Taggar Inlägg "Monty Don"

Monty Don

Tom Massye samtalar med BBC:s Monty Don. Foto: Kerstin Engstrand

2023 var det år när antalet stora trädgårdar med dominerande ”vilt utseende” ökade markant. Fem av de tolv stora längs huvudgatan var “vilda”, och vad dominerade i sin tur i dessa – jo fallna träd och liggande trästockar! Tom Massey hade den största, delad i flera delar och den var som en skulptur.

På bilden ovan ser du Tom samtala med BBC:s Monty Don om hans massiva statement för vad viktigt gamla och döda träd är för insektslivet. Hans trädgård var skapad för Royal Entomological Society och den hade även ett skjul som var ett laboratorium. Format som insektsögon – förstås.

Design: Tom Massey

Konstruktion: Landscape Associates

Växter: Hortus Loci.

Sponsorer: Royal Entomological Society
Project Giving Back

Fick förgyllt silver.

Syftet var förstås att belysa vad viktiga insekterna är och uppmuntra trädgårdsägare att skapa miljöer för dem.

Muren som avskilde mot intilliggande trädgård var – förstås – också ett insektshotell.

Foto: Kerstin Engstrand

Självklart fanns det gott om växter som ramade in laboratoriet.

Efter Chelsea kommer den att byggas upp på en offentligt plats i London, mellan Westfield Stratford City Shopping Centre och Queen Elizabeth Olympic Park.

Cleve West överträffade sig själv!

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Cleve West

Konstruktion: Crocus Ltd

Sponsorer: Centrepoint
Project Giving Back

Fick guld och pris för bästa konstruktion. Här trädde man in i en förfallen trädgård med ett ännu mera förfallet hus. Av huset återstod i princip bara delar av nedervåningen. Här fick man uppleva att vissa växter lever vidare, som blåregnet som blommade magnifikt.

Foto: Kerstin Engstrand

Detta var nu en plats för hemlösa. Clewe West lyckades iscensätta detta med bravur. Fallna träd fanns där. En trappa som ledde en nedåt. Ogräsen som maskrosor fanns förstås. På muren var det målat formklippta växter. De var bildade av gröna prickar, 120 000, var och en symboliserade en hemlös i Storbritannien. Fågelholkarna hade även de en symbolik. Man blev nödgad att sätta för holkarnas hål så att inga fåglar skulle bosätta sig i dem. För då skulle man inte kunna riva trädgården förrän alla fågelungar hade flyttat ut.

Var detta Chelsea:s första rotvälta?

Guldglädje, Cleve med anläggarna Crocus som även fick pris för bästa konstruktion! Även 2016 fick Cleve guld, se den trädgården här. Dessutom blev han Best in Show både 2011 och 2012, plus flertal guldmedaljer.

A Letter from a Million Years Past

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Jihae Hwang

Konstruktion: Botanic & Terra

Sponsorer: Hoban Cultural Foundation and MUUM Ltd

Trädgården fick guld. Koreanska Jihae Hwang fick mycket uppmärksamhet för sin koreanska kulle med en byggnad för att torka växter i. Byggnaden var gjord i traditionell stil och hantverket var murat i lera. Ett underverk i sten, för i Korea har sten stor betydelse, landet lär utgöra till större delen av sten. Detta var inte hennes första Chelsea utan tredje. Hon hade denna gång skapat en bit av landets viktigaste skog, Jirisan som är platsen där flest medicinalväxter växer samt många utrotningshotade alpiner. Mängder av växter som vi kallar för ogräs fanns också. Mest känd blev Jihae nog för något helt annat, hon gav kung Charles III en kram!

Nu var detta inte hennes första guld. 2011 fick hon guld och ‘Best Artisan Award’ för sin mycket unika Hae Woo So : Emptying your Mind – Traditional Korean Toilet som såg ut så här:

Foto: Kerstin Engstrand

Året därpå, 2012, var hon tillbaka med en stor trädgård. Då väckte hon stor förundran med Quiet Time : DMZ Forbidden Garden för vilken hon fick guld och ‘President Award’. Vild natur, eller förfallen natur har hela tiden varit hennes tema. 2012 hade hon byggt upp landskapet vid den koreanska gränsen med ett förfallet vakttorn på toppen av en kulle. När jag gick runt där blev man tagen, där fanns metallid-brickor på stupade, där fanns stigar fullt med knappar från fallna soldaters uniformer och hon hade även satt upp bilder på hur den riktiga platsen såg ut, platsen som hon hade kopierat och byggt upp på Chelsea-12. Ett hantverk utan dess like.

Till Afrika

The Fauna & Flora Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Ekoturism visades också. The Fauna & Flora Garden var den, tillsammans med den koreanska, som var svårast för publiken att se ordentligt då de båda var byggda som en hög kulle. Men vid kullens fot fanns en liten ekoturistbutik.

Design: Jilayne Rickards

Konstruktion: Living Landscapes

Sponsorer: Fauna & Flora och Project Giving Back

Fick silvermedalj.

Foto: Kerstin Engstrand

Här växte bananer och eukalyptus samt bambu vilka lär vara gorillors favoritföda. För många år sedan träffade jag Dame Jane Goodall som 2024 fyller 90 år. Denna trädgård var även en hyllning till henne, hennes välgörenhetsorganisation Roots & Shoots har vi tidigare träffat på.

Dame Jane Goodall på Chelsea-06. Foto: Kerstin Engstrand

Man ville visa vad viktigt det är att att bevara naturen. Efter Chelsea återuppbyggs den i Edenprojektet i Cornwall.

The RSPCA Garden

The RSPCA Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Denna är den sjätte “vilda” trädgården, men den tillhörde kategorien mindre trädgårdar.

Design: Martyn Wilson

Konstruktion: Landscape Associates

Sponsorer: Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals
Project Giving Back

Fick förgylld silvermedalj.

En liten äng på taket, smarta sittplatser som också är tänkta som gömställen för vilda djur som igelkottar:

Foto: Kerstin Engstrand

I muren fanns fågelholkar på rad, tänkta för gråsparvar som minskar i antal. De har tydligen inga problem med att på tätt. Vatten i olika former samt ogräs i form av smörblomma. Fast detta är inte revsmörblomma utan den vackra upprättväxande som man än så länge ser mycket av i England, dock mindre här i Sverige.

Centre for Mental Health’s The Balance Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Wild City Studio: Jon Davies och Steve Williams

Konstruktion: Stewart Landscape Construction Ltd

Sponsorer: Centre for Mental Health
Project Giving Back

Silvermedalj.

Svamp var mycket populärt 2023. I den rostiga byggnaden, gjord av en gammal fraktcontainer, ryms en svampodling! Denna trädgård vars växter är främst vilda växter som kombineras med odlade, kommer att bli en del av en allmän park. Här hittade man potatis bland stenläggningen.

Foto: Kerstin Engstrand

Fick silvermedalj. I en liten damm växer vattenkrasse som är ett bra sätt att hålla dammar fria från alger. Det kan du lättast göra genom att dela en köpeplanta i bitar och strö bitarna över vattenytan. Då kommer snart sticklingarna bilda rötter och börja rena vattnet.

Foto: Kerstin Engstrand

En trädstam fanns förstås också:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

Från idé till färdig trädgård. En sagolikt spännande resa som startade 2015 och fick sin Grande Finale i maj 2023. Då, i slutet av maj fick hon guldmedalj. Starten var en iris. Tänk vad en blomma kan åstadkomma!

2015 såg trädgårdsdesignern Sarah Price en utställning av mycket särskilda irisar, så kallade Bentonirisar som du kan läsa om här. Särskilt en iris, ‘Benton Olive’ väckte hennes intresse. Färgskalan kan jag nog säga var typisk Sarah, det fanns lite av den i hennes tidigare trädgårdar som på Chelsea-18 där hon hade haft Monet som inspirationskälla.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Foto: Kerstin Engstrand

Denna iris gjorde det självklart att skapa en trädgård med tema Cedric Morris, konstnär och växtförädlare av just dessa iris. Under åren 2015 – 2023 kom hans boningshus med trädgård att skänkas till Garden Museum i London. Benton End hade, och har, ett stort behov av renovering så det blev självklart att 2023 års trädgård skulle bli en trädgård som skulle leva vidare just på Benton End.

Vid sina besök på Benton End hittade Sarah växter som kämpade bland ogräs och hon fick även starka intryck av husets arkitektur och materialval. 1500-talet mötte 2020-talet.

Ser du hur färgtonerna går hand i hand? I trädgården växer även flera tallar. Foto: Sarah Price/Local Works Studio

Så några växter var självklara. Fler hittade hon i Cedrics målningar. Bland annat hade Garden Museum haft en stor utställning om hans verk våren 2018. Flera böcker hade också getts ut. Sakta men säkert börjar han bli allt mer uppmärksammad.

Denna målning av Sir Cedric Morris är en som Sarah Price refererar till. Lammöra, vallmo, målla m.m. med ett skimmer av medelhavsljus.

Beth Chatto, som var en av Morris vänner, ägde flera av hans verk varav några såldes efter hennes död.

Målning av Cedric Morris, tidigare ägd av Beth Chatto. Lägg märke till bakgrundens färger. Målningen lär heta Still Life (stilleben på svenska). Växterna är bland annat blå vädd, nejlikor och dagliljor. På bordet ligger en blomsterkrasse.

I Morris målningar finns det gott om växter, både blommor och grönsaker. Men också flera med hönsägg i olika färger. En av dem tillhörde den välkända kokboksförfattaren Elizabeth David och hon valde just den att pryda hennes bok ‘An Omelette and a Glass of Wine’. Hon skänkte senare tavlan “The Eggs” till Tate och bifogade en livfull beskrivning om tavlan och Cedric Morris. De var mycket nära vänner, David var nog till och mer mera vän med hans partner Lett vilken hon flitig brevväxlade med. Lett var den som lagade maten på Benton End, Morris kunde knappt koka ett ägg. Hon var även en flitig besökare på Benton End.

Omslagsbildens målning, The Eggs, där ligger äggen i en rustik keramikskål något som det fanns gott om i Benton Ends kök. Lägg märke till de olika färgtonerna i målningens bakgrund. Målningen till höger, där ser vi i bakgrunden den brödugn som fanns, och finns än idag på Benton End, medan flera växter finns till höger i bild. Två irisar i en vas och en fetbladsväxt av släktet Cotyledon, ett släkte som omfattar minst 35 arter. Nu var Sarahs färgskala för trädgården satt!

Det finns ännu en målning som jag tror påverkat Sarah Price, en föreställande Benton Ends muromgärdade grönsaksland där muren har mycket speciella färger. Färger som går igen i den mur som omgav Chelseaträdgården.

Målning ‘Benton End’ av Cedric Morris 1947. Ägs av Colchester and Ipswich Museum och visades på The Garden Museums stora utställning 2018. Detta är köksträdgården och lägg märke till murens form och färger.

Här har vi några av Sarah Prices skisser till Chelseaträdgården 2023:

Designskiss av Sarah Price.

Designskiss av Sarah Price

Hur blev då trädgården? Läs om den här.

På tisdagen fick Sarah och hennes team guldmedalj.

Av Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

The Nurture Landscapes Garden. Så hur blev Sarah Price trädgård?

Elegant, vacker, sofistikerad, rustik, oväntad, modern, hållbar, unik – ja, det är bara några få ord som beskriver den.

Eller så här: 50 meter mur, 50 meter flätat rep, mängder av specialgjorda krukor, specialgjorda tegelstenar, växter i mängd och framför allt iris!

Att Sarah Price i botten är konstnär, det märks. På bilder ser trädgården ut att vara en akvarellmålning! Själv skulle jag även gärna ha den som pusselmotiv.

Design: Sarah Price

Konstruktion: Crocus Ltd

Sponsor: Nurture Landscapes

Iris dansar fram i Sarah Prices trädgård. Lejonparten är av sorten ‘ Benton Olive’ Foto: Kerstin Engstrand
Designskiss: Sarah Price. Här syns tydligt den rytm som även finns mellan hårdgjorda ytor

Som Roms berömda pinjeträd

Det känns som att vara i Rom! Foto: Kerstin Engstrand

Själv fick jag en härlig känsla i magen, tallarna! De ser ut som Roms pinjeträd, paraplyformade pinjer men det är vanliga svarttallar, Pinus sylvestris, som Mark Fane från Crocus hittade på en plantskola i Tyskland. Gissa att det var många som var spekulanter på dem, även Monty Don.

Foto: Kerstin Engstrand

Genial mur och geniala gångar

Foto: Kerstin Engstrand

Muren som går i olika toner är genial. Liknande återkommer på många av Cedric Morris målningar. I kombination med marken, tegel som möter kross av diverse gammalt material. Som i sin tur återkommer i krukor och vattenspeglar. Allt är så ljuvligt sammanlänkat. Mer om hur muren skapades kan du läsa här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I sol som i skugga

Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är lika eggande i sol som i mulet väder. Solens gula strålar ger mera terrakottaskimmer, mulet väder ger pastellfärgerna extra djup. På varje plats blev man ståendes och bara njöt. Vattenspeglar fångar minsta ljusglimt, de blommande irisarna likaså.

Lite silver

Foto: Kerstin Engstrand

Tre olika silverbuskar tog upp den silvriga tonen som även återfinns i Cedric Morris målningar. De var:

Elaeagnus angustifolia, Silverbuske
Elaeagnus ‘Quick Silver’ , som är en namnsort av silverbuske och vanlig i svenska trädgårdsbutiker.
Elaeagnus umbellata, Koreansk silverbuske

De är alla ganska snabbväxande, lättformade och ger ett “lätt” intryck. Extra snygga om de beskärs så att de blir flerstammade.

Silverbuske i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Även teglet har ett lätt skimmer av silver. Mer om teglet kan du läsa om här.

Bord och krukor

De icke glaserade krukorna var gjorde för hand på Crocus område. Mer om detta kan du läsa här.

Nyfiken på växterna? Läs då artikeln om dem, klicka här. Mer om irisarna finns kan du läsa, klicka här.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det pirrar och det låter, rytmen sprider sig från stortån upp genom hela kroppen och jag känner lycka. Tittar på personen bredvid mig och han har samma saliga blick. Vi ler, nickar och provar igen. Vad gör vi? Jo, vi står i en trädgård där våra fötter på vissa ställen skapar sensation. Vibrationer. Gröna vibrationer. Text och foto: Kerstin Engstrand

Inte nog med det, vibrationerna är sammankopplade med vattnets rörelse i vattenkaren. Avlånga, sofistikerade i rostigt corteenstål ligger de där på rad. Bubblar, pyser, slår volter, sprider musik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

– Jag vill att trädgården ska ge besökaren samma vibrerande känsla som när man står för nära en högtalare på en konsert, säger James  Alexander-Sinclair. James är designern bakom trädgården som är på 100 kvm, 10 x 10 meter.

Musiken han valde var musik spelad de senaste 50 åren i BBC Radio 2, som passande nog firade, just det, 50 år. ‘Another One Bites the Dust’, ‘The Chain’ och  ‘Smoke on the Water’ var de tre låtarna som användes.

Och trädgårdens namn? The Listening Garden!

Den var helt enkelt häftig.

Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra kul att det var just James Alexander-Sinclair som hade skapat den. Han är en del av RHS och Chelsea Flower Show, alltid lika korrekt klädd och alltid iklädd gott humör med sin pigga, på hugget stil. Snabb i tungan, ger gärna svar på tal till exempelvis Monty Don, BBC:s populära programledare.

Hur hade han då gjort?

Undertill finns högtalsystem utplacerade. När musiken sätts igång, genom att någon sätter sin fot längs trädgårdens kant, så börjar gruset röra på sig av musikens vibrationer – och vattnet böjar spela!

Helt enkelt så underbart. Det vill jag ha i min egen trädgård!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och på bara sju minuter hade han idén klar.

– Som ett glas vatten i Jurassic Park, kanske lite mer funky men absolut mycket roligt, kanske roligare, säger James med sitt karakteristiska leende.

Stort tack till hans son som hjälpte pappa med det tekniska. Vi ser fram emot fler trädgårdar av denna typ.

Och kommer den efter Chelsea att byggas upp hemma i den egna trädgården?

– Oh, nej, där vill jag bara ha naturens egen musik. Fågelsång och vindens eget spelande.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Ett stenbrott mitt i London? Som kom hit i delar till fashionabla stadsdelen Chelsea den 30 april och var färdigt som om det alltid hade funnits där tre veckor senare, är det möjligt? Ja, på världens främsta trädgårdsmässa, Chelsea Flower Show som alltid pågår den näst sista veckan i maj månad, är allt möjligt. Chelsea Flower Show handlar om yrkeskicklighet och en vilja att visa på möjligheter som är absolut unikt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Stenbrottsträdgården som besökarna såg den. Foto: Kerstin Engstrand
Monumental chock, stenbrottsträdgården som besökarna såg den men där inne fanns det en pärla. Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Och sedd från mässbesökarnas andra hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Vem kom då på idén med stenbrottet? Jo, det var James Basson, trädgårdsdesigner med engelsk bakgrund men sedan år 2000 verksam i södra Frankrike. James är passionerad förtjust i, just det, stenbrott. Och när han av beställaren och tillika showens sponsor, M&G Investments, fick helt fria händer tog han chansen. Stenbrottet fann han på Malta. Det var noga utvalt för Medelhavsexperten Basson kan sitt medelhav. Malta ligger i dess mitt och har en unik vild flora som få känner till. För där har vi kärnan av hans stil, den vilda floran runt Medelhavet. Den vilda floran i extremt torrt klimat.

Nu var väl inte trädgården helt upphetsande från publikens plats vilket var synd. För den var bäst från andra sidan då ljuset gav växterna och stenen liv från det hållet. Inifrån och ut skulle man bäst uppleva den.

Att han kan göra trädgårdar har han visat tidigare. Tre guldmedaljer fanns i hans bagage, två guld för den välkända Provencebaserade kedjan L’Occitane, 2016 och 2015 (klicka på årtalen så kan du läsa om dessa) och guld samt Best in Show i kategorin ”Fresh” 2013. Många, inklusive Monty Don ansäg att James borde ha fått best in Show redan 2015. Sedan 1998 har han varit verksam som trädgårdsdesigner och har även flera andra medaljer på sin meritlista. 2013 blev hans verkliga entrébiljett i designvärlden som han fortfarande betalar av på! Detta då hans trädgård 2013, ’After the Fire’, var helt självfinansierad men det var det värt, säger James.  Den satte oss på trädgårdsdesignkartan. Så att han vågar våga är inget nytt.

Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand
Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand

Direkt 2015 när uppdraget för M& G var klart for James med hustrun, och tillika kompanjonen, Helen till Malta och Gozo för att samla in frön från vilda växter. Många vilda arter är hotade på Malta. Men det finns några platser där de fortfarande kan hittas. I stenbrotten.

De hade tillstånd från maltesiska myndigheter. Dessa frön blev till lejonparten av de blommande växter som prydde trädgården på Chelsea. Bara det är en bedrift i sig. 172 sorter blev det, varav de flesta aldrig satt sin fot på Chelsea tidigare. Och de kom med den maltesiska vårens färger, olika gröna nyanser, chartreusegrönt och gult med några stänk av blålila och rosa. Oerhört viktiga färger då stenens gulvita nyans annars dominerar.

Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

10 x 20 meter var trädgården. En yta som kräver enormt antal plantor. Man brukar räkna med 2000 plantor men Chelsea är Chelsea och då brukar man använda både hängslen och livrem, för säkerhets skull hade man tagit fram cirka 4000. Tre stora växthustunnlar enbart med växter för denna trädgård. Till sin hjälp hade han några av de bästa brittiska plantskolorna som legendariska Jekka’s Herb Farm, Kelways och de franska Filippi. Samt stöd från Gaia Foundation. Brexit känns mycket långt borta när man ser hans trädgård.

Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand
Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand

Först sten från Malta, sedan att få fram växter från de vilda frön han samlade in som skulle vara i blom till just denna vecka. En chanstagning av stora mått. För när domarna kom söndagen den 21 maj så vill de se perfekt utfört anläggningsarbete och välmående växter.

Är detta verkligen en trädgård?

Våtparti med gul svärrdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den högsta. Foto: Kerstin Engstrand
Våtparti med gul svärdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den lägre av de två. Foto: Kerstin Engstrand

Ja det var mångas kommentar. Att trädgården skulle väcka känslor var James medveten om och det tycker han är bra. Ja är hans och vårt svar, här har människan flyttat in i stenbrottet och gjort sina anpassningar. En sittplats, ett rejält matbord och på de fyrkantiga låga pelarna sitter man bekvämt.

I många av de maltesiska stenbrotten har arbetarna gjort liknande anpassningar, fast då oftast frukt och grönsaker. James fokuserar även på vattenbristen som råder. Hans kunnande om torra trädgårdar är unik. Och på Malta har man varken insjöar eller floder, vattenbristen är enorm. Så han skapade en trädgård där människan har flyttat in i stenbrottet.

Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand

Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand

Att göra en trädgård på Chelsea Flower Show handlar inte bara att göra en vacker trädgård. Det handlar i allra högsta grad om story telling. Och att visa vilken livsstil man står för. Att det går att förena skönhet med kunskap och budskap har Chelsea Flower Show visat i decennier.

Maltesiska vårens färger

Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand

När jag en tidig morgon strosade runt i trädgården blev jag både gråtmild och fylldes av en känsla om att vara med om något mycket unikt. På några meter flyttades jag från brusande London där bombhundar och röntgenkontroller numera också är vardag på Chelsea Flower Show till att befinna mig på Malta.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har varit inne i otaliga Chelseaträdgårdar men denna är nog den som berört mig mest. Också för yrkesskickligheten, att man kan skapa något som detta. Inte konstigt att världens främsta trädgårdsdesigners besöker Chelsea för att lära av varandra.  De som anser att Chelsea inte tillför något brukar i regel inte ha varit där.

Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand.  Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand
Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand. Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand

Jag möttes av en skönhet så skir och självklar, en skönhet som enbart naturen själv kan skapa. Varje växt kändes självsådd. Och jag var ljusår från mulliga välgödda lupiner. Många växter trivs även i svenskt kargt klimat.

Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand
Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand

Två enorma stenpelare stod likt tvillingtornen i New York och vakade över platsen. Den högsta var nio meter, och där uppe växte det också växter. Perfektion in i minsta detalj är James kännemärke. Fast pelarna var ihåliga. Tre extra långa lastbilar fick dem till Chelsea. Stenarbetare från Malta var på plats för att tillsammans med anläggaren Crocus skapa exakt sammanfogade stenblock. Crocus är nog den mest guldmedaljbelönade på Chelsea, de har numera inte längre koll på hur många medaljer de fått. De fick också utmärkelse för bästa konstruktionsutförande för just denna trädgård.

 

James har en unik fingertoppskänsla. Som alltid känns växterna som om de alltid har funnit där, att de själva har valt sin växtplats. Detta är konst.

Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand

Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum I sällskap med   falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum i sällskap med falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand

Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol.  Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol. Foto: Kerstin Engstrand

Det blev guldmedalj, förstås. Och Best in Show. Några, som Stephen Lacey från The Telegraph trodde inte domarna skulle våga ge James Best in Show titeln men numera handlar det om poäng. Den trädgård som får flest poäng i sin kategori blir Best in Show. Det är enbart om två trädgårdar får lika många poäng som domarnas egna åsikter blir avgörande. Det blev också M&G:s första Best in Showtitel.

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Darrgräset med sina hjärtformade, platta småax fick extra gyllene lyster i solen och särskilt i sällskap med bronsfärgad geum, nejlikros, var en verkligt vinnande kombination. Bronsfärgade växter föll vi för på årets Chelsea Flower Show. Men det fanns flera växter som var flitigt använda, Kerstin Engstrand rapporterar:

Spetsgardinen

w0163
Blomsterkörvel. Foto: Kerstin Engstrand

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora, har vi sett i många år men i år kan jag med gott samvete säga att i år fanns den nästan överallt. Jag har odlat den sedan 1990-talet, och då var den svår att få tag på, frön fanns i Danmark men knappat någon annanstans. Ulf Nordfjell använde sig av Orlaya i krukplanteringarna ute på Rosendals trädgårdar under Kulturhuvudstadsåret 1998. Programledaren och plantskoleägaren Carol Klein använder den också flitigt och den återfinns även ofta i Luciano Giubbileis moderna trädgårdar. Kort sagt, Blomsterkörveln passar i alla trädgårdar.

Blomsterkörveln är ettårig. Sås direkt på växtplatsen i maj, blommar då från juli och hela hösten lång. Ca 90 cm hög. Utmärkt snittblomma. Fröställningarna kan torkas.

Himmelsblått lin

w8479
Foto: Kerstin Engstrand

Äkta linblått återfanns i såväl Harrods excentriska cottage gardenträdgård som på bilden ovan, och i L’Occitanes medelhavslandskap. Knopparna liknar gräset. Blomsterlin är mycket rikblommande under i stort hela hela sommaren medan spånadslinet blommar en kortare period. Sås direkt på friland så snart jorden reder sig, det är viktigt att jorden är fuktig under fröets groningstid.

Geranium pyrenaicum ‘Bill Wallis’

Skuggnäva. Foto: Kerstin Engstrand
Skuggnäva. Foto: Kerstin Engstrand

Och i år dök Bill Wallis upp som gubben i lådan. Denna lilla skuggnäva, nåväl liten gäller enbart blomman och bladen för den brer snabbt ut sig, är designern Cleve Wests favorit och även i år dök den upp i hans trädgård. Han kombinerade den med sockblomma (ursnyggt!) och darrgräset Briza media ‘Golden Bee’.

Är torktålig och undvikas också av sniglar! Trivs i full sol och i halvskugga. Blommar från maj–juni månad och fortsätter så hela sommaren. Blir ca 30 cm hög och har en tendens att fröså sig flitigt.

Låga gräs

w8093
Foto: Kerstin Engstrand

Slokgräset, Melica altissima ‘Alba’, som är släkt med jättesloken, mötte jag för första gången på 1990-talet i Beth Chattos trädgård, då i kombination med vitbrokig astrantia. Det är ett ganska lågt gräs (45-60 cm högt) som gärna lyser upp halvskugga.  Axen liknar riskorn. Cleve West lät det möta kvannens blad, och det återfanns i flera andra trädgårdar i liknande kombinationer.

 Kruståtel

w0153

Kallas i USA för “Wavy hairgrass” och det är ett passande namn! Trivs i torr skugga men så fort lite dagsljus når axen så skimrar de i silvergrönt.

 Darrgräset fick oss att darra, årets “måste ha”-växt

w0079
Foto: Kerstin Engstrand

Sitt svenska namn, darrgräs, fick det för att minsta vindpust får axen att darra. Växer vilt i södra och mellersta Sverige och trivs i fuktig ängsmark men även i soligt läge i mager jord. Lär även gå bra i södra Norrlands kustland. Vanligast i trädgårdar är ‘Golden Bee’. Darrgräs är en utmärkt utfyllare eller “gardinväxt”. Kan direktsås i maj, eller förkultiveras i april. Blir ca 30–60 cm högt.

w089
Foto: Kerstin Engstrand

 Och så hundkäx!

Ja, i år igen, hundkäxet är ogräsfavoriten nummer ett på Chelsea men nu börjar några kändisar säga ifrån. Dock inte Monty Don som tar den i försvar. Men det ska sägas att han har den själv inte i rabatten utan på en äng. Och det är en väsentlig skillnad. Här syns den i Harrods trädgård, med digitalis och stäpplilja.

w0135
Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

BBCs populära programledare Monty Don tog sig tid att samtala trots direktsändning efter direktsändning. Foto: Kerstin Engstrand

SVT sänder repris på BBC:s serie om italienska trädgårdar, och det på bästa sändningstid, kl 20.00 på lördagar i Kunskapskanalen.

Och för alla ni som tycker om Montys kunniga och lågmälda programledarstil, samt BBC:s resurser, så frågade Kerstin Engstrand om Monty inte kunde komma till Sverige och göra en serie om svenska trädgårdar. Här kan du se hans svar:

 

 

 

 

 

 

 

 

Även Alan Titchmarsh kommer gärna till Sverige. Så SVT, dags för ett nytt samarbete med BBC, eller ITV, och inte bara med Skavlan?

Alan Titchmarsh är alltid lika glad trots att han inte längre får leda BBCs satsning på Chelsea Flower Show. Foto: Kerstin Engstrand

Alan Titchmarsh är alltid lika glad trots att han inte längre får leda BBCs satsning på Chelsea Flower Show. Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

BBCs programledare Monty Don var upprörd. Han stod precis bredvid mig och hade en intensiv diskussion med The Royal Horticultural Societys domare James Alexander-Sinclair. Om vad då?  Jo, att publiken tyckte att det var omöjligt att förstå varför vissa trädgårdar som syntes perfekta “bara” fick förgylld silvermedalj, medan andra som höll samma standard, fick guld. James hade inget emot att Monty tog upp ämnet, snarare tvärt om. Och framhöll att det ibland, precis som betygen i vanlig skola, kan vara hårfint mellan ett högre eller ett snäppet lägre betyg. Att någonstans går gränsen. RHS använder sig av ett poängsystem som alla designers och anläggare är väl insatta i. Ett av kriterierna  är vad man angivit i sin ursprungsplan. Man får inte avvika för mycket från den och om man gör det måste man ha ett mycket giltigt skäl. Ett sådant exempel är när Londons vattenverk sade nej till att placera ut två tunga pilträd i Dan Pearsons trädgård. Deras diskussion fortsatte sedan i direktsänd tv. Men en viktig bedömningspunkt är växternas kvalité, de ska vara friska, välskötta och av rätt storlek.

James Alexander-Sinclair  håller hårt om kuvertet med alla medaljer. Foto: Kerstin Engstrand
James Alexander-Sinclair håller hårt om kuvertet med alla medaljer. Foto: Kerstin Engstrand

En som öppet i direktsändning uttryckte sin känslor, att han var djupt besviken när han mottog sin medalj (förgylld silver), var Clifton Nuseries ägare Matthew Wilson. Han är välkänd i växtsammanhang och har även arbetat som domare för RHS. I år gjorde han för första gången en egen trädgård, det var “The Royal Bank of Canada Garden”. The Royal Bank of Canada var med för första gången förra året, 2014, och anlitade då en mycket ung designer. 2014 fick de guld så förväntningarna på den mera etablerade Matthew Wilson var enorma. Skulle han klara pressen och leverera?

Och du som undrar varför en bank skapar trädgårdar på Chelsea Flower Show så är orsaken att denna bank är djupt engagerade i jordens vattenbehov. Därför är vatten, främst gråvatten, ett tema deras trädgårdar alltid har.

Personligen tyckte jag mycket om Matthews trädgård. Den hade sina kvalitéer, men förmodligen så var jag mest förtjust i möblerna. De var onekligen mycket vackra men jag glömde provsitta dem. Så hur bekväma de är kan jag inte uttala mig om. Hans idé var att denna trädgård inte skulle ha några raka linjer alls. Mitt öga retas dock av vattentrappan som i mitt tycke  hade fel proportioner. Den störde trädgårdens balans. Döm själva, här kan du titta närmare på Matthews trädgård:

Ännu en trädgård som publiken tyckte var värd en guldmedalj, sponsorn M&Gs trädgård kallad “The Retreat”. Denna var väl den mest “klassiska” Chelseaträdgården av alla. I år var det 15 stora trädgårdar varav 7 fick guldmedalj, 7 förgylld silvermedalj och en fick enbart silver. Ingen bronsmedalj delades ut, ej heller inget brunt kuvert (=ingen medalj alls). Det indikerar i sig att standarden var ovanlig hög i år. Men det är för en designer för en stor trädgård guld som gäller. Och då är inte förgyllt silver lika bra… Designer var Jo Thompson. Jag tycker formen var klumpig, särskilt huset. Det skulle vara inspirerat av Vita Sackville-West skrivarlya i Sissinghurts berömda torn men formen var ljusår från originalets.

Företaget ‘L’Occitane var för tredje gången med på Chelsea Flower Show. Som alltid med ett franskt tema. I år hade man valt den unge, och i Frankrike boende, designern James Basson. Här var det inga diskussioner om medaljen, det blev GULD. Utan nu var det diskussionen om inte just denna trädgård skulle ha fått titeln Best in Show. Det tyckte Monty Don och delvis håller jag med honom. Detta var ett konstverk.  Förutom superb plantering var den även ett mästerverk i konstruktion. Det är inte lätt att anlägga en trädgård som ligger under marknivå.

Budskapet var, att man ville lyfta fram att många trädgårdar som är viktiga för parfymframställningen i Grasse, numera förfaller.

Men skulle den då blivit Best in Show? Kanske, men Dan Pearsons trädgård var också suverän. Monty Dons motivering var att denna var en trädgård, och att Dan Pearsons inte var det.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...