Taggar Inlägg "Snittblommor"

Snittblommor

Festlig och elegant bordsdekoration: Som snittblommor i glas av olika former och storlekar ser krämfärgade julstjärnor särskilt vackra ut. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

En jul utan julstjärna på soffbordet är för många ingen jul, den är ett lika stort måste som julgranen. Märkligt kan man tycka då den först nådde Europa i början av 1900-talet och här i Sverige fick den sitt stora genombrott på 1960-talet. Dess ursprung är Mexiko där den växer vild och kan bli ett hela fem meter högt träd. Många av oss har också njutit av liknande jätteexemplar när vi har semestrat på Kanarieöarna och Madeira.

I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba.  Foto: Kerstin Engstrand
I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba. Foto: Kerstin Engstrand

I Mexiko kallas den för “Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blommor och i USA kallar man den poinsetta. Om man är hängiven läsare av Patricia Cornwells böcker om superrättsläkaren Scarpetta, som bara i enstaka undantag påtar i jorden, så är man van att läsa om poinsettor, de är hennes klassiska julpresent. Pointsetta är för övrigt det namn som även fransmännen använder. Namnet Poinsetta kommer från USA:s första ambassadör i Mexiko, Joel Poinsett som på 1830-talet lyckades stjäla med sig några sticklingar till USA där den sedan spreds vidare till botaniska trädgårdar och för att sedermera förädlas. Så nog passar den i kriminalromaner allt! Med den bakgrunden kan man också tycka det märkligt att den blivit en julblomma.

Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

Men den aztekiska mytologins berättelse om hur julstjärnan fick sin klassiska röda färg är troligen, förutom färgen och den stjärnliknande formen, som gör att den så förknippas med julen. Den röda färgen lär ha kommit till när en gudinna dog av brustet hjärta, hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var också aztekernas heliga färg och jultsjärnan blev symbol för renhet. Högbladen kom att användas som rött färgämne och den vita mjölkliknande växtsaften som febernedsättande medicin.

Glittrande jul
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:   Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:
Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

I slutet av förra årtusendet, runt 1997, blev julstjärnan dekorationstrendig! Då fick den en ny skepnad, så långt ifrån den klassiska julblomman man kunde komma, spraymålning och glitter blev en ny giv, kungsblå med silverglitter eller röda med guldglitter gjorde entré. Ministjärnorna kom också och öppnade upp för nya användningsområden. I år är de tillbaka, både de glittrade och de små!

Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present.
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

 

Det är främst unga konsumenter som tycker om de många och oftast roliga användningsområdena som finns för julstjärnan. Intresset för riktigt stora exemplar ökar också, stora som man föredrar i USA. Årets vita höststjärna Princettia, liksom de rosa och röda, är också en stor succé.

Julstjärnan finns också i kanel, aprikos, rosa samt melerad, spräcklig och tvåfärgad. En julstjärnas gröna blad kan vara mera intressanta än högbladen, ekbladsformade, runda eller mera spetsiga än de klassiska.

Och som sagt, 1997 års populära är återigen populära, 20 år senare.  I år lär vi köpa 4 miljoner julstjärnor, mot cirka 9 miljoner 1999. En sak är säkert, överallt finns de och om Ture Sventon hade varit i farten hade han säkert sagt: Julstjärnor, ständigt dessa julstjärnor.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: K. Engstrand

Ishotellet i Jukkasjärvi strax utanför Kiruna förändras efter ljuset. I strålande sol blir hotellet gnistrande vitt, ibland med en varmgul ton. I den blå timmen förändras hotellet återigen, och is- och snöblocken blir havsgröna. Ishavsfärgade. Varje år skapas hotellet på nytt, och varje vår smälter det sakta ner. Byggmaterialet kommer från älven som ligger alldeles bredvid. En mängd olika konstnärer skapar unika rum, som enbart finns under en vintersäsong. Det är en blandning av modern tid och sagokänsla. Om det är vackert? Ja, det har en slående enkelt och självklar skönhet som är svår att överträffa.

Kan det bli vackrare?

Vad händer om ishotellet smyckas med färska blommor?

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vår chefredaktör Kerstin Engstrand har, som enda journalist, varit med om en unik händelse. 21 florister från hela världen sammanträffade under en långhelg i ishotellet. Ishotellet gjorde ett undantag, under denna helg fick de möjligheten att låta blommor möta isen. Allt under floristen Per Benjamins ledning. Per är från och med 2015 ansvarig för blomarrangemangen i Stadshuset under Nobelbanketten.2002 blev han världsmästare i blomsterbinderi. Och under Nobelmiddagen den 10 december 2017 kommer is, nordiskt ljus, norrsken och blommor mötas igen.

Hur såg det ut en marsdag  2015? Se här:

 

Foto: K. Engstrand
Vita tulpaner kom att bli fleras självklara val. Den fransiga vita ‘Daytona’ är nästan lite frostig i sig. I en vanlig trädgård drar hon blickarna till sig, och på Ishotellet trivdes hon! Foto: K. Engstrand

 

 

Färska snittblommor möter isande kyla. Minus fem grader är “inomhus”-temperaturen, utomhus var det lite varmare, särskilt i solen. Ingen lätt temperatur att arbete i, särskilt när det krävs mycket finlir. Här ansas julrosor från onödiga blad. Så fort blommorna möter kylan inne i hotellet kommer de att inta sin position. Böjd, rak, krokig. Och går inte att ändra.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Blommorna blir “konserverade” av kylan.Varje grupp tolkade sin plats och snön och isens färger på sitt sätt. Varje plats hade sina specifika ljusförhållanden. Ranunkler och hyacinter möter här lavabeklädda grenar.

 

 

Bland de olika platser som valdes ut var en receptionen, vars madonna i renaste snö var gudomlig i sin renhet. Verket hette TODO MUNDO och var skapat av  Arne Bergh & Speto.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Det är onekligen något visst med blommor. De tre floristerna som fick madonnan hade ingen lätt uppgift. Men de visade verkligen att blommor ger liv, plötsligt fick snömadonnan en närvaro. Ranunkler, hyacinter och julrosor i ett gallerverk av kvistar omfamnas av madonnan. De fick fram en känsla av att madonnan håller något levande i sin famn, känslan av ett spädbarn i en vacker filt.

 

Varje grupp fick också skapa sina is- och snöblock. Bara det var en utmaning! Och den isklara isen bjöd på nya sätt att se växterna på.

 

Baren, där alla drycker serveras i glas av is, innehöll en gigantisk fisk,  “LOST AND FOUND”, av Jens Thoms Ivarsson, Tjåsa Gusfors & Maurizio Perron. Det var en plats som hade en annan utmaning än de andra, här är det oftast fullt med folk. Så blommorna fick inte vara i vägen.

wIMG9735
Foto: K. Engstrand

 

 

Här valde man att skapa en vas, i is, med matchande fiskfjäll. Det tog sin tid! Och en borrmaskin var mycket användbar när blommorna skulle placeras i isen.

wDSC0239
Foto: K. Engstrand

 

 

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand
wDSC5102v2
Isblå orkidéer, matchande turkosblå band och pärlor, martorn, tulpaner och nejlikor. Foto: K. Engstrand

 

Hotellet har ett mycket flitigt använt kapell, här hålls både gudstjänster som bröllop.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Kapellet fick en rustik välkomnande installation i blått och gult.

 

SECRET GARDEN, av Alessandro Falca & AnnaSofia Mååg, hade en enhörning i fonden. Kristallkronorna, av is förstås, är ett årligt återkommande inslag i huvudhallen.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vad händer med hallen när tre florister intar den?

Jo:

w195016
Foto: K. Engstrand

 

 

Den blev ännu vackrare! Några detaljer från detta mycket tidskrävande arbete. Denna plats var den svåraste av alla.

Floristernas arbeten utfördes i slutet av mars, och fick vara kvar och smälta ner med hotellet.

Av Kerstin Engstrand

 

Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand

Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.

 

Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.

Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?

Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination.  Foto: Kerstin Engstrand
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Raven
Design: Sarah Raven

Gå gärna ut i morgonrock!

Foto: Kerstin Engstrand

Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.

Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.

− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.

En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.

Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!

Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?

− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.

Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Purpurlysing är en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.

Två som harmonierar och en som bryter av.  Foto: Kerstin Engstrand
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand

Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ‘Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.

Rosenskära och Purpurlysning, Lysimachia 'Beaujolais' är ett samspelt par och så kommer då 'Champagne Bubbles' och stör ordningen.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ‘Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ‘Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära är också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ‘Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ‘Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.

Triss i blomning
w075756
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand

Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.

Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.

Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!"  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ‘Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand

En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.

Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.

Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.

Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.

Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.

Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.

− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!

w080904
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.

Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand

Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian  skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!

Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.

Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.

Limegrön törel och kungsblå iris. Foto: Kerstin Engstrand
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.

Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Guldbröllopsfärger

Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa 'Caradonna' med guldorange nejlikrot.  Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa ‘Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand

 

Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och till sist, vi kikar in i skjulet

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.

 

 

Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!

En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull.  Foto: Kerstin Engstrand
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trollhasseln blommar tidigt, oftast redan i januari i Skåne och i februari eller mars längre upp i landet. Foto: Kerstin Engstrand

Vårsolen bländar. Äntligen! Lusten på vackra buketter är stor men gör också stora hål i kassan. Men våren kommer med liv, det finns hopp! Med några drivna kvistar kompletterade med någon köpeblomma eller kanske från den egna trädgården, en julros, krokus eller rentav snödroppar, får man lätt en lyxig exklusiv litet blomarrangemang.

Trollhassel brukar blomma med snö på huvudet, oftast slår den ut redan  i februari. Kärt barn har många namn och trollhassel kallas i England för trettondagsblomma då den där oftast blommar på trettondagen efter jul.  Den anses frambringa de tre vice männens gåvor, guld, rökelse och myrra. Blommornas gula färg symboliserar guldet, doften som känns om man tar in en kvist symboliserar rökelse och barkens bittra ämnen myrra. Blommorna ser lustiga ut, som små gula rufsiga bollar. De är inte stora, ca 2 cm men så här tidigt på året syns de väl. Det finns två varianter av trollhassel som är vanliga i våra trädgårdar, kinesisk (Hamamelis mollis) och japansk (Hamamelis japonica). De trivs i humusrik, fuktighetshållande och något sur jord. Den kinesiska är dock bara härdig till zon 2 medan den japanska klarar väl zon 3. En fördel  med trollhassel är att du behöver bara ta in en liten kvist och den förgyller vilken bukett som helst.

Några vita julrosor och en liten kvist trollhassel, de gula färgerna tar upp varandra och förgylls av det marockanska glasets guld. Foto: Kerstin Engstrand
Några vita julrosor och en liten kvist trollhassel, de gula färgerna tar upp varandra och förgylls av det marockanska glasets guld. Foto: Kerstin Engstrand

Bäst går det att börja driva kvistar från slutet av januari, tar man dem i december eller början av januari brukar resultatet bara bli intorkade knoppar. Ju tidigare på säsongen desto längre tid tar det att driva kvistarna. Under den sena vårvintern dröjer det oftast bara en vecka innan knopparna börjar öppna sig. Titta nära, titta närmare – äppelträdets knoppar skiftar i lila innan de slår ut. En knotig moss- och lavbevuxen äppelkvist är ett konstverk i sig. Ibland hittar man långa syrenkvistar som har en elegant böjd form. Syrenens starkt gröna knoppar är vackra tillsammans med alla tulpaner men kanske allra vackrast med papegojtulpaner. Sökandet efter kvistar för drivning är en upptäcktsresa i sig, men observera att kvistar får man inte bryta i skog och mark utan att först fråga markägaren om lov.

Ta in kvistar för drivning successivt, de kan stå i en hink i tvättstugan eller källaren i väntan på användning. Ge dem en ny snittyta, gärna ganska lång, och ställ dem i hett vatten, ju hårdare kvist desto hetare vatten. Med hett vatten menas så hett det nu går att få i kranen, oftast 40–60 grader. För att få fräschare grönska kan man då och de ge dem en uppfriskande dusch med rumstempererat vatten.

Några korta kvistar forsythia och några snödroppar – ett arrangemang som älskas av alla. Sådana här miniarrangemang blir mycket uppskattade av mindre middagssällskap. Låt varje gäst få ett eget och ta det med sig hem. Kanske inte skålen, men väl innehållet som är lätt att lyfta upp där det står i sin bit oasis. Foto: Kerstin Engstrand
Några korta kvistar forsythia och några snödroppar – ett arrangemang som älskas av alla. Sådana här miniarrangemang blir mycket uppskattade av mindre middagssällskap. Låt varje gäst få ett eget och ta det med sig hem. Kanske inte skålen, men väl innehållet som är lätt att lyfta upp där det står i sin bit oasis. Foto: Kerstin Engstrand

 

Två kvistar och tre blommor, ibland räcker det med en kvist och en blomma. Glesa, luftiga arrangemang som låter kvistar och blommor komma till sin rätt. Våren är inte de stora, pompösa buketternas årstid utan inbjuder till mer sparsmakade arrangemang. En liten skål eller kopp kan rymma den mest raffinerande komposition. Vanlig grön oasis är då utmärkt att använda. Om man vill kan man dölja den med lite mossa, några vackra stenar eller snäckor, tulpanblad kan också böjas mjukt. Men några köpeblommor får komplettera så länge trädgården ligger inbäddad i snö. Köp bara dem som har knoppar som börjat bekänna färg.

För längre hållbarhet kan man skära av blommorna under vatten. Blommor med vit mjölksaft som julstjärna (och maskros) håller längre om man antingen doppar snittytan i salt eller bränner den lätt.

För arrangemang med enbart drivna kvistar utan blommor passar höga, smala vaser. Vasens form blir mer framträdande om arrangemanget står högt placerat. Ta en närmare titt på de där vaserna som du har förpassat högst upp i skåpet. Många av vaserna från 30-, 40- och 50-talen blir som nya med enkla kvistbuketter i. Eller varför inte börja leta i andrahandsbutiker och på loppis – där man kan göra fynd för ett par tior. Kombinationsmöjligheterna är många och ingen bukett blir den andra lik.

Av Kerstin Engstrand

Amaryllis är en tålig blomma, både när den växer i kruka och som snittblomma. Istället för julgardiner kan du hänga några i fönstret. För att få blomman att vara fräsch länge ska du då hälla lite vatten i stjälken men kontrollera att stjälken är hel så att inte vatten läcker ut på ömtåliga golv.

 

 

Har du ett vackert skrin blir det fint som ett annorlunda jularrangemang. Här har Gunnar Kaj lagt fönsterlav i botten och vita hyacinter får bilda matta till rödrandiga amaryllis.

Gunnar Kaj tipsar om flera enkla knep att få en röd jul. Förstärk blommans röda toner med ett krukfat fyllt med röda julgranskulor och lite grön mossa. Eller välj en ytterkruka som går i rött. Och om dina röda pelargoner fortfarande blommar blir de vackra i par tillsammans med amaryllis.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto Kerstin Engstrand

Vi svenskar är kända för att tala om vädret, och förutom sommarens behov av solsken så har julen en särställning när det gäller väderönskemål. En vit jul är mycket eftertraktad. Senast vi hade flera riktigt snörika jular var för cirka fem år sedan. SMHI har sin egen definition av en vit jul, det ska ligga ett snötäcke som är minst en centimeter djupt. Vi på Rabarber satsar i stället på ett säkrare kort än snö, på vita julblommor. Det är blomsterkreatören Gunnar Kaj som står för arrangemangen.

 

ww143956d
Foto Kerstin Engstrand

Cyklamen köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt. Bildens brokbladiga cyklamen finns i år även att köpa i matbutikernas sortiment.

Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll!  Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.

Nyp bort vissna blommor.

Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. 0,5 dl-1 dl vatten per dag brukar vara tillräckligt.

 

w142438d
Foto Kerstin Engstrand

 

Azalea, köp bara exemplar vars knoppar visar vilken färg det är på blomman. Bladen ska vara friskt gröna, inte gula.

Plats: En utslagen azalea klarar sig bra en bra bit inne i rummet, en azalea i knopp bör däremot stå ljusare. Den tycker inte om att stå i närheten av element eller i sol.

Vattning: Ska torka ut mellan vattningarna men inte bli torr, den vill ha vatten regelbundet men inte stå i vatten. Lättast löses vattningen genom att ställa azalean i en ytterkruka som är en storlek större. Lägg ett lager av lecakulor i botten på ytterkrukan, och vattna så att lecakulorna är precis täckta med vatten. Då håller sig azalean sig fin i upp till åtta veckor. Annars ge den ett litet glas vatten per dag.

ww142022d

Julbegonia är lättskött, och är en av de bästa julblommorna för allergiker. Köp ett exemplar som har många knoppar och där några är utslagna. Blommorna är också vackra att lägga på ett fat, julbegonian är som gjord för små enkla arrangemang.

Plats: Ska stå ljust och luftigt, men inte i direkt sol. Ju ljusare desto längre blomning.

Vattning: Vattnas måttlig, jorden ska mellan vattningarna torka men inte torka ut! Faller knopparna av beror det i regel på torka.

Ge gärna lite flytande näring, varannan vecka brukar räcka.

 

Och så förstås vita hyacinter!

 

Hur du lyckas med dina hyacinter, klicka här.

Sin egen stil, med en ypperlig fingertoppskänsla för vad som passar ihop, skapade Karen i sina buketter. Rödkålsblad var en av favoriterna, som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Foto: Kerstin Engstrand

Hon försökte ivrigt att få pioner som hon hade tagit med sig från Danmark att trivas i Kenyas klimat. Och hemma i Danmark var rödkålsblad en av favoriterna som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Möt Karen Blixen, blommor blev den begåvade och världsberömda Karen Blixens fjärde och sista språk att uttrycka sig på.

 

Karen Blixen, medaljong designad av Ole Kortzau för Rosendahl

Passionen var hennes signatur, passionen gjorde henne älskad. Hon var världsberömd författare – på engelska, skicklig konstnär och hade ett mycket stort blomsterintresse. Blommor blev den begåvade och världsberömda Karen Blixens fjärde och sista språk att uttrycka sig på.

Hon slog igenom 1937 med boken ”Out of Africa” som handlar om hennes liv på en kaffefarm i Kenya. 1985 steg Karen Blixen åter in i våra hjärtan 1985 med filmen “Mitt Afrika” med Meryl Streep och Robert Redford i huvudrollerna.

Och hon är fortfarande aktuell. Inte minst för sin blomsterpassion.

wblixenrosdb
Blixen, eller Karen Blixen heter denna vita tehybridros som är härdig upp till växtzon 3-4. Den är lättskött och frisk och blommar i omgångar under hela sommaren till långt in på hösten. Blir ca 70 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

 

Blommor i Afrika

En bild säger mer än tusen ord. Från tiden i Afrika finns en bild på Karen Blixen ståendes på verandan till sin afrikanska farm. I famnen har hon vita liljor, de är verkligen manshöga, de nådde henne till axlarna. Kanske är det madonnaliljor, den mest oskuldsfullt vita och svåraste att odla av alla liljor eller vad vi idag kallar för trädliljor. Själv är hon matchande klädd i vitt, till och med skorna är vita. Hon ser lycklig ut. Liljorna är i full blom, nästan på väg att blomma över, runt hennes fötter, ligger det tätt av vita kronblad.

Kungslilja Foto Kerstin Engstrand
Kungslilja Foto Kerstin Engstrand

Bilden är troligen tagen år 1922. Karen är 37 år och hade bott åtta år i Kenya. Till Afrika, till Nairobi hade hon kommit för att gifta sig med den svenska baronen Bror von Blixen Fincke. Huset hade hennes make köpt året innan. Här odlade de kaffe, men det var inte Karens idé, utan makens. Det var en mycket olönsam affär, det var helt enkelt en omöjlig uppgift att få lönsamhet i odlingen. Nairobi har inte det rätta klimatet för kaffeodling, men den var också helt enkelt för liten, bara på 3000 hektar jämfört med andra kaffeodlingar som var på ca 50 000 hektar.

Karen reste mycket, bland annat också hem till Danmark på konvalescens. Det sägs att hennes make hade smittat henne med syfilis, och sjukdomen behandlades på den tiden med arsenik! Hon reste stilenligt, med bland annat resväskor från det franska modehuset Louis Vuitton. Men trots de dyra kappsäckarna så hade hon alltid växter med sig i bagaget. 1917 hade hon köpt en mängd stora skulpturala växter på botaniska trädgården i Sydafrika som hon tog med sig hem på båten till Kenya. Kanske var den stora kandelabereuforbian som än idag växter i trädgården en av dem. Och det finns uppgifter att hennes älskare, den brittiska aristokraten och jägaren Denys Finch-Hatton på sina resor hem till Europa tog med sig såväl krokus- som påskliljelökar till henne.

Vita pioner åtrådde Karen under åren i Afrika. Foto: Kerstin Engstrand
Vita pioner åtrådde Karen under åren i Afrika. Foto: Kerstin Engstrand

Själv försökte hon ivrigt att få pioner som hon hade tagit med sig från Danmark att trivas i Kenyas klimat. Särskilt betagen var hon i den vita pionen Duchesse de Nemours.  Farmen låg på en höjd av två tusen meter över havet och liljor fungerade bra, de trivs på hög höjd och röda liljor växer vilt i landet. Men pionerna ville inte trivas. Hon fick tips om att de lättare skulle etablera sig om plantorna istället drogs upp från frö. Så hade man fått många andra främmande växter att etablera sig. Men Karen beklagade sig att hon tyvärr inte hade några pionfrön att så.

Vita kläder, vita blommor, vita liljor och drömmen om vita pioner i Afrikas heta och dammiga klimat samtidigt som hon behandlades med arsenik. Vilka kontraster! Senare, hemma i Danmark, kom hon med stor kärlek att bruka vit skir hundloka och maskrosens transparenta fröställningar i överdådiga buketter.

w0004d
Vilda växter, som hundloka och till och med maskrosens skira fröställningar vågade Karen Blixen också använda sig av! De vilda blommorna gjorde buketterna särskilt unika, deras skörhet medförde att buketten oftast bara varade en enda dag. Just den dag som gästen ankom. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och i Danmark

Sjukdom, skilsmässa, en kaffeplantage som var tvungen att säljas och hennes älskares död, livet i Afrika var slut. 1931 kom Karen tillbaka till Danmark för gott. Hon kom tillbaka utan pengar men väl till ett barndomshem att bo i. Rungstedlund tio kilometer norr om Köpenhamn blev nu åter hennes hem. Nu kom hon att börja skriva igen. Karen var publicerad redan innan hon for till Afrika, och hon hade studerat konst i såväl Paris som i London. Många av hennes porträtt finns kvar i museet i Kenya. Boken om hennes liv i Afrika blev succé och gjorde henne världsberömd. Hennes författarskap beundrades av andra lika erkända och världsberömda författare som Arthur Miller, Truman Capote och Ernest Hemingway. Hemingway förresten, han sade, när han fick Nobelpriset i litteratur, att det var Karen Blixen och inte han, som borde ha fått priset. För litteraturkritiker har alltid påtalat att Karen Blixens engelska hade en särskild skönhet. Hon som var danska och hade danska som modersmål! Ja, hon skrev sina böcker på engelska.

Sin egen stil, med en ypperlig fingertoppskänsla för vad som passar ihop, skapade Karen i sina buketter. Rödkålsblad var en av favoriterna, som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Foto: Kerstin Engstrand
Sin egen stil, med en ypperlig fingertoppskänsla för vad som passar ihop, skapade Karen i sina buketter. Rödkålsblad var en av favoriterna, som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Foto: Kerstin Engstrand

Hon var begåvad. Hon behärskade engelska så bra att hon skrev Den afrikanska farmen på engelska, hon kunde måla, hon kunde skriva. Och nu i Danmark skulle hon drabbas av en ny passion i livet, en ny kärlek: Blommor. I form av buketter skapade för hennes gäster. Blommor är en av tillvarons mirakler skrev hon i ett brev daterat år 1953. Och hennes buketter blev verkligen mirakulösa. Buketterna blev för Karen ett sätt att djupare förmedla att hennes vänners besök betydde oerhört mycket för henne.

 

1926 skrev Karen att trädgårdsarbete på farmen i Afrika ger henne så mycket glädje. Och att hon just då än en gång planterade om sina cinerarias, och det inte mindre än för tjugonde gången…  Foto: Kerstin Engstrand
1926 skrev Karen att trädgårdsarbete på farmen i Afrika ger henne så mycket glädje. Och att hon just då än en gång planterade om sina cinerarias, och det inte mindre än för tjugonde gången… Foto: Kerstin Engstrand

De blev ett sätt att ordlöst uttrycka hennes känslor för sina vänner. Kanske fick de ersätta de muntliga berättelser som hon i Afrika skapade till hennes älskade Finch-Hatton. Hennes buketter blev konst, skapade med stor energi, omtanke, ja de blev verkligen rena blomsterhyllningarna i ordets rätta bemärkelse. Hennes bukettkonst var både nydanande och inspirerad av kända blomsterstilleben. Hon använde sig av ogräs, kvistar, fröställningar och grönsaker. I barndomshemmet hade denna skaparkraft inte funnits. Det sägs att hennes mamma enbart satte köpebuketter i vas. Och när Karen själv efter något framträdande fick köpebuketter så lösgjorde hon dem direkt när hon kom hem och omskapade dem till något eget.

Smittblomsträdgården. Foto Kerstin Engstrand
Karen hade en stor snittblomsträdgård och en lika stor köksträdgård. Hon odlade långt mycket mer än vad hon behövde, och erbjöd alla att plocka vad de ville ha. Karen hade ont om pengar, men gott om växter, frukt och bär. Foto Kerstin Engstrand

Det blev till en ritual. Enligt vännen Steen Euler Rasmussen kunde hon gå upp i tidig gryning för att plocka blommorna när de var som fräschast. Därför blev hon nödd att vila sig en stund på dagen innan kompositionen blev färdig. En bukett kunde ta timmar att skapa. Oftast var det blommor från hennes egen trädgård, från snittblomsträdgården som finns än idag, eller från köksträdgården, men det hände också att hon ivrigt kunde söka sig till andras trädgårdar just för att finna en blomma med exakt den nyans som hon önskade.

Rungstedelund. Foto: Kerstin Engstrand
Rungstedelund. Foto: Kerstin Engstrand

Och på Rungstedlund växer än idag ståtliga lindar vars grenar hon ofta använde. Men inte som man kanske först skulle tro. För Karen Blixen tog bort alla blad, och lät enbart lindens blommor vara kvar. Och Karen vilar under en lind. Precis som hon hade önskat. Och några år innan hennes bortgång gjorde hon Rungstedlund till fågelreservat.

Det sägs att hennes buketter var lika fantastiska som hennes berättelser. Hennes berättelser finns kvar, de trycks ständigt i nya upplagor och på Rungstedlund, som idag är museum, fortsätter man att skapa buketter i hennes anda.

Av Kerstin Engstrand

Fakta

Karen Blixen museet, Rungstedlund är öppet hela året. Se hemsida: www.blixen.dk

I utkanten av Nairobi, Kenya, i området Karen, är idag hennes bostadshus museum. The Karen Blixen Museum, www.museums.or.ke

I den del som var kaffeplantage ligger idag Blixen coffeshop och guest house. http://www.karenblixencoffeegarden.com

1992 skrev Steen Eiler Rassmussen boken Karen Blixens blomster, precis som Karen gång hade sagt till honom att göra, att den skulle skrivas efter hennes död. Idag kan du finna den på bibliotek eller på antikvariat.

 

Fylliga härliga hyacinter. Foto: Kerstin Engstrand

Ordet advent kommer av det latinska ordet adventus som betyder ankomst, väntan. Vi väntar på julen och Jesu födelse. Under adventstiden skulle man ta det lugnt och invänta just julen. Men inte är det vår lugnaste tid på året, nej nu fylls kalendrarna med julfester, julbord, julstök, luciafirande och så klappjakten på julklappar. Och ibland får man vänta på att hyacinterna man köpt slagit ut.

När du väljer lök så välj en som är helt grön men där knoppen syns.

Alla hyacinter doftar, och det finns tre styrkor av doft, svag, medel och fyllig. Doftstyrkan anges på etiketten.

Plats: Utvecklas bäst i svalt rum, och trivs på fönsterbrädan.

Vattning: Vattnas sparsamt men regelbundet, att vattna är viktigt för att få fram en vacker blomma.

Och allra vackrast blir din hyacint om du planterar om den till en lite större kruka med jord i.

 

Inspiration från Gunnar Kaj. Foto: Kerstin Engstrand
Inspiration från Gunnar Kaj. Foto: Kerstin Engstrand

Och vad göra om dina hyacinter inte slagit ut när gästerna kommer?

Gör då som blomsterkreatören Gunnar Kaj, som i många år ansvarat för Nobelfestens blomarrangemang, han lägger kakformar på lökarna. Och genast blir lökarna en snackis.

Av Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Nu är det högsäsong för Sydafrikas nationalblomma, protea. Länge har den funnits som snittblomma men det är nog först i år den har blivit trendig. I butikerna säljs den oftast i buketter om tre för cirka 298 kr. Dyrt? Ja, kanske vid första anblicken men protean står sig länge, och kan också torkas. Så det blir många dagar med blomfägring för pengarna. Hela två månader som snittblomma i vas är det få blommor som klarar. Och inte nog med det, en enda blomma kan bli hela 30 cm i diameter!

Väl hemma med din exotiska bukett ska du klippa av ett par centimeter av stjälkarna samt ge varje stjälk ett diagonalt snitt. Ta bort blad som hamnar i vattnet, tillsätt den snittblomnäring som du fick med vid köpet och byt vatten ofta.

 

När den känns lite överblommad kan den lätt torkas. Låt den stå kvar i sin vas, fast utan vatten, eller häng den upp och ner. Låt den inte torka liggandes, då tappar den sin form.

I Sydafrika växer den i riktigt torra områden, och de tjocka bladen visar att den är ytterst torktålig. Ibland kan man även hitta den som krukväxt och då gäller det att låta den torka upp ordentligt mellan vattningarna. Samt ge den sol, vilket kan vara svårt i vårt klimat. En extra växtlampa kan då vara bra att investera i.

Rosenprotea . Foto Kerstin Engstrand
Rosenprotea . Foto Kerstin Engstrand

 

Även torkade blombottnar används, se tavlan som föreställer Nelson Mandela.

Redaktionens val

Visst får man leka lite? Vi fyndade på loppis några vaser som såg ut som glasstrutar. De i sin tur födde idéen...