Taggar Inlägg "Matrecept"

Matrecept

Fyra röror gjorda på omogna, gröna tomater, alla inspirerade från recept vi fått i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand

I Kanada, särskilt i Quebecområdet, har vi ofta till olika kötträtter som köttpaj, korv och hamburgare fått en grön röra. Den påminner om ett mellanting mellan bostongurka och en grön ketchup. Ibland var den mera flytande, och då mera lik ketchup i konsistensen, ibland liknande den mera bostongurka. Som receptsamlare är man ju bara tvungen att fråga hur de var gjorda. Och döm om min förvåning att det var gröna, omogna tomater som var nyckelingrediensen och inte alls gurka som det smakmässigt kändes som.

2018 har varit ett rekordår när det gäller tomatskörd. Dessutom mängder av gröna, omogna. Foto: Kerstin Engstrand
2018 har varit ett rekordår när det gäller tomatskörd. Dessutom mängder av gröna, omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Att skapa dessa gröna röror är en tradition. De flesta familjer där någon odlar tomater har ett eget recept som vårdas ömt. För man får, liksom vi, oftast mängder med tomater som inte hinner mogna i tid. Klimatet är högst varierande, oftast är sommaren tropisk varm men våren kommer i regel senare än hos oss, hösten lite tidigare. Höst – vinter – vår kan bjuda på enorma växlingar i temperatur från en dag till en annan. I Montreal exempelvis är det vanligt att under våren kan det ena dagen vara -15 grader för att nästa dag vara + 15 grader, och att temperaturen växlar så dag till dag är mera en regel än ett undantag under den kallare delen av året.

Kan man äta gröna tomater? Ja det kan man, med måtta, som med allt annat. När man använder de här rörorna så är det just en klick man äter, det är inget man slevar i sig. Att anrätta gröna, omogna tomater är också vanligt i USA. Stekta gröna tomater känner väl de flesta av oss till. Vi har också frågat Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen om gröna tomater och deras svar kan du läsa här.

Här kommer du att få fyra gröna tomatrecept. Gemensamt för recepten är att tomater och lök ska svettas i salt i minst åtta timmar innan röran börjar kokas ihop. Detta för att få de omogna tomaterna att safta sig.

Exempel på kryddblandning, denna är till receptet Canada 2. Foto: Kerstin Engstrand
Exempel på kryddblandning, denna är till receptet Canada 2. Foto: Kerstin Engstrand

Kryddblandningen som används i Nordamerika är en blandning som används för pickels. Den finns att köpa färdigblandad i nordamerikanska matbutiker men vi får blanda den själv. Basen är sellerifrön som går att få tag i även i Sverige. Kan du inte få tag på sellerifrön kan du ersätta dem med att tillsätta färsk bladselleri, se receptet Canada 3. De matbutiker som säljer sellerifrön har i regel sellerifrön från Risbergs kryddor.

Här kommer några av våra favoritrecept från Kanada, nummer ett är lite mera vinägerstark än nummer två. Nummer tre är mera kryddad och den sistnämnda, Chow chow, liknar nog mest vår bostongurka i smaken. Nummer tre gillar vi att ha till hamburgare, bre röran på hamburgerbröd ovanpå ett lager av senap smaksatt med honung. Den kombinationen är också mycket god tillsammans med korv, även mera kryddstarka korvar som chorizo.

Canada 1 grön tomatröra
Grön tomatröra, "Canada 1". Foto: Kerstin Engstrand
Grön tomatröra, “Canada 1”. Foto: Kerstin Engstrand

Är den första gröna tomatröran vi fick, därför kallar vi den för Canada 1.  Denna sats ger cirka 11 dl röra.

1,3 kg gröna, omogna tomater

6,5 dl   finhackade lök, ungefär hälften vardera av gul lök och silverlök men enbart gul lök går också bra.

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull behövs.

Till kokningen:

3,2 dl råa äpplen i klyftor

1,2 dl vatten

60 ml äppelvinäger

220 ml vitvinsvinäger

60 ml farinsocker

60 ml strösocker

Du behöver en bit saftduk eller liknande att binda in äppelklyftorna och kryddorna i.

Kryddblandning

Pickleskryddblandning gjord på färskt lagerblad. Foto: Kerstin Engstrand
Pickleskryddblandning gjord på färskt lagerblad. Foto: Kerstin Engstrand

1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, oftast av märket Risbergs)

1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

1 hel kryddnejlika

2 hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

1 allra helst färskt lagerblad, om du använder torkad räcker ett halvt blad

Gör så här:

Snoppa och skölj tomaterna.

Rensa löken.

Skär löken i klyftor och finhacka, går utmärkt att köra i matberedare.

Skär större tomater, typ biff, i skivor och mindre tomater i halvor eller klyftor. Tomaterna behöver inte skalas.

De gröna, omogna tomaterna ska saltas ur innan de tillagas. Foto: Kerstin Engstrand
De gröna, omogna tomaterna ska tillsammans med löken saltas ur innan de tillagas. Foto: Kerstin Engstrand

Varva lök och tomater i en kastrull, strö över salt över varje lager. Låt stå svalt över natten, eller minst åtta timmar. Därefter hälls vätskan som bildas bort. Skölj också tomat- och lökblandningen flera gånger i ett durkslag under rinnande vatten, detta för att få bort överskottssaltet.

Häll tillbaka den sköljda tomat- och lökblandningen i grytan igen.

Klyfta äpplena samt blanda ihop kryddorna. Jag brukar strö kryddorna över äpplena och sedan binda in dem i en bit saftduk. Äpplena ska koka med tomat-lökblandningen men inte mixas i, de fungerar som pektin. Äpplena och kryddorna ska alltså lyftas upp när blandningen kokat färdigt. Och äpplena är sedan mycket goda att äta som de är. För extra smak kan du rosta kryddorna snabbt i het stekpanna.

Lägg i knytet med äpplen och kryddor i grytan.

Äpplena får koka i en separat duk tillsammans med kryddorna. Foto: Kerstin Engstrand
Äpplena får koka i en separat duk tillsammans med kryddorna. Foto: Kerstin Engstrand

Häll i vatten, vinägersorterna, farin- och strösocker. Låt koka upp och låt sedan sjuda i minst 30 minuter, gärna mer.  Vanligen måste den sjuda i 45 minuter, det är lite beroende på hur pass hårda tomaterna är.

När tomaterna börjar bli sönderkokta är det dags att ta upp knytet med äpplen och kryddor.

Röran körs nu i en mixer för att bli slät och fin. Vill man att den ska bli mera ketchuplik kan man passera bort tomatfröna men det brukar jag aldrig göra.

Häll tillbaka den finmixade röran i grytan igen och låt den koka upp igen. Smaka av, kanske vill du ha i lite mera vitvinsvinäger.

Häll upp på väl rengjorda och steriliserade burkar eller flaskor. Röran kan också frysas in i portionsförpackningar. Den bör få dra i två tre dagar innan den avnjutes.

Canada 2 grön tomatröra
"Canada 2", grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand
“Canada 2”, grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand

Denna liknar mångt och mycket Canada 1 men är mildare i smaken. Den smakar mindre vinäger och här är det också päron i blandningen. Blir ca 10 dl.

900 gram gröna, omogna tomater (man brukar räkna med att en normalstor tomat väger 90-100 gram).

450 gram finhackad lök, blanda gärna gul lök och silverlök.

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull

Till kokningen:

300 gram skalade och urkärnade päron, har du inga päron kan du ta äpplen istället.

0,5 dl vatten

1,5 dl äppelvinäger

1 dl farinsocker

0,5 dl strösocker

Kryddblandning

1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)

1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

3 hela kryddnejlikor

3 hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta två färska

Canada 2 görs på samma sätt som Canada 1 men med en skillnad, här får de skalade och urkärnade päronen koka med i röran och därmed även mixas ihop med röran.

Kryddorna läggs i en tom tepåse eller knyts in i en bit gasbinda.

Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mera äppelvinäger.

Canada 3 grön tomatröra
Canada 3, recept på grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand
Canada 3, recept på grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är min favorit, den är mera kryddig i smaken. Mycket god tillsammans med en mild senap med honung i. Detta recept innehåller bladselleri istället för sellerifrön. Blir ca 10 dl.

900 gram gröna, omogna tomater

270 gram finhackad lök, jag blandar gul lök och silverlök

2 stjälkar färsk bladselleri

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull

Till kokningen:

1 äpple, på 100 – 120 gram

200 gram bladselleristjälk

1,5 dl vitvinsvinäger

1 dl farinsocker

5 dl strösocker

Kryddblandning

Chiliflakes ger denna röra lite mera sting. Foto: Kerstin Engstrand
Chiliflakes ger denna röra lite mera sting. Foto: Kerstin Engstrand

I detta recept är sellerifrön ersatt med färsk bladselleri, se ovan

3 ml (3krm) hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

3 ml (3 krm) bruna senapsfrön

3 ml (3 krm) hela kryddnejlikor

3 ml (3 krm) hela kryddpepparkorn

1 cm kanelstång

1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta då två färska

3 ml (3krm) hela korianderfrön

3 ml (3 krm) chiliflakes

2ml (2 krm) malen ingefära (ska vara malen, inte färsk)

1 ml (1krm) malen muskotnöt

Färsk bladselleri ersätter i detta recept torkade sellerifrön. Foto: Kerstin Engstrand
Färsk bladselleri ersätter i detta recept torkade sellerifrön. Foto: Kerstin Engstrand

Canada 3 görs på samma sätt som Canada 1 men här ska även selleristjälkarna skäras i skivor och vara med i ursaltningen. Lägg de skivade selleristjälkarna underst grytan, därefter löken och sist tomaterna överst. Varva varje lager med salt och låt stå i minst åtta timmar. Sila därefter av och skölj bort överskottsaltet.

När det är dags att koka ihop så ska det skalade och urkärnade äpplet koka med i röran.

Kryddorna ska koka med men de ska ligga i en bit gasbinda eller liknande. Jag använder en tepåse, det finns stomma tepåsar att köpa där te säljs.

Denna röra ska också koka betydligt längre än de andra. Gärna 2 – 3 timmar ska den sjuda under passning. Detta för att sellerin ska ge smak.

Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mer vitvinsvinäger, upp till1,5 dl mer fungerar men tillsätt i omgångar om 0,5 dl och smaka av efter varje.

Chow chow på gröna tomater
Chow Chow på gröna, omogna tomater påminner mycket om bostongurka. Foto: Kerstin Engstrand
Chow Chow på gröna, omogna tomater påminner mycket om bostongurka. Foto: Kerstin Engstrand

Det sägs att chow chowröran fått sitt namn efter att den även görs på kål, Om det är sant vet jag inte, ingen av mina kanadensiska vänner vet varför den kallas för chow chow. I en chow chow har man också röd, grön och gul paprika. Chow Chow behöver inte saltas ur innan men man kan salta ur tomaterna och löken på samma sätt som man gör i de andra recepten. Chow chow är det recept som mest liknar bostongurka, då det innehåller paprika.

1,5 kg gröna, omogna tomater

2,5 dl finhackad lök, gärna silverlök och gul lök blandat

10 ml salt

2,5 dl röd paprika

2,5 dl grön paprika

2,5 dl gul paprika

1 jalapeno

2,5 dl vitvinsvinäger

1,2 dl strösocker

Kryddblandning

0,5 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)

0,5 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

0,5 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

0,5 tsk hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

Till kokningen

Chow chow går snabbare att göra, alla grönsaker körs i matberederade var för sig innan de tillsätts i grytan. Det gör att man inte behöver salta ur tomaterna, och blandningen går betydligt snabbare att göra. Även här ska kryddorna koka i en lite påse, gasbinda fungerar utmärkt att knyta in kryddorna i.

Den ska sjuda i minst 30 minuter. Efter 45 minuter är den i regel färdig.

Av Kerstin Engstrand

 

Gröna, omogna tomater. Foto: Kerstin Engstrand

Är gröna tomater giftiga är det många som undrar då man hört att man inte ska äta grön potatis.  I USA är det vanligt att äta stekta gröna omogna tomater, gärna till frukost. Och det är fantastiskt gott. I Nordamerika gör man även inläggningar på gröna, omogna tomater. 2018 har givit stora skördar av tomater, såväl mogna som omogna och många undrar om inläggningar på gröna tomater är farliga att äta. man vill ju gärna ta hand om sina tomater. Vi har därför ställt frågan till både Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen.

Peter Hultén, Leg. Apotekare på Giftinformationscentralen anger:

– Vi på Giftinformationscentralen kan svara på frågor om akuta förgiftningar, det vill säga om man vid enstaka tillfällen blir exponerad. Enstaka intag av gröna tomater innebär inte någon risk för förgiftning. Även små barn som ätit gröna, omogna tomater har inte fått några besvär. Eventuellt skulle många omogna, gröna tomater kunna leda till magbesvär i form av kräkningar och ont i magen.

Ulla Beckman Sund är toxikolog på Livsmedelsverket anger att tomater innehåller glykoalkaloiden tomatin (samma typ av ämne som solanin som kan finnas i potatis). Mogna tomater innehåller relativt små mängder tomatin, medan omogna innehåller mer, mängden minskar med mognadsgraden av tomaterna, det vill säga omogna gröna tomater innehåller större mängder tomatin än vad mogna röda tomater gör. (Nu finns tomater av alla färgsättningar, men det är mognadsgraden som är det viktiga.) Bladen innehåller mer tomatin än frukten.

Liksom solanin i potatis, så kan tomatin i tomat ge effekter på hälsan om det blir stora intag, akut kan det handla om illamående, kräkningar, diarré etc. Man vet dock inte så mycket om hur väl tomatin tas upp i människans mag-tarmsystem, såvitt jag känner till.

Vad gäller inlagda gröna tomater, så innehåller de mer tomatin är mogna tomater, men å andra sidan äter man dem i mindre mängder – de är ju mer som en krydda, svarar Ulla Beckman.

Vi passade även på att fråga Peter Hultén om grön potatis:

– Om potatis så gäller enstaka grön/skadad/groddad potatis till ett litet barn (ca 1 år, 10 kg) innebär ej risk för akut förgiftning och upp till ca 4 gröna/skadade/groddade potatisar för en vuxen.

Grönt ljus att äta inlagda gröna, omogna tomater som tillbehör, som ”krydda” alltså.

Av Kerstin Engstrand

Nyskördat! Nypressat! Årets skörd! Råpressade vindruvor. Foto: Kerstin Engstrand

I början till mitten av oktober skördar vi våra sista vindruvor. De är av sorten Zilga och växer mitt i trädgården, i växtzon 3, utan skyddande mur eller hus. Just när nätterna börjar närma sig noll grader, då är det skördedags! Just då, när nätterna börjar bli kyligare så är druvornas smak som bäst.

Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

Och nu njuter vi av färskpressad vindruvsjuice. Enbart äkta vara, inga tillsatser. Det tar lite tid att pressa vindruvorna men det är det värt! Vi använder två olika metoder, antingen en potatispress eller pressar druvorna med en gaffel i en nätsil av metall. Vi föredrar nätsilsmetoden. Har du större mängder kan du göra som proffsen, knåda druvorna med knogarna!

Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand
Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand

Efter pressningen hälls den härligt röda saften i väl rengjorda flaskor och ställs i kylskåpet för att kunna avnjutas nästa dag. För råsaft av vindruvor är godast dagen efter — och iskall. den är mycket god, så god att man varken vill ha vin eller köpt druvsaft. Överskottet fryser vi in i portionsförpackningar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även koka upp druvorna med ytterst lite vatten och på så sätt få ut lite mera saft. Det tar i regel minst en halvtimme för all saft att rinna igenom en saftsilduk. Därefter ska den silade saften tillbaka i grytan och få ett snabbt uppkok tillsammans med lite citronsaft och eventuellt lite socker, Saft gjord på uppkokta druvor blir också hållbarare, i upp till en vecka i kylskåp, men inte alls så god som kallpressad.

Sugen på att odla vindruvor, lär då vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mojo på blomkål. Foto: Kerstin Engstrand

Färsk, grillad fisk, små färskpotatisar och mojo är inte dumt. Denna röda, trögflytande, glänsande sås passar också utmärkt att hälla på kokt blomkål. Det är salt, vitlök och spiskummin som ger den dess speciella smak och paprikapulver dess underbara färg.

1 msk fint grovsalt

2 msk spiskummin

2–5 klyftor vitlök skurna i bitar

2 stycken peperoncini, små torkade chilifrukter

3 msk paprikapulver

2 dl olivolja

Stöt salt och spiskummin i en mortel ganska fint. Lägg vitlöksbitarna och chilifrukterna i morteln och stöt dem tillsammans med saltblandningen. Häll i paprikapulvret och stöt lite till.

Häll oljan i en glasburk, häll i kryddblandningen och tillslut väl. Nu ska mojon stå och mogna ett par dagar i rumstemperatur. Efter ett tag skiktar den sig varför man alltid måste röra om innan den används. Den håller sig länge i kylskåp men hållbarheten brukar inte vara något problem, mojon tar snabbt slut!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Glass är väl sommarens mest populära mellanmål. Röda vinbär som kan tyckas lite skarpa i smaken naturella får en mycket mild och god smak i parfait. Extra fin blir den dekorerad med färska röda vinbär och chokladlöv. Parfaiten innehåller ett överraskningsmoment, maränger. Istället för röda vinbär kan man ta lingon!

4 äggulor

1/2 dl florsocker

1/2 liter repade röda vinbär, färska eller frysta

1/2 dl strösocker

4 dl vispgrädde

maränger

klasar av röda vinbär och chokladlöv till dekoration

 

Häll gulorna och florsockret i en skål och vispa gulorna riktigt pösiga. Detta moment är viktigt så låt det ta sin tid. Häll sedan vinbär och socker i matberedaren. Frysta bär behöver bara vara knappt tinade. Mixa så att bären mosas och blandas väl med sockret. Blanda ner vinbärsmoset i äggsmeten, sedan den hårt vispade grädden. Rör om försiktigt men se till att bär och grädde blir jämnt fördelade.

Klä formen med plastfolie och häll i hälften av smeten. Lägg på ett lager maränger, de ska läggas med toppen nedåt, och fyll på med resterande smet. Täck formen med plastfolie eller smörpapper, ställ parfaiten i frysen och låt stå i 12 timmar.

Parfaiten ska tas ut ur frysen strax innan den ska serveras. Låt formen stå ett par minuter i kallt vatten innan smörpappret eller folien tas bort. Vänd den upp och ner på ett fat och dekorera med vinbär och chokladlöv. Det är bättre att gästerna väntar på parfaiten än tvärtom.

 

Chokladlöv

De imponerar! Foto: Kerstin Engstrand
De imponerar! Foto: Kerstin Engstrand

Några chokladlöv på en enkel bit glass och vips är glassen förhöjd till något alldeles extra. Om vi studerar olika löv i trädgården ser vi att alla inte passar att bli formar för våra chokladlöv. Bladen ska vara lagom stora, sega och ha tydliga nerver. Bäst passar vinbärsblad. Använder vi oss av svartvinbärsblad får vi en extra doftsensation i chokladmakandet. Lite pilligt är det och man får räkna med visst svinn, men svinnet går ju att äta!

Använd helst nyplockade vinbärsblad, inte alltför stora men hela, rena och torra. Bladen går bara att använda en gång. Lägg smörpapper på mindre skärbräden som kan ställas in i kylen.

Smält mörk choklad eller så kallad “Block” i mikrovågsugn eller vattenbad, bara så mycket åt gången att det räcker till 4–5 löv eftersom chokladen snabbt stelnar. Var försiktig vid vattenbad, kommer det vatten i chokladen blir den ful och grynig. När chokladen har smält och är blank och smidig breds den ut på bladets undersida. Chokladlagret ska vara ganska tunt. För tjockt lager gör att chokladlövet går sönder när bladet ska tas bort. Hela bladet ska vara väl och jämnt täckt. Var försiktig så att det inte kommer choklad på bladets framsida, det blir svårare att få loss det då. Ställ chokladlöven att stelna i kylskåpet. Dra sedan försiktigt bort bladet från chokladen, börja från stjälken.

De färdiga chokladlöven kan förpackas försiktigt i en gammal glassburk med smörpapper emellan. Frys in löven och ta fram efter behov.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Limonana, citrondrycken som släcker törsten. Foto: Kerstin Engstrand

Varm sommar. Verkligt varm, rena medelhavsklimatet.  Är du trött på vatten och andra drycker frestar vi med en härligt fräsch dryck som är mycket vanlig Mellanöstern, limonana. Gjord på färsk mynta och citron, samt socker. Mycket vacker och mycket god!

Till en sats som räcker till fyra stora glas behöver du:

10 istärningar

10 tsk strösocker

Färska myntablad, en rejäl knippa, minst 25 blad

Juicen av 3 färska citroner

12 dl vatten

Snabbast går det att blanda alla ingredienser i en mixer. Isen är viktig, utan den blir smaken inte densamma. Limonana släcker all törst en het sommardag.

Om du känner att du har fått för lite salt i dig så kan man faktiskt göra en tuffare variant, då tillsätter man lite salt i drycken!

Gör du snabbvarianten i en mixer kan det hända att allt socker inte löser upp sig. Vill du vara på säkra sidan att sockret verkligen löst upp sig förbereder du en sockerlag genom att låta strösocker och vatten koka upp för att sedan svalna.

Påfågelsöga på blommande mynta. Foto: Kerstin Engstrand
Påfågelsöga på blommande mynta. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ingen färsk mynta kan du göra en klassisk citron pressé där man blandar saften från citroner med socker. Det ska vara en tesked socker per citron. Häll allt i en kanna och rör tills sockret lösts upp. Servera i glas med några iskuber i botten. Häll över citron-sockerblandningen och späd eventuellt med mera vatten, allt efter smak.

Av Kerstin Engstrand

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Dags att så sallat igen! Sallat går utmärkt att så i omgångar även långt in på hösten. Gröna sallatsorter är bästa grunden till en klassisk blandad sallad. Blandade salladssorter går utmärkt att odla i kruka eller balkonglåda.

Italiensk insalata mista

I Italien är potatis inget obligatoriskt tillbehör till en måltid som vi oftast har. Där ser man potatis som en grönsak, samtidigt som grönsaker inte fattas någon måltid. Man komponerar själv vilka tillbehör, contorni, man vill ha.  Och man är villig att betala rejält för dess contorni. Beroende på årstiden kan det vara färska bondbönor, tomatsallad, parmesangratinerad äggplanta, kronärtskockor etc. Blandad sallad brukar vara ett populärt tillbehör. Salladen man då får in är stor, rejält stor, i regel fyller den en djup tallrik storlek sopptallrik. Och det är salladen för en vuxen. En portion blandad italiensk sallad motsvarar i regel en svensk normalkonsumtion av blandad sallad på en vecka. Ingredienserna är en blandning av mjuka grönsaker som sallat och tomater samt de som bjuder mera tuggmotstånd som fänkål och morötter. Egentligen ska det vara minst nio olika sallatssorter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nio olika salladssorter av varierande smak, någon besk, någon söt etc.

Tomater, grön-orange bifftomater, inte röda! Det ska vara inte helt mogna tomater, då är de lite syrligare i smaken.

Rädisor/ fänkål/morötter, rädisor brukar samsas med morötter men aldrig med fänkål, fänkålen får också samsas med morötter. Samtliga skivade, inga rivna morötter!

Olja, vinäger och salt serveras separat. Vad som ger salladen en extra smak är att man saltar salladen lite lätt. Späd sallad är känslig och ska därför inte blandas med dressing för tidigt.

Av Kerstin Engstrand

Läs också: Sallat, så lyckas du och Sallat går att så långt in på hösten.

Första skörden av basilika är avklarad. Och med det frossar vi i pestosås. Det är intet för intet som basilika kallas för kungen av alla kryddor. Bara doften, den känns i magen! Tillsammans med vitlök så blir den ännu mera förförisk, och jag skulle faktiskt tänka mig just denna kombination som parfym.

Men först pestosås, parfymen lär väl vänta innan den kommer. Jag har lärt mig laga pesto i Santa Margherita Ligure som ligger i närheten av Genova. Basilikan jag odlar är därför alltid av typen Genovese. Denna blir en rejäl sats. Jag brukar frysa in i portionssatser, kakformar av aluminium fungerar bra. Basilika ska avnjutas färsk, såväl torkad som fryst smakar gräs men pestosås går att frysa in utan att den förlorar i smak.

Knepet att få en fin pesto är att tillsätta lite av det heta pastavattnet! Så tillagningen av pestosåsen görs i samband med att pasta kokas. Men det går också att göra såsen utan pastavatten, och frysa in i portioner, då tillsätts lite pastavatten i samband med att portionen används.

Foto: Kerstin Engstrand
Allt utom rötterna används av basilikan, stjälkar, blad och blommor.Foto: Kerstin Engstrand

Du behöver:

10 dl löst packade blad och stjälkar av färsk basilika. Även eventuella blommor går bra att ta med. Är din basilika inte färdig för att skördas kan du använda motsvarande två krukor av köpt färsk basilika.

50 gram pinjenötter

2 – 3 stora vitlöksklyftor

1 –  2 dl olivolja

100 gram färsk parmesanost eller grana padano som är lite billigare. Men det ska vara färsk ost i bit. Man kan också ta hälften av varje sort. Vill man vara extra lyxig använder man istället enbart pecorinoost men pecorino är oftast svårt att få tag på.

Salt och nymalen svartpeppar

Samt en mixer.

rostade pinjenötter och färsk nyhackad vitlök är två viktiga ingredienser i en fin pesto. Foto: Kerstin Engstrand
rostade pinjenötter och färsk nyhackad vitlök är två viktiga ingredienser i en fin pesto. Foto: Kerstin Engstrand
  1. Skala vitlöksklyftorna och hacka dem ganska grovt.
  2. Riv parmesan- eller grana padanaosten.
  3. Rosta pinjenötterna i en het, torr stekpanna. Det går fort och pinjenötterna ska rostas tills de får en lätt brun färg och bara någon enstaka har blivit lite svart.
  4. Häll lite olja i mixen innan du börjar lägga i ingredienserna. Lägg i en tredjedel åt gången och kör ett par varv efter varje omgång.
  5. Tillsätt lite salt och svartpeppar, bara lite, vitlöken, osten och basilikan ska dominera.Nu ser peston ut så här:

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand
  6. Nu kommer tricket, häll i lite av det nykokta pastavattnet i såsen. Det är inte mycket, ca 1 dl eventuellt lite mer. Nu får peston en vacker ljusgrön färg, len konsistens och blir dessutom varm. Se vilken skillnad:

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand

Och kom ihåg, pesto ska serveras till pasta som är trådformad, som vanlig spaghetti.

Man kan också göra en snabblasagnevariant, så kallade fazzoletti, där man varvar pestosås med nykokta delade lasagneplattor. Fazzoletti är näsdukar på italienska, delade lasagneplattor ser ut som näsdukar därav namnet. Dela lasagneplattorna innan du kokar dem. Lättast är då att använda färska lasagneplattor, de torkade går inte att dela utan att de går sönder.

Fazzoletti. Foto: Kerstin Engstrand
Fazzoletti. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har också gärna pestosås på färsk avokado, underbart gott. Samt på lax gjord i ugnen.

Färsk basilika klipper vi gärna över stekta ägg.

Samt vi kan inte leva utan Monika Ahlbergs basilikasås, den är en höjdare på vanlig grön sallat. Hennes recept hittar du på flera ställen på nätet, bland annat här.

Läs också: Så lyckas du med basilika som tipsar om att du lätt kan få tre skördar på en svensk sommar. Andra basilikasorter kan du läsa om i artikeln Basilikasorter.

Smaklig måltid!

Buen appetito!

Av Kerstin Engstrand

Spenat att skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Vårens bästa bladgrönsak är spenat. Nu i mitten av maj skördar vi för fullt på friland. Och det är spenat som såddes mitt i kalla mars månad.  I det fria. Du behöver varken växthus eller odlingstunnel för att njuta av tidig skörd.

Första skörden skördar vi från en 50-liters jordsäck. I mitten av mars bredsåddes spenaten och nu plockar vi mängder av blad varje dag. Och det har vi gjort i cirka två veckor nu. Jordsäcken står närmast köket, och i trädgårdslandet frodas också spenaten.

Många säger att spenat går snabbt i blom och det gör den om den sås när det är för varmt. Vi sår nytt fram till mitten eller slutet av maj, allt beroende på hur våren utvecklar sig. En kall vår och vi kan så lite längre och då i skuggigt läge. Därefter blir det en ny spenatsäsong i slutet av sommaren, i början av augusti sår vi igen.

Spenatfrön är ganska stora och de sås på ett djup av 1,5 – 2 cm. Vi bredsår och gallrar genom att skörda.

Som alla bladgrönsaker behöver spenat vatten, är våren eller hösten torr så vattna odlingen rejält men vattna jorden där rötterna växer, inte på bladen. Växer spenaten för torrt går den snabbare i blom.

På italienskt vis

Spenat anrättad i olivolja, vitlök och peperoncino. Foto: Kerstin Engstrand
Spenat anrättad i olivolja, vitlök och peperoncino. Foto: Kerstin Engstrand

I Italien fräser man i regel spenat i olivolja. Oljan värms i stekpanna med lite finchackad vitök, beräkna en vitlöksklyfta per person, och det brukar ta en minut innan oljan fått smak av vitlöken. Tillsätt  en liten peperoncino. Den färska bladspenaten stekts i denna kryddstarka olja i cirka en minut. Man kan salta och peppra den lätt också om man vill.

En annan variant är att steka spenaten i olja med färsk vitlök och strö över hyvlad parmesan vid serveringen.

Fräst spenat med färsk citron, enkelt och oerhört gott! Foto: Kerstin Engstrand
Fräst spenat med färsk citron, enkelt och oerhört gott! Foto: Kerstin Engstrand

Eller stek den i vitlöksolja och servera med en halv citron vars saft pressas över just innan man börjar äta av spenaten.

För fyra personer brukar man beräkna ett kilo bladspenat. Då krävs det att spenaten fräses betydligt längre än en minut i stekpannan.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vår – och sparrisarna står som raka käppar i sin bädd. Härligt! I denna krämiga italienska risotto kommer sparrisen verkligen till sin rätt. Njut sparrisrisotton som den är, den är en lyxig rätt i sin enkelhet. Några skivor parmaskinka, bresaola eller varför inte fårfiol passar annars bra till. Dessutom är det en njutning att laga till risotton. Bättre rätt att tillaga medan man småpratar med sina vänner finns inte. En risotto ska tillagas med mycket kärlek, och med en träslev, det är hemligheten att lyckas!

För fyra personer behöver du:

1 kg grön sparris

12 dl hönsbuljong

50 g smör

2 msk olivolja

2 silverlökar, finhackade

6 dl (500 gram) avorioris

4 dl torrt vitt vin

salt och peppar

Skölj och ansa sparrisen. Lättast går det om du böjer sparrisen, då går den av precis på rätt ställe.

Skär av och spara topparna. Separat kokar du sparrisknopparna i saltat vatten några minuter tills de blir nätt och jämnt mjuka.

Koka sparrisstjälkarna i buljongen tills de är mjuka.

Kör dem sedan i mixer tillsammans med lite av buljongen. Blanda ner sparrismoset i resten av buljongen.

Smält hälften av smöret i olivoljan i en stor kastrull och fräs löken tills den blir genomskinlig. Den får absolut inte ta färg. Häll i riset och rör om så att grynen blir glansiga. Tillsätt buljongen med sparrismoset lite i taget, allt eftersom den absorberas. Rör ofta, med träslev. Salta och peppra.

Häll i vinet när det återstår ca 6 dl av buljongen. Fortsätt att sakta tillsätta resterande buljong. Riset är färdigt när det är krämigt och fortfarande har ett visst tuggmotstånd. Det tar ungefär 20 minuter. Rör i resten av smöret.

Värm sparrisknopparna om de hunnit svalna och dekorera risotton med dem.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...