Taggar Inlägg "Krukväxter"

Krukväxter

En "airplant" i en annorlunda gran, en rumsgran. Bilden tagen i Bergianska trädgårdens stora växthus under julutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

När Bergianska trädgården hade sin julutställning hade de dekorerar en rumsgran med coola kulor. Det var tillandsia som de hade lagt i öppna kulor. Tillandsia är en växt som växer i luften. Den behöver ingen jord! Däremot trivs den om den får en lätt dusch då och då. Den vill torka upp mellan varje dusch.

Att den växer i luften betyder att det är en epifyt. Vild växer den på trädgrenar och alla botaniska trädgårdar brukar ha tillandsia i sina ormbunks- och orkidérum.

Foto: Kerstin Engstrand, bilden är tagen i Bergianska trädgårdens stora växthus.
Foto: Kerstin Engstrand, bilden är tagen i Bergianska trädgårdens stora växthus.

Öppna tomma julgranskulor brukar finnas i hobbybutiker. I trädgårds-och blombutiker finns särskilda glaskärl för just växter som tillandsia. Du kan hänga din tillandsia i princip i vilken behållare som helst. Och efter jul så trivs de lika bra som ”airplant” hängandes i ett fönster.

Nyfiken på att ha en rumsgran? Mer om rumsgran kan du läsa här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ. Dec 16, 2018

Numera finns det glitter gjort av cellulosamaterial. Foto: Kerstin Engstrand

Numera finns det biologiskt nedbrytbart glitter, glitter som är helt fritt från mikroplaster. Det marknadsförs under namn som Bioglitter eller Ecoglitter. Bioglitter är ett biologiskt nedbrytbart glitter som tillverkas av en cellulosaprodukt från eukalyptus. Träden som används är odlade enligt PEFC-standard. ”Vanligt” glitter är gjort av polyesterfilm som inte bryts ner.

Så fråga när du köper en jul- eller nyårsblomma med glitter om det är bioglitter på den!

Av Kerstin Engstrand

Publicerad Dec 15 2018

 

Echeveria målad i rött och guld. Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria är en fetbladsväxt, suckulent, som vanligen är grågrön, blågrön eller helt grön. Det är en ytterst torktålig krukväxt som har sitt ursprung i Mexiko. Vill stå ljust och klarar vanlig rumstemperatur bra men trivs bättre om det är lite svalare. Behöver knappast vattnas och ska torka upp rejält mellan varje vattning. Viktigt är också att inget vatten blir stående i bladrosettens mitt.

Echeveria i vita och silvertoner. Den andra till vänster brukar säljas som Echeveria Miranda "Snö".  Foto: Kerstin Engstrand
Echeveria i vita och silvertoner. Den andra till vänster brukar säljas som Echeveria Miranda ”Snö”. Foto: Kerstin Engstrand

Till jul, nyår och halloween säljs ofta behandlade echeveria, målade med olika färger. Till jul -och nyår oftast i silver eller sprayade med glitter men även olika röda toner, vitmålade och till och med champagnefärgade finns att köpa. Färgen tar inte död på växten, allt eftersom bladen växer kommer växtens naturliga bladfärg ta över.

Sedan är det förstås tycke och smak om man vill ha målade växter. Många ungdomar gillar dem och kanske blir just en sådan här dekorerad växt inkörsporten till ett nytt intresse.

När den målade echeverian växer till sig ser man snart den nya fräscha tillväxtens naturliga färg. Foto: Kerstin Engstrand
När den målade echeverian växer till sig ser man snart den nya fräscha tillväxtens naturliga färg. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan också försiktigt skrapa av målningen, lättast med nageln. Oftast hittar man en del av bladet där det gärna redan har börjat visa sig.

De mindre echeverierna som är målade är ofta av sorten ‘Miranda’ som är en mycket trevlig sort som omålad!

Guldmålad echeveria. Foto: Kerstin Engstrand
Guldmålad echeveria. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ: Dec 15, 2018

Borstaloe. Foto: Kerstin Engstrand

Man faller som en fura, borstaloens bladverk är elegant och nästan gnistrande. Det är en ren njutning att ha ett exemplar vid arbets- eller köksbordet. Den ger mig en känsla av välbehag och förundran över att något så enkelt kan vara så vackert!

Aloe aristata är det vetenskapliga namnet, och sorten ’Magic’ är den vackraste. Det är en suckulent växt som brukar finnas i butikerna från november och framåt våren. Ursprungligen kommer den från Sydafrika där den lär växa på hög höjd vilket gör den mycket tålig. Tyvärr har jag aldrig sett den växa på sin naturliga växtplats men det står på min bucketlist!

Små knottror och lite borst gör att ljuset reflekteras fint. Foto: Kerstin Engstrand
Små knottror och lite borst gör att ljuset reflekteras fint. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som gör att den ser ut att gnistra? Jo, på de mossgröna bladen sitter små vita ”vårtor” som reflekterar ljuset. Varför heter den då aristata? Aristata är latin för borst och tittar du noga på de sågtandade bladen finns det faktiskt något som liknar borst på dem.

Mycket lättskött
Borstaloe inköpt i början av 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Borstaloe som den såg ut när den var nyinköpt i början av 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Ljus vill den ha, jag har mina i ett stort västerfönster och där trivs de året runt.  Under vintern vill de knappt ha något vatten alls, under sommarhalvåret ska den vattnas, och när den vattnas ska det vara ordentligt men den ska inte stå i vatten.  Viktigt är att den får torka upp rejält mellan varje vattning.

Är mycket torktålig,  jag har ett exemplar som jag köpte i början av året som jag inte alls vattnat, och då var sommaren 2018 extremt varm!  Då märks det att de är från Sydafrika där deras sommar, det vill säga vår vinter, lätt kan bjuda på temperaturer om 40 grader medan deras vinter kan erbjuda så låga temperaturer som plus fem grader.

Samma borstaloe som inte fått något vatten alls efter det att den köptes i början av 2018. Nästan ett år utan vatten! Foto: Kerstin Engstrand
Samma borstaloe som inte fått något vatten alls efter det att den köptes i början av 2018. Nästan ett år utan vatten! Foto: Kerstin Engstrand

Jag har inte lyckats få mina att blomma, i alla fall inte ännu, men när borstaloen blommar får den som alla aloeväxter en lång, nästan en halv meter lång stängel med avlånga blommor. Blommornas färg är rödorange.

OBS! Borstaloe påminner mycket om Haworthia som man ibland i butikerna också kan ses säljas som.

Tuvväxande
"Barn" på gång!  Foto: Kerstin Engstrand
”Barn” på gång! Foto: Kerstin Engstrand

Den växer som en lite tuva, som sagt en mycket elegant tuva, och när den fått lite storlek, vanligen en diameter på 20 centimeter, bildar den flera mindre ”barn”, nya bladrosetter.

Vad gör jag då med sidoskotten? Jo de planterar jag om och ger bort! Nu i jul blir det två trevliga presenter, jag tycker borstaloen är en grevlig julblomma!  Försiktigt lossar jag de nya bladrosetterna och innan de planteras o i nya krukor med så-/kaktusjord så har de fått torka ett par dagar.

De nya sidoplantorna lossas försiktigt från huvudplantan. Foto: Kerstin Engstrand
De nya sidoplantorna lossas försiktigt från huvudplantan. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publicerad Dec 15,  2018

Foto: Kerstin Engstrand

Vilken färg tycker du en julstjärna ska ha? Klassik röd? Elegant vit? Rentav blå? Glittrig? När Bergianska trädgården i Stockholm, som är en av Sveriges botaniska trädgårdar, hade sin julutställlning visade de några julstjärnor med annorlunda färger.

Burgundy är vinröd
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Pink är förstås rosa
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Och ‘Autumn Levaes’ går i brända toner
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av de här tre så är troligen ‘Autumn Leaves’ svårast att få tag på. Bergianskas julstjärnor kom från Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal.

Läs också: Så lyckas du med din julstjärna (Artikeln öppnas automatiskt i nytt fönster när du klickar på länken.)

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Fjäderhibiskus Foto: Kerstin Engstrand

Vad trånar man efter mitt i mörka november och december? Jo, efter en fjäderhibiskus, Hibiscus schizopetalus, som ursprungligen lär ha påträffats i Kenya, Mocambique och Tanzania. Just denna är fotograferad i Mexiko där den växer som ett mellanstort träd. På engelska kallas den ibland ”Japanese lantern”. Den har ett lätt hängande växtsätt, den verkligen anstränger sig för att böja sig ner mot de som passerar och säger: Titta på mig, är jag inte fin? Och den när man väl har fått ögonen på den så vill man omgående ha ett eget exemplar!

Annars är hibiskus Hawaiis blomma, symbolblomman för det färgstarka, njutningsfulla livet. En underbar blomma att sticka i håret, eller dekorera bordet eller drinken med. Hibiskus är det snabbaste sättet att bli sommarvacker eller skapa festkänsla med enkla medel.

Det var Linné som gav den det vetenskapliga namnet Hibiscus rosa-sinensis. Rosa-sinensis betyder lik en ros från Kina. Hibiskus, som älskas av kolibris, är en malvasläkting, och är i länder med tropiskt klimat mycket vanlig som häckväxt eller får växa som små träd. Här hemma får vi i regel nöja oss med den som krukväxt men det är inte fy skam det heller.

Att hibiskus, de enkla och fjäderhibiskus, är fågelpollinerade ser man dels på grund av den oftast röda färgen men också av de långa stiften. Foto: Kerstin Engstrand  
Att hibiskus, de enkla och fjäderhibiskus, är fågelpollinerade ser man dels på grund av den oftast röda färgen men också av de långa stiften.
Foto: Kerstin Engstrand

Hibiskus är krukväxten som stormtrivs att få komma ut under sommaren. Ut med dina hibiskusar, ställ dem i färgstarka, glaserade ytterkrukor och den tropiska sommaren har kommit till dig. Släpp dem fria och de tackar dig med att hålla sig fria från ohyra. Sätt ut dem på terrassen så fort risken för järnnätter är över. Sedan får de stå där tills frostnätterna börjar komma.

Det finns hibiskus med enkla, som fyllda och dubbla blommor. Pistillen är som en kolibrifågel som tittar fram. Och tittar fram gör hibiskusens pistill från lackröda, lackrosa, aprikosgula, blekt rosa, vita eller starkt orange blommor. Särskilt de med vita, enkla blommor brukar vara åtråvärda. En till två dagar är varje blomma utslagen.

Och visste du att man kan putsa skorna med blommorna? På Jamaica kallas den även för skoblomma. Kanske är det männens danskor i svartaste lack som dammas av med en hibiskus.

I varmare länder är hibiskus vanlig som häck. Foto: Kerstin Engstrand
I varmare länder är hibiskus vanlig som häck. Foto: Kerstin Engstrand

Den bästa hibiskusen får du om du startar med en stickling. Det tar visserligen lite längre tid innan du har fått en meterhög stor planta, men det är det värt. De blir de bästa exemplaren, de som fått vänja sig vid just ditt hemklimat.

Hibiskus är också tydliga, de visar när det är dags att vattna, bladen slokar – dags att vattna.

Under tillväxtperioden ges gödning varje vecka, särskilt när blomknopparna kommer. Däremot behöver man inte ge den någon näring under vintervilan. Får den för mycket näring så blir det mest blad och knappt några blommor alls. Vintertid trivs hibiskus mycket bra i vanlig inomhustemperatur på 22 grader, men om luften är förr torr kan den drabbas av spinn. Vid spinnangrepp brukar blomknopparna falla av. Vet du om att du har mycket torr inomhusluft är det bra att duscha plantan minst en gång i veckan samt ställ krukan på ett fat med vatten och lekakulor. Ibland får den även bladlöss, antingen på hösten när man tar in den igen, eller på våren när blomknopparna kommer. Kläm ihjäl bladlössen och/eller behandla med insektsmedel.

Vintertid trivs den i ett sydvästfönster för den behöver så mycket ljus den kan få under våra mörka månader. Beskär den i februari-mars, den tål rejält beskärning och omplantera och ge ny jord vid behov. Vid omplantering går man bara upp ett steg i krukstorlek. Hibiskus trivs bäst om den får lite trångt om fötterna. Då tackar den dig genom att blomma mera. En hibiskus blir utan problem 30 år och äldre.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Liten apsvans trivs som ampelväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Man mår bra av att hjälpa sägs det. Vi som älskar växter gillar att ha möjligheten att ge bort växter. Gärna då små växtbarn som vi dragit upp själva. En sådan växt är liten apsvans, Sedum burrito.  Du kan även hitta den som åsnesvans. Burro är åsna på spanska, burrito en liten åsna. Man tror att apsvansar har sitt ursprung i Mexiko.

Då apsvansar är lite ömtåliga är det sällan man ser dem i handeln. Därför är det extra roligt att föröka dem själv!

Det finns även en som heter apsvans, Sedum morganianum som är lika lätt att föröka. Den ser ut som om bladen är fingerfirkade. Men den lilla apsvansen bjuder på ett roligare skådespel när den växer upp.

Apsvans är en fetbladsväxt och är därför torktålig. Bladen är små och rejält knubbiga. Bladfärgen går i blågråttgrönt.  Den är mycket lättskött och placeras bäst i en ampel eller i en hög kruka så att den kan växa fritt neråt. Ställ den där man inte kommer åt den för dess enda nackdel är att den är lite skör, några blad faller lätt av om man kommer åt den. Men det gör inget, dem kan du ta tillvara på och lätt föröka till nya växter!

Liten apsvans i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Liten apsvans i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan få liten apsvans att blomma. Det gör den om den får stå svalt under vintern, med svalt menas att den bör då stå i en temperatur av 5 till 10 grader. Den får små, röd-cerise blommor längst ner på rankorna.

Mager jord, så kallad så- eller kaktusjord är bra.

Den trivs i ett söderfönster inomhus. Du kan ställa ut den på sommaren men den måste tas in så fort temperaturen går ner till 5-10 grader.

Vattnas knappt alls april till augusti, jorden ska torka upp mellan vattningarna. Under vintern ska den inte ha något vatten alls.

Man kan ge en mycket svag dos näring en gång per månad i samband med vattning i månaderna från april till augusti.

Ta bladsticklingar
Bladsticklingar av liten apsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Bladsticklingar av liten apsvans. Foto: Kerstin Engstrand

Några tappade blad är en gåva och ingen katastrof. Lägg bladen på lätt fuktad såjord eller kokosjord. Se till att den raka sidan får kontakt med jorden, det är den sida som vuxit på stjälken. Duscha lätt varje dag eller ställ planteringen under en glaskåpa eller liknande. Ganska snart börjar det växa ut små bubbelliknande gröna skott. Med snart menas allt från några veckor till ett par månader, bladen brukar rota sig lite ojämnt. När bladen bildat flera bubblor” kan du försiktigt plantera om den i mindre krukor. Fortsätt att spraya lätt varje dag. Nu har du säkerligen flera små krukor som du kan ge bort!

Det tar lite tid men de växer. Efter ett halvår har bladen vuxit till sig. Foto: Kerstin Engstrand
Det tar lite tid men de växer. Efter ett halvår har bladen vuxit till sig. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand

En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.

Måste ses underifrån!  Foto: Kerstin Engstrand
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand

Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade.  Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.

´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand

´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.

Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.

Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.

Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand

Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.

I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.

Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.

Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
  • Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
  • Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
  • Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
  • Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
  • Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.

Nyfiken på andra cyklamen som du kan odla din trädgård året runt? I min trädgård: Rosa oktoberfest

Text och foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat av sorten 'Rosebud' trivs även som krukväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Just nu växer den som bäst som krukväxt i mitt fönster. Tidigare i somras växte den i mitt grönsaksland. Den är som spenat, nästan, och kallas för bland annat indisk spenat, ceylonspenat och malabarspenat. Malabar i det svenska namnet är efter Malabarkusten som ligger på Indiens sydvästkust. Den odlas också flitigt i Afrika och i Kina. Förutom bladen kan du även anrätta stjälkarna. Och skulle du inte gilla smaken så är den så vacker att den platsar som prydnadsväxt.

Vanlig spenat går i blom under högsommaren. Malabarspenat går i blom när dagarna blir kortare, när dagsljuset går ner till tolv timmar per dag, vilket gör att du kan skörda hela sommaren.

Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Och den växer på höjden, hela tre hög meter blir den lätt men det brukar inte vara något större problem då den mer än gärna ålar sig fram över klätterstödet. Bladen är utmärkta i en curry, i soppor och gratänger. Lär också vara god i smoothies.

Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är betydligt kraftigare än spenat och rika på järn, vitamin A och C. Det finns flera malabarspenat, i Sverige är röd malabarspenat som har det vetenskapliga namnet Basella rubra vanligast. Den går lätt att få tag på frön av, de flesta fröfirmor har den i sitt sortiment. Vår käre blomsterkung Linné lär ha odlat den i Uppsala.

De mera rosa är av sorterna malabarspenat Rosebud, Basella alba ’Rosebud’ eller för att nu förvirra oss lite av Basella alba ’Rubra’. De får svarta bär som kan ge märken på gardiner och mattor.

Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand
Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand

Hittar du en planta eller frön till den helgröna ursprungsväxten Basella alba ska du slå till. Den har i mitt tycke en lenare smak, bladen är heller inte lika köttiga. Det är den som främst används i Asien och Afrika och då gärna i fiskrätter.

Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand
Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat förökas med frö eller sticklingar. Sticklingar är lätta att lyckas med, sätt ett sidoskott direkt i såjord och håll jorden lätt fuktig så kommer den snart att rota sig. Så tar jag på sensommaren sticklingar från mina uteplantor för att låta dem växa vidare inomhus. Fröna är ganska stora och de ska sås i vanlig såjord. Det kan ta ganska lång tid innan fröna gror, från tio dagar upp till fem veckor, så man bör börja sådden i slutet av februari. Man kan låta fröna dra i rumstempererat vatten i ett dygn innan sådd. Sätt gärna sådden på en värmematta så gror fröna fortare. Alla sorter ska ha sortäkta frön.

Malabarspenat är frostkänslig och plantorna ska planteras ut när risken för nattfrost är över.

'Rosebud'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Rosebud’. Foto: Kerstin Engstrand

Man skördar bladen allt eftersom plantan växer till sig och efter behov. Den blir mer än meterhög, oftast två till tre meter hög! I regel tar det över tre månader innan den når sin maxhöjd. Det går utmärkt att klippa ner plantan ner till 20 cm, då skjuter den snart nya skott igen. I trädgårdslandet vill den växa i soligt läge. När plantan går i blom förändrad bladens smak och blir lite bittrare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Forellbegonia i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Prickar, prickar och återigen prickar. Bladen pockar på uppmärksamhet, de har gjort att denna krukväxt både kallas för änglavinge, svinöra och forellbegonia. Forell för att bladen är avlånga, och mönstrade. Den som kallas för svinöra är vanligen fläckbegonian ’Lucerna’.

Bladen har även en vacker undersida, som går i rödbrunt. Det gör att forellbegonian även går att avnjuta underifrån.

Det är ännu roligare när den blommar. Små, vita och väna blommor i små buketter dyker plötsligt upp bland alla vitprickiga blad. Vissa namnsorter har svagt rosa blommor. Jag föredrar de med vita.

Det finns minst fyra namnsorter i den svenska handeln. Oftast finns de att köpa på hösten, i gråaste november men även i mars, april. Både ’Picta’ och ’Polka Dot’ har vita blommor. Enligt obekräftade rykten lär Christian Louboutin, mannen med de högklackade skorna med röda sulor, skorna som ”alla” kändisar går i, haft just en Polca Dot i sitt badrum.

Vild växer den i Brasilien, i djungeln som undervegetation. Det gör att den inte behöver så mycket ljus, och därför trivs den utmärkt som krukväxt. Dessutom, det gör att den blommar på hösten, oftast i november! En sådan krukväxt tackar man ju inte nej till. Vild kan den bli runt metern hög, forellbegonian är egentligen en så kallad halvbuske!

Forelbegonians vetenskapliga namn är Begonia maculata. Under sommaren stormtrivs forellbegonian utomhus, i halvskugga vill den då stå.

Låt alltid din forellbegonia torka upp mellan vattningarna.

Vanlig krukväxtjord fungerar alldeles utmärkt.

Ge krukväxtnäring från våren till hösten, bäst blir en svag giva vid varje vattning, se information på förpackningen. Under senhösten och vintern ges näring bara en gång i månaden.

Forellbegonian kan synas bli lite ”spretig”, det vill säga den kan bli lite gänglig. Det är en fördel! För då kan man, utan att förstöra dess utseende, ta några skott som snabbt rotar sig om de sätts i en kruka med jord. Tar du skott förgrenar den sig också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Han gav oss moderna engelska rosor, och denna världsberömda rosresa började med att han 1963 introducerade rosen ’Constance Spry’. Därefter följde årtionden av utveckling...