”Lönar” det sig att så extra tidigt? Är det värt rädslan om att fröna ska gro för tidigt och att de små plantorna ska duka under av isande kyla? Eller ruttna om vårvintern bjuder på ömsom kyla ömsom plusgrader? Eller överväger det roliga, att så när fingrarna nästan är blå av kyla och se att det faktiskt fungerar? Du vet, utmaningen och utforskarandan som roar många av oss. Och blir det mindre angrepp av sniglar, jordloppor med mera?
Jag har ”vintersått” i decennier men aldrig gjort ett systematiskt test. Vårvintern 2020 testade jag därför att så ett antal olika växter ute, på friland som det heter, direkt i öppen jord utan skydd. Startdatum var 19 januari och därefter fortsatte jag varje månad till och med april. Just i detta test var det enbart grönsaksfröer som spenat, kål, persilja, dill, pak choi, ruccola, rädisa och ärta.
Fyra olika månader på fyra olika platser i trädgården. Det var alla i pallkragar, både en- och tvåvåningars och i olika väderstreck. I växtzon 3. Enda ”fusket” var att just denna vårvinter blev ovanligt varm, nästan en brittisk vårvinter varför svinnet blev mycket litet, i princip inget alls.
Ingen av sådderna täcktes av något, varken av fiberduk, plast eller lock. Ingen extra vattning skedde förrän i maj. Men i april fick sådderna lite vindskydd – i form av vitlöken som växte upp. Alla sådder skedde nämligen i raderna mellan den vitlök som hade satts hösten innan.
Ganska brutala villkor, eller?
Nu var denna vinter ovanligt varm men ändå frös jag rejält om fingrarna när startskottet gick den 19 januari. Jorden var för årstiden ganska varm, ingen gång var det rejält kallt, dock var det snö i februari.
Spenaten var som väntat först med att gro. Den brukar skymta redan när det är fyra till fem plusgrader i jorden men allra bäst gror den när jordtemperaturen är i intervallet 14 till 25 grader.
Samtliga tre sorter, Palco, Matador och Viking växte på bra, stadigt och lugnt. Palco grodde tidigare än de andra två sorterna och det oavsett växtplats och såtid men någon större skillnad på skördestorlek blev det inte, Palcos försprång kom Matador och Viking snabbt i kapp. Likaså så jämnades såperioderna ut sig, i maj-juni var all spenat lika stor oavsett såmånad.
Januarisådden av Palco visade småplantor runt 5 mars. Februarisådden den 28 mars och marssådden den 15 april. Sist men icke minst aprilsådden som var fint i gång den 8 maj. Ju senare sådd på våren desto snabbare skymtar småplantorna fram, helt enkelt för att jorden är då mera uppvärmd.
Det var ingen större skillnad i tillväxt mellan januari och marssådden. Däremot var plantorna som såddes mitt i pallkragen i februari större än de andra. Troligen för att där var jorden lite varmare. Så sensmoralen är att du kan lugnt så spenat både i mars och i april men gärna mitt i bädden. Du behöver inte känna dig stressad över att så i januari eller februari men det går.
Snabb att gro var också sallaten av sorten alpina, januarisådden var fin redan 20 mars medan februari- och marssådderna började ta sig runt 20-24 april. Sallat kan gro vid samma låga temperatur som spenaten och trivs ypperligt när jordtemperaturen är runt 15 grader och i vanlig rumstemperatur på 22.
Ruccola gror alltid snabbt, om fröna gror och grodde nästan vid samma tidpunkt som sallaten. Kål och pac choi grodde alla i mitten av april oavsett om de var sådda i januari, februari eller mars.
Roligast var dock ärtorna! Jag hade sått gotländsk blåärt och sorten Winterkefe. Winterkefe är en så kallad mangetoutärt, en populär sort både i Danmark och nere på kontinenten. Där sås den i november, jag sådde som sagt från januari och framåt. Den får vackra rosa blommor och gråärten lila ärtskidor. De stormtrivdes! I början av april hade sådderna från januari, februari och mars bildat fina knubbiga småplantor. Aprilsådden gjord den 24 april kom i gång i början av maj. De klarade frostnätterna i maj suveränt bra. Plantorna var friska hela sommaren lång och gav bra skörd.
Gotländsk blåärt är en variant av gråärt och ska enligt Nordfrö tillhöra de köldtåligaste ärtorna. Utsädet var framodlat av Ove på Fridtuna utanför Kristianstad.
I mitten av juni gick resterande spenat i blom.
Vårvintern 2020 var som sagt ingen riktig vinter. Visst kan man så även en riktig vinter, på frusen jord och strö över köpejord. Det är roligt att se att det fungerar men en vinter som bjuder på ömsom minusgrader ömsom plusgrader kan resultera i att fröna ruttnar. Sådana vintrar är också förödande för många fleråriga växter, som exempelvis kryddsalvia. Vårvintern 2021 var det ordning på, först ganska varmt, sedan kom kylan men också med ett lager snö om cirka 20 cm vilket skyddar men mars bjöd på iskalla nätter utan snö varför de frilandsådda fortfarande ligger i stargroparna.
Vad är då sensmoralen?
Jo, att så i januari eller februari är ganska osäkert och ger ingen direkt tidigare skörd om man odlar på verklig friland. Att däremot så i slutet av mars har sina fördelar men det går lika bra att vänta till april. I zon 3 i alla fall.
Ett bra tips är att följa naturens såtecken så får du en skön vår.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Föregående
