På våren brukar det suckas i många trädgårdar. Även under hösten. Vår barndoms älskade bambi, rådjuret har dykt upp i trädgården, ivrigt spejandes efter läckerheter. Våra trädgårdar är riktiga väldukade smörgåsbord. Än och annan får även besök av älg och hjortar.

För det behövs inte så många växter för att göra ett rådjur glad. Rådjuren är som vi människor, väljer det godaste först. Saftiga rosenknoppar, späda gula krokus, friska skott. Tulpaner. MUMS!

Vad ska man göra? Acceptera att trädgården ser ut som en snaggad punkträdgård, eller?

Nu behöver man inte bo på landet för att drabbas. I mitt villaområde möter jag ofta ett ensamt rådjur tidigt på morgonen, vid 6-tiden. Ibland kommer det trippandes även på eftermiddagen, vid 16-tiden. Lugnt och oberört och utan minsta rädsla. Ibland i sällskap. Den hittade snabbt min tomt. Kanske beroende på att det är den på gatan som har mest växter. Kanske för att jag hade planterat lysande gula krokusar ute vid brevlådan. Gula krokusar, som enligt alla experter rådjuren skulle rata. Tji fick jag.

De blev snabbt en närande frukost och brevbäraren fick inte mötas av den solgula lysande, välkomnande planteringen som jag hade tänkt. Enligt Jägarförbundet är rådjurens bäst utvecklade sinnen smak-, hörsel- och luktsinne. Att deras smaksinne är högt utveckkat beror på att de är beroende av att födan har ett högt näringsinnehåll hos födan, därför äter de väl utvalda godsaker i våra trädgårdar. Hörseln ska också vara bra, men de är inte rädda. Mig tittar de bara på och fortsätter att äta av mina tulpaner.

Klassisk gärdsgård

För vår del blev en klassisk gärdsgård tillsammans med grannen en bra lösning. Om stöttorna inte kortas av, utan hålls så höga som möjligt och sätts tätt, tätt så ryggar faktiskt rådjuren för gärdsgården och vänder tvärt.  Förr byggde man kortgärdsgårdar, där som namnet anger, avståndet mellan störarna var mycket kort. Dessa kortgärdsgårdar ansågs vara finare än de andra långgärdsgårdarna och gav ett bättre skydd mot vilda djur och andra inkräktare. De gärdsgårdar var mycket vanliga i Småland och på Gotland.

Vill man inte ha en hel gärdsgård kan man nöja sig med att sätta enbart höga störar, gamla höstörar som är minst 180 cm höga. Så har Maj-Lis Pettersson och Tomas Lagerström, båda välkända trädgårdsexperter och tidigare verksamma vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, gjort i sin egen trädgård. Det är ett vackert och funktionellt sätt att hålla rådjuren på avstånd. Deras tips är att sätta dem mycket tätt, upp till tio stycken per löpmeter. Målade i falurött blir de dessutom som en installation.

Läs om hur Petra har skyddat sin köksträdgård.

Nätstängsel

Vad kan man då mer göra för att hålla rådjuren utanför den egna trädgården? Jo, det finns fler staketalternativ. Ett är höga viltstängsel, samma typ man har längs våra motorvägar. Usch, vad fult tänker du nu. Men inte alls. I en trädgård i Kinnekulles utkant i Västergötland, granne med skogen och mängder av rådjur och hjortar har jag sett just viltstängsel som lösning. Det i en underbar vacker och prisbelönad trädgård. Där fanns viltstängsel inte bara runt trädgården utan även inne i den, som rumsavdelare. Klematis, klätterväxten som också kallas för Nordens lianer hade man planterat vid stängslet och snabbt och effektivt täcktes det in. Så inget ont utan att det har något gott med sig!

Ett annat bra alternativ är de nya svarta näten som knappt syns. Läs mer om den trädgården i artikeln Bland liljor och klematis.

Rådjurssäkra växter

Vill man inte hägna in, vilket naturligtvis kostar, kan man välja växter som rådjuren inte föredrar. Rådet att gula krokusar skulle vara de enda krokusar de inte äter verkar inte stämma har jag själv fått uppleva. Nu kan man aldrig vara hundraprocentigt säker, för rådjuren liksom vi människor, ändrar smak och verkar även lära sig att tycka om nya växter. Rent illaluktande växter, som den populära lökväxten allium vars stora lila mjuka runda bollar har varit populära under många år nu, äter de inte. Inte heller kryddväxter. Scilla, kejsarkronor och kungsängslilja går också fria från angrepp. Pioner brukar klara sig, liksom klematis och tistlar av olika slag. Påskliljor och narcisser äter de heller inte. Däremot tulpaner äter rådjuren med stor förtjusning. De tar oftast tulpanerna när knoppen just ska börja bekänna färg. Ja, de är finsmakare.

Har du ett litet grönsaksland eller någon enstaka plantering av attraktiva växter kan man alltid skydda dem med fiberduk.

Och om man nu inte vill glömma tulpaner, rosor och krokus men väl höga staket?

Då kan alternativet vara allehanda brygder. Blodmjöl kan spridas ut i rabatten men måste upprepas efter regn och alla gånger minst var 14:e dag. På Rosendahls trädgårdar på Djurgården kokade Lars Krantz ihop en rådjursoppa som han med stor framgång har använt sig av. Den består av 1 kilo blodmjöl som rörs ut med en kaffekopp ammoniak i en hink ljummet vatten. Gröna bitar av oasis sticks på långa pinnar, typ grillpinnar, som sedan doppas i soppan. Sätts ut på strategiska platser, särskilt där man vet att djuren brukar ta sig in i trädgården, och i närheten av deras favoritväxter. Behöver förnyas på samma sätt som ren blodmjöl. Liknande kuddar finns också att köpa färdigpreparerade under namnet “Rå-Väck”. De kuddarna är doppade i en blandning av gödningsmedel och kryddor och ska ha en nästan 97% effekt. Samt verka i minst sex månader. Finns både som pinnar och hängen.

Dinglande cd-skivor och ull är andra alternativ som sägs skrämma rådjuren. Tricogarden är ett annat medel som man sprayar på utsatta växter och lär vara effektivt. Jag har prövat det och det har fungerat så till vida att inga växter det året blev uppätna men å andra sidan såg jag det året heller inga  rådjur.

1 of 2

Annars är det bara att acceptera de fyrbenta vännerna. Jag kan förlåta dem, likaså barn, men aldrig de vuxna som ibland står och sliter i mina växter…

Har du vildsvin i din närhet? Läs då vår artikel om vildsvin.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sveriges populäraste skalbagge, det är väl ingen tvekan om att nyckelpigan tar första platsen på den skalan. Just nu jobbar den flitigt i våra trädgårdar!

De flesta av oss känner väl igen den sjuprickiga. Sju prickar skulle en nyckelpiga ha när jag var liten, kanske också två, men först som äldre upptäckte jag att det fanns fler varianter. De flesta är röda med svarta prickar men det finns även gula och svarta nyckelpigor. Samt som nykläckta är de ganska färglösa.

Jag har alltid tyckt att en nyckelpiga ser ut som en gammal VW-bubbla, du vet bilen, i formen. De är lite klumpiga vilket särskilt syns när de försöker flyga. En nyckelpigas maxhastighet lär vara 25 km i timmen. Gullhöna är ett smeknamn den har och i folktron finns två varianter om hur dess flygförmåga kan spå regn eller ej. På västkusten, särskilt i Bohuslän, lär man ha sagt: ”Gullhöna, gullhöna, flyg, flyg, flyg, så blir det sommar och gott, gott väder” medan man i Värmland lär ha ansett att om den flyger så blir det regn!

Intressant är att i Storbritannien är den sjuprickiga ganska ovanlig, där är den tvåprickiga vanligare. Här är den sjuprickiga mycket vanlig.Det finns ett 60-tal arter av nyckelpigor i Sverige men man i Storbritannien ”bara” har cirka 47.

Jungfru Maria nyckelpiga kallas den sjuprickiga också för. Sju är ett heligt tal, och sju återfinns även i de sju dygderna. Enligt traditionen hade Jungfru Maria, dvs. Jesus mor, nycklarna till himmelriket. I och med att nyckelpigan finns i alla kontinenter utom Antarktis är det lätt att förstå att man valde ut den sjuprickiga som hjälpreda åt Maria, nyckelpigan skulle enligt traditionen ta nycklarna till himmelriket. Med sin flyghastighet på 25 km i timmen lär det ha tagit tid. Hastigheten kan jämföras med trollsländans som flyger med cirka 100 km i timmen.

Prickarna avgör namnet

Det är i regel ordning på torpet när det gäller nyckelpigors namn. Sju prickar och namnet blir sjuprickig nyckelpiga. Två prickar, och namnet blir tvåprickig nyckelpiga. Finns punctata med i det vetenskapliga namnet så betyder det prickar medan guttata betyder fläckar. Vår kära sjuprickiga, Coccinella septempunctata, blir dessutom ca sju mm lång! Den trivs i våra trädgårdar. Tidigt på våren tittar den fram. Den övervintrar inte så djupt ner, några håligheter i jorden fungerar bra. De kan också övervintra någonstans i husfasaden eller i husgrunden. Så den har nära när den tittar fram. Och brukar på våren vara den allra första insekten tillsammans med humlan i min trädgård tillsammans med citronfjäril. Även bakom barken på fruktträden brukar de övervintra, de älskar mitt plommonträd. Och senare så kryllar det även nyckelpigebarn i trädet.

Det är lycka, plommonträdet blir nyckelpigeträd.

Pollen viktigt på våren

Behöver jag säga att trädet ofta har bladlöss på sommaren? Nu när sommaren har börjat och bladlössen dykt upp syns nyckelpigan igen, nu i jakten efter bladlöss. Nu är prästkragarna fulla av svart bladlöss och myrorna och nyckelpigorna delar glatt på maten. På ett dygn kan en den vanliga sjuprickiga nyckelpigan äta cirka 40 – 50 bladlöss, en nyckelpigelarv cirka hälften av det. Är det ont om bladlöss äter de pollen istället. Pollen är deras huvudsakliga föda på våren varför det är extra bra om det finns en sälg och tidiga vårblommor som krokus i närheten. Även andra tidigt blommande buskar som hassel av olika slag är bra.

En resa på fyra till fem månader

Maj och juni är nyckelpigans främsta parningsmånader. Till skillnad mot mördarsniglar och liljebaggar är nyckelpigan i regel mycket diskretare. Det är sällan man ser dem para sig och när man råkar få se det så dyker de snabbt undan från ens nyfikna blickar. Här är det den tvåprickiga, Adalia bipunctata, som parar sig en solig majsöndag. och ja, de dyker snabbt under bladet när de upptäcker mig.

De förökar sig flera gånger per år, en nyckelpiga har i regel en livslängd om nio till tolv månader men upp till tre år lär också förekomma.

Första gången jag såg nyckelpigägg på undersidan av ett blad hade jag ingen aning om vad det var. Den lägger gula, avlånga ägg i grupper om minst tio men ända upp till 30 kan det bli. I regel läggs äggen där maten finns, i närheten av växter med bladlöss.

Hittar jag nyckelpigeägg så håller jag mig i närheten för strax, i alla fall inom drygt sju dagar efter äggläggningen, så kläcks äggen och blågråsvarta små larver tittar fram. De är bedårande, ser ut som pyttesmå krokodiler. Alla ägg är sällan befruktade, de som inte utvecklas till larver blir oftast istället larvernas första föda.

Att nyckelpigehonan lagt sina ägg där maten finns är ren och skär omtanke för sina barn. De behöver som nykläckta mat direkt. Och de får klara mathållningen själva utan hjälp av föräldrarna. Och det är bråttom, det sägs att de måste ha mat inom de första två dygnen, annars svälter de ihjäl.  Och om mördarsnigeln har fått sitt smeknamn för att den äter sina döda kamrater så kanske det för ordningens skull även ska upplysas om att larverna i nödfall även kan äta upp sina ”syskon”.

Efter lite mer än fyra veckor är larven en nyckelpiga. Här spelar dygnstemperaturen en stor roll, på våren tar det lite längre tid för dem att utvecklas, under sommaren och om hösten blir varm går det lite fortare. Man brukar säga att det tar fyra till fem veckor för en larv att utvecklas till färdig skalbagge. Men även denna tid är spännande. Fyra gånger kommer larven att skifta ”hud” och under de två sista kan man skymta vilken art av nyckelpiga den kommer att bli.

Nästa steg är puppstadiet. Då ser de ut som intorkade döda nyckelpigor. De sitter fast vid blad och det är svårt att tro att det snart ska komma ut vår käraste skalbagge.

När det sedan är dags att lämna puppan så är nyckelpigan ganska mjuk och färglös men inom ett dygn har skalet hårdnat och fått sin färg, och prickar.

Även vegetarianer

Det finns också några arter som livnär sig på svamp som mjöldagg, de kan alltså kallas för vegetarianer. Den 22-prickiga, Psyllobora vigintiduopunctata, är en sådan. Den har 20 – 22 prickar och är mindre än den sjuprickiga nyckelpigan, oftast bara 3 – 4,5 mm lång.  Honorna har en klart gul halssköld som på bilden medan hanarnas oftast är ljusare, till och med vita. Den hittar du i regel inne i växthus på hösten.

Varnings agerande

Blir nyckelpigan skrämd, vilket du kanske har upptäckt när du håller den i handen, så avsöndrar den en starkt gulorange vätska. Vätskan kommer från knälederna och har en skarp smak. Kiss sade vi när jag var liten men det är egentligen nyckelpigans blod den avsöndrar. Detta gör den för att skydda sig från de djur och insekter som är dess största hot, som grodor, spindlar och sländor men även fåglar. Färgen markerar att den är giftig. Detta att utsöndra den starkt orangefärgade vätskan är en naturlig reflex, och kallas för reflexblödning. Även nyckelpigornas starka färger signalerar till andra, exempelvis till fåglar, att man är giftig eller smakar illa.

Visste du att nyckelpigan är släkt med eldflugan?

Nyckelpigornas motsvarighet till mördarsniglar

Det finns nyckelpigor över hela världen utom på Antarktisk. En från Asien är harlekinnyckelpigan, Harmonia axyridis, som känns igen på det W-formade, eller M-formade (beroende på från vilket håll du ser den) tecknet på huvudet och benen är ljusbruna. Den är också större och knubbigare än den vanliga sjuprickiga. Harlekinens antalet prickar kan dock variera, även färgen. Första gången den officiellt noterades i Sverige ute i naturen var 2007, i Malmö. Troligen har den en gång kommit in i landet som biologiskt bekämpningsmedel mot bladlöss, som sådan är den inte tillåten att an vända här i Sverige. Den har blivit angiven som invasiv och anses vara aggressiv mot andra nyckelpigsarter och den har etablerat sig ute i naturen. Jordbruksverket anger också att den även kan vara ett hot mot andra bladlusätande insekter och fåglar,särskilt om bladlössen tar slut.

Harlekinnyckelpigan är i regel lättast att upptäcka på hösten, då brukar den faktiskt söka sig in i hus. Att den är rubricerad som invasiv beror på att den har anpassat sig för bra här och konkurrerar ut andra, ofta inhemska, arter. Ser du en harlekinnyckelpiga ska du döda den.

Det finns för biologisk bekämpning andra alternativ som guldögonsländornas larver. En art av nyckelpiga är godkänd för biologisk bekämpning och det är Cryptolaemus montrouzieri som är liten, har brunsvarta täckvingar och rödorange huvud. Den får använda i växthus och inomhusmiljöer. Den äter främst ullöss men även sköldlöss. Det är en s.k. rovskalbagge och har använts under lång tid varför det är av myndigheter dokumenterat att den inte är aggressiv mot andra insekter.

Text och foto: Kerstin Engstrand