Taggar Inlägg "Krukväxter"

Krukväxter

Rosa bägarranka. Foto: Kerstin Engstrand

Sommaren 2021 fick vi in mängder med frågor om hur man bäst får sin fantastiska bägarranka att klara vintern. Härligt tycker vi att så många har upptäckt denna eleganta och tuffa växt. Kanske var det längtan efter sköna dagar vid Medelhavet som gjorde att så många investerat i en bägarranka för den är mycket vanlig runt Medelhavet.

Planterad i en stor, hög lerkruka ger den direkt medelhavskänsla. Från maj till september brukar den blomma, och då rikligt. Oftast är plantan redan i blom, eller full av knoppar när man köper den i april – maj.

Ursnygg även i balkonglåda! Foto: Kerstin Engstrand
Ursnygg även i balkonglåda! Foto: Kerstin Engstrand

Bägarrankan är en glad växt, de stora färgstarka trattformade blommor slingrar sig fram och de blommar länge. Den är också en elegant växt, passar både i exklusiv terrakottakruka och i balkonglåda av plast.

Den är lättskött men behöver en del vatten. Varmt och hög luftfuktighet, precis som en sommar i Italien vill den ha.  En månad efter omplantering är det dags att ge den extra näring, bästa tycker jag det blir när man ger en liten dos näring för varje vattning. Det brukar stå angivet på förpackningen hur mycket näring man ska tillsätta per liter vatten beroende på om man näringsvattnar vid varje vattning eller en gång per vecka.

Som nyköpt brukar den säljas ”på pyramid”, tre kortare bambupinnar sammanknuta som stöd. Efter någon månad eller två behöver de ersättas med högra stöd.  Men du kan välja vilken form av stöd som du tycker passar in, bägarrankan anpassar sig snabbt.

Den gula är lite svårare att få tag på. Foto: Kerstin Engstrand
Den gula är lite svårare att få tag på. Foto: Kerstin Engstrand

Bägarrankan planteras om på våren och då i vanlig blomjord som även brukar kallas för krukväxtjord. Även jord anpassad för utekrukor trivs den i.  Den vill inte torka ut men heller inte stå vattendränkt. Krukan ska vara kraftig då bägarrankan snabbt blir hög och står den öppet kan den annars lätt välta. En hög kruka är viktig då bägarrankan i regel brukar få klättra uppför ett stöd. Tre bambupinnar brukar fungera bra som klätterstöd. Växten får långa rankor och behöver stöd men den är snäll mot underlaget den klättrar emot.

Ett annat trick är att plantera den i en stor plastkruka som får stå i en ytterkruka. Bägarrankan behöver tyngden, annars välter den.

Under sommaren trivs den allra bäst utomhus, i gassande sol men även i halvskugga men som sagt, gärna vindskyddat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Svårast är att välja färg, man vill ha alla!  Vitt, starkt rosa, svagt rosa, gult och rött och de trumpetformade blommorna har alla markerat svalg, i regel i gult men ibland kan man finna sorter där svalget har en mörkare ton av blomfärgen.

Skulle ditt exemplar vara för stort när det är dags för intagning så klarar bägarrankan att bli ganska hårt beskuren.

På sensommaren, tidig höst, i slutet av augusti, början av september brukar jag succesivt flytta min bägarranka mot mera skyddad miljö. Först från trädgården mitt där den stått i vandrande skugga till mera solig plats för att i mitten av september placeras i soligt läge mot husväggen. Skulle det komma någon frostvarning innan mitten av september får den komma till skyddat läge vid husväggen redan då, vid frostvarningen, och även få nattliga täcken som en gammal jacka eller en dubbelvikt tjock frottéhandduk som extra skydd.

När nattemperaturen börjar gå ner mot 10 till 5 grader tar jag in den. Bägarrankan vill under vår svenska vinter stå ljust och svalt. Jag övervintrar min i ett rum med stora fönster som vetter mot sydväst. Från höstdagjämning till vårdagsjämning står den under extra belysning. Det klarar den bra trots att temperaturen är runt 20 grader. Nu är det viktigare att fokusera på ljus före temperatur. Bättre ljust och 22 grader än mörkt och 15 grader.

Skulle du ha tillgång till ett inglasat uterum där temperaturen aldrig går under 15 grader så är det ett mycket bra övervintringsalternativ.

Bägarrankan tillhör samma växtfamlj som oleander. Vild lär originalarten växa i Sydamerika, i länder som Bolivia och Brasilien. Mandevilla och Dipladenia är två andra namn som bägarranka säljs under. Det vetenskapliga namnet har den fått efter Henry John Mandeville som var brittisk diplomat stationerad i Buenos Aires och även erkänd duktig botaniker. Det lär vars han som sände hem det första exemplaret till Europa, till London. Till Europa kom den för drygt 100 år sedan. Det sägs att den då framför allt återfanns i de mer välbeställda hemmen, i slott och herresäten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Får bärgarrankan inget att klättra på blir den i stället en hängväxt, då fin i ampel eller balkonglåda.

På våren, innan den börjar bilda blomknoppar är en bra tid att ta topp- eller stamsticklingar. Stick ner sticklingar i en lätt jord, typ så/kaktusjord och sätt över en plastpåse. Det tar lite tid för sticklingarna att bilda rötter men det gör den. Men var beredd på att det kan ta ett par månader. När rötterna sticker ut ur krukan är det dags att plantera om. Detta nöje, att ta sticklingar är lönande då en planta på våren, som visserligen är ganska stor, kan kosta ett par hundra kronor.

En annan fördel med bärgarranka är att när den inte blommar så njuter man av de vackra gröna blanka bladen.

Se upp! Bladens växtsaft är lätt giftig och kan orsaka hudirritation.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Frilandsklerodendrum, Clerodendrum trichotomum, är en klart annorlunda buske. Bladen doftar jordnöt! Tycker i alla fall jag, det finns de som tycker de luktar illa. På våren lägger man märke till dess bronsfärgade nya blad som efter ett tag blir ganska stora och matt gröna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och mjuka, nästan som sammet känns de vara av. Den trivs i de flesta lägen och jordar och kan lätt på fem år bli 3 meter bred och 2,5 m hög. På sensommaren blommar den med vita blommor som, om hösten blir långa och varm också får vackra ytterst dekorativa fröställningar med ett starkt blått frö i en rödrosa stjärna.

Foto: Kerstin Engstrand
Här växer den tillsammans med hassel som är busken till höger. I mitten skymtar funkia, Hosta. Foto: Kerstin Engstrand

Första gången den beskrevs var av Linnélärljungen Carl Peter Thunberg. Vild växer den i de västliga delarna av Kina. Den är lätt att föröka, antingen med rotskott eller med sticklingar.

Att den liknar krukväxten Brokklerodendrum som även kallas för ödesträd är naturligt, de är släkt.

Foto: Kerstin Engstrand
Krukväxten ödesträd i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Läs också om hassel, äkta hassel.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ballongranka Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer pyttesmå vita blommor, sedan händer det, de gröna roliga fröställningarna får ens uppmärksamhet. I regel har jag knappt lagt märke till blommorna förrän fröställningarna dyker upp.

Love-in-a-puff! Ja så heter ballongranka på engelska.

Ballongranka på svenska med det vetenskapliga namnet Cardiospermum halicacabuminte , inte lika roligt namn men mycket rättvist. Detta är en klätterväxt och trivs den kan den lätt nå en höjd av tre meter. Odlar du den utomhus så räkna med halva den höjden, runt 150 cm. Den går utmärkt att odla i kruka.

Den är halvhärdig vilket betyder att den går att övervintra inomhus som krukväxt.

Den behöver något att klättar på! Men den är en snäll klättrare, den är varken tung eller förstör det den klättrar på.

Den trivs i en stor kruka på balkongen och du kan även odla den som krukväxt.

Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är svarta och runda och ska enligt många blötläggas i 24 timmar innan de sås. Det har jag slarvat med men de har grott i alla fall. Det går utmärkt att så ballongranka i vanlig krukväxtjord. Sådjupet ska vara 1 cm. Groningstiden är i regel runt tre veckor, ibland tar den en månad på sig att gro.  Du behöver troligen bara plantera om den en eller två gånger innan det är dags att sätta ut den.

Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand

Plantera ut den när risken för frost är över. I regel brukar den blomma i fyra månader.

Även om den blir hög så växer den ganska långsamt till en början. Så den från mars och framåt, även i maj går det bra att så och du hinner få fröställningar även i norra Sverige.

I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand
I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand

Ibland kan man se den kallas för Green Lanterns vilket också det är ett ett bra namn. Soligt läge och fuktighetshållande jord trivs den i. Tänker du plantera flera är ett plantavstånd på 50 cm att rekommendera.

I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand
I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även en liknande växt, stor ballongranka, Cardiospermum grandiflorum som är rubricerad som invasiv enligt EU och får sedan 15 september 2019 inte säljas eller innehas.  Den heter Ballon vine på engelska och har inte påträffats i svensk natur.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Impala Lily, fotograferad en julafton i Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Impala Lily, Desert Rose eller Sabi Star, det är tre olika spännande namn på en och samma växt. En färgstark förtrollande växt som ser ut som en litet baobadträd med ditsatta blommor.  Eller som ett litet blommande bonsaiträd.

Här i Sverige säljs den oftast under vår sommar men i exempelvis Sydafrika och i Sydamerika är det julens blomma. Blommorna kan bli hela fem centimeter stora och när din ökenros blommar så ser man knappt stammen. Desto äldre den blir desto tjockare blir stammen och desto bättre klarar den torka.

Två frösådda plantor, den till vänster är tre veckor gammal. Den högra en vecka. Foto: Kerstin Engstrand
Två frösådda plantor, den till vänster är tre veckor gammal. Den högra en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

Adenium multiflorum är den som också säljs under namnet Impala Lily medan Adenium multiflorum ska vara den ”äkta” Impala Lily. Här i Sverige är det oftast Adenium obesum som säljs, då under vår sommar och under det svenska namnet ökenros.

Ökenrosen är tålig krukväxt, den är ju en succulent som lagrar vatten och näring i stammen. Torrt och varmt vill den ha, du kan ha den utomhus under sommaren.

Detta är helt enkelt en växt gjord för att beundras då den kräver så lite skötsel.

Frön till ökenros. Foto: Kerstin Engstrand
Frön till ökenros. Foto: Kerstin Engstrand

Ökenros kan även sås, fröer brukar finnas att köpa på nätet.Det är roliga frön, de ser ut som små stickor.  Blötlägg dem i 24 timmar innan de sås på ytan och täcks bara ytterst lött med jord. De kommer att gro ganska snabbt, oftast inom en vecka.

OBS! Enligt Giftinformationscentralen är ökenrosen giftig. Hela växten innehåller ämnen som är irriterande och som kan påverka hjärtat. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är inte kända.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Julkaktus i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Att ge bort en växt är kanske den trevligaste julgåvan man kan ge och få. Särskilt om det är en som kan leva vidare i generationer! Från november och framåt har dessa kaktusar sin höjdpunkt och de är synnerligen lättodlade och lättförökade.

De säljs ofta som julkaktus men är vanligen novemberkaktus. Nu finns det både julkaktus och novemberkaktus och man kan förstå handeln att det ibland blir fel i märkningen då de blommar vid advent. Men vad är då skillnaden?

Novemberkaktus. Foto: Kerstin Engstrand
Novemberkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

För det första, i regel är det novemberkaktus som säljs i butikerna. Den är helt enkelt mycket enklare att få i full blom till advent och jul. Men har du en ärvd planta kan den vara en julkaktus.

Ledtråden finns i växternas vetenskapliga namn. Båda tillhör släktet Schlumbergera, julkaktussläktet på svenska. Schlumbergera efter Frédéric Schlumberger som i mitten av 1800-talet lär ha haft en enorm kaktussamling. Han lär också ha haft plats, han bodde i ett slott i närheten av franska Rouen. Novemberkaktus lär vara omnämnd i början av 1800-talet.

Vilt växer den i Sydamerika, i sydöstra Brasilien. Och de är epifyter, det vill säga de växer uppe i träden, därför trivs de i ampel. Epifyter kan sägas på svenska vara ”påväxter”, det är växter som slår fäste i barkens springor eller i grenklykor och det gör dem för att få en gnutta sol. Men de skadar inte trädet de slagit sig ner i.

Rosa novemberkaktus.Foto: Kerstin Engstrand
Rosa novemberkaktus.Foto: Kerstin Engstrand

Novemberkaktus börjar blomma i november och brukar hålla på till och med februari. Artnamnet är truncata, Schlumbergera truncata, och truncata betyder avskuren. Truncata kan man även hitta bland namnen på insekter och då blir det i regel trubbig eller trubbvinklad på svenska. Tittar du noga på bladen ser de mycket riktigt avklippta ut. Bladens långsidor är även sågtandade. Dessutom pekar flikarna framåt vid noderna.

Detalj novemberkaktus.  Foto: Kerstin Engstrand
Detalj novemberkaktus, lägg märke till bladens sågtandade långsidor.  Foto: Kerstin Engstrand

Julkaktus är en hybrid av novemberkaktus. Den skapades i England på 1800-talets mitt som en korsning mellan novemberkaktus och rosenkaktus, Schlumbergera russeliana. Julkaktus heter Schlumbergera x buckleyi och har blad med släta, otandade kanter och vid noderna är kanterna svagt rundade.

Detalj blad julkaktus, bladens långsidor är släta.  Foto: Kerstin Engstrand
Detalj blad julkaktus, bladens långsidor är slätare. Foto: Kerstin Engstrand
Lätta att föröka
Denna enorma julkaktus fick Bergianska trädgården i Stockholm i gåva av en privatperson i början av 1990-talet.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna enorma julkaktus fick Bergianska trädgården i Stockholm i gåva av en privatperson i början av 1990-talet. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ta sticklingar av den så vrid av vid en led, låt brottytan torka i cirka en vecka och därefter sticker du ner sticklingen med brottytan neråt i så/kaktusjord som ska vara lite fuktig men inte våt.

Skötsel
Thielska galleriet har här en smart lösning, istället för en ampel har man ställt krukan i en annan kruka som i sin tur står på en piedestal.  Foto: Kerstin Engstrand
Thielska galleriet har här en smart lösning, istället för en ampel har man ställt krukan i en annan kruka som i sin tur står på en piedestal. Foto: Kerstin Engstrand
  • Båda trivs bäst i en ampel, växtsättet är hängande och för att verkligen njuta av blommorna behöver man kunna se dem i ögonen. Novemberkaktusen är som ung planta mera upprättväxande än julkaktusen men den vänder riktning och börjar därefter växa nedåt.
  • Båda är blomvilliga och ingen av dem vill flyttas på eller vridas när plantan börjat sätta knopp. Här finns ett delikat problem, oftast säljs de i knopp. Chocken att fraktas hem i kyla gör oftast att knopparna faller av. Därför bör du om möjligt köpa plantan när det är bra väder, plusgrader och slå in den rejält med omslagspapper innan du lämnar butiken.
  • Bristen på ljus hemma kan också medföra att plantan släpper knopp. Den kommer igen, med nya knoppar.
  • En stor fördel är att de kan stå i ett norrfönster året runt men ett öster- eller västerfönster är här i Norden bättre.
  • De vill inte stå i gassande sol, de är ju epifyter och ska därför vattnas sparsamt. Får de för mycket vatten ruttnar de. I augusti minskas vattningen vilket är en viktig del i skötseln om du vill få din planta att blomma om. Samtidigt ska den placeras svalare. När knopparna börjar komma kan du öka vattningen lite, likaså om möjligt öka rumstemperaturen.
  • Efter blomningen ska de stå torrt.
  • När den blommar kan den få lite näring men kom ihåg att låta jorden torka upp mellan vattningarna. Säkrast är alltid att vattna underifrån, och hälla bort det vatten som finns kvar en timme efter vattningen.
  • De kan med fördel stå utomhus under sommaren, det finns de som i zon 4 sätter ut sina redan i maj och tar in dem just precis innan första frostnatten i september. Se bara till att plantan står under tak så att inte den dränks av regnvatten. Odlar du den i en ampel så klarar den lättare att utsättas för regn.
  • En jul- eller novemberkaktus kan bli mycket gammal och är ofta en växt som ärvs inom släkten och efter generation till generation.wwjk113447

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktusens frukter ligger där i fruktdisken och lockar men ändå inte. Är de goda?  Både ja och nej, glass gjord av fikonkaktus är mycket läskande. Detta är en intressant växt som fler av oss har kommit i bekantskap med på ett och annat sätt!

Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand
Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Fikonkaktusglassen är godast!  Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktus,Opuntia ficus-indica, har troligen sitt ursprung i Mexiko men växer numera i stort sett överallt där klimatet så tillåter. Den används bland annat som staket och är även på många håll förvildad. Som staket är det synnerligen effektivt. Opuntiasläktet är tåligare än man tror, de behöver knappt något vatten alls. Du kan även odla vissa opuntior i din egen trädgård, läs vår artikel om opuntior (klicka på länken).

Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade.  Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade i Babylonstoren, Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Det är lätt att föröka en fikonkaktus, och det görs med bladsticklingar som sticks ner i jorden. Här hemma kan man fynda sådana plantor under sommaren då de säljs som krukväxter. De är som gjorda att stå på en solig balkong eller terrass.

Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige.   Foto: Kerstin Engstrand
Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

Just fikonkaktusen kan bilda träd, vanligen blir de då cirka tre meter höga och har man tur kan man få uppleva ett som är hela sex meter högt. Då har det också en rejäl stam. Bladen är rejäla som allt annat på denna växt, på ett träd oftast över 50 cm långa och hälften så breda.

Stora exemplar av fikonkaktus.  Foto: Kerstin Engstrand
Stora exemplar av fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

På de äldre bladen brukar taggar saknas men finns i regel på de nya, mindre bladen. Blommorna kommer i regel längs bladens kanter och är i regel starkt citrongula.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så kommer då frukten, kaktusfikonet. Det är ett stort avlångt lite rundat bär vars färg lyser i gult, orange, rött och lite lila. På hösten, i oktober, är kaktusfikonets storhetstid, då firar man i flera byar på Sicilien. Kaktusfikonet kom till Sicilien på 1400-talet och idag stormtrivs det, särskilt längs Etnas sluttningar. Sedan 2003 har de sicilianska sorterna Etna och San Cono fått särskilda utmärkelser. Ja, det finns flera sorter, Sulfarina är den vanligaste och i regel den som man ser växta vilt. Den anses inte vara den godaste, fruktköttet är för mjöligt i konsistensen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Är du på en fruktmarknad så fråga efter Muscaredda som är lite krispig i smaken eller allra helst Sanguigna (den blodige) som har ett mycket rött fruktkött och är bara så saftig och söt. Och glöm för all del inte att skala kaktusfikonet ordentligt, och ha handskar på, innan du avnjuter det, taggar i munnen är inte kul. Godast tycker jag kaktusfikon är gjord som glass eller en bit färskt frukt till ost. Man kan även göra marmelad. Frukten lär vara bra för att sänka kolesterolhalten i blodet.

Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.
Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.

Det sägs också att man kan lägga in unga bladskott men det har jag aldrig träffat på. Vore onekligen trevligt att smaka. Kanske ska jag försöka lägga in några skott om min egen tänker skjuta många nya skott.

Då fikonkaktusens ursprung sägs vara Mexiko är det naturligt att den finns avbildad på Mexikanska statens flagga:

wwkak7512

 

Läs mer: Odla opuntiakaktus i din egen trädgård (artikeln öppnas i en ny flik).

Läs mer: Vad har E120 för samband med kaktusfikon? (artikeln öppnas i en ny flik).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Myrtillocactus geometrizans ‘Fukurokuryuzinboku’ . Foto: Kerstin Engstrand

Konstiga växter finns det gott om. Den så kallade ”bröstkaktusen” är en sådan. På håll ser den ut som en julgran som man ritade när man var liten. Dock Myrtillocactus geometrizans ‘Fukurokuryuzinboku’ är en ovanlig växt och skapar habegär av många.

Färgen är blågrön och vanligen hittar man mindre exemplar, 10 cm höga, att köpa. Det finns plantskolor i Italien som har specialiserat sig på att föröka denna julgransliknande växt. Den lär kunna blomma även om jag aldrig sett en i blom. Blomman är grönvit och cirka 3,5 cm stor.

Ner till nollan klarar den, det finns rapporter att den klarat några minusgrader men få vågar testa. Bäst trivs den om lägsta temperatur håller sig runt 10 grader.

Den kan stå utomhus under svensk sommar. Vintertid trivs den på en sval och ljus plats. Under vintern hålls den torr, under sommaren vattnas den vid behov. Kan uppskatta att få lite näring i början av sommaren.

Plantera om den i kaktusjord som säljs i de flesta butiker som så-/kaktusjord.

Den går att föröka genom att skära av toppen. Skärytan ska först torka ut och det ska den göra i två till tre veckor innan den planteras i kaktusjord. Den kommer sedan att växa till sig, sakta men säkert.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.

Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.

Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.

Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!

På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. I varenda gathörn brukar rostade kastanjer säljas.

Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand
Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.

Ärbar kastanj. Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördade ätbara kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

En mycket älskad jordviva! Foto: Kerstin Engstrand

Strax innan påsk brukar den dyka upp överallt där krukväxter säljs, den lilla charmiga och numera färgstarka jordvivan och oftast under namnet primula. Den är en bra investering! Plantera ut den i rabatten så har du snart fler!

Primula betyder “den lilla första”. Passande namn för denna lilla krukväxt som, när den har blommat färdigt inomhus, kan planteras ut i trädgården. Där kommer den snabbt att acklimatisera sig, ja den trivs bättre i rabatten än inomhus. Nästa vår kommer den att blomma, oftast redan i april ute i trädgården. Ett annat namn är jordviva, Primula vulgaris.

F1 hybriden 'Double Apricot'. Foto: Kerstin Engstrand
F1 hybriden ‘Double Apricot’. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus kanske den blommar i 2-3 veckor. Den vill stå svalt och ljus. Dock, den är känslig för torka och man får inte glömma att vattna den.

Utomhus, i rabatten klarar den torrare perioder betydligt bättre men plantera den allra helst i halvskuggigt läge. Den är fin under buskar och träd. Efter ett par tre år har den växt till sig och kan då med lätthet delas, så snart har du en hel primularabatt! Men vänta med att plantera ut dina krukväxtexemplar tills risken för nattfrost är över.

Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand
Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Plötslig är det mängder med vita tussar som rör på sig! Foto: Kerstin Engstrand

Plötslig så ser man små vita tussar på en krukväxt eller ute i trädgården. Ibland sitter tussen still, ibland rör den på sig. Din växt har drabbats av ullöss. Antingen den vanliga ullusen, citrusullusen, Planococcus citri, eller den långsvansade och även kallade växthusullusen, Pseudococcus longispinus.

En ullus suger växtsaft. Om du inte upptäckt dem i tid och bekämpat dem brukar man få uppleva att krukväxten plötsligt får gula blad och tappar dem. Ullusen föredrar att slå sig ner vid bladförgreningar och andra ställen på växten där det är lite trångt men kan också angripa rötter.

Inomhus, vid en temperatur av 20 grader C så är en ullus livscykel cirka en och en halv månad. En hona hinner då lägga upp till 600 ägg.

Till skillnad mot sköldlusen så saknar ullusen sköld. Det som, gör att denna lus ser ”ullig” ut är vax som täcker lusens ”hud”. Tittar man riktigt noga ser lusen också randig ut. Ullöss är små, oftast bara 3-4 mm långa. Det är under vaxet som ägg och larver ligger skyddade.

Och som andra luskompisar som bladlus och sköldlus avger även ullusen honungsdagg. Här finns dock en markant skillnad i mängd honungsdagg, det är sällan man som första tecken på angrepp upptäcker klet av honungsdagg på fönster eller fönsterbräda.

Ullöss återfinns i regel på krukväxter som clivia (mönjeblomma), doftranka, fikus, gullranka, hibiskus, flamingoblomma, kaktusar, kroton, ormbunkar och saintpaulia. Jag har även sett angrepp av ullöss på lupiner utomhus i trädgården.

Bekämpning
Ullöss på lupin. Foto: Kerstin Engstrand
Ullöss på lupin. Foto: Kerstin Engstrand

För ullöss som sitter på plantan är det samma saneringsknep som för sköldlöss:

Vid upptäckt isolera direkt den angripna växten.

Klipp bort de växtdelar som är hårt angripna.

Plocka bort alla ullöss du kan hitta, görs bäst med pincett.

Spruta också hela växten med såpsprit. Denna behandling ska du upprepa var 7:e till 10:e dag och i regel behöver man göra den under lång period, oftast över flera månader.  OBS! När växten är nybehandlad med såpsprit ska den närmaste efterföljande dagen inte stå i solen.

Såpsprit mot ullöss: Blanda 10 dl vatten med 20 cl såpa (gul eller grön) och 10 cl T-röd.

Torka också av alla ytor som har haft kontakt med den angripna växten.

Du kan också använda biologisk bekämpning, det är rovskalbaggen Cryptolaemus montrouzieri man kan köpa. Den kallas även för brunsvart nyckelpiga och är även effektiv mot sköldlöss. Biologisk bekämpning köps vanligen per postorder och de levereras när det är plusgrader ute.

Det finns även så kallade insektpinnar, säljs under namnet Provado. Pinnarna sticks ner i jorden och vid varje vattning avger de ett ämne som tas upp av växten.  Lössen får i sig giftet när de suger cellsaft. Men det tar ett tag innan insektspinnarna ger effekt så du bör också göra manuell bekämpning.

Om en växt har drabbats av sotdaggssvamp är det enklast att först ta bort de angripna bladen, samt behandla växten. Om man har fått bort lössen och några blad fortfarande har kvar den svarta beläggningen kan man tvätta bladen rena.

Rotlöss

Ser också ut som vita tussar. Att få in rotlöss är inte roligt, de angriper bland annat även pelargoner. Har en växt fått rotlöss rekommenderas det att kasta växten. Men ta gärna sticklingar av den innan den slängs.

Gemensamt för ullus och rotlus är att de är lite ljusskygga, så kontrollera även krukan och krukfatet samt eventuell ytterkruka.

Läs också:

Om sorgmygg och bananflugor: Slipp bananflugor och sorgmygg  (länken öppnas i nytt fönster)

Om bladlöss på vårens inomhussådder: Bladlöss på inomhussådden! (länken öppnas i nytt fönster)

Om bladlöss ute i trädgården: Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp (länken öppnas i nytt fönster)

Om sköldlöss: Hjälp, mina krukväxter har fått sköldlöss! (länken öppnas i nytt fönster)

Om nyckelpigor:  Nyckelpigor – specialister på bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...