I matbutiken säljs den som ’Szechuan buttoms’, de knappt tumnagelstora gula blommorna med ett trådigt inre. Dessa små tunna trådar, bara två tre stycken, blandar man in i maten och effekten blir elektrisk! Det känns faktiskt som om man får små stötar i munnen, först på tungan för att sedan gå vidare till kinderna, ungefär som en lättare bedövning. En av världens mest kända restauranger, den trestjärniga El Bulli i Barcelona, lät lura sina gäster till att tro att maten var tillagad med elektrisk chockverkan, det var just några trådar av denna lilla frukt man hade blandat i.
Vilt växer parakrassen i Sydamerika där den anses döda eventuella parasiter i blodet. Den kallas också för tandvärksplanta då tandvärk lär motverkas om man tuggar på bladen. Odla den i ampel, i en kruka på terrassen eller i växthus. Jag brukar samodla den med djungelgurka i en stor 40-literskruka som står i sydvästläge på terrassen i Stockholm.
Parakrasse och djungelgurka trivs bra tillsammans. Foto: Kerstin Engstrand
Förkultivera inomhus i mars. Fröna är små och och ska sås på ytan, de ska inte täckas med jord. Fukta såjorden, strö ut fröna och duscha lätt med sprayflaska. Vanligen tar det 5-15 dagar för fröna att gro.
Utplantera när risken för nattfrost är över. Utvecklas mycket bra i soligt läge och är mycket lättskött. Vid sådd i mars blommar den redan i slutet av juni och fortsätter så tills frosten tar den.
Inte den vackraste växten men definitivt rolig att odla! Och visst liknar den ett öga, utomlands namnges den ibland som Peek-A-Boo, Electric Daisy, Toothache Plant och Australian Cress.
Ur parakrasse kan spilanthol utvinnas som lär förekomma i skönhetsmedel, även kallat naturens egen botox. Parakrassen, Acmella oleracea, förekommer även under andra vetenskapliga namn som Bidens fervida Lam och Spilanthes olerace. Jag har inte prövat dess antirynkeffekt, däremot sägs det att både Michelle Obama och Kate, hertiginnan av Cambridge använder det.
Läs om hur du odlar djungelgurka, klicka här (länken öppnas i nytt fönster).
Vattenkrasse. Lägg märke till de små vita blommorna. de går också att äta. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse/ källfräne, Nasturtium officinale (hette tidigare Rorippa nasturtium aquatium) är god till allt där den kan avnjutas nyskördad fräsch men aldrig ihop med något kladdigt som en sås. Lägg den på en bit grillat kött, på fisk eller i salladen. Ju mer man plockar, desto mer växer den!
I större delen av landet får vi odla den som ettårig, skörda skotten när de är späda och har friskt gröna blad. Den får pepprigare smak när den blommar. Blommorna är vita.
Lättförökad med sticklingar som får bilda rötter i ett glas med vatten. Trivs bra i halvskugga och skugga. Går även lätt att dra upp från frö. En påse frö räcker till hundratals plantor. Så fröna på ett djup av 0,5 cm. Sådden får inte torka ut!
Tidig vår och under hösten kan den med fördel odlas i växthus/odlingstunnel.
Blir ca 20 cm hög så välj en vid kruka. Du kan börja skörda när plantan blivit ca 5 cm hög. Till skillnad mot kryddor (som ska skördas i torrt och varmt väder) blir vattenkrasse godast om bladen skördas när det är svalt ute.
Och som sagt, ju mer du plockar desto fler skott bildar den!
Vill inte torka ut, odla den i balkongjord med krukan ståendes i ett djupt fat där vattennivån alltid är ca 2-3 cm eller med vattenkristaller inblandade i jorden. Gödselvattna en gång per månad.
Trivs utmärkt i halvskugga.
Den kan också i zon 1 odlas på friland, i kanten av en bäck eller en damm/sjö.
Färska nyskördade skott förvaras i 4°, går utmärkt i en plastpåse.
En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand
Lucia och lussebullar, gyllene gula som sprider en särskild doft, saffransdoften är tecknet att det är bara elva dagar kvar till julafton. I mer än 3000 år har saffran varit en åtråvärd krydda, inte undra på det, den lär bestå av runt 150 doftämnen!
Saffran köper vi i butiken, i små paket om 0,5 gram och till ett pris som känns som guld. kanske därför det också kallas för det röda guldet. Det är pistiller från saffrankrokus, Crocus sativus, som är en höstblommande krokus vi köper. De största odlingarna finns i Iran och Afghanistan och den odlas även i Spanien, Italien, Grekland och Marocko.
Det är en mycket vacker purpurfärgad krokus. Vid blomning blir den cirka 8 till 10 cm hög.
Och visst går saffranskrokus att odla i Sverige!
Saffran odlad i Italien. Foto: Kerstin Engstrand
Lökarna sättas vanligen under sensommaren i välgödslad jord men det brukar även fungera med mitten av september. Ännu bättre om man kan sätta dem i juni månad. De ska sättas med ett mellanrum på 7 cm och på ett djup av 15 till 18 cm i en jord som håller ett ph-värde på 6 till 8. Om lerjord tycker den inte. Djupet är viktigt, för grunt och de kommer inte att sätta blommor i samma utsträckning. Läget ska vara soligt och väldränerat, saffranskrokusen vill ha en torr jord. Att odlingsplatsen är solig är extra viktigt på hösten när blomningen sker.
En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand
I regel blommar lökarna redan den första hösten, oftast i oktober, ibland även i november. Skulle det under blomningstiden komma en lite kyligare period så tar blomningen en paus för att sätta igång igen om det blir varmare väder. Blommorna öppnar vi enbart vid sol och därmed lite varmare väder och de varar ett par dagar.
Varje lök skjuter flera skott, oftast blir det tre till fyra blommor. Foto: Kerstin Engstrand
Efter blomningen kommer rejäla kvastar av gräsliknande blad som ser precis ut som vanliga vårkrokusblad. De brukar bli upp till 40 cm höga. Nu kommer kruxet, under vintern vill saffranskrokus växa ganska torrt och i en temperatur som är lägst runt 5 grader, med bladen kvar. Däremot har den inget emot vind, snarare tvärt om. Det finns några större odlare både på Gotland och i Skåne som har lyckats ganska bra på friland. Norr om zon ett behöver man däremot odla dem i kallväxthus. Eller i kruka, för oss vanliga hemmaodlare så brukar det räcka bra. Vi brukar nöja oss med att få beskåda blommorna. En kruka kan man också lätt vinterförvara inomhus. Det är de tregrenade pistillerna som skördas.
Under våren vill de liksom alla lökväxter ha fukt igen. Men i maj har bladen vissnat ner.
Under sommaren vill de ”bakas”, det vill säga växa torrt och soligt för att orka blomma igen. Minst 100 000 blommande krokusar behövs för ett kilo saffran. En lök brukar ge tre till fyra blommor.
På hösten vill den ha fukt igen, allt för att ge blomning.
Lökarna bildar med tiden sidolökar, efter tre år brukar en lök blivit till fem. Plantera därför om lökarna minst vart tredje år.
Visste du att:
Saffran bedöms enligt en ISO standard. Det är färgmättnad, elasticitet, färsk- och helhet som bedöms. Det är topparna på de tregrenade pistillerna som räknas in i klass 1. I de övriga får även stiften och ståndarna vara med. Skörden sker tidigt på morgonen, och för hand.
Buskportlak, en växt som både vi människor och elefanter älskar.(Bilden är ett montage) Foto: Kerstin Engstrand
Den gamla kulturväxten trädgårdsportlak känner många till men just nu är det buskportlak som är en av de trendigaste växterna du kan ha. Den platsar både som krukväxt och som nyttig grön krydda för dess blad går utmärkt att äta. Bladen smakar lätt syrligt, som ett mellanting mellan citron och harsyra. Vi brukar ha några i sallad eller på fisk. I Sydafrika där den växer vild används den även i soppa. Hittar du på menyn ingrediensen spekboom så är det afrikaans för just buskportlak.
Buskportlak har en hel egen avdelning i Sydafrikas bästa köksträdgård, Babylonstoren. Foto:Kerstin Engstrand
Numera ser man den i Sydafrika även odlas som häck, särskilt sedan det blev allmänt känt att buskportlaken är ovanligt bra på att minska halten av koldioxid i luften. 10 hektar buskportlak lär rena luften från 26 bilars avgaser. På engelska kallas den för elephant bush eller dwarf jade plant. Den använder sig av CAM-fotosyntes (=Crassulacean Acid Metabolism), en form av fotosyntes som många ökenväxter använder sig av. Det vill säga den behöver inte öppna klyvöppningarna under dagen utan gör det under natten istället och det är då den samlar den in koldioxiden. Dessutom finns det uppgifter om att buskportlaken även kan anpassa sig till regnskogsklimat, ett klimat ljusår från det torra klimat som den mestadels växer i.
Den är dessutom elefanternas favoritföda och de är – trots sin storlek – snälla mot buskportlaken. De äter nämligen av den från toppen och nedåt vilket medför att buskportlaken överlever. Och skulle en elefant trampa på en buske så klarar den det också, de nertrampade grenarna rotar sig snabbt i jorden. Andra djur, som getter, äter däremot av den nerifrån vilket medför att de biter av tillväxtpunkten och växten dör. I Sydafrika kan den bli hela tre meter hög medan den som krukväxt i vårt klimat vanligen blir som högst 60 cm.
De enfärgade har smaragdgröna blad med dekorativa rödbruna stammar och grenar. På afrikaans heter den spekboom vilket betyder baconträd. Foto: Kerstin Engstrand
De vätskefyllda tjocka bladen gör att buskportlaken också klarar bränder bra, något som är vanligt i Sydafrika under vår vinter dvs. deras sommar. Sommaren där bjuder på heta dagar och mycket lite regn vilket i sin tur medför att buskportlaken också klarar höga dagstemperaturer vilket inte direkt är något problem i Sverige. Den är alltså mycket torktålig och så populär att den till och med har sin egen klubb, Spekboom Club of SA.
1 of 2
Det finns också en brokbladig form vars blad går i ljust vitt och grönt. Foto: Kerstin Engstrand
Har man tur blommar den, och då med lilarosa blommor. Dess naturliga blomningstid är under våra vintermånader men även i dess hemland Sydafrika är det ovanligt att se den i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Skötselråd
Läge: Ljust, gärna i full sol. Kan även stå utomhus sommartid.
Jord: Kaktusjord som också säljs under beteckningen såjord. Allra bäst trivs den i en blandning som består av 50 procent kaktusjord, 25 procent sand och 25 procent värmebehandlad vermikulit. Vermikulit är ett poröst och fukthållande lermineral som finns att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker.
Kruka: Oglaserade lerkruka som ”andas” trivs den bäst i.
Vatten: Mycket litet krav på vatten, viktigt är att jorden får torka upp mellan rejält mellan varje vattning. I Sydafrika får den regn under perioden april-oktober (deras vår, vinter och höst).
Förökning: Med sticklingar, stick bara ner dem direkt i lätt fuktig såjord så rotar de sig snabbt.
Buskportlak är också lätt att forma till bonsaiväxt. Ibland hittar man fina exemplar i svenska trädgårdsbutiker. Dessa kostade 795 kr styck. Foto: Kerstin Engstrand
Att ha ovanliga ingredienser, eller vanliga på ett nytt sätt är något vi numera har vant oss vid när Nobelmiddagens meny tillkännagörs.
Till exempel 2016 då Sayan Isaksson ansvarade för för- och varmrätt på årets nobelmiddag i Stadshuset. Han är känd för tre restauranger, Esperanto, Råkultur och Shibumi där Esperanto har tillhört Sveriges främsta restauranger.
Nobelstiftelsen vågar ju ta ut svängarna i såväl mat som underhållning. 2016 års middag innehöll en del råvaror som vi trädgårdsälskare är väl förtrogne med. I förrätten, kolbakad havskräfta och kammussla med nässlor, ramslök och syltade vinteräpplen (klassiska Ingrid Marie) var rödladig oxalis (klicka på den blå texten så kommer du till en annan artikel) en viktig del samt adjikrasse från holländska Koppert Cress.
Rob Baan leder sedan 2002 det framgångsrika företaget Koppert Cress. Här lagar han frukost i sitt toppmoderna provkök. Foto Kerstin Engstrand
Om rödbladig oxalis har vi redan skrivit om. Adjikrasse har en smak av peppar med en viss syra och används mest i Japan. Är du nyfiken på den så be din grönsaks- och/eller mathandlare ta hem den.
Och lite julpynt
Varmrätten 2016, vaktel från Södermanland i svart vitlök och purjolöksaska med jordärtskocka, bevarad skogssvamp och jus på rostat kycklingskinn och senapsfrö, hade något som många av middagsgästerna säkerligen trodde enbart var dekoration, nämligen ett stycke fönsterlav.
Fönsterlaven är en renlav och som i handel felaktigt säljs som vitmossa, det vill säga samma renlav som vi brukar dekorera adventsljusstakarna med. Fönsterlav ser vi i skogen och på gamla stubbar där den bildar mjuka kuddformade mattor. Att den kallas för fönsterlav beror helt enkelt på att den förr lades mellan ytter- och innerfönster, då ofta dekorerad med eterneller. Fönsterlaven fungerade helt enkelt som fuktspärr, den sög upp kondensen som bildades.
Och så hallon!
Nobeldesserten 2019
2019 års efterrätt var en hyllning till hallon. Det var för sjunde året i rad som Daniel Roos var dessertmästare. Sorten var Glen Ample och det var var skånska Hallongården som hade odlat dem. 200 kilo hallon gick åt, minus så där sju till åtta kilo kärnor som hade tagits bort. Allt för att de över 1300 gästerna inte skulle få problem med kärnor i tänderna. Daniels önskan var att det skulle vara de bästa av hallon men inte för stora och ha en perfekt balans mellan syra och sötma. Det var 3000 hallon som valdes ut för denna dessert.
Glen Ample. Foto: E-planta
Glen Ample finns att köpa som E-planta. Sorten beskrivs som en lättplockad, lättodlad, frisk sort med attraktiva bär. Mogningstiden är början av juli och skörden brukar fortgå i tre veckor. Den är rikbärande med röda, stora och fasta bär. Härdighet: Upp till växtzon 4.
Atsinakrasse. Foto: Koppert Cress
De gröna bladen som var pricken över i:et är atsinakrasse som Koppert Cress odlar. De kallar lejonparten av de mikroskott de odlar för krasse. Atsina har en smak av anis, lakrits och fänkål och finns att köpa i välsorterade matbutiker.
Läs mer om hur du lätt kan odla dina egna mikroblad, klicka här.
Ett alternativ till atsinakrasse är att odla anisisop som mikroblad.
Hur doftar rabarber? Ja, det kan du uppleva på Spritmuseets nya utställning. Foto: Kerstin Engstrand
Berusade frukter, mindfulness i köket, dofta på myskmadra och rabarber, få recept på kombucha eller lära sig lite om den läkande trädgården och vespetro, ja allt detta och mycket mer handlar Spritmuseets nya charmiga utställning ”Berusande trädgård – odla drickbart” som pågår fram till 8 januari 2017.
Museet ligger på Djurgården, inte långt från Nordiska museet, bakom Nordiska mot vattnet i riktning mot Gröna Lund, men Djurgårdsförvaltningen verkar inte förstå vikten av att tillåta museet att skylta bättre vid genomfartsvägen så det är många som missar denna pärla. Gör inte det! Själva beskriver de på hemsidan att de ligger mellan ett vrak (Wasa) och en bergochdalbana (Gröna Lund).
1 of 2
Utställningen har internationell klass, blandningen av gamla föremål från Reimersholmsfabriken (30- och 40-talet), även ett litet laboratorium i kombination med modern teknik, ljud och trivsam fakta är en mycket effektfull kombination. Well done, Spritmuseet!
I sommar kommer även odlingar utomhus.
Producent för utställningen har Anna-Karin Svanberg, Spritmuseum varit. Ljuddesign av Hugo Therkelson och Robin af Ekenstam. Animationerna är skapade av studenter på Stockholms Dramatiska Högskola, StDH: Saima Malik, Emma H jelm & Camilla Lindén. Grafisk formgivare Annika Lyth och Katrin Brännström & Atsuko Hamanaka har stått för form & konstnärligt koncept.
Rabarbertonik och knapriga vårrullar. Foto: Kerstin Engstrand
Museirestaurangen serverar lunch alla dagar mellan kl 12 och 14.30, något längre öppettider på helgerna och de har även kvällsöppet vissa dagar. Köksmästaren Petter Nilsson och Erika Lindström, restaurangchef och sommelier, har blivit namn på Stockholms restaurangkarta. Köket styrs av dagsfärska tankar, intryck och upplevelser lika mycket som av säsongerna och de noga utvalda producenterna. Jag kommer inte att glömma snittarna gjorda på krasse, kålrabbi och solrosfrön (som i denna kombination smakar som jordnötter), det receptet borde publiceras på deras hemsida. Utsikten över Stockholms inlopp är heller inte så dum.
Missa inte utställningskatalogen som är en receptbok med recept av Petter och Erika. I den blandas Petters franska erfarenheter med Erikas italienska samt bådas svenska och de bjuder på några, i alla för mig, spännande nya recept. Dessutom är Petters språk en härlig läsupplevelse. Synd dock att kapitlet om växterna tar ner intrycket, här finns en hel del konstigheter, språket är märkligt och avsnittet kan inte ha fackgranskats.
Tareq Taylor är en kock som både bjuder på sig själv och sina recept. Under de 25 år som han har arbetat som kock har han medverkat i olika TV-program såsom Trädgårdsonsdag och Go’ kväll, drivit restauranger samt gett ut kokböcker. Han har även varit sommarpratare i Sommar i P1. Tareq tycker också mycket om växter. Speciellt svag är Tareq för planteringar som är lite vildvuxna och allra bäst tycker han om de växter som går att äta! För Blomsterfrämjandet presenterar han här några av sina favoriter. Alla fungerar ypperligt att planera i balkonglådan, i en kruka eller direkt i rabatten när risken för nattfrost är över. Ett soligt läge är det bästa valet för samtliga växter.
Tagetes är en härligt färgstark sommarblomma. Det finns många sorter och variationerna är oändliga. Det finns sorter med enkla, fyllda och halvfyllda blommor, vissa är nästan bollformade. Blommornas färg finns i alla tänkbara nyanser av gult – från crème, lime, citron, solgult och orange till rostrött. Höjden kan variera mellan 15-80 cm beroende på sort.
Tagetes kommer ursprungligen från Mexico där det finns över 20 olika arter. I Sverige odlas främst tre arter; stor tagetes Tagetes erecta, sammetstagetes Tagetes patula och liten tagetes Tagetes tenuifolia.
Inom liten tagetes finns sorter som kallas för kryddtagetes, till exempel ’Red Gem’ och ’Signet Lemon’, eftersom de är ätliga. Kryddtagetes har en smak av citron och är en vacker krydda att smaksätta och dekorera olika maträtter med. Blomman på kryddtagetes är liten, röd eller och gul och bladen är finflikiga. Både blad och blommor kan ätas.
De flesta tagetes doftar starkt och gott vilket attraherar fjärilar.
Lavendel, Lavandula angustifolia, bjuder precis som tagetes på härlig doft. Den ljuvliga doften lockar till sig fjärilar, bin, humlor och andra insekter. Hela lavendelplantan går utmärkt att äta men godast är de små blommorna som helst plockas halvt utslagna. Blommor kan användas både torkade och färska i såväl olika bakverk och efterrätter som till dekoration av sallader och kötträtter.
Tareq tycker om att använda lavendelns blommor i sina bakverk. Prova gärna att baka Tareq Taylors goda lavendelskorpor!
Timjan, det finns flera hundra arter av timjan, men det är främst kryddtimjan, Thymus vulgaris, som används till matlagning. Timjan är en flerårig växt som blir 10-20 cm hög. Blomningen är bedårande med små näpna blommor. Timjan tål torka bra och är också en vacker marktäckare på torr jord, t ex i stenparti i full sol. Timjan passar bland annat till vilt, pasta, potatis, soppor och örtte. Eftersom timjan är känslig för hårda vintrar och barfrost så är det bra att täcka plantorna med löv eller granris om de ska övervintra ute.
Rosmarin, Rosmarinus officinalis, är en flerårig växt med fantastisk smak och arom. Det är en torktålig solälskare som omgetts av mystik ända sedan antiken. Rosmarin passar bra till lamm, kyckling, inläggningar med fetaost eller som smaksättning av vinäger. Rosmarin passar både i kryddgården och i rabatten, men gör sig allra bäst i kruka. Eftersom rosmarin är dåligt vinterhärdig i större delen av Sverige bör krukan lyftas in och övervintras ljust och frostfritt. Rosmarin lär bevara minnet och det ungdomliga sinnelaget!
Salvia, salviasläktet består av närmare 1000 arter av örter, halvbuskar och buskar. Tareq använder gärna både kryddsalvia, Salvia officinalis och stäppsalvia, Salvia nemorosa. Kryddsalvia används främst i matlagning, medan stäppsalvia är en makalös rabattväxt som blommar under lång tid. Det finns många olika sorter av stäppsalvia på marknaden i olika blå, violett, rosa och vita toner.
Kryddsalvia är en halvhärdig/härdig flerårig växt som blir 40-50 cm hög och blommar med vackert purpurfärgade blommor. Övervintras plantan i trädgården ska den klippas ner till hälften på våren. Salvian är en relativt ny företeelse som kryddväxt och inte förrän på 1800-talet började vi använda salvia i köket. Passar fint till kött-, fågel- och tomaträtter, pasta, bönor och fetaost.
Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt
Mynta, släktet Mentha, är fleråriga växter med mycket god spridningsförmåga och frisk smak. Eftersom de sprider sig lätt med underjordiska utlöpare kan de med fördel odlas i kruka eller i nergrävd hink/kruka. Myntor passar till örtte och till smaksättning av sallader, såser, lammrätter samt kylda drycker som smoothies. Kan både torkas och frysas. Frys gärna isbitar med små myntablad i, perfekta till drinkar året om.
En favorit är äppelmyntan som har en fantastiskt fin färgsättning som gör den perfekt till dekoration av bakverk och desserter.
Citronverbena, Aloysia citrodora, doftar starkt av citron och det är härligt att gnida några blad mellan fingrarna och dra in aromen. Doften dröjer sig kvar lång tid efteråt!
Hackade blad av citronverbena smaksätter allt som passar till citron som fisk, fågel, marinader, drinkar och olika bakverk. Genom att lägga några blad i botten på sockerkaksformen skapas ett vackert mönster och en god citruston.
Citronverbenan odlas med fördel i kruka eftersom den är köldkänslig. På vintern bör den tas in i ett kallgarage eller liknande och när plantan blir äldre förvedar den sig och blir en liten buske.
Vi har tagit basilikan till våra hjärtan, eller rättare sagt, till våra magar. Den klassiska italienska, den thailändska, de med smak av anis, citron och kanel. Och när man har fattat tycke för denna spännande bladkrydda, så vill man bara ha mer. Vilken tur att de då är så lättodlade! Samt att du kan så dem även i mitten av juli för ytterligare en ny skörd.
Basilika heter på latin Ocimum basilicum och är en “kunglig krydda”. Dess namn kommer från grekiskans kunglig, vasilikos. Bra att veta, om du ska köpa frön i Italien, är att basilika egentligen är ordet för en stor sal, vanligen ett kyrkorum, så på italienska heter kryddan basilico.
Det är bladen man använder på denna kryddväxt som är basen i bland annat pestosås. Dessutom avger bladen vid beröring en vidunderlig doft, så enbart doften gör att det bara är ett måste att ha en kruka basilika i köket.
Egentligen är basilika flerårig, men den är ytterst känslig för kyla och odlas därför hos oss som ettårig. Och när man använder den i matlagning är det bättre att riva eller mortla bladen istället för att klippa, för då kommer aromen bättre till sin rätt. Basilika ska alltid tillsättas i slutet av matlagningen utom när man gör pestosås.
Sorter
Foto: Kerstin Engstrand
Det finns flera olika sorters basilika, som antingen har en annorlunda form, färg eller smak på bladen: småbladig, storbladig “sallads”, röd, thai eller med citronsmak. De flesta basilikasorter blir ca 40 cm höga.
Foto: Kerstin Engstrand
Den klassiska basilikan, det är den vanliga ’Genovese’. Märkligt att den inte saluförs med namn som pestobasilika. Det är just i trakten runt den italienska hamnstaden Genua som man främst använder basilika och då till den goda spaghettisåsen pesto. Basilika har tagit över som vår favoritkrydda efter oregano och är en härlig krydda i tomatsås och på pizza. ’Genovese’ känns lätt igen på bladens böjning. Gillar du pestosås så går det åt mycket av sorten ’Genovese’. Därför är det lättast att odla den i meterlånga balkonglådor eller i stora krukor.
Foto: Kerstin Engstrand
Småbladig, ibland kallad för klotbasilika, ser ut som ett litet träd. Den är både vacker, lättodlad och god. Just att den har så små blad gör att den passar särskilt bra över nystekta ägg.
Foto: Kerstin Engstrand
Salladsbasilika har enormt stora blad, därav namnet. Det finns även salladsbasilika som har lätt krusade blad. Dess smak är lite faddare än ’Genovese’ och mer rolig i formen än odlingsvärd.
Foto: Kerstin Engstrand
Citronbasilika, även kallad lemon eller lime, har en lätt syrlig smak som passar utmärkt till soppor, fisk och sallader. Citronbasilika har släta, gröna blad.
Kanelbasilika, ’Cinnamon’, har en mycket starkt doft och smak av just kanel. Mest användbar som te. Bladen är mörkt blågröna med röda bladnerver. Högbladen vid blommorna är mörkt röda.
Persisk basilika har blad som går i grönt och rött. Passar utmärkt till lamm och fårost.
Sancta, Christmas är två namn på en och samma basilikasort som ska ha smak av glögg. Nåväl, nja, men smaken är i alla fall lätt fruktig.
Foto: Kerstin Engstrand
Thaibasilika, också kallad för ’Thai Magic’ och ’Holy basilica’ har en mörkgrön färgton och rödtonad stam. Den har en lätt smak av anis – lakrits. Anges basilika som ingrediens i en asiatisk maträtt är det denna sort som gäller och kan inte ersättas med vanlig basilika. Används i curryrätter, kötträtter och i sallader. Och är förvånansvärt god i vaniljglass!
Det finns även en storbladig sort av ’Thai Magic’ som har mildare smak än den vanliga thaibasilikan.
Hur lyckas du bäst med att odla basilika? Läs då denna artikel, klicka här.
Under en normal svensk sommar hinner du få tre skördar. Den första sådden startar inomhus i april (och flyttas ut när häggen blommar), den andra utomhus i juni och den tredje i juli, ända till slutet av juli, också utomhus. Inomhus eller i växthus kan du så basilika även i augusti. Då kan du i samma kruka/balkonglåda skörda i slutet av juni, slutet av juli, augusti och även i september. För basilika är en utmärkt krydda att odla i kruka eller i balkonglåda. Den vill ha varmt och soligt läge, söderläge eller sydvästläge är ett måste. Inomhus i ett soligt västerfönster går också bra.
Tips: Har du tillgång till extraljus, i form av ljusrör eller växtbelysning, kan du redan i februari odla basilika inomhus med mycket bra resultat. Du kan även ta sticklingar av köpeplanta, stick ner sticklingarna direkt i jord så kommer de snart att rota sig.
Basilika är törstig och vill växa i mullrik bra jord. En fördel är att den klarar att stå i krukor utan dräneringshål, men den vill ha huvudet i solen. Basilika är mycket känslig för kyla och frost. Ställ därför odlingen i vindskyddat läge och mot en solig husvägg.
Fyll krukan eller balkonglådan upp till 2/3 med planteringsjord. Därefter fyller du på med såjord upp till 1 cm från kanten. Finessen med denna kombination är att basilikan gror i den lättare såjorden, och när småplantornas rötter sedan tränger djupare ner i jorden når de den näringsrikare jorden. Vattna väl och låt överskottsvattnet rinna av. Jämna till ytan.
Bredså därefter basilika på hela ytan. Fröna ska inte täckas med jord. Spraya vatten över fröna så att de får kontakt med jorden. Nu när fröna är fuktiga syns de lätt, de ändrar färg och blir blågrå. Att basilika klarar att växa mycket tätt ser du på de köpeplantor som finns i matbutikerna. En sådan liten kruka brukar rymma 25 små plantor.
Täck över sådden med plastfolie. Första sådden i april ställer du ut när frostnätterna är över, alla sådder gjorda efter början av juni, dvs. andra och tredje sådden, ställer du ut så fort småplantorna visar sig.
Det tar i regel 5‒7 dagar för basilikafrön att gro och 7 av 10 frön kommer troligen att gro. Ingen gallring behövs. När plantorna har utvecklat två små halvcirkelformade blad som har två pyttesmå blad mellan sig, är det dags att ta bort plasten.
Foto: Kerstin Engstrand
Törstig: Basilika har stor bladmassa och därmed blir de törstiga och behöver mycket vatten. Och de visar när de har behov av vatten, bladen slokar tydligt. Heta sommardagar behöver basilika vatten varje dag. Däremot behöver du inte gödsla basilikan. Gödsel förstör enbart aromen.
Toppa: När plantorna är 8 cm höga ska de toppas. Det gör man främst för att få buskigare plantor och därmed större skörd. Toppskotten kan bilda nya plantor om du sätter dem i en kruka med jord, de rotar sig snabbt.
Skörda: Basilikan ska skördas innan den gå i blom. Skörda hela plantan, även stjälkarna. Skulle någon planta blomma så kan blommorna ätas, de smakar också basilika. Basilika ska avnjutas färsk, såväl torkade som frysta smakar alla sorter som gräs. Däremot går det utmärkt att frysa in pestosås.
Du kan även äta blommorna, de smakar – basilika.
Foto: Kerstin Engstrand
Sjukdomar och skadedjur: I regel inga, men vissa somrar händer det att larver av grönsaksfly äter hål på bladen. Larven brukar visa sig i skymningen, så fort det blir ljust gömmer den sig nere i jorden. Upptäcker du hål på bladen kan du ta en blompinne och perforera jorden med. Förhoppningsvis träffar blompinnen larven och du slipper fler angrepp. Annars är det bara att kontrollera bladens undersidor, det är där de gröna larverna brukar sitta.Kläm ihjäl larverna eller lägg dem i en plastpåse som du knyter till väl.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående