Julen närmar sig med stormsteg. Är du sugen på att skapa julens hetaste trend med skogen som tema passa då på att utnyttja de ovanligt varma decemberdagarna med att samla kottar och grenar till årets juldekorationer.
Trenden är skogen, sagoskogen, den spännande men också vänliga skogen. Och ingen trend passar väl bättre till jul än denna. Med julblommor och mossa som bas kan du lätt skapa denna trendriktiga juldekorationer. Och en fördel efter november och decembers stormar är att det är lätt att hitta kottar som är en viktig detalj i julens julgrupper.
Om du kombinerar med något närodlat och ätbart slår du två flugor i en smäll, och du får även stadsodlingstrenden med i ditt julpyssel. Kan ju vara skönt att vara effektiv så här års när julstressen sätter sina spår.Kanske har du några hela rödbetor liggandes, plantera dem i en lerkruka och de sätter snart nya blad.
Julkransar är populärt, köp färdiga halmstommar och dekorera dem med vad du har i din egen trädgård. Här får du tre fina exempel gjorda av Bergianska trädgården i Stockholm:
Hyacinter är lätta att leka med, Lerkrukor som har fått patina får pryda trappan. Kottar av alla de slag är enkla att skapa stämning med.
Även julstjärnan blir jordnära med tall- och grankottar. Komplettera gärna med några småstubbar av björk, ved och kanske krukväxten plättar i luften.
Julen är omtankens högtid. Ge dina gäster en alldeles egen juldekoration, som först pryder julbordet, eller rättare sagt stolen, och sedan får följa med gästen hem. Dessutom skapar dessa dekorationer utan tvekan flera småleenden!
Täck jorden runt de små plantornas rötter med fuktig mossa, linda in i plastfolie och placera dem sedan i struten. Vira en dekorativ tråd runt struten och fäst dem i stolarna. Strutarna kan vara dekorerade med band och julpynt, extra fint blir de om en liten namnlapp fästs vid varje strut så att gästerna hittar sin plats. Foto: Stars for Europe
Att duka till fest med julstjärnor är alltid ett sant nöje. En söt dukning med julstjärnebuketter i polkagrisvaser gör garanterat succé hos barnen, och även vi vuxna.
För att skapa vasen behövs två glasvaser av samma form men i olika storlek. Placera den mindre vasen i den större och fyll på med godis i mellanrummet. Fyll därefter vasen med en bukett julstjärnor. Polkagrisar är fint till julstjärnor men det fungerar naturligtvis lika bra med annat färgstarkt godis. Foto: Stars for Europe
Vintern är vilotid för både växter och trädgårdsodlare. Men nu inträder en grafisk skönhet i trädgården. En skönhet som också lockar till sig fåglar i mängd. Vinterträdgården går i kaffebrunt, vintergrönt och en nypa julerött. Ibland också i vitt, även om vi numera inte tar ett skyddande vitt lager av mjukaste snö för givet.
Det är på vintern som höstrabatterna ånyo kommer till sin rätt. Solhatten och kärleksörten är två växter som bjuder på fina fröställningar. Därför ska man på hösten inte klippa ner fröställningarna, men också av ett annat skäl. Perennerna övervintrar bättre om de inte klipps ner förrän till våren.
Fröställningarna klarar många fler omgångar av slaskig vintersnö än man tror. Många står i givakt hela vintern. För detta är en av hemligheterna till att få en fin, lat vinterträdgård – nämligen att göra så lite som möjligt på hösten och att välja rätt växter.
Har du ingen höstrabatt är det dags att planera en nu för plantering i vår. Den ska ligga så att du under vintern kan njuta av den inifrån huset. En bra bas i höst – vinterrabatten är röd rudbeckia, kärleksört, rosor och prydnadsgräs. Kärleksörten får platta fröställningar och står där mörkt kaffefärgade, särskilt sorten ’Matrona’. Röd rudbeckia, som också kallas för solhatt, ja när man ser den på vintern förstår man varför den kallas för solhatt. Det är en av barnens absoluta favoriter att plocka in och leka med. Andra favoriter är prydnadsgräsen. Miskantussorternas ax brukar gnistra till som spetsslöjor när frosten har hittat dem. Många av de växter som attraherar fjärilar bildar kraftiga fröställningar som klarar en hel vinter. I min kryddrabatt brukar timjan, fransk dragon liksom oregano bilda fina vintergrupper. De får sällskap med pynt, man måste få lite roligt i trädgården även under vintern. Trädgårdstomtarna i guld lyser upp mörka vinterdagar.
Dekorativa gräs och det största av dem alla, bambun, är en av de största överraskningseffekter vinterträdgården bjuder på. Bergsbambu är faktiskt grön hela året. Den lägger sig djupt ner, riktigt bugar i rabatten inför kung Bore. Och resar sig upp för gumman vår, för att halvbuga igen för gubben Frost. På vintern gör sig bambun bäst om den står mot en mörk bakgrund.
Buskar och perenner med rundade former blir snäppet vassare i snö. Lavendelhäcken blir som gosig bomull. Formklippt buxbom och tuja gör sig också bra i snö medan alla växter med kraftfulla grenar klär sig bäst i frost. När du tänker trädgård på vintern, tänk då inte färg utan form och struktur. Ormhasselns krumbuktiga grenar är en juvel. Jag har enbart planterat en ormhassel just för att få uppleva den de fåtal dagar det är rimfrost. En annan buske, som förresten gör sig året om, är pärlbusken vars fröställningar sitter kvar hela året. Öppnade, tomma på frön, ser de ut som stjärnanis.
Inte nog med att du njuter, det gör fåglarna med. Buskar ger dem skydd och rosbuskar är ett absolut måste. Även här kan man komplettera trädgården med rossorter som bjuder på olika färger och former på nyponen. Daggrosens nypon är exempelvis vinröda medan den klassiska vresrosens är klotrunda och julröda. Rosornas nypon liksom perennernas fröställningar är viktiga för fåglarna. När maten senare under vintern börjar ta slut inne i skogen kommer fåglarna allt närmare våra trädgårdar. Det är därför domherren dyker upp i slutet av januari. Jag har några rosbuskar utanför mitt köksfönster. Det är ljuvligt att stå öga mot öga med blåmes och talgoxe en tidig frostnupen morgon. Jag inomhus, de ute i kylan, ivrigt ätandes på nyponen. Det är en verkligt viktig del av trädgårdslivet. Då, när jag ser hur deras små fågelkroppar äter och äter för att klara dagen, och för att sedan återkomma på sena eftermiddagen för att kalla natten, då känner jag budskapet delad glädje är dubbel glädje. Liksom att en trädgård verkligen är för nytta och glädje. Sker det dessutom vid juletid så är mitt samvete ännu bättre.
Några vintergröna växter är också ett måste. De bör planteras i sydväst eller västerläge. Anledningen är att den tidiga vårsolen inte ska komma åt dem för tidigt. Min absoluta vinterfavorit bland de vintergröna är rododendron. För nu under vintern framträder bladverket. Många väljer rododendron efter färgen på blomningen, som sker på senvåren, i maj-början av juni, men under resten av året, det villa säga i 11,5 månader är det bladverket man ska njuta av.
Det härliga med rododendron är att det finns låga sorter som kryper längs marken och sorter stora som träd. Rododendron blir bäst i grupper. Den vill ha sur, väldränerad jord och trivs i halvskugga, även norrläge, på fuktig mark. Och har du redan några planterade så lägg ut barren från julgranen under dina plantor. Det uppskattar den.
Det roliga med rododendron är också att dess blad avslöjar utetemperaturen. Ju kallare det är, desto mer fäller den ner sina blad. Upp och ner går bladen efter temperaturen. Är det riktigt kallt viker den även ihop sina blad så att de blir tunna som pennor. .
Vem är på besök i trädgården? När snön täcker är bästa tiden att spåra. Rävens tassar bildar ett radband, harens välbekanta visar vilken väg den tar. För oftast är de vanedjur, samma väg dag ut och dag in. Det är bra att veta inför nästa års planteringar. Där vid deras genvägar över din tomt kan du sätta allium och påskliljor, lökväxter de vanligtvis inte äter. Det är förresten en myt att hare och rådjur enbart äter av fruktträdens bark under vintern. Det sker under sommaren också. Det är unga fruktträd, vars bark är len och slät de äter av. De träden behöver skydd, vira runt lite säckväv. Blötsnö som hotar att knäcka grenar borstas bort. Är snötäcket tjockt trivs sorkar och möss därunder. Stampa till snön ordentligt runt träden, särskilt de unga, så att de små gnagarna inte kommer åt stammen.
Gräsmattan klär också i frost och snö. Så länge jorden är frusen kan man gå på gräsmattan men så fort marken tinar och gräsmattan är fuktig bör man undvika att slita på den. Där i gräsmattan kan också våren få titta fram. Gula och lila krokus som tittar up ur gräsmattan med lite snö käckt på knopparna är underskattade upplevelser.
Vintergröna buskar som är upp till fem år gamla och står i gassande vintersol bör få en skyddande kåpa över sig. Du kan använda skuggväv eller fiberduk men snyggast blir det med säckväv. Det ser dessutom lite roligt ut. Säckväven är till för solen inte ska lura de vintergröna växterna att tro att våren har kommit. Solen tinar annars upp bladen, som i sin tur sänder en signal till rötterna att de önskar vatten, men runt rötterna är jorden fortfarande frusen. Utan skydd riskerar bladen att få brännskador. De ser man efter någon månad eller två, bladen blir bruna.
Symbolspråk är spännande, blomsterspråk ännu mera spännande och Da Vincikoden, boken som sålt i över 60 miljoner inbundna exemplar, är full av båda. Faktiskt kan man lära sig riktigt mycket om trädgård när man läser denna spännande bok!
Redan i början möts man av något som vi tillämpar än i dag, när vi planerar våra trädgårdar och som även återfinns i många av trädgårdens mest älskade växter. När Jacques Saunière tänker ”Jag måste komma på något sätt”, då är det när han senare återfinns liggandes på Louvrens golv, naken och i den pose som återfinns på Leonardo da Vincis kända teckning ”Den vitruvianska människan”, som i sin tur är ett ypperligt exempel på det gyllene snittet. En människas kroppsproportioner är, nåväl oftast, uppbygga efter det gyllene snittet.
Gyllene snittet är ett sätt att ge en yta harmoniska proportioner och är ett utmärkt knep att ta till när man ska planera sin trädgård. Det är ett förhållande mellan två sträckor, t.ex. längden och bredden på en rektangel, som i årtusenden har ansetts vackert. Det kan matematiskt uttryckas som (√5+1)/2 = 1,618 (avrundat). Femuddingen är en form, förhållandet mellan en sida och en diagonal på femhörningen ger värdet av gyllene snittet, men även trendriktiga ogräs som bellis eller ståtligare växter som solrosen. Gyllene snittet finns också närvarande i spiralen. Den allra finaste spiralformen hittar man på en tallkotte, som är uppbyggd med fjällen i åtta spiraler motsols och fem medsols. Åtta delat med fem blir 1,6. Edenprojektet i Cornwall, dess kupoler lär också vara format efter det gyllene snittet.
Nyckeln som Sophie får har en iris som dekoration, samma blomma som de har i sin trädgård, en vit iris. Fleur-de-lis på franska, men har inget med Mona Lisa att göra (lis-Lisas blomma) men var under många hundra år en kunglig symbol. Den franska liljan har haft den vildväxande svärdsliljan som förebild och kom år 1179 att pryda de franska kungarnas vapen, alltid förgylld. Detta efter det att Louis VII räddade sig över floden Lys i Flandern. Då såg han några råddjur vada vid ett stort bestånd av just svärdsliljor, som visade på att vattnet där var vadbart. Den franska liljan hamnade genom Ludvig XI också i ätten Medicis vapen och därifrån i Florens och Toscanas. Bourbonernas lilja har ståndare som den florentinska saknar. Och i Florens levde La Gioconda, Lisa Gherardini, dvs. Mona Lisa.
Den alltid är avbildad tredelad, så den har länkas samman med treenigheten och Jungfru Maria. Då är den vit, oskuldens färg.
Rosen, symbolen för kärlek, lust och lyx, alla känner igen en ros och den förekommer flitigt i boken. Den första röda rosen lär ha spirat ur den döende guden Adonis blod. Han var Venus (på grekiska Afrodite), kärleksgudinnans älskare och rosen blev för alltid symbol för storslagen kärlek. Den vita rosen föddes redan tidigare, i spåren efter de vattendroppar som Venus skakade av sig när hon steg upp ur havet på Cyperns strand. Den vanliga rosen, Rosa rugosa, har med sina fem kronblad också en femuddig symmetri, som den symmetri som stjärntecknet Venus bildar.
Rosen är också symbolen för martyrskap, dess törnen skär in i huden och blod tränger fram. Också lika med makt, även där har den ett starkt symbolvärde. Under rosen, Sub rosa, det är beteckningen om vad som sägs i förtrolighet, utanför protokollet. Uttrycket kommer från en gammal sed att hänga en ros över rådsbordet för att markera att alla närvarande svor att inte yppa något om vad som sades. Det har troligen sitt ursprung från legenden om Cupid som gav Harpocrates en ros för hans tystnad att inte berätta om Venus lättsamma liv. Än idag används begreppet inom diplomatin.
Kompassros finns också, vackert utformat anger den norr, söder, öster och väster, än idag använder vi den på våra kartor, inklusive din tomtkarta. Fast ursprungligen kallades den för vindros och visade vindriktningarna, 32 olika och om man ritade in dem i en cirkel blev formen, just den, en ros. Dan Brown går ett steg längre i sin jakt på symboler, han anger att norriktningens pilspets har formen som den franska liljan.
I boken talas det också om roslinjen, vad vi vanligtvis betecknar som meridian eller longitud. Han menar att roslinjen ska vara lika med nollinjen, som går igenom Greenwich i England. Meridianen går igenom Paris, bl.a. genom observatoriet, men inte genom St Sulpicekyrkan, utan en bit därifrån. Däremot kan man i Louvren, på golven, hitta bronsplattor som markerar meridianens läge. 135 sådana finns i Paris, alla längs en nord-sydlig linje. I Paris kallar man dem för Aragolinjen, efter den franske matematikern och astronomen med samma namn.
Ljuvlighetens trädgård, i Bois de Boulogne, som är mera en skog än en park, än mindre en trädgård, där finns fortfarande många prostituerade men också en av de finaste rosarierna, mycket sevärd framför allt i juni månad.
Rosslyn Chapel utanför Edinburgh har inget med ros att göra. Ross lär betyda kulle, och lyn vatten. Det lilla kapellets insida är helt täckt av dekorationer. Av bl.a. gröna män, hela 103 stycken lär man kunna hitta men om det skriver Dan Brown intet. Däremot nämner han grönsaker. I Westminister Abbey och i Lincolns katedral finns de gröna männen också. En del väl synliga, andra väl dolda av ett lövverk. Alla gjorda av sten. Somliga tittar ner på en med ett retsamt leende, lite gäckande är de. Varför finns de där? Ingen vet med exakthet betydelsen, men många ser honom som en symbol för livet i döden, och döden i livet. Som symbol för våren, eller för återfödelse.
En klar motsats finns i det strikta formspråket runt Château Villette. som ägs av en amerikanska och som driver slottet som hotell. Det gick inget vidare – och hon hade planer på att sälja, men så kom Dan Browns bok ut. Självaste Le Nôtre skulle ha ritat de två sjöarna och trädgården. Le Nôtre stod för en stramt ideal, med långa linjer och grönt formklippt i mängd. En sträng trädgårdsskola som bl.a. Claude Monet värjde sig emot.
Isaac Newton är begraven i Westminster Abbey men där fick man inte filma. Istället blev det Lincolns katedral som fick ikläda sig rollen för att vara platsen för hans grav. Det passade bra, för här i närheten fick han känna det berömda äpplet falla. Äpplet föll i trädgården till Woolsthorpe Manor, nära Grantham, som idag är öppet och tillhör National Trust. Och än idag finns där ett äppelträd som sägs stamma från det berömda från 1600-talet. Sorten är ‘Flower of Kent’. Sir Isaac Newton var också mannen som fascinerades av regnbågens sju färger, rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Han noterade att när en solstråle lyser genom en prisma framkallades färger som liknade regnbågen. 1672 presenterade han sina rön.
De äldsta träden i College Garden, som är en del av Westminster Abbey i London, är inte äppelträd utan fem enorma plataner, från 1850. Trädgården skapades av benediktinermunkarna på 1000-talet och har odlats i mer än 900 år. Ursprungligen odlade munkarna örter till klostersjukhuset här. En del av medicinalväxterna odlas här än idag, bland annat isop. Det är isop som munken Silas nämner i ett citat från Psaltaren: ”Rena mig med isop från min synd”. Ingången är separat. En härlig lugn oas, här finns knappt några turister jämfört med de mängder som trängs inne i Westminster Abbey. Chapter House som de befinner sig i kapitel 101 är ett vackert rum, men fönstren är helt täckta av vackra glasmålningar, och sitter så högt upp att Robert Langdon inte kunde se ut till College Garden. Däremot, skyddade under mattan, finns de gamla målningarna av rosor i rött kvar. Be vakten visa dem när du är där. Chapter House var fram till 1395 mötesrummet för det brittiska underhuset.
Så är det höst och vad glöder inte i en buske som inte gör något väsen av sig, om inte vackert körsbärsröda frukter. Det är körsbärskornellen, Cornus mas, som ger frukt i augusti-september. Och frukterna är riktigt goda!
Körsbärskornellen har man av två skäl, den tidiga blomningen och för frukterna. Den blommar tidigt på våren, oftast redan i mars och blommorna bildar små kvastar av vårlöksgula blommor. De slår ut före lövsprickningen och vanligen så blommar inte en körsbärskornell förrän den är fem år gammal.
Märkligt är att många har körsbärskornell i sina trädgårdar men få bryr sig om frukten. De röda frukterna är i början lätt sträva i smaken, till och med lite sura, men smaken blir bättre när de fått eftermogna, när frukterna är svartröda, därför är fallfrukt av körsbärskornell suveränt att använda. Och de är goda att äta direkt från busken. I Sydeuropa läggs de ofta in som cocktailbär, men bären blir också bra att göra saft eller sylt av. Den sydeuropeiska likören Dirndl är gjord på just körsbärskornell.
Vild växer körsbärskornellen i centrala och sydöstra Europa till Kaukasus.
I Sverige förekommer den inte naturligt, man ser den ofta i offentliga planteringar och ibland som prydnadsväxt i våra trädgårdar.
Körsbärskornellen är mycket torktålig och trivs i ett växtläge som bjuder på sol till halvskugga.
Är alla gånger härdig upp till växtzon 3, troligen högre. Beskäres efter blomning.
Körsbärskornell brukar tuktas och få växa som buske, då blir den som högst hela 4 meter hög medan den som träd kan bli hela 8 meter. Den går lätt att stamma upp till ett mindre träd. Och den brukar ge bättre skörd om flera får växa ganska tätt tillsammans.
Stammens bark är först gråbrun med lite gröna inslag. När den blir äldre ändrar den färg till ljusbrunt för att som riktigt gammal bli grå.
Du kan så körsbärskornell, men fröna brukar ta lång tid på sig att gro, tre år och tre vintrar är inte ovanligt.
Och fåglarna älskar körsbärskornellens frukter, särskilt koltrasten som också får bra skydd under buskarna.
Frukterna har också givet namn till ädelstenen karneol. Karneol har i Sverige använts som smyckessten redan under vikingatiden. Karneol är också den sten som man använder till sigillringar.
Och en känd sådan sigillsten är blomsterkungen Carl von Linnés. Hans sigillring finns att beskåda i Linnémuseet i Uppsala.
Tänk blått, tänk trädgård. Kanske får du då minnesbilder av Majorelleträdgården i Marrakech? Eller kanske för blått dina tankar till Lissabons azulejos, det blåa kaklet? Många av oss tycker om dessa blåa färgtoner och undrat hur det skulle te sig om de kombineras. Rabarber har besökt trädgården där Majorelleträdgårdens intensive blåa färg möter klassiskt portugisiskt blått kakel.
Vi befinner oss i stadsdelen Benfica. Och nej, här är det inte tal om fotboll. I utkanten av Lissabon, med en spektakulär utsikt över staden, ligger ett palats med det ståtliga namnet Frontiera.
Palatset används fortfarande, husets herre är Dom Fernando Mascarenhas, och hans blod är riktigt blåblodigt, eller vad sägs om att han är de trettonde hetigen av Torre, tolfte markisen av Fronteira och tionde markisen av Alorna, samt hertig av Assumar och Coculim. Idag drivs palatset av en stiftelse, Fundação das Casas de Fronteira e Alorna. Från gatan ser huset inget särskilt ut. Fast jag noterar att det växer gott om svartvinbärssalvia, här stora som buskar. Kan inte låta bli att nypa lite på bladen, och doften av svensk sommar strömmar emot mig. Därefter kommer jag in i en blå dröm.
Ursprungligen låg här ett litet jaktslott, innan palatset byggdes i mitten av 1600-talet. Hertigen av Wellington bodde här när han kämpade för Portugal mot Napoleon. Inuti är palatset spektakulärt, särskilt en av salarna vars väggar är rikligt dekorerade med kakelplattor som bildar motiv föreställande åtta krigsslag skapade 1640-1668. Och salen brukar omnämnas som kakelkonstens motsvarighet till Sixtinska kapellet.
I trädgården hittar vi en unik samling blåa kakelplattor. Tillsammans med de som finns inomhus har palatset de främsta kakelplattorna vid sidan om kakelmuseet. Lejonparten av plattorna är gjorda i Nederländerna, några tror man även är spanska.
Den formella trädgården sträcker sig 67 meter i nord-sydlig riktning och 58 meter i öst-väst.
De fyra elementen, gudarna / planeterna som var kända på 1600-talet. Samt stjärntecken och årets månader.
Från terrassen till kapellet passerar man en täckt gång vars väggar är klädda med kakel, förstås. Och här är motivet kameliablommor.
Det finns totalt sexton rabatter och fem fontäner.
När man ser fasaden pyntad med snäckor, stenar och färgat glas kan man knappt tro att detta är ett kapell, egendomens äldsta byggnad, från slutet av 1500–talet.
Det är runt kapellet som den nuvarande hertigen valt att måla några väggar Majorellblåa.
Trädgården är enorm, hela 5,5 hektar. Kaklet är en av Portugals absolut finaste, många så gamla som 300 år. Jaktmotiv, fältslag, scener och figurer från mytologin och en och annan religiös scen. Samt byster av portugisiska kungar, och här och var skymtar en hund och en katt.
I trädgården finns några av Lissabons äldsta kakelplattor, och de är inte enbart blåa, här finns också toner av terrakotta, indigoblått, turkosblått, citrongult. Samt några svarta svanar.
Men här bor man också, vilket märks på den privata terrassen. Här är det blått i mera modern tappning.
Av Kerstin Engstrand
På vårens antikmässa fann Rabarber mängder med intressanta föremål som hade anknytning till blommor och trädgård.
“Alla” engelsmän har den, och då även kändisar och kungligheter som den trädgårdsintresserade kronprinsen Charles. I världsberömda trädgårdar som Sissinghurst använder trädgårdsmästarna den då den fungerar till allt, lättare ogräsrensning, utplantering, bära fröpåsar i, lökar och krukor. Vacker är den också, många låter den stå i köket fylld med eterneller eller skördegrönsakerna. Ja, lika oumbärlig som lövkorgen är för oss svenskar är den klassiska engelska trädgårdskorgen, Sussex trug, för engelsmännen. Här har vi en korg som verkligen går i arv. Att få in en över hundra år gammal korg för reparation är inte en ovanligt för en s.k. trugmaker.
1851 visade Thomas Smith upp sina korgar på ”The Great Exhibition” i London. Det sägs att drottning Victoria gillade dem så mycket att hon inhandlade korgar både till sig själv och för att ge bort. Thomas Smith blev Kunglig hovleverantör, och är så än idag, Och korgarna, de kallas numera ROYAL Sussex Trugs.
Innan Thomas Smith skapade sin korg var korgarna i Sussex gjorda av träkärl i massivt trä. Formen var då rund, men det var mycket tunga korgar. De användes för att mäta upp säd eller vätska. Därför fanns de i olika storlekar och storlekarna behöll Thomas Smith även i sin variant.
”Sussex trug” tillverkas fortfarande av kastanj och pil. Det är den äkta kastanjen, Castanea sativa, som används. Hela byn Herstmonceux, där tillverkningen fortfarande sker, är omgiven av kastanje- och pilträd. Det pilträ som man använder är faktiskt en biprodukt från tillverkningen av cricketslagträn. Och korgarna är lätta, en korg av första storleken väger bara 500-600 gram.
När träet ångas upp inför böjningen så sprids en svag doft av kastanj, inte bara i verkstaden, hela byn doftar.
En äkta trug ska hållas ihop av kopparspik, inget annat. Varje korg är unik och äkta hantverk. Men det finns kopior, till och med i plast. I botten ska äkthetsstämpel finnas, varje korg gjord hos Thomas Smith är numrerad och signerad av den som har tillverkat den.
Kastanjen klyvs med en träklubba och en specialyxa. Varje stock delas för hand.
Sittandes på en täljhäst hyvlas kastanjen till rätt form och storlek, därefter ångas delarna.
Det är överblivet trä som bränns i en ugn och genererar ånga. Delarna läggs i ett tegelrör, ångan gör att trät blir lagom fuktigt och böjbart.
Handtaget och ramen är gjort av äkta kastanj. Kastanj är lätt att klyva samtidigt som det är ett hårt träslag och har även bra motståndskraft mot röta. De ångade delarna böjs runt en form, en mall.
Spånen i korgens botten är gjort av pil, blåpil, Salix Coerulea.
Spånen fästs i ramen med kopparspik. Allra sist spikas benen fast.
Funktion, form och tradition är tre ord som när det gäller denna korg . Korgen finns i tio olika storlekar, från 0 till 10, och varje avslöjar dess funktion. No 8 rymmer standardmåttet för en portion foder till djuren. Engelska trädgårdsägare föredrar No 7 som har de exakt rätta måtten för att platsa i en engelsk rabatt.
Med åren kommer träet åldras och få en vacker patina. De flesta tycker korgarna blir vackrare och vackrare ju äldre de blir. Robin och Sue Tuppen, som idag driver Thomas Smiths Trugs, är vana att få in riktigt gamla korgar för reparation. Denna är över 100 år. Det är sällan som dagligt bruk i trädgården gör att de går sönder. Nej, vanligen är det att mannen i huset backar över korgen.
Korgarna där tåliga och kan lätt rengöras med vatten och grönsåpa. Smuts som sitter fast kan borstas bort med en nagel- eller skurborste. Vill du ha din korg stående utomhus året runt bör du däremot behandla den ett bra miljövänligt impregneringsmedel.
Synd bara att svenska trädgårdsbutiker inte riktigt har upptäckt den. För den här korgen går i arv, i generationer. och även den har fått sina kopior, uppoppade i billigare träslag och till och med i plast! Självklart ser man korgarna skymta i filmer, i”Stolthet och fördom” och Sherlock Holmes.
Och i slutfasen av den sista delen av Sagan om Ringen, vad stod där inte i den lilla cottage garden med stockrosor som vajade så fint i den stilla vinden, en härlig kontrast till alla dataanimerade scenerna, om inte en äkta klassisk Sussex trug.
Men det finns även modernare trugs, i glada färger och gjorda ibland annat finsk plywood.
Nu talar vi om en låg, vid nästan flat korg, som framför allt används som skördekorg. Vi använder vår i köket under vinterhalvåret, och i trädgården under sommaren. Skönt att ha en så användbar brukskorg. En har vi också i hallen, utmärkt att lägga alla de små konstiga prylar som plötsligt ska ha en plats, som hundbajspåsar, hundkoppel och udda vantar. Ja, Sussex trug, som görs i grevskapet Sussex i södra England, är så bra och ett sådant måste att den däröver är en vanlig bröllopspresent.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Himmel och jord
Himmel och pannkaka, nej detta är faktiskt potatismos! Ett vanligt potatismos i Tyskland och Holland. Vi kanske skulle kalla det äppelpotatismos istället. Äpplena växer uppe i luften på grenarna strävar upp mot himmeln, och potatisen växer under jord, så visst är ”himmel och jord” ett mera poetiskt namn. Den fräscha äppelsmaken passar bra till fisk, och lyfter den enklaste korvrätt.
Grundsats som lätt kan fördubblas:
3 potatisar
2 äpplen
0,5 tsk salt
0,5 dl mjölk
1 msk smält, avsvalnat smör
aktiv tid: 20 minuter passiv tid: 15 minuter total tid: 35 minuter
Redskap:
Föregående