Drömmarnas trädgård, vilken är din? För många är den franska målaren Claude Monets trädgård i Giverny just drömträdgården. Monets trädgård drömmer vi om när vi beundrar hans konstverk, och när vi besöker hans trädgård. 1980 återinvigdes den och den blev direkt en succé. Alla vill se den. Rabarber trädgård har träffat trädgårdens nya förste trädgårdsmästare, James Priest, och samtalat om hur det är att ansvara för världens mest avbildade trädgård.

Vi sitter mitt i trädgården, och har besökarna runt omkring oss. Vi hör utrop av beundran, av hänförelse. Man fotograferar ständigt, detta måste vara världens mest fotograferade trädgård. Gång på gång ber någon mig att ta en bild av dem, förevigade i deras drömmars trädgård. Ingen besvärar annars James, alla är så upptagna att insupa allt de ser. De ser inte att framför dem sitter mannen som kan denna trädgård på sina fem fingrar. För det är en färgrik trädgård och en synnerligen bra temperaturmätare på att människan mår bra av blommor i generös mängd och färgprakt.

Claude Monet var känd för sitt mästerliga färgsinne, inte bara på duk utan även i trädgården. Han var under större delen av sin levnad fattig på pengar men rik på färg och inspiration.

– Han var impressionisternas mästare, och hängiven sin trädgård, han var en ”keen gardener”, och ansåg sig faktiskt vara en bättre trädgårdsmästare än målare!

Hela familjen fick hjälpa till, men det sägs att det var han själv som gjorde mycket av grävjobben. Långt senare fick han råd att anställa trädgårdsmästare. Monet hade ständigt ont om pengar och köksträdgården var därför viktig, men ganska snart flyttades köksträdgården till en annan plats i byn

James Priest är britt, bördig från Liverpool. Han började här 1 juni 2011. Det anses ovanligt att en utlänning är bas över en stor fransk besöksträdgård. Men hans franska är lika bra som hans engelska, nästan hela hans yrkesverksamma liv har han arbetat i Frankrike. Hans första uppdrag i Frankrike var för baron Elie de Rothschild utanför Paris. James är utbildad vid Kew och det var trädgårdsdesignern och historiken Penelope Hobhouse som upptäckte hans talang. Och Monet själv var inspirerad av Gertrude Jekyll och William Robinson, så kopplingen till Storbritanniens trädgårdsvärld fanns även tidigare.

Trygg i sin växtkunskap, Kewutbildningen och långvarig praktik gjorde att han inte blev direkt orolig när han fick telefonsamtalet om att ta över Monets trädgård. Nej, den största utmaning har varit att vara chef över så många. Men trots flytande i franska språket så har han fortfarande inte vant sig vid att man är så högljudd, även gentemot chefen.

Han var utvald på grund av sina djupa kunskaper om växter, och att arbeta med trädgårdar i ett vidare perspektiv. Han kom med förändring.

En av de första förändringarna han gjorde var att installera ett modernt bevattningssystem.

– Växter blir fula av att vattnas ovanifrån, så jag installerade ett markbundet system. Det är enbart i den stora krassegången som vi måste ta till spridare.

Ursprungligen var detta en gammal ciderfarm. När Monet köpte egendomen bestod trädgården av en stor äppelodling och en köksträdgård. När han steg ut genom ytterdörren såg han en bred gång, Grande Allée, som var kantad av buxbom, cypresser och några granar. Det var bara längs huset som det då fanns blomrabatter.

Monet ersatte lejonparten av äppelträden med japanska körsbärsträd samt aprikoser. Och han fyllde trädgården med klassiska mormorsväxter, cottage gardenväxter, han fyllde trädgården med påskliljor, iris, pioner och jättevallmo. Längs Grand Allé anlade han högbäddar. De finns kvar, liksom rosbågarna. Rosor som sällan möts på mitten, gången är 6–7 meter bred. Inte heller under Monets tid möttes de. De trivs inte att växa mot metallen. Ursprungligen växte de mot granstammar, en lösning som var ett resultat av en liten tvist mellan Monet och hans hustru. Hon ville ha granarna kvar, Monet ville ta bort dem. Det blev en kompromiss, granstammar med rosor. Men senare vann Monet över hustrun, och rosenbågarna var ett faktum.

– Att få rosorna att mötas är fortfarande en utmaning. Vi gör allt för att få dem att trivas. De får även extra bevattning under sommaren, och James suckar lätt.

I över fyrtio år var Giverny Monets fasta punkt i tillvaron, och inspirationskälla till hans mest kända och älskade målningar. Monet var 43 år när han köpte stället, när körsbärsträden stod i full blom och matchade perfekt husets rosa färg. 43 år senare, 1926, dog han här. Och då blomstrade hela trädgården. Sedan förföll den. I 50 år efter konstnärens död låg den övergiven och förfallen innan den i september 1980 återöppnades. Restaureringsarbetet hade varit långt, och det var finansierat med pengar från USA.

Ljuset viktigt

85 år efter Monets död tillträdde James Priest. Han efterträdde Gilbert Vahé som 1977 började arbetet med restaureringen och som var kvar som ansvarig tills Priest tog över. Vahé bor kvar i byn och tittar in då och då.

Under sitt första år genomförde James inga ändringar när det gällde växterna. Utan han använde tiden till att lära känna trädgården, just så man lär ut i alla utbildningar. Ha inte för bråttom, lär känna din nya trädgård och finn platsens ande.  Studerade ljuset, jordmånen, vilka växter som användes och hur de fungerade. Och han studerade Monets måleri, till och med så intensivt att han även lärde sig måla. Han ville förstå sin läromästare, krypa under hans skinn.  Och såg att man tidigare hade planterat ut växter lite si och så.

– Jag önskar göra trädgården mera sann mot Monet. I hans målningar är ljuset viktigt. Ibland målade han trädgården i solsken, ibland en mulen dag, eller en del i skugga. Ljuset blev viktigt för mig, besökarna skull få uppleva den effekten, så jag började ändra på valet av färgnyanser.

Impressionisterna sägs vara de första som uttryckte ljus med färg. Deras metod för att framkalla olika effekter var att lägga strykningar av färg bredvid varandra. På samma sätt arbetar nu James med blommor. Impressionisterna övade mycket för att få fram de olika effekterna, de spenderade mycket tid utomhus där de studerade hur ljuset förändrades från morgon till kväll, och från årstid till årstid. Och självklart var Monet, som impressionismens mästare, påverkad av ljuset när han anlade sin trädgård.

Monet iakttog ljuset, och målade det och trädgården. James studerade hans målningar och ljuset för att förvalta Monets arv och skapa trädgården. Cirkeln sluts. Det blir magiskt vackert.

Men det ligger mycket jobb bakom magin. Varje kväll går James runt i trädgården. Den är fem hektar stor, och då är han helt ensam med Monet och hans tankar. Det är då han förbereder nästa dags arbete. Det är i den sena kvällens kontemplation han ser vad som behöver bli bättre för att överföra Monets målningar till trädgården. Trädgården är stor (20234 kvm) och det mesta grovjobbet ska vara klart när portarna öppnas för dagens första besökare. Varje kvällskontemplation tar två timmar.

– Jag kan inte säga att jag står Monet nära, ingen kan fylla hans skor, men under mina kvällstimmar känner jag mig bekväm med att förvalta hans arv.

Och han har inte slutat studera Monets målningar, över 500 verk målade Monet under sina 46 år på Giverny. Så det finns lite att studera. Orangeriemuseet i Paris med Monets näckrosmålningar får fortfarande besök av James, flera gånger per år. Och varje gång är det lika svårt att skiljas från dem.

Nyfiken och lite fanatisk

Dagens Monetträdgård är inte samma trädgård som existerade på Monets tid men grundformen är densamma. Numera delar en väg den berömda näckrosdammen från trädgården vid huset. Det går heller inte längre att se in i trädgården, vilket var viktigt för Monet. Monet ville att förbipasserande skulle hänföras av hans ovanliga växter. Men hänförs, det gör besökarna fortfarande och det är nyckelordet för hela anläggningen.

Merparten av blomprakten står ettåriga sommarblommor för. Och nytt växtmaterial tillförs varje år. Det här är ingen trädgård där man slaviskt följer hur det en gång såg ut. För det vet man inte riktigt. Det finns inget direkt nedskrivet om trädgården från Monets tid. Vid restaureringen på 1970-talet fick man förlita sig till hans målningar, brev, några svart-vita fotografier, intervjuer av de som hade varit i trädgården och kvitton på plantbeställningar. Förutom förfallet så hade egendomen även träffats av de allierades bomber 1944

– Monet var nyfiken av sig. Och lite fanatisk. Han tyckte om att prova nya sorter som kom ut på marknaden.

Det arvet förvaltar James Priest vidare med att plantera olika toner av färgerna. Vart ska det vara kalla blå, gula eller röda? Vart passar det bäst med varma toner, är frågor han ständigt ställer sig. Tidigare arbetade man inte så nyanserat med färgerna. Det var mera kakofoni än symfoni. Nya växter, eller gamla sorter i nya färger, hjälper honom att skapa symfonin, där schatteringar av färger är nyckeln. Det handlar inte längre om grundfärgerna av exempelvis gult, rött eller blått utan om var det ska vara varma eller kalla färgtoner av exempelvis blått.

Och jag som besökt trädgården sedan den en gång öppnades kan intyga att den är numera i en helt annan klass. Förändringen är sofistikerad, upplevs kanske enkel, men lika svår att utföra som de japanska träsnitt som pryder hallen i boningshuset. Bara en mästare klarar av detta.

Raka linjer

Det avlånga huset med sin rosa puts och grönmålade fönsterluckor är en viktig del i trädgårdens osedvanliga charm. Väl placerat, längst upp mot vägen, ger den trädgårdens växter fritt spelrum. Faktiskt är nästan alla växter planterade i långa raka rader. 38 stycken ”gravar” som trädgårdsmästarna kallar dem. Vi kanske skulle kalla dem bäddar, men James säger att de kanske borde kallas för färgpalett. Här uppe finns inga svagt svängda gångar som all trädgårdslitteratur så varmt förespråkar som grundregel i trädgårdsplanering. Troligen är det de raka raderna som gör att växtprakten framhävs. Centralpunkten är fortfarande den långa, breda, raka Grand Allée.

Rabatterna är bulliga i sig, generöst tilltagna. Knussel vet man inte vad det är. Många rabatter är också upphöjda.

Enligt Monet själv var det enkelt. Han planterade sina älsklingsblommor. De han tyckte om, och de han var nyfiken på. Och han var genuint nyfiken på nya sorter, ivrig att beställa dem och se hur de tog sig i hans trädgård. Resultatet blev en palett, som blev ett färgexperiment, som blev en fulländad trädgårdsvärld. Och det är en sluttande palett, hela trädgården sluttar sakta och säkert ned mot hans berömda näckrosdamm.

Och Monets nyfikenhet på nya sorter förvaltar James Priest glatt vidare. Det hjälper honom att han inte slaviskt behöver följa gamla ritningar.

Ingen latmansträdgård

Den övre trädgården består främst av ettåringar med en stomme av rosor, fruktträd och bambu. Det är en arbetsintensiv trädgård. Under säsongen byts plantorna ut ett flertal gånger. Besökarna ska mötas av prakt, här ska det vara blommigt! Till sin hjälp har James åtta trädgårdsmästare, ett antal volontärer och några studenter utvalda från ett amerikanskt universitet som jobbat här ett par veckor under sommaren. Trädgården rekonstruerades under 1970-talets slut tack vare amerikanska pengar och drivs idag av en stiftelse.

Även Monet var väl medveten om att trädgården slukade både tid som pengar men motiverade det med att det var en investering, trädgården skulle ge honom blommor att plocka in och måla av inomhus när det var dåligt väder. Arbetsintensiv är den också idag, men den kostar inte den franska staten någonting. Trädgården drivs av en stiftelse och är helt självfinansierad via entréavgifter och intäkter från butiken

Odlingarna

1 of 4

Över tio tusen växter drar man upp i växthus och odlingstunnlar. Och man har näckrosplantor på reserv ifall om gnagarna har för stor aptit. Utplanteringen är som ett gigantiskt pussel. Rätt bit på rätt plats och på rätt tid. Våren är minst sagt intensiv här.

Irisbäddar

I slutet av maj blommar irisbäddarna, det känns som om man står i en av hans tavlor.De är kvar på samma plats som under Monets tid

Många är emot iris, de blommar ju bara en kort tid är något man ofta får höra om denna stilsäkra växt som så elegant minglar med växter i alla de trädgårdsstilar, den romantiska mormorsträdgården som i den ultramoderna, avskalade. Kort tid är en sanning med modifikation.  Javisst, på varje stjälk brukar bara en till två blommor blomma åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar. Det gör att blomningstiden för exempelvis den höga trädgårdsirisen är längre än för både pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Claude Monet använde iris som kantväxt och visst blir de vackra även i raka rader, bara de får växa i mängd. I hans trädgård mjukas irisens svärdsliknande blad upp av andra växter, som kantväxten aubretia. Och han lät gärna knallröd trädgårdsvallmo bryta av. När vi är där är den på väg att ersättas av djupt röd eller gul dahlia. Iris blir beroende på sort 70−100 cm hög. Gamla exemplar som planteras om börjar oftast blomma på nytt. Iris är en mycket långlivad trädgårdsväxt

Kopierad krassegång

Att kanta de spikraka rabatterna längs de långa gångarna med växter med mjukt växtsätt, som krassen längs huvudgången var en annan av Monets trädgårdssignaturer. Krassen möts på gångens mitt i mitten av september, helt enligt Monets planer, därför sås de på våren, direkt på växtplatsen, två och två på ett avstånd av 5 cm mellan varandra. Först på hösten vävs plantorna från vardera sidan ihop till en mjuk gul–orange levande matta. Och krassegången är nog lika populär som näckrosdammen. Den berömda krassegången skulle senare bli Monets inspirationskälla till den ännu mera berömda näckrosdammen.

Krassegången

1 of 2

”Farliga” näckrosor

Näckrosdammen

1 of 3

Vi besökare vill mötas av ett överdåd och få känna Monets impressionistiska måleri i verkligheten. Och det gör man, det är alltid en särskild upplevelse av lycka att besöka trädgården. Man vandrar verkligen i blomsterfrossa och i en levande målning. Det är, trots att trädgården är full av besökare, en ljuvlig upplevelse. De flesta vallfärdar till näckrosdammen. Idag ligger den separerad från den övre trädgården. Moderna tider har infört en bilväg som korsar den gamla egendomen. Men det märker man inte så mycket av, skickligt leds man till en passage under vägen.

– Näckrosdelen har jag knappt gjort några förändringar i. Den här delen  gjorde Monet allt för att få skapa, han blev nästan besatt, och sökte till och med tillstånd att ändra floden Eptes riktning. Vilket han också fick!

Trots Monets ansträngningar var det var nära att det inte blev någon näckrosdamm. Bönderna var misstänksamma, de trodde att dessa märkliga vattenväxter (näckrosorna) som Monet skulle plantera, skulle förgifta vattnet och döda deras boskap.

I denna del var Monet inspirerad av William Robinsons och Gertrude Jekylls sätt att skapa trädgårdar, här är det en helt annan trädgårdsstil. Buskigt, dammen dominerar, också den berömda bron som på våren är helt inklädd av blått vattenfall av blåregn. Det är en ytterst mjuk, slingrande trädgård medan den övre delen, den raka,  sägs ha influens från hans resor till Holland och deras blomsterlökfält.

Och näckrosorna sägs varit Monets allra sista kärlek. Självklart sitter det en groda på ett näckrosblad. Detta är en sagovärld.

Slår publikrekord

Han var målaren som älskade sin trädgård och som ville att förbipasserande skulle kunna se in i hans trädgård. Nu kommer varje år över 600 000 besökare. Flest besökare kommer under sommarmånaderna. Men en eftermiddag i oktober är man nästan ensam.

Monets tavlor inspirerar kanske ännu mer idag än när han levde. När hans målningar visas på specialutställningar brukar museerna tvingas till nattöppet. Otaliga är de städer runt om i världen som också väljer Monet som tema för sina sommarblommor. Det är städer i Kanada, Australien och även i Sverige, som Malmö Eurovisionsåret 2013. Den pr och goodwill det medför gör att besöksantalet ökar. 2012 sprängde man alla gränser och kom upp till 611 000. Och då ska vi komma ihåg att trädgården bara är öppen för besök under sju månader, från första april till sista oktober. Och en del av den framgången kan man tacka James för. Monets trädgård har fått en sällsynt ny lyskraft under hans arbete.

Över 600 000 besökare, varav de flesta kommer juni, juli och augusti, är det en dröm eller mardröm? Hur hanterar man det slitaget?

– Här ska man kunna fotografera trädgården utan att få en mängd turister i bild. Lösningen är att spärra av delar av gångarna så att man kan få sin ”tavla”. I och med att olika delar har sina höjdpunkter vid olika tidpunkter så ändras gångstråken, och slitaget blir minimalt. Så det fungerar både för oss och för besökarna. Och besökarna respekterar avspärrningarna, vilket också är ett bevis på att systemet fungerar.

Men det finns annat som sliter på trädgården. Snäckor och sniglar.  En man har som jobb att enbart plocka snäckor, det kan bli över 10000 på en vecka! Främst vinbergssnäckan, delikatessen. Gnagare äter med förkärlek upp näckrosrötter, och blomlökar.  Dessutom är det enorma mängder vissna blommor som ska ansas.

  Årstidens blommor

Om våren är de romantiska pastellfärgernas tid så är hösten de tuffa blommornas säsong. Monet var noga med att välja årstidens blommor. Och så arbetar man fortfarande i trädgården. Allt ska blomma vid sin rätta tidpunkt. Inga blommor ska vara drivna för att blomma före sin naturliga blomningstid.

Solrosor bländade redan Monets gäster och de förekom flitigt på hans målningar. Då blommade de inte bara i rabatterna utan också i fruktträdgården, stöttade med bambukäppar. Stelt och oväntat med tanke på hans impressionistiska målningar.

Med åren fick Monet allt sämre syn och blev nästan blind. Då kom höstens brinnande röda färger att fascinera honom. I hans korrespondens har man funnit flera brev där han oroar sig över vad som händer i trädgården när han är bortrest. Även i Frankrike kan hösten vara oberäknelig. Ibland slår frosten till tidigt, ibland sent.

Hösten var hans absoluta favoritårstid. Gladiolus, dahlior och rudbeckior var några av hans favoriter. Högresta och pockande blommor. De ger höjd, volym, en tredje dimension till de enormt långa rabatterna.

– Och trädgården blir till en tredimensionell tavla.

Monet var kolorist, och hans trädgård är en trädgård där djärvheten finns i färgkombinationerna, i motsatta och i färgtonerna, som en mängd olika nyanser av blått. Planteringarna är också djärva på ett annat sätt, de är ganska yviga, rent av vildvuxna. Resultatet blir en friskhet och livsglädje som man sällan ser. Det märks också på besökarna. Jag har aldrig varit i en trädgård där besökarna talar så mycket med varandra. Det är hänförda utrop, djupa diskussioner om plantorna och ett ständigt fotograferande av växter och människor. Trädgården är ett blomstrande solsken, en praktfull färgkaramell och inspirationskälla.

Tänk som Monet

Du kan kopiera Monet genom att tänka på alla nyanser en färg har. Och leta växter som går ton i ton. Kanske är hösten lättast att kopiera. Hösten är främst gul. Om du tänker att en gul blomma ska följas av en annan senare blommande gul växt. Det finns mängder av s.k. korgblommiga växter som liknar varandra, som vårkrage, ringblommor, solbrud, solrosor och så de trendiga rudbeckiorna. Dessa växter har också en annan viktig egenskap, när de vissnar så blir de nästan gyllene. De falnar med stil. På senhösten kan de också förstärkas de med otaliga dahlior, innan dem av tagetes eller stockrosor. Han älskade rena färger, och lär ha avskytt svart och ockra, men frågan är om han skulle ha ändrat uppfattning om han såg dagens chokladfärgade rudbeckior och solrosor, för mat, det gillade han! Och så var han ju nyfiken på nya växter.

Däremot påtalar James att det är en myt att Monet enbart tyckte om enkelblommande blommor.

Älskade det yppiga

Det goda livet. Höga gullris som bands ihop var en tolkning av det goda livet. Solrosor var han särskilt förtjust i. De klassiska ettåriga, men senare gick han allt mer över till de fleråriga, vilka på svenska kallas för skobandssolros och höstsolros. Han lät dem inte bara få visa sin prakt i rabatterna utan också i fruktträdgården. Han sådde dem i rutor om 60 cm x 60 cm som var uppskurna i gräsmattan.

Ett annat knep var att låta högsommarblommande rudbeckior blomma sida vid sida vid solrosorna. Rudbeckiorna minglar då fint in bland solrosornas stora blad och resultatet blir att de, solrosorna, synes blomma fast de inte kommer att göra det på en månad när.

Och visst är hans rabatter än i dag en tolkning av hans vällust, hans sinne för det sensuella liksom hans kända gula matsal och blåa kök är. De flesta rabatter är också upphöjda på mitten ett enkelt knep att få mera höjd i en annars så platt trädgård men även att få mer jordvolym åt de växter som så kräver.

Trädgården bjuder på spektakulära föreställningar under hela säsongen men många anser att just hösten är den bästa och mest stämningsfulla. Och absolut den gladaste, trots regnvåta dimmor som tidiga mornar sveper in över träden och nästlar sig in mellan rabatterna. Trädgården är en fanfar av brandgult, gyllengult, mörkt blodrött och rosa.

Monet sparade det bästa till sist.

Man måste odla sin trädgård, lät Voltaire Candide säga, och onekligen känns det som om James Priest gör det. Trädgården har blivit den tredimensionella levande målning som James Priest önskade.

Vad tror du Monet skulle göra eller säga om han kom hit idag?

– Jag hoppas att han skulle ställa upp sitt staffli och börja måla!

Av Kerstin Engstrand