Taggar Inlägg "Krukväxter"

Krukväxter

Malabarspenat av sorten 'Rosebud' trivs även som krukväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Just nu växer den som bäst som krukväxt i mitt fönster. Tidigare i somras växte den i mitt grönsaksland. Den är som spenat, nästan, och kallas för bland annat indisk spenat, ceylonspenat och malabarspenat. Malabar i det svenska namnet är efter Malabarkusten som ligger på Indiens sydvästkust. Den odlas också flitigt i Afrika och i Kina. Förutom bladen kan du även anrätta stjälkarna. Och skulle du inte gilla smaken så är den så vacker att den platsar som prydnadsväxt.

Vanlig spenat går i blom under högsommaren. Malabarspenat går i blom när dagarna blir kortare, när dagsljuset går ner till tolv timmar per dag, vilket gör att du kan skörda hela sommaren.

Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Och den växer på höjden, hela tre hög meter blir den lätt men det brukar inte vara något större problem då den mer än gärna ålar sig fram över klätterstödet. Bladen är utmärkta i en curry, i soppor och gratänger. Lär också vara god i smoothies.

Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är betydligt kraftigare än spenat och rika på järn, vitamin A och C. Det finns flera malabarspenat, i Sverige är röd malabarspenat som har det vetenskapliga namnet Basella rubra vanligast. Den går lätt att få tag på frön av, de flesta fröfirmor har den i sitt sortiment. Vår käre blomsterkung Linné lär ha odlat den i Uppsala.

De mera rosa är av sorterna malabarspenat Rosebud, Basella alba ’Rosebud’ eller för att nu förvirra oss lite av Basella alba ’Rubra’. De får svarta bär som kan ge märken på gardiner och mattor.

Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand
Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand

Hittar du en planta eller frön till den helgröna ursprungsväxten Basella alba ska du slå till. Den har i mitt tycke en lenare smak, bladen är heller inte lika köttiga. Det är den som främst används i Asien och Afrika och då gärna i fiskrätter.

Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand
Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat förökas med frö eller sticklingar. Sticklingar är lätta att lyckas med, sätt ett sidoskott direkt i såjord och håll jorden lätt fuktig så kommer den snart att rota sig. Så tar jag på sensommaren sticklingar från mina uteplantor för att låta dem växa vidare inomhus. Fröna är ganska stora och de ska sås i vanlig såjord. Det kan ta ganska lång tid innan fröna gror, från tio dagar upp till fem veckor, så man bör börja sådden i slutet av februari. Man kan låta fröna dra i rumstempererat vatten i ett dygn innan sådd. Sätt gärna sådden på en värmematta så gror fröna fortare. Alla sorter ska ha sortäkta frön.

Malabarspenat är frostkänslig och plantorna ska planteras ut när risken för nattfrost är över.

'Rosebud'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Rosebud’. Foto: Kerstin Engstrand

Man skördar bladen allt eftersom plantan växer till sig och efter behov. Den blir mer än meterhög, oftast två till tre meter hög! I regel tar det över tre månader innan den når sin maxhöjd. Det går utmärkt att klippa ner plantan ner till 20 cm, då skjuter den snart nya skott igen. I trädgårdslandet vill den växa i soligt läge. När plantan går i blom förändrad bladens smak och blir lite bittrare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Forellbegonia i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Prickar, prickar och återigen prickar. Bladen pockar på uppmärksamhet, de har gjort att denna krukväxt både kallas för änglavinge, svinöra och forellbegonia. Forell för att bladen är avlånga, och mönstrade. Den som kallas för svinöra är vanligen fläckbegonian ’Lucerna’.

Bladen har även en vacker undersida, som går i rödbrunt. Det gör att forellbegonian även går att avnjuta underifrån.

Det är ännu roligare när den blommar. Små, vita och väna blommor i små buketter dyker plötsligt upp bland alla vitprickiga blad. Vissa namnsorter har svagt rosa blommor. Jag föredrar de med vita.

Det finns minst fyra namnsorter i den svenska handeln. Oftast finns de att köpa på hösten, i gråaste november men även i mars, april. Både ’Picta’ och ’Polka Dot’ har vita blommor. Enligt obekräftade rykten lär Christian Louboutin, mannen med de högklackade skorna med röda sulor, skorna som ”alla” kändisar går i, haft just en Polca Dot i sitt badrum.

Vild växer den i Brasilien, i djungeln som undervegetation. Det gör att den inte behöver så mycket ljus, och därför trivs den utmärkt som krukväxt. Dessutom, det gör att den blommar på hösten, oftast i november! En sådan krukväxt tackar man ju inte nej till. Vild kan den bli runt metern hög, forellbegonian är egentligen en så kallad halvbuske!

Forelbegonians vetenskapliga namn är Begonia maculata. Under sommaren stormtrivs forellbegonian utomhus, i halvskugga vill den då stå.

Låt alltid din forellbegonia torka upp mellan vattningarna.

Vanlig krukväxtjord fungerar alldeles utmärkt.

Ge krukväxtnäring från våren till hösten, bäst blir en svag giva vid varje vattning, se information på förpackningen. Under senhösten och vintern ges näring bara en gång i månaden.

Forellbegonian kan synas bli lite ”spretig”, det vill säga den kan bli lite gänglig. Det är en fördel! För då kan man, utan att förstöra dess utseende, ta några skott som snabbt rotar sig om de sätts i en kruka med jord. Tar du skott förgrenar den sig också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Charmay Snow Flurry är ett imponerande namn. Den väcker uppmärksamhet. Många tror att den är sjuk men det är en brokbladig doftpelargon men roliga vita inslag, ibland blir även stjälkar och knoppar helt vita. Ja, det är en växt som växer habegär och väcker alltid uppmärksamhet, inte så mycket för de utslagna blommornas skull utan för sitt spektakulära bladverk.

Och doftar bladen vinter, eller som snö? Inte alls utan ett mellanting mellan en svag rosdoft och lime. Den förkommer även angiven som Charmay Snowflurry. Doftpelargoner trivs i sol.

Som en vit svan. Foto: Kerstin Engstrand
Som en vit svan. Foto: Kerstin Engstrand

Doftpelargoner odlas främst för det doftande bladverkets skull men många går faktiskt också att äta. Tumregeln är att om bladet doftar gott av rosor eller lime/citron när det krossas är det okej att använda i sallader, på tårtor eller i matbröd. Man kan även torka dem. Men Charmay Snowflurry är så pass ovanlig att man nog hellre vill njuta av dess svala skönhet istället för att äta av den.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Festlig och elegant bordsdekoration: Som snittblommor i glas av olika former och storlekar ser krämfärgade julstjärnor särskilt vackra ut. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

En jul utan julstjärna på soffbordet är för många ingen jul, den är ett lika stort måste som julgranen. Märkligt kan man tycka då den först nådde Europa i början av 1900-talet och här i Sverige fick den sitt stora genombrott på 1960-talet. Dess ursprung är Mexiko där den växer vild och kan bli ett hela fem meter högt träd. Många av oss har också njutit av liknande jätteexemplar när vi har semestrat på Kanarieöarna och Madeira.

I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba.  Foto: Kerstin Engstrand
I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba. Foto: Kerstin Engstrand

I Mexiko kallas den för ”Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blommor och i USA kallar man den poinsetta. Om man är hängiven läsare av Patricia Cornwells böcker om superrättsläkaren Scarpetta, som bara i enstaka undantag påtar i jorden, så är man van att läsa om poinsettor, de är hennes klassiska julpresent. Pointsetta är för övrigt det namn som även fransmännen använder. Namnet Poinsetta kommer från USA:s första ambassadör i Mexiko, Joel Poinsett som på 1830-talet lyckades stjäla med sig några sticklingar till USA där den sedan spreds vidare till botaniska trädgårdar och för att sedermera förädlas. Så nog passar den i kriminalromaner allt! Med den bakgrunden kan man också tycka det märkligt att den blivit en julblomma.

Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

Men den aztekiska mytologins berättelse om hur julstjärnan fick sin klassiska röda färg är troligen, förutom färgen och den stjärnliknande formen, som gör att den så förknippas med julen. Den röda färgen lär ha kommit till när en gudinna dog av brustet hjärta, hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var också aztekernas heliga färg och jultsjärnan blev symbol för renhet. Högbladen kom att användas som rött färgämne och den vita mjölkliknande växtsaften som febernedsättande medicin.

Glittrande jul
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:   Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:
Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

I slutet av förra årtusendet, runt 1997, blev julstjärnan dekorationstrendig! Då fick den en ny skepnad, så långt ifrån den klassiska julblomman man kunde komma, spraymålning och glitter blev en ny giv, kungsblå med silverglitter eller röda med guldglitter gjorde entré. Ministjärnorna kom också och öppnade upp för nya användningsområden. I år är de tillbaka, både de glittrade och de små!

Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present.
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

 

Det är främst unga konsumenter som tycker om de många och oftast roliga användningsområdena som finns för julstjärnan. Intresset för riktigt stora exemplar ökar också, stora som man föredrar i USA. Årets vita höststjärna Princettia, liksom de rosa och röda, är också en stor succé.

Julstjärnan finns också i kanel, aprikos, rosa samt melerad, spräcklig och tvåfärgad. En julstjärnas gröna blad kan vara mera intressanta än högbladen, ekbladsformade, runda eller mera spetsiga än de klassiska.

Och som sagt, 1997 års populära är återigen populära, 20 år senare.  I år lär vi köpa 4 miljoner julstjärnor, mot cirka 9 miljoner 1999. En sak är säkert, överallt finns de och om Ture Sventon hade varit i farten hade han säkert sagt: Julstjärnor, ständigt dessa julstjärnor.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.

Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.

Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.

Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Buskportlak, en växt som både vi människor och elefanter älskar.(Bilden är ett montage) Foto: Kerstin Engstrand

Den gamla kulturväxten trädgårdsportlak känner många till men just nu är det buskportlak som är en av de trendigaste växterna du kan ha. Den platsar både som krukväxt och som nyttig grön krydda för dess blad går utmärkt att äta. Bladen smakar lätt syrligt, som ett mellanting mellan citron och harsyra. Vi brukar ha några i sallad eller på fisk. I Sydafrika där den växer vild används den även i soppa. Hittar du på menyn ingrediensen spekboom så är det afrikaans för just buskportlak.

Buskportlak har en hel egen avdelning i Sydafrikas bästa köksträdgård, Babylonstooren. Foto: Kerstin Engstrand
Buskportlak har en hel egen avdelning i Sydafrikas bästa köksträdgård, Babylonstoren. Foto:Kerstin Engstrand

Numera ser man den i Sydafrika även odlas som häck, särskilt sedan det blev allmänt känt att buskportlaken är ovanligt bra på att minska halten av koldioxid i luften. 10 hektar buskportlak lär rena luften från 26 bilars avgaser. På engelska kallas den för elephant bush eller dwarf jade plant. Den använder sig av CAM-fotosyntes (=Crassulacean Acid Metabolism), en form av fotosyntes som många ökenväxter använder sig av. Det vill säga den behöver inte öppna klyvöppningarna under dagen utan gör det under natten istället och det är då den samlar den in koldioxiden. Dessutom finns det uppgifter om att buskportlaken även kan anpassa sig till regnskogsklimat, ett klimat ljusår från det torra klimat som den mestadels växer i.

Den är dessutom elefanternas favoritföda och de är – trots sin storlek – snälla mot buskportlaken. De äter nämligen av den från toppen och nedåt vilket medför att buskportlaken överlever. Och skulle en elefant trampa på en buske så klarar den det också, de nertrampade grenarna rotar sig snabbt i jorden. Andra djur, som getter, äter däremot av den nerifrån vilket medför att de biter av tillväxtpunkten och växten dör. I Sydafrika kan den bli hela tre meter hög medan den som krukväxt i vårt klimat vanligen blir som högst 60 cm.

De enfärgade har smaragdgröna blad med dekorativa rödbruna stammar och grenar. På afrikaans heter den spekboom vilket betyder baconträd. Foto: Kerstin Engstrand
De enfärgade har smaragdgröna blad med dekorativa rödbruna stammar och grenar. På afrikaans heter den spekboom vilket betyder baconträd. Foto: Kerstin Engstrand

De vätskefyllda tjocka bladen gör att buskportlaken också klarar bränder bra, något som är vanligt i Sydafrika under vår vinter dvs. deras sommar. Sommaren där bjuder på heta dagar och mycket lite regn vilket i sin tur medför att buskportlaken också klarar höga dagstemperaturer vilket inte direkt är något problem i Sverige. Den är alltså mycket torktålig och så populär att den till och med har sin egen klubb, Spekboom Club of SA.

 

Skötselråd

Läge: Ljust, gärna i full sol. Kan även stå utomhus sommartid.

Jord: Kaktusjord som också säljs under beteckningen såjord. Allra bäst trivs den i en blandning som består av 50 procent kaktusjord, 25 procent sand och 25 procent värmebehandlad vermikulit. Vermikulit är ett poröst och fukthållande lermineral som finns att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker.

Kruka: Oglaserade lerkruka som ”andas” trivs den bäst i.

Vatten: Mycket litet krav på vatten, viktigt är att jorden får torka upp mellan rejält mellan varje vattning. I Sydafrika får den regn under perioden april-oktober (deras vår, vinter och höst).

Förökning: Med sticklingar, stick bara ner dem direkt i lätt fuktig såjord så rotar de sig snabbt.

 

Buskportlak är också lätt att forma till bonsaiväxt. Ibland hittar man fina exemplar i svenska trädgårdsbutiker. Dessa kostade 795 kr styck. Foto: Kerstin Engstrand
Buskportlak är också lätt att forma till bonsaiväxt. Ibland hittar man fina exemplar i svenska trädgårdsbutiker. Dessa kostade 795 kr styck. Foto: Kerstin Engstrand

Photo Dan Lepp © Nobel Media AB

Sayan Isaksson stod även i år för för- och varmrätt på årets nobelmiddag i Stadshuset. Han driver tre restauranger, Esperanto, Råkultur och Shibumi där Esperanto är den mest kända, och av många även ansedd vara Sveriges främsta restaurang.

Nobelstiftelsen vågar ju ta ut svängarna i såväl mat som underhållning. Årets middag innehöll en del råvaror som vi trädgårdsälskare är väl förtrogne med. I förrätten, kolbakad havskräfta och kammussla med nässlor, ramslök och syltade vinteräpplen (klassiska Ingrid Marie) var rödladig oxalis (klicka på den blå texten så kommer du till en annan artikel) en viktig del samt adjikrasse från holländska Koppert Cress.

w1929210besk
Rob Baan leder sedan 2002 det framgångsrika företaget Koppert Cress. Här lagar han frukost i sitt toppmoderna provkök. Foto Kerstin Engstrand

 

Om rödbladig oxalis har vi redan skrivit om. Adjikrasse har en smak av peppar med en viss syra och används mest i Japan. Är du nyfiken på den så be din grönsaks- och/eller mathandlare ta hem den.

Och lite julpynt

Varmrätten, vaktel från Södermanland i svart vitlök och purjolöksaska med jordärtskocka, bevarad skogssvamp och jus på rostat kycklingskinn och senapsfrö, hade något som många av middagsgästerna säkerligen trodde enbart var dekoration, nämligen ett stycke fönsterlav.

584c67a6b45b5d0d00f6266b_medium_Nobel Main Course 161210 (2)
Photo Dan Lepp © Nobel Media AB

 

Fönsterlaven är en renlav och som i handel felaktigt säljs som vitmossa, det vill säga samma renlav som vi brukar dekorera adventsljusstakarna med. Fönsterlav ser vi i skogen och på gamla stubbar där den bildar mjuka kuddformade mattor. Att den kallas för fönsterlav beror helt enkelt på att den förr lades mellan ytter- och innerfönster, då ofta dekorerad med eterneller. Fönsterlaven fungerade helt enkelt som fuktspärr, den sög upp kondensen som bildades.

Den fönsterlav man köper som blom- och juldekoration ska man inte äta. Man kan plocka lite i skogen, det ingår i allemansrätten, men då inga stora mängder. Å andra sidan är den inget man kanske får behov av, mera kul idé än ett måste tillbehör.

Läs mer om mikroblad, klicka här.

Av Kerstin Engstrand

 

 

Amaryllis i lerkrukor, och en och annan liten tall, skogen möter julblomman. Så här är det vanligt att man arrangerar amaryllis i Japan. Bilden är tagen på Nederländska ambassaden julen 2014. Foto: K Engstrand

Knubbiga, tjocka lökar ligger där i butiken och väntar på dig. Bara det, att hålla en amaryllislök i handen är en upplevelse i sig. De kan synas vara helt utan liv men djupt där inne slumrar de ljuvligaste blomklockor. Ska du försöka driva en enda blomma till jul då är amaryllis ett säkert kort.

Gammal klassiker

Frågan är om Bellman hade sett en amaryllis när han skrev den numera klassiska raderna som börjar ”Opp Amaryllis!”. Blomman har odlats sedan 1700–talets mitt men Bellmans amaryllis var en kvinna, Amaryllis är ett gammalt grekiskt flicknamn som fanns redan under antiken.

Vild växer den i Syd- och Mellanamerika samt i Sydafrika och blommar där under våren och försommaren.

Vill du ha din amaryllis i blom till jul så tar de flesta 3-8 veckor på sig, där lökarna från Sydafrika är snabbast, medan de med mycket tunna kronblad oftast inte blommar förrän efter 10-15 veckor, de får du oftast njuta av efter jul vilket inte är fel, vi behöver färgstark blomning även i januari-februari.

 

Tittar man noga kan man hitta stänk av guld. Foto: K Engstrand
Tittar man noga kan man hitta stänk av guld. Foto: K Engstrand

För amaryllis väcker uppmärksamhet och gör en glad. Det finns ett 60-tal vildväxande arter och mängder av framkorsade hybrider och det är namnsorterna, vi idag främst träffar på i butikerna. Limegrön, oskuldsfull vit med svag rosa kant, liten och låg eller nästan meterhög, ja det är lätt att i sin iver att pröva så ovanliga sorter som möjligt att glömma bort de klassiskt röda. Men gör inte det!

För tittar du riktigt noga så har den vanligaste, den orangeröda ’Souvereign Gold’ faktiskt stänk av guld på sina vackert formade kronblad. De skimrar till och med i det svaga decemberljuset. Ibland kan man också hitta vita som också bjuder på samma effekt. Så de passar utmärkt in på Carl von Linnés beskrivning av blomman år 1742: ”Ingen blomma har fått så hög couleur och lysande glantz som denna sköna Amaryllis”.

Förr kallades den också för riddarlilja, äkta makar eller Adam och Eva, syftande på att blomklockorna vänder ryggen mot varandra –som man sade ”som så ofta sker i äktenskap”.

Ju större desto bättre
Knubbiga amaryllislökar i butiken. Foto: K.Engstrand
Knubbiga amaryllislökar i butiken. Foto: K.Engstrand
  • Köp fasta lökar och gärna lökar där en knopp tittar fram. Blomknoppen är lätt att känna igen som en tunn ljusgrön tunga som skymtar i allt det torra. Ju större lök, desto fler blomstänglar och fler klockor per stängel, du får vad du betalar för.

Plantera så här:

  • Innan du planterar löken så kan du låta den dra vatten ett dygn men det är inte ett tvång, vanligtvis lyckas löken mycket bra att utveckla nya rötter om den planteras direkt i jord.
  • Ta bort torrt lökskal och rötter som är grå och sladdriga men akta de som är ljusa och saftiga. Plantera löken i en kruka så bred att det blir knappt två centimeter kvar mellan löken och krukkanten.
  • Krukan ska vara så hög att rötterna kan hänga rakt ner när man fyller på jord.
  • Vanlig krukväxtjord duger bra och minst en tredjedel upp till halva löken ska synas ovanför jorden.
  • Vattna och ställ krukan ljust i vanlig rumstemperatur, 20 – 22 grader.

Efter planteringen:

  • Nu gäller det att hålla vattningsnerverna i schack! Inte förrän blomknoppen syns i sin helhet och börjat svälla ska du vattna på nytt. För vattnar du tidigare kan det hända att det bara blir blad. Likaså kan för mycket vattning innebära att stängeln blir oredligt lång.
  • Sedan, allt medan blomstängeln växer till sig och blir allt längre så vattnar man enbart när jorden blivit torr.
  • När så första blomknoppen äntligen slår ut, ja då är det dags att gödselvattna en gång i veckan.

 

Foto: K. Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och i sommar kan du plantera ut dina lökar, gärna under en buske. När risken för nattfrost närmar sig tar du in dem och driver dem på nytt.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Säg Ipomea och de flesta tänker på Blomman för dagen. I själva verket är släktet Ipomea mycket stort, runt 650 arter omfattar det och de klassas som tropiska och subtropiska.

En som man ser bilda blåa vattenfall av blommor är gryningsvindan, Ipomea indica. Har du varit på Capri så har du säkerligen noterat hur den kastar sig ner över klipporna. Blommorna är trattformade, blåvioletta när de blommar i söderns heta sol, mera ljusblå i vårt klimat. Nästan åtta cm breda blir de och man blir verkligen glad när den blommar. Och det gör den, utomhus från juni tills det är dags att ta in den strax innan de första frostnätterna är på g. För gryningsvindan är busenkel att övervintra inomhus, den stormtrivs i vanlig rumstemperatur och fortsätter glatt att blomma när den kommit in i stugvärmen, dock tar den oftast en liten paus när vårt vintermörker tar vid.

Varje blomma är utslagen en dag, och när den är på väg att vissna går det allt med i purpurrött än blått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är osäkert varifrån gryningsvindan har sitt ursprung men man tror att det är Sydamerika. På italienska heter den Campanella indiana och på tyska Indishe prunkwinde men vackrast är nog det engelska namnet, Oceanblue morning glory. På Hawaii lär den kallas för Koali ‘Awa. Kollibris lär älska den!

Den är en vig klättrare som ivrigt slänger ut sina långa skott.  Den ”snor” sig fram kan man gott säga, för den slingrar sina nya skott runt allt den kan finna. Ja, i länder med lite varmare klimat än vårt är den invasiv. Här odlas den bäst i en stor kruka med två stödpinnar att klättra på. Vattna regelbundet, dvs. när jorden känns torr och ge lite näring under sommaren. Trivs bäst i full sol men klarar även halvskugga. Vanlig krukväxtjord fungerar ypperligt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gryningsvindan känns igen på sina treflikiga blad och stjälkar som är lätt luddiga. Bladen liknar fikonblad i formen. Den säljs ibland i handeln på försommaren och ser du den så köp ett exemplar eller två. Den kan bli hela sex meter hög, alternativt lång, men det är inga problem att hålla den runt 150 -170 cm, bara den inte får för mycket gödning. På bredden täcker en planta ett utrymme av 60 – 90 cm.

Sticklingsförökas på våren. Det är ytterst ovanligt att gryningsvindan sätter frö.

Gryningsvindan är lik kejsarvindan, som dock är ettårig.

Och att den är populär, trots att den är invasiv i många länder, märks för den är ofta avbildad. Som här på en parksoffa i  Vatikanens trädgård i Rom, även om det kan vara så att konstnären gjort sig egen tolkning av en kombination av kejsar- och gryningsvinda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

'Drottningminne' Foto: Mäster Grön

Vi gillar pelargoner, och vi gillar särskilt pelargoner med en känd historia. I april har alla pelargonälskare något att se fram emot, då kommer två stycken zonalpelargonerPelargonium x hortorum märkta med Grönt Kulturarv. Den ena är bördig från Jämtland, den andra från Skåne.

’Drottningminne’ – en färggrann släktklenod

zylcfus1fcmyoushlnc4

Pelargon ’Drottningminne’ kommer från gården Drottningminne i södra Jämtland, därav pelargonens namn. Pelargonen har funnits på gården i obruten följd sedan 1930-talet, och Ruth som odlar pelargonen idag, är tredje generationen som tar hand om blomman. På 1930-talet var det Ruths farmor som skötte om den. Farmodern hade alltid pelargonen i österfönstret i köket och i söderfönstret i kammaren. Hon tyckte om starka färger vilket gjorde henne extra förtjust i ’Drottningminne’. När farmodern dog tog Ruths mamma över ansvaret för pelargonen och därefter blev det Ruths tur. Ruth har alltid minst 2-3 exemplar hemma på gården för att vara säker på att den ska leva vidare.

’Drottningminne’ är en zonal-pelargon med en svag mörkare ring, en så kallad zon, på bladen. Blommorna är halvfyllda och mörkt cerise med antydan till vita penseldrag i blommans mitt. Blommorna sitter kvar efter blomningen. Sorten är rikblommande och har ett kraftigt växtsätt.

’Karna’  – den vita flickan
'Karna' Foto: Mäster Grön
‘Karna’ Foto: Mäster Grön

Pelargonen ’Karna’ går att spåra tillbaka till södra Skåne i början av 1900-talet. Signe, som äger pelargonen idag, fick den av sin mor när hon gifte sig 1956. Hennes mor sa till Signe att vara rädd om pelargonen och bad henne att hon skulle bevara den eftersom den alltid hade funnits i hennes föräldrahem när hon var barn. Signes mor var född 1895.

Signes mormor Karna, som var den första generationen att odla pelargonen, har fått ge namn åt sorten. Karna med familj bodde på en mindre bondgård i Västra Torp utanför Trelleborg i början av 1900-talet. Där stod pelargonen på gårdens glasveranda under sommaren och på vintern flyttades den in i salen där det var kallt men frostfritt.

Signe vet inte hur hennes mormor fick pelargonen men hon har troligtvis inte köpt den, ”det gjorde man inte på den tiden”. Signe berättar att hon planterar nya sticklingar varje år och att sorten trivs både inne och ute.

’Karna’ är en zonalpelargon med halvfyllda vita blommor som skiftar i grönt. Blommorna har endast några få ståndare utan pollen. De vissna blommorna sitter kvar efter blomningen. Bladen är mörkt gröna med en tydlig mörkare ring.

'Karna* Foto: Mäster Grön
‘Karna* Foto: Mäster Grön

Text: Blomsterfrämjandet.

Foto: Mäster Grön

 

buzsy7pnwu0poffuzxxj

Varumärket Grönt kulturarv har skapats för att förenkla kommunikationen mellan odlare och konsumenter. Genom att märka historiskt intressanta växter med varumärket Grönt kulturarv är det enkelt för konsumenter att hitta och välja sorter som har en historia. Samtidigt underlättar det för odlare som vill ta in äldre odlingsvärda växter.

Bakom Varumärket Grönt Kulturarv står Programmet för odlad mångfald (POM) som är ett svenskt program för att bevara den genetiska mångfalden bland våra kulturväxter. Programmet för odlad mångfald samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men är ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår.

För att få saluföras under varumärket Grönt kulturarv krävs att:

  • Arten eller sorten odlades i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 – beroende på växtslag – med väl dokumenterad historia.
  • I Sverige framtagna sorter, eller spontant uppkommet material, som bedöms vara bevarandevärt, oavsett ålder.
  • Växtsorten ska finnas i den nationella genbanken.
  • Läs mer på www.slu.se/pom

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...