Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Foto: Kerstin Engstrand

Brysselkål, även kallad rosenkål, har blivit trendig igen. Mycket för att den är lätt att frysa in och vacker. Samt god, särskilt när man får fram dess nötaktiga smak. Så varför inte odla den?

Vackrast är den på vintern! Då förstår man varför den även kallas för rosenkål. För de miniatyrformade kålhuvudena längs stammen ser verkligen ut som rosenknoppar. Det är i själva verket sidoknoppar som vi äter, de ser ut som små kålhuvuden. Brysselkål tillhör de ätliga växter som producerar socker som skydd och därmed klarar den sig när det blir minus och sockret i sig förhöjer brysselkålens smak.

Men varför då brysselkål? Jo, denna kål sägs ha sitt ursprung i just Belgien och har därför fått namn efter landets huvudstad Bryssel. Det finns uppgifter att den odlats på både 1200- och 1400-talet. Kål har varit en viktig föda för många runt om i världen och under lång tid. 

Brysselkål är liksom andra kålsorter rik på bland annat vitamin C, A, kalium och järn. Kål är även rikt på antioxidanter.

*Falstaff’. Foto: Kerstin Engstrand

’Falstaff’ är en F1-hybrid.  Vackert purpurfärgad som också den är känd för sin milda och nötaktiga smak. Så god att många äter den rå! Den vackra färgen bibehålls lättast om man ångkokar den i mikrovågsugn men det finns även de som tillsätter lite ättika i vattnet om man kokar den.  Om jag minns rätt så introducerades den på den svenska marknaden år 2008. Skördefärdig efter 98 dagar.

Förkultivera: Brysselkål behöver en lång utvecklingstid så den bör förkultiveras, dvs sås inne för senare utplantering. Beroende på var du bor så brukar det vara mellan mitten av mars till mitten av maj som är bästa tiden att förkultivera kål.

En annan stor fördel med förkultivering är att plantorna får bättre motståndskraft mot diverse ohyra och skadedjur då de hunnit växa till sig innan de planteras ut. Varje frö sås som vanlig kål, på ett djup av 1 – 2 cm. Jorden kan vara vanlig krukväxtjord eller såjord. Bästa groningstemperatur är 10 – 25 °C.

Bra frön gror på fyra till sju dagar

När plantan fått två blad (karaktärsblad) efter de två hjärtbladen (som är de allra första bladen) är bästa tiden att plantera ut dem på växtplatsen.  Sätt plantan djupare än hur den har växt, jorden ska gå upp till precis under de två karaktärsbladen.

Utplanteringstid: Beror på var du bor och hur våren har utvecklats sig.

Växtplats: Soligt läge och fuktighetshållande jord.

Planteringsavstånd: 45 – 60 cm. Håll avstånd!  Vanligtvis blir en planta brysselkål cirka 80 cm hög.  Håll därför 45 – 60 cm mellan plantorna vilket ger kraftigare plantor vilket i sin tur i regel innebär såväl större samt tidigare skörd.

Tålamod! Brysselkål är flerårig, det är den andra odlingssäsongen som de små knopparna bildas. Därför ska man så på våren så att de hinner bilda knoppar till hösten.

‘Igor’ Foto: Kerstin Engstrand

 ‘Igor’ är en F1-sort och känd för sin fina smak samt brukar bjuda på en rejäl tillväxt på hösten. Toppa plantan i slutet av augusti. Skördefärdig ca 135 dagar efter utplantering men är beroende på när frosten uppkommer. Höjd: ca 80 cm

Man brukar toppa brysselkålsplantorna för annars utvecklas inte de översta huvudena till full storlek. Proffsen brukar toppa dem cirka sex veckor innan planerad skörd till jul vilket oftast innebär i början av oktober. Men det gäller inte de plantor som man vill skörda efter jul då plantorna behöver det skydd mot kyla som toppen ger. Toppbladen är också goda att anrätta.

När ska jag skörda? Bilderna är tagna i februari månad i Stockholm. Man väntar med att börja skörda efter plantorna fått uppleva minst ett par frostnätter, minst fem minusgrader. Så du kan skörda hela vintern – om inte rådjuren hinner före.

Skydda! Det är inte bara vi och rådjur som älskar kål. Även mindre skadedjur som kålfjäril, kålmal och kålfluga. Bäst är att skydda odlingen med antingen mycket finmaskigt nät eller fiberduk. Se till att förankra näten rejält då minsta lilla öppning är ett inbjudningskort för dessa att ta sig in. Det sägs att rödbladiga sorter angrips mindre än de gröna. Detsamma sägs när det gäller mördarsniglars aptit, att de inte så gärna äter rödbladiga sorter inklusive rödbladiga sallatssorter.

Midnight Roma. Foto: Kerstin Engstrand

Varje år så annonserar fröfirmorna ut att det har ett antal nyheter. Vissa har till och med tvåsiffriga tal för nyheter. Så även januari 2024. Och de vet vad som appellerar på oss odlare för genast slår habegäret in! Dock är ytterst få verkligheten nyheter. Det vill säga antingen en ny sort för den svenska marknaden eller en helt ny världsunik sort. Lejonparten är nyhet i just den firmans sortiment.

Men en unik sort finns än så länge inte att köpa frön av här i Sverige men finns att få tag på inom EU.  Det är tomaten Midnight Roma. En så kallad svart sort, det vill säga den är svart i visst ljus, annars är den mera mörkt lilasvart med röda inslag. Svarta sorter ska skifta i rött när de är mogna. Och visste du att länge angavs de svarta sorterna vara så kallade ryska tomater?

Dr Jim Myers. Foto: Oregon State University

Tillbaka till Midnight Roma. Den är utvecklad av Dr. Jim Myers vid Oregon State University (OSU) College of Agricultural Sciences. Han är pappa till ett flertal tomatsorter där den mest kända är den idag över tio år gamla sorten Indigo Rose. Den var liksom Midnight Roma framtagen för att vara särskilt rik på antioxidanter. 2021 släpptes Midnight Roma som är särskilt tänkt för tomatsås. Därför anger Jim Myers att det är viktigt att man inte skållar tomaten utan använder skalet då det är i skalet som nyttigheterna sitter.

Den avlånga plommontomaten Roma är en klassiker, Midnight Roma är en mindre sort, både när det gäller fruktens storlek och plantans. Den är en så kallad semi-determinate. Den är inte heller lika jämnt avlång, den har viss tendens att likna ett hjärta.

Midnight – för att den är mörkt lilasvart med röda inslag. Den är mogen när den sviktar lätt när man trycker på den samt att den har börjat gå i rött.

Midnight Roma i olika mogningsstadier. Längst till vänster är en mogen, den skiftar i rött. Foto: Kerstin Engstrand

Ju soligare desto mera lila blir tomaten. Dessutom går stjälken och även bladen lätt i lila. Dr Myers betonar vikten av att odla den i så soligt läge som möjligt samt att gärna ta bort blad som skymmer frukterna. Mogningstid: 80 dagar.

Den vanliga Roma är ren klassisk pastasåstomat som köps i storpack på italienska grönsaksmarknader. Midnight Roma är särskilt utvecklad för att ha en smak som ger en ytterst smakrik sås. Jim Myers skapade Midnight Roma genom att korsa sorten Oregon Star, känd för sin utsökta smak med just Indigo Rose som ska ha vara lika rik på antioxidanter som blåbär. Båda är utvecklade av OSU. Med tanke på föräldrarna anges det också att Midnight Roma ska vara särskilt rik på antioxidanter. Då tomater äts året runt och är lättare att odla än blåbär var det en drivkraft för Dr. Myers att få fram tomatsorterna som är särskilt rika på antidoxidanter.  

2011 kom ‘Indigo Rose’, den blev direkt en succé. Den är rolig att odla då tomaten först nästan är svart men går tillbaka till rött när den mognar. Mycket nyttig.  

Tomaten ‘Oregon Star’. Foto från https://territorialseed.com/products/tomato-oregon-star

Mellan 2011 och 2021 utvecklade Dr Myers även sorterna ‘Indigo Cherry Drops’ och ‘Indigo Pear Drops’ som både finns att köpa frön till i Sverige samt ¨’Indigo Kiwi’.

Av Kerstin Engstrand

Till vänster ‘Red Drumhead’, till höger grönkålen ‘Reflex’. Foto: Kerstin Engstrand

Kål är näringsrikt och har lång hållbarhet. Här tipsar jag om några sorter som är både mycket vackra och även lämpar sig extra bra att odla i norra Sverige.

Dutchman’ är en spetskål känd för sin utsökta smak. Är lite mindre än andra kålsorter varför den passar extra bra att odla i pallkragar. Den är bäst att konsumera färsk, och bör skördas senast vid tidig höst. Står den kvar senare brukar huvudena spricka. Utvecklingstid 75 dagar.

Grönkål även kallad purpurkål ’Redbor’, (syns på bilden ovan), är en röd grönkål som är lite sötare och mildare i smaken än vanlig grönkål. Bladen blir mörkare allt eftersom temperaturen faller. Den är så vacker att många planterar några extra plantor bara för att låta dem stå kvar och pryda odlingen. Brukar kunna börja skördas 40 dagar efter utplantering.

Till vänster ‘Red Drumhead’, till höger grönkålen ‘Reflex’. Foto: Kerstin Engstrand

Grönkålen ’Reflex’ kan även odlas som mikroblad, eller baby leaf som man säger i Storbritannien. Är en medeltidig mörkt grön och mycket krusig grönkål som behöver 120 dagar från sådd till skörd. Anses vara den bästa grönkålen vid sen plantering vilket menas efter mitten av maj månad. ’Reflex’ är en F1-hybrid och sorten är känd för att ge stora skördar under lång tid.

Rödkål ’Red Drumhead’ kan lätt utveckla två kilo tunga huvuden. Ganska snabb i utvecklingen. Är en gammal gedigen frösort från andra hälften av 1800-talet, enligt uppgift från 1865 och mycket god. Denna rödkål ger varje kålsallad eller coleslaw både en extra smak och färg. För bästa vinterförvaring brukar man ta bort de yttre bladen. Förvaras på en sval men frostfri plats. Ett bra tips är att skörda huvudena med rötterna kvar. Då klarar de att förvaras längre och man får då två möjligheter, antingen ”plantera” huvudena med rötterna i sanden eller förvara dem som pelargoner, hängandes i rötterna.

Foto: Kerstin Engstrand

Rödkål ’Red Jewel’, även den ett praktexemplar. Är en F1 hybrid som blir skördeklar från slutet av juli/början av augusti och kan skördas under hela hösten. Fungerar även att odlas som mikroblad. Men vackrast som fullt utvecklad planta då de yttersta bladen går i mörkt rött till lila och de inre i lila med vita stjälkar. Man brukar räkna med en utvecklingstid från sådd till skörd på 90 dagar. Blir cirka 40 cm hög.

Hur så kål?

Kål kan direktsås när jordtemperaturen är minst 7 grader och max 20 grader. Sådjup 1 till 2 cm men säkrast är att förkultivera plantorna inomhus för senare utplantering. Det kan ibland ta upp till två veckor innan fröna grott. Man brukar då förkultivera dem fyra till sex veckor innan beräknad utplantering.  Jorden ska vara fuktig men inte blöt. När plantan fått fyra blad, dvs ytterligare ett bladpar efter de första hjärtbladen är det dags att omplantera till en planta per kruka. Nu ska plantorna stå ljust och svalt, 15-18 grader.  När frostrisken är över ska plantorna avhärdas innan utplantering. Det vill säga man ska vänja dem vid utomhuslivet, låt dem stå utomhus i skuggan några timmar per dag.

Kål är hungriga växter, de gillar näring som hönsgödsel eller guldvatten.

Skydda! Det är inte bara vi och rådjur som älskar kål. Även mindre skadedjur som kålfjäril, kålmal och kålfluga. Bäst är att skydda odlingen med antingen mycket finmaskigt nät eller fiberduk. Se till att förankra näten rejält då minsta lilla öppning är ett inbjudningskort för dessa att ta sig in. Det sägs att rödbladiga sorter angrips mindre än de gröna. Detsamma sägs när det gäller mördarsniglars aptit, att de inte så gärna äter rödbladiga sorter inklusive rödbladiga sallatssorter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bild från Teemjii.se

Fyra matingredienser är viktigt för det nya året:

Nudlar, som symboliserar långt liv

Anka, som ger lycka

Kyckling för att hålla ihop familjen

Kål, som ger välmående

I asiatiska butiker kan man i början av februari köpa Chinese baby brassica som liknar brysselkål i växtsättet men varje knopp är avlång samt stammen är betydligt kraftigare. Det verkar vara Baby Bok Choy som även säljs under namnet Shanghai Bok Choy. De som säljs i Sverige är i regel importerade från Spanien och det är uppgifter om denna jag hittat från just Spanien. Den ser inte rolig ut men är oerhört god. Frön till den har jag inte hittat.

Inte vacker men ack så god! Saftig och smakrik. Foto: Kerstin Engstrand

Text: Kerstin Engstrand

Agretti, italiensk sodaört. Foto: Kerstin Engstrand

Agretti, Salsola soda, italiensk sodaört, är på modet. Den ser ut som tjock kortvuxen gräslök eller som alger. Den har också ett smeknamn, barillaplanta, som även spanjorerna använder, och det har inte med att göra med den stora pastaproducenten. Men agretti liknas också vid grönfärgad spaghetti och anrättas som spaghetti. Barba di frate (munkskägg) är ett annat smeknamn eller roscano. På franska heter den Soude commune.

Klassiskt recept

Den säljs i tjocka buntar. I Italien säger man att den smakar vår. Vi skulle nog säga att smaken liknar spenat men vissa påstår sparris, andra hav. Och det gör den om den är anrättad. Rå är den avskyvärd. Agretti luktar inte gott när den är färsk, den måste anrättas. Den blir som bäst om man först kokar upp den, sedan fräser den i olivolja. Salt, svartpeppar, lite vitlök och några droppar citron över blir pricken över i:et och passar då utmärkt till grillad fisk.

Agretti al limone är ett klassiskt recept och en vanlig contorno, tillbehör, till kött och fisk från mars till maj. Man brukar beräkna cirka 300 gram färsk agretti till fyra personer.

  • Låt först agrettin koka i saltat vatten i cirka tre minuter. Ta upp den och skölj den i kallat vatten.
  • Värm lite olja i en panna med en vitlöksklyfta.
  • Tillsätt agrettin, salta och peppra och rör om. Tillsätt lite nypressad citron och rör om igen.
  • Nu är anrättningen färdig att servera.
  • Det finns även en annan version av denna klassiska rätt, då tar man olja, skivad vitlök, salt och peppar samt lite citronsaft och blandar väl i en skål. Denna blandning häller man sedan över den kokta men sköljda agrettin, det vill säga utan att hälls blandningen i pannan. Många anser att detta är en finare variant som bättre framhäver agrettins smak.

En frittata, en italiensk omelett fylld med agretti är också något entusiasterna gärna lagar. Den görs på samma mängd agretti och med fyra ägg och rejält med riven parmesan. Man vispar ut äggen med riven parmesan. Ingen vitlök i denna frittata men salt och peppar.

Lite svårodlad

Foto: Kerstin Engstrand

Nu är agretti inte lättodlad. Fröet har mycket låg grobarhet, runt 30 – 40%. Fröna måste vara färska, efter sex månader har de i regel tappat sin grobarhet. Men den går att odla överallt, även i saltvattenbemängd jord. I Italien kan man hitta den växa på sandstränder. Så fröna när vitsipporna blommar, de brukar gro bäst när jordtemperaturen är runt tio grader säger några av mina italienska vänner, andra säger att det ska vara minst 15 grader. Täck dem med 0,5 cm jord.  Om fröna gror så gror de inom 10 dagar.

Det är viktigt att hålla sådden fuktig. För runt fröet finns en hård hinna. Av de två sorter jag odlat så ser fröna i stort likadana ut när de är torra. Jag har testat att så gamla fröer, både från 2016/17 och med bäst före datum 12/2019. Det testet gjorde jag i två varianter, fröna liggandes i vatten och fröer i jord. Det tog längre för det yttersta skalet att lossna men när väl det har blötts upp och man kan få bort det, lättast att ta fröet mellan tummen och pekfingret, då ser man skillnad. Den ena, de äldsta hade ett hårdare frö som efter nästan en vecka i bland annat vatten inte ville släppa ytterhöljet så bra och innerfröet var då hårt och kändes dött. De “yngre” fröerna med bäst före-datum 2019, där släppte de större fröerna ytterskalet och de såg helt rätt ut. Det vill säga då ser de ut som en svart kanelbulle. Då kommer dessa frön att gro.

De två fröna till vänster, de svarta kanelbullarna, kommer att gro. De har under det yttersta skalet som en liten mask som rullat ihop sig, eller som en minikanelbulle. De till höger var från 2016/17 och även om det yttersta skalet efter lång blötläggningstid släppte så är det stenhårda och torra. Foto: Kerstin Engstrand

De frön som väl gror brukar växa bra. Från att fröna har grott brukar det ta 50 dagar innan man kan skörda. Bäst växer agretti när våren-sommaren bjuder på temperatur på mellan 15 till 30 grader. Soligt läge eller halvskugga är perfekt. När plantan är ca 15 – 20 cm hög kan man börja skörda, låter man den vara blir den som en enorm buske av gräslök, ca 70 cm hög och hälften så bred. En normal svensk sommar kan man få den att gå i blom och kunna skörda egna frön.

Italiensk sodaört går även bra att odla i kruka eller en varmbänk. Fröerna har kort hållbarhet och ska användas innevarande odlingssäsong.

Japansk sodaört

Japansk sodaört. Foto: Kerstin Engstrand

Liknar den italienska men den japanska, som även kallas för landsjögräs, okahijiki, har inte samma smak. Den japanska har lite saltare och pepprigare smak. Den anrättas på samma sätt som den italienska.  I Japan har jag främst fått den till fisk men även någon enstaka gång till kött. Den är liksom den italienska rik på vitaminer och mineraler, särskilt A-vitamin, kalcium och kalium. Därför kan man ibland se den i sallader eller i sushi. Lär även gå bra att grodda.

Japansk sodaört, Salsola komarovii, föredrar sandig jord. Att den kallas för landsjögräs beror på att den växer just på havsstränder inte bara i Japan men även i Korea och Kina.  Vanligen är grobarheten högre än den italienska.

Så tidigast i maj. Täck fröna med 0,5 cm jord. Viktigt att hålla sådden fuktig tills fröna grott.

Den japanska sodaörtens frön är betydligt mindre än den italienska. Dock gror i regel den japanska lättare än den italienska. Foto: Kerstin Engstrand

Varför heter då dessa två sodaört på svenska? Jo, sodaört för att man förr brände växten just för att göra natriumkarbonat, soda. Det har även vår svenska sodaört, Salsola kali, använts till.

Att sodaört är en suckulent syns tydligt på bladen, Oftast är den helt grön men den italienska kan ha röda stjälkar. Ett tips är att efter kokningen lägga den i kallt vatten så behålls den gröna färgen bättre.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ost-ört. Foto: Kerstin Engstrand

Vad säger du om en ost-ört? Eller en ostronört? Eller varför inte en svampört?

Svampört

Svampört i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Svampört var rolig att odla men jag måste erkänna, jag använde den knappt i matlagningen. Mushroom plant heter den på engelska och både blad och blommor smakar svamp, typ champinjoner. Rungia klossii är dess vetenskapliga namn.

Den är lättodlad! Och lätt att föröka med sticklingar. Den är dekorativ, bladen är starkt gröna och blanka. Blommorna är ganska små och starkt blå. Det sägs att bladen är bland annat rika betakaroten och C-vitamin.

Går utmärkt att använda i sallad eller klippa ner i en äggröra eller omelett. Ska då tillsättas i slutet av tillagningen. Det fungerar även bra att frysa in bladen.

Svampört. Foto: Kerstin Engstrand

Köps vanligen som planta på våren. Blir ca 50 cm hög och trivs i kruka. Vill ha lätt fuktig jord. Svampörten går utmärkt att övervintra inomhus, ljust och svalt.

Ostronört

Ostronört i slutet av augusti 2023 – ingen rolig sommar för en ostronört. Just detta exemplar växer i köksträdgården i Bergianska, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Ostronört smakar som namnet anger, ostron. Jag är inte så särdeles förtjust i den äkta varan men tycker det är ganska kul att ibland överraska med just bladen av ostronört. Bladen är silverblå och i slutet av sommaren slår de himmelskt vackra blåa blommorna ut. Ostronörten är ett roligt inslag i en sallad.

En klar fördel med den är att den går ganska lätt att fröså så man behöver inte jaga plantor.

 ‘Silver Ocean’ är en sort man kan köpa frön av. Vill du inte äta bladen är den vacker som utfyllnad i rabatten och särskilt bra trivs den i stenpartier. Göteborgs Botaniska brukar ha fina exemplar i sin klippträdgård. Trivs även odlad i kruka.  

Flera vetenskapliga namn anges, Mertensia maritima och Pulmonaria maritima, den sistnämnda då som Stenhammarsört – troligen efter godset Stenhammar. Kallas också för vegetariska ostron!

Den lär förekomma vildväxande på västkusten men är fridlyst. Vilket betyder att den klarar att övervintra där för det är en arktisk växt!  Där kan man hitta den växandes tryckt mot stenar. Då växer den mera upprätt och fina exemplar får då en solfjädersform. Enligt uppgift så minskar de vildväxande exemplaren kraftigt, troligen på grund av det varmare klimatet. Naturvårdsverket har förlängt åtgärdsprogrammet två gånger och det gäller fram till 2023. De anger att ostronört förekommer på steniga havsstränder påverkade av saltstänk, kraftiga vindar och isdrift, och arten har ett flertal anpassningar för miljön. Den har minskat kraftigt under 1900-talet och är klassad som starkt hotad (Hotkategori EN). Ostronört ingår i serien Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter. Det är Länsstyrelsen i Västra Götalands län som ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.

Blir cirka 20 cm hög. Bladen är ganska tjocka och lätt krispiga, i alla fall en ”normal” sommar. Sommaren 2023 var inte i dess smak. När den trivs bildar den en vacker kuddformad planta där blommor och blad matchar varandra perfekt.

Det finns även en japansk variant, japansk ostronört.

Odla från köpefrö

Säkrast är att förkultivera inomhus och då i lätt jord, så kallad såjord. Gror bra i vanlig rumstemperatur men kan ta tid på sig, 1,5 – 3 veckor är inte ovanligt.  De små fröplantorna planteras ut när risken för nattfrost är över vilket för många platser är någon gång i juni.

Ostört = Ost-ört

Ost-ört. Foto: Kerstin Engstrand

Denna fick jag för ett par år sedan som stickling. Fick rådet att också låta den övervintra inomhus som krukväxt och ja, det fungerar jättebra. Den är en klätterväxt dock ej starkväxande.

Det är för bladen man odlar den, min har aldrig blommat. De doftar och smakar lätt av ost och då i mitt tycke som ett mellanting mellan brieost och camembert. Doften framträder mest när det är varmt ute.

Denna ostört trivs att stå ostörd. Paederia lanuginosa är det vetenskapliga namnet och något officiellt svenskt namn har jag inte hittat. Den lär härstamma från Asien.  Enligt siten Odla.nu, som säljer plantor av den, kommer den från Vietnam. Där kallas den “La Mo Long” och ska tydligen vara en av deras viktigaste aromatiska växterna. Enligt SKUD, Kulturväxtdatabasen, är släktets vanliga användningsform i kosmetika.

Den trivs bäst i soligt läge. Kan klättra både uppåt och neråt, så kanske en ampel med ost-ört vore ett roligt inslag i köket?

Mitt exemplar är runt 1- 1,5 meter hög.

Enligt Odla.nu används den i Vietnam för att göra svårsmälta, proteinrika rätter mer smältbara. Är onekligen ett växtbaserat alternativ till ost.

 Text och foto: Kerstin Engstrand

Odling för och med barn har åter kommit i ropet. Härligt! Det brittiska trädgårdssällskapet RHS har länge satsat på barn och ännu mera i år. Och här hemma har tre killar med mycket god trädgårdskunskap övertalat Egmont att satsa på Bamsefröer! Egmont är en stiftelse.

Nåväl killar, trion är nog pensionärer men de har alla uppfinnarsinne.

Robert Andersson, Gunnar Svensson och Ulf Fransson har valt ut 12 olika frösorter för barn att odla.

Tolv olika sorter kan man så med Bamse och hans vänner som bland annat Lille Skutt och Skalman. Lille Skutt föredrar den lilla söta – dubbel bemärkelse söta – moroten ’Rondo’ – ett bra val tycker vi.  Skalman föredrar tydligen sockerärter medan Bamse själv verkar satsa på stor pumpa och en pytteliten tomat.

Urvalet verkar vara bra för barn samt eloge till texterna på baksidan av påsarna.  

Pumpa är förresten mycket bra att odla, just för att man lär sig odlingsteknik! Pumpaodling är den bästa odlingsskolan.   Dessutom kan man odla pumpa med sitt eget namn på!

Däremot så förstår jag inte varför barn ska odla smörgåskrasse – är det för att det går snabbt? Vi föredrar att odla den i trädgårdslandet! Läs mera här.

Och ärter, ju mer du plockar – ju fler ärtor! Härligt!

Urvalet är så bra att det även passar för vuxna nybörjarodlare. Sortimentet säljs främst i leksaksbutiker.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Har du hört talas om att odla grönsaker som ”tre systrar”?  Här i Sverige anges det ofta att majs, pumpa eller zucchini och bönor odlas samtidigt och tillsammans på en liten yta, vi talar om 3 x 3 meter. Det är pumporna som kräver lite mer utrymme. Väljer du zucchini/squash i stället för pumpa så går det att odla tre systrar på mindre yta. Fördelen med pumpa är dock att pumpor är mycket lagringståliga. 

Ofta anges detta vara ett nordamerikanskt odlingssätt, att ursprunget kommer från inkaindianerna. Då beskrivs odlingen att höga bönorna ska växa upp runt majsen som verkar som bönornas klätterstöd och att zucchinin ska växa längs marken mellan dem. Finessen med att odla zucchini mellan majsen är att zucchinins blad skuggar jorden och på så sätt behålls fukten lättare. Samtidigt så håller de stora tjocka bladen undan ogräset. Zucchinin kommer att växa bra och rymmer inte i väg som pumpor. Men bönor runt majs brukar knappt fungera i vårt klimat. Antingen slingrar sig bönorna runt majsen så att majsen kvävs, eller så växer majsen så långsamt så att bönorna inte får något att växa mot.

”La triada mesoamericana”

Foto: Kerstin Engstrand

De odlare i Mexiko jag talat med kallar denna teknik för ”la triada mesoamericana” och har angett att man där börjar med att direktså majsen. När majsplantorna nått en höjd av 15 cm sår man bönor runt majsplantorna samt även pumpor. De har ett lite bättre odlingsklimat än oss, vi brukar i regel behöva förkultivera både majs och pumpa. 

Men oavsett Sverige eller Mexiko, det blir ett litet och komplett ”ecosystem” där behovet av ljus, vatten och näring används på bästa sätt.

Odlingsbädden brukar vara upphöjd, en välgödslad bädd som är minst 30 cm hög. För varje plantgrupp räknar man en längd om en meter. På denna meter odlar man enligt mina källor i Mexiko:

  1. Man sår minst fem, eller om man vet om att majsen har dålig grobarhet, sju majsfrön i en ring uppe på denna jordkulle. Såavstånd mellan varje majskorn 15 cm. Så djup 3 – 4 cm. När majsen grott och vuxit till sig, till runt 10 cm höjd, rensas de svagaste bort. Man behåller tre starka plantor. Siffran tre är denna odlings magiska siffra.  
  2. Runt varje majsplanta sås nu fyra högväxande bönor. Det kan vara brytbönor, blomsterböna eller kokbönor, det spelar ingen roll men de ska vara högväxande. Självklart kan du även så låga brytbönor men då blir skörden väsentligt mindre och du får ingen nytta av majsplantorna som stöd. Bönorna ska sättas i en ring runt majsen på cirka 20 cm avstånd från majsplantan. För tittar man riktigt nära ser man att majsen bildar luftrötter som tar plats, därav avståndet till bönorna.
  3. När bönorna grott och bildat småplantor med två karaktärsblad är det dags att så pumpa/zucchini. Avståndet från bönorna ska var en fot långt, dvs ca 30 cm och det i riktning från kullen, dvs där jorden är plan. 

Det var den mexikanska varianten. Nu till den bästa varianten jag någonsin sett, Bergianska trädgårdens plantering sommaren 2019.

Bergianskas version av tre systrar

Foto: Kerstin Engstrand

Bergianska är en av Sveriges botaniska trädgårdar och ligger i Stockholms utkant.  Där innanför granhäcken växte det bra. Och det är den absolut bästa tre systrar jag någonsin sett!

Majsen växte i klungor. Och solrosor bjöd på färg växandes längst bak medan gul zucchini fyllde upp mellanrummen. Men var hade man då planterat bönorna? Jo, de växte i samma rad som majsen och de var väl stöttade av rejäla bambupinnar som de fick växa upp längs. Man hade även kompletterat med en horisontell bambukäpp så att de högväxande bönorna lätt kunde växa vidare.

Foto: Kerstin Engstrand

Längst fram längst framkanten fick blomsterkrasse slingra sig fram. Denna version var alltså en vackrare version då både solrosor och blomsterkrasse hade lagts till. Men solrosor ger frön till fåglar och blomsterkrassens blad kan användas i sallad så allt kan användas.

Foto: Kerstin Engstrand

På kortsidorna växte zucchini och blomsterkrasse så att hela planteringen blev balanserad. Den liksom växte fram! Att zucchini/squashen är gigantisk beror på att som botanisk trädgård skördar man inte för att äta.

Foto: Kerstin Engstrand

Majsen hade också stöd av rejäla bambupinnar. Visserligen låg köksträdgården 2019 innanför den skyddande granhäcken men stöd är ändå nödvändigt. Titta också riktigt noga så ser du att majsen även fått extra stöd av snören som band ihop stammarna.

Alla bilder är tagna den 16 augusti 2019.   

Även gurka

Foto: Kerstin Engstrand

I en del länder är bönorna utbytta mot gurka. Det i länder där man kan få upp till tre skördar per år, där det är vanligt att man har majs som första gröda. När majskolvarna är skördade låter man stockarna stå kvar och fungera som klätterstöd till bönor. Även då har man en planta zucchini mellan dem. Ofta kan man då se planteringen på en liten yta i anslutning till boningshuset, oftast i formen av en triangel. Talet tre är genomgående i denna plantering.

Rätt väderstreck

Foto: Kerstin Engstrand

Platsen ska vara solig, minst sex timmars full sol per dag. Viktigt är att tänka på att majsen planteras i rätt väderstreck så att de inte skuggar den övriga odlingen. Majs ska växa tätt tillsammans så att pollineringen fungerar.

Foto: Kerstin Engstrand

Att just solrosor får komplettera odlingen, för runt dem slingrar sig gärna både bönor och ärter, är ganska vanligt. Finessen med solrosor är att blommorna drar till sig humlor och bin. Man kan även se att även amarant och andra blommande växter planteras i ytterkanten, oftast för att de anses hålla skadedjur borta. 

Foto: Kerstin Engstrand

Både bönor och ärter binder kväve till jorden – förutsatt att man låter rotsystemet vara kvar och förmultna. När skörden är färdig så grävs allt grönt ner i jorden. 

Fiskmjöl lär vara ett vanligt förekommande gödselmedel i odlingar i Central- och Sydamerika. Men hela odlingen kräver en hel del vatten.

Väljer du pumpa så gäller det att hålla koll på åt vilket håll den växer. Pumpan måste ledas från majsen.

Och även om vi känner detta odlingssätt som tre systrar, tres hermanas, så anges det i regel i Mexiko som El sistema Milpa. Det är helt enkelt ett odlingssätt där flera olika grödor kombineras. Majsen är huvudgrödan, sedan kombineras den med bönor, pumpa, tomat eller paprika/peppar.

Och självklart finns det en saga om dessa tre systrar, en berättelse som anses var flera tusen år gammal!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth Nilsson är en välkänd person i odlarkretsar. Många känner till honom sedan hans tid på Allt om Trädgård där han mycket skickligt var deras webbredaktör – den första – och höll i tidningens då mycket aktiva odlarforum. Ett forum som Kenneth fick igenom efter idogt tjatande. Det blev en supersuccé! Han är också författare tillsammans med Ingrid Nordwall till boken Koloniträdgården som utkom 2004.

Idag är det många som efterfrågar en italiensk potatisbladig evighetstomat, den kan lagras i minst tio månader, som kallas för Kenneths Piennolo. Otaliga är det som efterfrågar den i alla de olika odlargrupper som finns på Facebook. En tomat som är bördig från NK:s matvaruavdelning, ett fynd han gjorde för väldigt många år sedan, runt milleniumskiftet. De var dyra – och skrynkliga – och kostade runt 200 kronor kilot. Självklart så sparade han frön och denna tomat lever vidare och har ännu inte visat sig blir försämrad. Dock är exakt sort fortfarande okänt trots idoga efterforskningar.   

Kenneth Nilsson bredvid en av sina berömda tomatpålar. Foto: Kerstin Engstrand

Hängiven kolonist är han också. Kenneth odlar i ett koloniområde som nog får anses ha Stockholms bästa läge. Med utsikt över vatten ligger det där och hela området är en stark sluttning.  Där är Kenneth kung. Hans kolonilott är ett verkligt hav av växter som jag kommer att återkomma till i en annan artikel. Där mot sluttningen i söder odlas det vindruvor, fuchsior som övervintrar på friland och hibiskus. Här växer även ett stort område av kaktusar. Han är nästan kung i baren också, vi arrangerade en gång i en italiensk afton för våra journalistkollegor. Hans förkläde den kvällen kommer jag än idag ihåg.

På koloniträdgårdens dag händer det att man kan få en specialvisning av Kenneths berömda tomatodling. Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth är även duktig på att skapa egna lösningar. En sådan är han numera nästan världsberömda Kenneths tomatpåle. Han klurade på en tålig, stabil och lätt flyttbar konstruktion för sina högväxande tomater för ett problem i detta område är bland annat tidvis starka vindar. En lösning för fyra till sex högväxande tomater utan som han säger ”bli vansinnig på första blåsiga dagen”. 2015 gjorde han sin första tomatpåle. Nu har ett byggvaruhus en egen variant – dock inte lika bra som Kenneths.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Vi odlare älskar smarta lösningar. Kanske har Kenneth ärvt sin förmåga att skapa smarta lösningar efter sin morfar som var finsnickare och ”klurig som bara den”.

Kenneths tomatpåle är helt enkelt en hög smal stolpe som står stadigt i marken med hjälp av ett jordankare, ett för varje påle.  Stolpen är klädd med vad vi kallar för hönsnät men säljs även under namnet sexkantsnät och är galvaniserat. Numera finns det även i grönt.

Stolparna – som på byggspråk kallas för två tum två är 45 mm x 45 mm breda och fyrkantiga. Oftast säljs de i längder om fyra till fem meter vilket låter långt, dock finns det många som får verkligt höga tomatplantor då en högväxande tomatplanta vid rätta odlingsförhållande kan bli över tio meter hög! Men en femmeters kan du lätt kapa på mitten så får du två på 2,5 m. Den höjden fungerar för mina odlingsförhållanden. Dessutom är den höjden lättare att hantera när man ska byta plats på tomatpålen. För detta är ytterligare en stark fördel med Kenneths tomatpåle. Det går relativt lätt att vicka upp stolpen med jordankaret och flytta den till annan plats.

När det gäller jordankare så finns det flera olika storlekar, Kenneth brukar säga ta det smalaste vilket är 47 x 47 mm brett. Det passar suveränt till 2 tums 2.

Hönsnät är lätt att forma. Här på en regel, dvs en tomatpåle som inte är liksidig. Tomaterna på bilden går under benämningen “Annas japanska” och är odlade från frö han fått från – Anna. Den är en av hans favoritsorter när det gäller smak. Foto: Kerstin Engstrand

Hönsnätet kläms lätt fast runt pålen. Tomatringar eller andra band behövs för att leda tomaterna på rätt spår. Se gärna till att hjälpa blommorna utåt.

Hönsnätet sätts på innan pålen sätts på plats. Klipp en långsmal remsa och kläm fast den runt pålen. Lite luft mellan pålen och hönsnätet underlättar.  

Jordankaret bankas ner i jorden, det går lätt med en gummiklubba.

Platsen ska självklart vara bästa solläge med den bästa jorden. Här kommer ännu en fördel med Kenneths tomatpåle, den kräver liten yta så du kan lätt placera den i en rabatt eller i en pallkrage.

Och skulle jorden inte vara den allra bästa kan du jordförbättra runt pålen. Gräv en stor grop och blanda i bra jord med gödsel och sätt pålen i mitten. Eller gräv ett dike runt pålen och jordförbättra där. Ännu en fördel, tomatplantornas rötter kommer att dra nytta av den omgivande jorden och söka sig både ut i rabatten/pallkragen/grönsakslandet och rak ner i jorden. Så då får de ännu bättre växtvillkor.

När den nätklädda pålen är på plats i jordankaret så är det dags att plantera. Nu ännu en fördel! Denna smala påle med 45 mm sida klarar galant att ha fyra högväxande tomatplantor runt sig, en på varje sida!

‘Alice’s Dream’. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatrankorna behöver lite hjälp att fästa vid nätet. Det finns så kallade tomatringar att köpa men du kan ta bindtråd eller liknande och göra egna ringar. En bra tumregel är att fästen behövs på ungefär var 50 cm så räkna med minst fem per sida och planta om tomatpålen är 250 cm hög.  

Därefter är det bara att vänta på skörden, och vattna och underhållsgödsla förstås.

16 plantor i en pallkrage!

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth tipsar även om att sätta fyra pålar i en stor pallkrage som har måtten 80 x 120 cm. En påle per sida. Pålarna rekommenderar han att de sätts i backen precis utanför pallkragens fyra sidor medan tomaterna planteras i pallkragen.   

Jag har även kopierat Kenneths idé till klematis. På hans lott har han även svartöga runt en påle.

Foto: Kerstin Engstrand

Dessutom är hans tomatpåle extra smart då de fungerar ypperligt på hans mycket branta kolonilott. Ytan de upptar blir minimal, Kenneth utnyttjar höjden och plantorna står stadigt vilket gör att de blir mindre utrymmeskrävande.

OBS! Högväxta tomatsorter ska ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska nypas bort. Det går att odla utan att ta bort dessa ”tjyvar” men då får du en hög yvig buske och risken finns att för mycket blad gör att plantorna lättare drabbas av angrepp.

Kenneths andra tomatodlartips:

Faten över vattenkannornas öppningar är till för att hindra insekter att drunkna. Kenneth samlar vatten, överallt står det vattenkannor. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatburar, Gitas tomatburar (efter Gita Thorström) som de oftast nämns som på Facebook. Ett lättare stängselnät, svetsat, förzinkad och plastbelagt, som formas till en rund bur med en stödpinne för plantan i mitten. Fungerar utmärkt i krukor. De kan också sättas utanför krukan!

Samma typ av nät går det också att forma till tomatstaket. Kenneth stöttar staketet med armeringsjärn.

Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga bilder är tagna i slutet av augusti 2019.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Våren 2022 var lite småkall och juni månad blev inte bättre. Mina tomatplantor kom inte att bli utplanterade förrän vid midsommar! 14 dagar senare än normalt.  Det var helt snurrigt!

Inte nog med det. I mitten av maj var det dags för en extra omplantering av några sorter som jag hade sått lite tidigare än normalt, den 20 mars i stället för i mitten av april.  Nåväl lite tidigare, nästan en hel månad tidigare. Dessutom bifftomater! De var redan omplanterade en gång, den 17 april och den 16 maj var det dags för en till. Nu, våren 2023 hör jag att många är drabbade även i år. 

Nu gällde det att använda jord som jag visste var fri från pyralider. Men jag hade många plantor och för lite utrymme inomhus så det var inte läge att satsa på att omplantera i stora krukor. Så det blev böj och snurra runt metoden. Att tomater tillhör den grupp av växter som bildar nya rötter längs stammen om de planteras djupare än tidigare är extra bra och idag mycket välkänt. Man kan till och med plantera om dem horisontellt, dvs med stammen liggandes och bara se till att toppen är över jord.  Det fungerar exempelvis om man planterar ut den på friland. Men i kruka är det lite svårare, så många höga smala krukor hade jag inte. Så det blev att böja och snurra.

Gör så här:

Plantorna på bilden har olika jordar – ett test – därav de olika etiketterna. Här har plantorna fått vara utan vatten ett tag för att bli mjuka.

Foto: Kerstin Engstrand

Ta exemplar vars rötter fyller ut hela krukan. Vattna inte tomaterna dagarna innan omplantering. De ska sloka men inte vissna. Se bilden ovan, dessa kommer att klara sig bra och repa sig snabbt.

Lossa den slokande plantan från krukan. Se till att jordklumpen är intakt. Känn på stammen, den är mjuk! Nu kan du böja stammen runt jordklumpen och sätta plantan i en större kruka med ny jord. Se till att toppen är uppåt – förstås. Vattna och vänta.

Foto: Kerstin Engstrand

Den snurrade-böjda tomatplantan är nu i en ny, lite större kruka och ska snart få ny jord samt vatten:

Foto: Kerstin Engstrand

Och vet du att en tomatplantas stjälk är så tålig att man även lite lätt kan nypa den mjuk? Nyp så att stammen blir lite platt utan att den går av. Det är ett alternativ om du skulle ha glömt att låta dem torka ut innan omplanteringen.

Klockan 19 den 16 maj 2022 planterades de om. Då såg de ut så här, plantan på bilderna ovan är den som är längst till höger på bilden:

This image has an empty alt attribute; its file name is vv317.jpg

Klockan 12 nästa dag var de helt fräscha igen! 17 timmar efter omplanteringen när de nästan såg döda ut. Tomater är ett mycket tåligt släkte! Se den längst till höger, den ser ut som ny!

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...