Taggar Inlägg "Hampton Court Garden Festival"

Hampton Court Garden Festival

Piet Oudolf i Skärholmens Perennapark augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

När färgen kommer i sista hand. Med sina suggestiva planteringar som rör sig så vackert i vinden väcker holländska Piet Oudolf känslor och öppnar våra sinnen. Han skapar i stora sjok, hela hav av perenner som varje höst falnar för att på våren åter spricka fram. På en och samma gång både kraftfullt, pockande och romantiskt Han skapar ett slags jordnära och mycket modern prärieromantik av perenner. Och han jobbar i cirklar och ovaler. Varför det, jo det måste vara enkelt för de som ska plantera och för de som ska sköta planteringen.

Plantkombinationer som blev Best in Show på Chelsea Flower Show 2000. Foto: Kerstin Engstrand

Hans planteringar ser enkla ut men är som japanska träsnitt, bara en mästare hanterar skapandet till fullo. Det ska sägas att Piet Oudolf är en av flera bakom den perennvåg som slog igenom på 1990-talet och som utvecklas och sprids allt jämnt över så gott som hela världen. Men han är den som idag är mest känd. Och vem älskar inte ett fyrverkeri av höga gräs och mjuka färgtoner? Här i Sverige finns han sedan 1996 representerad i Enköping med “Drömparken”. Det var Enköpings stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson som bjöd in honom och det blev så bra att Drömparken till och med byggdes ut 2002. Den är en av stadens över 20 parker och dit vallfärdar trädgårdsintresserade.  

Ett bra team, Stefan Mattson till vänster och Piet Oudolf till höger fångandes suveräna plantkombinationer i bild. Foto: Kerstin Engstrand

Enköping ligger Piet varmt om hjärtat, bland annat för att han vet om att de alltid håller parken i toppskick.

En annan milstolpe var när Piet tillsammans med Arne Maynard blev inbjuden av den ansedda trädgårdstidskriften Gardens Illustrated att göra en stor idéträdgård på Chelsea Flower Show 2000. Den blev – förstås – Best in Show. Ett utsnitt av den planteringen kan då läsa om här. Chelsea är världens mest ansedda trädgårdsmässa, trädgårdsvärldens “haute couture”.

Form före färg

Foto: Kerstin Engstrand

Blommans form, bladens struktur, vissnandet, fröhusen – balansen kommer före färgen. Varje växt har en viss karaktär, en själ och den tar han till vara. Våra vanligaste trädgårdsväxter är oftast så förädlade att blommorna är för stora i förhållande till växten i övrigt. Stjälk och bladverk orkar inte tona ner de oftast för starka färgerna. Men i naturen skär sig aldrig färgerna, mycket beroende på förhållandet blomma-blad-stjälk är så precist. Därför väljer Piet Oudolf struktur och form före färg. Strukturen finns där även efter blomningen och bladens form påverkar oss mycket mer än vi först tror, särskilt på nära håll. Stora blad låter ögat vila medan små tenderar att bilda lugna bakgrundsmiljöer. Växter med särskilt fina bladstrukturer är oftast skugg- eller fuktälskande.

Kvittot på en bra plantering är enligt Piet att den fungerar även fotograferat i svart-vitt. Och själv fotograferar han flitigt allt han ser. Jag har alltid sett honom med en kamera i handen.  

Solen är på väg att gå ner, det är augusti i Skärholmen. Gräsen är exakt rätt placerade, de tänds av solen. Foto: Kerstin Engstrand

Och resultatet? Hans trädgårdar ser vilda ut men är det inte. De liknar ett slags moderna impressionistiska ängar som går i en lätt beslöjad rosa-blå färgton. Grövre, massivare och mera pockande än våra älskade vilda ängar. Här finns både stramhet och rufsighet i en charmfull blandning. Motsvarande finns faktiskt i vägkanternas tistlar, gräs och smörblommor. Piets blandning tränar ögat att se detaljer och som man lär sig uppskatta ju mer man lever med den. Särskilt när växterna tänds i ljuset. Piet Oudolf vet exakt vilka växter som ska avnjutas i motljus och vilka som ska placeras i medljus eller i gassande sol. I svagt släpande ljus framträder också bladens struktur till fullo. 

Länkande gräs

Foto: Kerstin Engstrand

Gräset är länken mellan den traditionella ängen och Piets moderna perenna version. Men gräset planteras inte jämnt med enstaka blommor i det utan tvärtom. Här är det gräset som bildar enstaka ruggar i blomprakten. Gräset planteras oftast framför blommorna så att det fungerar som transparenta draperier, ibland tillåts man skymta vad som finns där bakom. Och gräs spelar i vinden. Gräs behöver vind för att utvecklas till fullo. Dessutom tränas ögat att fokusera, på gräset eller växten där bakom.

Färgen finns där

Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand

Naturligtvis finns färgen där och är nödvändig för att uttrycka trädgårdens sinnes­stämning. Ingen färg är fel i sig, kanske bara omodern eller så används den på fel sätt. När Piet Oudolf väljer en av de vanligaste blomfärgerna, rosa, som är både lätt och svår på en och samma gång, är det oftast den starkare ceriserosa tonen. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt där ljuset inte är så starkt, som vårt svenska.

Bland de rosa växterna är stjärnflocka, Astrantia ‘Roma’ en mycket bra växt, mångsidig, både graciös och stark på en och samma gång. Rosa stormhatt, Aconitum ‘Pink Sensation’ är en annan elegant i sin svaga rosa färgton och som rosa kandelabrar som tänds i det sena eftermiddagsljuset, kransveronika Veronica virginica ‘Rosea’.

Skärholmen, bilden tagen på invigningsdagen i augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

Tillsammans med blått skapas rymd, djup och dramatiska effekter. Grå frossört, Scutellaria incana, är faktiskt mer blå än grå och har länge varit holländarnas favorit. Med sina lite otydliga blommor är den en utmärkt utfyllare Blå stormhatt, Aconitum ‘Stainless Steel har han ofta tillsammans med röd rudbeckia. När gräset planteras i stora ruggar blir det prärievackert. Blå bolltistel, Echinops bannaticus och rosa kärleksört, Sedum ‘Matrona’ tillsammans med silvergräs, Achnatherum calamagrostis är en annan kombination.

Generöst, som en blå flod bildar olika blå och blålila toner av stäppsalvia, Salvia nemorosa. Lammöra, Stachys byzantina, med sina mjuka luddiga grågröna blad ramar in och bildar kontrast. (Drömparken, Enköping). Detta är hans första Salvia River. Idag talas det mest om den i Chicago. Foto: Kerstin Engstrand

Blått förstärker också ljusets betydelse, det tänds i den tidiga morgonens eller sena kvällstimmens ljus. Mjuka färgtoner som rosa och blått är också lättare att använda i massplanteringar och tursamt finns det en mängd blommor i dessa färger med en mängd nyanser. En nog så viktig aspekt när man ska skapa generösa, harmoniska men samtidigt dramatiska jordnära kombinationer. För Piet Oudolfs trädgårdar är höstens trädgårdar. De är storslagnast i augusti just när vi åter är hemma igen. Då visar de upp sitt fyrverkeri av växtkraft och ljusspel – ett kort moment av liv innan fröställningar, nervissnande och jorden tar över.

Odlingsvärda växter

Piet Oudolf använder sig bara av odlingsvärda växter. De flesta går utmärkt här i Sverige vilket Drömparken i Enköping visar. Därefter nappade Sölvesborg med sin De fyra årstidernas park 2008/2009.

I Sverige finns även Perennparken belägen i Skärholmen. Även den på initiativ av Stefan Mattson som då hade bytt jobb till Svenska Bostäder. Den invigdes i augusti 2012.

Stefan hann också med att anlita Piet till Halmstad, Vänskapsparken 2014 och nu nio år senare, 2023, invigs en anläggning i anslutning till konstmuseet i Värnamo, Vandalorum.

I välsorterade plantskolor brukar de flesta av de växter han använder finnas. Länge hade Piet och hans hustru Anja en egen plantskola men den är numera nedlagd. Den skapades för att kunna erbjuda de växter han hade börjat använda.

Stor i Europa, stor i Amerika

Kung Charles III delade ut medaljen till Piet på 2023 års Chelsea Flower Show. Foto: RHS

New York, Chicago, Detroit, otaliga platser i England och övriga Europa, Piet är nästan alltid på resande fot.

2018 var ett år där han fick lite extra uppmärksamhet. I juli blev han av det brittiska trädgårdssällskapet RHS utsedd till den första RHS Horticultural Hero. Hösten innan hade filmen om hans konstnärskap haft premiär, och nu spreds den världen runt. Och den visas fortfarande. Det var den första film som gjorts om en trädgårdsdesigner. Tyvärr är inte Sverige med i den.

Bergamo 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Konferensen I Maestri del Paesaggio i Bergamo inviterade honom att skapa ett grönt levande landskap på ansedda piazzan i Bergamo Alta, 2018 och även dekaler och banderoller om Piet prydde den nedre stadens huvudgata.

2023 fick han även Elizabeth Medal of Honour, den första i sitt slag och det var i samband med hennes 70 år på tronen. Plus att han bland annat är hedersprofessor och mycket annat.

Men han är sig lik. Lika nyfiken och ivrig att studera sina älskade växter. I över 30 år har jag följt honom. Mycket av hans storhet ligger också i hans öppenhet att följa sina anläggningar, att se vad som fungerar och inte och att han inte motsätter sig att växter måste bytas ut.

Alltid lika nyfiken. Det är härlig att se gamla bilder när han besökte Rosendal i Stockholm på 1990-talet. Då men en ung Ulf Nordfjell. Och självklart träffade han även legendariska Beth Chatto.

Foto: Piet Oudolf privat.

Fotnot

Piet Oudolf har givit ut flera böcker. Hans första, Droomplanten, utkom på nederländska 1990. Den köpte jag direkt, mängden bilder visade på nya växter. Några år senare övertalade redaktör Eva Björkman sitt förlag LT:s/Natur & Kultur att översätta den till svenska. År 1995 kom den första svenska upplagan ut och därmed var Sverige först ut att översätta den. Prestigefullt var det när “Designing with plants” gavs ut av Conran Octopus Ltd. Den är en mycket vacker bok som tog upp alla aspekter på hans konstnärskap.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så blev jag stående, helt hänförd. Platsen var ett varmt utställningstält på anrika trädgårdsutställningen Hampton Court Palace Garden Show. Det var mycket varmt men nejlikorna som hänförde mig var eleganta och svala.

Jag har alltid tyckt om nejlikor, särskilt bukettvarianterna och de vilda. Men just dessa hade jag aldrig sett förut. Var det nya sorter var min första tanke. Nya sorter brukar introduceras på mässor.

Men se de var inte nya, de var gamla. Och unika.

De flesta sorter som idag finns i gruppen Malmaison är från 1800-talet – och förstås från Frankrike.

Härstamning är från så kallade tree carnations, enorma exemplar som framför allt odlades i välbärgade gods växthus. Dessa var de första riktiga snittblomsnejlikorna kända för sina enorma blommor och fantastiska doft.

bedårande nejlikor på Hampton Court. Foto: Kerstin Engstrand
Bedårande nejlikor på Hampton Court.

Idag lär det bara finnas färre än tio sorter kvar i odling. De är inte de mest lättodlade! Men de vackraste bland de odlade.

De odlas idag i växthus, framför allt i England och i USA.

Framför allt sticklingsförökas de. Sticklingarna måste vara väl rotade i juni månad för att blomma nästa år. Så det är ingen snabb produktion!

[REDC-1835-088] Redouté Choix 1835, Pl. 88, Clove- Pink Carnation (Oeillet panache-Dianthus..

Att man i Frankrike odlade fram stora nejlikor finns att se på Redoutés målningar som än idag flitigt reproduceras. Pierre Joseph Redouté (1759-1840) målade framför allt rosor och frukter! Hans uppdragsgivare var nämligen Napoleons maka, kejsarinnan Josephine och uppdraget han hade var just att dokumentera allt som växte i hennes trädgård vid slottet Malmaison.

Nejlikorna Malmaison, de vackraste som finns? Foto: Kerstin Engstrand
Nejlikorna Malmaison, de vackraste som finns? Foto: Kerstin Engstrand

Troligen skapades dessa nejlikor i mitten av 1800-talet, runt 1850 och framåt så Redouté har inte målat av dem. De har heller inte skapats i slottets Malmaisons odlingar, var exakt de härstammar vet man inte, men att de fick namnet Malmaisonnejlikor beror helt enkelt på att man tyckte att både dess form och doft påminde om den mycket populära rosen ’Souvenir de la Malmaison’.

Bedårande doft innebär också att parfymer har uppkallats efter denna vackra nejlika:

 

Visst vore det härligt om fler odlade fram dessa underbara nejlikor?

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vi är många som gillar jätteverbena, jag tillhör en av dem och jag kan inte få nog av denna graciösa växt som så elegant också bildar vackra ridåer av lila. På 2018 års Hampton Court Flower Show hade några ungdomar skapat en riktig oas av verbena. Varsågod och njut! 35 kvm av verbena, 7 x 5 meter:

ve81850

Designknepet rakt ska möta runt är en viktig del av denna lilla trädgård. Björken till höger är en svartbjörk, Betula nigra vars stam matchar gången.

ve81659

Och olika texturer möts. Trädgården hade fått namnet: A Place to Think. Tanken var att det skulle vara en informell trädgård där ungdomar kan fokusera på sina studier, på att samtala och diskutera.

Gången är byggd av virke från en av Southends eldhärjade pirar.

ve82105

Fruktträd i fonden, det gråa planket är så vackert mot allt det ljust lila.Planket är viktigt, här ska man kunna kännas sig trygg.

ve9712

Hur du lyckas med jätteverbena, läs våra bästa tips, klicka här.

ve81532

ve9702

Våga bryta av med andra färger, som svagt månskensgult och någon enstaka mörkt röd blomma.

Vatten, förstås!

Jätteverbena i sällskap med kransveronika. .

ve0359

Tänk vad en starkt röd blomma kan göra mycket för intrycket:

ve81932

Trädgården var skapad av James Callicott och Tony Wagstaff samt byggd av Southend Young Offender.

Det var gruppens elfte trädgård och de hade hoppats på en guldmedalj, det blev nästan guld, förgyllt silver.

Det handlar om detaljer, grannarna får njuta av exklusiv blomprakt, Afrikas blå lilja, och den en masse!

ve81832

.

Läs också: 

Fröså jätteverbena

Jätteverbena, stjärna och trogen minglare i rabatten

Av Kerstin Engstrand

Raymond Blanc. Foto: Kerstin Engstrand

Han är välkänd kock, Raymond Blanc och ivrig förespråkare till att vi alla ska odla så mycket grönsaker vi kan. För ett par år sedan skapade han en unik köksträdgård i världens främsta botaniska trädgård, Kew och sommaren 2018 en på Hampton Court Flower Show.  Här ville han visa att man kan odla på liten yta.

Orange tomater är det allra senaste att odla.
Orange tomater är det allra senaste att odla. Med gul tagetes blev det nästan de svenska färgerna men Raymond har aldrig varit i Sverige.

Det blev en rektangulär köksträdgård på 300 kvm med måtten 20 x 15 m. Nu var det en visningsträdgård och därmed krav på mycket breda gångar,annars skulle publiken inte kunna gå runt säkert. I din egen trädgård kan du förtäta mycket mer.

Rabarber i bildäck är en klassiker.
Rabarber i bildäck är en klassiker.

Odla är roligt var temat. Kålrabbi och andra nyttigheter i lecablock och murhålsten:

rb04706

rb83551

Raymond Blanc driver Belmond Le Manoir Aux Quat’Saisons som är beläget i Oxfordshire. Både hotellet och restauranger är belönade med två Michelinstjärnor och det har de varit sedan 1984!

Snören får hålla ihop mangolden:

rb104606

 

Bondbönor hålls på plats med snören.
Bondbönor hålls på plats med snören.

Höjd är viktig, klassiska blombönor på koboltblå spalje:

rb4107

 

rb104306

Kanske roligare än praktisk odling, lätt att fasaden tar skada;

rb104031

 

Bardisken fick vacker prydnad.
Bardisken fick vacker prydnad.

Trädgården hade skapats med hjälp av Allister Dempster/ Sandstone och Rossana Porta.

Naturligtvis används tekannor, vi är i England!
Naturligtvis används tekannor, vi är i England!

Kompost, förstås!

 

Läs också:

Lyckas med rabarber (artikeln öppnas i ny flik/fönster).

Tomater, så lyckas du (artikeln öppnas i ny flik/fönster).

Så här görs en klassisk engelsk trug (artikeln öppnas i ny flik/fönster).

av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.

Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris:  Horticultural Hero.

po333

Som “tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här. (Artikeln öppnas i ny sida/fönster).

po0293

Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här  och om andra solhattar.

po322.

Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:

Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.

Av Kerstin Engstrand

Silverstånds 'Angel Wings'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blad stora och silverskimrande som änglavingar gör den succé så fort den visar sig. Smyckar som solitärväxt i en fin kruka eller lyser upp i rabatten, den storbladiga ’Angels Wings’ är en av nästa sommars ”måste-ha” växt. Den reflekterar både solens strålar och månsken!

Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Silverstånds är ett svenskt namn som används även om det inte ännu är officiellt. Dess vetenskapliga är Senecio candicans ´Angel Wings´. Den växer till sig snabbt och kan på en sommar bli 60 cm hög när den blommar. Blommorna är gula och vill du ha fokus på bladverket kan du klippa av blomstängeln så fort den dyker upp.

'Angels Wings' på väg att blomma.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Angels Wings’ på väg att blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Utan blomstängel bör du räkna med en höjd på 30 cm. Och den syns! Bladen är eleganta, växer på ett intressant sätt, de sveper fram över växten vilket gör att ljuset reflekteras på flera olika sätt på en och samma växt. Silverstånds ’Angels Wings’ vill växa i full sol, det gör alla växter som har silverfärgade blad, och vill ha mager och väldränerad jord. Kryddrabatten eller en kruka är bra växtplats.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vinterhärdigheten är lite osäker, det finns uppgifter att den klarar ner till minus tio grader bara den slipper en vinter som bjuder på ömsom minusgrader, ömsom plusgrader – då ruttnar den, vilket även många  kryddväxter gör en sådan vinter. Bör vintertäckas, granris över fungerar bra. Men den ger så mycket lyskraft under en sommar så den är väl värd att även betraktas som en ettåring som kanske överlever vintern. ’Angels Wings’ trivs även i kustbandet och klarar salta vindar bra.

'Angel Wings' i svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.
‘Några plantor av Angel Wings’ i en stor svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.

’Angel Wings’ säljs även under sortnamnet Senaw.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand

För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Solrosfält, vem har inte drömt om ett sådant. En äng likaså. Barndomsminnen och reseminnen dyker ofta upp när man blir med trädgård. Och när man blir stressad, sjuk eller kanske på ålderns höst dement så hjälper trädgården en att må bättre och kanske minnas på nytt.

Vad kan man göra om man har ett stycke trädgård att skapa något nytt av? En sittplats är ett måste, och när Tom Massey, en av Storbritanniens lovande unga designers, skapade en trädgård åt välgörenhetsorganisationen Perennials, som särskilt stöder de som arbetar inom den gröna näringen, även de som är pensionerade, så förlade han den längst in.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Där, i mitten, med ryggen mot hög bambu fanns en enkel bänk. Och framför den en utsökt vattenspegel. Där blev man sittandes. Länge. Och man hörde inte stojet runt omkring en. För trädgården var uppbyggd på världens största trädgårdsmässa, Hampton Court Flower show 2017. Här kände man sig trygg och det var också meningen, platsen hade en inbyggd symbolik, den förmedlade det som organisationen Perennials står för.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vägen till denna rofyllda sittplats var desto mera spännande. Den stenbelagda gången slingrade sig elegant som en orm fram. Och den var kantad av växter, alla planterade i olika perenna, dekorativa gräs. Det var gräslikt skönt! Det var främst olika sorter av tåtelsläktet, Deschampsia, som var planterade som gardiner. Perennerna fanns där, ibland skymtade de till rejält, ibland såg man dem inte alls men oftast så förnamn man dem genom en skir ridå.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

varje växt hade sitt parti att få helt dominera. Kransveronika ,Veronicastrum virginicum  är en fulsnygg växt med karaktär. Blommar i regel i augusti och är mycket lättskött, kommer troget tillbaka år efter år.

Tom Massey i sin trädgård, iklädd kostym som matchar Afrkas blå lilja!  Foto: Kerstin Engstrand
Tom Massey i sin trädgård, iklädd kostym som matchar Afrkas blå lilja! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det brittiska trädgårdssällskapet är mycket engagerad i flera frågor som skolträdgårdar, offentliga anläggningar i städerna, miljö som användandet av torv och att uppmuntra unga att satsa på en karriär inom odling, bland annat som trädgårdsdesigner. Just det sista uppmärksammades särskilt på 2017 års upplaga av Hampton Court Palace Flower Show. Det var ingen mindre än Andy Sturgeon som fått uppdraget att skapa en ny trädgård av element från tidigare Chelsea Flower Show trädgårdar. Andy är en av världens mest känd trädgårdsdesigners med otaliga guldmedaljer i fickan. Och en av de som främst jobbar i modern stil. Till sin hjälp att bygga trädgården hade han därför enbart ungdomar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Watch This Space blev trädgårdens namn. Rabarbers läsare känner säkerligen igen stålpanelerna. De såg vi senast i Andys trädgård för The Telegraph på Chelsea Flower show 2016. Nu visades de upp igen på en väsentligt mindre yta.

Trädgården var indelad i flera små rum, alla kantade av häckar.  Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården var indelad i flera små rum, alla kantade av häckar. Foto: Kerstin Engstrand

Andy ville visa hur roligt det är att jobba med trädgårdsdesign. Inte bara element från hans egen Chelseaträdgård fanns med, stenarna kanske du också känner igen, de såg vi senast i Cleve West trädgård för M&G 2016.

Återbruk från Cleve Wests woodlandträdgård 2016.  Foto: Kerstin Engstrand
Återbruk från Cleve Wests woodlandträdgård 2016. Foto: Kerstin Engstrand

Även detaljer från några av Sarah Eberles trädgårdar fanns med. Sarah är den designer som fått flest guldmedaljer på Chelsea Flower Show och den enda som fått guld i alla kategorier samt även Best in Show i alla kategorier.

James Alexander-Sinclair och Andy Sturgeon i engagerat samtal om design Foto: Kerstin Engstrand
James Alexander-Sinclair och Andy Sturgeon i engagerat samtal om design Foto: Kerstin Engstrand

Det var sparsmakat med färg i trädgården, vita fingerborgsblommor var den blomma som syntes mest. Någon enstaka rosa rudbeckia likaså, men den växt som stal showen var en blå marton som var effektfullt planterad framför gången.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det bubblar i dubbel bemärkelse. I botten av denna konceptträdgård, och runt om den, publiken skrattar, funderar, diskuterar och gillar! Bill Wilder, trädgårdsdesigner verksam i Eskilstuna har gjort det igen. Överraskat. Känner du igen namnet? Jo, det var Bill som på Nordiska trädgårdar 2008  gjorde en upp och nervänd trädgård där blommorna växte nedåt, från taket.

Miracle, eller Elements of Life, sex meter hög med ett ståtligt granatäppelträd på toppen växandes i en miniträdgård kantad med Pittosporum tobira, glansbuske, imponerade dubbelt upp även på domarna. Bill fick både guldmedalj och det prestigefyllda priset ”Best Conceptual Garden” på 2017 års upplaga av Hampton Court Palace Flower Show som besöks av över 130 000 personer, det är världens största trädgårdsmässa arrangerad av RHS, det brittiska trädgårdssällskapet. Utställningen pågår i en vecka och hålls i anslutning till palatset Hampton Court söder om London.

Det fanns en närhet i denna samtidigt vetenskapliga installation. Vi var många som diskuterade vad det var som gjorde oss så berörda. Var det rötterna? Eller jorden? Syret som bubblade, eller vattnet? Eller granatäpplets sträva och påtagliga närhet samtidigt som det kändes som om det vore på väg att flyga till månen? Det stod på en tremeter högt stålstativ tillverkat i Eskilstuna, och själva trädet var i sig tre meter. I botten fanns en sockel av rostfritt stål där olika livsviktiga mineraler bland annat var angivna, med de vetenskapliga beteckningarna.

Vad som vi mest tittade på var jorden, och vattnet, och luftbubblorna. Just detta som är så viktigt för liv. Och det fokuserade hans installation på, på ett mycket elegant självklart och pedagogiskt suveränt sätt. Det var bara så bra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Behöver vi säga att Bill och hans medhjälpare själva hade transporterat lejonparten av installationen från Sverige, från Eskilstuna och Trosa? Trädet kom med hjälp från Capel Manor där Bill en gång har studerat. Det var tre meter högt. Det kom inklusive rötter och jord. Det var minst sagt maffigt. Jag har sett många installationer liknande denna men denna är den bästa jag sett. Och det säger jag inte för att jag råkar vara född i Eskilstuna (flyttade när jag yngre än sex månader).

På Stockholms trädgårdsmässa i april 2018 gjorde han en liknande installation, nu med tulpanens historia som tema. Det var också oerhört effektfullt och även denna engagerade publiken.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Well done, Bill, nu vill vi se dig på Chelsea Flower Show!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...