Sida 69

Cool svenskodlad nyhet - Albuca spiralis 'Frizzle Sizzle'.Foto: Blomsterfrämjandet/Lina Arvidsson

Sakta kommer hösten, augusti månad har varit över förväntan. Dags att mjukstarta för inomhusliv med sköna, gröna krukväxter.

Genom att inreda med krukväxter kan du förlänga sommarkänslan och skapa härliga inomhusmiljöer. Här får du några tips och idéer hur du får ett charmigare och mer ombonat hem med hjälp av krukväxter.

 

Färgmatcha

Samplantering med färgstarka begonior och krysantemum tillsammans med gröna prydnadsväxter.
Samplantering med färgstarka begonior och krysantemum tillsammans med gröna prydnadsväxter.

Många moderna lägenheter och villor har stora fönster som släpper in rikligt med ljus och då fungerar det bra att ha krukväxter även på golvet. Placera gärna flera stycken växter tillsammans i en korg eller vid balja och ställ den i närheten av ett fönster. Plocka lämpligen upp någon färg som du redan har i rummet på blommorna. Till exempel kan en kudde i orange och gula nyanser kompletteras med höstglada krysantemum och begonior. Gröna bladväxter gör att det ser frodigt och lummigt ut och ger rummet ett mjukare intryck. Dessutom är krukväxter ypperliga luftrenare som förbättrar inomhusluften.

Insynsskydd

 Skön miljö på fönsterbrädan med svenskodlade prydnadsväxter.
Skön miljö på fönsterbrädan med svenskodlade prydnadsväxter.

Skapa insynsskydd och skona samtidigt växterna för starkt ljus. Har du ett gassigt fönster i söderläge är det fint att ställa upp något mot fönstret, t.ex. en träram eller vacker bricka. I träställningen kan en ampel hängas upp för att skapa höjd och bli ett intressant vertikalt blickfång.

Mörka toner

Svart och färgglatt i inredningen.
Svart och färgglatt i inredningen.

Moderna lägenheter och villor kan göras mer personliga och charmiga genom att smycka dem med äldre föremål som har en historia. Många moderna hem är mycket ljusa och då är en grupp med mörkare toner effektfullt. Här har vi använt en svart bricka och mörka krukor samt färgstarka växter som svenskodlad trillingblomma, Bougainvillea, höstglöd, Kalanchoë och gerbera, Gerbera.

Lummiga sideboard

Sideboard är populära både som förvaringsutrymme och rumsavdelare. Genom att skapa en grön oas på bordet fås ett härligt blickfång. Här har vi valt krukor med murgröna, Hedera helix, samt ärtor på tråd, Senecio rowleyanus. När murgrönan växter till sig och får långa rankor är det en ypperlig växt att leka lite med och låta rankor slingra sig iväg lite varstans, till exempel längs en gren. Gröna krukväxter fungerar också ypperligt som snitt och här har vi placerat slideranka, Muelenbeckia och den coola nykomlingen Albuca spiralis ‘Frizzle Sizzle’ i små flaskor.

Duka med gröna blad

Svenksodlade krukväxter som snitt.
Svenksodlade krukväxter som snitt.

De flesta krukväxter fungerar ypperligt att använda även som snitt. Främst associerar vi kanske snitt med blommor som gerbera, rosor och tulpaner, men enbart gröna blad är också oerhört dekorativt. Plocka några blad från de krukväxter som du redan har hemma eller komplettera från affären med växter som du tycker har ett spännande uttryck.

Ätbart

Svenskodlade kryddor i köket.
Svenskodlade kryddor i köket.

Färska kryddväxter i köket är ett bra sätt att både skapa ett personligt kök samtidigt som matlagningen blir roligare. Det finns numera även trevliga tomatplantor som fungerar att ha inomhus och som går att skörda efter hand. Välj växter som är märkta med Svenskt Sigill eller KRAV, de är odlade med hänsyn till natur och människor och är nyttiga att äta.

Kreativt och färgglatt

Inred med färgklickar som kalanchoe, begonia och gerbera.
Inred med färgklickar som kalanchoe, begonia och gerbera.

Arbetsrummet är lätt att glömma bort trots att många spenderar mycket tid där. Här har vi valt mycket färg, både för att främja kreativitet och för att det är härliga säsongsfärger. Höstglöd/våreld, Kalanchoe i olika glada färger har fått bo i en enkel vit papperslåda. Tänk på att klä lådan invändigt med plast alternativt ställa den på en bricka så att inte vatten läcker ut på skrivbordet. Fint tillsammans med höstglöden är färgstarka begoniorliksom gerbera som vi använt som snitt i färgglada vaser.

 

 

Text: Blomsterfrämjandet

Foto: Blomsterfrämjandet/Lina Arvidsson

Några rankor klematis och bordet är festdukat. Foto: Kerstin Engstrand

Magnus Johnson var romantiker och han önskade att fler skulle upptäcka vilken fantastisk snittblomma klematis är. Hållbar javisst, att en bukett håller sig fräsch i minst 10 dagar är inte ovanligt. Främst rekommenderade han klematis till brudbuketter för där kan man verkligen frossa i alla de former och färger som klematis bjuder på. Små blyga, nästan svarta till tallriksstora maffiga sockersöta skapelser i rosa och vitt. Buketter som vi visar här är alla en gång skapade av klematis från Magnus egen trädgård och på hans initiativ, sammansättningen är gjord av Kerstin Engstrand.

'Abudance' och 'Diana'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Abudance’ och ‘Diana’. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är att vid plockning göra ett 5-10 cm långt snitt i barken på rankan eller blomskaftets bas, sätta dem djupt i vatten, byta vatten varje dag och låta bukettens stå svalt över natten. Eller lägg några rankor på bordet. De bör stå och dra vatten i förväg och duschas då och då innan man lägger ut dem.

 

Med inspiration från Japan, landet där Magnus själv lärde sig av att arrangera klematis som snittblomma. Den ljusgula storblommiga är 'Moonlight'.  Foto: Kerstin Engstrand
Med inspiration från Japan, landet där Magnus själv lärde sig av att arrangera klematis som snittblomma. Den ljusgula storblommiga är ‘Moonlight’. Foto: Kerstin Engstrand

 

 Och dekorativa fröställningarwanna0003

’Anna’, uppkallad efter ett av Magnus barnbarn, är en tidig storblommig klematis och  selekterades ursprungligen bland fröplantor av C. ’Moonlight’. ’Anna’ får rejält stora guldskimrande frökapslar. Blommorna  är rosa och blir 12–19 cm i diameter. Slår ut i juni/juli. Blir 2–3 meter hög och är härdig i zon 1-3.

Klematisbukett av blommor från Magnus trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Klematisbukett av blommor från Magnus trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Läs mer om Mr Clematis, Magnus Johnson.

I ett växthus i Södertälje har hundratals världsberömda sorter av klematis tagits fram. Foto: Kerstin Engstrand

Har du en klematis i din trädgård? Kanske är det en skapelse av Magnus Johnson, vår världsberömda klematisexpert från Södertälje. I ett växthus utanför Södertälje växte flera hundra olika klematis. Skapade av en man som verkligen kunde klematis på sina fem fingrar, Magnus Johnson. Magnus, som avled 2002 vid en ålder av 95 år, lämnade över 600 olika klematis efter sig varav lejonparten var hans egna korsningar. Tala om klematispassion! Kerstin Engstrand berättar här om hans livsverk.

wmagnusjohnson0006
Magnus Johnson sin egen trädgård maj månad år 2000. Foto: Kerstin Engstrand

Han drabbades redan vid unga år, när han i Österrike såg den förtjusande bergsklematisen klä in en fasad så att den liknande ett blommande snöfall. En syn han inte kunde glömma och så är det oftast när man möter klematis för första gången. Senare i livet fortsatte han att forska runt klematis och kom i sin plantskola utanför Södertälje att föröka klematis främst för att få fram härdiga och doftande sorter. Ett livsverk som satte Sverige på världskartan och gav honom flera förnäma utländska utmärkelser. Ja, han var mera känd utomlands än här hemma, och det gäller fortfarande. Han är fortfarande Mr Clematis.

Och blev man på 1960-talet som vanlig villaägare drabbad av klematispassion så var det oftast från Magnus plantskola man köpte sina plantor, per postorder.

Han var en ödmjuk, vänlig man. Mina barn älskade att få följa med hem till hans trädgård. Klematis kallas för Nordens lianer och hans trädgård var ett verkligt eldorado. Och han matade fåglarna året runt, och även ekorren fick nötter.

Klematisbukett av blommor från Magnus trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Klematisbukett av blommor från Magnus trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Ett av hans experttips var att samplantera klematis med rododendron, då tar klematisblomningen över när rhododendronen har slutat, eller samplantera med klätterrosor. Och han förespråkade starkt att använda klematis som snittblomma.

wbokeng

Dessutom var han oerhört duktig på att måla. Hans sista livsverk, den på 881 sidor tjocka klematisbibeln ”Släktet Klematis” från 1997, och som även år 2001 gavs ut på engelska ”The Genius Clematis”, innehåller en mängd av hans egna gouachemålningar. Redan 1985 belönades han för sina målningar av klematis med Grenfellmedaljen av det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, The Royal Horticultural Society. Men 1997 fick han faktiskt Illis quorum av den femte storleken för sina mångåriga och betydelsefulla insatser på det hortikulturella området.

 

Och han skapade specialgjorda lerkrukor som gjorda för att få sticklingar av klematis att trivas. Foto: Kerstin Engstrand
Och han skapade specialgjorda lerkrukor som gjorda för att få sticklingar av klematis att trivas. Foto: Kerstin Engstrand

1952-1960 var Magnus verksam som överträdgårdsmästare vid Göteborgs Botaniska trädgård, därefter fortsatte han fram till 1972 att vara trädgårdsarkitekt vid Göteborgs stads parkförvaltning. Det var efter pensioneringen 1972 som han hade tid att fortsätta sin forskning och växtförädling. För att finansiera sitt stora utvecklingsarbete odlade han mängder av lökväxter, främst orkidéväxten Pleoine som sedan såldes till Holland. Alla var engagerade i denna odling, även barnbarnen!

 

Tänk att en sådan liten och utsökt växt kan finansiera starkväxande klematis. Foto: Kerstin Engstrand
Tänk att en sådan liten och utsökt växt kan finansiera starkväxande klematis. Foto: Kerstin Engstrand

Och in i det sista predikade han vikten av att ha med en budget för att anlägga en trädgård när man byggde sitt hus. 10–15% av byggkostnaden ska reserveras anses han. Att ha en trädgård och inte en tomt. Och han lärde mig att detta med trädgårdens betydelse i budgeten också faktiskt var vanligt att bankerna fram till 1970-talet hade med i sin låneplanering! Något som man lätt kan hålla med om än i dag och kanske dags för bankerna att börja med en dialog om vikten av att också anlägga en trädgård.

Tre år innan sin död blev Magnus hedersdoktor vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet och den allra sista utmärkelsen kom 2002, återigen var det britterna, RHS, som uppmärksammade hans arbete med klematis.

Och självklart var han medlem av det internationella klematissällskapet, ett sällskap han var med att grunda.

Stora som små
Moonlight'  har stora mycket attraktiva månskensgula blommor. Den blommar först i maj för att sedan återkomma med en andra, mindre blomning i augusti-september. ’Moonlight’ är först lite blyg, men när den är väl etablerad så växer den snabbt till sig. Blir 2-3 m hög. Idag är den lättare att få tag på utomlands än i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Moonlight’ har stora mycket attraktiva månskensgula blommor. Den blommar först i maj för att sedan återkomma med en andra, mindre blomning i augusti-september. ’Moonlight’ är först lite blyg, men när den är väl etablerad så växer den snabbt till sig. Blir 2-3 m hög. Idag är den lättare att få tag på utomlands än i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

Han tog främst fram småblommiga sorter som tillhör de tidiga som blommar redan i maj. De får också härliga fröställningar som liknar rufsigt hår och de är särskilt vackra när sensommarsolen förgyller dem. För att inte tala om när den första frosten lägger sig som en gnistrande mössa.

Många har blygt böjda, nickande klockformade blommor som man måste hålla upp dem i handen för att få se dem i ögat. Därför ska de klättra uppåt, längs en spaljé eller ett träd. De är mycket härdiga och klarar zon 5 (6) utan problem.

Atragene-klematis Blue Tapers E hette tidigare Cyanea, härdighet zon 1-6 och blir 2-3 m hög. Det är en alpklematis med klockformade blommor och har en intensiv mellanblå blomfärg och med ljusare kanter. Blommar i april-maj. Beskäres vid behov direkt efter blomning. OBS! Planteras med rothalsen i markytan. Foto: Kerstin Engstrand
Atragene-klematis Blue Tapers E hette tidigare Cyanea, härdighet zon 1-6 och blir 2-3 m hög. Det är en alpklematis med klockformade blommor och har en intensiv mellanblå blomfärg och med ljusare kanter. Blommar i april-maj. Beskäres vid behov direkt efter blomning. OBS! Planteras med rothalsen i markytan. Foto: Kerstin Engstrand

Hans klematis finns i flera tidigblommande sorter som atragene-klematis, Clematis (Atragene-gruppen) som oftast blommar om senare på hösten. I juli–augusti blommar den som förr kallades för italiensk klematisen, (den växer vild längs vägkanterna i Italien) de småblommiga Clematis (Viticella-gruppen) som på svenska kallas för viticella-klematis, Clematis viticella.  Men han tog även fram flera storblommiga klematis. Flera av dem, som ’Moonlight’ är idag lättare att få tag på utomlands än i Sverige.

Skimrande fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand
Skimrande fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand

År 2000 inleddes ett samarbete mellan SLU Balsgård och dåvarande Sveplants E-grupp ekonomisk förening (nu E-planta) för ett långsiktigt utvecklingsprojekt kring klematis. Projekttiden sattes till 10 år och projektet hade som mål att dels utvärdera och introducera fler sorter ur Magnus klematissamling samt säkerställa bevarandet av sortsamlingen genom kontinuerlig föryngring och skötsel. Ur detta samarbete har nu flera sorter börjat marknadsföras av svenska plantskolor, t.ex. storblommiga tidiga klematis som ’Anna’ och SUNNA samt småblommiga atragene-klematis som ‘Clochette Pride’, ’Chili’, FLORALIA och PINK PERFUME.

 

Klicka på bilden i bildspelet för att läsa hela bildtexten.

Snäll klättrare
Clematis (Atragene-gruppen) Albina Plena E är härdig zon 1-5 och blir 3-4 m hög. Blomningen remonterar från tidig vår till oktober. Beskäres vid behov direkt efter första blomningen. Plantera med rothalsen i markytan.  'Albina Plena' skapades 1982 och blev E-planta 1995. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis (Atragene-gruppen) Albina Plena E är härdig zon 1-5 och blir 3-4 m hög. Blomningen remonterar från tidig vår till oktober. Beskäres vid behov direkt efter första blomningen. Plantera med rothalsen i markytan. ‘Albina Plena’ skapades 1982 och blev E-planta 1995. Foto: Kerstin Engstrand

Klematis är en snäll klätterväxt och förstör inga fasader. Magnus Johnson förespråkade den ivrigt klättrandes uppför träd, över staket eller krypande längs marken. Bara man inte planterar den under breda takutsprång eller i närheten av gullregn, hagtorn eller syren, som inte vill ha konkurrens, så lyckas man lätt. Plantorna säljs krukodlade och en bra planta ska ha 3–4 skott. Många av hans bästa sorter finns under kvalitetsmärkningen “E-planta”. E-plantor är friska, sortäkta och har provodlats i hela landet. Mer information om e-plantor finns på deras hemsida.

Plantering

Fötterna i skuggan och huvudet i solen så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med hästgödsel, fyll på med bra planteringsjord och blanda i några nävar benmjöl och väl uppblött torv.

Alpklematis planteras med rothalsen vid jordytan.

För de storblommiga ska minst 10-15 cm av rothalsen, allra helst större delen av stammen, ska komma under jord, då utvecklas fler rötter och plantan blir kraftigare. Detta är särskilt viktigt för storblommiga sorter som kan vara ympade. Vattna ordentligt de första 6 veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Och ta det lugnt första året efter plantering. Det händer att klematis just tar det lugnt det året och kommer tillbaka med stor kraft följande år.

Skötsel

Alla nyplanterade klematis ska beskäras ner till ca 30-50 cm den första våren efter planteringen, när plantan har blivit en meter. Annars blir plantan gänglig.

På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, 2 nävar till 10 liter vatten. Därefter behöver inte småblommiga sorter beskäras utan bara putsas efter blomningen om de har blivit risiga. Det gäller även de storblommiga som blommar i maj–juni.

Storblommiga sorter och italiensk klematis som blommar från juli och framåt beskärs varje vår och ner till ett bladpar över tidigare års beskärning. Då blir plantan mera förgrenad och vackrare.

 

Propertius blommar i maj med doftande 7-9 cm stora blommor. Togs fram av Magnus Johnson 1979 och ingår i en serie av ca 20 hybrider som namngavs efter romerska författare. Denna har fått sitt namn efter poeten Sextus Propertius. Vissna grenar beskärs vid behov tidigt på våren. Härdig i zon 1-5 och blir 2-3 m hög. Foto: Kerstin Engstrand
Propertius blommar i maj med doftande 7-9 cm stora blommor. Togs fram av Magnus Johnson 1979 och ingår i en serie av ca 20 hybrider som namngavs efter romerska författare. Denna har fått sitt namn efter poeten Sextus Propertius.
Vissna grenar beskärs vid behov tidigt på våren. Härdig i zon 1-5 och blir 2-3 m hög.
Foto: Kerstin Engstrand

Snökrokusen rekommenderade Bowles varmt att få föröka sitt fritt, under buskar, gärna rosbuskar, och i gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Vem älskar inte krokusar? Deras unika, vänliga charm och stilrena, klassiska yttre, tillika vårens budbärare. Vi är många som har hänförts av krokus, och drabbats av krokusfeber, som vi smittade anser vara en finare sjukdom än tulpanfeber. Mångt och mycket kan vi tacka krokuskungen, E. A Bowles för det. Han är lite av en doldis i trädgårdsvärlden trots att han har namngivit eller fått ge namn till ett 75-tal växter. Han var inte bara en kunnig och passionerad odlare, utan levde också i en tid då mycket hände i trädgårdsvärlden. Dessutom en mycket god skribent vars böcker fortfarande är lika läsvärda.

E A Bowles beskrivs som den sanna brittiska gentlemannen. En gentleman som var mycket väl medveten om vilken farsot han spred. När han 1936, inför det engelska trädgårdssällskapet, RHS, i London skulle hålla föredrag om sina älskade krokusar gick han rakt på sak:

wcrokusking

– Jag skulle vilja nämna några ord om det som mina vänner kallar Krokusfeber. Några anklagar mig för att smittat dem. Men jag försäkrar, det har jag inte. Jag ger dem krokusar. Och med dem lämnar jag febern att utvecklas. Det är inte en farlig sjukdom, även om nu skulle drabbats allvarligt av den, för dess förlopp varar länge, över många år. Jag kan leva med att jag har smittat er: Det är helt enkelt krokusens egen charm som har smittat er! Så jag varnar er, om ni inte vill drabbas av krokusfeber, titta inte på krokusar!

Han visste, för redan 1895, när han var 30 år, hade han över 135 olika sorter i sin trädgård. Det var långt innan krokusen blev riktigt populär och det anses allmänt att det var hans passion för de små bägarformade blommorna som gjorde att vi fick upp ögonen för dem. Mellan 1901-1920 började odlingen av krokus ta fart, och under den perioden, år 1909, hade han nästan samtliga sorter som kunde odlas i Storbritannien. Detta vid sidan om de otaliga hybrider han själv skapade.

wkrokus1b0008

Hans egna skapelser var främst hybrider av bägarkrokus, Crocus chrysanthus, och blå bägarkrokus, Crocus biflorus, som han gav fågelnamn som Golden Pheasant, Bullfinch och Siskin. Namnsättningen kan synas vara extra rar med tanke på att han var väl medveten om fåglarnas tycke för krokus. För det var inte av samma slag som hans egna.

Tips för att skydda din krokus

wbokcolch

I sin bok ‘A Handbook of Crocus & Colchicum for Gardeners”, som utkom 1924, beskriver han noga vilka skadegörare de flygande små liven kan vara. Mössen utnämnde han till krokusens plågoande nummer ett, kaninen till nummer två och fasanen till nummer tre. När fasanen väl har upptäckt vilka läckerbitar krokuslökar är, vill den snabbt krafsa fram och äta upp en stor mängd av dem. Småfåglarna ansåg han bara tillfälligtvis kunde upptäcka krokusens begärlighet. Framför allt när de i småkall väderlek drog i de späda vårgröna bladen och då ibland också fick upp en liten lök. Här misstänkte han starkt sparvar och bofink var de största förödarna i hans krokusland. Och i kallt vårväder så hade de fest på krokusens nektar och det är fortfarande en sann fest för våra småfåglar.

Bowles tips för att undvika de små livens härjningar är lika aktuella idag som då: Svart bomullstråd, inte nät, spänd över krokusbäddarna är det bästa för att undvika fåglarnas härjningar. Och skålar med vatten i närheten av krokusbäddarna gör att de vårtörstiga småfåglarna låter krokusarna vara ifred. Sniglar som kalasar på de små växterna, ja de skulle man gå ut och plocka med en hattnål!

 

Krokusmarodör enligt Bowles. Foto: Kerstin Engstrand
Krokusmarodör enligt Bowles. Foto: Kerstin Engstrand
Men hur kom det då att han blev en sådan passionerad krokusvän?

wvaxthus0011

Nu var E. A. Bowles, E. A står för förresten för Edward Augustus, men han omtalades mest som Mr Bowles eller Gussie, som hans närmaste kallade honom, ingen utbildad trädgårdsman, utan titulerades mest som en sann brittisk gentleman. Men det kan man väl inte ens på 1800-talets slut leva av? Nej, men han hade förmånen att komma från en överklassfamilj med pengar och behövde inte arbeta. Ursprungligen skulle han bli präst. Redan som åttaåring hade han förlorat synen på sitt ena öga och fick därför tillsammans med sin yngre syster (han var son nummer fyra i en syskonskara av fem) utbildning i hemmet av en guvernant. Han omtalar hennes undervisning som allt från “Vad är tapioka?” och uppåt i kunskapskedjan.

Då synen försämrat hans avståndsbedömning kunde han inte delta i de klassiska engelska utomhusförströelserna som tennis, cricket eller jakt. Därför blev ponnyridning tillsammans med systern och vistelse i föräldrarnas stora trädgård hans utomhusförströelser. Föräldrarnas trädgård beskrev han som en oinspirerande samling av träd så något större trädgårdsintresse hade han inte ärvt naturligt, även om fadern alltid kom uppmuntrade honom.

Sin första bok, My Garden in Spring, tillägnar han fadern som “så vänligt och tålmodigt under de senaste tjugofem åren låtit mig experimentera med hans trädgård”. Modern var däremot enormt intresserad av god mat, både att laga den och äta. Det sägs att hon med tiden blev så omfattande att hon inte såg sina egna fötter! Trädgården finns än idag, Myddelton House, i den lilla orten Enfield strax norr om London. Bäst lär den ha varit på våren då en mängd lökväxter fyllde den. Kanske var det då som Bowles fick sitt speciella förhållande till våren, förutom det faktum att han var född den 14 maj. Han skrev: Maj är trädgårdens finaste tid, just det klimat som man förväntas finna i himlen.

Lunatic Asylum
Grön ros. Foto: Kerstin Engstrand
Grön ros. Foto: Kerstin Engstrand

Med faderns benägna tillstånd fick han börja samla plantor och designa om trädgården. Han var då 25 år. Troligen var det vänskapen med trädgårdsskribenten Canon Ellacombe som var fröet för hans utveckling. Av honom fick han en ormhassel, Corylus avellana ‘Contorta’ och  hans Lunatic Asylum var fött. Ormhasseln med sina krumbuktiga grenar fick senare sällskap med många andra växter som på något sätt avvek från sitt naturliga jag. Där fanns brokbladiga växter, som han älskade men som då inte ansågs attraktiva, och även den gröna rosen, Rosa (Chinensis gruppen) ‘Viridiflora’. Den sistnämnda beskrev han senare i boken My Garden in Summer mycket målande. Den var liksom nu ganska ovanlig. Han är helt fascinerad av dess smaragdfärgade knoppar och hur den gör det mesta av sin inneboende charm, hur knopparna så sakta öppnar sig och stannar länge i sitt halvöppna tillstånd innan den öppnar sig helt och blir inte längre är vacker men som fascinerar hans söndagsskolelever så. Bowles var populär bland ungdomar och barn, kanske för att han syntes ha barnasinnet kvar. Ofta refererar han till sin lyckliga barndomstid. I trädgården skapade han en Tom Tiddlers Ground där lek ständigt var påbjuden bland de gul- och silverbrokfärgade växternas bladverk. Han ville återskapa platsen där sagobokens Tom Tiddler fann en kruka med guld vid regnbågens slut.

 

Ormhassel Foto: Kerstin Engstrand
Ormhassel
Foto: Kerstin Engstrand

I Enfieldtrakten låg flera berömda plantskolor. Bl.a. kom han att köpa många plantor från Amos Perry som senare skulle få en berömd trädgårdsskribent som släkting, Frances Perry. Hon kom redan som tonåring att bli nära vän med Bowles och tillbringade mycket tid i hans trädgård. När hon nämnde sin önskan att få gå den hortikulturella banan fick hon uppmaningen av Bowles att börja omgående, med att rensa ogräs i hans trädgård! Annars ansåg han, att om en växt inte trivdes, så berodde på ett för idogt ogräsrensande.

1895 hade han i sin gamla köksträdgård två stora bäddar fyllda av enbart krokusar. Många av dem var verkliga rariteter och knappt härdiga i Storbritannien. Han gjorde allt för sina krokusar och uppmanade sina anställda att spara sönderslagna fotogenlampglas för dessa var utmärkta att skydda hans skyddslingar mot sen frost

Just en gammal köksträdgård var enligt honom den bästa platsen att odla krokuspassionen på. Jorden var oftast bra, ännu bättre var läget, i söder, med en skyddande vägg i form av en mur eller husvägg bakom. I hans gamla köksträdgård ligger idag en apotekarskola.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Två år senare, 1897, gick han med i det kungliga brittiska trädgårdssällskapet, RHS och blev omgående livstidsmedlem, ett medlemskap som framför allt RHS skulle ha mycket glädje av de 57 år det varade. Han kom med tiden att bidra med sitt stora kunnande i en mängd av deras specialkommittéer och lade också ned mycket arbete på deras egna demonstrationsträdgård, Wisley. Han designade även många av sällskapets medaljer och vid hans död ärades han av ett eget hörn i den stora Wisleyträdgården, kallad Bowles Corner där krokus och tidlösa samt många andra av hans favoritväxter fortfarande blommar. Där finns även hans specialdesignade krokusgrep. Under lång tid letade han efter det optimala redskapet att lyfta krokuslökarna med. T.o.m. matsilverkniven prövade han innan en besökare tipsade honom om att en kockgaffel var betydligt bättre. Den blev senare utgångspunkten för sin egenritade grep.

Reste till Italien
La Mortola Foto: Kerstin Engstrand
La Mortola
Foto: Kerstin Engstrand

Under september månad hade tjänstefolket ledigt och huset stängdes. Då reste familjen bort och gästade goda vänner, inte bara i Storbritannien utan även utomlands. I Italien, i trädgården La Mortola, som ansågs vara den finaste trädgård en engelsman har skapat utanför sitt hemland, fick han upp ögonen för iris som även de blev en stor passion. Längs den lilla ån som då flöt genom trädgården därhemma, numera igenlagd och är gräsmatta, planterade han en med tiden en gedigen samling iris av alla de slag. Ån gjorde sitt till för irisen då de så vackert speglade sig i åns vatten. Än idag finns en mängd iris i trädgården, nästan på samma ställe, och är del av nationalkollektionen av trädgårdsiris. Men trots ån så klagade Bowles ofta att hans trädgård var den torraste i hela England. Dessutom var vattnet så hårt och kalkrikt att det inte dög att vattna rhododendron med. Eller som han uttryckte det: Vattnet är så hårt att det inte ens skulle anses som något under om man kunde gå på det!

Här växte en gång hans tulpansamling. Foto: Kerstin Engstrand
Myddelton House Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Med tiden upptäckte han att hans hösnuva blev bättre när han tillbringade juni månad i alperna. Och där, i Europas alper fann han en mängd växter som kom att anses vara synnerligen odlingsvärda i våra trädgårdar. Dessa sändes hem i förväg med noggranna instruktioner till sina två trädgårdsmästare. Och inte bara växter. Hem från alpresan 1909 hade han en brun-orange groda som sedan stortrivdes i näckrosdammen. Men ett av hans plantfynd, Vinca minor ‘Bowles White’ (Bowles Variety) , fann han på en fransk kyrkogård och enligt honom själv den enda form av gravskändning han hade gjort sin skyldig till.

Kändisvänner

Hans medlemskap i RHS var också till stor nytta för honom själv. Början av förra århundradet var den period då växtjägarna var i sitt esse och som RHS-medlem hade Bowles möjlighet att få ta del av de frön och plantor de skickade hem. Andra kända medlemmar från den tiden var Miss Ellen Willmott, William Robinson, Gertrude Jekyll och major Lawrence Johnson (Hidcote).  Ellen Willmott, damen känd för sin silvermartorn som går under namnet Miss Willmotts Ghost, ansågs enligt dåtidens skvaller, vara förtjust i Bowles, som också av goda vänner fick rådet att gifta sig med henne. Numera är dock allmänt känt att Bowles föredrog kvinnor som jämlika när det gäller växtintresset, annars var det män som gällde. William Robinson, vars naturnära planteringsideal var något Bowles uppskattade, var redaktör för tidskriften Gardens Illustrated som numera har återuppstått i modern skepnad. Bowles anlade en alpinäng som han fyllde med snödroppar, krokus, frittilarior, vilda anemoner och nävor. Ofta under just septembermånaderna var Bowles gäst hos både Robinson i hans hem Graveyte Manor och hos Jekyll i Munstead Wood.

Snökrokusen rekommenderade Bowles varmt att få föröka sitt fritt, under buskar, gärna rosbuskar, och i gräs. Foto: Kerstin Engstrand
Snökrokusen rekommenderade Bowles varmt att få föröka sitt fritt, under buskar, gärna rosbuskar, och i gräs.
Foto: Kerstin Engstrand

Naturligtvis kom Bowles att rekommendera krokus till förvildning. Främst snökrokusen, Crocus tommasinianus. Han ansåg att den passade bäst i gräsmattor där jorden var så luftig, att när man kastade den upp i luften intet föll tillbaka ner igen. Och han rekommenderade dem under rosbuskar och andra större buskar. Särskilt förtjust var han i den randiga ‘Pictus’ som han själv hade funnit uppe i Dalmatien.

Annars tyckte han synd om den som enbart odlade de holländska stora och senblommande krokusarna. De gick miste om så mycket, inte bara i färg- och formrikedom, utan också om den långa blomningstiden, och framför allt om höstkrokusen. Men han vurmade för den stora gula holländska som han särskilt rekommendera i gräsmattan, gärna i stora grupper och gärna samplanterad med vit krokus. En fin kombination som är lika aktuell idag. Den gula gullkrokusen Crocus x stellaris ville han se i alla trädgårdar då den tidigt på våren (i England i februari) skulle i sina klumpar lysa upp den mörka jorden. De stora holländska vårkrokusarna, de lila och randiga, hade han inte särskilt mycket till övers för.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Långt senare, 1923, upptäckte han två helt vitblommande krokusar i sin frösådda samling. Krokusen Bowles White var född. och enligt honom var detta naturens eget sätt att säga att den kunde göra krokusar bättre än han själv, även om vi tror att vi vet allt med stöd av vetenskapen. 30 år av väntan hade givet resultat.

Med en stor trädgård och gott om tid så räckte hans passion även för många andra växter. I trädgården blommade över 140 olika tulpaner. Han var erkänt den mest kunniga på snödroppar men snuvades där på boken av hans medförfattare Frederick Stern som publicerade den själv. Även en bok om vilda anemoner var påtänkt. Däremot hann han skriva boken om narcisser som utkom 1934.

Kändisskvaller gjorde succé

wmygardeninspring

Han ansåg att det sanna trädgårdsodlandet handlade om verklig skönhet i förening med naturens eget sätt att låta växterna växa och dessa tankar genomsyrar hans böcker. 1914, just innan krigsutbrottet, och när den andra Chelsea Flower Show skulle gå av stapeln, kom den första boken i hans trilogi, My Garden in Spring (Min trädgård på våren). Med den utbröt verklig kalabalik. Inte för hans fina berättelse om trädgården på våren. Den är visserligen mycket personlig, men ganska oförarglig och fin. Nej, det var förordet, skrivet av Reginald Farrer som passade på att utrycka sin avsmak för dåtidens mode att bygga enorma stenpartier av cement som skulle likna riktiga berg. Det retade alpinisten Sir Frank Crisp som i sin trädgård hade forslat över 7000 ton sten och cement för just byggt ett Matterhorn i miniatyr. Och han fick med sig Miss Ellen Willmott i hans motangrepp mot Bowles. Det fanns de som trodde att Miss Willmott gick emot Bowles enbart för att han inte hade svarat på hennes diskreta små frierier. Nåväl, det ökade bara bokens försäljningssiffror.

Boken följdes samma år av My Garden in Summer och senare, 1915,  My Garden in Autumn and Winter. Trilogin blev en klar succé, inte bara i Storbritannien, utan framför allt i USA. Han blandar i böckerna rent botaniska porträtt med inbjudan på promenader i hans trädgård. och då, när han strosar runt med läsaren i sin trädgård är han som bäst. Han blandar goda råd, plantkunskap och funderingar på ett lättsamt och ibland även lätt självironiskt sätt. Böckerna är även illustrerade med hans egna målningar för detta är en man som ägnar sig åt de sköna konsterna, även piano spelade han bra, utan noter då hans syn inte tillät honom att läsa.

Shirelyvallmo  Foto: Kerstin Engstrand
Shirelyvallmo
Foto: Kerstin Engstrand

Han håller en dialog med läsaren, om när börjar våren egentligen och om skillnaden mellan påsklilja och narciss. Ibland kommer kommentarer som “Och jag som beskylls att inte använda adjektiv” eller “Orkar ni med några sidor till?” Han bjuder på sina första upplevelser av ängsnävan och hur han plockar in Shirleyvallmor i mängd, uppdragna av de då helt nya fröerna från Wilks lyckosamma korsning. Just shirleyvallmorna är en fin beskrivning av hur han en sen kväll, tar med sig ut en mugg med hett vatten och plockar dem en och en, bara de som just är på väg att bekänna färg. Sätter dem direkt, där i landet, i det heta vattnet och försiktigt bär in dem till badrummet för att där få stå över natten och vänta på honom. För han älskade att se dem som första syn tidigt på morgonen. Språket i böckerna är enkelt, och än idag förvånansvärt modernt och befriande fritt från lullull. Det märks att han visste vad han talade om.

Men böckerna blev ingen god affär. För förlaget ja, men inte för honom. Bowles var ingen affärsman. Han sålde aldrig en endaste planta under sin livstid. Nej, han uppmanade istället alltid sina vänner att ta med sin en stor korg för att kunna ta med sig så många plantor och lökar som möjligt. Manuset sålde han för en engångsersättning. När han senare ville komplettera med nya fakta, hur hans växter hade klarat sig, ville inte förlaget göra en andra reviderad utgåva om han inte köpte tillbaka utgivningsrätten. Det hade han inte råd med och vi gick miste om viktiga iakttagelser.

Han dog i maj månad 1954, den månad han älskade så. Hans aska spreds i stenpartiet. Inventarierna såldes på auktion och under 30 år förföll hans trädgård. Tusentals av hans lökar har fått förvilda sig fritt, precis enligt hans sätt att se på trädgården. Och idag blommar hans krokusar ännu i våra trädgårdar. Myddelton House håller sakta men säkert att få tillbaka sin forna glans. För än idag drabbas vi av krokusfeber, som tur är.

wmygardeninautumnandwinter

 

Av E. A Bowles finns utgivet:

My Garden in Spring, första utgåva 1914,

My Garden in Summer, första utgåva 1914

My Garden in Autumn and Winter, första utgåva 1915

Dessa finns i nytryck, 1997 Timber Press, USA

A Handbook of Crocus & Colchicum for Gardeners första utgåva 1924, andra 1952

The Handbook of the Narcissus, första utgåva 1934, Martin Hopkinson, London

Nytryck, 1985 , Waterstones reprint

wsummer

Om E A Bowles: The Crocus King, av Bryan Hewitt, The Rockingham Press, 1997

 

wmyddeltonskylt0008

Myddelton House

Bulls Cross, Enfield, London EN2 9HG

Ägs idag av Lee Valley Regional Park Authority. Med tåg från London Liverpool Street Station tar det ca 30 minuter, station Turkey Street. Ta därefter minicab till trädgården eller promenera, det tar cirka 30 minuter att gå från stationen.

 

Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand

Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.

Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.

Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort “bord” så att hon kunde som hon uttryckte det “titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”

Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket.  Kanske skulle ett klematis­bord vara något i barnens hörna?

 

Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.  Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.
Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster.
Foto: Kerstin Engstrand

Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:

22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda “bordsskivan”

4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som “bordsben”.

Bindbast

Spik

“Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.

Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.

Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha

Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.

Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.

Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.

Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.

Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes  berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Cyklamen, hortensia och alunrot. Foto: Kerstin Engstrand

Nu är många åter hemma från semestern, men det är fortfarande härliga dagar. Ett bra sätt att hålla kvar sommarkänslan är att omge sig med blommor och växter. Genom att förnya balkongen med sensommarplanteringar i mustiga färger kan du njuta än mer av fina morgon- och kvällsstunder.

I augusti förra året fick ett gäng trädgårdsjournalister möjligheten att fritt skapa en alldeles egen balkonglåda som senare visades upp på Sofiero slotts stora trädgårdsfest.

Urvalet av bra balkongväxter för höstens lådor är stort. Foto: Kerstin Engstrand
Urvalet av bra balkongväxter för höstens lådor är stort. Foto: Kerstin Engstrand

Här delar vi med oss av lite sköna tips, idéer och bra balkongväxter som passar när vi går mot sensommar och höst.

När vi väljer växter till balkonglådan på sensommaren och hösten är det lämpligt att välja en bas av växter som håller sig fina även efter att de första frostnätterna har kommit. Det finns många fina och härdiga perenner och gräs att välja bland som är vackra långt in på vintern.

För de växter som vi planterar på hösten är också bladens färger av större betydelse eftersom blomningen inte varar lika länge. Många växter får en intensivare färg ju kallare vädret blir, det gäller till exempel vissa sorter av alunrot, revsuga och prydnadsgräs.

Som komplement till de tåliga perennerna kan vi välja några ettåriga växter som ger planteringen färg.

Så lyckas du med balkongplanteringen
Foto: Kerstin Engstrand
Stor och bra balkonglåda med vattenmagasin. Lägg inte ett lager lekakulor på botten, det behövs inte på hösten. Foto: Kerstin Engstrand

En bra balkonglåda är A och O för ett lyckat resultat. Framförallt behöver den vara tillräckligt stor. I en större låda med mer jordvolym får rötterna tillräckligt utrymme och det blir en bättre buffert vid vattning så att inte jorden torkar ut så lätt. Välj därför en balkonglåda med så stor jordvolym som möjligt: 20 cm bred och 20 cm hög är ett bra mått. Det finns också fiffiga konstruktioner med vattenmagasin i botten, de är att föredra.

Tyvärr kan det vara svårt att hitta tillräckligt stora balkonglådor i butikerna, speciellt på hösten när utbudet är begränsat. Ett annat alternativ är då att välja andra behållare än klassiska balkonglådor. Trälådor, korgar eller zinklådor i ändamålsenliga storlekar fungerar minst lika bra. Se bara till att det finns hål i botten på dem så att eventuellt överskottsvatten kan rinna bort.

Hösten brukar innebära fukt. Lägg därför inte ett lager lecakulor i botten på lådan. Tester har visat att jorden i lådor/krukor med dräneringslager i botten blir 20 % fuktigare än om man enbart fyller krukan med jord. Står lådan/krukan så att regn inte kommer åt den, och att du har svårt att vattna kan du istället blanda lecakulor i jorden istället för att lägga det ”traditionella” bottenlagret.

Om du planterar nya växter i en balkonglåda där det redan växt andra växter under sommaren ska du först rensa bort överblommade växter. Ta även bort rötterna och byt eller fyll på med ny planteringsjord. Snåla aldrig när du köper jord utan välj en jord av hög kvalitet!

Plantera växterna så tätt att arrangemanget ser färdigt ut redan från början eftersom svalt väder och svagt ljus gör att tillväxten blir obetydlig. Välj också växter med blommor som redan är lite utslagna. Blommorna håller sig länge i de svalare hösttemperaturerna och mycket knoppiga växter kan ha svårt att slå ut i blom om ljuset är för svagt och värmen för låg.

Kristina Strand vattnar sin nyskapade balkonglåda. Foto: Kerstin Engstrand
Kristina Strand vattnar sin nyskapade balkonglåda. Foto: Kerstin Engstrand

Även höstplanteringar behöver vattnas, men ju svalare vädret blir, desto mindre vatten behövs. Känn efter hur jorden känns. Näring behövs inte.

Tips på bra växter
Detalj av Kerstin Engstrands balkonglåda med alunrot, hortensia och prydnadsgräs Foto:  Blomsterfrämjandet/ Görgen Persson
Detalj av Kerstin Engstrands balkonglåda med alunrot, hortensia och prydnadsgräs Foto: Blomsterfrämjandet/ Görgen Persson

Prydnadsgräs

Prydnadsgräs är som allra vackrast på sensommaren och hösten då flera av sorterna hunnit utveckla dekorativa vippor och ax. En del grässorter påverkas av svalare temperaturer och skiftar i olika färgnyanser. När gräsen rör sig i vinden skapar de liv och rörelse i planteringen och de är enormt dekorativa när snö och rimfrost fastnar i ax och vippor. Dessutom skapar gräsen volym och höjd, vilket är en av grunderna för alla lyckade planteringar.

Det finns både ettåriga och fleråriga gräs.

Alunrot, Heuchera

Alunrot är en av de allra mest användbara växterna för höstplanteringar. Det finns ett enormt utbud av olika alunrotsorter i gröna, limefärgade, bärnstensfärgade och vinröda nyanser. Flera av sorterna har marmorerade blad med vackra teckningar i avvikande färg. Speciellt den sticklingsförökade alunroten ger mycket volym och är en superbra utfyllnadsväxt. Alunrot är fin hela vintern och kan senare på hösten kompletteras med till exempel ljung.

Växter med hängande växtsätt

Växter som hänger ner över krukkanten och döljer jorden är tacksamma att använda. Exempel på tåliga växter som fungerar utmärkt är revsuga, penningblad, murgrönagulplister och stor slideranka. (Ajuga reptans, Lysimachia nummularia, Hedera helix, Lamium galeobdolon och Muehlenbeckia complexa)

Blommande växter

Daggsalvia. alunrot och hortensia är tongivande i denna plantering. Foto: Kerstin Engstrand
Daggsalvia. alunrot och hortensia är tongivande i denna plantering. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns flera växter som är relativt tåliga och håller sig fina även efter att de första frostnätterna har kommit. Här är några favoriter.

AsterAster, söta blommor i blålila och rosa nyanser.

Blåblomma Ceratostigma plumbaginoides, där blommorna har en fantastiskt blå färg och bladverket skiftar i röda höstfärger när det blir kallare.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

CyklamenCyclamen persicum är en underbar utplanteringsväxt som finns i mängder av olika rosa nyanser. Det finns blommor i olika storlekar och former, till exempel den bedårande paraplycyklamen som har mycket karaktäristika foderblad. Många tänker sig cyklamen som en inomhusväxt, men den håller bättre utomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Bladbegonia, rosa maffig hortensia och så pricken över i:et, en blommande höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand

Hortensia, Hydrangea macrophylla, är stilig, och ger mycket effekt för pengarna. Visserligen kostar de lite mer men kan i landets sydligaste delar kunna planteras ut i trädgården för att återkomma nästa år. Den kan också vinterförvaras frostfritt. Hortensian behöver regelbunden vattning, lite vatten varje dag, men jorden ska helst torka upp något mellan vattningarna. Ibland händer det att en hortensia slokar till, men vattna inte direkt utan kontrollera att den verkligen är torr först. Plantan kan även sloka om den står i stark sol och då är det bättre att ställa hortensian i skuggan så återhämtar den sig.

KrysantemumChrysanthemum är en annan klassisk favorit som finns i mängder av glada färger och som passar fint i eldiga planteringar.

Kärleksört, Hylotelephium, robust och volymskapande blomma i många olika rosa nyanser. Dessutom populär hos bin.

Taranta Kalankoe Taranta-Serien är en serie med robust växt med grova blad. De påminner om Calandiva och är mycket lättskötta.

Ängsliknande balkonglåda med prydnadsgräs och fingerborgsblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Ängsliknande balkonglåda med prydnadsgräs och fingerborgsblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Silverfärgade växter

När färgstarka växter blandas kan det vara fint med något som lugnar ner och då är silverfärgade växter perfekta att använda. De silvriga bladen gör att starka och fler färger kan blandas utan att planteringen upplevs som rörig. Exempel på växter som klarar sig bra på hösten är silvernjurvinda, curryeternell, rabatteternell, silvergirland och grå helgonört. (Diochondra argentea, Helichrysum italicum, Helichrysum petiolareCalocephalus brownii och Santolina chamaecyparissus.)

 Av Blomsterfrämjandet och Kerstin Engstrand

Nils Andersen Foto: Kerstin Engstrand

Under Riksförbundet Svensk Trädgårds Sommarmöte 14-16 augusti i Avesta delades traditionsenligt Kungl. Patriotiska Sällskapets medaljer ”för förtjänster om trädgårdsodling och biodling” ut.

2015 års trädgårdsmedaljer tilldelades pomolog Olle Ridelius, Smedjebacken, hortonom Nils Andersen, Höganäs, samt trädgårdskonsulent Haldo Edlund, Kristianstad. Olle och Nils var närvarande vid utdelningen.

Olle Ridelius Foto: kerstin Engstrand
Olle Ridelius
Foto: Kerstin Engstrand

Pomolog Olle Ridelius, Smedjebacke uppmärksammades för sina insatser att sedan 1980-talet aktivt leta upp och samla äldre äppelsorter i Dalarna, bidragit stort till att rädda många unika och gamla sorter, som t ex Tunaäpplet i Islingby. Olle var ordförande i Sveriges Pomologiska Sällskap 2008-2011 och brinner för bevarandet av gamla genuina sorter som sedan länge varit försvunna ur plantskolornas sortiment. Genom sina gärningar som lärare på Vassbo trädgårdsskola i Falun har han bidragit till att inspirera och sprida sitt kunnande till nya generationers äppelodlare.

Nils Andersen  Foto: Kerstin Engstrand
Nils Andersen
Foto: Kerstin Engstrand

Hortonom Nils Andersen, Höganäs, uppmärksammades för att han i över 25 år varit den mest drivande personen inom svensk plantskolenäring med förtroendeuppdrag på alla nivåer inom GRO, Gröna näringens riksorganisation / LRF, Lantbrukarnas riksförbund. Han har även fått erkännande internationellt genom samarbeten som ENA, European Nursery Association, där han bl a arbetat med växters namnsättning. Nils har varit en viktig kugge och ett stort stöd i arbetet med SKUD, Svensk Kulturväxtdatabas, och det var under Nils ledning som det framgångsrika E-systemet implementerades och etablerades. Parallellt med detta arbete har Nils byggt upp ett imponerande plantskoleföretag Splendor Plant AB med ca 70 helårsanställda. Splendor Plant AB är ledande leverantör av växter till större anläggningar.

Haldo Edlund Foto: Tanja Toftblad
Haldo Edlund
Foto: Tanja Toftblad

Trädgårdskonsulent Haldo Edlund, Kristianstad uppmärksammades för sina omfattande gärningar som trädgårdskonsulent i över 65 år. Haldo har sedan 60-talet arbetat som odlingskonsulent på länsstyrelsen både i Skåne och Blekinge län. Han har efter pension fortsatt arbeta aktivt som rådgivare och kunskapsförmedlare genom egen konsultverksamhet men även som anställd på Hushållningssällskapet i Kristianstad. Känd som en mycket handlingskraftig och positiv förespråkare för trädgård har han i sitt namn inrättat en fond hos Hushållningssällskapet med ändamål att stödja ungdomar från länet för högre studier inom trädgårdsområdet.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Lata tips för din bärskörd

Så händer det, allt blir plötsligt skördeklart. Krusbärsbusken tyngs ner av alla bär, vinbärsbuskarna lyser av röda, rosa, vita och svarta bär. Och körsbärsträdet flammar stolt av mogna körsbär.

Blir du stressad? Lättast är att frysa in bären för att tillaga dem senare i höst när regnet och höstvindarna dominerar helgerna. Se bara till att du fryser in på rätt sätt.

Sortera noga. Välj bara de som har högsta kvalitet. De som har skavanker kan du äta upp direkt men de ska inte frysas in.

Gör som danskarna, frys in hela klasar av röda vinbär. De blir trevligt alternativ till gelé och mycket snyggt att dekorera söndagssteken med.

Man behöver inte sockra bären men de lär behålla färg och vitaminhalt bättre om du sockrar dem. Om du väljer att sockra dem, ta 1 dl socker per liter bär.

Kombinera med att styckfrysa en del, lättast på en bricka eller en skärbräda, och frys in en del i påsar om en liter vardera. De styckfrysta ska du sedan så snart de är frysta förpacka i fryslådor eller påsar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Vår smakpanel har testat 10 spännande glassar att göra av skörden. 

Foto: Kerstin Engstrand

Sommartider, sommarvärme, mogna bär. Vi har testat 10 glassrecept gjorda med ingredienser från den egna trädgården. Några är gjorda med glassmaskin, andra utan.

Alla går att göra på frysta bär (som måste tina lite innan man använder dem). Glass brukar hålla sig två månader i frysen. Längre tid ska glass inte vara fryst, då smakar de snart papper. Men med dessa som smakpanelen testat är det ingen risk att de blir så gamla.

Vi frös in glassarna i små foliebakformar. Det blir lagom portioner på cirka 1 dl och gör det lätt att kombinera olika smaker. Och alla glassar åt vi med sked, en platt glassked. För så ska glass avnjutas har vi lärt oss i Italien. Glass ska inte ätas i strut.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och att bjuda på hemgjord glass är numera enkelt. Idag finns en mängd bra prisvärda glassmaskiner och om du inte ska servera glassen direkt kan många frysas in utan att först ha körts i glassmaskin. Men i glassmaskin blir glassen krämigare och lite luftigare. Sist men inte minst, du har koll på råvarorna.  Och alla äggvitor som blir över kan frysas in, för att senare göra exempelvis pavlova av.

 

Lätt jordgubbsglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jordgubbsglass gjord på färska jordgubbar smakar himmelskt jämfört med färdigköpt. Den smakar helt enkelt äkta vara, solmogna jordgubbar! Detta recept fanns med i glassmaskinens receptsamling och fick klart godkänt.

500 gr jordgubbar

3 dl sockerlag (Smält 200 gram strösocker i 2 dl vatten i en kastrull. Värmen ska vara på medelvärme. När sockret har lösts upp, låt koka i cirka en minut. Låt svalna.)

Saften från 1 citron

2 äggvitor

0,5 dl vispgrädde

  1. Skölj jordgubbarna och mixa dem tillsammans med citronsaften och sockerlagen till en puré.
  2. Vispa äggvitorna hårt. Man ska kunna vända skålen upp och ner utan att de ramlar ut.
  3. Blanda ner äggvitorna i jordgubbsblandningen och häll därefter i grädden.
  4. Kör i glassmaskin.
Skogens konungs blåbärsglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Frysta blåbär och redan färdig vaniljglass, köpt eller hemmagjord, och vips så har vi en glass som inte skvallrar om att vi har njutit av den. För blåbär kallas för skvallerbär, de färgar läpparna blålila. Och en riktigt skogens konungsglass serveras allra helst med granskottssirap.

1 dl frysta blåbär, eller färska, till 1 liter färdig vaniljglass.

Tina blåbären lätt.

Kör vaniljglassen och blåbären i en mixer. Frys in en kort stund.

Extra intressant blir blåbärsglassen med några droppar granskottsirap. Ibland hittar man sirapen på olika skördemarknader. Annars görs den på våren, när granarna skjuter illgröna nya skott.

Granskottsirap

Man brukar ta 3 dl granskott till 4 dl vatten och 4 dl socker. Granskotten får koka upp i socker- och vattenblandningen. Sänk därefter värmen och låt sjuda i 15-20 minuter. Därefter ska blandningen stå och dra i två veckor. Sila av granskotten och koka ihop till en sirap.

Mango, chili och tequilasorbet
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Solgul och vacker, utmärkt som smälta maten med mitt i en längre middag. Men var försiktig om du använder färsk chili, se till att den färska chilin inte hamnar i en och samma glass… tequilan ska bara förstärka smaken, vi gjorde en sats med 50 ml tequila och då tog tequilan överhand. Så ta bara 25 ml sprit.

500 gr fryst mango i bitar eller motsvarande i färsk frukt

Saften av 2 limefrukter, ta även lite av skalet

140 gram strösocker

¼ färsk chili, med eller utan frön ( med frön blir isglassen starkare). Man kan även ta chiliflakes eller chilipulver.

25 ml tequila

  1. Mixa mangoköttet med limesaft, limeskal och socker till en slät puré.
  2. Tillsätt chili och tequila, mixa igen.
  3. Häll över blandningen i portionsformar eller ännu festligare, i ispinneformar. Frys. Om du har använt fryst mango så räcker det med en timme i frysen innan isglassen kan serveras.
Körsbärssorbetmousse
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vi är inga älskare av inlagda körsbär och vi var lite rädda för denna glass, ska den smaka som cocktailbär? Men inte! Den smakar som färska körsbär och är mycket uppfriskande.

500 gr körsbär, färska eller frysta (de frysta får inte ha varit kokta)

3 dl sockerlag (se recept under jordgubbsglassen).

Saften från 1 citron

2 äggvitor

0,5 dl vispgrädde

1 matsked maraschinolikör

Skölj och kärna ur körsbären. Det finns körsbärsurkärnare att köpa, annars går det bra att använda kniv, det är ju inga stora mängder körsbär som går åt till en sats.  Mixa körsbären med citronsaft, sockerlag och likör. Ta inte mer likör än en matsked, annars smakar glassen mera likör än körsbär.

Vispa äggvitorna hårt.

Rör ner körsbärsblandningen i äggvitorna. Häll därefter i grädden.

Blanda och kör i glassmaskin.

Ärtig grön glass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ett recept som Leila Lindholm är mamma till. Den är snabbgjord om du har alla ingredienser i frysen, inklusive frysta skivade bananer. Mycket nyttig dessutom. Men den blev inte smakpanelens favorit. Vi, grönsaksälskare till trots, tyckte den smakade för mycket ärtor. Möjligen skulle den bli godare med lite mera lakristpulver. Men den blev onekligen upphov till en hel del samtal.

4 frysta, skivade bananer

1 näve färsk mynta

250 g frysta gröna ärtor

Saft av 1/2 limefrukt

2 msk agavesirap

1 knivsudd lakritspulver

Mixa alla ingredienser i en matberedare, vår matberedare stod och hoppade för frysta bananer och frysta ärtor är tufft. Vi rekommenderar att både bananer och ärtor får tina lite innan de mixas.  Och självklart kan du göra denna glass på färska råvaror, och sedan frysa in den.

Skeda upp i små portionsformar. Detta är ingen glass du äter mycket av.

JordgubbsPimmsisglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pimms är en drinkliknande dryck som intas på Chelsea Flower Show och andra stora brittiska blomsterutställningar. Och numera finns Pimms att köpa på Systembolaget. Detta är en uppfriskande och vacker brittisk isglass som gillades skarpt av vår smakpanel. Vi gjorde både stora isglassar, som mindre.

500 gram jordgubbar

Färsk mynta, ca 10 blad.

75 ml Pimms

200 ml lemonad, vi använde oss av färdig lemonad. Att göra sin egen lemonad kräver en dags förberedelse.

100 gram strösocker

Färsk slanggurka, i småbitar

Om du vill, ta några skivade jordgubbar och lägg i ispinnarna samtidigt som du lägger i jordgubbarna.

  1. Mixa jordgubbar och myntablad till en slät puré.
  2. Tillsätt lemonad, Pimms och strösocker. Mixa igen tills sockret har löst upp sig.
  3. Häll över blandningen i pinnglassformar och lägg i några gurkbitar i varje. Gör du stora isglassar blir de extra snygga om du även lägger i några tunt skivade jordgubbar.
  4. Frys i minst 4 timmar.
Rabarberglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Len, och ganska ok men kanske inte vår favorit. Vi funderar på att nästa gång tillsätta lite kardemumma.

300 gram rabarber, skurna i bitar

0,5 dl vatten

1 dl socker

3 dl vispgrädde, 40%

2 äggulor

1 tsk vanlijsocker eller 1 vanlijstång.

  1. Börja med att koka rabarbern i vatten och socker på svag värme. Bäst görs det under lock och rabarbern ska koka tills den är mjuk och mosig. Låt kallna.
  2. Vispa grädden ganska hårt.
  3. Vispa äggulorna med vaniljsockret.
  4. Blanda ner äggen och den smälta rabarbern i den vispade grädden.
  5. Kör i glassmaskin eller häll glassmeten i portionsformar och frys in direkt.

Färska jordgubbar är gott till.

Rödbetsglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Smakpanelens förvånade favorit, len, krämig och god. Ser ut som fryst rödbetssallad och smakar rödbetor förstås. Kräver lite mera förberedelsetid än de andra, rödbetorna måste kokas, svalna och mixas innan glassen kan göras.

1, 5 dl standardmjölk

3 dl grädde, 40%

1 vaniljstång eller 1 tsk vaniljsocker

50 gram strösocker

4 äggulor

2 stora rödbetor, kokta och skalade, du behöver 80 ml rödbetspuré

  1. Koka rödbetorna, och mixa dem till en slät puré.
  2. Värm mjölk, grädde och vanilj tills blandningen just börjar sjuda.
  3. Lyft bort gräddmjölkblandningen från värmen.
  4. Vispa äggulor och socker till en luftig smet.
  5. Häll gräddmjölksblandningen sakta över äggsmeten, och vispa hela tiden.
  6. Tillsätt 80 ml rödbetspuré och låt hela blandningen sjuda tills den tjocknar.
  7. Låt bladningen svalna.
  8. Kör blandningen i glassmaskin.
Körsbärsglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Mummig glass, med klar smak av färska körsbär. Denna var den glass smakpanelen åt mest av, vid sidan av isglassen gjord av Pimms och jordgubbar.

2 dl färska eller frysta körsbär, men absolut inte kokade.

1 dl standardmjölk

2 dl grädde, 40%

1 dl socker

3 äggulor

1 vaniljstång eller 1 tsk vaniljsocker

3 cl konjak eller lagrad, mörk rom. Även whisky kan fungera bra.

 

  1. Smält socker i en tjockbottnad kastrull. Rör om hela tiden så att sockret inte bränner fast. Låt det sedan koka, under ständig omrörning, tills det liknar en ljus karamell.
  2. Tillsätt körsbär och vanilj, och rör om ordentligt så att sockret inte bränner fast.
  3. Tillsätt konjaken och låt koka upp.
  4. Häll därefter i mjölk och grädde, blanda hela tiden och låt koka upp.
  5. Vispa äggulorna och häll över dem i en kastrull.
  6. Tillsätt försiktigt den varma smeten i äggulorna, rör om hel tiden. Låt smeten sjuda upp.
  7. Kyl smeten.
  8. Har du använt en hel vaniljstång ska skalet tas bort. Vill du ha en slät glass kan du mixa bladningen. Vi tycker dock att det blir mera äkta vara att man ser att glassen är gjord på färska körsbär.
  9. Kör glassen i glassmaskin.
 Nässelglass
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vi fyndade en flaska nässelpulver på en trädgårdsmarknad. Nässelpulvret hade vi tänkt att använda i brödbaket men vi testade att smaksätta glass med det. Vi tog 1 matsked nässelpulver och smaksatte hemmagjord vaniljglass med. Kanske mera roligt än gott, ska vi vara ärliga så smakar denna glass mera vanilj än nässlor. Men den kändes ganska ”nyttig” och blev en självklar snackis bland gästerna.

1 matsked nässelpulver ( man kan även använda färska nässlor som då först måste blancheras).

Vaniljglass:

1 dl standardmjölk

3 dl vispgrädde, 40%

3 äggulor, vi använder oss av stora ägg, ibland kallas de för frukostägg.

1 dl strösocker

1 tsk vanliljsocker

(Vi gör eget vaniljsocker, en burk med en vaniljstång fylls på det vanligt strösocker.  Efter en månad smakar sockret vanilj och dessutom går vaniljstången fortfarande att använda.)

  1. Vispa äggulorna med socker och vaniljsockret tills smeten blir luftig.
  2. Värm grädden och mjölken.
  3. Häll de vispade gulorna i en kastrull och häll den varma gräddmjölksblandningen sakta över gulorna samtidigt som du vispar kraftigt. Sjud under vispning tills blandningen börjar tjockna. Blandningen ska inte koka.
  4. Häll över den varma blandningen i en bunke, tillsätt de torkade nässlorna, rör om och låt svalna i kylen.
  5. Kör glassen i glassmaskin eller frys in direkt i portionsformar.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...