Violer, blyga men lättodlade små skönheter, så dem i vår och snart har du till en hel bukett!

Att ha ett litet violställe på tomten är som att ha funnit en skatt vid regnbågens slut. Det är ren och skär lycka. De låga små liven, de flesta knappt fem centimeter höga, står där som en självklarhet och berättar att det finns hopp, sommaren är nära.

Och de gör att våren intas i horisontalläge. Plötsligt så ligger man där på magen för att se dem djupt i ögonen. Och sedan är det bara att insupa den välbehagliga doften. Inte undra på att man inte vill stiga upp.

Luktviolen, Viola odorata, är klassikern, ametistblå och lika lilablå som de som pryder en violtablettask. De trivs i halvskuggan under lövträd, buskar eller i utkanten av en barrträdshäck. Där den trivs växer luktviolen gärna till små, doftande, täta blå mattor, ja till och med i gräsmattan. Ibland blommar den om, till och från hela sommaren till långt in i september. Härdighet: C

Förutom i blått finns luktviolen i både vitt och purpurrött. Här några sorter väl värda att leta efter:

‘Rouge d’Anjou’ och ‘The Czar, båda purpurröda.

‘Plena’, dubbel, hör väl inte till de vackraste men doftar nog mest av de alla.

‘Queen Charlotte’, mörkblå, småblommig och synnerligen rikblommande, är en klassisk luktviol som har odlats länge.

‘Reine de neige’, vit, när den slår ut är blommorna ljust porslinsblå för att senare bli helt vita.

‘Sulphurea’, gul

Purpurviolen, Viola labradorica, har ett vackert, fräscht och spänstigt bladverk som går i rödviolett till grågrönt så det gör inte så mycket om den inte blommar. Passar fint i den purpurbronsfärgade rabatten och blir ca 10 cm hög. Blommar med ljust purpurblå små blommor i maj–juni.

Skogsviol, Viola riviniana, med sina svagt blå blommor brukar komma av sig själv om man har skogstomt. Ängsviolen, Viola canina, likaså. De trivs ypperligt i trädgårdens halvskuggiga hörn. Härdighet: B

Rumänsk viol, Viola jooi, brukar rubriceras som stenpartiviol men är en riktig juvel bland violer. Och visst trivs den bland smågrus och stenar men också under äppelträdets silade solljus. En riktig långblommare, från maj månad till en bit in i juni. Väldoftande och sprider sig gärna med frö. Härdighet: B

Fjärilsviolerna, Viola sororia, blommar samtidigt som den rumänska. De är enkla i form och färg och sprider sig mer än gärna med frö. Trivs bäst i full sol och blir lite högre än de andra, ca 15 cm. Ett flertal fröfirmor brukar sälja frö. Härdighet: B

‘Freckles’ är som namnet anger fräknig, i blått.

Ögonviolen, Viola septentrionalis, är onekligen den vackraste och dessutom mycket lättodlad. Som fina skrattrynkor ser de gröna och lila strimmorna runt ögat ut.  Dess fräscht gröna bladverk gör den ännu vackrare när den på raka halsar tittar fram med sina ibland smala blommor, ibland breda. Föredrar soligt läge. Självsår sig gärna.

Viola mandschurica har typiska violblommor i blålila men det är bladverket man ser. Det är först rosagrönt för att senare under våren skifta till vitgrönt för att under sommaren än en gång skifta färg till grönt.

Fröfirman Rara Växter har ett stort sortiment av violfröer: Rara Växter  

Läs om hur du lyckas föröka violer här.