Taggar Inlägg "Trend"

Trend

Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand

Den himmelsblå blomman tillhör en växt som är en av årets hetaste växttrender. Vågar du odla den, eller några av de andra två?

Lustfylld trädgård vad är det för dig? Är det att sticka handen i en kompost och känna värmen den alstrar? Ja, det kan vara så där extra kittlande lustfyllt, så lustfyllt så att det till och med kanske blir livsavgörande, det har hänt att yrkesval avgörs just när en hand träffar kompostens värme.

Matchande former, i alla fall lutning! från anrika Charleston, England. Foto: Kerstin Engstrand
Matchande former, i alla fall lutning! från anrika Charleston, England. Foto: Kerstin Engstrand

I italienska och franska renässansträdgårdar stod mer eller mindre ekivoka statyer för det lustfyllda, Boboliträdgården i Florens skapades för fest, bröllop, teater och trädgårdskonst, och där fanns udda inslag som snäckgrottor och skulpturer som ”Nano morgante”, sköldpaddan med den nakne dvärgen på ryggen som är en allegori över slöhet och visdom, vid sidan av Italiens första potatisodling. Kanske var lusten också drivkraften för kardinalerna i Villa Lante i Viterbo, där hemliga vattenstrålar plötsligt sprutade upp under gästernas långa kaftaner. Men det kan ju vara mycket enklare än så. Som gamla knotiga, ståtliga träd, fulla av visdom som matchas med en staty.

I år är det några växter som står för det ekivoka, det lustfyllda.

Himmelsärt
Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand
Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtväxten man ofta ser i asiatiska köksträdgårdar och som är lika lätt att odla här hemma. I Sri Lanka använder man den dels som jordförbättrare, alla ärtväxter fixerar kväve i jorden men man gör också te på den. Kärt barn har många namn, på engelska kallas den bland annat för Asian pigeonwings, bluebellvine, butterfly pea och Darwin pea. Det är främst blommorna som används, dels används de som färgämne, men man gör också te av de torkade blommorna, Butterfly Pea Flower Tea som blir vackert koboltblått! De torkade blommorna är då malda till ett fint pulver. Det tepulver som säljs i Europa är i regel importerat från Thailand. Himmelsärt används också i i ayurvedisk medicin som är ”stort” i Sri Lanka och anses främja hud- och hårhälsa. Men te på himmelsärta smakar knappt något, tillsätts citron ändras färgen från koboltblått till lila.

Fröna har mycket bra grobarhet, även fem år gamla frön gror. Himmelsärt brukar i svenska frökataloger beskrivas som krukväxt. Den växer snabbt, är en klätterväxt och behöver stöd. Går utmärkt att övervintra inomhus. Himmelsärtens vetenskapliga namn är Clitoria ternatea. Linné ansåg att den ursprungligen kom från den indonesiska ön Ternate.

Himmelsärt blir ca 150 – 200 cm hög. Förkultiveras i februari – april för utplantering i kruka i början av juni. Jag drar upp fröna i höga smala plastkrukor, sådana som köpta färska örter säljs i. Jag sår och planterat dem i kokosjord, himmelsärt är vanlig som underplantering i kokosodlingar.

Försök har också gjort att samplantera himmelsärt med elefantgräs, detta för att höja näringsinnehållet på elefantgräset.

Fjärilarna älskar den!

Chilipepparn ’Peter’

Den ser ut som en skrynklig spetspaprika,  Capsicum annuum ’Peter’  har länge gått att köpa frön till i olika växtgrupper. Från och med i år säljer även svenska fröfirmor den. Tack vare dess utseende kallas den också för penispeppar.

Peter är lättodlad och man får bra skörd även om fröna förkultiveras i början till mitten av april och odlar den i kruka utomhus. Gror bäst om den inte täcks med jord, min erfarenhet är att fröna gror inom 7-8 dagar. Blir ca 70 cm hög och frukterna blir 7 – 10 cm långa. Är en snäll chilipeppar när det gäller styrka, mild-medel i starkhet.

Vinröd sallat, Red Deer Tongue
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läckert formade blad, eleganta med sin pilspetsform, den vinröda varianten av gamla Deer Tongue är så snygg så man knappt vill skörda den. Den tar plats, växer som ett mellanting mellan huvud- och plocksallat. En annan klar fördel är att den kan stå kvar länge på odlingsplatsen som ”skördeklar” utan att den tappar i form eller färg. Enda nackdelen att det ibland dyker upp enstaka blad som går mera i grönt än rött.  Du får räkna med att det tar ca 60 dagar från sådd till skörd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

No wall, no war. Design Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, för tolfte året i rad, Chelsea Flower Shows mesta trädgårdsdesigner, Kazuyuki Ishihara. I år använde han ett litet trädgårdshus som ”statement”. 2017 blev det guld, igen – förstås – för trädgården O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA.

Om jag vore kär i en trädgårdsdesigner så skulle det nog vara Kazuyuki Ishihara. Och varför det? Jo för hans otroliga förmåga att alltid överraska och leverera. År ut och år in är han Chelsea trogen. Och varje år bjuder han på enormt engagemang och glädje. Hans glädjerop när han får guld är en del av Chelsealivet. Särskilt tidigt på tisdagsmorgonen när BBC delar ut medaljkuverten. Han hörs. Och hans glädje och kunskap smittar.

Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA hette 2017 års bidrag. Jag säger det igen, O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA, no wall, no war översatte hans tolk det till och syftar på Koreahalvön. Budskapet förmedlas i en, som vanligt, mossbelupen trädgård där japanska lönnar är dominerande trädslag. Budbäraren är det lilla trädgårdshuset, dess transparanta väggar.

Därifrån kan man se allt. Även golvet är gjort av genomskinligt glas.Och publiken älskade det, som vanligt. Här stod de still, fotograferade och beundrade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Fler trädgårdar av Kazuyuki Ishihara 2016:

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Hula Dancer' . Foto: Kerstin Engstrand

Solhatt, ja bara namnet gör att man får associationer till hetta, sydländsk hetta och stark musik. Kanske till och med till salsa. Eller till den polynesiska dansen hula.

Att ha en alldeles egen ’Hula Dancer’ i sin rabatt blir därför något alldeles extra. Numera behöver man inte längre jaga plantor, idag finns det frö att så.

Blek solhatt ‘Hula Dancer’

Echinacea pallida ‘Hula Dancer’ har kronblad som är smala, som gärna leker vinden. Den är en perenn, flerårig växt och sår du den i år så kommer den att blomma nästa år. Denna skönhet är dessutom, när den är väl etablerad, torktålig. Det svenska namnet är blek solhatt ’Hula Dancer’.

Fullvuxen blir den cirka 90 cm hög. Färgen är blekt rosa, ibland nästan vit. Blomningstid: juli till september. Upphöjd bädd, gärna ren sand trivs den bäst i. Den vill ha huvudet i solen och rötterna i halvskugga. Tyvärr älskar mördarsniglar alla rubeckior och även denna.

 

'Hula Dancer' blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hula Dancer’ blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand

Drar du upp plantor från frö så ska du förkultivera dem. Så inomhus i såjord. Täck sådden med plast försett med lufthål och se till att sådden inte torkar ut. Fröna gror vid en temperatur av ca 20 grader. Det brukar ta en vecka innan de gror.

Vågbladig solhatt
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Vågbladig solhatt, Echinacea simulata, är en annan rudbeckia värd att leta efter. Den vågbladiga solhatten har gult pollen, den bleka har vitt pollen! Många tycker att den vågbladiga är en av de mest intressanta man kan ha i sin trädgård. Kronbladen blir nästan 9 cm långa och de faller fritt ganska rakt ner. Blir ca 80 cm hög. Kan frösås men den tar oftast upp till åtta veckor på sig att gro. Samma växtförhållanden som den bleka solhatten.

Läs mer om andra solhattar:  Dags för en solhatt, som solitär eller i en prärieäng

Text och foto: Kerstin Engstrand

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så finns det i mäklarnas bostadsannonser, i försäljningsmontrarna på inredningsdesignmässan Formex och i blomsterbutikerna, ett högt och mycket luddigt gräs. När man tar på de jättestora vipporna känns det nästan som päls. Pampasgräset har kommit in i våra hem. Torkade sådana.

Att det heter pampasgräs är för att det växer vilt på den sydamerikanska pampas, i Argentina, Uruguay och Brasilien. På många håll i världen räknas pampasgräset som invasiv, dock inte i vårt klimat. I varmare länder räknas den även som en brandrisk! Här är det en utmaning att få det att övervintra.

Pampasgräset , Cortaderia selloana, ser vi ofta i trädgårdar runt medelhavet, i England och i Danmark. Här i Sverige är det få som har lyckats få det att övervintra. Kanske du blir en av de lyckliga att få det både i blom och att övervintra flera år i rad?

Vanligast är vita vippor men det finns även sorter som går i svagt rosa. En välmående planta blir ca 2,5 meter hög. Det finns även lägre namnsorter som ’Pumila’ som bara blir ca 1,5 meter högt och troligen lättare att hantera här i Sverige.

På hösten, från september och framåt blommar pampasgräset.

Torkade blomax av pampasgräs. Foto: Kerstin Engstrand
Torkade blomax av pampasgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Så här vill pampasgräset växa:

Läge: Full sol, jorden ska vara väldränerad. Bra trädgårdsjord trivs den i.

Skötsel:

Den stora bladmassan gör att pampasgräset är ganska törstig.

Ge extra näring under växtsäsongens första del, fram till mitten av juli.

I vårt klimat vissnar pampasgräset ner under senhösten och vintern. Så ska den få vara, först till våren när nya blad börjar springa fram är det dags att klippa bort det vissna. För att underlätta övervintringen kan man binda ihop plantan med grovt snöre och klä in den i odlingsduk. När du skär ner din övervintrade planta så var försiktig, gräset är mycket vasst, minst sagt rakbladsvasst! Det är därför det har fått släktnamnet Cortaderia, från spanska cortadera som betyder huggjärn. Klipps pampasgräset ner på hösten är det stor risk att plantan ruttnar.

Ett annat alternativ är att odla det i stora krukor och låta plantan övervintra frostfritt.

Av Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

I artikeln “Eterneller,sommaren som varar hela vintern” fick du tips om de bästa sorterna att odla. Här kommer våra bästa tips om hur du bäst tar vara på dina evighetsblommor.

Av eterneller kan man göra mycket, kransar, buketter och varför inte som på kungliga slottet i Stockholm, där Claes Carlsson från hovet och Fredrik Larsson från Bloem, skapade vaser av eterneller. Mer om dessa kan du läsa här.

Sådd

De flesta sorter sås direkt på växtplatsen så fort jorden kan bearbetas, dvs. i april−maj. Tidig sådd är viktig för att växterna ska hinna i blom innan frosten slår till. Täck gärna sådden med odlingsväv. Från odlingszon 3−4 och uppåt kan det vara en fördel att förkultivera inomhus för senare utplantering. Det gäller speciellt amarant och risp. Växtplatsen ska vara torr och solig med väldränerad jord. De flesta sorter vill ha mer näring än man tror. På våren, ca tre veckor före sådd, kan man gödsla växtplatsen med kogödsel och gödning med NPK-förhållande (kväve, fosfor, kalium) 7-5-9. Någon mer gödsel behöver inte tillföras. Vattning är bara nödvändig om sommaren blir mycket torr. Om man undviker att så fröna för tätt behövs ingen gallring av sådden. Många sorter skördas också under en längre tid och på så sätt sker gallringen naturligt.

Skörd och torkning
Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York.  Foto: Kerstin Engstrand
Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Skörd Just när nattens dagg har torkat upp är rätta tiden för skörd. Det är mycket viktigt att växterna är helt torra när man plockar dem. Grundregeln är att de flesta sorter ska plockas innan de är fullt utslagna. Sprickfärdiga knoppar kommer att slå ut under torkningen. Ta bort överflödiga blad och bunta ihop till buketter som hålls samman med vanliga gummisnoddar.

Torkning Torrt, mörkt och luftigt ska knipporna sedan hänga, och då upp och ner. Solljus får dem att blekna. Några bambukäppar vilande på krokar i taket brukar fungera bra. När eternellerna väl är torra är det bara att frossa i arrangemang. Enklast och bäst är att begränsa antalet sorter till tre eller fem. Välj gärna blommor vars färg och form kontrasterar.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Guld och silver känns som självklara val när kungliga slottet dekoreras. Men när julen 2017 började närma sig så kom oväntade blomarrangemang att ta slottet i besittning. Det var en nyhet för i år som inte minst uppskattades av slottets anställda. En härlig blandning av slott och koja skapades med oväntat mycket inspiration för vi som bor i modernare bostäder och med lägre takhöjd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria och glitterbeströdda havreax klädde i Lovisa Ulrikas matsal den götiska silverservisen. Denna matsal används vanligen när utrikesnämnden sammanträder och vid medaljutdelningar. Silverservisen sågs senast vid middagen när prins Carl Philip gifte sig. Servisen står på en 2,8 meter lång spegelplatå som förstärkte det vintriga, isiga intrycket. Echeverians olivgröna färgton matchade stolarna perfekt.

Redan i entrén fascinerades besökarna, som vid denna tid på året till lejonparten är utländska turister, av  de vackra konstgjorda guldglänsande löven som var uppsatta på torkade grenar. Att pryda slottet med växter är scenografi.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Och vem är då ansvarig för slottets blomarrangemang? Jo, det är sedan över två decennier tillbaka Claes Carlsson som sedan våren 2017 numera tituleras slottsmästare. Att Claes tycker om echeveria är det absolut ingen tvekan om, se bara den “matta” som klär väggen bakom honom här på bilden nedan. Fönsterlav, havreax och echeveria bildade mattan som var uppbyggd på en masonitskiva klädd med hönsnät.

Slottsmästare Claes Carlsson är ansvarig för slottets blomarrangemang. Foto: Kerstin Engstrand
Slottsmästare Claes Carlsson är ansvarig för slottets blomarrangemang. Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria är en torktålig fetbladsväxt som finns att köpa året runt. Förr var den en vanlig kantväxt i trädgårdarna. Den trivs utmärkt utomhus under sommaren och kan, om man har tur, blomma. På en hög stängel reser sig blomman som går i gult, orangerött eller rosa. Echeveria förökas med sidoskott och tas in när hösten kommer, den tål inte frost.

Fönsterlav
Bollar av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Bollar av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand

Det de flesta i vardagslag kallar för vitmossa använder han även på flera spännande sätt. Bollarna på bilden ovan är egentligen gjorda av frigolit och därefter har fönsterlaven limmat fast. Urnan är från Karl XII och kanske inget som vi vanliga har hemma i skåpen.

Och golvet hade ett sagolandskap med julrosor och silverek. Silvereken var återanvänd från dopet av lille Gabriel i början av december. Och vad skymtar om inte en sagolik liten stig av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Och golvet hade ett sagolandskap med julrosor och silverek. Silvereken var återanvänd från dopet av lille Gabriel i början av december. Och vad skymtar om inte en sagolik liten stig av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Väljer de vackraste

Vitt har de senaste åren varit en trendig julblommefärg. Ger intryck av snö och passar väl in både till jul och till nyår. Claes filosofi är att man köper in de blommor som är vackrast vid tidpunkten för det aktuella arrangemanget. Det gäller oavsett om det är en kungamiddag eller annan tillställning. Blommorna köps in vid besök i Årsta partihallar i södra delen av Stockholm.

 

Man tager vad man haver

Får man klistra pappersblommor på slottets piedestaler? Självklart inte. Claes är mästare på scenografi, här är det vanliga gjutrör i papp som klätts in med torkade magnoliablad, eukalyptusblad sprayade i rött samt pappersblommor i rött och guld. Det är mycket jobb att fästa så många, och att rulla rosorna, även om limpistol underlättar arbetat väsentligt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Evighetsblommor

Eterneller är på väg att åter igen bli trend. Tillsammans med floristen Fredrik Larsson från Bloem.se har Claes skapat skålar helt prydda med eterneller i rosa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter jul var alla färska blommor borttagna, och  då såg det ganska tomt ut.  Att slottet behöver prydas med blommor är ingen tvekan om, förhoppningsvis fortsätter man denna satsning.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men hinkarna med havreax fick stå kvar efter jul. Ja, hinkar, av plast! Det är hemligheten bakom vaserna av eterneller! Vanliga hinkar, eterneller och limpistol, bara att kopiera till ditt eget hem!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Vill du odla eterneller? Läs då vår artikel om de bästa sorterna och om hur du skördar dem på bästa vis.

Av Kerstin Engstrand

 

Festlig och elegant bordsdekoration: Som snittblommor i glas av olika former och storlekar ser krämfärgade julstjärnor särskilt vackra ut. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

En jul utan julstjärna på soffbordet är för många ingen jul, den är ett lika stort måste som julgranen. Märkligt kan man tycka då den först nådde Europa i början av 1900-talet och här i Sverige fick den sitt stora genombrott på 1960-talet. Dess ursprung är Mexiko där den växer vild och kan bli ett hela fem meter högt träd. Många av oss har också njutit av liknande jätteexemplar när vi har semestrat på Kanarieöarna och Madeira.

I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba.  Foto: Kerstin Engstrand
I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba. Foto: Kerstin Engstrand

I Mexiko kallas den för “Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blommor och i USA kallar man den poinsetta. Om man är hängiven läsare av Patricia Cornwells böcker om superrättsläkaren Scarpetta, som bara i enstaka undantag påtar i jorden, så är man van att läsa om poinsettor, de är hennes klassiska julpresent. Pointsetta är för övrigt det namn som även fransmännen använder. Namnet Poinsetta kommer från USA:s första ambassadör i Mexiko, Joel Poinsett som på 1830-talet lyckades stjäla med sig några sticklingar till USA där den sedan spreds vidare till botaniska trädgårdar och för att sedermera förädlas. Så nog passar den i kriminalromaner allt! Med den bakgrunden kan man också tycka det märkligt att den blivit en julblomma.

Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

Men den aztekiska mytologins berättelse om hur julstjärnan fick sin klassiska röda färg är troligen, förutom färgen och den stjärnliknande formen, som gör att den så förknippas med julen. Den röda färgen lär ha kommit till när en gudinna dog av brustet hjärta, hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var också aztekernas heliga färg och jultsjärnan blev symbol för renhet. Högbladen kom att användas som rött färgämne och den vita mjölkliknande växtsaften som febernedsättande medicin.

Glittrande jul
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:   Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:
Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

I slutet av förra årtusendet, runt 1997, blev julstjärnan dekorationstrendig! Då fick den en ny skepnad, så långt ifrån den klassiska julblomman man kunde komma, spraymålning och glitter blev en ny giv, kungsblå med silverglitter eller röda med guldglitter gjorde entré. Ministjärnorna kom också och öppnade upp för nya användningsområden. I år är de tillbaka, både de glittrade och de små!

Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present.
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

 

Det är främst unga konsumenter som tycker om de många och oftast roliga användningsområdena som finns för julstjärnan. Intresset för riktigt stora exemplar ökar också, stora som man föredrar i USA. Årets vita höststjärna Princettia, liksom de rosa och röda, är också en stor succé.

Julstjärnan finns också i kanel, aprikos, rosa samt melerad, spräcklig och tvåfärgad. En julstjärnas gröna blad kan vara mera intressanta än högbladen, ekbladsformade, runda eller mera spetsiga än de klassiska.

Och som sagt, 1997 års populära är återigen populära, 20 år senare.  I år lär vi köpa 4 miljoner julstjärnor, mot cirka 9 miljoner 1999. En sak är säkert, överallt finns de och om Ture Sventon hade varit i farten hade han säkert sagt: Julstjärnor, ständigt dessa julstjärnor.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: K. Engstrand

Ishotellet i Jukkasjärvi strax utanför Kiruna förändras efter ljuset. I strålande sol blir hotellet gnistrande vitt, ibland med en varmgul ton. I den blå timmen förändras hotellet återigen, och is- och snöblocken blir havsgröna. Ishavsfärgade. Varje år skapas hotellet på nytt, och varje vår smälter det sakta ner. Byggmaterialet kommer från älven som ligger alldeles bredvid. En mängd olika konstnärer skapar unika rum, som enbart finns under en vintersäsong. Det är en blandning av modern tid och sagokänsla. Om det är vackert? Ja, det har en slående enkelt och självklar skönhet som är svår att överträffa.

Kan det bli vackrare?

Vad händer om ishotellet smyckas med färska blommor?

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vår chefredaktör Kerstin Engstrand har, som enda journalist, varit med om en unik händelse. 21 florister från hela världen sammanträffade under en långhelg i ishotellet. Ishotellet gjorde ett undantag, under denna helg fick de möjligheten att låta blommor möta isen. Allt under floristen Per Benjamins ledning. Per är från och med 2015 ansvarig för blomarrangemangen i Stadshuset under Nobelbanketten.2002 blev han världsmästare i blomsterbinderi. Och under Nobelmiddagen den 10 december 2017 kommer is, nordiskt ljus, norrsken och blommor mötas igen.

Hur såg det ut en marsdag  2015? Se här:

 

Foto: K. Engstrand
Vita tulpaner kom att bli fleras självklara val. Den fransiga vita ‘Daytona’ är nästan lite frostig i sig. I en vanlig trädgård drar hon blickarna till sig, och på Ishotellet trivdes hon! Foto: K. Engstrand

 

 

Färska snittblommor möter isande kyla. Minus fem grader är “inomhus”-temperaturen, utomhus var det lite varmare, särskilt i solen. Ingen lätt temperatur att arbete i, särskilt när det krävs mycket finlir. Här ansas julrosor från onödiga blad. Så fort blommorna möter kylan inne i hotellet kommer de att inta sin position. Böjd, rak, krokig. Och går inte att ändra.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Blommorna blir “konserverade” av kylan.Varje grupp tolkade sin plats och snön och isens färger på sitt sätt. Varje plats hade sina specifika ljusförhållanden. Ranunkler och hyacinter möter här lavabeklädda grenar.

 

 

Bland de olika platser som valdes ut var en receptionen, vars madonna i renaste snö var gudomlig i sin renhet. Verket hette TODO MUNDO och var skapat av  Arne Bergh & Speto.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Det är onekligen något visst med blommor. De tre floristerna som fick madonnan hade ingen lätt uppgift. Men de visade verkligen att blommor ger liv, plötsligt fick snömadonnan en närvaro. Ranunkler, hyacinter och julrosor i ett gallerverk av kvistar omfamnas av madonnan. De fick fram en känsla av att madonnan håller något levande i sin famn, känslan av ett spädbarn i en vacker filt.

 

Varje grupp fick också skapa sina is- och snöblock. Bara det var en utmaning! Och den isklara isen bjöd på nya sätt att se växterna på.

 

Baren, där alla drycker serveras i glas av is, innehöll en gigantisk fisk,  “LOST AND FOUND”, av Jens Thoms Ivarsson, Tjåsa Gusfors & Maurizio Perron. Det var en plats som hade en annan utmaning än de andra, här är det oftast fullt med folk. Så blommorna fick inte vara i vägen.

wIMG9735
Foto: K. Engstrand

 

 

Här valde man att skapa en vas, i is, med matchande fiskfjäll. Det tog sin tid! Och en borrmaskin var mycket användbar när blommorna skulle placeras i isen.

wDSC0239
Foto: K. Engstrand

 

 

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand
wDSC5102v2
Isblå orkidéer, matchande turkosblå band och pärlor, martorn, tulpaner och nejlikor. Foto: K. Engstrand

 

Hotellet har ett mycket flitigt använt kapell, här hålls både gudstjänster som bröllop.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Kapellet fick en rustik välkomnande installation i blått och gult.

 

SECRET GARDEN, av Alessandro Falca & AnnaSofia Mååg, hade en enhörning i fonden. Kristallkronorna, av is förstås, är ett årligt återkommande inslag i huvudhallen.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vad händer med hallen när tre florister intar den?

Jo:

w195016
Foto: K. Engstrand

 

 

Den blev ännu vackrare! Några detaljer från detta mycket tidskrävande arbete. Denna plats var den svåraste av alla.

Floristernas arbeten utfördes i slutet av mars, och fick vara kvar och smälta ner med hotellet.

Av Kerstin Engstrand

 

Nicksalvia. Foto: Hans Kramer

Odlingsvärda perenner, växter som troget blommar år efter år, gärna utan att kräva allt för stora insatser, ja det är drömmen för många. Superväxter kallar den holländska plantskolisten Hans Kramer dem för. Han är känd för vara en av flera som ligger bakom de vad vi kallar för moderna perenner. Bland hans mest kända kunder finns trädgården Great Dixter. Vi har valt ut nio av hans bästa perenner som vi har svenska erfarenheter av.

Noga urvalt är filosofin
Hans Kramer är en av många unika plantskoleägare . Foto: Hans Kramer
Hans Kramer är en av många unika plantskoleägare . Foto: Hans Kramer

Hans Kramer är ovanlig. I 35 år har han drivit sin plantskola, ja han började redan som 20-åring. I liten skala, och liten är den fortfarande, plantskolan växer långsamt men säkert. Två hektar och 6000 plantor, inte ens postorder, han är ljusår från de holländska giganterna. Liten men naggande god är hans koncept. Och i framkant. Men han har en hemsida, www.hessenhof.nl .

Plantskolan är helt ekologisk. 98 % är eget material, resterande licensväxter. Att få fram nya odlingsvärda sorter är hans drivkraft. Varje år odlar han fram ett stort antal nya men bara 20% av dem passerar hans första nålsöga. Av dessa kommer i sin tur enbart 15 % med i katalogen. Så av 100 provodlade kommer i regel maximalt tre med i katalogen. Och provodlingen tar tid, först tre år i hans testbäddar där de planteras i bra jord men sedan får de klara sig själva. Inget daltande här inte. Tredje året granskas de, är de då bra, ja då behåller han dem.

Det finns även en visningsträdgård med bl. a. ett woodland och en skuggträdgård. Och de växter han vill besökarna ska få upp ögonen för, ja de planterar han några exemplar av – inte vid kassan – utan vid toaletterna! Det tricket fungerar.

Förökningskoncept
Hans Kramers plantskola. Foto: Hans Kramer
Hans Kramers plantskola. Foto: Hans Kramer

Moderbäddarna är hans hjärta, 50 % av hans växter är sticklingsförökade, 20 % förökade genom delning och 30 % uppdragna från frö. Och det är i moderbäddarna som en hel del spontan hybridisering sker, och just så har han fått fram flera nya spännande sorter, eller ”hittat” som han själv säger:

Jag har en dröm, att inte längre behöva odla Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’, jag vill vara helt fri från licensodlade växter.

Om två år hoppas han det inträffar och ser mycket lycklig ut. Och säger vidare: ”Jag anser att licensväxterna skapar problem för alla unga som vill starta plantskola.”

 

 9  ”superväxter” för svenska förhållanden

MISSOURI-RUDBECKIA

Foto: Hans Kramer
Foto: Hans Kramer

Rudbeckia missouriensis är Hans Kramer rekommendation som alternativ till gula solhattar, Echinacea, som han tycker för är artificiella i sitt utseende och mestadels för kortlivade. Missouri-rudbeckian växer vild i USA, i Missouritrakten där den också kallas för ”Missouri Black-eyed Susan”.

Blir cirka 50 cm hög och sprider sig inte. Blommar från juli till en bit in på hösten. Trivs i torrt, väldränerat soligt läge, gärna bland kalksten som i det vilda men fungerar lika bra i vanlig trädgårdsjord. Omtyckt av fjärilar, däremot lär rådjur inte vara attraherad av den. Fick sitt svenska namn 2007. Missouri–rudbeckian används också flitigt av prärieekologen Neil Diboll och i slutet av 2000-talet anlade i Alnarp framlidne Peter Gaunitz en prärieäng med missouri-rudbeckia och rosenstav, Liatris spicata.

Missouri-rudbeckian är också ett bra lägre alternativ till strålrudbeckian, Rudbeckia fulgida var. sullivantii ‘Goldsturm’ som den för övrigt liknar.

 

STOR RIDDARSPORRE

Foto: Hans Kramer
Foto: Hans Kramer

Delphinium elatum (ex GORK 043), trädgårdsriddarsporrar, eller som Hans uttrycker det “de gamla förädlade namnsorterna” (Elatum-hybriderna) är mycket omtyckta men han anser att de nu efter för lång tid av förökning “tappat figuren”. Så det var dags att tänka i nya banor, hur såg den stora riddarsporren egentligen ut? Resultatet blev att han började odla fram stor riddarsporre från frön insamlade i Ukraina. De gav upp till 225 cm höga plantor, och kan bli hela 300 cm, en höjd som de flesta moderna odlare inte vill ha då den storleken helt enkelt är för kostsamt att hantera. Inte undra på att den har fått artnamnet elatum, från latinets elatus (=hög).

Dess naturliga utbredningsområde är bland annat i Öst-Karelen och den europeiska delen av Ryssland (den västra delen av landet). Stor riddarsporre har i jämförelse med hybriderna små blommor men angrips inte av mjöldagg, något som man annars alltid får räkna med. Den behöver heller inte skäras ner, den fortsätter att blomma samtidigt som den sätter frö. Växer bra i humusrik, normal fuktigt jord på en väldränerad växtplats och gärna i full sol. Är också mycket långlivad, även i mager sandjord .

Ett av Hans Kramers exemplar har nu växt bra på samma plats i 10–12 år. Stor riddarsporre är nu en av hans mest sålda riddarsporrar, och ofta får han kommentarer som varför visste vi inte om denna tidigare? Inte undra på det, när den blommar fylld med jämt fördelade ljusblå blommor på en daggblå stadig stjälk, och man ser dess prakt mot en blå molnfri sommarhimmel, ja då är man fast. Blir vanligen 180 cm hög och blommar med sina himmelsblå blommor i juli–augusti.

Allas favorit! Foto: Hans Kramer
Allas favorit! Foto: Hans Kramer

 

SKÄGGSOLÖRT

Som limegula solar lyser skäggsolörten upp höstrabatten. Foto: Hans kramer
Som limegula solar lyser skäggsolörten upp höstrabatten. Foto: Hans kramer

Silphium mohrii har i och med denna artikel nu fått sitt officiella svenska namn i SKUD (Svensk Kulturväxtdatabas), för övrigt samma namn som Albrunna perenner redan angivet i sin katalog. Den kallas i USA för ”shaggy rosinweed” och har långa vita hår så det svenska namnet var ganska självklart. Är en gigant, blir 140–160 cm hög och bjuder i juli till oktober på en sky av ljusgula till krämgula blommor på mörka stjälkar. Trots de håriga bladen ger skäggsolörten ett gracilt intryck. Vild växer den i sydöstra USA där den återträffas i steniga kalkstensområden. Även fröställningarna är mycket vackra, de liknar gröna rosor och de sitter kvar länge, något som fåglarna också uppskattar.

Skäggsolörten är också enligt många ett vackrare och lägre alternativ till skålörten, Silphium perfoliatum. Jeliitto säljer frö till skäggsolört.

 

ELBRUSNEPETA

Foto: Hans Kramer
Foto: Hans Kramer

Nepeta cyanea är en fylligare och högre nepeta än de vi är vana vid, cirka 80 till 100 cm hög, och en utmärkt kantväxt. Färgen är djupt blåviolett och som överblommad övergår den till en mörkt lila ton, en färg som den behåller även när den börjar vissna. Mycket trevlig men kan sprida sig. Delas lämpligen på våren och föredrar torrt och soligt läge. Slår vanligen ut i juni och fortsätter så till långt in på hösten.

Även elbrusnepeta fick i och med denna artikel sitt svenska namn. Den förekommer i svenska plantskolors sortiment som Nepetea kubanica, kaukasisk nepeta och ängsnepeta. Enligt Björn Aldén ( Göteborgs botaniska trädgård), Mats Hjertson (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) och Svengunnar Ryman (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) kommer synonymen N. kubanicas namn från att elbrusnepetan växer i Kuban i S Ryssland – en del av västra Kaukasus. Där, vid Kubanflodens övre delar som rinner upp i Elbrusbergen, det högsta berget i Ryssland och en del av V Kaukasus, växer den och därför blev det svenska namnet elbrusnepeta mycket bättre, det ger oss ett helt nytt prefix inom kulturväxterna. Vi slipper på så vis använda det ganska nötta kaukasisk som prefix.

Hans Kramers elbrusnepeta är uppdragen från frö insamlat i Krimområdet.

SKOGSFROSSÖRT

Skogsfrossört. Foto: Hans Kramer
Skogsfrossört. Foto: Hans Kramer

Scutellaria serrata, frossörterna är trevliga blåa utfyllare men används förvånansvärt lite här i Sverige, detta trots att Piet Oudolf är en av dess främsta förespråkare av både skogsfrossörten och grå frossört, Scutellaria incana. Den sistnämnde återfinns i hans parker både i Enköping och i Skärholmen, Stockholm.

Skogsfrossörten beskrevs 1807 av den engelska botanisten Henry Charles Andrews. Den börjar oftast blomma i juni och fortsätter fram till och med augusti. Blir 30 – 40 cm hög. Och färgen är vackert blå, nästan Cambridgeblå, andra säger lavendelblå, ja detta med färger är svårt. Vild växer den i östra USA, fram till Illinois. Det svenska namnet tillkom i och med denna artikel, skogsfrossört då den så uppenbart är en skogsart.

Och Hans Kramer säger, en växt som man planterar och sedan växer den troget där. Min står kvar på samma ställe, nu i 15 år.

Idag är det sällan man ser frossörter i svenska trädgårdsbutiker , vi på Rabarber hoppas nu på en förbättring och att svenskodlade exemplar tas fram.

 

NICKSALVIA

Nicksalvia. Foto: Hans Kramer
Nicksalvia. Foto: Hans Kramer

Salvia nutans, växten som ger den rumänska pustan färg och höjd. Och som får besökarna i Kramers plantskola att uttrycka: Men vad är det! Och många oh! blev det också när Hans visade den hösten 2016 på ett lök-och knölseminarium i Uppsala, arrangerat av lokalkretsen av Sveriges Trädgårdsamatörer. Den skapar habegär!

Men redan Linné beskrev nicksalvian. Hans tror att droppsalvian kommer att bli en utmärkt växt att korsa med andra. Får stora bladrosetter, därefter en långa kal stjälk innan de droppformade axen slår ut. Blir 100–120 cm hög. Blommorna går i violett och blommar från juni till en bit in i september.

Jelitto har frö.

 

JÄTTEPATRINIA

Jättepatrinia. Foto: Hans Kramer
Jättepatrinia. Foto: Hans Kramer

Patrinia monandra (punctiflora), dvs. P. punctiflora indraget under monandra är en av de absolut mest högvuxna arterna och ännu en växt som i och med denna artikel fått sitt svenska namn. Hans Kramers exemplar kommer från frön ursprungligen insamlade av hehehe, dvs. Henrik Sjöman (Alnarp), Henning Pettersson (GBT) och Henrik Zetterlund (GBT). Idag är den en mycket populär växt som bland annat väcker stor uppmärksamt i en av världens främsta trädgårdar, engelska Great Dixter. Blir minst 70 cm hög.

Blommorna är ljusgula men oftast är det de stora fröställningarna som gör att man lägger märke till den. På hösten är den Great Dixters stjärna, just när fröställningarna har utvecklat sig och de kontrasterar effektfullt mot en mörkgrön idegranshäck. Det känns som om den aldrig slutar att blomma, den är även en bland florister populär snittblomma och som pricken på i:et får den de vackra fröställningarna. Blomningstid: juli-augusti.

BERGVERBENA

Bergverbena Foto: Hans Kramer
Bergverbena Foto: Hans Kramer

De flesta härdiga verbenor har sitt ursprung i USA, som den populära prärieverbenan, Verbena stricta, ca 50 cm hög. De är typiska s.k. prärieväxter och så också bergverbenan, Verbena macdougalii ‘Lavender Spires’ som blir 120–200 cm hög och även har verkligen mycket långa blomspiror. Inte nog med det, den blommar hela sommaren och när de sista äntligen når toppen, ja då vet man att sommaren är över och vintern på g. En utmärkt växt för att tillföra höjd i en plantering.

 

PRAKTVIOLRUTA

Praktviolruta. Foto: Hans Kramer
Praktviolruta. Foto: Hans Kramer

Thalictrum delavayi var.decorum blir 120 cm hög och de lila blommorna upplevs som intensivare än många andra växters, de synes rusa omkring och vara precis överallt, andra anser att den bildar moln av små violetta blommor. Växtplats: lätt skugga eller i full sol. Låt den gärna växa upp bland buskar som stöd, som rododendron, Rhododendron, eller rödbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius ’Red baron’ eller ’Diabolo. Det lär vara Bledwyn Wynn-Jones/ Crug Farm Plants som först fick ett antal från Kina. Violrutan växer i Yunnan längs sluttningar och i skogarnas utkanter.  Att praktviolrutan är en ”superväxt” är ingen tvekan, den har en längre och intensivare blomning än den vanliga och den får allt bättre egenskaper för varje år.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: Hans Kramer

 

Baddamm är som en insjö men anläggs som en vanlig damm. Foto: Kerstin Engstrand

Vad sägs om en liten insjö på tomten där du kan ta ett svalkande bad bland näckrosor? Idag går det alldeles utmärkt, en baddamm, ”swimmingpond” eller s.k. ecopool ger din trädgård det lilla extra.

Det handlar om en damm som är så pass stor att den kan bli en liten insjö, en rättare sagt en baddamm. Trenden kom ursprungligen från Österrike, spreds sig snabbt till Tyskland och vidare till länder i Afrika och Sydamerika. Många lyxhotell har idag en baddamm. I mitten av dammen simmar man och längs kanterna växer näckrosor och andra vattenväxter som fungerar renande. En förutsättning för att baddammen ska fungera utan tillsats av klor eller kemikalier i vattnet är att man inte har sololja på sig när man doppar sig och att man har duschat ordentligt innan.

Vattnet i en baddamm är så rent att man i princip kan dricka det. Idag håller filtren så pass hög klass att det inte borde vara något problem att göra en mindre baddamm om ca 15 kubikmeter. Hela vattenvolymen ska då cirkulera igenom filterdammen på 1–2 timmar. Om man har riktigt gott om plats, kanske hela 120 kvadratmeter (som då kan rymma 35 kubikmeter vatten), blir den ännu större känsla av riktig damm.

I Swellendam, Sydafrika, tillhörandes det lilla pensionatet The Hideaway, finns denna vackra njurformade “ecopool” som är gjuten i betong. Särskilt snyggt är formen på trädäcket. 222,000 liter rymmer den och i kantplantering stormtrivs grodorna. Betongbottnen blir lite hal men å andra sidan så bidrar det till känslan av att bada i en liten sjö. Denna pool värms helt upp av solen. Foto: Kerstin Engstrand
I Swellendam, Sydafrika, tillhörandes det lilla pensionatet The Hideaway, finns denna vackra njurformade “ecopool” som är gjuten i betong. Särskilt snyggt är formen på trädäcket. 222 000 liter rymmer den och i kantplanteringen stormtrivs grodorna. Betongbottnen blir lite hal men å andra sidan så bidrar det till känslan av att bada i en liten sjö. Denna pool värms helt upp av solen. Foto: Kerstin Engstrand

Djupet i baddammen måste vara åtminstone 1,5 meter, annars är det inte något nöje för en vuxen att ta sig ett dopp. En brygga som ligger precis under vattenytan kan bilda entré. Man får inte riskera att trampa sönder växterna eller botten.

Allra bäst är det om man kan förbinda baddammen med en mindre damm som fungerar som reningsverk. En liten bäck får då förena de båda vattenområdena. Reningsdammen behöver bara vara på ett par kubikmeter, men den ska ligga lite högre än baddammen och ha rejält med växter inplanterade och en tjock grusbädd som botten. Pumpen i baddammen ska vara placerad så långt ifrån reningsdammen som möjligt. I det här fallet är det viktigt att ha en pump med backventil som förhindrar att vattnet rinner baklänges om det blir elavbrott och pumpen stannar, annars kan reningsdammen tömmas på vatten.

Du bör välja snabbväxande växter, eftersom den svenska sommaren är kort, och plantera i kokosmatta. Det finns färdiga planteringar att köpa (man kan även få mattan i olika färgtoner) och vissa växter i vattenväxtkorgar. Snabbväxande växter är tack vara sina kraftiga rotsystem extra bra på att binda upp stora mängder näring.

När man har så här rent vatten kan man få trådalger, men de är lätta att ta upp med en pinne. Försök att hålla en så jämn vattennivå som möjligt, då är det lättare att upprätthålla den biologiska balansen. Bäst är att installera en nivåavkännare som släpper på nytt vatten vid behov. Använd vanligt vattenledningsvatten. Dammen anläggs annars som en vanlig damm, tätskiktet kan antingen bestå av betong eller av en gummiduk.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...