Taggar Inlägg "Vår"

Vår

Foto: Kerstin Engstrand

Med vårsolen slår vårkänslorna ut och vi njuter mer än gärna av den men långt innan dess, redan i januari är den starka, ljuvliga solen förrädisk, särskilt för vintergröna växter som rododendron och tuja, men även för rosor och kaprifol. Den tinar upp bladen som i sin tur kräver vatten från rötterna, som fortfarande befinner sig i en frusen jordklump. Följden blir frostsprängningar och rejäla vinterskador. Det är fler växter som dör av solen i januari–mars än av kyla. Skydda dem med säckväv, s.k. skuggväv.

Vårens växter är typexempel på snabb erhållen blomprakt- verklig ”instant gardening”. Drivna lökväxter är givna (se Inga-Lills lökfrossa) och vackra tillsammans med de tidiga jordvivorna, förgätmigej, bellis och små violpenséer som finns att köpa i alla butiker så här års. Penséer tål både vår- och höstfrost, hela 10 minusgrader om de sköts, torkar de ut klarar de kylan sämre. De småblommiga klarar sig bäst och längst, även på en söderbalkong. De återhämtar sig snart om de i juni klipps ner tills bara ett bladpar återstår och ges lite näring. Obs! jordvivan vill inte torka ut.

Cineraria, som säljs som krukväxt under senvåren, finns i intensivt blå och lila färger och kan bli ett fint färgtillskott på balkongen i maj månad. Den tål lätt frost men vill inte torka ut. Även bukettranunkel, 20–25 cm hög, i starka färger eller pasteller, tål några minusgrader.

Foto: Kerstin Engstrand

Hyacinten är en av de bästa balkongblommorna, låg och knubbig som den är. Den finns idag i mängder av spännande färger, som aprikos och djupaste blålila. Tänk på att den behöver en blompinne som stöd. Hyacintlöken är en av de mest känsliga för kyla och ska därför alltid sättas i krukans mitt.

Det lönar sig inte att försöka få drivna lökväxter att fortsätta växa på balkongen. Har man tillgång till kolonilott eller sommarställe kan man plantera ut dem där när bladen har vissnat ner. Förse dem med en extra giva benmjöl vid utplanteringen.

I mitten av april är det också hög tid att så egna violpenséer. Tidigt sådda kommer att börja blomma i augusti och då kan du plantera dem exempelvis tillsammans med prydnadsgräs. Så dem inomhus eller i krukor på balkongen, och se till så att de inte torkar ut.

Lökfrossa

Foto: Kerstin Engstrand

I mitten av mars, när blomsterbutiken på hörnet har fått in mängder med drivna lökväxter, då är Inga-Lill Örtengren där och frossar. Det bästa med tidiga lökväxter är att blommorna ofta är mycket frosttåliga. Med färdigdrivna lökar blir kostnaden nästan densamma som att driva själv och du får garanterat ett lyckat resultat. Många är vi som har försökt driva lökar, satta på hösten i lådor och krukor, i blom. De brukar tyvärr oftast ruttna när de under våra högst omväxlande vintrar ömsom tinar, ömsom fryser.

Inga-Lill kompletterar med några drivna kvistar som ger höjd åt kompositionerna. En kvist forsythia, där de gula blommorna slår ut på bar gren, eller en knotig kastanjekvist, där man på nära håll kan beskåda hur knopparna brister. Blomknoppar tål frost bättre än en utslagen blomma, oavsett sort. Inga-Lill är allergisk mot dofter, därför får födelsedagsliljan stå ute. På kvällarna trär hon en klädgarderob över växterna, snabbt och effektivt bildar den en skyddande kåpa, och om natten förväntas bli extra kall ryms lätt en tjock dagstidning under som extra skydd. Och dagarna avnjuts med en filt över axlarna och en god bok i den ljuva vårsolens sken.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Katsura i höstfärg. Foto: Kerstin Engstrand

Katsura, Cercidiphyllum japonicum, i Japan finns det en kesarträdgård i Kyotos utkanter som heter just det – Katsuraträdgården. Där hittade jag inte en endaste katsura! Men väl fantastiska dammar, träd, broar och en formklippt bambuhäck. Men riktiga kännare låter katsuran bli en klippt häck! Att detta utsökta träd kallas för katsura på de flesta språk är för att så heter det på japanska, カツラ, 桂) .

Katsura har ett graciöst växtsätt. Den visar sitt graciösa jag redan på våren när knopparna slår ut.

Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är nästan hjärtformade och sitter vinkelrätt mot skaftet. På sommaren är bladen grönröda men blir på hösten allt från mörkblått till flammande rött. Växer snabbt.

När löven multnar på marken sprids en doft av nybakat bröd, den doften kommer också om några av katsurans blad vissnar vid långvarig sommartorka. 

Finns också en hängande form, Cercidiphyllum japonicum ’Pendulum’. Bilderna här nedan är från ett exemplar i Göteborgs Botaniska trädgård.

Cercidiphyllum japonicum fk GÖTEBORG E, har härkomst från Göteborgs botaniska trädgård! En extra bra egenskap just denna har är att härdigheten som gäller alla E-plantor är säkerställd. Denna har oftast vad man kallar för genomgående stam vilket ger ett vackrare intryck.

Zon 4, Sol–halvskugga, Fuktighetshållande jord, blir 4 meter men vid riktigt bra växtförhållanden kan en katsura bli över tio meter.

Katsura i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Alla borde ha en katsura i sin trädgård för detta träd bjuder på härliga upptäckter. Som på våren när den blommar och på sensommaren, tidig höst när frökapslarna bildas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vackra luddiga blålila spiror, denna växt, anisisop används idag mest som dekorativ växt men den tillhör faktiskt kryddorna. De flesta köper nog färdiga plantor. Anisisop är en flerårig växt men kan i stora delar av vårt avlånga land vara svår att få den att trivas i flera år, oftast blir den ganska kortvarig. Men den går att dra upp från frö!

En klar fördel är att den finns i de flesta fröfirmors sortiment så frö är lätt att få tag på. Fröna är pyttesmå, de syns knappt men det brukar vara gott m frö i en normal fröpåse, i regel över 50.

Som det svenska namnet anger så doftar anisisop av anis. Eller lakrits. Agastache foeniculum är dess vetenskapliga namn och där finns en antydan till fänkålssmak. När den blommar så kommer insekter som bin, humlor och fjärilar i mängd, de verkar inte få nog av den. Bilden med ett hav av anisisop är tagen i augustimånad i en tidigare trädgård utanför Valdemarsvik i Östergötland. Normal höjd är 70 cm.

Små frön som gror bra

Bilden ovan visar plantors utveckling med sex dagars mellanrum mellan varje bild.

Så inomhus, dvs förkultivera inomhus, i vanlig jord eller såjord, det spelar ingen roll. Fyll en kruka med jord, vattna väl genom jorden, platta till och strö fröna ovanpå jordytan. Det går bra att göra utan extra belysning men sådden bör stå nära rutan i ett sydvästfönster. Jag strör över lite, och jag menar verkligen lite, vermikulit som skyddar mot sorgmyggor. Alternativt kan du lägga över lite plastfolie.

Det är viktigt att sådden hålls fuktig men inte våt. Låt stå, nu är det bara att vänta. Om du har 18 – 20 grader inomhus är det bra. Det tar i regel runt tio dagar innan de första fröna gror. Det kan ta hela 30 dagar. Först ser du bara små gröna prickar, därefter börjar de växa till sig. Först när varje planta fått tre bladpar, ett par hjärtblad (de allra första) och två par karaktärblad så är det dags att plantera om till en och en. Man kan toppa plantorna, då förgrenar de sig. Bäst är då att toppa när de har minst fyra par karaktärsblad. de avklippta kan du sätta vatten så kommer de snart att bilda rötter och du har fler plantor.

Vill du ha plantorna ute i en rabatt måste de först vänjas vid att stå utomhus. Det är först när frostrisken är över som de kan planteras ut för gott.

Blomningen kommer i slutet av sommaren, oftast i augusti, ibland redan i slutet av juli månad.

Tips: Som bladkrydda kan du låta småplantorna växa flera i en liten kruka, dvs låta dem bilda tuvor av små plantor. Då liknar anisisopen det som kockarna kallar för Atsinakrasse som du säkerligen hört talas om när det pratas om Nobelfestens menyer.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Backsippa, jag säger bara det, en trevligare vårväxt är svårt att finna. Plötsligt lyser det till i rabatten, lite grönt med ulligt bladverk drar till sig solen. Snart sträcker en stjälk sig upp bland allt det beige och torra. Plötsligt finns där en lika ullig knopp som slår ut i den starka vårsolen. Och vad får man då njuta av om inte en utsökt vacker klockformad blomma som kan vara blålila, vinröd, svagt rosa eller vit.

Backsippan trivs bäst i soligt läge, väldränerat sådan och gärna kalkrik mark. På Gotland finns en egen variant. Att den trivs i sluttning hörs på namnet.

I det vilda är den fridlyst men det finns flera olika odlade sorter att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker.

Bi på besök. Foto: Kerstin Engstrand

Som kontrast till blommans starka färger står de starkt gula ståndarna som visar vägen för humlor och bin. Därefter vissnar den sakna ner och bjuder strax på ett nytt skådespel, silverskimrande fröställningar som ska avnjutas i motljus och gärna med några extra gnistrande vattendroppar. Då känner man sig rik.

Backsippan, Pulsatilla vulgaris, blev årets perenn 2023.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönor är medelhavskost! En viktig del för italienarnas grönsaker är att man lever efter årstiderna. Att importera grönsaker från andra länder och på så sätt alltid få allt året runt är fortfarande mycket ovanligt. Därför blir också grönsakernas fräschör och säsong extra intressanta. Man kan verkligen tala om att älska primörer. På första plats, med oftast mycket kort säsong, ibland bara en till två veckor, kommer bönorna.

Särskilt bondbönan har italienarna ett särskilt förhållande till som vi har mycket att lära av. När de mjälla färska första bondbönorna är skördeklara är det fest! Förr var bondbönan, serverad som mos, en fattigmansrätt som slavar och gladiatorer utspisades med. Nu är bondbönan chick och serveras på riktigt fina restauranger.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönans ytterhölje skalas av så att bara kärnan blir kvar. Lättast går de att skala efter ett snabbt uppkok. De fräses sedan lätt i olivolja och lite vitlök och avnjutes med ett gott färskt bröd och ett glas rödvin. Eller som en enkel sallad med rucola, som i Rom benämns rughetta, pecorino (fårost) och späda bondbönor. Då kommer smaken till sin rätt och de som hatade barndomens bondbönsvälling känner knappt igen bondbönan.

Och det finns väl ingen böna som är så vackert förpackad som just bondbönan, öppnar man den finner man bönorna väl förpackade i mjukaste hölje, så mjuka att det känns som skumgummi.

I Grekland sitter man utomhus och spritar bönor. De allra färskaste brukar man sätta direkt på bordet, i en korg för att var och får sprita dem själva. Serveras med ett gott, grovt nybakat färskt bröd.

Går inte att misslyckas med

Bondbönor kan ha olika färger. Foto: Kerstin Engstrand

Jo, det skulle vara om man ett år skulle totalt glömma bort att så bondbönor…

Men det gör man bara inte.

För färska bondbönor är svåra att få tag i, svenska matbutiker har helt enkelt dem inte i sitt sortiment. I bästa fall hittar man dem i det lokala torgets grönsaksstånd.

Bondbönan är en av de första grödor vi kan så på friland, så den är den gröda som därmed också ger oss störst Medehavskänsla. För i Provence sådde man redan i februari.

Redan när jordtemperaturen är runt 5 grader är det dags och dessutom är bondbönan en utmärkt samgröda med potatis, varannan potatis, varannan bondböna är en gammal beprövad såmetod. Du kan vinna lite tid genom att förkultivera bönorna inomhus med hjälp av pappersmetoden, se bild här ovan. mer om pappersmetoden kan du läsa här.

Flera färger

Chokladbrunblommande bondböna är en raritet Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönan klarar de flesta jordar men om den får välja så utvecklas den bäst i väl luckrad jord. Den vill inte ha välgödslad jord, bondbönan gödslar ju sig själv. Den tar upp kväve ur luften, och kvävegödslar du så blir resultatet bara en massa blad, och inga blommor, och därmed ej heller några bönor.

Så på ett djup av tre cm och 20 cm plantorna och minst 40 cm mellan plantorna. Så två bönor i varje hål. Täck gärna med fiberduk, annars händer det att fåglarna kalasar på sådden. Vanligtvis behöver inte bondbönorna vattnas. Men är våren mycket torr och blåsig så vattna, liksom om sommaren skulle blir extremt torr och blåsig. För tidigare skörd kan man toppa plantorna när de börjar blomma. Blommorna kan man även ha i en sallad.

Bondbönan behöver någon form av stöd, lite björkris brukar fungera bra.

Skörden blir ca ett kilo bönor per löpmeter när de på italienskt vis skördas när skåran fortfarande är vitgrön eller grön och innan den har blivit svartgrön. När skidorna pekar nedåt är de skördeklara.

Om man vill ha en andra skörd, kan man testa att efter den första klippa ner plantorna till en höjd av 10 – 15 cm. Då kommer de att förgrena sig och kan ge en andra skörd. Om de inte hinner blomma och bilda baljor kan man äta skotten som just bönskott. Läs mer om bondbönsskott här.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönor sådda på våren brukar angripas av löss, både svarta som gråa. I Italien säger man att lössen hjälper till att blommorna kommer. Blommorna är en överlevnadsgrej och det stämmer. Blir de för många brukar jag toppa plantan, för där sitter de flesta.

Visste du att sorten som säljs som bondbönsskott, micro leaf, heter Oscar och är en mycket god sort även som utvecklad mogen böna.

Rödblommande bondbönor till höger. Till höger, mot staketet, växer bondbönor av sorten ’Crimson flowered’, den enda bondbönesort som har rubinröda blommor, alla andra har vita och någon enstaka sort brunsvarta blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Odla bondböna – snabbfakta

Var? I mager, men lucker jord, soligt–halvskuggigt läge.

När? Sås när körsbärsträden står i blom.

Hur? Så bondböna två och två, på ett djup av 3 cm och 20 cm mellan plantorna.

Vattna: Enbart vid torka.

Gödsla: Nej, bönorna avger istället näring till jorden.

Viktigt! För tidigare skörd och mindre med löss, nyp av den översta delen av plantan när den börjar blomma. Bönorna kräver stöd, några enkla grenar räcker som växtstöd.

Skörda: Från mitten av juli, när skidan pekar nedåt.

Läs om Lycksele stads odling av bondbönor här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Överraska med några extra vackra ägg som förgyller påsken! Genom att använda detta klassiska sätt, att färga äggen med lökskal och skapa mönster med hjälp av blad sprids lite extra glädje.

Skal av gul lök ger gulbruna ägg och röd lök röd-lila ägg.

Du behöver:

Foto: Kerstin Engstrand
  • De yttersta, torra skalen, av gul och röd lök. Håll skalen separata.
  • Färska blad, jordgubbsblad, finns så här års. Eller ta  mindre krukväxtblad med tydliga bladnerver.   
  • Gammal nylonstrumpa, klippt i bitar
  • Påsförslutare för fryspåsar

Samma vatten med lökskal kan användas till flera kok efter varandra. Ju mer skal du har i kastrullen desto starkare färg kommer äggen att få. När man köper gul lök i lösvikt kan du passa på att plocka i lite lösa skal som brukar ligga i kartongen.

Jordgubbs- och smultronblad går att plocka nu på våren. Ta bara ett blad från varje planta. Tar du krukväxtblad eller små blommor ska de vara “vanliga”, det vil säga inte fetbladsväxter.

Foto: Kerstin Engstrand

Av nylonstrumporna använder vi benen. Klipp till längder om ca 12 cm. Ta inte foten då sömmarna kommer att ge märken på äggen. Varje del knyter du först till på ena änden med hjälp av påsförslutare. Fukta därefter strumpan, ägget och det blad som du vill ha som mönster. Det är lättare att få bladet fint mot ägget om samtliga tre delar är fuktiga. Därefter lägger du i ägget och bladet. Se till att bladet kommer med undersidan mot ägget och att det ligger tätt mot ägget. Fäst ihop den andra änden av strumpan, se till att strumpan ligger tätt mot ägget.

Börja med att koka ett ägg så att du ser att du har gjort rätt. 

I vattnet lägger du lökskalen, de gula i en kastrull och de röda i en annan och låter det koka upp. Därefter lägger du i äggen. Se till att vattnet täcker äggen. Undvik kastruller som är förtennade inuti, förtenningen kan ta färg. Låt äggen koka till lös- eller hårdkokta ägg. De gula kanske ska bli löskokta och de röda hårdkokta så är det lätt att se skillnad. Ta upp ägg-strumporna, spola dem i kallt vatten och lös upp strumporna. Nu kan du se ett fint mönster av ditt löv på ägget. Förbered för nästa kok, strumporna kan användas igen. Du bör dock ta nya blad. 

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vid påsktid är trädgården snusbrun. Men något gult brukar blomma, kanske några tussilago, några späda, ljusgröna skott från tidiga vårblommor och en och annan krokus syns till. Varför inte göra något roligt på gården eller i trädgården nu till påsk? Äggjakt på annat sätt.

Foto: Kerstin Engstrand

Äggträd

Foto: Kerstin Engstrand

Det har hänt något med päronträdet! Vilket konstigt träd  – det är fullt med små påskägg! Överallt sitter det stora och små chokladnougatägg i trädet! Äggen sitter fast med vanlig häftmassa och vi har blandat stora och små ägg för effektens skull. Var inte orolig för att varm sol eller regn ska förstöra dem, trädet skövlas mycket snabbt på sina skatter.

Foto: Kerstin Engstrand

Titta ett fågelrede!

Foto: Kerstin Engstrand

Lite torrt gräs går lätt att vira till ett litet fågelrede. Upphittaren får naturligtvis behålla alla äggen.

Pip, pip och här är en liten kyckling!

Mamma, mamma jag har funnit en kyckling i busken! Snabbt tas det vackra pappret av den funna påskkycklingen. Och påskkycklingen smakar extra gott i vårsolen.

Extra överraskning

Foto: Kerstin Engstrand

Varför inte fylla påskägget med godis och en fröpåse som extra överraskning. Valet av frösort bör anpassas till mottagarens odlingsmöjligheter. En trevlig tradition. Kanske även katten får en påse kattgräs? Fröpåsarna på bilderna här, ja de är från äggjakter i mitten av 1990-talet.

Foto: Kerstin Engstrand

I stället för påskfjädrar

Foto: Kerstin Engstrand

Ormhassel blir också fint som påskris. Här är urblåsta ägg målade i olika motiv, med oljefärg, och upphängda direkt i busken. Har man en stor buske kanske den kan skattas på några grenar. Annars brukar kvistar av ormhassel finnas att köpa i blomsterbutikerna så här års.

Dessa ägg håller i många år, förvarade i en äggkartong förstås. De är nu 50 år gamla!

Och så gör vi brevbäraren glad:

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Som liten älskade jag att plocka gökärt, Lathyrus linifolius, vars pyttesmå luktärtsliknande blommor ändrade färg under blomningen.  Jag fascinerades av blommornas olika färger, lila, mörkblått, lite rosa, ibland till och med turkosblått. Vanligen började blommorna gå i rosa för att utvecklas mera till purpur och violett. Jag torkade dem och trädde dem på tråd till halsband.

Foto: Kerstin Engstrand

Som vuxen har jag släktingen vårärten i min trädgård, den klassiska blålila och sorterna ‘Roseus’ och ‘Rosenelfe’ som går i rosa.  Det finns även vita namnsorter som ‘Albiflorus’, ‘Alboroseus’ och ‘Albus’. Samt de mycket spännande i olika blåa toner: Heavenly Blues’, ‘Cyaneus’, ‘Rainbow’ och ‘Splendens’ så man kan roa sig att gå på jakt i trädgårdsbutiker.

‘Roseus’ Foto: Kerstin Engstrand

Alla blommar i maj – juni och blir cirka 30 till 40 cm höga. Med tiden bildar vårärten en rejäl tuva, den liknar då en liten elegant minibuske.

Den trivs både i sol och i halvskugga och i alla jordar! Den har bara ett aber, det är lätt att rensa bort den tidigt på våren då den då är så tunn och skir. Vårärten är även en fin snittblomma!

Man brukar ange att plantavståndet ska vara 35 cm. Man mäter från mitten av en planta till mitten av nästa planta. Vill du fylla en hel pallkrage, dvs en m² så räkna då med åtta plantor.

Att vårärten tillhör familjen ärtväxter ser man främst när fröställningarna bildas – de ser just ut som ärtskidor.  

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

När vitsippan blommar är det dags att börja faga trädgården. Det vill säga klippa ner allt fjolårsvisset. Lejonparten av perennerna bjuder då på en hel del torrt växtmaterial. Rester av vackra fröställningar och bladstrån som gjort sitt. Det finns en växts vissna, torra blad som jag ömmar särskilt för och det är strandirisens. På våren ligger de ofta som en krans runt plantorna, kaffebruna till färgen. Eller är de konjaksfärgade?

Nåväl, färg kan man alltid diskutera en dessa är ovanligt sega och tåliga! Så jag spar dem. De kommer till användning att binda upp vissa växter och för att knyta ihop bladen över blomkålen så att den blir vit och fin.

Pröva, du kommer att gilla det!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns fakta om det mesta! Kanske mest fascinerande är de skalor som finns för fruktträd. Försök i USA har resulterat i spännande scheman där knopparnas och blommornas olika stadier anges och risken för skador vid olika temperaturer. Skalorna är i Farenheit, en lathund finns längst ner i denna artikel.

• Risk vid mycket låg temperatur vid BBCH 56-59 äpple

• Risk vid låg temperatur vid BBCH 59-69

• Vanligt med klart väder innan frostnätter på både vår och tidig höst

Mer om frost kan du läsa om i artikeln När inträffar frost, vårfrost?

Körsbär, sötkörsbär och sura:

Stenfruktträd, aprikos,persika och plommon:
Äpple och päron:

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...