Guld och silver känns som självklara val när kungliga slottet dekoreras. Men när julen 2017 började närma sig så kom oväntade blomarrangemang att ta slottet i besittning. Det var en nyhet för i år som inte minst uppskattades av slottets anställda. En härlig blandning av slott och koja skapades med oväntat mycket inspiration för vi som bor i modernare bostäder och med lägre takhöjd.
Foto: Kerstin Engstrand
Echeveria och glitterbeströdda havreax klädde i Lovisa Ulrikas matsal den götiska silverservisen. Denna matsal används vanligen när utrikesnämnden sammanträder och vid medaljutdelningar. Silverservisen sågs senast vid middagen när prins Carl Philip gifte sig. Servisen står på en 2,8 meter lång spegelplatå som förstärkte det vintriga, isiga intrycket. Echeverians olivgröna färgton matchade stolarna perfekt.
Redan i entrén fascinerades besökarna, som vid denna tid på året till lejonparten är utländska turister, av de vackra konstgjorda guldglänsande löven som var uppsatta på torkade grenar. Att pryda slottet med växter är scenografi.
Foto: Kerstin Engstrand
Och vem är då ansvarig för slottets blomarrangemang? Jo, det är sedan över två decennier tillbaka Claes Carlsson som sedan våren 2017 numera tituleras slottsmästare. Att Claes tycker om echeveria är det absolut ingen tvekan om, se bara den “matta” som klär väggen bakom honom här på bilden nedan. Fönsterlav, havreax och echeveria bildade mattan som var uppbyggd på en masonitskiva klädd med hönsnät.
Slottsmästare Claes Carlsson är ansvarig för slottets blomarrangemang. Foto: Kerstin Engstrand
Echeveria är en torktålig fetbladsväxt som finns att köpa året runt. Förr var den en vanlig kantväxt i trädgårdarna. Den trivs utmärkt utomhus under sommaren och kan, om man har tur, blomma. På en hög stängel reser sig blomman som går i gult, orangerött eller rosa. Echeveria förökas med sidoskott och tas in när hösten kommer, den tål inte frost.
1 of 3
I blomsterbutiken kan man hitta silversprayad echeveria. Foto: Kerstin Engstrand
Och som små pluggplantor. Foto: Kerstin Engstrand
Humor finns förstås även i ett slott. Tomten tillhör tomtejakten som roar barn under jullovet. Foto: Kerstin Engstrand
Fönsterlav
Bollar av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Det de flesta i vardagslag kallar för vitmossa använder han även på flera spännande sätt. Bollarna på bilden ovan är egentligen gjorda av frigolit och därefter har fönsterlaven limmat fast. Urnan är från Karl XII och kanske inget som vi vanliga har hemma i skåpen.
Och golvet hade ett sagolandskap med julrosor och silverek. Silvereken var återanvänd från dopet av lille Gabriel i början av december. Och vad skymtar om inte en sagolik liten stig av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Väljer de vackraste
Vitt har de senaste åren varit en trendig julblommefärg. Ger intryck av snö och passar väl in både till jul och till nyår. Claes filosofi är att man köper in de blommor som är vackrast vid tidpunkten för det aktuella arrangemanget. Det gäller oavsett om det är en kungamiddag eller annan tillställning. Blommorna köps in vid besök i Årsta partihallar i södra delen av Stockholm.
1 of 2
Den götiska silverservisen består av 93 delar. Här pryds några med amaryllis. Foto: Kerstin Engstrand
Nyinköpta zinkhinkar, också de fyllda med amaryllis, stod tätt bredvid silvervaserna. Foto: Kerstin Engstrand
Man tager vad man haver
Får man klistra pappersblommor på slottets piedestaler? Självklart inte. Claes är mästare på scenografi, här är det vanliga gjutrör i papp som klätts in med torkade magnoliablad, eukalyptusblad sprayade i rött samt pappersblommor i rött och guld. Det är mycket jobb att fästa så många, och att rulla rosorna, även om limpistol underlättar arbetat väsentligt.
Foto: Kerstin Engstrand
Evighetsblommor
Eterneller är på väg att åter igen bli trend. Tillsammans med floristen Fredrik Larsson från Bloem.se har Claes skapat skålar helt prydda med eterneller i rosa.
Foto: Kerstin Engstrand
Efter jul var alla färska blommor borttagna, och då såg det ganska tomt ut. Att slottet behöver prydas med blommor är ingen tvekan om, förhoppningsvis fortsätter man denna satsning.
Foto: Kerstin Engstrand
Men hinkarna med havreax fick stå kvar efter jul. Ja, hinkar, av plast! Det är hemligheten bakom vaserna av eterneller! Vanliga hinkar, eterneller och limpistol, bara att kopiera till ditt eget hem!
En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand
Lucia och lussebullar, gyllene gula som sprider en särskild doft, saffransdoften är tecknet att det är bara elva dagar kvar till julafton. I mer än 3000 år har saffran varit en åtråvärd krydda, inte undra på det, den lär bestå av runt 150 doftämnen!
Saffran köper vi i butiken, i små paket om 0,5 gram och till ett pris som känns som guld. kanske därför det också kallas för det röda guldet. Det är pistiller från saffrankrokus, Crocus sativus, som är en höstblommande krokus vi köper. De största odlingarna finns i Iran och Afghanistan och den odlas även i Spanien, Italien, Grekland och Marocko.
Det är en mycket vacker purpurfärgad krokus. Vid blomning blir den cirka 8 till 10 cm hög.
Och visst går saffranskrokus att odla i Sverige!
Saffran odlad i Italien. Foto: Kerstin Engstrand
Lökarna sättas vanligen under sensommaren i välgödslad jord men det brukar även fungera med mitten av september. Ännu bättre om man kan sätta dem i juni månad. De ska sättas med ett mellanrum på 7 cm och på ett djup av 15 till 18 cm i en jord som håller ett ph-värde på 6 till 8. Om lerjord tycker den inte. Djupet är viktigt, för grunt och de kommer inte att sätta blommor i samma utsträckning. Läget ska vara soligt och väldränerat, saffranskrokusen vill ha en torr jord. Att odlingsplatsen är solig är extra viktigt på hösten när blomningen sker.
En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand
I regel blommar lökarna redan den första hösten, oftast i oktober, ibland även i november. Skulle det under blomningstiden komma en lite kyligare period så tar blomningen en paus för att sätta igång igen om det blir varmare väder. Blommorna öppnar vi enbart vid sol och därmed lite varmare väder och de varar ett par dagar.
Varje lök skjuter flera skott, oftast blir det tre till fyra blommor. Foto: Kerstin Engstrand
Efter blomningen kommer rejäla kvastar av gräsliknande blad som ser precis ut som vanliga vårkrokusblad. De brukar bli upp till 40 cm höga. Nu kommer kruxet, under vintern vill saffranskrokus växa ganska torrt och i en temperatur som är lägst runt 5 grader, med bladen kvar. Däremot har den inget emot vind, snarare tvärt om. Det finns några större odlare både på Gotland och i Skåne som har lyckats ganska bra på friland. Norr om zon ett behöver man däremot odla dem i kallväxthus. Eller i kruka, för oss vanliga hemmaodlare så brukar det räcka bra. Vi brukar nöja oss med att få beskåda blommorna. En kruka kan man också lätt vinterförvara inomhus. Det är de tregrenade pistillerna som skördas.
Under våren vill de liksom alla lökväxter ha fukt igen. Men i maj har bladen vissnat ner.
Under sommaren vill de ”bakas”, det vill säga växa torrt och soligt för att orka blomma igen. Minst 100 000 blommande krokusar behövs för ett kilo saffran. En lök brukar ge tre till fyra blommor.
På hösten vill den ha fukt igen, allt för att ge blomning.
Lökarna bildar med tiden sidolökar, efter tre år brukar en lök blivit till fem. Plantera därför om lökarna minst vart tredje år.
Visste du att:
Saffran bedöms enligt en ISO standard. Det är färgmättnad, elasticitet, färsk- och helhet som bedöms. Det är topparna på de tregrenade pistillerna som räknas in i klass 1. I de övriga får även stiften och ståndarna vara med. Skörden sker tidigt på morgonen, och för hand.
Festlig och elegant bordsdekoration: Som snittblommor i glas av olika former och storlekar ser krämfärgade julstjärnor särskilt vackra ut. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
En jul utan julstjärna på soffbordet är för många ingen jul, den är ett lika stort måste som julgranen. Märkligt kan man tycka då den först nådde Europa i början av 1900-talet och här i Sverige fick den sitt stora genombrott på 1960-talet. Dess ursprung är Mexiko där den växer vild och kan bli ett hela fem meter högt träd. Många av oss har också njutit av liknande jätteexemplar när vi har semestrat på Kanarieöarna och Madeira.
I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba. Foto: Kerstin Engstrand
I Mexiko kallas den för “Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blommor och i USA kallar man den poinsetta. Om man är hängiven läsare av Patricia Cornwells böcker om superrättsläkaren Scarpetta, som bara i enstaka undantag påtar i jorden, så är man van att läsa om poinsettor, de är hennes klassiska julpresent. Pointsetta är för övrigt det namn som även fransmännen använder. Namnet Poinsetta kommer från USA:s första ambassadör i Mexiko, Joel Poinsett som på 1830-talet lyckades stjäla med sig några sticklingar till USA där den sedan spreds vidare till botaniska trädgårdar och för att sedermera förädlas. Så nog passar den i kriminalromaner allt! Med den bakgrunden kan man också tycka det märkligt att den blivit en julblomma.
Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Men den aztekiska mytologins berättelse om hur julstjärnan fick sin klassiska röda färg är troligen, förutom färgen och den stjärnliknande formen, som gör att den så förknippas med julen. Den röda färgen lär ha kommit till när en gudinna dog av brustet hjärta, hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var också aztekernas heliga färg och jultsjärnan blev symbol för renhet. Högbladen kom att användas som rött färgämne och den vita mjölkliknande växtsaften som febernedsättande medicin.
Glittrande jul
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
I slutet av förra årtusendet, runt 1997, blev julstjärnan dekorationstrendig! Då fick den en ny skepnad, så långt ifrån den klassiska julblomman man kunde komma, spraymålning och glitter blev en ny giv, kungsblå med silverglitter eller röda med guldglitter gjorde entré. Ministjärnorna kom också och öppnade upp för nya användningsområden. I år är de tillbaka, både de glittrade och de små!
Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Det är främst unga konsumenter som tycker om de många och oftast roliga användningsområdena som finns för julstjärnan. Intresset för riktigt stora exemplar ökar också, stora som man föredrar i USA. Årets vita höststjärna Princettia, liksom de rosa och röda, är också en stor succé.
1 of 3
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Julstjärnan har sitt ursprung i Mexiko. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Rosa höststjärna. Foto: Kerstin Engstrand
Julstjärnan finns också i kanel, aprikos, rosa samt melerad, spräcklig och tvåfärgad. En julstjärnas gröna blad kan vara mera intressanta än högbladen, ekbladsformade, runda eller mera spetsiga än de klassiska.
1 of 2
Foto; Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Och som sagt, 1997 års populära är återigen populära, 20 år senare. I år lär vi köpa 4 miljoner julstjärnor, mot cirka 9 miljoner 1999. En sak är säkert, överallt finns de och om Ture Sventon hade varit i farten hade han säkert sagt: Julstjärnor, ständigt dessa julstjärnor.
Gentiana 'Berrybank Star' (bilden är ett montage). Foto: Kerstin Engstrand
Gentianablått är ett begrepp i modevärlden. Gentiana kan också vara ett kvinnonamn vilket många numera känner till via Final Fantasy. Där är dock Gentiana klätt i svart, och i läder. Men i trädgården är gentianan höstens blåaste ädelsten.
Höstgentianans färg gör en glad. Att få mötas av hennes starkt blåa blommor en kulen höstdag gör att det är definitivt en växt som är väl värd att pröva. Trivs den bildar den små täta mattor, och då är man lycklig! Blomningen brukar börja i slutet av september, och beroende på hur hösten utvecklar sig kan man numera ofta njuta av dess undersköna blommor en bit in i november.
‘Berrybank Star’ Foto: Kerstin Engstrand
Inte nog med blommorna färg, de flesta sorter har också ett mycket vackert bladverk, oftast vårgrönt. En härlig länk mellan höst och vår.
Misslyckas man med höstgentiana så beror det i regel på att de fått växa för torrt och i kalkjord. Sur jord, väldränerat och fuktigt under växtsäsongen vill den ha. Samt sol. Inte det lättaste men försök efterlikna en fuktig bergslänt där vattnet sakna rinner nerför slänten, passerar plantan och rinner vidare, så trivs den och sakta men säker breder ut sig till blåa mattor. Skulle din trädgård inte bjuda naturligt på de bästa förutsättningarna är en jordblandning med mycket torv och väldränerat med grovt grus lätt att åstadkomma. Samt vattning förstås, en höstblommande gentiana får aldrig torka ut under växtsäsongen.
Mulna dagar bjuder höstgentianan på vackra knoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Gentianan vill också ha sol, så fort det blir mulet sluter den sina blommor. Å andra sidan är knopparna så vackra i sig att det bara är trevligt att få avnjuta både och. Den passar mycket bra som samplantering till rododendron, gärna lågvuxna sådana växandes i rododendronens framkant.
Trots höststormar och nattfrost lyser höstgentianan förhoppningsfullt blå. Foto: Kerstin Engstrand
Första frosten brukar bara nagga kronbladen lite lätt i kanterna. Höstblommande gentiana brukar repa sig snabbt så fort lufttemperaturen går över till plusgrader igen. Kalla, fuktiga vintrar som ömsom bjuder på minusgrader, ömsom på plusgrader gillar den inte. Då ruttnar oftast plantorna, inte bara gentianor utan även en mängd andra som exempelvis kryddsalvia. Kall vinter med snötäcke är däremot inget problem.
Det påstår att de mörkare ska vara lättare att övervintra men det har vi inte funnit belägg för.
Gentiana passar också mycket bra att odla i kruka där den elegant brer ut sig över krukkanten. Så kallad rododendronjord passar då bra att fylla krukan med. Och kom ihåg vattningen.
Dr Ian McNaughton från Skottland är välkänd för just sina höstblommande sorter, han har särskilt fokuserat på att få fram tidigtblommande sorter. Här några av våra favoriter:
Gentiana ’Berrybank Star’, blå med vita tecken är en av Ian McNaughtons hybrider. Blir ca 8 cm hög.
‘Berrybank Dome’ i knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Även knopparna är små skönheter. Gentiana ‘Berrybank Dome’ har såtts och selekterats av Ian McNaughton från Macplants, Skottland. Denna är också en av Zetas, finsmakarens trädgårds favoriter.
Gentiana ’Alex Duguid’, tidigare G. farreri ‘Duguid Form’, har en unik turkosblå färg.
1 of 3
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
Gentiana ’Berrybank Sky’ har ett lite mörkare grönt bladverk än andra gentianor. Men det är blomman man faller för, den är blå med stråk av purpur. Blir ca 8 cm hög.
Höstblommande gentiana planteras bäst på våren men det brukar vara på hösten man lägger märke till dem i trädgårdsbutikerna.
Vi låter Kenneth Lorentzon, välkänd dendrolog och f.d. forskningsledare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, förklara hur det ligger till:
Kenneth Lorentzon berättar för deltagarna i ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Uppsalakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna om fåglar äter vita rönnbär eller ej.
Blev du nu sugen på en vit rönnbär så rekommenderar vi:
Foto: E-planta
Liten pärlrönn,Sorbus frutescens fk Ås E (fd S. koehneana) är oerhörd vacker och ett måste att ha i sin trädgård. Härdig alla gånger upp till zon 5 men kan troligen även klara zon 6. Förutom de vackra bären, som verkligen ser ut som pärlor, blir liten pärlrönn ett nätt litet graciöst träd på två till tre meter. Bladen får också starka höstfärger i rött/orange. E står för E-planta.
Pärlrönnen trivs även i torr, sandig jord. Har sitt ursprung i Norge, en frökälla från Norges Lantbrukshöskola på Ås.
Foto: Kerstin Engstrand
För den sanna växtjägaren är kanske Nepalrönn, Sorbus foliolosa, som växer i Göteborgs Botaniska trädgård något att leta efter. Vild växer den i Himalaya, Butan och Nepal. Första gången beskriven av Wallich 1831, han hittade ett exemplar i närheten av Kathmandu i Nepal, där av dess svenska namn.
Vill du ha en rönn i din trädgård som bjuder på vackra höstfärger finns det några säkra kort, samtliga är så kallade E-plantor. För den vanliga rönnen, den vi ser växa vild bjuder sällan på vackra höstfärger söder om norra Småland.
E-planta är en kvalitetsmärkning av träd och buskar utvalda för svenskt klimat vilket minskar risken för vinterskador. De är provodlade på flera platser i Sverige vilket ger säkra zonangivelser och korrekta växtbeskrivningar. E-plantor är också svenskproducerade, vägen från producent till konsument blir kortare och i takt med klimatet där de ska planteras.
En klar fördel med rönn är att de är sirliga träd, och ganska små. Rönnar vill växa i soligt läge men kan också utvecklas bra i halvskugga och idag finns det också en mängd olika som dessutom bjuder på bär i nya spännande färger.
1. ‘Birgitta E’
Bär från ‘Birgitta’ lyser upp höstmörkret. Foto: Kerstin Engstrand
Commixtarönn Birgitta E, Sorbus (Commixta) ’Birgitta E’ är alla gånger härdig upp till och med växtzon 4. ’Birgitta’ är ett kompakt,smalt och upprätt växande träd som blir 5-6 meter högt. Blommar i maj med vita blommor. Bären blir riktigt gula och brukar sitta kvar länge. Under sommaren är bladen blågröna för att på hösten övergå till gulorange.
Vill som alla rönnar växa i sol till halvskugga, har inga direkta krav på jorden mer än att den inte trivs i våta jordar.
Birgitta har tagits fram med material som erhållits av Karl Evert Flinck i Bjuv. I mitten på 1960-talet fick Flinck frön från en rönn i världens främste botaniska trädgård, Kew i London märkt som Sorbus matsumurana. Av de fröplantor han fick fram i sin trädgård i Bjuv kom en att ha mycket vackra gula bär. Sorten bär drag av japansk rönn (Sorbus commixta) och därför anser man ha skäl att tro att ursprungsplantan i Kew var felmärkt.
2. ‘Carmencita E’
‘Carmencita’ Foto: E-planta
Japansk rönn ’Carmencita E’, Sorbus commixta ’Carmencita E’ är trots sitt spanskklingande namn en mycket härdig rönn, upp till zon 6 klarar den. Den är ympad på vanlig rönn. Vackrast blir ’Carmencita’ om den får växa i jord med god tillgång till fukt och att det är väldränerat. Den trivs också bra på torra marker men bör inte planteras i tät lerjord. Med sin höjd av två till fyra meter kan den mera rubriceras som en kompakt liten buske. Tillväxten är cirka 20 cm per år. Blommorna är vita och slår ut i maj-juni.
Att den fått namnet Carmencita förstår man när man får avnjuta frukterna, de är vackert lysande klarröda, bildar stora klasar men varje enskilt bär är mindre än de hos vanlig rönn. På hösten blir bladen rostbruna och grenarna får stora vinröda glänsande kloformiga vinterknoppar.
Ursprungsplantan växer i Alnarpsparken i Skåne.
3. ‘Astrid E’
‘Astrid’ växande på parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn Astrid E, Sorbus Astrid E, klarar sig bra i växtzon 4 blir ett mindre träd på fyra till fem meter och får en vacker pyramidal krona med lätt hängande horisontella grenar. Blir dock bredare än andra prydnadsrönnar, vanligen lite över tre meter bred. Blommar i maj, juni och får centimeterstora bär som först är brunröda för att senare över gå till varmt aprikosgult.
Är en anspråkslös rönn när det gäller jord, trivs i både soligt och skuggigt läge. Kommer ursprungligen från frösådd av bär från Uppsala Botaniska Trädgård.
4. ‘Rosmarie E’
‘Rosmarie E’ lyser upp parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn, eller rosmarirönn, ’Rosmarie E’, Sorbus ’Rosmari E’ är en mycket härdig rönn, zon 1- 4(5). Blir fem till sex meter högt och får en vacker ovalt rundad och tät krona.
5. ‘Dodong E’
‘Dodong E’ Foto: E-planta
Prydnadsrönn ’Dodong E’ (ullungrönn), Sorbus Dodong E är härdig upp till zon 4 och odlas för dessa fantastiska höstfärgers skull. Blir ganska stor, i regel åtta till tio meter hög. Blommorna är till skillnad mot många andra rönnar gulvita istället för vita. Och bären blir orange och svagt päronformade. Utvecklas bäst i ljusa lägen. Härstammar från material insamlat av Tor Nitzelius i Sydkorea. Det var 1976 som Nitzelius under en expedition till Japan gjorde en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger långt ute i havet öster om Sydkorea. Där såg han en mängd rönnar som liknade japansk rönn men var större. I boken “Träd i när och fjärrran” anger han att den kanske är en ny art vilket man numera anger den som, Sorbus ulleungensis.
Jag har sett mängder av fantastiska trädgårdar som alla har påverkat och inspirerat mig. En novemberdag hade jag glädjen att få uppleva Martin Lönnebos lilla radhusträdgård i ett av Linköpings villakvarter. Nu finns inte denna trädgård mer, Martin fyller snart 88 år och radhuset har ersatts av en lägenhet. Hans trädgård var unikt, följ med på en liten rundtur en tidig frostnupen morgon.
Det är tidig morgon. Frosten har lagt sin hinna över ett sotsvart glasklot som berättar om tidernas begynnelse, den första dagen. Mitt i det svarta tränger ett guldklot undan mörkret. Sakta men säker tinar solen upp denna lilla radhusträdgård, en meditativ trädgård som har skapelseberättelsen som grund.
– Gud finns också i det svarta, i mörkret, säger Martin Lönnebo, sedan 1995 biskop emeritus i Linköping.
För det är i biskopens trädgård vi befinner oss. Här är talet sju nyckeltalet. Maria nyckelpigas sju prickar möts man av vid grinden, sedan av sju glasklot. Namnet han gett trädgården är: Himmelsk belysning, från evigheten till tiden och åter.
Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand
En morgon som denna är ljuset både värmande, skapande, brännande och renande. Sju glaskupor på grova granitpelare bildar stommen. Var och en fylld med ett budskap som följer de sex dagar Gud skapade jorden och den sjunde då han vilade. Skapade av kända glaskonstnärer, skapade i östgötska Vadstena och Murano, den kända italienska glasblåsarön utanför Venedig, efter Martins idéer. Glaskloten och allt annat står faktiskt ute året runt.
På platsen fanns redan en liten sommaräng, skön som en örtagård. Med grannars och vänners hjälp släpades all sten på plats. Sedan inbjöd han hela universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner på den gröna plätten. För plätt är det, trädgården är inte större än husets vardagsrum. Men en plätt nog att genom bön och meditation skapa relationen till Gud.
När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till höger hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand
Jämtländsk skiffer, 488 storgatstenar och sju granitpelare från Mjölby ger den nödvändiga kärva kontrasten till glasets skörhet. Hans syn på sig själv som ”dålig” trädgårdsmästare, eller lat, kanske, han anser att en trädgård ska i mångt och mycket sköta sig själv, gjorde att trädgården delvis blev som den blev. Detta trots att han och ena brodern i sin ungdom fick pris för bästa morötterna när de som barn odlade hemma i Västerbotten.
Stjärnornas kraft
Foto: Kerstin Engstrand
Den börjar, förstås, med skapelseberättelsens första dag: ”Och Gud sade: Varde ljus och det vart ljus – skilde ljuset från mörkret, kallade ljuset dag och mörkret natt den första dagen.” Det kan ju tänkas vara självklart att en kyrkans man skapar en trädgård med skapelseberättelsen som tema. Men Martin är en överraskningens man, det fanns också en annan, mera nutida drivkraft när det gäller trädgårdens tema. Hör honom själv berätta:
Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand
I trädgården förenas hans lust att hålla på med det jordiska, som att släpa tunga stenar, och det filosofiska. Överallt finns dikter och visdomsord ingraverade på små skyltar, ord av Fröding, Tomas Tranströmer, Harry Martinsson och T.S Eliot. Själv har han skrivit flera böcker varav ”Frälsarkransen”, om hur man på egen hand hittar vägen till Gud, fortfarande är en verklig storsäljare. Och i dagarna har han just utkommit med en ny bok, Grundglädjen (Verbum), där bilder från trädgården illustrerar hans insiktsfulla texter. Jag är inte religiös men Martin Lönnebos texter ger mig nya perspektiv, han har en driven penna samt en stor portion humor och självinsikt.
Kluriga tankar
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand
Det var år 2002 som trädgården stod ”färdig”. Detta efter år av kluriga tankar för Martin Lönnebo är känd för att behärska det sinnliga i både ord och tanke. För vem annars skulle komma på idén att ha en drake, av glas, i sin trädgård? Och det i ”mogen” ålder! Livet är inte sockersött, det vet Martin som bland annat arbetat som fängelsepräst men starkast har nog sonen Jonas präglat honom. Jonas som vid födseln bara vägde 2,5 kilo och visade det sig ha en hjärnskada. Men Jonas har också ett skratt som Martin beskriver ”som får hela hans kropp att lysa”.
Det finns hotande företeelser i livet, därför har draken och också ormen sin naturliga plats i trädgården. Ormen är tjock och starkt koboltblå. Den ligger noga bevakande runt det sista glasklotet som berättar om den sjätte dagen då Gud skapade alla levande varelser. Tittar man riktigt noga ser man att där inne, på en bit spegelglas, ligger ett litet barn i genomskinligt glas med armarna utsträckta.
Själv kallar han sig för ”den dålige trädgårdsmästaren” – hans egen underskattning av sin egen kapacitet. Men han har haft hjälp av en annan mästare som enligt honom skapat skönheten. I naturen finns en kraft utan like, i minsta lilla frö som gror och blir en praktfull växt, som sedan vissnar och dör. Ett skeende som delvis upprepar sig varje år. Och han betonar att ingen predikant kan överträffa naturen. Ja, han säger att ibland kan även pelargonerna i köket berätta bättre om den gudomliga mångfalden.
Våren en favorit
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand
Ena dagen sätter han vårlökar, nästa dag skriver han en text om sorgen. Favoritårstiden är våren, då tycker han trädgården är som vackrast när alla tulpaner står i blom. Krokuslökarna beskriver han sinnligt som små gyllene kupoler, något tillbucklade och nötta av tiden. Vårens tidiga lökväxter sätter han gärna i grupper framför dörren, allt för att inte missa den allra första vårhälsningen.
Men som så många andra har han problem med blomningen på sensommaren och hösten. Där önskar han sig mer blomprakt.
– Utan naturen och skönheten kan vi inte leva. Den dagen man som människa främjar sig ifrån skönheten och naturens värden förloras man.
Värdet av naturen, skönheten, sanningen och godheten lärde han sig av sin ”idol”, Albert Schweitzer, som hans doktorsavhandling handlade om. Schweitzer var både teologie-, medicine- och filosofisk doktor samt mycket skicklig musiker, särskilt att spela Bach på orgel. Han lär även ha varit förespråkare av vegetarisk livshållning. Så här berättar Martin Lönnebo om det intryck Schweitzer gjort på hans syn på naturen:
Ta livet på allvar och var glad
1 of 2
Tiger, barnbarnets Elins katt, tittar fram på brevlådan. På lådans framsida finns en bild av dottern Lovisas mops Larry. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
En trädgård utan humor är nog ingen sann trädgård. Här finns det gott om humoristiska, underfundiga inslag som gör att alla mina fördomar om hur en biskops trädgård ska se ut får sig en knäck. Första nöten man ska knäcka innan man får göra entré är att tyda symbolen på garageporten. Huset heter Lönnebo och har förstås ett steriliserat lönnblad på porten. Han kan också snickra och måla ikoner. Hans egna ikoner fanns inomhus. Länge fanns även en som prydde grinden, skapad av hans lärare, Robert de Caluwe, men den blev stulen. Där får man också en vägledning till vad som komma skall, Maria nyckelpiga i en glaslykta och orden ” Et in terra pacem”, och frid på jorden. Här möts naturen, trädgårdskonsten, den bibliska historien, ett skönhetsbudskap, en stor nypa humor och sann kärlek med glaskonst av högsta klass. Tänk att en minimal radhusträdgård kan bli en sådan sann plats för kontemplation där himmel och jord är i symbios. Sådant kan bara skapas av sanna mästare.
Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Han har alltid tyckt om att berätta i bilder och det märks i trädgården. Den är stark. Trädgården har stora likheter med grundglädjen. Och när han och hustrun Britt-Louise inte längre orkade med sommarstället i Roslagen planterade de blåa låga blåklockor mot gatan, som om det vore en strandlinje, ett annat sätt att visa lusten att skapa med ögon och stark känsla.
Och ett gyllene klot symboliserar den åttonde dagen, och evigheten. Och Martin avslutar med orden: Jag tror på blommornas och trädens glädje.
Martin Lönnebos tre trädgårdstips
Foto: Kerstin Engstrand
Börja med en liten trädgård, trädgården får inte bli en börda.
Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.
Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.
Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.
Foto: Kerstin Engstrand
I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.
Foto: Kerstin Engstrand
Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.
Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.
Som en tårta! Flocktulpan i gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Man måste ha lite roligt i trädgården, och något vackert att se på. I Bergianska trädgården i Stockholm har trädgårdens vänförening, Bergianska Trädgårdens Vänner, sponsrat fruktträdsallén vid parkeringen med lökväxter. Och vi föll för planteringen med flocktulpan, Tulipa tarda, en låg, 15 cm, väldoftande tulpan som gärna självsår sig. Dessutom är den flerblommig, minst tre upp till sju blommor på varje stjälk. Färgen är gul och vit, som stekta ägg. Och som alla tulpaner slår den enbart ut när solen lyser.
Blommande gräsmatta. Foto: Kerstin Engstrand
Flocktulpanen blommar tidigt, i början av april är bilderna tagna. Den är mycket långlivad och sprider sig, om den trivs, både med frö och med utlöpare.
Försommarängen med prästkragar blir extra vacker när sommartulpanen slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Smaka på namnet, sommartulpan. Namnet antyder att denna tulpan är något alldeles extra. Sommar, ja, den blommar på försommaren, i juni, samtidigt som prästkragen. Bladen är smala, blomsterstjälken hög och tunn och bär upp en nätt blomma som går i olika nyanser av rött mot orange, scharlakansröd. Cirka 40 cm hög brukar den bli.
Sommartulpan. Foto: Kerstin Engstrand
Den är som gjord att mingla med prästkragar vars vita blommor ger sommartulpanens röda färgtoner extra lyster. Den ger försommarängen en modern touch!
Dessutom trivs den både i torrt och halvskuggigt läge. Vi har även noterat att den klarar regnvåta somrar bra. Och inte minst, den är lättförökad från frö. Vilket är tur för en lök kan kosta 149 kronor. Släng ut lite frö där prästkragarna trivs och om några år, mellan fyra och fem, ibland har de hunnit bilda blombara lökar redan efter tre år, kommer ängen att prydas av sommartulpanens röda elegans.
Sommartulpanen trivs även med iris. Här i irisexperten Alan McMurtrie:s trädgård i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand
Lökpriset gör att många inte vågar satsa på den. Men som sagt, den är mycket odlingsvärd så vill du inte vänta på att fröna ska bilda blombara lökar kan en bra start vara tre lökar som får sätta frö. Men pass på, märk ut din sådd för det är lätt att förväxla småplantorna med grässtrån.
Vild växer den återigen i Turkiet, i dess nordvästra del och det lär ha varit John Baker från Kew som upptäckte den i slutet av 1800-talet. Det vetenskapliga namnet Tulipa sprengeri har den fått av plantskolemannen Karl Sprenger. Återigen? Ja, det är tack vare Kew, världens främsta botaniska trädgård, som den fortfarande finns kvar. I början av 1900-talet hade man skattat dess vilda växtplatser i sådan omfattning att den borta från sina naturliga ståndorter.
Sommartulpan sådda från frö för fem år sedan. Foto: Kerstin Engstrand
Sommartulpanen föredrar att växa djupt, minst 10 cm ner i marken, så sätt gärna lökarna lite djupare än det sedvanliga måttet lökens höjd gånger tre. Lökarna sätts på hösten och på en växtplats där de kan få växa i fred. Den har erhållit Award of Garden Merit av det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, just för dess ypperliga odlingsegenskaper så den är väl värd pengarna!
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK