Taggar Inlägg "Perenner"

Perenner

Sarah Eberele med 2022 års guldmedalj "på säkert" ställe. Foto: Kerstin Engstrand

Andy Sturgeon och Sarah Eberle är två av flera verkliga Chelseaveteraner. Dessutom ytterst priebelönta. Sarah är en klass för sig, hon är den enda som fått alla de olika slag av utnämningar man kan få och dessutom i alla de olika kategorierna.

De fick 2022 guld – förstås. I år bjöd de på lite annorlunda trädgårdar än vad de vanligtvis brukar skapa. När det gäller titeln Best in Show i kategorien Show Gardens låg Andy med sin trädgård och bäverträdgården på samma antal poäng. Så då fick domarna välja. Mer om bäverträdgården kan du läsa här. Sarah var Sarah någon poäng efter. De kan sina saker!

Till vänster detalj från Sarahs, till höger från Andys:

Trädgårdarna var lika stora, 12 x 22 meter och som alla idéträdgårdar byggs de upp under tre veckor med byggstart runt Valborg.

The Mind Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Andy Sturgeon Konstruktion: Crocus Sponsor: Mind och Project Giving Back

The Mind Garden är tänkt för att skapa kontakt, med varandra, med en själv och med växter. Mängder med halvmåneformade låga murar skapade ett tempo men också ett lugn. Man såg varandra och man var även delvis dold. Flödet görs sig bäst på film, stillbilder gör den inte rättvisa.

Stora gräs, som Celtica (Stipa) gigantea, jättefjädergräs, dyker upp lite var stans och skapar både en aha-upplevelse som rörelse. Man förnimmer vinden.

Murarnas sträva yta förstärker växtlighetens frodighet. De inbjuder även till beröring samt avger värme. Flera sittplatser finns i anslutning till murarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Daggros, Rosa glauca och vallmon Lauren’s Grape återkommer flitigt i trädgården. Lauren såg vi i flera trädgårdar – en verklig favorit bland trädgårdsdesigners.

MEDITE SMARTPLY Building the Future

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Sarah Eberle Konstruktion: Landform Consultants Sponsor: MEDITE SMARTPLY

En urskog på Chelsea? Sarah Eberele är skicklig på att tänja gränser. Plötsligt stod man inför något annorlunda, stort, gigantiskt stort och frodigt. Växtmaterialet var typiskt brittiskt men känslan som skapades var regnskog.

Det såg ut som en grotta gjord av sten, kanske skiffer? Kommer färgen från järn? Hur klarar man av att bygga något så stort och som ser så tungt ut? Frågorna dök upp. Så kom svaret – det är MEDITE SMARTPLY- och vad är det ? Jo ett modernt material gjort av – trä!

Man kände sig liten. Se på bilden ovan så ser du proportionerna. Uppe på toppen växte en tall. Till höger skymtar en damm.

Dessutom hörde man porlande vatten. Ett vattenfall!

Men också lite romantik. En honungsros i en tall:

Foto: Kerstin Engstrand

Baksidan av vattenfallet såg ut så här:

Foto: Kerstin Engstrand

Det känns som en skog. Det är en skog! Saknas nästan bara John Bauers tomtar och troll. Denna idéträdgård har Sarah skapat för sig själv. För sin egen utveckling. Sarah har varit verksam som trädgårdsdesigner och landskapsarkitekt nu i cirka 45 år. Hon är känd för att tänka utanför boxen men detta hade nog få tänkt sig. Detta är drama. Helt fantastiskt dramatiskt.

Här några fler detaljer, återigen samma trämaterial:

Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick guldmedalj och pris för bästa konstruktion i kategorin Show Gardens. Och allt på 12 x 22 meter! Det ni, detta är skicklighet ut i fingerspetsarna!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En som i regel alltid brukar vinna guld och publikens favoritpris och är en välkänd mästare på just cottage gardens. En som var på Chelsea för första gången och siktade på guld men fick “bara” silver. Fick dock revansch när publikens favoritpris tilldelades. Vilken av dem var bäst på perenner? Läs och se själv:

The Perennial Garden ‘With Love’

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Richard Miers Konstruktion: Stewart Landscape Construction Sponsor: Perennial – Helping People in Horticulture Storlek: 10 x 22 m. Fick silvermedalj och publikens favorit.

Det var en vacker trädgård men vad som gjorde att den stod ut lite extra var detta av Alfred Lord Tennyson:

If I had a flower for every time I thought of you

Den föll man för! Trots att skylten var en neonskylt och upptog fonden. Dessutom så uttalade Richard det så fint. Ofta ser man ett längre citat: “If I had a flower for every time I thought of you…I could walk through my garden forever.” Sponsor till denna trädgård var Perennial, en 183 år gammal välgörenhetsorgansiation som stöttar trädgårdsarbetare som har drabbats svårt ekonomiskt.

Foto: Kerstin Engstrand

Utformning var klassisk men med de moderna inslagen, som ljusskylten och sittmöblerna lyftes dess design att bli mera elegant. Skulpturer bidrog också till den känslan men det var en “sval” trädgård trots mängden växter. Avenbokshäckar ramade in.

Foto: Kerstin Engstrand

Som “tak” fanns åtta hagtornsträd alla elegant plattan i formen. Skulpturerna är skapade av Tom Stogden och Jack Eagan.

Foto: Kerstin Engstrand

Även fyra flergrenade papegojbuskar, Parrotia persica, som verkligen är mycket odlingsvärda och rubriceras som ett framtidsträd fanns planterade. Dock är de som vackrast på hösten. Mer om papegojbuske kan du läsa här.  

Foto: Kerstin Engstrand

Richard var inte helt glad över silvermedaljen men fick i slutet av veckan pris som publikens favorit.

Som god tvåa i publikomröstningen kom The RNLI Garden skapad av Chris Beardshaw (se mera här nedan) och på tredje plats bland publikens favoriter kom Morris & Co av Ruth Willmott som du kan läsa om här.

The RNLI Garden – Chris Beardshaw tog guld – igen!

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Chris Beardshaw Konstruktion: Cultura Group, EGIDOS och James Gray

Sponsor: Royal National Lifeboat Institution och Project Giving Back Storlek: 10 x 22 meter.

Jag har slutat hålla räkning på hur många guldmedaljer Christ fått under åren. Hans design är alltid ett säkert kort. Vad som kännetecknar hans design är dels mängder av perenner men han var också tidig med att införliva konst i form av skulpturer eller prakturnor.

Foto: Kerstin Engstrand

Årets trädgård var skapad för RNLI, Royal National Lifeboat Institution. En viktig detalj var lampan i byggnaden. Just en sådan lampa används på land för att man ska hitta hem. Paviljongen var byggd i ek.

Foto: Kerstin Engstrand

Stenläggningen var också en klass i sig, vacker att titta på och skön att gå barfota på! Purbecksten och är en sten som man brutit sedan romartiden. En kalksten som fått sitt namn efter ön Purpeck i Dorset.

Tall och Kinesisk alm, Ulmus parvifolia, var två stora träd som fanns med, träd valda för att de förr, i början av 1800-talet, användes vid livbåtsbyggande.   

Hantverk in minsta detalj!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Purpurlysing var en växt som man såg i flera trädgårdar, här kan du läsa mer om den: 2014 RHS CHelsea Flower Show: Purpurrött .

Foto: Kerstin Engstrand

Och på Chris hemsida anges hans gedigna erfarenhet. Titta bara på antalet medaljer!

Imponerande!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Ruth Willmott Konstruktion: Garden Builders Sponsor: Morris & Co. Trädgården fick guldmedalj och var 10 x 20 meter stor.

William Morris är än idag ett välkänt namn. Hans mönster är fortfarande storsäljare och återfinns även på koppar. Särskilt två är i ropet, det med pilblad och det med smultrontjuven. Så när det blev dags att visa upp Morris på Chelsea Flower Show 2022 så var dessa motiv självklart med. Pilmönstret mera uppenbart än smultrontjuven.

Foto: Kerstin Engstrand

Här fanns även vatten, vatten finns i regel i de flesta idéträdgårdarna i någon form. Då han alltid bott i närheten av floden Thames blev ett inslag av vatten extra viktigt. Ruth tolkade in vattnet som tre smala kanaler.

Foto: Kerstin Engstrand

De var dekorerade med pilbladsmönstret Willow Bough och färgvalet blev en mörkt röd färgton, nästan som venezianskt rött. Allt metallarbete är laserskuret.

Ett annat känt mönster “Trellis”, som lär ha varit hans första, ett tapetmönster daterat 1862, blev förebild till trädgårdens form.


Och var var då smultronen? Jo de fanns finurligt planterade längst fram.
Dessutom så låg platsen där hans första mönster trycktes inte långt ifrån Chelsea Flower Show.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så tidigt på tisdagsmorgonen kom guldmedaljen!

Salix, pil återfanns i olika former men även som flätad skärm i trädgårdens bakre del. Nu ska man vara mycket försiktig med att plantera pil i en privat trädgård. Dels växer pil oerhört snabbt men är också känt för att nässla sig in i vattenledningsrör varför många kommuner nu inte längre planterar pilträd i tätbebyggd stadsmiljö.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Saknar du något eldigt i trädgården? Kanske något som är mera sofistikerat, det vill säga ingen växt som blommar i stora blaffor utan mera diskret och elegant? Då är en växt i Bistorta (tidigare Persicaria) något att satsa på.

Men lugn, den finns även i rosa och diskret vitt. Och alla har de smala blomax.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När Chelsea Flower Show 2021 gick av stapeln, äntligen efter det att maj 2020 blev inställt och likaså maj 2021 så blev det då en höstversion i september 2021. Och vilken växt dominerade? Jo, ormroten!

I Sverige är det vanligen två sorter som är vanligast, en låg och en hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bergomroten, Bistorta affinis, blir cirka 20 cm hög och kan oftast ses täcka hela mattor. Den blommar i regel i juli och augusti.

Blodomrot, Bistorta amplexicaulis, kan bli hela 100 cm hög och brukar börja blomma i juli och fortsätter så tills frosten tagit sitt grepp om trädgården.

Alla ormrötter trivs i soligt läge, halvskugga är oftast också okey. Dock vill de växa i lätt fuktig jord och väldränerat.

Man brukar ange att blodomroten har härdighet C, dvs övervintrar ibland medan bergomroten har härdighet B, den övervintrar vanligen i väldränerat läge. Just detta med väldränerat och lätt fuktig jord brukar vara den ömma punkten. Just detta krav på växtplats är som den växer i dess ursprungliga form, i Himalaya.

Blodomrot, Bistorta (tidigare Persicaria) amplexicaulis ‘Firetail’ och förstås minglandes med dekorativa gräs:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta är troligen blodomroten ’ Fat White’:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En storblad flammande växt i allt från svagt gult till mörkaste purpur tog hem priset som Årets trädgårdsväxt 2021. Det var amerikanskt judasträd, Cercis canadensis ETERNAL FLAME (NC2016-2′). Jag har inte sett den växa här i Sverige men troligen kommer nog några testodla den så snart de får syn på den. För den är magnifik! Den är framtagen 2010 av North Carolina State University. Som du ser av bladen på bilden nedan så är namnet den fått mycket passande.

Denna är en korsning mellan Cercis canadensis ‘Ruby Falls’ och C. candadensis ‘JN2’ THE RISING SUN som båda är kända här Sverige. ETERNAL FLAME är patenterad, PP28627.

Den blir ett litet träd, cirka fem meter högt men jag skulle nog se till att den istället växer som en buske.  Det vill växa i full sol och i väldränerad men lätt fuktig jord. Det påtalas särskilt att detta är ett träd som inte gillar att flyttas så det ska planteras där det kan växa hela tiden.

Blommar som alla judasträd på våren med starkt ceriserosa blommor direkt på grenarna. Troligen härdigt till och med växtzon 2 som de andra i Sverige förekommande namnsorterna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Allium ‘Lavender Bubbles’

Som tvåa kom en ny allium som en ny variant av Millenium:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Semponium ‘Sienna’

På tredje plats kom en ny taklök som kombinerar Sempervivums härdighet med trädtaklökens Aeoniums utsökta form. Resultat blev:  x Semponium ‘Sienna’ . Den lär klara -4°C vilket är bra för en trädtaklök medan mina vanliga Sempervivum klarar sig bra under ännu kallare vintrar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba 'Prairie Glow' med flicköga 'Fire & Twister' Foto: Kerstin Engstrand

Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’, falsk solros kallas den också för på engelska, var en av växter som syntes på flest ställen på världens första höstversion av Chelsea Flower Show som gick av stapeln i september 2021.

I Sverige tror många att dagöga är ettårig men den är en perenn. Den klarar av att övervintra men den vissnar alltid ner över vintern. Men på våren skjuter den nya skott igen så det gäller även att ha koll på växtplatsen för andra som gärna hittar den då den på våren är sniglars och snäckors favoritföda.

Dagöga vill växa i full sol. Den brukar börja blomma i augusti och fortsätter så långt in på hösten. Vissa somrar kan den även börja blomma i juli. Som alla höstblommande växter ska nya plantor planteras på våren.

Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’. Foto: Kerstin Engstrand
Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’. Foto: Kerstin Engstrand

Att just denna flicköga med sortnamnet ’Fire & Twister’ heter som den gör beror på dess rika färgbredd. Insekter dras som magnet till blommorna vars färger brukar bjuda på ett eldigt skådespel i brända toner, som orange, gult och ibland även en lättare röd färgton.

Till det pricken över i:et – bladverket som går i mörka pupurpurtoner. Det är en mycket trevlig växt!

Där den trivs så trivs den så räkna med att dela den vartannat år eller vart tredje.

En planta blir ca 75 cm hög och planstavståndet ska vara 60 cm.

Det finns liknande sorter som man kan dra upp från frö, som ‘Bleeding Hearts’. En fördel med frösådda plantor att de oftast blommar första året.  Dagöga sås inomhus i vanlig rumstemperatur och plantorna måste avhärdas innan de planteras ut. Vanligen bör man så dem senast i mars för blomning samma år men ibland lyckas man även med senare sådd i april och maj.

Vild växer dagöga i de östra och centrala delarna av Nordamerika. Man brukar säga att dess hemtrakter är från Saskatchewan till Newfoundland (som kanadensarna uttalar Newfinland) i Kanada men också ner mot heta Texas.

Det finns även en svagt gul dagöga, sorten ’Summer Sun’ som mera liknar ett mellanting mellan jordärtskockans blommor och en pytteliten solros.

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba 'Prairie Glow' .  Foto: Kerstin Engstrand
Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba ‘Prairie Glow’  med flicköga ‘Fire & Twister’  Foto: Kerstin Engstrand

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba ‘Prairie Glow’ är en härligt överraskande växt som lätt byter skepnad när den börjar falna. Det är en växt som absolut väcker uppmärksamhet – och glädje.

I regel är två blommor på en och samma planta inte identiska! Dock underbart är kort, det är sällan den blir en trogen och långlivad växt i din trädgård. Plantera den tillsammans med dekorativa växt och då har prärielooken i ett nötskal.

Foto: Kerstin Engstrand
När den börjar vissna så får den en rustikare charm. Foto: Kerstin Engstrand

Växtplatsen ska ligga i full sol eller i halvskugga. Trefliksrudbeckian brukar börja blomma i slutet av juli och fortsätter långt in på hösten. Kan bli över en meter hög, oftast runt 120 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Black Jack , på bilden ovan, är en annan trefliksrudbeckia. Den är stramar i färgen, guldgul med svart öga.

Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa 'Henry Eilers'.  Foto: Kerstin Engstrand
Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’. Foto: Kerstin Engstrand

Prärierudbeckian, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’är den tredje man såg ofta. Den är mera stram, den strålande gula färgen med de ytterst smala kronbladen gör att den ger ett lite metalliskt intryck. Kan bli riktigt hög över en meter, oftast 150 cm och är en suverän snittblomma. Den lära klara temperaturer ner till minus 20 grader men det är ytterst sällan man överhuvudtaget ser den i svenska trädgårdar.

Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa 'Henry Eilers'. Foto: Kerstin Engstrand
Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

 

 

 

Cobaea pringlei CD&R1323. Foto: Kerstin Engstrand

Äntligen fick jag tag på den! Lyckan var total, tre plantor kom med posten.

Äntligen skulle min trädgård fyllas med denna vigorösa klättrare vars blommor är mera avlånga, mera eleganta än dess släkting klockrankan. Som jag har jagat den!

Efterlängtat paket! Foto: Kerstin Engstrand
Efterlängtat paket! Foto: Kerstin Engstrand

Men plantorna såg inte roliga ut. Det var inte mycket till liv som skymtade. Varför undrar du? Jo, Cobaea pringlei vissnar ner på hösten och något grönt visar sig inte förrän sent på våren.

Tre krukor som vårdades ömt. Två visade sig vara vid full vigör medan den tredje tyvärr drabbades av ett stort angrepp av sorgmyggor och tynades snabbt bort.

Foto: Kerstin Engstrand
Med lite växtljus så börjar plantornas blad få en grön ton. Foto: Kerstin Engstrand

Det är egentligen en skandal att denna ska vara så svår att få tag på! Att den är relativt ny, den hittades 1991, kan delvis förklara bristen i handeln men de plantjägare jag talat med anger att den är svår att föröka. Den förökas med rotskott.

James Compton Foto: Kerstin Engstrand
James Compton Foto: Kerstin Engstrand

Det var trion James Compton, John D’Arcy, och Martyn Rix som fann den i Mexikos nordöstra delar.  Blommorna kan bli hela åtta till tio centimeter långa samt på en sommar blir en planta snabbt sex meter hög. Liksom dess släkting klockrankan är den en lätt klättrare.

Men den trivs bra i kruka! Och det är i september den börjar blomma och fortsätter tills stark frost nyper tag i blommorna. Som äldre planta börjar den blomma succesivt tidigare och kan efter några år om sommaren blir varm slå ut sina första blommor redan i mitten av juli.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

För visserligen anges den vara härdig – i Mexiko men även i Holland och i södra England har flera fått den att övervintra. Den vissnar ner under vintern för att skjuta nya skott på senvåren. Jag tar in mina plantor men bor du i växtzon 1 kan du chansa att få den att övervintra men täck den gärna med ett lager löv.  Det finns dock uppgifter att plantor har överlevt snörika vintrar med minus 25 grader. Markera plantorna väl så att du inte missar dem när de skjuter nya skott på senvåren, i april eller ibland så sent som i slutet av maj eller början av juni.

Första blomknoppen på g! Foto: Kerstin Engstrand
Första blomknoppen på g! Foto: Kerstin Engstrand

När du hittar plantor är de i regel nämnda som Cobaea pringlei CD&R1323 vilket du kan skymta på en av etiketterna på bilden med växtljus. CD&R står för James Compton, John D’Arcy, och Martyn Rix och det var dessa växtjägares växt nummer 1323. Vad som inte anges men som är underförstått med denna angivelse är att de hittade den under deras expedition till östra delen av Sierra Madre i Mexiko och årtalet var 1991. Det var James som fann den väl omslingrande ett träd på en höjd av 1500 m.  Pringlei är till ära för den amerikanska botanisten, plantjägaren och plantskolelisten Cyrus Guernsey Pringle (1838–1911).

Får du tag på en planta eller två så köp dem! De brukar inte kosta så mycket, vanligen är priset i Europa på mellan 75 till 150 svenska kronor. En planta blir ledigt tre meter hög på en sommar, i Mexiko i regel sex meter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mjöl, målarfärg, potatismjöl - vad har drabbat mina zucchini? Det är mjöldagg! Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så ser det ut som någon gått runt i trädgården och skvätt vit målarfärg. Särskilt på de stora pumpa- och zucchinibladen märks det tydligt. Tittar man närmare kan man även se att ärter, dahlior, astrar, temyntor och andra växters blad har en svag gråvit hinna.

Inte snyggt.

Men vad är det?

Det är mjöldagg, en svampsjukdom som oftast dyker upp på sensommaren och början av hösten. Angreppen börjar som små vita fläckar som snart sprider sig och ser ut som någon hällt vit målarfärg på bladen. Du vet som utspädd målarfärg. Och det är på bladens ovansida angreppen sker.

Är det en farlig svampsjukdom? Nej.

Går den att bli av med? Ja, delvis

Kommer den tillbaka varje år? Det beror på vädret och hur motståndskraftiga just dina växtsorter är.

Vi kan börja med historiken: Detta är en urgammal sjukdom, den lär till och med vara omnämnd i Gamla testamentet!

Vad mera? Det finns otaliga arter, över 400 olika mjöldaggssvampar. Lägg där till otaliga underarter. Lejonparten är specialiserade på ett visst växtsläkte. Aster, temynta, rosor är några som drabbas av egna sorter av mjöldaggssvampar.

Men få nu inte panik!

2018 var ett riktigt mjödaggsår!

Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand
Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand

Numma för mjöldagg är soligt och torrt väder med en del vind. En typ av väder som få av oss förknippar med just svampsjukdomar. Vind, särskilt stark vind stressar växterna vilket gör dem lättare mottagliga för mjöldagg. Mjöldagg är så finurligt konstruerad att sporerna har vatten med sig vilket medför att de inte till skillnad mot andra svampsjukdomar behöver vänta på regn. Det är dock sällan mjöldagg verkligen förstör en växt. Vanligen märker man mjöldagg i augusti månad, tillväxten sker oftast nattetid och under augusti månad brukar även morgondagg vara vanligt vilket tillför extra fukt.

Efter ett tag, en bit in i september, brukat det vita luddet ändra form och färg, det liknar nu mera filt än färg och är mera brunt än vitt. Då ser det rejält fult ut. Har du inte reagerat tidigare så kommer du göra det nu.

Tittar du nu riktigt nära, kanske med lupp eller mikroskop eller om du har riktigt bra syn kan du se små svarta prickar och det är sporgömmor. Mjöldaggssvamp övervintrar antingen på växten som sporer eller som mycel i framför allt knoppar och unga skott.

Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en långs ommar och av mjöladggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en lång sommar och av mjöldaggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Efter ett tag börjar bladen gulna och vissna. I september brukar vi inte direkt reagera på att en zucchiniplantas blad vissnar men om temyntans blad blir tidigt gula så brukar vi lägga märkte till det. Svampsporerna förstör bladens förmåga att ta emot solljuset, de ligger ju som en hinna på bladens översida.

Går mjöldagg att förebygga?

Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand
Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand

I och med att mjöldaggssvampsporerna sprids med vinden under sommaren och övervintrar i växternas knoppar så är det många som undrar, går mjöldagg att förebygga?

  • Ja, genom att välja sorter som är mera resistenta mot mjöldagg.
  • Växter som mår bra, som har en bra närings- och vattentillgång klarar sig bättre. Täckodling med exempelvis gräsklipp är ett enkelt och bra sätt.
  • Har du växter som du vet är mycket mottagliga så undvik att odla dem där växtplatsen är torr och ligger i gassande sol. Känsligast är de växter som övervintrar, perenner som temynta och aster. Ettåringar som zucchini är lättare då de inte övervintrar.
  • Granska regelbundet dina växter.

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Huskurer

En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant' kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand
En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant’ kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Bikarbonat är ett annat knep som också är godkänt som bekämpning vid kravodling. Sommaren 2018 testade jag olika förebyggande blandningar som sprutades på bladen. Det var bland annat bikarbonat, mjölk och Kumulus. Behandlingen går ut på att bladytan ska bli mindre attraktiv för mjöldaggssvampen. Man måste spraya lösningen på bladen upprepade gånger och glöm inte att se till att även bladens undersidor även täcks. Medlet sprayas ut när det är torrt ute och allra helst på morgonen.

På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten.  Foto: Kerstin Engstrand
På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten. Foto: Kerstin Engstrand

Börja redan när de första små fläckarna syns. Du måste upprepa behandlingen flera gånger, minst var tionde dag, oftast tätare, minst en gång i veckan. Här är de fem olika huskurerna jag har testat:

  1. Blanda 2 tsk bikarbonat ut i 10 dl vatten och för att få bättre spridningseffekt brukar man tillsätta antingen såpa eller rapsolja, 2 tsk såpa/rapsolja.
  2. I stället för bikarbonat kan man ta bakpulver, bikarbonat är nämligen en substans i bakpulver.
  3. Ett annat tips kommer från Göteborgs Botaniska trädgård. De tipsar om att blanda 3,8 liter vatten med 1 msk bakpulver, 1 tsk diskmedel och 2,5 dl mjölk.
  4. Svavel är ett annat knep, svampsjukdomar tycker inte om svavel och på marknaden finns Kumulus som ofta används till att bekämpa krussjuka på persikor.
  5. Jag testade även ett milt ansiktsvatten, ett tips som florerade på Facebook. Det fungerade bättre på min egen hud än mot mjöldagg.

vvkumulus

Fick behandlingen någon effekt?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som det syns på bilden var pumpaplantan mycket angripen, den var mera vit än grön! Även om testet med de ovan angivna började lite sent så visst syntes viss effekt, särskilt de delar som hade behandlats med bikarbonatblandningen.

Är det värt det? Nja, nej. 2018 var ett extremt år och jag har aldrig tidigare haft sådana angrepp och inte heller efter 2018.

Och så länge mjöldaggen bara angriper lite lätt och det inte direkt påverkar skörden bryr jag mig inte. Men det var roligt att testa de olika knepen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små frön kan bli något så härdigt och välformat!  Taggtaklöken är en trevlig växt att så och den sås med stor fördel i januari eller i februari.

Sempervivum heuffelii är dess vetenskapliga namn. Semper för att den är långvarig, den tål en rejäl svenska vinter!

Sötast är småplantorna som bara är någon centimeter i diameter medan de fullvuxna plantorna har en annan mera grafisk skönhet.

Taggtaglök heter den för att i bladspetsarna sitter små taggar, inte vassa men de lyser som silver.

Efter ett par år så bildar plantan nya plantor, mellan bladen!

Bjuder sommaren på riktig torka kommer den med tiden att blomma. Då med blommor som sitter på höga stjälkar, ett vanligt sätt för fetbladsväxter att blomma på. Blommorna i sig är ljust gula.

Taggtaglöken är ytterst torktålig och trivs i en mur eller i en torr slänt.

 

Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand
Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna sås på ytan, de ska inte täckas. Använd så/kaktusjord ( är samma jord, det brukar stå så/kaktusjord på förpackningen).

Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand
Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är inte den bästa men efter 14 dagar brukar ett antal frön ha grott. Då syns knappt de små plantorna, de ser ut som pyttesmå gröna sandkorn.

Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand
Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand

Men det är tuffa små plantor. De växer på sakta men säkert. Sådda i januari kan de planteras ut i juni:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I september har de vuxit till sig ännu mer och ytterbladen har nu fått en lätt chokladbrun ton:

Utplantering i juni! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och efter ytterligare ett år, efter en vinter och två somrar har den lilla fröplantan blivit så här stor och fin:

Taggtaklök, rolig att så själv!  Foto: Kerstin Engstrand
Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beesia. Foto: Kerstin Engstrand

Lundens diskreta skönhet. De blanka bladen, det diskreta dagsljuset som söker sig ner bland trädens grönska får bladen att skimra.

De vita blommorna inbjuder en att lägga sig på alla fyra för att njuta av dem så där lite extra. De har en märklig förmåga att få en att känna att världen står stilla. Har man tur så blommar de länge, från slutet av juli till en bra bit in på hösten. Bildens blommor är fotograferade just en höstdag, i slutet av september.

Bladen ser fuktiga ut utan att vara det, de ser även lite läderaktiga ut. De är onekligen viktiga för växtens uttryck, tittar man riktigt nära ser man att bladen har som små taggar längs kanten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Beesia calthifolia är det vetenskapliga namnet, beesia kallar vi den helt enkelt på svenska.

Beesia blir när den trivs som högst cirka 30 cm hög. Den vill växa fuktigt men inte vått, det ska vara väldränerat. Halvskugga är bäst.

Den härstammar från södra Kina och norra Burma, för säkerhets skull bör den vintertäckas, särskilt om dina plantor är nyplanterade. Våra vintrar skiftar ju ganska bra numera. Mina brittiska vänner säger att den kan luras, att den kan vissna ner men komma tillbaka igen på våren så räkna inte ut den i första taget! Det finns även Beesia som härstammar från Sapporo, Japan och kan du få tag i några av dessa är det en bra investering då de är härdigare än andra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På hösten kan man finna att den bildat frökapslar, som också de är hjärtformade!

Beesia planteras bäst på våren. Skulle du få ett rejält bestånd så är även våren en bra tid att dela på plantorna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...