorden var den fruktansvärt dålig. Och han undrade hur han skulle få ordning på den. Han hämtade mulljord och lade på. 1979 var det sista året han körde hit gödsel, för med täckodlingen behövs ingen extra gödsel längre. Successivt bryts det organiska materialet ner och växterna får den näring de behöver. Precis som i naturen. Börje påtalar vikten att använda gammal, blöt halm, som har samma gödselvärde som stallgödsel.

Man kan räkna med att det tar tre år innan belöningen med täckodlingen kommer. Näringen avges till växterna i växternas egen takt. Man behöver helt enkelt inte fundera på att gödsla vid någon speciellt tidpunkt.  Det fixar masken mycket bättre bara de får rejält med mat.

Men han funderar på hur det kommer sig att exempelvis rödbetor ibland blir träiga och har kommit fram till att det inte beror på storleken, vilket annars är en allmän ”sanning”.  Utan att som vi i vanliga fall sköter vår odlingsjord så blir de träiga för att det är något som fattas i jorden. Själv har han aldrig fått sådana, trots frukter på uppåt 8 hg. Han anser att det är ytterst märkligt om en stor frukt skulle förgöra sig själv. Men det är som vanlig odlare oerhört svårt att ta reda på vad som fattas. Och han refererar hur mönsterbonden i grannskapet hanterar mineralfrågan.

 

Ny jordförbättring

Biokolen skymtar bland täckmaterialet. Vissa år drabbas även Börjes odlingar av jordloppor och rapsbaggar.  Foto: Kerstin Engstrand
Biokolen skymtar bland täckmaterialet. Vissa år drabbas även Börjes odlingar av jordloppor och rapsbaggar.
Foto: Kerstin Engstrand

Inspirerad av indianernas sätt att odla började han 2010 tillföra biokol. Vanligen i ett 4 cm tjockt lager. Till en början, när han inte hade så mycket, lades biokolen ut på de fasta såraderna och då på hösten. Men nu, när han har större tillgång läggs det på över hela året.  Biokolen framställer han själv, och anger att biokol gjort av sågspån från motorsåg är allra bäst. Han gör också det allra vackraste biokol, av bolltistlar! Så vacker att man bara vill stå kvar och beundra det. Samt laddar kolen med urin och nässel- och vallörtsvatten.

Förkolnade bolltistelfrön. Foto: kerstin Engstrand
Förkolnade bolltistelfrön. Foto: kerstin Engstrand

Det är i en stor, ytterst modern keramikpanna tillverkningen sker. Den packas med sågspån och och blir till kol med veden. En meter ved klarar pannan utan problem. Resultatet blir kol och aska. Askan strör han under vintern direkt på snön, för att få snön att smälta snabbare. Trädgården har under vinterhalvåret knappt någon sol alls efter klockan 12. Även gräsmattan får samma behandling, aska är bra gödsel för den.

Kol kan man inte använda för mycket av, men han varnar för att vara för generös med aska. Högst en handfull aska per kvadratmeter anser han det ska vara. Särskilt värdefull är askan under bärbuskar.

Kol är viktigt för jordförbättringen, för mikroorganismerna. Kol har lagringskapacitet, det kväve som det laddas med läcker inte ut. Men man måste ladda kolen rejält, för lägger du ut kol som det är suger den åt sig all näring i jorden.

 

Knappt något ogräs

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Täckodlingen medför också att mängden ogräs minskar högst betydligt. Det var ju den effekten som gjorde att han föll för täckodlingstekniken. En fördel som vi alla nog gillar skarpt. De ogräsfrön som vinden för med sig får svårt att gro, täcklagret skyddar ju jorden. Men visst, det finns ogräs som klarar av att slå sig ner i täckmaterialet. Maskros är en sådan, samt tistlar, men de är lätta att rycka upp ur det porösa täcket.

Han är så nära den arbetsfria trädgården man kan komma, högst cirka fem timmars  ”arbete” per år blir det med ogräsrensning, men han tillägger att han jobbar inte i trädgården, han ägnar sig åt trädgård. Dock, helt klart är det att täckandet tar tid, särskilt milda vintrar när masken drar ner löven helt. Den milda vintern 2014/2015 var en sådan.  Då var täcket konsumerat redan i mars månad.

Hur går det då med sniglar och snäckor?

–  Jag har inte fler sniglar nu, troligen beroende på att jag inte vattnar med spridare. Än så länge har jag sluppit mördarsniglar men de finns ett par hundra meter bort. Även kyrkan är fortfarande fri från dem.

Åkersniglar renderar dock en del problem, särskilt i växthuset. Dem ”matar” han med morötter, som de gillar skarpt, och det har visat sig vara suveräna åkersnigelfällor.

 

 Börjes system i korthet:
I områden med en bredd av 90 cm odlar Börje. Jorden är så porös att purjolöken med lätthet dras upp vid skörd. Foto: Kerstin Engstrand
I områden med en bredd av 90 cm odlar Börje. Jorden är så porös att purjolöken med lätthet dras upp vid skörd.
Foto: Kerstin Engstrand

 

  1. Kompostvallen, vilken är ca 45 cm bred och  20–30 cm hög, består av växtrester med halm överst.
  2. Ytan mellan två vallar är ca 90 cm, och har två så- eller plantrader och en gångbana. Denna yta täcks varje höst enbart med löv i ett lager av 10 cm.
  3. Det är bara vallarna i grönsaksodlingen som täcks med halm. Alla blomytor täcks med löv, liksom pumpa– och squashytorna.

 

På Börjes hemsida, www.remstam.se  kan du köpa hans bok ”Min dröm om lustgården”. I den finns en hel del bra tips, som att odla i hinkar utan botten.

Börje är även ordförande i FOBO,  Förbundet organisk-biologisk odling,  www.fobo.se/

 

Läs Börjes bästa potatis-, majs- och pumpodlingstips!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Börjes gräsmattekant
Taklök används flitigt för att runda av, särskilt kantiga stenar. Längs gräsmattan syns Börjes fiffiga, och billiga lösning av gräsmattekant.  Foto: Kerstin Engstrand
Taklök används flitigt för att runda av, särskilt kantiga stenar. Längs gräsmattan syns Börjes fiffiga, och billiga lösning av gräsmattekant.
Foto: Kerstin Engstrand

Han är inte bara kreativ mästarodlare utan även en finurlig problemlösare. Att gräset växer in i rabatterna, och att det växer extra bra i ytterkanten där jorden oftast är lite lösare, är ett problem för många. Men Börje har hittat en väl fungerande, och billig lösning på problemet, begagnade transportband som bildar en 15-20 cm effektiv spärr. Banden kompletteras med en sträng av cement. Till en ringa kostnad av runt 50 kr så får han en gräsmattekant som i annat material, som stål, skulle ha kostat 1000 kr.

Begagnade transportband kan man köpa vid grustag, fråga efter trasiga band.

Han använder även transportband till att stänga in växter vars rötter mer än gärna sprider sig.

 

Om att odla potatis
Små potatisplantor blev till ett ogräs. Foto: Kerstin Engstrand
Små potatisplantor blev till ett ogräs.
Foto: Kerstin Engstrand

En av de värsta ogräsen han haft är – potatis. Särskilt den bladmögelresistenta sorten Kalmar Röd. Det räckte med att en ärtstor blir kvar i landet så kommer en ny planta upp. Och den ”potatissituationen” behövde åtgärdas. Lösningen blev att odla potatis på en och samma plats, i ett 20–25 cm djupt och 50–60 cm brett dike. Potatisen sätts i botten av diket, och därefter lägger han på sin egen jordblandning bestående av löv,mull, barkmull, stenmjöl, kökskompost, kål, jord och 0-8 grus. Med den kupar han potatisen genom att fylla diket. När potatisen skördas tar han upp den, inklusive all jord, som blir del av ny plantjord nästkommande år.

Den kalla, blåsiga våren 2015 har potatisen även fått ett skyddande hölje av fiberduk.

 

Om att odla majs
Den absolut godaste majsen! Foto: Kerstin Engstrand
Fullmatade kolvar, den absolut godaste, och vackraste majsen!
Foto: Kerstin Engstrand

Barnbarnens favorit, och jag kan inte annat än hålla med. Börjes majs är ett kapitel för sig. Valet av sort är noga utvalt, det är supersöt Earlibird F1 från Lindbloms Frö.

Många av oss har svårt att driva upp majs. Oftast gror de bra för att sedan plötsligt sjunka ihop. Börje drar upp sina plantor i ett vedeldat växthus. Av en slump upptäckte han att den majs som stod närmast eldröret, där han trodde det skulle bli för varmt för sådden, där grodde fröerna bäst och resulterade även i de bästa plantorna. Numera ser han till att hålla en konstant temperatur på 25-30 grader i växthuset, dag som natt vid groningsfasen, och det har även hans pumpaplantor mått bra av.

Platskoner, gjorda av plast som används av tryckerier,  skyddar majskolvarna från fåglars angrepp. Foto: Kerstin Engstrand
Platskoner, gjorda av plast som används av tryckerier, skyddar majskolvarna från fåglars angrepp.
Foto: Kerstin Engstrand

Fåglarna gillar också majsen, lösningen blev plastkoner, egengjorda förstås.

 

Börje om pumpor

Börje möter oss ute vid vägen. Täby-Vallentuna Trädgårdssällskap är på studiebesök. Och just där ligger en enorm, en minst sagt kollosal odling på kyrkans stora komposthög. Först ser vi bara en mängd stora gröna blad. Sedan ser vi en, två, tre, fyra, fem. Vad då fem? Jo, jättepumpor.

Vi brister ut i beundran, vi fnittrar och blir glada. Herregud, vilka pumpor!

Växtkraft är glädje! Självklart undrar vi varför just fem pumpor?

–  Jag har fem barnbarn, så enkelt är det, säger Börje.

Vid varje pumpa står det självklart en namnskylt, det är ordning på växtriket.

Odlingen är möjlig tack vara enorma mängder gräsklipp och bortrensade plantor (varav mängder av penséer) från den närbelägna kyrkogården. En enda jättepumpaplanta kräver en yta av 20 x 20 meter och de får inte plats i hans egen trädgård.

De är av sorten Atlantic Giant. En sort som användas av många som tävlar om att odla fram den största pumpan. Ett frö kan därför kosta så mycket som 300 kr om det kommer från en särskild meriterad odling.

Ska man tävla i världsklass ska man upp till 450 kilo. Pumporna på bilden ligger på cirka 60. Det gäller att så fröna tidigt på säsongen. Börje driver upp plantorna i sitt växthus. Senast den 15 april sås de och han planterar vanligtvis ut dem en månad senare. Första tiden utomhus får de växa under en odlingstunnel gjord av elrör och fiberduk. Vill man ha gigantiska pumpor kan man inte vänta med utplanteringen tills frostrisken är över.  Sedan pysslar han om dem ordentligt. Han har siktat på att få fram en 100-kilospumpa, bästa personliga resultat hittills är 75 kilo.

Numera har han börjat odla pumpor för försäljning så nu är det andra mått som gäller, pumpor med en diameter på 25 cm. Och det är Lindbloms frö som är leverantören. Därifrån köper han även sin fiberduk.

 

Av Kerstin Engstrand

Mer om Börje Remstam och hans täckodling kan du läsa här.

 

 

Marie Berglund odlar i Västerås. Bor i växtzon 3. Foto: Privat

Odlare: Marie Berglund, 36 år, odlar i Västerås växtzon 3. Jobbar på Plantagen i Hälla.

Har just blivit med hus med tillhörande tomt på cirka 1600 kvm. Tomten är till häften skogstomt samt ganska bergig. Håller på att flytta alla sina växter från den gamla kolonilotten till sin nya trädgård.

Tidigare jobbade Marie i Stockholm och är nu jätteglad över att slippa tillbringa 40 timmar per månad i bil mellan hemmet och arbetsplatsen. Nu jobbar hon nästan hemmavid.

Marie har också höns och akvariefiskar. Hon har odlat sedan hon var liten, då var det kryddor som fångade intresset. Sedan blev det uppehåll under gymnasietiden.

Läs hennes blogg:  www.metrobloggen.se/mjausmyspys/

Vad odlar du mest?

Ätbart och perenner för att det är snyggt. Drar upp mycket från frö och delar växter.

Hur ser dina planer för sommaren 2015 ut?

Att få ordning på tomten, att skapa rabatter och att bygga ett stenparti.

Har du förkultiverat något i år?

Ja, tomater och chili, Samt kronärtskocka som jag sådde i början av mars. De ser fina ut.

Hur drar du upp dina plantor?

Jag använder godisplastburkar (systern jobbar i mataffär) och plasttråg som man får kött i. Plasttrågen är bra, de läcker inte och de är också utmärkta att sätta krukor i.  Jag förkultiverar också i tetrapack.

Marie brukar inte göra hål i trepacken för hon är duktig på att vattna lagom mycket.

Favorit i år vid sidan av kronärtskockan?

Det är sötverbena, en liten låg kryddväxt som är lättare än stevia. Ska också odla mycket squash och pumpor. Det jag inte hinner äta upp kommer hönsen att få.

Råd till alla som är nyfikna på att odla?

Odla det som passar dig. Har du plats och tid, prova allt du har lust till. Har du mindre med plats och mindre med tid, odla en eller två växter. Viktigast är att det passar dig och att du mår bra av odlandet.

Ditt bästa tips?

Vattna chiliplantor med vatten från akvarium om du har tillgång till sådant. Jag har noterat att då slipper jag löss på chiliplantorna.

 

 

 

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet, samt anmälan till din kommun att du vill kompostera köksavfall.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och i viss måna sina näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt).
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjorda av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flytta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor. Observera att kommunen måste godkänna att du komposterar köksavfall enligt bokashimetoden!

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin. Men grävlingar kan  vara starka och även flytta på kompostgaller.

Extra bonus: Flytande bokashi
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra “gödselmedel” och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar. Men jag rekommenderar inte att använda lakvatten eller bokashi inomhus som “gödsel” då sorgmygg och bananflugor stormtrivs i denna blandning. Dock är lite lakvatten i en skål en suverän fångare av flygande sorgmygg och bananflugor.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Och att all kompost ska ses som jordförbättring, inte som gödsel.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vi befinner oss i Tungelsta söder om Stockholm. Det är maj månad och himlen är mörk, ja det var nog en underdrift, den är svart. SMHI har varnat för rejält regn. Vi parkerar bilen på garageuppfarten och härifrån ser man varken boningshus eller trädgård. Däremot en väg, med en mittsträng gräs som för tankarna till hjulspår. Och vad skymtar längre fram, just där vägen svänger, om inte ett växthus. Men något boningshus syns inte.

Är jag förvånad över att huset inte syns från garageuppfarten? Nej, egentligen inte. För här bor Petra och Sven Lindvall med sina två barn. Petra är stadsträdgårdsmästare i Haninge strax söder om Stockholm. Sven är industridesigner, arkitekt och bygglovshandläggare. Jag är mycket nyfiken på deras trädgård och deras hus. För jag har hört rykten om att de har skapat en synnerligen fin balans mellan hus och trädgård.

Tungelsta var förresten på 1940-talet en verklig trädgårdsstad med en mängd handelsträdgårdar. Idag finns några kvar, varav en på promenadavstånd från deras fastighet.

Ibland blir man kär i ett hus. Och det blev Petra när hon kom hit julen 1999 för att överlämna en julblomma till en medarbetare. Och lämnade uppvaktningen med orden: Om du någon gång tänker sälja huset så kan du väl höra av dig …

Vad var det som gjorde att du så snabbt yttrade de orden?

– Det var glasverandan, känslan när jag kom in, jag kände direkt en härlig sommarkänsla fast det var vinter.

Jaha, andra faller i farstun. Men två år senare kom ett brev med fråga om hon fortfarande var intresserad. Och det var Petra och maken Sven. Ett nytt villaområde skulle byggas i stugans närhet och ägaren stod inte ut med tanken att skogen som han älskade skulle skövlas. Det brevet är idag en viktig del av husets proveniens.

Så blev Petra och Sven ägare av en backstuga med anor från 1700-talet. Som stod på en mycket avlång tomt. Att det här även före den tidigare ägaren bott en trädgårdsälskare märktes också när de började undersöka trädgården. Det fanns syrenberså och en stor japansk lönn men också en vattenspegel och en bit äng.

Det är oerhört bra förutsättningar. Och det var nu dags för Petra att skapa sin egen trädgård. Tidigare hade de hyrt en flygel på en hästgård. Nu skulle det skapas något eget, samtidigt som huset skulle byggas ut. Inte en alltid så lyckad kombination. Grävmaskiner och andra stora fordon brukar gå hårt åt jord och växter. En mängd växter flyttades till nya platser och inga växter mötte fordonsdöden. Syrenerna som stod i bersån flyttades för att bilda en häck. Stenar togs omhand. Det är mycket man kan använda en grävare till.

 

Klassiskt formspråk men nyanlagd ‒ buxbomsparterren ligger utanför glasverandan. Storleken är ca 5 × 5 meter.

Självklart underlättar det när man som Petra har utbildning inom området. Idag består trädgården av tolv olika delar. Alla med samma harmoni och självklarhet. De tolv delarna är inte avgränsade med höga häckar utan är naturliga ”rum”.

– Helheten är viktigast för mig, jag går inte igång på enstaka växter. Det ska kännas genuint och genomarbetat. Jag vill att en trädgård ska vara snygg året runt.

Entrégården. Trots att backstugan hade byggts ut av tidigare ägare var den inte stor nog för en familj med två barn. Sven ritade utbyggnaden. Att tillbyggnaden skulle underordna sig den gamla backstugan var en självklarhet. Den nya delen är så skickligt gjord att den känns som en naturlig enhet med det gamla 1700-talshuset. De båda delarna förstärker varandra. Tidigare hade de sin entré i den gamla glasverandan på backstugans ena kortsida. Det var den entrén som gav Petra sommarkänslan på vintern och orsaken till att de blev husets ägare. Men det var ändå självklart att lägga den nya entrén i sammanbindningen.

– Effekten vi ville uppnå var att man får titta till för att se övergången mellan1700-tal och 2000-tal. Det skulle flyta ihop och vara samma känsla i alla delar av huset.

Entrén syns heller inte direkt när man kommer från garaget. Det är först när man kommer till entrévägens böj mot höger man noterar entrén. Och där växer ett ståtligt biggaråträd. Väl inne ser man direkt trädgården på den andra sidan av huset. Hallen känns som en tidssluss mellan ute och inne och mellan 1700- och 2000-talet. Glasväggarna skapar det intrycket samtidigt som de för vidare ljuset, ett välkomnande ljus som sprids vidare in i den gamla delen.

I entrégården finns under bigarråträdet är av sorten ’Gårdebo’ (zon 4) en liten blomsteräng med pärlhyacinter, gullvivor och prästkragar. Här växer också en vingbenved som på hösten flammar stolt i rött och rosa tidlösa. Gångvägen är belagd med stenmjöl som passar bra ihop med alla de stenhällar som finns i trädgården.

2015 är jordens år. Jorden i trädgården är morän. Den karga moränjorden har Petra förbättrat på planteringsytorna till ett djup av 30–40 cm. Hon har bottnat med lera och därefter fyllt på med bra ogräsfri jord och naturgödsel. På de platser där det finns bar jord på våren påför Petra ett lager om 5 cm kompostjord. Naturen på andra sidan stenmuren är förebild. Där i skogen är jorden alltid täckt med mossa, vissna löv och dylikt. Petra hackar ner kompostjorden så att den blandas med den befintliga jorden. Marktäckande växter hjälper till att skydda jorden och hålla fuktighetsgraden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är en viktig del av trädgården. De sammanbinder, markerar tillsammans med träden ”rummen” men är också länken mellan jord och himmel. Som det proffs Petra är tänker hon i skikt. Hon börjar vid marken med marktäckare och strävar sig sedan med hjälp av växterna uppåt. Grova skisser om hur planteringarna är tänkta att se ut är grunden. Fokus ligger på bladverket. Här kommer marktäckare in i bilden. De finns överallt, under häckar, buskar och träd. Men oavsett skisserna så flyttas det om en hel del. Några av favoriterna bland marktäckarna är röd sockblomma, flocknäva och lönnalunrot.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdslunden ligger längs vägen upp mot huset, under björkarnas halvskugga. Hit har stycken av grästorv flyttas från andra delar av tomten. Rejält med lökväxter planterades också in. Det blev vårstjärna och krolliljor som samsas med julrosor, nunneört, gullvivor, myskmadra, midsommarblomster och strutbräken.

Förebild för Petra är Beth Chatto och hennes devis om rätt växt på rätt plats. Särskilt hennes omgörning av den gamla parkeringsplatsen. Beth Chatto arbetar med mycket torra förutsättningarna och får ändå ett frodigt och fint resultat. (Möt Beth Chatto här).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växthuset har blivit mera ett uterum än växthus. Här stormtrivs de, särskilt regniga dagar, och härifrån har man fin utsikt över trädgården. Det ser ut som ett nytt, dyrt växthus men det är det inte. Det är lågbudget byggt efter Petras konstruktion. Lågbudget tack vare lite tur och bra grannar.

– Vi fick en hög profiler från ett gammalt växthus. Ett riktigt plockepinn av avflagnade kärnfuruprofiler. Sedan hade vi turen att få köpa glas från en granne för en krona rutan. Så glasen fick bestämma måtten för växthuset.

En hel del tankemöda och hjälp krävdes innan de fick ihop det. Det ritades om flera gånger innan Petra kände att det var rätt. Det blev 3 x 4,4 meter stort och har rejäl takhöjd, något som Petra medvetet valt.

– Jag ville ha stor luftvolym därför valde jag att göra taket lite toppigare än vad som är brukligt.

Växthuset har också förstärkts med stålstag. Eftersom marken lutar lite valde Petra att delvis låta sockeln vara nergrävd i marken. Det blir en liten nivåskillnad när man går in, en nivåskillnad som ger en känsla av att man gör entré i växthuset. Den förstärker karaktären, ger växthuset en extra glans.

Sockeln är byggd av lecablock som har slammats i grått. Golvet som tar upp sockelns gråa ton är lagt med grå gotländsk kalksten. Här finns en liten kamin som används flitigt under råa, kyliga dagar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hit ut flyttar Petras pelargonsamling för sommarlov. Längs ena kortsidan växer en vinranka, en staketdruva av sorten ’Nimrod’. Den ser gammal ut, för ungplantan döljs av en souvenir, en bit knotig vinstock från en vingård i Frankrike.

– Det är ett semesterfynd! Under en båtfärd i Frankrike letade jag efter en gammal vinstock och fann en i en hög som skulle brännas. Men inspirationen kommer nog från Torsten Wallin som i sin trädgård har använt gamla stammar av en på liknande sätt.

 

Köksträdgården är oval, för här stod tidigare barnens studsmatta. Plötsligt fanns det ett utrymme som var över och Sven, som länge velat ha lite grönsaksodling, såg en ny möjlighet. Köksträdgården omgärdas av en häck av japansk lärk (Larix kaempferi, härdig zon 4–5) som är billigare än idegran och dessutom mycket lätt att forma till en smal häck.

Häcken kompletterades med ett 120 cm högt engelskt fårstängsel gjort av kastanj. För här ska inga rådjur få tillträde. Och det har hittills fungerat. Det enda de har sett är att rådjuren har fejat hornen utanför köksträdgården

Att raka former ska möta runda är ett klassiskt designknep. De raka formerna står de svartmålade odlingslådorna för. Här odlar de jordärtskockor, dill, persilja, lite bönor och squash.

– Jag gillar det som växer av sig själv och blir något man kan äta. Jordärtskockor är min absoluta favorit. Förra årets skörd har vi ätit av i stort sett hela denna vinter. Det har blivit soppor eller så rostar vi dem i ugnen.

Återigen är det glas som stått modell för formen. De fick några gamla drivbänksglas och dess mått fick bestämma odlingslådornas storlek. Lådorna är målade med slamfärg.

 

 

Petra och Sven Lindvall vann tävlingen Årets Tungelstaträdgård 2012. Mer om Petras och Svens trädgård kan du läsa i boken ”Hur en trädgård blir till” av Torsten Wallin (Norstedts 2013).

Växtzon: 3.

Läge: Svag norrsluttning

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...