Första sidan

Den var min mors favoritblomma. Idag är den supertrendig, alla vill odla den och ha den som snittblomma. Och röda bukettanemoner till jul lanserade Gunnar Kaj för så där 15 till 20 år sedan. Kan de trivas i trädgården`? Ja! I min trädgård i växtzon 3 slog årets första slog ut i början av maj. Årets sista brukar blomma i oktober och även bli nätt frostnupen!

Foto: Kerstin Engstrand

Man kan ibland finna plantor att köpa men vanligen så driver man fram bukettanemonerna från knölar.

Ja, de är verkligen knölar, de ser ut som knaggliga små stenar!

Jag har både testat att förkultivera dem så att de hinner bilda plantor innan de planteras ut samt att först förkultivera dem inomhus och så snart knölarna börjat bilda rötter satt ut dem i en pallkrage. Båda sätten fungerar.

Jag har dessutom satt knölar på hösten och på våren. Båda fungerar. Dock är det färre som blommar i maj av de som satts på hösten och fått genomlida en svensk vinter.

De vanliga sorterna i de Caen-serien är lättare än de mera exklusiva italienska i Mistralserien. Anemoner i Mistralserien bör man förkultivera tills de växt till sig till plantor innan de planteras ut.

Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen blommar knölarna cirka tre månader efter plantering om de sätts ut på våren. Mina satta på hösten blommar i början av maj. En knöl kan ge allt från en, tre, fem, kanske till och med tolv och riktigt stora knölar kan under en säsong ge hela 30 blommor. Med säsong menar jag från maj till och med oktober.

Foto: Kerstin Engstrand

Knölarna är som sagt stenhårda. Och fula. Man kan knappast tro att det ur en sådan kan springa ut de vackraste av blommor. Just hårdheten gör att man därför brukar man låta dem dra i vatten. Rumstempererat vatten rekommenderas. Jag har testat flera olika sätt:

Foto: Kerstin Engstrand
  1. Det klassiska rådet att bara låta dem dra i vatten i sex till åtta timmar. Har också glömt bort dem så de har legat över natten i vatten, i tolv timmar och det har också gått bra. Risk finns dock att om de ligger för länge i vatten och därefter i blöt jord att knölarna ruttnar.
  2. Yrkesodlartricket jag en gång lärt mig av, har för mig av en odlare i San Remo, en stad där sluttningarna är fulla av växthus för där odlar man snittblommor!  Och det är att låta dem dra i rinnande vatten, eller i alla fall vatten som cirkulerar. Så jag använde mig av en liten akvariepump som jag lade i en stor bunke. Fyra timmar räcker och fungerar lika bra, särskilt om knölarna är färska. Jag lägger dem i nätpåsar, täta sådana som jag fått andra lökar i då jag oftast har flera olika sorter som jag vill hålla åtskilda. Annars är det väldigt vackert att låta anemoner i olika färger växa tillsammans. Det är en oemotståndlig syn!

Men en sak är viktig, sätt knölarna så fort du får dem! Eller förvara dem i kylskåpets svaldel tills det är dags.

Vanligen brukar man börja förkultivera dem i mars, april månad.

När knölarna legat ett par timmar i vatten har de svällt upp lite och blivit lite mjukare. Då kan du sätta dem i krukor eller utomhus om jordtemperaturen är runt tio grader. Inomhus brukar de visa gröna blad efter cirka 10 dagar.

Man brukar rekommendera ett avstånd på 10 cm mellan knölarna och på minst 10 cm djup. De jag vill övervintra på friland sätter jag oftast på ett djup av 15 cm – då kommer de tillbaka. Hade det var i till exempel Italien hade rådet varit 5 cm djupt och 10 – 15 cm mellan varandra då man där oftast har tillgång till större knölar.

Viktigt är att växtplatsen är solig men också att jorden är fuktig men inte blöt. och det ska vara väldränerat.

Foto: Kerstin Engstrand

En del anemonknölar är plattare än andra. De flesta är lite konformiga och man ska sätt dem med toppen nedåt.

Man kan också förkultivera dem lite längre, så att rötter syns innan de sätts i jord. Jag lägger ut mina på en djupare bricka som har ett lager jord, fördelar över de vattendragna knölarna och sedan täcker dem med jord. Det tar en till två veckor innan alla knölar har grott.

När de börjar skjuta gröna skott är det dags att vattna igen.

När varje knöl har fått två blad så sätter jag ut dem, antingen i krukor eller ut på friland, i en pallkrage i soligt läge till exempel.

Foto: Kerstin Engstrand

Sedan är det bara att vänta, plötsligt händer det! Som snittblomma håller bukettanemoner länge, i över en vecka, ibland till och med i två.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Liten blir snabbt stor, eller kanske ska man säga att pytteliten blir snabbt stor? Petunia är en sommarblomma som har oväntad växtkraft. Dess frö är så litet att man knappt ser det. Ändå kommer det snabbt att bli en stor, tålig växt som under en sommar nästan blommar ihjäl sig.

Numera finns det oftast frö som är pelleterat, fröna har fått ett hölje runt sig så att de går att hantera. Men då blir de dyrare och därmed färre frön i en påse. Men det är det värt!

Pelleterade frön kommer i en liten plasttub. Foto: Kerstin Engstrand
Pelleterade frön kommer i en liten plasttub. Foto: Kerstin Engstrand

Du kan få betala runt 55 kronor för tio pelleterade frön av de populära och mycket odlingsvärda rondellpetuniorna som tillhör Wave-serien. Det är hybridsorter vars blommor är 4 – 5 cm i diameter och de blommar hela sommaren. En planta fyller snabbt upp en kruka, därav namnet rondellpetunia.

'Tidal Wave Silver' har silvervita blommor med mörkt purpurfärgad ådring och en lätt rosa ton. Foto: Kerstin Engstrand
‘Tidal Wave Silver’ har silvervita blommor med mörkt purpurfärgad ådring och en lätt rosa ton. Foto: Kerstin Engstrand

Men man måste ju börja så tidigt…

Pyttesmå fröplantor på g.  Foto: Kerstin Engstrand
Pyttesmå fröplantor på g. Foto: Kerstin Engstrand

En myt! Ja, du kan så petunia i januari men du kan även med mycket bra resultat så dem i slutet av april och ha blommande plantor i slutet av juni.

Finessen med att lyckas med frösådd av petunia är:

  1. Så fröet på ytan, fukta jorden/pluggen innan sådd. Petuniafrön är ljusgroende så de ska inte täckas med jord.
  2. Ställ gärna sådden på en värmematta eller på golv med golvvärme – sådden vill ha 24 grader för att gro bra.
  3. Vänta, kontrollera sådderna varje dag att de inte torkar ut. Efter 8 till 20 dagar har fröna grott.
  4. När fröna grott tas sådderna från extravärmen och placeras svalare.
  5. Åk inte ifrån dina sådder- de pyttesmå plantorna måste de första två månader ha daglig passning.

    Dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand
    Dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand

Efter cirka 1,5 månad har småplantorna blivit så pass stora att de behöver planteras om. Plantera om till krukor som har 5 eller 7 cm sida. Varje planta ska planteras lika djupt som de tidigare vuxit.

Märk varje planta med växtnamn – du kan inte se på bladen vilken sorts petunia du sått.

denna planta såddes som frö i slutet av april, i slutet av juni har den planterats ut och är då så här fin. Foto: Kerstin Engstrand
denna planta såddes som frö i slutet av april, i slutet av juni har den planterats ut och är då så här fin. Foto: Kerstin Engstrand

 

‘Tidal Wave Silver’ har silvervita blommor med mörkt purpurfärgad ådring och en lätt rosa ton.

Petunior klarar lätt frost bra. De nya, moderna sorterna är oftast självrensande vilket är bra. Annars måste man klippa bort överblommade blommor och då får man uppleva att petuniors stjälkar och blad är lite ludna och klibbiga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Plantera ut plantorna när risken för nattfrost är över. Vanligen är det i växtzon 3 runt 10 juni.

Under sommaren ger du regelbundet vatten och lätt näringslösning.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Färsk kaffefrukt. En frukt rymmer två frön. Foto: Kerstin Engstrand

Doften av kaffe, ja den doften är vi många beroende av och för att inte tala om smaken! Men kan man odla kaffe i en vanlig lägenhet? Ja- men skörden blir naggandes liten.

Att lära sig hur en gröda växer och utvecklas är ett av de verkligt givande delarna av en odling,

Första gången jag såg enorma kaffeträd i en liten lägenhet var på 1970-talet. Lägenheten var ett studentrum och det var fyllt med gröna växter som då var trendigt. Bland alla kaffeträd stod där också benjaminfikusar. Det var en grön studentdjungel!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idag kan du köpa småplantor i matbutikens växtavdelning. En kruka med åtta till tio skott med en höjd av ca 20 till 30 cm kostar numera runt 70 kronor, för ett par år sedan kostade de runt 50 men allt i växtväg har gått upp i pris under pandemin. På våren, från februari till april brukar man hitta dessa plantfynd.

Det är roligare att så själv!

Foto: Kerstin Engstrand
Dags att plantera om denna kaffeplanta som såddes våren 2019. Plantan som även fungerar som stand in för en julgran är här tre år gammal. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är roligast med att så kaffe själv från frö?

  • Jo, se hur en kärna ser ut och hur den gror- det är speciellt!
  • Få uppleva blomningen!
  • Samt i bästa fall kunna skörda så många bönor att det räcker till en kopp kaffe.
  • Som extra bonus är ett kaffeträd ett bra substitut för julgran. Kaffebusken är året runt grön.
  • Dessutom är den väldigt tydlig med när den behöver vatten.

Det kaffe som odlas mest av är arabica, arabiskt kaffe, Coffea arabica som härstammar från Etiopien där det än idag odlas kaffe på en höjd av 2000 meter över havet.  Att vi idag kallar den för arabiska beror på att den runt år 500 spreds plantan från Etiopien till den arabiska halvön. Till Europa kom kaffeplantan på 1600-talet och det var vår svenske Carl von Linné som gav kaffet sitt vetenskapliga namn.

Ganska snabbväxande och ständigt grön

Nya blad på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Nya blad på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Man brukar räkna med att en kaffeplanta växer med minst en halv meter, 50 cm, per år. Sluthöjden kan bli över tio meter men i kommersiella odlingar brukar man försöka hålla dem i mera plockvänlig höjd, runt två till tre meter.

Slår i taket! Kaffe trivs bra med att toppas. Foto: Kerstin Engstrand
Slår i taket! Kaffe trivs bra med att toppas. Foto: Kerstin Engstrand

På tre år blir en frösådd planta snabbt manshög, runt 180 till 200 cm höga. Därför säger vi kaffebuske istället för kaffeträd.

Nya blad på en kvist fylld med blomknoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Nya blad på en kvist fylld med blomknoppar. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är mörkt gröna, lätt vågkantade och lätt glansiga.  De växer korsvis motsatta blad och brukar bli 10 till 15 cm långa. Särskilt de nyutslagna bladen är väldigt blanka, vissa arter har lätt bronsfärgade nya blad.

Värd att odla bara för blommornas doft!

Det tredje året efter sådd, ibland redan andra året efter sådd, så blommar busken! Och blomningen är en höjdpunkt väl värd att vänta på. De stjärnformade vita blommorna doftar som äkta jasmin! Även doften av citrus finns där. Tänk om man kunde få en parfym gjord på kaffeblommor? Man blir inte förvånad över att man först trodde att kaffe var en art av jasmin. Men kaffebusken är lättare att odla i svensk inomhusvärme.

Jasmin blommar samtidigt som kaffet. de doftar nästan identiskt och ser ganska lika ut. Foto: Kerstin Engstrand
Jasmin blommar samtidigt som kaffet. de doftar nästan identiskt och ser ganska lika ut. Foto: Kerstin Engstrand

Blomman har antingen fem eller åtta kronblad. Under två tre dagar fyller de rummet de växer i med en härlig doft. Det sägs att blommorna blir större och färre om plantan växer varmt och torrt – som inomhus.  Vanligen blommar plantan från mitten av februari till mitten av april.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna är självpollinerande, utomhus räcker det med vinden och insekter för att få frukter men inomhus i våra bostäder så får man hjälpa till lite med att dutta lite med en pensel eller fingret.

Färgstarka frukter

Sex månader efter blomningen kan man hitta de första frukterna i vilka kaffebönorna finns för kaffebönorna är faktiskt kaffebuskens frön. Först är frukterna gröna för att senare skifta i gult och till sist rött. Från grönt till rött brukar det ta mellan sex och åtta veckor men man brukar räkna med att det tar minst sex månader men kan även ta hela 14 månader! En och samma planta kan bära på både blommor som frukter i olika stadier samtidigt.

Färsk kaffefrukt. En frukt rymmer två frön. Foto: Kerstin Engstrand
Färsk kaffefrukt. En frukt rymmer två frön. Foto: Kerstin Engstrand

En kaffefrukt är lätt oval och cirka 1,5 cm lång. Varje frukt innehåller två frön, dvs två kaffebönor, som växer emot varandra med den platta sidan mot varandra utan att vara sammanväxta.  Kaffe är en stenfrukt.  Fruktköttet är saftigt! Direkt efter skörd torkas, rostas och mals de.

Så sår du

Foto: Kerstin Engstrand
Frön av kaffe liknar jordnötter. Foto: Kerstin Engstrand

Kaffefröna är beigevita. Det är fröskalet som har denna beigevita färg, inuti ligger en svart kaffeböna. Detta ytterskal kallas även för silverhinna. Det finns frö att köpa i välsorterade fröbutiker men om du kan hitta orostade bönor med silverhinnan kvar går även de att så. Man anser att frön från sju åtta år gamla träd är bäst samt förstås att fröna är från praktexemplar. Dessutom bör de plockas från mitten av grenarna och från motten av trädet!

1, Blötlägg bönorna i 24 timmar innan sådd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

2. Ta bort skalet, det går lätt efter blötläggningen. Så bönorna i krukväxtjord utblandat med lite perlit. Perlit  gör att jorden blir luftigare och därmed blir det mera väldränerat. Sådjupet ska vara en centimeter (1 cm).

OBS! Lägg bönan med den platta sidan nedåt – den rundade sidan som har en skåra ska vara uppåt säger några, andra tvärt om. Jag har prövat båda sätten att så och de fungerar. Den med platta sidan neråt gror lite snabbare.

Krukan med sådden trivs bra i vanlig inomhustemperatur på 20 till 22 grader.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Så början väntan. Det kan ta över en månad innan bönan spirar, ibland två. Mina sådder har alltid grott efter ganska exakt 28 dagar, då fyra av fem brukar ha grott. Äldre frön kan ta två månader på sig att gro.

Därefter inträder en märklig period av stiltje innan de första hjärtbladen slår ut. Om du har sått bönorna utan att ta bort skalet kommer groddplantorna stå stilla ganska länge med fröet outslaget på toppen av stjälken! Men den klarar det också. 14 dagar brukar det ta innan bönan kastar av sig skalet och två hjärtblad tittar fram.

Det är bra att sätta flera bönor i en kruka för det första året är tillväxten ganska långsam.  När det första paret karaktärsblad har utvecklats är det dags att plantera om i enskilda krukor. Och när det därefter är dags att välja vilka som ska bli ditt kommande julgranskaffeträd  så välj allra helst den livskraftigaste av dina plantor och den ska ha minst sex bladpar – då brukar plantan vara runt åtta månader gammal.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Skötsel

Bild från en julutställning  Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Bild från en julutställning Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Kaffe trivs i ett ljust fönster men föredrar att slippa direkt solljus.

Vattning: Allra helst ska vattnet vara kalkfritt, kan du samla regnvatten så kommer den att uppskatta det. Vattna uppifrån och duscha gärna plantan, efterlikna regn! Men en kaffebuske gillar vraken torka eller stå i vatten.

Näring: Normalt ges näring under tillväxtperioden, det vill säga från våren fram till hösten. Det finns de som anser att det är först efter första blomningen som det är dags att ge näring. Vanlig krukväxtnäring för blommande växter fungerar utmärkt.

Under vintern ges ingen näring alls och då minskas även vattningen.

Beskärning: Kaffe tål att beskäras, yrkesodlingar håller sina buskar på en höjd av två till fyra meter.

Ute på sommaren? Visst kan du ställa ut din kaffebuske så fort dagsmedeltemperaturen är på tio grader men ställ den i skuggan! Jag ställer inte ut mina. De brukar tyvärr dra till sig ohyra som sedan kommer med in. Så mina stormtrivs inomhus året runt. Kaffets idealiska odlingstemperatur ligger mellan 17 och 24 grader så inomhus är perfekt.  I kommersiella odlingar så odlas kaffe på hög höjd. Var kaffet växer tillsammans med temperaturen Det är nämligen odlingshöjd tillsammans med temperaturen är de två faktorer som avgör hur det kaffe som du dricker kommer att smaka. Som så många frukter och bär utvecklas smaken bäst om mognaden sker långsamt.

Sjukdomar och skadedjur: Kafferost ser ut som ljusbrunt pulver på bladen. Uppkommer vanligen vid för hög temperatur. Släng plantan!

Spinn, trips och sköldlöss är andra skadedjur. Regelbunden bladkontroll är viktig för att upptäcka angrepp i tid.

Läs också om kaffesorten som kommer att rädda framtidens skördar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en mildare smak än robusta. Robusta är också ”yngre”, den lär han upptäckts på slutet av 1800-talet.

Det finns över 130 kaffearter men till 99% så används arabica och robusta till just att dricka kaffe av. Tyvärr påverkar klimatförändringarna starkt kaffets växtplatser. Särskilt arabica är utsatt då den arten dåligt tål för varmt klimat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

2021 publicerade forskarna vid KEW botaniska trädgård att Coffea stenophylla – den art som brukar kallas för vildkaffe – har både en utsökt smak och klarar varmare temperaturer, egenskaper man inte funnit hos någon annan kaffeart varför denna nu ses som ett viktigt komplement till arabica.

Stenophylla har sitt ursprung i Västafrika och får svarta bär. Den ger färre bär än arabica och länge ansågs den därför mindre intressant trots att vildkaffets smak är betydligt bättre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vildkaffet ansågs länge vara utdött men hittades igen 2018. Då hade den senast setts växa vild 1954! Resultatet av forskarna från Royal Botanic Gardens, Kew, University of Greenwich, CIRAD (the French Agricultural Research Centre for International Development) och Sierra Leone arbete publicerades i en vetenskaplig artikel i Nature Plants.

Dr. Jeremy Haggar, professor i Agroecology vid University of Greenwich, en av medförfattarna till den vetenskapliga artikeln uttryckte ännu en viktig aspekt om att innan återupptäckten av vildkaffet så tjänade småbönder I Sierra Leone mindre än 100 GBP per år på just att odla kaffe och han hoppas i och med denna upptäckt att deras inkomster kommer att öka markant.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Framtidens kaffe är räddat!

Bilderna är tagna i Kews växthus hösten 2021.

Sugen på att odla ditt eget kaffe? Läs då vår unika artikel: Odla ditt eget kaffe.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Vad gör man av allt som blir över när man beskurit vinrankorna? Jo, nya plantor – förstås!

Att själv föröka vin är roligt och enkelt. I princip så rotar de sig bara de får stå varmt och i fuktig jord, eller i vatten. Att får pyssla med vinsticklingar mitt i vintern gör att den mörka årstiden går fortare!

En fördel är att sticklingarna, de avklippta grenarna från beskärningen är smala och därmed föga utrymmeskrävande. En hög smal vas, gärna mörk eller en hög smal kruka med jord räcker för att börja rotningen av tio sticklingar. En stickling blir en ny planta.

Vilka sticklingar ska man då välja?

Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

De korta, de mellanlånga eller de riktigt långa? Vid första anblicken känns det omöjligt att välja ut.

Först ska du välja de som är penntjocka, de smala, tunna kommer inte att fungera. De kan du istället spara för att använda som kransmaterial eller annat stöd.

Är du osäker på om det är liv i sticklingarna kan du skrapa lite lätt med tumnageln på barken, skymtar du grönt under den bruna barken lever sticklingen.

Några av de bästa sticklingar får man från riktigt långa rankor, de som är över 150 cm långa. De delar man upp i flera. En sekatör är ett bra hjälpmedel när dessa långa rankor ska delas upp. Man vill ha rena snitt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Klipp så att varje stickling har minst två knoppar (noder), allra helst fyra. Proffsen anger att fyra är ett måste, jag har fått fram fina plantor av sticklingar med färre än fyra knoppar.

Klipp så att du vet vilken del som är upp! Många väljer att markera den översta delen med ett rakt snitt.

Har du flera olika sorter så märk dem, det går annars inte att se skillnad på dem.

Ha en vas med vatten i närheten så att du direkt kan sätta de nyklippta sticklingar i vatten.

2 metoder

Därefter finns det två alternativ:

  1. Fortsätt att låta sticklingar stå i vatten.
  2. Sätta sticklingar i en kruka med jord.

Oavsett metod så kommer rötter att bildas. Allmänt anses rötter bildade i jord är bättre, de är mindre sköra det vill säga livskraftigare.

Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Många anser att man ska beskära precis under en nod, att sticklingen då bildar rötter fortare, särskilt om man rispar upp barken lite. Det sistnämnda, att barken luckras upp lite sker med tiden när sticklingen står i jord eller i vatten men att man rispar upp barken i förväg underlättar rotbildandet.

Sticklingarna trivs förträffligt i vanlig rumstemperatur, runt 22 grader.  Har du svalare kan undervärme från element eller en värmematta vara bra.

Plastpåsar att trä över är också bra, då torkar sticklingar inte så lätt.

Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

I vatten: Ställ sticklingarna i en hög, mörk vas fylld med rumstempererat vatten. Det kommer även att bildas rötter om vasen är genomskinlig men det tar lite längre tid.

Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand
Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand

I jord: Även här bör krukan vara hög och smal, och av plast. Jorden kan vara såjord eller en lätt porös krukväxtjord. Stick ner sticklingarna längs krukans kant, där utvecklar de rötter snabbare. Proffsen sticker ner sticklingen så att bara en noder(knopp) är över jord. Jorden ska hela tiden hållas fuktig men inte våt.

Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand
Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer bladknopparna att svälla. Det går ganska fort. Ibland redan efter en vecka, ibland efter två. Efter ytterligare cirka 10 dagar kan det hända att även blomknoppar skymtar! Efter en månad brukar bladen ha vecklat ut sig.

Det går att få vindruvor inomhus på en stickling. Vin är självfertila. Det är roligt men inget du ska sukta efter. Det är bättre att ta bort blomknopparna. Sticklingen ska använda sin kraft att rota sig.

Dags att plantera om

När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand
När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand

Hur vet man att sticklingarna har bildat rötter? Det brukar synas när man lyfter upp krukan, de små tunna rötterna börjar sticka ut ur krukans bottenhål. Vanligen sker det cirka två månader efter sticklingarna sattes, ibland går det lite snabbare, typ sex eller sju veckor.

I vatten syns de bra, snabbt har de bildat avlånga vita rötter om cirka 2,5 cm.

Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar!  Foto: Kerstin Engstrand
Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar! Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna har bildats är det dags att plantera om. Sätt sticklingarna en och en i en hög plastkruka. Plast för att plast håller fukten bättre. Låt odlingen stå ljust, och över 10 grader, jag har mina i vanlig rumstemperatur tills det är dags att avhärda dem i maj7juni. Det vill säga vänja dem vid att stå ute.

Låt aldrig sticklingarna torka ut.

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand
Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Under sommaren får de växa vidare i sina krukor. De står då ute på en halvskuggig plats. I augusti planterar jag ut dem på den tilltänkta växtplatsen. Markera de spröda plantorna, särskilt om du har katt eller hund i närheten då dessa unga plantor inte klarar en katts tyngd, än mindre en hunds. Jag brukar sätta metallbur, typ gammal klädback över dem som skydd.

Därefter ä det bara att se till att de får vatten, rötterna ska nu växa rakt neråt. Vin har en förmåga att gå djupt ner i backen, sex eller sju meter ner går rötterna lätt. På följande år, år två får de fortsätta växa i lugna och ro och år 3 kan du börja beskära dem.

Sticklingarna på bilderna är av sorten Zilga, mer om den och hur du lyckas odla vin på friland kan du läsa HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand

En centimeter per dag växer gurkan! Här 12 cm lång.Foto: Kerstin Engstrand

Vad säger du om en gurkgardin i ditt sovrum eller i köket? Inte illa, äkta vara och dessutom närodlad!

Nyckel till bra inomhusodling av gurka är att välja så kallade partenokarpa sorter. Vad är det undrar du säkerligen. Jo det är sorter som enbart ger honblommor och därmed har du inga problem med befruktning.

Jag började odla gurka inomhus 2007. Då hade jag i Holland stiftat bekantskap med minigurkor som såldes som ”snackgurka” och som odlarna ville att barnen skulle ha med sig till skolan.

Sedan dess har jag ständigt tillgång till gurka, både minivariant av slanggurka och av så kallad inläggningsgurka. Detta trots att gurka är en av de mest krävande grödor man kan odla, de kräver mängder med vatten, näring och ljus/värme.

Det går att odla gurka inomhus i en stor kruka med jord men jag föredrar att odla hydroponiskt, det vill säga istället för jord har man vatten där flytande näring tillsetts. När jag började odla gurka hydroponisk har gurkodlingen blivit så mycket lättare.

Det hydroponiska kärlet ska vara rymligt, det ska rymma rejält med vatten. Jag har lyckats bäst i Harvy som rymmer 9 liter vatten , i Ikeas annars så suveräna system har jag inte lyckats med gurka, troligen för att det systemet rymmer fler plantor till en  mindre vattenmängd ( 4,5 liter).

Odla hydroponiskt, läs vårt test!

Vad behöver du?

Starten har gått, ute är det kallt och snö, inne börjar minigurkan 'Baby' sin tillväxtresa. Det är plantan längst till vänster. Foto: Kerstin Engstrand
Starten har gått, ute är det kallt och snö, inne börjar minigurkan ‘Baby’ sin tillväxtresa. Det är plantan längst till vänster. Foto: Kerstin Engstrand

1 kärl avsett för hydroponisk odling

Flytande näringslösning avsett för hydroponisk odling, jag har använt Nelsons näringslösning för hydroponisk odling som gav bäst testresultat när vi 2018 testade att odla hydroponiskt.

Extra växtbelysning om du odlar under vinterhalvåret, i alla fall till och med mars månad.

Timer till växtbelysning, den har gått från klockan 06:00 till klockan 22:00 fram till början av april.

Odlingen var i ett västerfönster, i ett stort burspråk. Rumstemperaturen 22 grader.

Sorter:

Inläggningsgurka! Foto: Kerstin Engstrand
Inläggningsgurka! Foto: Kerstin Engstrand

Jag har främst odlat minigurkan ’Baby’, som också säljs som krukgurka, och inläggningsgurkan ’Delistar’, båda är F1 hybrider och partenokarpa.

Överallt är det gurkor på gång! Här minigurkan 'Baby'. Foto: Kerstin Engstrand
Överallt är det gurkor på gång! Här minigurkan ‘Baby’. Foto: Kerstin Engstrand

Båda skördas när de är cirka 14 cm långa. Man kan med fördel skörda dem när de är mindre, runt 10 cm vilket främjar fruktbildningen.

Jag har även odlat icke partenokarpa sorter och de ger mängder med honblommor men inga frukter, detta trots att jag då även lekt humla!

"Vanlig" gurksort som måste pollineras av en hanblomma. Den blommade helt vilt men inga frukter blev det, trots att jag lekt "humla". Foto: Kerstin Engstrand
“Vanlig” gurksort som måste pollineras av en hanblomma. Den blommade helt vilt men inga frukter blev det, trots att jag lekt “humla”. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har också testat att odla partenokarpa sorter tillsammans med ”vanliga”. Varför då? Jo det sägs att om man blandar ska gurkorna bli bittra. Det har de inte blivit, utan de är helt normala i smaken. Numera säljs dessa ”honliga” sorter också med beteckningen plantbitterfria.

Hur lång tid tar det?

Från sådd till första skörden har det tagit två månader. Sedan fortsätter skörden tills jag tröttnar på att ha plantor inomhus. Då har jag tagit sticklingar av dem- som rotar sig snabbt i vatten. Dessa sticklingar har jag sedan planterat i jord, de plantorna kommer att komplettera mina frilandsodlingar.
jag har även tagit sticklingar av plantorna för att plantera i andra eldiga platser i min Harvy.

Skötsel

För lite näring och borttagande av blad var ingen bra kombination. Foto: Kerstin Engstrand
För lite näring och borttagande av blad var ingen bra kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Gurkorna kräver något att klättra mot. Jag har dels dragit trådar (steksnöre) från gardinstången i taket ner till plantan men jag har även låtit någon planta växa längs en bambupinne. Båda fungerar, men pinnen behöver extra fästpunkter, jag nyttjade fönstrets handtag. (Och nej, jag öppnar aldrig det fönstret.)

Jag har gjort misstaget att ta bort blad som jag tyckte skymde för mycket, vilket resulterade att de gurkämnen som växte vid de bladen lade av.

När jag följde anvisningen på näringen så resulterade det att plantorna inte orkade låta gurkorna växa. Gurkor kräver mycket mera näring än exempelvis sallat. Jag har istället för 2ml näring per liter vatten gett 5-6 ml och det har fungerat mycket bra.

Gurkor dricker vatten! Även mulna dagar så är vattenåtgången stor. Det finns ett direkt samband mellan tillsättande av vatten och gurkans tillväxt. En liter vatten ger en tillväxt om 1 cm per dag.

Hmm angrepp

Ja, de kommer efter cirka 2,5 månad. Plötsligt är det ett tunt spindelväv vid bladen. Tittar man närmare finns det små prickar i den tunna väven som nästan ser ut som ett hattflor. Spinn ser ut som pyttesmå spindlar –  de är ca 0,5 mm ”stora” och syns knappt inte med blotta ögat- spinnkvalstren återfinner du på bladens undersida. Den tunna fina spindelliknande väven har de skapat för att både skydda äggen och ha som ”gångväg”. Man kan köpa rotkvalster som man sätter ut.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Vi är många som gillar jätteverbena, jag tillhör en av dem och jag kan inte få nog av denna graciösa växt som så elegant också bildar vackra ridåer av lila. På 2018 års Hampton Court Flower Show hade några ungdomar skapat en riktig oas av verbena. Varsågod och njut! 35 kvm av verbena, 7 x 5 meter:

ve81850

Designknepet rakt ska möta runt är en viktig del av denna lilla trädgård. Björken till höger är en svartbjörk, Betula nigra vars stam matchar gången.

ve81659

Och olika texturer möts. Trädgården hade fått namnet: A Place to Think. Tanken var att det skulle vara en informell trädgård där ungdomar kan fokusera på sina studier, på att samtala och diskutera.

Gången är byggd av virke från en av Southends eldhärjade pirar.

ve82105

Fruktträd i fonden, det gråa planket är så vackert mot allt det ljust lila.Planket är viktigt, här ska man kunna kännas sig trygg.

ve9712

Hur du lyckas med jätteverbena, läs våra bästa tips, klicka här.

ve81532

ve9702

Våga bryta av med andra färger, som svagt månskensgult och någon enstaka mörkt röd blomma.

Vatten, förstås!

Jätteverbena i sällskap med kransveronika. .

ve0359

Tänk vad en starkt röd blomma kan göra mycket för intrycket:

ve81932

Trädgården var skapad av James Callicott och Tony Wagstaff samt byggd av Southend Young Offender.

Det var gruppens elfte trädgård och de hade hoppats på en guldmedalj, det blev nästan guld, förgyllt silver.

Det handlar om detaljer, grannarna får njuta av exklusiv blomprakt, Afrikas blå lilja, och den en masse!

ve81832

.

Läs också: 

Fröså jätteverbena

Jätteverbena, stjärna och trogen minglare i rabatten

Av Kerstin Engstrand

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpor har blivit populära, mycket tack vare Halloweenfirandet, men pumpa är också nyttig mat. Pumpaodling är odlarglädje i ett nötskal och det finns heller ingen bättre växt om man vill lära sig odlandets grunder.

Pumpor kan se ut nästan hur som helst. Avlånga, runda, knottriga, små, gigantiskt stora eller som spaghettipumpor vars trådiga fruktkött liknar spaghetti. Vissa odlar man för att ha som prydnad, andra passar utmärkt att använda i olika maträtter. Odlar man jättepumpor hör det till att man vill att de ska växa sig så stora som möjligt. Anlaget till storleken finns i det frö du väljer. Ett frö från en 30-kilospumpa kommer inte att ge en rekordpumpa på ett par hundra kilo, chanserna är i alla fall mycket små. Sorten ’Baby Bear’ är en minipumpa på knappt 1 kg. Av den kan man göra fina minilyktor som precis rymmer ett värmeljus. Av de större pumpasorterna brukar ’Rocket’ ge pumpor på 5–10 kg, ’Connecticut Field’ 5–15 kg medan ’Atlantic Giant’ kan ge pumpor på mer än 50 kg. Det finns frön från prisbelönade jättepumpor att köpa, bland andra ’Dills Atlantic Giant’.

En jättepumpa kräver ett utrymme om minst 1,5 × 5 meter, eftersom frukterna växer längs en lång reva, därav växtplatsens avlånga form. Pumpor av busktyp behöver en yta på en kvadratmeter medan småfruktiga sorter, som minipumpor, kan växa uppför en spaljé. Växtplatsen ska vara så solig och vindskyddad som möjligt. Pumpaplantorna är sköra och de stora bladen blir lätt ett vindfång. Stark vind kommer också att påverka pumpans växtkraft. I de norra delarna av Sverige kan man lyckas med pumpa om de odlas i varmbänk eller på en komposthög som ligger soligt.

Jordförberedelse

Varm, mullrik, fuktig och näringsrik jord vill pumpan ha. Jorddjupet ska vara 60 cm och väl dränerat. Längs rankan kommer sedan ganska ytliga rötter att bildas varför ett lager av 30 cm mycket bra jord under revan räcker. Lägg vanlig jord, löv och kompost blandat med hönsgödsel ovanpå jorden istället för att gräva ner det. 60 cm högt på planteringsstället och längs rankan 30 cm. Man kan spara cirka en halv meter på längden genom att göra bädden en meter hög och formad som en kulle. På dess topp planterar man sedan pumpaplantan som får växa nerför kullen och vidare längs rankbädden.

 

Så inomhus

rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand

Beroende på sort brukar pumpor behöva 100–110 dagar, det vill säga drygt tre månader, från sådd till skörd. Antal dagar brukar anges på förpackningen eller i frökatalogen. I slutet av maj, omkring den 20:e, kan man fortfarande så 100-dagarspumpor som ska vara färdiga i slutet av augusti. Sår man för tidigt blir resultatet oftast veka eller för stora plantor som ger sämre frukt.

Pumpafrö sås bäst inomhus. Direktsådd utomhus kräver en jordtemperatur på minst 15 grader, vilket i södra Sverige brukar inträffa runt månadsskiftet maj–juni. Pumpans rötter är sköra och ogillar att bli störda. Därför ska pumpafrön sås direkt i en stor kruka, allra helst jiffy- eller pappkruka som förmultnar i jorden. Krukan bör vara minst 10 cm i diameter men allra helst 20–22 cm. Fyll krukan med vanlig planteringsjord av bra kvalitet, gärna blandad med lite vermiculit. Vermiculit är gjort av lerskiffer och fungerar som struktur- och fuktighetshållare. Vattna sedan rejält och låt vattnet rinna av.

Pumpafrön har en grobarhet på 60–80 procent. För att vara på den säkra sidan ska minst dubbelt så många frön som antalet önskade plantor sås. Gör ett 4 cm djupt hål och så fröet med den svagt rundade sidan upp. Fyll igen hålet med jord och placera en såsticka med sort och sådatum angivet i krukan. Täck med plastpåse försedd med lufthål. Placera sedan sådden på en varm plats, i 20–24 graders värme gror fröna bäst.

Efter sju dagar har fröet grott och en groddplanta sticker upp. Ta bort plastpåsen och placera sådden svalare, i cirka 15 grader, och så ljust som möjligt men inte i söderläge med gassande sol. Närmast fönsterrutan brukar det vara svalast. Står de för varmt och mörkt blir plantorna rangliga och kommer att få svårt att etablera sig ute. När plantorna har utvecklat ett tredje blad klipps den sämre, tanigare plantan av de två i varje kruka bort. Ryck inte bort den för då kan den kvarvarande plantans rötter skadas.

Utplantering

Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar.  Foto: Kerstin Engstrand
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar. Foto: Kerstin Engstrand

14 dagar före beräknat utplanteringsdatum, normalt i mitten av juni, ska jorden värmas upp. Det gör man genom att täcka den förberedda planteringsplatsen med svart plast, till exempel en uppklippt soppsäck. Hela växtområdet behöver inte värmas upp men väl själva planteringsplatsen.

Nu är det också dags att avhärda plantorna. De ska helt enkelt vänja sig vid att vara ute och det innebär mycket bärande. På morgonen tas plantorna ut för att stå ute under dagen på ett vindskyddat och inte alltför soligt ställe. På kvällen tas plantorna in igen. Så fortsätter man tills det är dags att plantera ut. De bör ha 4–5 blad vid utplanteringen, helst inte fler, för då klarar de omställningen bäst.

Pumpabladen är ytterst frostkänsliga. När risken för järnnätterna är över, det vill säga den plötsliga, oväntade nattfrosten som brukar komma i början av juni, är det tid att plantera ut. Oftast är det när häggen blommar eller asken har slagit ut sina blad. Men även om frostrisken verkar vara över ska nattemperaturen inte vara under 4–5 grader. Då är det bättre att vänta en extra vecka. Det går att få fina skördar även de år som plantorna planteras ut så sent som efter midsommar.

Bäst är att göra det en molnig dag. Genomvattna plantorna ett par timmar innan och ta bort den svarta täckplasten från jorden. Är plantorna sådda i plastkrukor lossar du krukan försiktigt från plantan genom att knacka på den underifrån, dra inte ut plantan. Tryck sedan inte till jorden för hårt, pumpor trivs i lucker jord. Vattningen underlättas om plantan sätts i en liten fördjupning.

Första veckan och kanske nästa bör plantorna skyddas mot gassande sol och kyla med fiberduk. Man kan också täcka jorden med svart täckväv som släpper igenom vattnet men värmer jorden lite extra och håller ogräs borta. Klipp bara upp ett ordentligt hål runt plantan.

 

Vattna!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter en till två veckor har plantan etablerat sig på sin nya plats och tillväxten kommer igång igen. Nu gäller det att se till att den växer i den riktning man har förberett för rankan. Ibland får man ge den lite hjälp på vägen. Rankorna kan bli mycket långa och lite bångstyriga, upp till 18 meter om de trivs.

Plantorna behöver mer och mer vatten allt eftersom bladmassan blir större och frukterna bildas. Vattna ordentligt med en ordentlig rotblöta var femte dag. Cirka 10 liter per vecka kan plantorna behöva. Låt dem aldrig torka ut för då får de lätt mjöldagg. Nu kan man nästan se hur pumpans rankor växer, kanske upp till 20–30 cm på en natt. Längs huvudrankan kommer snart flera sidorankor att växa fram. Dessa kan få växa inom det förberedda planteringsområdet men inte utanför.

 

Pollinering

Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpablommorna blommar inte särskilt länge. De första sex till åtta blommorna brukar vara hanblommor, därefter dyker den första honblomman upp. Honblomman är lätt att känna igen med sitt tydliga fruktämne, som en minipumpa, under blomman. Efter en vecka syns det tydligt om befruktningen lyckats. Då brukar fruktämnet under blomman ha växt till sig och vara stort som en apelsin. Om frukten börjar ruttna i toppen är det ett tecken på dålig befruktning. Sådana frukter tas omedelbart bort. Även de nästa två eller tre honblommorna bör bli pollinerade. Honblommor som växer med en vinkel på 90 grader i förhållande till revan anses klara belastningen av en stor pumpa bäst. Är inte vinkeln den rätta kan man försiktigt ge den någon form av stöd. Låt varje pumpa vila på en planka, tegelpanna eller bit liggunderlag så skyddas det ömtåliga skalet från att bli fult av jordens fuktighet och från hungriga sniglar. Vill man odla fram en verklig jättepumpa är det dags att ta bort alla utom en när det finns två till tre grapefruktstora pumpor på rankan. Ta bort dem som ser missformade ut, de brukar inte resultera i stora pumpor.

 

Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand
Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling

När revande sorter har fått sin första befruktade honblomma är det dags att täcka revan lätt med jord, framför allt vid bladskaften men akta bladen. Det ska vara en blandning av jord, ordentligt med både nya och förmultnade löv samt gräsklipp så att fler rötter bildas vid bladfästena längs rankan. Via de extra sidorötterna får plantan möjlighet att dra upp mer näring. Den blir också stabilare och klarar blåst bättre. Börjar man täcka och gödsla för tidigt kommer plantan att sluta producera honblommor. En planta som har det för bra känner inget större behov av att fortplanta sig.

Täck revorna med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fosfor är viktigt för rötternas utveckling och den förhöjda fosforhalt som pumpan nu behöver kan den få av lövkompost. Nu är det också dags att ge lite extra hönsgödsel som är rik på kväve. Det är bättre att gödsla lite och ofta än mycket några enstaka gånger. Tillsätt ingen näring direkt i torr jord utan vattna plantan en timme innan. En stor näve hönsgödsel som löses upp i en kanna med 10 liter vatten är bra flytande näring.

Det är viktigt att fortsätta gödsla och vattna tills det är skördedags. Ibland börjar pumporna inte växa till ordentligt förrän i mitten av augusti, och även när de inte verkar växa mera så ska de ändå mogna inuti. Tyngre pumpor blir resultatet.

 

Skördetid

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand
Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghettipumpan ska vara av en handbolls storlek när man skördar den. Om sommaren har varit bra är det skördedags i mitten av augusti. Prydnadspumpor mognar bäst på plantan. De bör ha fått ett hårt skal innan de skördas. Känn med nageln. En enstaka frostnatt klarar de men då bör de täckas med fiberduk.

När skaftet börjar gulna på jättepumpan brukar det vara tecken på att den är skördemogen. Pumpan ska skäras loss med en vass kniv, vrid inte av den. Skaftet ska sitta kvar på pumpan och vara så långt som möjligt. Om skaftet lossnar försämras pumpans hållbarhet. Mindre matpumpor förvaras först varmt, allra helst i 25–30 grader, men rumstemperatur går också bra. Skalet kommer då att eftermogna. Därefter förvaras de svalt, i 15 grader, torrt och med god luftcirkulation. Det ska vara luft mellan pumporna och de ska absolut inte vara travade på varandra. Låt dem ligga på ett mjukt underlag typ wellpapp. De brukar hålla högst ett par månader i rumstemperatur, svalare i cirka ett halvår. De dekorativa frukterna pryder väl sin plats i köket. Där har man också bra uppsikt över dem. Första möglet brukar visa sig vid skaftet och då är det hög tid att tillaga dem. Jättepumpor tänkta för Halloweenlyktor bör förvaras svalt.

Av Kerstin Engstrand

Evighetstomater av sorten 'Principe Borghese'. Foto: kerstin Engstrand

Tomaten är väl den grönsak som vi främst förknippar med Italiens sol. Även på den minsta odlingsplätt växer det tomater, direkt på friland eller i kruka. Och alla italienare vet att hälsosammast är tomaten när den är tillagad.

Pomodoro, guldäpple ( av pomo=äpple och oro=guld) återfinns i all traditionell matlagning, färska, torkade eller kokta. Den klassiska tomatpurén som läggs ut som ett tunt lager på pizzabottnarna.

Klassisk pizza.
Klassisk pizza.

Lenaste, ljuvligaste tomatsåsen gjord på färska tomater till den nykokta pastan. Mångrummade grön-orange-röda bifftomater i salladen. Här skiljer sig italienarnas och vårt sätt att behandla tomaten. Varmt röda, fullmogna tomater använder de i pastasåsen medan bifftomaterna, som ska vara gröna med några orangeröda fläckar, har sin plats i salladen. Och italienska småbarn är uppfödda på den tjocka, grötliknande och mycket aromatiska tomatsoppan, Pappa al pomodoro, som består av tomater och grovt lantbröd.

Till tomatsåser används de avlånga tomatsorterna, de så kallade plommontomaterna, som Roma och San Marzano. Båda är lättodlade även i vårt klimat. Vad som särskiljer plommontomaterna är inte bara dess avlånga form, utan även konsistensen. De saknar nästan helt frön. Båda sorterna brukar klara sig utan stöd men en lätt pinne brukar vara bra så att sniglar inte så lätt kommer åt de mogna tomaterna. Bifftomaten framför andra är den fula, skrynkliga ‘Costoluto Fiorentino’.  Den brukar bli 10 cm i diameter och behöver stöd, inte bara plantan utan ibland även tomaterna.

Evighetstomater

Principe Borghese. Foto: Kerstin Engstrand
Principe Borghese. Foto: Kerstin Engstrand

När italienarna pratar om körsbärstomater så är det av den lite större sorten än vad vi tänker på. De är 3-4 cm breda, äggformade med en fin liten topp och har fina namn som ‘Principe Borghese’. Plommontomater och körsbärstomater går bra på friland, medan bifftomaterna får de bästa skördarna i växthus. Har du inte växthus så pröva med växthustunnlar eller särskilda tomathuvor av plast. Inte så vackert men effektivt.

‘Principe Borghese’ är också en så kallad evighetstomat. Eller som italienarna benämner den, en piennolo.  En tomat som passar att göra klasar av. En klase består alltså av en mängd klasar som är uppträdda på en tråd. Och det är ett hantverk i sig! Man kan även se att de benämns ”da appendare”.

De kallas för evighetstomater och vintertomater för de brukar hålla sig fräscha till slutet av februari. Inte på plantan, utan hängandes, i de gjorda klasarna, upp och ner i ett svalt utrymme. Varje sammansatt ”klase” ska sedan väga mellan ett till fem kilo. Vanligen är de på 2-2,5 kilo.

Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: K. Engstrand
Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: K. Engstrand

De bästa evighetstomaterna växer i vulkanens Vesuvius omnejd. Lavajord är mycket mineralrik. Vesuvius ligger 10 km sydöst om Neapel och är 1 281 meter hög. Mest känd är Vesuvius för utbrottet år 79 e.Kr, ett utbrott som ödelade flera städer, varav Pompeji är den mest kända. Vesuvius är fortfarande en aktiv vulkan, det senaste utbrottet lär ha skett 1944.

Klicka på länken nedan så kan du se en kort film om hur de odlas och hur klasarnas skapas.

Il pomodorino del piennolo del vesuvio

 

 

w120158

Där skördas de i juli-augusti och träs till klasar när 70% av tomaterna i en klase har fått röd färg. Och de håller sig till våren, som börjar i Neapel i januari-februari. Detta sätt att odla och tillvarata tomater är dokumenterat sedan mitten av 1800-talet.  I Spanien, främst i Katalonien finns de också, tomàquet de penjar , även på portugisiska heter de också hängtomater.

Piennolotomater läggs också in, och särskilt inläggningen “a pacchetelle” är en favorit. Det är i regel kokta, inlagda piennolotomater som enbart har lite basilika tillsatt.

w722_small

Jag har odlat ’Principe Borghese’ i många år på friland här i Sverige, i zon 3-4, och får alltid stor skördar. Här hemma kan du också förvara piennolotomater på samma sätt.  Även gröna tomater kan eftermogna hängandes upp och ner.

logo_pomodorino

Principe Borghese är en av fem tomatsorter,  ’Fiaschella’, ’Lampadina’, ’Patanara’, ’Principe Borghese’ och ’Re Umberto’, som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio DOP, och då under förutsättning att de odlats på Vesuvius sluttningar. Spetsen kallas för ”il pizzo”, och den är viktig, den är ett måste hos dessa fem sorter. När den är utvecklad, och tomaterna har fått röd färg, då är det dags att skörda.  Viktigt är också att tomatens inre har en mörk färg.

w151455

Köper du tomatfrön i Italien delas de in i två odlingsgrupper, indeterminate ( högväxande) och determinate (busktomater). Determinate behöver inte tjuvas. ’Principe Borghese är en busktomat som ger klasar med 5-7 tomater. Gemensamt för alla evighetstomater är att de har mycket fast fruktkött, skalet är tjockt och smaken är sötaktig.

I Neapelområdet planteras plantorna i perioden 15 mars till 15 maj med ett plantavstånd på 15 – 30 cm, och radavstånd på 80- 120 cm.  De Dopmärkta tomaterna är alltid odlade på friland och man låter de växa till en höjd av 80 cm. Enbart naturgödsel får användas. Ingen vattning sker normalt. Skörden gör alltid för hand, och skördetiden är mellan 20 juni och 31 augusti. En godkänd tomat ska väga 25 gram.

Klasarna träs sedan ihop till en stor klase, och tråden som används ska alltid vara naturtråd. Därefter förvaras klasarna på en väl ventilerad och torr plats. Smaken koncentreras allt eftersom de lagras.

Av Kerstin Engstrand

Bästa tomatodlingsknepen hittar du här.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Nu vet vi sorten på Kerstins piennolotomat

Så här gör du en egen piennolo

5 vintertomater som går utmärkt att odla i en pallkrage

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Egen odlad vitlök! Foto: Kerstin Engstrand

Sätt på hösten och skörda egen vitlök till midsommar!

Alldeles egen nyskördad vitlök, från den egna täppan, kan det bli bättre? Särskilt i sommartider, då får man en doft av Provence på köpet. Så varför inte briljera med närodlad vitlök på midsommarfesten? Enligt mitt tycke blir egenodlad vitlök betydligt mera aromatisk i smaken än de som finns i matbutiken.

Och att odla vitlök är verkligen något för oss lata, enkelt, roligt, och gott. Eller för dig som är nybörjare. Sätt dem nu i höst och skörda nästa år, från slutet av juni till slutet av juli! Vitlök kan odlas i hela landet, även så långt norrut som Haparanda. Och vi lär faktisk ha odlat vitlök sedan vikingatiden.

NÄR ?

Vitlöken är på gång! Foto: Kerstin Engstrand
Vitlöken är på gång! Foto: Kerstin Engstrand

På hösten, i slutet av september – oktober, vissa år ännu senare, till och med i januari är suveräna månader att sätta vitlök i.

Franska sorter är oftast kyllagrade (i cirka +2°C) efter skörd vilket medför att de också här i Sverige kan börja växa på hösten om de sätts för tidigt. I regel sätts vitlök i Frankrike i januari, liksom på brittiska Isle of Wight och i Italien medan de i vårt klimat ska sättas när jordtemperaturen är nere vid 5°C  just för att undvika att de börjar skjuta blad för tidigt och undvika att svamp angriper den.

Det är helt enkelt ingen idé att sätta dem tidigare. Vitlöken rotar sig snabbt och ska hinna rota sig innan kylan och tjälen kommer men ska inte börja växa för mycket. Bor du där det ofta förekommer tjäle är en annan tumregel att sätta vitlöken cirka en månad innan tjälen brukar komma. Det vill säga den bör inte skjuta gröna blad innan den verkliga vinterkylan kommer. I växtzon 1 och 2 går det dessutom att sätta vitlök till långt in i november. I november brukar jag också i zon 3 sätta min vitlök om hösten visar sig bli varm, som hösten 2014 och 2019.

Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand
Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand

Men det går också att sätta dem i vår, när snön har smält, men då får du senare och mindre skörd. Då får du så kallade sololökar.

SORTER?
Stora klyftor ger stora lökar. Foto: Kerstin Engstrand
Stora klyftor ger stora lökar. Foto: Kerstin Engstrand

Köp certifierat vitlöksutsäde i trädgårdsbutiken. För att undvika sjukdomar ska man inte använda lökar från matbutiken, att få in exempelvis vitmögel i odlingen är en mardröm. En utsädesvitlök kostar 15- 30 kronor och ger i regel minst tio nya hela vitlökar. Välj stora vitlökar, ju större klyftor, desto större lökar att skörda nästa år. ”Att lyckas-faktorn” är stor, över 95% av de satta klyftorna brukar bildar vitlökar.

Lättast att få tag på är franska sorter som ’Germidour’, ’Theridrôme’ och ’Sabadrome’. De ger svagt lila vackra lökar som går att fläta. ’Primor’ är en liten, starkt lila sort som är vanlig i Kina och är också den tidigaste.

Jag har konstaterat att  ’Theridrôme’ brukar ge de största vitlökarna, och den bästa skörden i soligt läge medan ’Germidour’ ger bäst i halvskuggigt läge.

Kan du inte sätta lökarna direkt efter inköp så förvara dem i rumstemperatur, luftigt och gärna mörkt. Låt vitlöken vara hel tills det är dags att sätta den. Först i samband med sättningen tas klyftorna ut ur löken.

VAR?
Vitlöksodling I på Emmagården i Östersund,. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlöksodling på Emmagården i Östersund,. Foto: Kerstin Engstrand

Läge och jordmån, vitlök gillar en kall vinter men hatar fuktig vinter. Därför ska odlingsplatsen vara väldränerad och solig, gärna i lä. Upphöjda odlingsbäddar, så kallade djupsängar, och i pallkragar som är två våningar höga, är ypperligt att odla vitlök i. Vitlök går också bra att odla i stora frostsäkra krukor.

Jorden ska vara näringsrik, allra helst kalkrik och sandblandad lerjord men inte ren lera. Har du inte det går det utmärkt med planteringsjord på påse som förbättras med kogödsel som också finns att köpa på påse. Är inte jorden “ny” så behöver du grundgödsla innan sättning. Förbättra med kogödsel och ben- samt stenmjöl. 

Innan sättning av klyftorna kan du låta dem dra i vatten ett tag, cirka i en timme men inte över två timmar. Det främjar den viktiga rotbildningen. Det finns de som blandar bikarbonat i vatten för att döda eventuella svampangrepp.  

HUR?
Spetsiga sidan upp, rötterna växer ut från den breda ,platta sidan. Foto: Kerstin Engstrand
Spetsiga sidan upp, rötterna växer ut från den breda ,platta sidan. Foto: Kerstin Engstrand

Sätt klyftorna en och en, med den spetsiga sidan uppåt, på ett djup av 5 – 7 cm och med ett avstånd på cirka  10- 15 cm från varandra. Du behöver inget särskilt land att odla i, vitlök går utmärkt att odla mellan andra växter, som bland rosorna eller hallonen. Eller i pallkrage. Föredrar du att odla i rader bör radavståndet vara 20 – 35 cm.

Ska man vintertäcka jorden? Vitlöken kräver det inte men jorden gillar att vara täckt, dvs inte öppen och bar. Det främjar mikrolivet.  

Och nästa år:

Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand
Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand

I vår: Vatten och gödsel

När snön smälter börjar vitlökens gröna blast att titta upp. Då, så fort snön börjar smälta ska du ta bort tjocka lövtäcken. Och nu kan man försiktigt börja gödsla. Eller rättare sagt, man ska då börja gödsla. Strö ut lite hönsgödsel i pelleterad form mellan raderna, inte på lökarna eller på blasten. Benmjöl är också ett bra alternativ. Fortsätt så till juni månad. Och när du börjar klippa gräsmattan, uppskattar vitlöken ett lager gräsklipp då och då under våren och försommaren – det brukar göra underverk.

På våren, när vitlöken börjar spira, är det också dags att börja vattna. Det är viktigt men du ska sluta vattna en månad innan skörd. Detta för att vitlöken nu ska förbereda sig och bilda klyftor. Under hög- och sensommaren har rotsystemet blivit så pass djupgående att bevattning inte är lika nödvändig.

Läs också: Vitlöken gror i januari, är det farligt?

Vid midsommar: Skörd

Nyskördad vitlök
Nyskördad vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Från slutet av juni månad kan du börja skörda. I juni, när bladen ovan jord har blivit cirka 20 cm höga, får du upp en hel vitlök utan klyftor, en sololök. Krafsa försiktigt bort lite jord och kontrollera färgen. Är vitlöken grön är den omogen, är den vit går den att skörda. Riktigt mogen vitlök har en underbar vitrosa–lila färg.

Senare, i mitten av juli, när bladen är halvvissna, är vitlöken färdigutvecklad, dvs. börjat klyfta sig och då är det verkligen skördedags! Det ser du lättast genom att kontrollera bladen, är ett par blad fortfarande gröna och resten vissna är det dags. Låt inte vitlöken stå kvar i jorden för länge, då spricker det yttre skalet. Senast i september bör du ha skördat alla. Det yttre skalet är vitlökens egna skydd mot mögelangrepp.

Lagring

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Får du stor skörd så går vitlök utmärkt all lagra. Vad som avgör vitlökens hållbarhet är torkningen. Ta upp lökarna, skölj av dem och låt dem torka, under tak eller allra helst i ett soligt fönster, i ett par veckor. Vitlök förvaras bäst i rumstemperatur.

Läs också vad du kan laga med vitlök som du haft i kylskåpet och den börjat gro: Oj, vitlöken gror, vad kan jag göra av den?

Och en artikel om hur man odlar vitlök utomlands och hur du ska hantera om vitlöken börjar växa “mitt i vintern”: Vitlöken gror, är det farligt?

Om några bra sorter kan du läsa om HÄR.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...