Sida 70

'Hot Papaya' Blir ca 80 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

Nu när semestern är slut vill vi mötas av färgstark blomprakt. Men trädgården ser lite överblommad och färglös ut. Lugn, det finns bot! Solhattarna skapar en färgstark övergång mellan sensommar och höst. De är suveräna som ”instant gardening”, nu finns det fina blommande exemplar att köpa. De fungerar också utmärkt i kruka. Och det finns ett enormt urval att vraka bland. Bättre snabblösning på en färglös plantering finns knappast.

Länge var de mörk puderrosa, sedan började vi falla för svagt vita. Och så kom ketchupeffekten. Solhattarna blev starkt rödorange, mangogula, märkligt tvådelade och fick tropiska namn som Coconut, Hot Papaya, Mango. De skapar habegär. Och de älskas av humlor och fjärilar.

De heter röd solhatt men många säger fortfarande rudbeckia. Echinacea purpurea är numera det vetenskapliga namnet. Echinacea kommer från grekiskans echinos som betyder igelkott, ett namn som syftar på blommans mittkon.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tidigare hade man dem inom det stora släktet Rudbeckia. De flesta av oss känner igen Echinacea från hälsokostbutikens utbud för att lindra förkylningar. Det var vår svenska Carl von Linné som först gav växten det vetenskapliga namnet Rudbeckia purpurea, som en hedersbetygelse till Olof Rudbeck – Linnés företrädare på posten som medicinprofessor. Växten kommer ursprungligen från Nordamerika där indianerna tidigt använde den, krossad på sår. Den kom till Europa under slutet av 1600-talet.

De nya sorterna är verkligen nya. ‘Tomato Soup’ kom exempelvis ut på marknaden 2009 och är en frökorsning från sorterna Echinacea paradoxa x Echinacea purpurea ‘Ruby Giant’

'Tomato Soup' Foto: Kerstin Engstrand
‘Tomato Soup’ Foto: Kerstin Engstrand

Några av de nya sorterna påminner starkt om gerberan i form och färg, andra om zinnian. Medan de klassiska, som ’Magnus’, påminner om en kraftigare, och färgsatt, prästkrage. Solhatten är en utmärkt snittblomma och går även att torka.

De stormtrivs i kruka. I rabatt vill de växa väldränerat, och soligt. Färgerna ger en klar hint om att de älskar sol och värme. De brukar börja blomma i slutet av juli och fortsätter långt in i september. Får även igelkottsliknande fröställningar.

Prärieromantik
'Sunset' i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand
‘Sunset’ i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand

I USA är solhattarna enormt populära, särskilt i planteringar i präriestil med dekorativa gräs. Det var landskapsarkitekten James van Sweden som tillsammans med sin kollega Walter Oehme som fick amerikanarna att få upp ögonen för präriestilen. De har i nästan fyrtio år försökt påverka sina kunder att ha så lite gräsmatta som möjligt. Solhattarna kom in i den nya amerikanska trädgården som appellerar på amerikanens stora intresse för naturen och vida, öppna ytor. En ny sorts frihet kan man säga. En prärieromantik där rudbeckior, temyntor och dekorativa gräs växer tätt, tätt och bildar rufsiga hav där vinden får fara fritt, en ytterst rörlig öppenhet i jämförelse med den strikta, stela gräsmattan. Fler och fler amerikanare anammar nu en mera avslappnad trädgårdsstil. För naturen har, liksom för oss svenskar, ett starkt symbolvärde, frihet och där djur och människa lever i samklang.  För många är det numera viktigt att utåt visa att de tänker på naturen, att man bryr sig. Prärieromantiken drar till sig humlor och fjärilar och göds inte. Den passar i både det stora eller lilla formatet, precis som våra ängar.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har du bara en remsa jord så kan du ha din lilla prärieäng. Vill du skapa ett hav av enbart solhattar  beräkna då elva plantor per kvadratmeter. Även holländaren Piet Oudolf skapar prärieängar i USA. Han slog igen på 1990-talet och han väljer solhattar med en av de vanligaste blomfärgerna, rosa. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt när ljuset inte längre är så starkt.

Magnus‘ är en klassiker, och blev  Årets Perenn 1998. Det är en sammanslutning av odlare, Perennagruppen, som varje år utser en perenn till ”Årets”.  Magnus, ja det är den internationellt kände svenska plantskolemannen Magnus B. Nilsson som var verksam vid Landsbergs perenner i Påarp utanför Helsingborg. Originalet vill man numera kalla för ‘Magnus Exklusiv‘ då det finns en mängd olika ’Magnus’ i omlopp. Den blir ca 100 cm hög.  Magnus själv dog 2012, vid en ålder av hedersamma 105 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även vita sorter,Albaoch den något lägre ‘White Swansom också passar samplanterad med dekorativa gräs.

Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Även den smalbladiga solhatten, Echinacea angustifolia, är utsökt tillsammans med prydnadsgräs. Den är iögonfallande på ett annat sätt än för sin färg. Den ser lite slokörad ut, och så är den skapad med smala, nedhängande kronblad.

Mest långlivade är den rosa klassikern ’Magnus’ och de vita enkelblommande.

Så lyckas du:

Solhattarna ogillar konkurrens från andra växter, som marktäckare, eller revande smultron. De ska växa i soligt, öppet läge och väldränerat, de är prärieväxter. De trivs även med en sträng grovt grus runt plantan. Under torra perioder behövs ibland extra vattning, och det gäller särskilt  yngre plantor. Växer din solhatt dåligt kan det bero på näringsbrist. Bäst är att ge näring på våren.

Sniglar och snäckor äter gärna av bladen när bladen springer fram under tidig vår.

Härdigheten anges av svenska odlare som halvhärdig, C. Solhattar hatar vinterfukt. De sorter som är dubbla, och därmed mycket tunga blommor, brukar ha svårt att klara sig utan extra stöd vid regn, de lägger sig då helt enkelt ner mot marken.

Några sorter

Numera kan en solhatt se ut precis hur som helst. Bland de mera sofistikerade så är de svåra att få att återkomma mer än två år i rad. De synes ha dålig vinterhärdighet även i zon 1. Många har lyckat bäst med ’Hot Papaya’.

 

 

 

 

 

 

Av Kerstin Engstrand

Urvuxna gummistövlar

Har du en gammal lastpall skräpandes på tomten? Och är lite händig? I Danmark är denna typ av minitayrlandskap mycket populära. De ska allra helst stå vid husets entré.

 

 

Stickmyggorna är mest aktiva när det börjar skymma, våtmarksmyggor är aktiva hela dagen, vilket har märkts den senaste tiden. Mygg älskar mig. Finns det en endaste mygga i närheten så sitter den snart på mig. Och sticks, förstås.  För ett par år sedan gjorde jag om min trädgård och snart upptäckte jag att myggorna inte längre är lika ”på”. De kommer inte i närheten av uteplatsen som förut. Kan det bero på att jag nu har ännu fler växter vars doft myggorna inte gillar? Myggor känner doft via deras känselspröt och myggmedel innehållet ingredienser som håller myggorna på avstånd genom att påverka deras luktförmåga.

Här är växterna som håller myggen på avstånd, odla dem i en kruka, balkonglåda, i en ampel eller i rabatten, så slår du två flugor i en smäll, få en vacker uteplats/trädgård och en myggfattigare sådan!

Lavendel är för många lika med Medelhavet och sommar i Provence. Doften den utsöndrar är ytterst rogivande, ger dig en god natts sömn och håller myggen på avstånd. Ha lavendel i mängd vid uteplatsen och utanför sovrumsfönstret. Vill du sova extra bra så sprayar du örngottet med lavendelvatten, eller strör några blad under kudden. En droppe lavendelolja ska även lindra myggbett. Både lavendelvatten som lavandelolja finns att köpa färdigt.

Lavendel lockar även till sig fjärilar.

Pepparmynta i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Pepparmynta i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Pepparmynta, alla myntor är ytterst lättodlade, och sprider sig gärna. Är lätt att få tag på, finns till och med att köpa som färsk, ofta ekoodlad, i matbutiken. Myntor trivs i både soligt som halvskuggigt läge.

Det sägs att man kan lindra ett myggbett genom att gnugga ett pepparrmyntsblad på myggbettet. Det har jag glömt att testa, får bli vid nästa myggbett!

Andra myntasorter är troligen också verksamma, polej- och loppmynta rekommenderas flitigt utomlands. Polejmynta, Mentha pulegium, kan du så även nu på sommaren och den trivs även bra inomhus året runt. Polejmyntan är inte så vanlig, den är lågväxande, alltså en marktäckare och får lila, nästan rödvioletta blommor. Många gör även te av den, som anses vara bra mot hosta. Känner du någon som har den så tigg en rot– eller bladstickling. Som alla myntor rotar den sig mycket lätt.

Myntor brukar ta lite tid på sig att gro, 10–30 dagar, men väl etablerade så kommer de att snabbt växa till sig. Vill du ha myntor i rabatten/trädgårdslandet ska du plantera ut dem i en stor kruka, nergrävd i jorden men minst tre centimeter av krukans kant ska sticka upp. Och ha koll på avlöpare. Annars tar de snart över hela rabatten.

Alla myntor drar till sig fjärilar när de blommar.

Stick ner en vitlöksklyfta i jord och den skjuter snabbt skott. Foto: Kerstin Engstrand
Stick ner en vitlöksklyfta i jord och den skjuter snabbt skott. Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök skrämmer också myggen på flykt, inte för att du har ätit vitlök men väl doften av några plantor är det som avskrämmer. Lättodlad, tryck ner några klyftor i en kruka och snart börjar bladen spira. På försommaren fungerar troligen dess vackra alliumsläktingar lika bra, som kirgislök.

Rosmarin odlas bäst i kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Rosmarin odlas bäst i kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Rosmarin, lammkryddan nummer ett men också bra på att hålla myggen på avstånd! Havets dagg kallas också rosmarin för, den blommar med ljusblå, havsblå blommor. Är knappt härdig i vårt klimat, milda vintrar kan den klara sig i landets södra delar. Går utmärkt att odla i kruka och oftast hittar man stora exemplar i trädgårdsbutikerna. Finns även uppstammad.

Citronmeliss, doftar starkt av – citron. Är mycket lättodlat och väl en gång planterad i rabatten går knappt att bli av med. Doften är mycket likt citronella och det är därför myggen inte gillar att vara dess närhet. Citronmeliss finns också att köpa i matbutikerna, återfinns i det färska kryddsortimentet. Tillhör samma familj som myntorna. Stormtrivs även i torrt läge, liksom i skugga. Utmärkt att dekorera bakverk med, eller göra te av, så en kruka citronmeliss är en bra investering.

Citronmeliss. Foto: Kerstin Engstrand
Citronmeliss. Foto: Kerstin Engstrand

Citronellagräs, Cymbopogon nardus, också kallat för nardusgräs, är ett starkt doftande smalbladigt gräs som kräver väldigt lite jord för att växa bra. Odlas i Sri Lanka där citronella är verksamt beståndsmedel i de myggmedel som säljs där. Citronella kan bli hela 150- 200 cm högt. Odlas som ettåring hos oss och bäst i kruka.

Andra bra citrondoftande växter är Citronpelargon, Pelargonium crispum och Citrongräs, Cymbopogon citratus, använder vi mest i matlagning och finns att köpa i välsorterade matbutiker. Citrongräs kan du sätta i ett glas vatten och det utvecklar snabbt rötter.

Basilika. Foto: Kerstin Engstrand
Basilika. Foto: Kerstin Engstrand

Basilika,  hmmm, doften av basilika är undergörande, och hjälper dig att slippa få myggen dansandes runt dig istället för att sticka dig. Trivs bäst att växa i kruka eller i balkonglåda. på soligt ställe och därmed lätt att ha på bordet. Det finns en uppsjö av basilikasorter. De vanligaste finner du även som plantor i matbutiken. Många anser att citronbasilika, och kanelbaslika är extra myggavskäckande.

Kattmynta, har grågröna smala blad och får långa stänglar av blålila blommor. Kärt barn har många namn och när man säger kattmynta är det oftast kantnepeta som många tänker på. Äkta kattmynta har starkare doft men är inte lika härdig som kantnepeta.  Kattmynta har det vetenskapliga namnet Nepeta cataria medan kantnepeta heter Nepeta x faassenii.  Det finns även en sort med citrondoft, Nepeta cataria var. citriodora

Kantnepetan blommar redan i slutet av maj. Foto: Kerstin Engstrand
Kantnepetan blommar redan i slutet av maj. Foto: Kerstin Engstrand

Att nepeta kallas för kattmynta beror på att katter blir som galna av dem, av såväl kattmyntan som kantnepetan.  Särskilt på våren när bladen är extra starka. Det är ämnet nepetalactone som attraherar katterna. Lika galna som katterna blir myggen, men de blir galna åt andra hållet, de flyr platser med kantnepeta och kattmynta som pesten.

Kantnepeta är en av de trognaste trädgårdsväxterna, och är ett mycket bra komplement till lavendel. Klipp ner kantnepetan efter första blomningen så återkommer den med ett andra flor i augusti månad.

Destillerad kattmynta anser många vara ytterst effektivt som myggmedel, men ska inte användas på huden. Det sägs att extrakt av kattmynta ska vara tio gånger effektivare än DEET som är det verksamma beståndsmedlet i dagens myggmedel.

Tagetes är snygg i lerkruka. Foto: Kerstin Engstrand
Tagetes är snygg i lerkruka. Foto: Kerstin Engstrand

Tagetes, en av de vanligaste sommarblommorna som man antingen äskar eller hatar. Men är ett bra val om du gillar att hålla myggen på avstånd. Innehåller pyrethrum, som även finns i många insektsmedel. Troligen är det den starka doften som håller myggen på avstånd.

Däremot älskar mördarsniglar tagetes.

Dessutom ska du ha ljusa kläder på dig. Mygg lockas till mörka plagg.

Av Kerstin Engstrand

Jätteverbena Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbena, Verbena bonariensis, sträcker upp sina ljust violetta blommor mot himlen, de sirliga stjälkarna syns knappt. Satsa på många eller på enbart en enda planta, oavsett antalet så kommer du att bli nöjd. Blommorna sitter som i en liten flock högt upp på de höga stänglarna och är blålila. Blir hösten mild kommer den att blomma långt in i november. Jätteverbenan har tagit oss med storm och är för många av oss ett måste i trädgården. Känner du att dina rabatter saknar det lilla extra nu när du kommit hem från semestern så är jätteverbenan ett säkert kort. Den piffar upp vilken rabatt som helst, och stortrivs även i kruka. Och den finns att köpa i stora, blommande exemplar. Och en varm sommarkväll kan man även känna att den doftar svagt.

Den är rikgrenig, vilket gör att man upplever en planta som fler än en. Och att blomningen synes öka i intensitet. I kruka är den ursnygg samplanterad med låga växter som mörkt lila, småblommiga petunior, silvernjurvinda eller mörkbladig revsuga. Läget ska vara soligt.

Jätteverbenan blir 150 cm hög och är lite gänglig, vajar graciöst vid minsta vindil men är ändå stadig. Den välter inte ens en regnig sommar som 2015. Trivs i sol−halvskugga och börjar blomma i juli–augusti och fortsätter därefter tills frosten har nupit den rejält. Milda höstar kan den blomma långt in i november. Dessutom är den en fjärilsmagnet av stora mått.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Hos oss är den ettårig, och den är svårsådd, så det är bättre att köpa några plantor. Köp då rejäla plantor och ta sticklingar av dem. Sticklingarna rotar sig snabbt och på så sätt kan en planta snabbt bli tre eller fyra. Oftast hittar man plantor i slutet av maj, början av juni, när butikerna börjar sälja sommarblommor. Då ser den ganska oansenlig ut men den växer snabbt till sig, blir hög och frodig och plötsligt så lyser de blålila blommorna som stjärnor i rabatten. Och när den väl satt igång fortsätter den att blomma, och blomma och blomma, utan att du behöver göra någonting utöver att vattna om det är torrt.

I rabatten klarar sig jätteverbena – när den är etablerad – oftast med det regn som kommer. Däremot är det viktigt att ha koll på den när den är nyplanterad, men den visar tydligt när den vill ha vatten, hela plantan slokar då betydligt. Jätteverbenans blommor dansar högt över rabatten på sina smala men stadiga stjälkar, vilket ger känslan av att blommorna svävar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbenan självsår sig gärna. De självsådda plantorna blommar visserligen lite senare, just när frosten brukar komma men det är bara att tacka och ta emot. Om vintern blir mild händer det att den övervintrar i de södra delarna av Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand

Som en ridå, jätteverbenan minglar med rosa dahlior och mörkblå stormhattar i Helen Dillons trädgård i Dublin. Foto: Kerstin Engstrand

Ha många, och låt dem växa som luftiga draperier. Stilsäkra Helen Dillon i Dublin anser att jätteverbenan är så utsökt att den tävlar med stjärnorna på himlen. Hon låter den väva en lätt gardin framför rosa dahlior.

Övervintra: Stora plantor är dyra i inköp så de är väl värda att övervintra. Odlar du dem i kruka så ställ in krukan som den är i ett svalt men frostfritt utrymme. Kylskåpets svaldel fungerar också utmärkt för att övervintra knölarna i, där kan du förvarar dem som dahlior. Innan du gräver upp plantan ska du skära ner stjälkarna så att bara någon decimeter är kvar. Övervintra i torrt och svalt, frostfritt utrymme och lägg lite torr, fin sand kring rötterna.

Sticklingar: Köp en planta och klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.

Sådd: Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. Mer om hur du lättast lyckas med sådd av jätteverbena kan du läsa i artikeln Fröså jätteverbena.  

Ännu mer inspiration om hur du kan skapa med får du i artikeln Skapa en oas av jätteverbena (klicka på länken så öppnas artikeln i ny flik).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Möt mästaren bakom Monets trädgård. Foto Kerstin Engstrand

Drömmarnas trädgård, vilken är din? För många är den franska målaren Claude Monets trädgård i Giverny just drömträdgården. Monets trädgård drömmer vi om när vi beundrar hans konstverk, och när vi besöker hans trädgård. 1980 återinvigdes den och den blev direkt en succé. Alla vill se den. Rabarber trädgård har träffat trädgårdens nya förste trädgårdsmästare, James Priest, och samtalat om hur det är att ansvara för världens mest avbildade trädgård.

Vi sitter mitt i trädgården, och har besökarna runt omkring oss. Vi hör utrop av beundran, av hänförelse. Man fotograferar ständigt, detta måste vara världens mest fotograferade trädgård. Gång på gång ber någon mig att ta en bild av dem, förevigade i deras drömmars trädgård. Ingen besvärar annars James, alla är så upptagna att insupa allt de ser. De ser inte att framför dem sitter mannen som kan denna trädgård på sina fem fingrar. För det är en färgrik trädgård och en synnerligen bra temperaturmätare på att människan mår bra av blommor i generös mängd och färgprakt.

Foto: Kerstin Engstrand
Tredimensionell tavla. en del klätterrosor har specialgjorda ställningar. I bakgrunden skymtar rosenbågarna av metall. Foto: Kerstin Engstrand

Claude Monet var känd för sitt mästerliga färgsinne, inte bara på duk utan även i trädgården. Han var under större delen av sin levnad fattig på pengar men rik på färg och inspiration.

– Han var impressionisternas mästare, och hängiven sin trädgård, han var en ”keen gardener”, och ansåg sig faktiskt vara en bättre trädgårdsmästare än målare!

Hela familjen fick hjälpa till, men det sägs att det var han själv som gjorde mycket av grävjobben. Långt senare fick han råd att anställa trädgårdsmästare. Monet hade ständigt ont om pengar och köksträdgården var därför viktig, men ganska snart flyttades köksträdgården till en annan plats i byn

James Priest är britt, bördig från Liverpool. Han började här 1 juni 2011. Det anses ovanligt att en utlänning är bas över en stor fransk besöksträdgård. Men hans franska är lika bra som hans engelska, nästan hela hans yrkesverksamma liv har han arbetat i Frankrike. Hans första uppdrag i Frankrike var för baron Elie de Rothschild utanför Paris. James är utbildad vid Kew och det var trädgårdsdesignern och historiken Penelope Hobhouse som upptäckte hans talang. Och Monet själv var inspirerad av Gertrude Jekyll och William Robinson, så kopplingen till Storbritanniens trädgårdsvärld fanns även tidigare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trygg i sin växtkunskap, Kewutbildningen och långvarig praktik gjorde att han inte blev direkt orolig när han fick telefonsamtalet om att ta över Monets trädgård. Nej, den största utmaning har varit att vara chef över så många. Men trots flytande i franska språket så har han fortfarande inte vant sig vid att man är så högljudd, även gentemot chefen.

Han var utvald på grund av sina djupa kunskaper om växter, och att arbeta med trädgårdar i ett vidare perspektiv. Han kom med förändring.

En av de första förändringarna han gjorde var att installera ett modernt bevattningssystem.

– Växter blir fula av att vattnas ovanifrån, så jag installerade ett markbundet system. Det är enbart i den stora krassegången som vi måste ta till spridare.

Ursprungligen var detta en gammal ciderfarm. När Monet köpte egendomen bestod trädgården av en stor äppelodling och en köksträdgård. När han steg ut genom ytterdörren såg han en bred gång, Grande Allée, som var kantad av buxbom, cypresser och några granar. Det var bara längs huset som det då fanns blomrabatter.

wromantisk
Sen kväll, regnet duggar lätt men trädgården lyser. Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet ersatte lejonparten av äppelträden med japanska körsbärsträd samt aprikoser. Och han fyllde trädgården med klassiska mormorsväxter, cottage gardenväxter, han fyllde trädgården med påskliljor, iris, pioner och jättevallmo. Längs Grand Allé anlade han högbäddar. De finns kvar, liksom rosbågarna. Rosor som sällan möts på mitten, gången är 6–7 meter bred. Inte heller under Monets tid möttes de. De trivs inte att växa mot metallen. Ursprungligen växte de mot granstammar, en lösning som var ett resultat av en liten tvist mellan Monet och hans hustru. Hon ville ha granarna kvar, Monet ville ta bort dem. Det blev en kompromiss, granstammar med rosor. Men senare vann Monet över hustrun, och rosenbågarna var ett faktum.

– Att få rosorna att mötas är fortfarande en utmaning. Vi gör allt för att få dem att trivas. De får även extra bevattning under sommaren, och James suckar lätt.

I över fyrtio år var Giverny Monets fasta punkt i tillvaron, och inspirationskälla till hans mest kända och älskade målningar. Monet var 43 år när han köpte stället, när körsbärsträden stod i full blom och matchade perfekt husets rosa färg. 43 år senare, 1926, dog han här. Och då blomstrade hela trädgården. Sedan förföll den. I 50 år efter konstnärens död låg den övergiven och förfallen innan den i september 1980 återöppnades. Restaureringsarbetet hade varit långt, och det var finansierat med pengar från USA.

Ljuset viktigt
Foto: Kerstin Engstrand
Opievallmo synes mingla fritt. Foto: Kerstin Engstrand

85 år efter Monets död tillträdde James Priest. Han efterträdde Gilbert Vahé som 1977 började arbetet med restaureringen och som var kvar som ansvarig tills Priest tog över. Vahé bor kvar i byn och tittar in då och då.

Under sitt första år genomförde James inga ändringar när det gällde växterna. Utan han använde tiden till att lära känna trädgården, just så man lär ut i alla utbildningar. Ha inte för bråttom, lär känna din nya trädgård och finn platsens ande.  Studerade ljuset, jordmånen, vilka växter som användes och hur de fungerade. Och han studerade Monets måleri, till och med så intensivt att han även lärde sig måla. Han ville förstå sin läromästare, krypa under hans skinn.  Och såg att man tidigare hade planterat ut växter lite si och så.

– Jag önskar göra trädgården mera sann mot Monet. I hans målningar är ljuset viktigt. Ibland målade han trädgården i solsken, ibland en mulen dag, eller en del i skugga. Ljuset blev viktigt för mig, besökarna skull få uppleva den effekten, så jag började ändra på valet av färgnyanser.

Impressionisterna sägs vara de första som uttryckte ljus med färg. Deras metod för att framkalla olika effekter var att lägga strykningar av färg bredvid varandra. På samma sätt arbetar nu James med blommor. Impressionisterna övade mycket för att få fram de olika effekterna, de spenderade mycket tid utomhus där de studerade hur ljuset förändrades från morgon till kväll, och från årstid till årstid. Och självklart var Monet, som impressionismens mästare, påverkad av ljuset när han anlade sin trädgård.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monet iakttog ljuset, och målade det och trädgården. James studerade hans målningar och ljuset för att förvalta Monets arv och skapa trädgården. Cirkeln sluts. Det blir magiskt vackert.

Men det ligger mycket jobb bakom magin. Varje kväll går James runt i trädgården. Den är fem hektar stor, och då är han helt ensam med Monet och hans tankar. Det är då han förbereder nästa dags arbete. Det är i den sena kvällens kontemplation han ser vad som behöver bli bättre för att överföra Monets målningar till trädgården. Trädgården är stor (20234 kvm) och det mesta grovjobbet ska vara klart när portarna öppnas för dagens första besökare. Varje kvällskontemplation tar två timmar.

– Jag kan inte säga att jag står Monet nära, ingen kan fylla hans skor, men under mina kvällstimmar känner jag mig bekväm med att förvalta hans arv.

Och han har inte slutat studera Monets målningar, över 500 verk målade Monet under sina 46 år på Giverny. Så det finns lite att studera. Orangeriemuseet i Paris med Monets näckrosmålningar får fortfarande besök av James, flera gånger per år. Och varje gång är det lika svårt att skiljas från dem.

 

Nyfiken och lite fanatisk

Dagens Monetträdgård är inte samma trädgård som existerade på Monets tid men grundformen är densamma. Numera delar en väg den berömda näckrosdammen från trädgården vid huset. Det går heller inte längre att se in i trädgården, vilket var viktigt för Monet. Monet ville att förbipasserande skulle hänföras av hans ovanliga växter. Men hänförs, det gör besökarna fortfarande och det är nyckelordet för hela anläggningen.

Foto: Kerstin Engstrand
Rödaste rosor, skär mariaklocka, brokbladig kirskål och vinröd blåklint, en bukett gjord för Monet att måla, skapad på 2010-talet av James Priest. Foto: Kerstin Engstrand

Merparten av blomprakten står ettåriga sommarblommor för. Och nytt växtmaterial tillförs varje år. Det här är ingen trädgård där man slaviskt följer hur det en gång såg ut. För det vet man inte riktigt. Det finns inget direkt nedskrivet om trädgården från Monets tid. Vid restaureringen på 1970-talet fick man förlita sig till hans målningar, brev, några svart-vita fotografier, intervjuer av de som hade varit i trädgården och kvitton på plantbeställningar. Förutom förfallet så hade egendomen även träffats av de allierades bomber 1944

 

Foto: Kerstin Engstrand
Ny kombination som Monet säkerligen hade gillat. metallskimrande ljuslila stäpplök med en nyans mörkare lila ros. Foto: Kerstin Engstrand

– Monet var nyfiken av sig. Och lite fanatisk. Han tyckte om att prova nya sorter som kom ut på marknaden.

Det arvet förvaltar James Priest vidare med att plantera olika toner av färgerna. Vart ska det vara kalla blå, gula eller röda? Vart passar det bäst med varma toner, är frågor han ständigt ställer sig. Tidigare arbetade man inte så nyanserat med färgerna. Det var mera kakofoni än symfoni. Nya växter, eller gamla sorter i nya färger, hjälper honom att skapa symfonin, där schatteringar av färger är nyckeln. Det handlar inte längre om grundfärgerna av exempelvis gult, rött eller blått utan om var det ska vara varma eller kalla färgtoner av exempelvis blått.

Och jag som besökt trädgården sedan den en gång öppnades kan intyga att den är numera i en helt annan klass. Förändringen är sofistikerad, upplevs kanske enkel, men lika svår att utföra som de japanska träsnitt som pryder hallen i boningshuset. Bara en mästare klarar av detta.

 

Raka linjer

wraka

Det avlånga huset med sin rosa puts och grönmålade fönsterluckor är en viktig del i trädgårdens osedvanliga charm. Väl placerat, längst upp mot vägen, ger den trädgårdens växter fritt spelrum. Faktiskt är nästan alla växter planterade i långa raka rader. 38 stycken ”gravar” som trädgårdsmästarna kallar dem. Vi kanske skulle kalla dem bäddar, men James säger att de kanske borde kallas för färgpalett. Här uppe finns inga svagt svängda gångar som all trädgårdslitteratur så varmt förespråkar som grundregel i trädgårdsplanering. Troligen är det de raka raderna som gör att växtprakten framhävs. Centralpunkten är fortfarande den långa, breda, raka Grand Allée.

Rabatterna är bulliga i sig, generöst tilltagna. Knussel vet man inte vad det är. Många rabatter är också upphöjda.

Enligt Monet själv var det enkelt. Han planterade sina älsklingsblommor. De han tyckte om, och de han var nyfiken på. Och han var genuint nyfiken på nya sorter, ivrig att beställa dem och se hur de tog sig i hans trädgård. Resultatet blev en palett, som blev ett färgexperiment, som blev en fulländad trädgårdsvärld. Och det är en sluttande palett, hela trädgården sluttar sakta och säkert ned mot hans berömda näckrosdamm.

Och Monets nyfikenhet på nya sorter förvaltar James Priest glatt vidare. Det hjälper honom att han inte slaviskt behöver följa gamla ritningar.

 

Ingen latmansträdgård
Foto: Kerstin Engstrand
Studenter från USA jobbar ett par veckorvar i trädgården, främst med att klippa bort vissna blommor, och de är många! Foto: Kerstin Engstrand

Den övre trädgården består främst av ettåringar med en stomme av rosor, fruktträd och bambu. Det är en arbetsintensiv trädgård. Under säsongen byts plantorna ut ett flertal gånger. Besökarna ska mötas av prakt, här ska det vara blommigt! Till sin hjälp har James åtta trädgårdsmästare, ett antal volontärer och några studenter utvalda från ett amerikanskt universitet som jobbat här ett par veckor under sommaren. Trädgården rekonstruerades under 1970-talets slut tack vare amerikanska pengar och drivs idag av en stiftelse.

Även Monet var väl medveten om att trädgården slukade både tid som pengar men motiverade det med att det var en investering, trädgården skulle ge honom blommor att plocka in och måla av inomhus när det var dåligt väder. Arbetsintensiv är den också idag, men den kostar inte den franska staten någonting. Trädgården drivs av en stiftelse och är helt självfinansierad via entréavgifter och intäkter från butiken

Över tio tusen växter drar man upp i växthus och odlingstunnlar. Och man har näckrosplantor på reserv ifall om gnagarna har för stor aptit. Utplanteringen är som ett gigantiskt pussel. Rätt bit på rätt plats och på rätt tid. Våren är minst sagt intensiv här.

 

Irisbäddar

I slutet av maj blommar irisbäddarna, det känns som om man står i en av hans tavlor.De är kvar på samma plats som under Monets tid

Många är emot iris, de blommar ju bara en kort tid är något man ofta får höra om denna stilsäkra växt som så elegant minglar med växter i alla de trädgårdsstilar, den romantiska mormorsträdgården som i den ultramoderna, avskalade. Kort tid är en sanning med modifikation.  Javisst, på varje stjälk brukar bara en till två blommor blomma åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar. Det gör att blomningstiden för exempelvis den höga trädgårdsirisen är längre än för både pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Claude Monet använde iris som kantväxt och visst blir de vackra även i raka rader, bara de får växa i mängd. I hans trädgård mjukas irisens svärdsliknande blad upp av andra växter, som kantväxten aubretia. Och han lät gärna knallröd trädgårdsvallmo bryta av. När vi är där är den på väg att ersättas av djupt röd eller gul dahlia. Iris blir beroende på sort 70−100 cm hög. Gamla exemplar som planteras om börjar oftast blomma på nytt. Iris är en mycket långlivad trädgårdsväxt

 

Kopierad krassegång
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att kanta de spikraka rabatterna längs de långa gångarna med växter med mjukt växtsätt, som krassen längs huvudgången var en annan av Monets trädgårdssignaturer. Krassen möts på gångens mitt i mitten av september, helt enligt Monets planer, därför sås de på våren, direkt på växtplatsen, två och två på ett avstånd av 5 cm mellan varandra. Först på hösten vävs plantorna från vardera sidan ihop till en mjuk gul–orange levande matta. Och krassegången är nog lika populär som näckrosdammen. Den berömda krassegången skulle senare bli Monets inspirationskälla till den ännu mera berömda näckrosdammen.

 

”Farliga” näckrosor

Vi besökare vill mötas av ett överdåd och få känna Monets impressionistiska måleri i verkligheten. Och det gör man, det är alltid en särskild upplevelse av lycka att besöka trädgården. Man vandrar verkligen i blomsterfrossa och i en levande målning. Det är, trots att trädgården är full av besökare, en ljuvlig upplevelse. De flesta vallfärdar till näckrosdammen. Idag ligger den separerad från den övre trädgården. Moderna tider har infört en bilväg som korsar den gamla egendomen. Men det märker man inte så mycket av, skickligt leds man till en passage under vägen.

– Näckrosdelen har jag knappt gjort några förändringar i. Den här delen  gjorde Monet allt för att få skapa, han blev nästan besatt, och sökte till och med tillstånd att ändra floden Eptes riktning. Vilket han också fick!

wdigitalisperukdamm
Vit fingerborgsblomma växer längs dammen och matchar perfekt perukbusken. Foto: Kerstin Engstrand

Trots Monets ansträngningar var det var nära att det inte blev någon näckrosdamm. Bönderna var misstänksamma, de trodde att dessa märkliga vattenväxter (näckrosorna) som Monet skulle plantera, skulle förgifta vattnet och döda deras boskap.

I denna del var Monet inspirerad av William Robinsons och Gertrude Jekylls sätt att skapa trädgårdar, här är det en helt annan trädgårdsstil. Buskigt, dammen dominerar, också den berömda bron som på våren är helt inklädd av blått vattenfall av blåregn. Det är en ytterst mjuk, slingrande trädgård medan den övre delen, den raka,  sägs ha influens från hans resor till Holland och deras blomsterlökfält.

Och näckrosorna sägs varit Monets allra sista kärlek. Självklart sitter det en groda på ett näckrosblad. Detta är en sagovärld.

 

Slår publikrekord
James Priest Foto: Kerstin Engstramd
James Priest är trygg i sin yrkesutövning. Han hade tänkt att frilansa när han fick erbjudandet att ansvara för Monets trädgård.
Foto: Kerstin Engstramd

Han var målaren som älskade sin trädgård och som ville att förbipasserande skulle kunna se in i hans trädgård. Nu kommer varje år över 600 000 besökare. Flest besökare kommer under sommarmånaderna. Men en eftermiddag i oktober är man nästan ensam.

Monets tavlor inspirerar kanske ännu mer idag än när han levde. När hans målningar visas på specialutställningar brukar museerna tvingas till nattöppet. Otaliga är de städer runt om i världen som också väljer Monet som tema för sina sommarblommor. Det är städer i Kanada, Australien och även i Sverige, som Malmö Eurovisionsåret 2013. Den pr och goodwill det medför gör att besöksantalet ökar. 2012 sprängde man alla gränser och kom upp till 611 000. Och då ska vi komma ihåg att trädgården bara är öppen för besök under sju månader, från första april till sista oktober. Och en del av den framgången kan man tacka James för. Monets trädgård har fått en sällsynt ny lyskraft under hans arbete.

Över 600 000 besökare, varav de flesta kommer juni, juli och augusti, är det en dröm eller mardröm? Hur hanterar man det slitaget?

– Här ska man kunna fotografera trädgården utan att få en mängd turister i bild. Lösningen är att spärra av delar av gångarna så att man kan få sin ”tavla”. I och med att olika delar har sina höjdpunkter vid olika tidpunkter så ändras gångstråken, och slitaget blir minimalt. Så det fungerar både för oss och för besökarna. Och besökarna respekterar avspärrningarna, vilket också är ett bevis på att systemet fungerar.

 

Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan.
Foto: Kerstin Engstrand

Men det finns annat som sliter på trädgården. Snäckor och sniglar.  En man har som jobb att enbart plocka snäckor, det kan bli över 10000 på en vecka! Främst vinbergssnäckan, delikatessen. Gnagare äter med förkärlek upp näckrosrötter, och blomlökar.  Dessutom är det enorma mängder vissna blommor som ska ansas.

  Årstidens blommor
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand

Om våren är de romantiska pastellfärgernas tid så är hösten de tuffa blommornas säsong. Monet var noga med att välja årstidens blommor. Och så arbetar man fortfarande i trädgården. Allt ska blomma vid sin rätta tidpunkt. Inga blommor ska vara drivna för att blomma före sin naturliga blomningstid.

Solrosor bländade redan Monets gäster och de förekom flitigt på hans målningar. Då blommade de inte bara i rabatterna utan också i fruktträdgården, stöttade med bambukäppar. Stelt och oväntat med tanke på hans impressionistiska målningar.

Med åren fick Monet allt sämre syn och blev nästan blind. Då kom höstens brinnande röda färger att fascinera honom. I hans korrespondens har man funnit flera brev där han oroar sig över vad som händer i trädgården när han är bortrest. Även i Frankrike kan hösten vara oberäknelig. Ibland slår frosten till tidigt, ibland sent.

Hösten var hans absoluta favoritårstid. Gladiolus, dahlior och rudbeckior var några av hans favoriter. Högresta och pockande blommor. De ger höjd, volym, en tredje dimension till de enormt långa rabatterna.

– Och trädgården blir till en tredimensionell tavla.

wrosor
Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet var kolorist, och hans trädgård är en trädgård där djärvheten finns i färgkombinationerna, i motsatta och i färgtonerna, som en mängd olika nyanser av blått. Planteringarna är också djärva på ett annat sätt, de är ganska yviga, rent av vildvuxna. Resultatet blir en friskhet och livsglädje som man sällan ser. Det märks också på besökarna. Jag har aldrig varit i en trädgård där besökarna talar så mycket med varandra. Det är hänförda utrop, djupa diskussioner om plantorna och ett ständigt fotograferande av växter och människor. Trädgården är ett blomstrande solsken, en praktfull färgkaramell och inspirationskälla.

 

Tänk som Monet
wrudbeckiasolros
Ögat luras, inte har solrosen slagit ut ännu! Foto: Kerstin Engstrand

 

Du kan kopiera Monet genom att tänka på alla nyanser en färg har. Och leta växter som går ton i ton. Kanske är hösten lättast att kopiera. Hösten är främst gul. Om du tänker att en gul blomma ska följas av en annan senare blommande gul växt. Det finns mängder av s.k. korgblommiga växter som liknar varandra, som vårkrage, ringblommor, solbrud, solrosor och så de trendiga rudbeckiorna. Dessa växter har också en annan viktig egenskap, när de vissnar så blir de nästan gyllene. De falnar med stil. På senhösten kan de också förstärkas de med otaliga dahlior, innan dem av tagetes eller stockrosor. Han älskade rena färger, och lär ha avskytt svart och ockra, men frågan är om han skulle ha ändrat uppfattning om han såg dagens chokladfärgade rudbeckior och solrosor, för mat, det gillade han! Och så var han ju nyfiken på nya växter.

Däremot påtalar James att det är en myt att Monet enbart tyckte om enkelblommande blommor.

 

Älskade det yppiga
wvallmogang
Kornvallmon tar över gången när den är avstängd. Och besökarna får sin tavla på bild. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det goda livet. Höga gullris som bands ihop var en tolkning av det goda livet. Solrosor var han särskilt förtjust i. De klassiska ettåriga, men senare gick han allt mer över till de fleråriga, vilka på svenska kallas för skobandssolros och höstsolros. Han lät dem inte bara få visa sin prakt i rabatterna utan också i fruktträdgården. Han sådde dem i rutor om 60 cm x 60 cm som var uppskurna i gräsmattan.

Ett annat knep var att låta högsommarblommande rudbeckior blomma sida vid sida vid solrosorna. Rudbeckiorna minglar då fint in bland solrosornas stora blad och resultatet blir att de, solrosorna, synes blomma fast de inte kommer att göra det på en månad när.

Och visst är hans rabatter än i dag en tolkning av hans vällust, hans sinne för det sensuella liksom hans kända gula matsal och blåa kök är. De flesta rabatter är också upphöjda på mitten ett enkelt knep att få mera höjd i en annars så platt trädgård men även att få mer jordvolym åt de växter som så kräver.

Trädgården bjuder på spektakulära föreställningar under hela säsongen men många anser att just hösten är den bästa och mest stämningsfulla. Och absolut den gladaste, trots regnvåta dimmor som tidiga mornar sveper in över träden och nästlar sig in mellan rabatterna. Trädgården är en fanfar av brandgult, gyllengult, mörkt blodrött och rosa.

Monet sparade det bästa till sist.

Man måste odla sin trädgård, lät Voltaire Candide säga, och onekligen känns det som om James Priest gör det. Trädgården har blivit den tredimensionella levande målning som James Priest önskade.

Vad tror du Monet skulle göra eller säga om han kom hit idag?

– Jag hoppas att han skulle ställa upp sitt staffli och börja måla!

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så händer det, Sagans fågel, och barndomens fascination, har dykt upp i trädgården. Denna sommar har många trädgårdsägare fått oväntat besök.

Av påfåglar. Ja, de kan flyga, om än mycket klumpigt. Oftast flyger de upp i ett träd. Och att se en påfågel flyga är en märklig upplevelse. Allt verkar ske i ultrarapid och flygningen är inte den graciösaste man sett. Snarare känns det som om man beskådar något animerat från Harry Potterfilmerna. Men det är verkligt. Och de kan småspringa med stor lätthet. Oftast är det rymlingar från en större fastighet som dyker upp i privata trädgårdar.

Släkt med höns

Påfågeln (Pavo cristatus) tillhör samma familj som fälthöns. Det finns två arter inom släktet men denna är den mest vanliga och oftast träffar vi på den i finare slottsparker och andra större anläggningar, som Skansen. Hanarnas metallskimrande blåa och gröna fjärdrar har alltid fascinerat människan. I århundraden har påfågeln avbildats och stjärtfjädrarna sparats som dekoration i höga vaser. Ibland träffar man även på uppstoppade djur.

På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand
På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. Den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. Den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand

Det krävs två för att dansa tango. Det behövs en hona för att få hanen att visa upp sig i full skrud. Fjädrarna är egentligen stjärttäckare. Fjädrarnas skönhet berättar för honan om hanens förträfflighet att skaffa mat, att klara henne och hennes avkomlingar från faror. Han berättar för henne vilken förträfflig pappa han kommer att bli till deras kommande avkomlingar. Fullt utvuxen är stjärten vid tre års ålder. Och på sensommaren, när honan ligger och ruvar och han kan vila från kurtiserandet, då tappar han alla fjädrar, runt 150 stycken. Nästa år växer nya ut igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Ung hane som ännu inte fått sina långa stjärtfjädrar till vänster. Till höger en hona. Foto: Kerstin Engstrand

 

Oftast avbildad

Att se på något vackert är något vi sällan tröttnar på. Och påfågeln är vacker, särskilt hanarna. Kungsblått, smaragdgrönt och guldgult, färgkombinationen är minst sagt magnifik och väl balanserad. Huvudet och halsen skimrar i blåaste blått, och ryggen har ett vågformat mönster, i metalliskt gulgrönt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så tillkommer släpet med sina ögonformade fläckar, också det i skimrande gult, grönt och blått. När en intressant hona är i närheten kan hanen resa upp stjärten med hjälp av de starka musklerna, här behövs inget gym, och stjärttäckarna visas upp som en gigantisk solfjäder.

Inte undra på att påfågelhanarna är avbildade på porslin, textilier och tavlor. Med jämna mellanrum är påfågelmönstrat trendigt.

Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand

Påfågeln är mycket vanlig i Indien och Sri Lanka men trivs ovanligt bra i vårt klimat. Där, i Indien och Sri Lanka, lever den inne i djungeln och i flockar om 30 till 50. På dagen ser man dem gå pickandes i sig mat, ibland springer de i väg, och man förvånas över att de är så bra löpare. Upplever de fara tar de sin tillflykt upp i träden, där de också tillbringar natten. Ja, de kan flyga, men det är en tung och bullrig flykt.

Foto: Kerstin Engstrand
Ofta ser man att påfågeln har någon enstaka knäckt stjärtfjäder. Men det brukar inte hindra den att spela. Frågan är om honan påverkas av hans utseende. Foto: Kerstin Engstrand

Hanen blir mellan ca 1,25 meter lång, och till längden tillkommer släpet, stjärttäckarna, som är minst lika långa. Påfågelhanen har bland alla fåglar i världen de längsta stjärttäckarna. Och honan är, som oftast i fågelvärlden, lite gråare, lite brunare, och syns knappt. Inte heller har hon begåvats med spektakulära fjädrar.

Trivs med människor
Vad är det som skymtar i gräset? Det är en påfågel på besök! Foto: Kerstin Engstrand
Vad är det som skymtar i gräset? Det är en påfågel på besök! Foto: Kerstin Engstrand

Påfåglar trivs tillsammans med människor, visst är det lite skygga men inte så mycket som man först tror. De kan bli 15-20 år gamla. En hona väger ca 3–4 kilo, en hane 4-6. De är vänliga djur, det är sällan de blir aggressiva. De blir inte vaktande som exempelvis kalkoner kan bli.

Och ibland utstöter hanen ett skrik, kort och mycket intensivt. Det hörs. Absolut ingen fågel att ha i tättbebyggda områden. De har två ljud, ett trumpetande läte och ett som låter som en ett jamande. De ”jamar” oftare än skriker, men båda lätena hörs rejält. Det händer att de ropar mitt i natten, men vanligen utstöter de sina läten under parningstider, och under dagen, men de håller inga serenader på kvällar eller tidiga mornar.

Hur kommer de då till våra trädgårdar? Oftast har de blivit skrämda av något. Det kan ha varit en lastbil eller en traktor. Trots att de själva utstöter skarpa skrik som vi kan uppleva som störande, är de mycket skygga för ljud. Vanligen flyr de när de är ganska nya på ett nytt ställe. Och de kan lätt ta sig långa sträckor. En hona lägger vi vanligen inte lika märke till som en hane som är på rymmen.

Vad äter en påfågel? Som vanliga höns, men det är bättre att utfordra dem med kalkonfoder som är mera proteinrikt. De äter också kött, som mindre ormar. I våra trädgårdar älskar de vinbär, allra helst röda, och rabarber!  Vi har inga rapporter om de tar stora mördarsniglar, men de äter alla små sniglar. Och de älskar bröd, även med smör på.

De behöver stora ytor att röra sig på. De tycker inte om att vara instängda. Det är stora fåglar, och särskilt hanarna med sitt långa släp trampar snabbt upp en liten trädgård.  Och de skiter, rejält. Spillningen är utmärkt gödsel, men det blir snabbt för mycket av den.

De trivs i barnens sandlåda, att bada i sand är något som alla fåglar tycker om. Sandbadet är effektivt mot ohyra i pälsen. Men de trivs också på gräsmattan, i skuggan.

 

Häckningstiden kan ibland börja redan i april, ibland först i slutet av juli eller i början av augusti. Vanligen lägger den minst 4 ägg, ibland upp till 15. Honan lägger äggen i ett bo hon byggt upp av löv och boet hittar du under en stor buske. Äggen ruvar hon i ca en månad. Och som många andra fåglar så vill honan inte bli störd under ruvningen. I två till tre månader brukar kycklingarna stanna hos sin mamma.

Under sommaren trivs de utomhus, oftast sovandes i ett stort träd. Men så fort hösten kommer vill de in.

 

Vita ”finast”
Vita påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Vita påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand

Inget vet med bestämdhet när påfågeln kom till Europa. Den lär ha förekommit i Grekland redan under femte århundradet f. Kr. I Rom var den en populärt maträtt, gärna grillad. Först under medeltiden lär den ha blivit populär i Frankrike och Tyskland. Det franska köket uppskattade den stora fågeln som på 1500-talet slog ut kalkonen som favoritmatfågel bland de som hade bättre ställt. Att imponera på gästerna var då mycket viktigare än vad det är idag. Till och med biskop Brask, han med Brasklappen, lär ha serverat något som måste ha varit påfågel då det stod på menyn ”påhöns med utslagen stjärt”. Hans Brask,(1464-1538) var biskop av Linköpings stift ca 1513–1527. Han hade även tryckeri i Söderköping. Det huset finns fortfarande kvar, med stor privat trädgård till. Men det var som prydnadsfågel i slottsparkerna den främst användes som, och särskilt då vita påfåglar. De användes för att imponera, och det gör de än, särskilt de vita.

Och varför trivs i de i våra trädgårdar?  De trivs att vara tillsammans med människor. Många som upptäckt en objuden besökare har hus med källarfönster, eller ett växthus. För påfåglar älskar att spegla sig. Så får du ofta rymlingar i din trädgård, och du vet om varifrån de kommer, så be ägarna sätta upp speglade ytor där de bor. Så kommer de troligen att hålla sig hemmavid. Det behöver inte vara riktiga speglar, det räcker med glas som är svartmålade på baksidan. Ju fler tuppar, desto fler speglande fönster i marknivå behövs.

De trivs också att sitta högt, gärna då på en bil. Och ja, de repar lacken. De är inte förtjusta i snö och går inte in i mörka utrymmen. Men de går gärna in i uthus om ljuset är tänt.

 

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

I år bjöd fruktträden på en enorm blomning och det kan vi tacka förra årets torra och varma sommar för. Blomning är en överlevnadsfaktor. Men våren har också varit kall, vilket på många håll medfört att humlor och bin inte varit så aktiva. Deras aktivitet påverkar den kommande skörden, men även din insats påverkar. Det är dags att börja kartgallra.

Kartgallra gör man för att få fin frukt, men också för att fruktens tyngd inte ska knäcka grenarna. Gallra bort även skadade eller insektsangripna kart. Ja, det är tråkigt men arbetet ger frukt!

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I början – mitten av juli brukar de flesta fruktträd ha klarat av sin naturliga kartgallring vilket syns tydligt på marken under trädet. Men den naturliga gallringen räcker oftast inte, även vi måste göra en insats.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självfertila sorter av exempelvis plommon behöver kartgallras mer än icke självfertila. Plommon ska man verkligen kartgallra noga, de brukar ge rikligt med frukt vissa år och då knäcks grenarna snabbt.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Persika och aprikos har en tendens att mogna alla samtidigt. Aprikos bör gallras till ett avstånd av 10 cm (en handflatas bredd), persika allra helst 15 – 20 cm men 10 cm brukar fungera bra i zon 3 och uppåt. Nektariner 10 – 15 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Många äppelsorter ger enorm skörd vartannat år. Här skiljer man på ätäpplen och matäpplen. Matäpplen, som man bland annat gör äppelmos på, gallras hårdare, de ska få utvecklas till att bli riktigt stora. Avstånd efter gallring 15 till 20 cm. Ätäpplen brukar man gallra till ett avstånd av 8 till 10 cm.

 

Tips: Mät din hand, en handflatas bredd är bra måttstock, eller fyra fingrars bredd. Eller tälj till en avståndspinne.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Börje Remstam är ordförande i FOBO. Foto: Kerstin Engstrand

Börje Remstam, vars supertips du kan läsa om i två artiklar här på Rabarber trädgård, är medlem och ordförande i  FOBO.  Föreningen har sedan sjuttiotalet spridit kunskap om småskalig, ekologisk odling av köksväxter och hur man kan bli självförsörjande på sin egen odling.

Man förespråkar naturliga och kretsloppsanpassade odlingsmetoder som täckodling, skonsam markbearbetning, samodling och gröngödsling.

FOBO är en riksorganisation, men har också lokalföreningar och olika aktiviteter som kurser, studiebesök och föreläsningar. Du kan möta dem på en rad mässor, och varje år har man också ett sommarmöte.

Ett års medlemskap kostar 250 kr. Som medlem i FOBO får du tillgång till en mängd aktiviteter och också föreningen tidskrift Odlaren som utkommer fyra gånger per år. Här kan du läsa om hur du blir medlem i FOBO.

Sara Bäckmo Foto: Philip Bäckmo

Sara är radiojournalisten som sadlat om till att bli skribent och föreläsare på heltid om sin köksträdgårdsodling, Skillnadens trädgård i Småland (odlingszon 3). Saras artiklar kan du läsa varannan vecka i tidningen Land och hennes odlingsmödor finns även på hennes blogg ”Skillnadens trädgård (ligger på tidningen Lands hemsida). Och nästa år, 2016, kommer Saras odlingserfarenheter ut i bokform. Hennes grönsaksodling är på ca 450 kvadratmeter.

 

 

Sedan den 1 maj är trebarnsfamiljen Bäckmo självförsörjande på grönsaker, frukter och bär. Sara odlar dels på friland, dels i odlingstunnlar. Odlingstunnlar är mycket vanliga utomlands, i länder som Frankrike och England. Det var Saras syster, som odlar i tunnelväxthus  på Irland, som inspirerade Sara att testa dem.

Motiveringen till priset löd: FOBO vill uppmärksamma dig, Sara Bäckmo, för att du som ung har förstått att det ekologiska perspektivet inför framtiden är livsnödvändigt för människan. Du gör verkligen skillnad i din egen generation.”

En av Saras förebilder är Börje Remstam vars bok ”Min dröm om lustgården” är en odlingsbibel för Sara. När Rabarber trädgård gratulerade Sara hade hon ännu inte hunnit besöka Börjes trädgård.  Om hur Börje odlar kan du läsa här på Rabarber trädgård,

Sara och Börje visar också sina trädgårdar under tidningen Lands ”Öppna trädgårdsdag som i år hålls söndagen den 19 juli.

 

Ghislaine-de-Feligonde Foto: Lars-Åke Gustavsson för Rosens dag

Årets Ros 2015 är buskrosen ‘Ghislaine de Féligonde’!

Det var för 99 år sedan hon kom hit från Frankrike med det är först de senaste decennierna som hon blivit populär. ‘Ghislaine de Féligonde’ tillhör gruppen myskroshybrider och är härdigare än sina släktingar, hon klarar växtzon 4. Klassas som buskros, men i lägre zoner kan hon faktiskt nå klätterrosors höjd.

‘Ghislaine de Féligonde’ bjuder på en kontinuerlig och mycket riklig blomningen .De fyllda blommorna slår ut i klasar och är som nyutslagna aprikos/orange/rosa men bleknar så småningom till nästan vitt. Doften är medelstark och söt. Blomningen pågår kontinuerligt från midsommar fram till hösten. Motståndskraften mot svampsjukdomar som svartfläcksjuka och mjöldagg är god, men i instängda lägen kan den få angrepp av mjöldagg.

En underbar och mycket odlingsvärd ros med andra ord!

Årets ros utses av Rosens Dags nomineringsgrupp och består av fyra av Sveriges främsta roskännare. Varje år nomineras tio av de allra bästa rosorna för svenska förhållanden till Årets Ros.

Bland de nominerade finns skilda växtsätt, användningsområden, blomfärger och blomningstider representerade. Men gemensamt för alla tio är att de är mycket vackra och friska rosor som är säkert härdiga i de angivna zonerna.

Du kan alltså tryggt välja vilken som helst av dem till din trädgård.

Rosens Dag firas varje år den 2 juli, då Rosa har namnsdag. Dagen är också ett projekt med målsättningen att öka intresset för och kunskapen om rosor.

Rosens Dag bygger på samverkan mellan Svenska Rosensällskapet, Programmet för Odlad Mångfald (POM) och GRO Plantskolor.

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...