Mitten av april är en särskild spännande tid. Då är det dags att väcka dahliaknölarna. Vilka har klarat övervintringen ute i förrådet eller i kylskåpets svaldel? Även de nyinköpta är det tid för att väcka. För trots att jag sagt åt mig själv att i år ska jag inte köpa några fler dahlior så blev det förstås några impulsköp, som tur är för dahlior är så dekorativa och användbara i trädgården.

Att väcka dahliorna redan i april, kanske redan i slutet av mars om våren är extra varm och du bor i gynnsamt läge, gör att de dels blommar lite tidigare, dels att de klarar angrepp av sniglar och snäckor bättre.

Jag övervintrar mina dels ute i förrådet, som inte har någon extra värme men är välisolerat, dels i kylskåpets svaldel. Försiktigt rotar jag fram dem, som tur har jag märkt dem så att jag vet vilka sorter de är. För så här års ser alla knölar likadana ut. Nåväl nästan i alla fall, några är kraftigare än andra.

Lättast att ta ram är de som har övervintrat kvar i sina krukor. De lyfter jag fram som de är.

Är det mindre krukor så har de övervintrat med krukorna i vanliga 10-liters hinkar, mycket lättare att bära dem då för snart börjar det dagliga kånkandet ut och in, avhärdningen, att vänja dem vid utelivet. Några har stått i en stor kartong med halm/hö som extra täckning. Den täckningen tas bort och förvaras torrt, jag återanvänder täckningen i höst igen. Jag har koll på temperaturen i förrådet med hjälp av en digital termometer. Några nätter har det varit runt nollan men inte kallare. Alla knölar har haft extra täckning.

1 of 2

De som har övervintrat utan krukor lyfts extra försiktigt fram. I regel har de legat i en kartong antingen i förrådet eller i kylskåpets svaldel.

De placeras försiktigt så att knölarna inte bryts av, antingen i hinkar eller stora plastpåsar och kommer att få lite extra jord runt rötterna. Är de många så brukar jag föra över dem till plastpåsar fyllda med jord i botten och placera dem på rad i en lång balkonglåda.

Nu gäller det att ta det lugnt. Ingen brådska. Men det första jag nu gör är att känna på knölarna. Är de fasta och fina? Ja, bra. Är det några som verkar mindre fräscha, kanske lätt ruttnande eller svampiga i konsistensen så slängs de.

Det enda jag nu gör är att spraya alla lätt med vatten, och då menar jag lätt. Väldigt lätt. Bara en dusch och så får de stå i ena gästtoaletten Ja, det finns knappt någon golvyta kvar där när alla dahliaknölar kommit in. Utrymmet har ett litet fönster men de klarar att fortfarande stå mörkt.

Bara en lätt dusch med en handsprayflaska. Kanske en gång per vecka, knölarna ska inte bli våta. Snart börjar de spira! Bilderna nedan är tagna tre veckor efter det att knölarna togs fram. Skynda långsamt.

1 of 2

När knölarna börjar skjuta späda skott, oftast vårgröna men ibland är de mörkare beroende på sort, måste de stå ljust. Nu har de startat, och ska skötas som vilken krukväxt som helst med ett undantag, de trivs inte så bra i varm rumstemperatur. Då får de lätt löss. Det undviks genom att nu börja avhärda dem, att låta de stå utomhus under dagen. Är solen mycket gassande är det bra att skydda dem med en bit kartong eller säckväv så att bladen inte får brännskador.

Nu har knölarna blivit plantor igen och har utvecklat rötter. Fina vita rötter och då klarar de att vattnas lite mera. Fortfarande lite, de ska inte stå plaskvått.

Plastpåsemetoden

De knölar som är nyinköpta, och de övervintrade som är av mindre storlek, driver jag fram i genomskinliga plastpåsar, lite på samma sätt som jag driver fram potatis. Öppna förpackningen försiktigt och kontrollera hur knölen mår. Titta efter om den redan har börjat visa sina skottanlag.Skulle du ha köpt nya knölar tidigt på våren kan du förvara dem i förpackningen som ska stå svalt och mörkt, kylskåpets svaldel är utmärkt.

Påsen bottnas med fräsch, nyinköpt blomjord. Knölen läggs försiktigt ner och lite mer jord fylls på.

OBS! Vattna inte, det räcker så bra med den fukt som finns i jorden. Knölarna har ännu inga sugrötter. Även dahliaknölar som dras upp i plastpåsar kan stå mörkt tills de nya skotten har brutit fram.

En klar fördel med plastpåsemetoden är att det är lätt att se om sugrötter har bildats. De är vita. När de har bildats kan du börja vattna lite mer men fortfarande försiktigt.

När skotten kommit ska plantorna stå ljust. Jag brukar sätta tre plastpåsar med knölar i en större hink, typ murarhink tills jag planterar om dem i krukor.

Text och foto: Kerstin Engstrand