Rabarbern rasar upp ur jorden samtidigt som vintern rasar utför våra fjällar. Redan när jordtemperaturen ligger mellan två och tio grader är rabarbern aktiv som en liten vulkan.

Många är vi som lekt med de enorma bladen som barn – bättre paraply, dessutom gratis, när ett plötsligt sommarregn dyker upp kan man inte få. Idag är det mycket populärt att använda bladen som gjutformar till fågelbad. Samt inte att förglömma, rabarberpaj med vaniljsås, och vårlyckan är gjord.

Utan tvekan är rabarbern älskad, trogen och lättskött som den är. Så trogen att vi lätt negligerar den och ser den som lite tråkig. Njutning är viktigt och rabarbern är en växt som verkligen får oss att vardagsnjuta. Redan tidigt på våren.

För sorter, läs här 

Tuffing: Rabarber är en flerårig växt, och tack vare sin kraftiga rotstock har den mycket god torktålighet och vinterhärdighet. Den klarar – 20° C utan problem. De späda bladen tål frost ner till ca – 4°C.

Varma somrar brukar plantan gå i vila, för att senare när temperaturen blir lägre åter växa som om det vore vår igen. Bäst växer rabarber om genomsnittstemperaturen är under 24 grader.

Växtplats:  Rabarber växer bra på de flesta jordar, men allra bäst växer den på en lite fuktig plats med eftermiddagsskugga och med djup, mullrik, näringsrik jord. Väldränerat ska det vara. Sluttning är perfekt för den erbjuder väldränerade förhållanden som rabarbern vill ha.

En rabarberplanta kräver dock sin plats, en yta motsvarande en kvadratmeter behöver den. Men i ett hörn i trädgårdslandet ser rabarbern lätt lite småtråkig ut. Plantera den istället i rabatten.

Driva rabarber: Just till Valborgsmässohelgen köper många av oss rabarber i matbutiken. De är i regel framdrivna i växthus i Holland. Driven rabarber blir ljusare i färgen och mjällare, där av namnet glasrabarber. I din egen trädgård kan du istället ställa en stor lerkruka eller en mörk hink över plantan så fort bladen börjar visa sig. Där i mörkret kommer de att växa och bli ljusa. Vinrabarber, ’Barbro’ eller ”Victoria”, lämpar sig bäst för drivning. Driv inga yngre plantor, utan enbart etablerade som är minst två år gamla.

Efter ett par år av tidig drivning ska plantan få vila. Drivningen tar mycket kraft från växten.

Så eller köpa planta: Rabarberplantor är relativt dyra att köpa, men å andra sidan är de långlivade. Ibland har man tur och kan få en bit av en grannes rabarberplanta. Fröförökade rabarber blir inte sortäkta!

Dela en äldre planta: Förökning görs genom att man delar äldre plantor. Upp till femton år kan en rabarberplanta hålla sig fräsch, men när det enbart kommer smala, tunna stjälkar, (trots att du skött den exemplariskt) är det dags att dela den. Det görs bäst på våren.

1. Börja med att vattna den gamla plantan väl. Följande dag så gräver du upp hela plantan. Det görs bäst med en grep.
2. Skär bort alla ihåliga, träiga och döda delar och släng dem.
3. Granska plantan och se var knopparna ligger. De ser ut som stora runda gröna bulor. Plantan delas med en skarp spade eller en kniv och låt varje del ha kvar minst en knopp.
4. Plantera sedan om de nya, delade plantorna på samma sätt som en ny. Välj också en ny växtplats för de delade plantorna.

Plantering:  Den ska helst ske tidigt på våren, med knoppen 5 cm under markytan. Se till att roten sitter stadigt i jorden, packa jorden väl runt roten. Ovanför knoppen ska jorden bara hällas över och där ska jorden inte packas. Vattna rejält efter plantering.

Rabarber kan också planteras sent på hösten. En fullvuxen planta behöver utrymme så plantera med ett avstånd på 60 cm mellan varje. Platsen ska vara fri från fleråriga ogräs.

Vattning: Rabarbern vill ha mycket vatten för att utvecklas bra. De stora bladen gör att avdunstningen är hög. Vattning är extra viktig när försommaren och sommaren är torr. Och vattning ger merskörd, särskilt om det råder försommartorka.

Gödsling: Vill du kunna skörda mycket så är gödsling ett måste. Stallgödsel är bra då dess struktur förbättrar mullhalt och jordfuktighet. Bäst fungerar hönsgödsel som ges tidigt på våren, med en andra giva vid midsommar. Gödsla inte efter 15 juli, det kan försena invintringen och försämra vinterhärdigheten.

Rabarber vill också ha kalium, och den trivs med att få rejält med vedaska på våren. Har du en valborgsmässoeld i närheten kanske du kan hämta lite aska därifrån.

Gräsklipp är bra att lägga ut runt plantorna på våren när bladen börjar visa sig, det håller ogräset borta. För rabarbern är en verklig solitär och vill inte ha någon konkurrens.

Och inte minst rabarberns stora blad, finhacka dem och lägg dem runt plantan. De ger ett bra kvävetillskott, liksom gräsklippet.

Ansning: Låt den inte blomma. Skär bort blomstjälkarna så fort de dyker upp i början av maj. Blomstånden är enorma, upp till två meter höga. De är grenade och har små beigegula blommor. Efter blomningen kommer frukten som är en vingad nöt, 5 mm lång. Blommorna tar kraft från plantan och den kraften behövs för plantan att bilda nya bladstjälkar.

Skörd: Först andra året bör man börja skörda, och då kan man i regel skörda två gånger per år, i början av juni och sedan en mindre skörd i augusti. De bästa skördarna får man när plantorna är 2–10 år gamla. Skörda när stjälkarna är lysande röda med en gnutta grönt. Dra av stjälken försiktigt! Det är viktigt att hela stjälkfästet kommer med. Om stjälken bryts av kan den börja ruttna och det skadar roten. Och lämna minst fyra stjälkar per planta kvar.

Nyskördade stjälkar förvaras bäst i kylskåp som håller några plusgrader med hög fuktighet. Då kan de hålla sig fräscha i 3 veckor.  I rumstemperatur däremot håller de sig bara fräscha i 2–3 dagar.

Skadedjur och sjukdomar: Snäckor brukar leta sig upp på bladen, och visst gör de några hål i dem men inget som påverkar plantan och skörden.

Visste du att

• Yrkesodlare vill ha stjälkar som väger 100–150 gram styck.
• Rabarber kan också drivas i mörkt svalt utrymme med blått ljus.
• Det som ger rabarbern dess typiska smak är i första hand äppelsyra. Rabarber är dock mest känd för sitt innehåll av oxalsyra, som inte bör ätas i alltför stora mängder under längre tid. Sorter med låg oxalsyrahalt ger betydligt lägre avkastning och odlas knappt.

Av Kerstin Engstrand