Taggar Inlägg "Design"

Design

Snart är det dags, igen, the same procedure as every year, Chelsea Flower Show. Kerstin Engstrand har fått en exklusiv intervju med Chelseas ansvarige, show manager Tom Harfleet.

Vad händer i år?

– I år har vi inte mindre än 17 stora visningsträdgårdar samt förstås de mindre i kategorierna Fresh och Artisan. Sarah Eberle kommer att göra anrika Hillier:s stora monter inne i tältet. Samt självfallet kommer vi att uppmärksamma drottningen fyller 90 år.

wHillier_artist-illustration

Hillier har bara fått 70 guldmedaljer i rad, så Sarah har något att stå upp för. Hon är cool Sarah så det grejar hon. Den uppmärksamma läsaren har noterat att jag har följt henne i många år och hon är en av de absolut skickligaste trädgårdsdesigners som finns. Sarah är en av de få designers som hela tiden skapar nya uttryck. I år byter Hillier också plats. Deras tidigare, vid obelisken, kommer nu att intas av Bowden Hostas.

Sarah går in i tältet, och en annan kvinna går ut och gör en showgarden. Efter 25 år kommer nu Rosy Hardy att debutera med att skapa en stor trädgård. Rosy skapar Brewin Dolphins trädgård “Forever Freefolk”.  En annan av mina favoriter, Jekka McVicar, kommer också ut och skapar sin första visningsträdgård. Jekka är känd för sina fantastiska örter och hon har ”bara” 62 RHS-guldmedaljer från sina år som utställare för sin tidigare plantskola.

Sam Ovens, som vann “RHS Young Designer of the Year 2014” gör debut på Chelsea med en stor trädgård för Cloudy Bay.

wpowell

– Vi har även vad vi kallar för ”Special Garden Feature” som i år sätter strålkastarljuset på vår kampanj ”RHS GREENING GREY BRITAIN” som bland annat fokuserar på att få en minskning av tendensen att göra om sin framsidesträdgård till parkeringsplats. Vi har anlitat trädgårdsdesignern och BBC programledaren Ann- Marie Powell och hennes trädgård har temat hälsa, lycka och hortikultur (vilket på engelska blir tre h:n, health, happiness och horticulture red anm).

Kommer det bli en strid och debatt om årets Best in Show titel?

– Ha ha, kanske det, det är domarnas poäng som avgör, den trädgård som fått guld och flest poäng får detta åtråvärda pris. Skulle det bli så att två trädgårdar får lika många poäng, ja då blir det domarnas hjärtan som avgör och deras personliga favorit som får titeln.

Bland de stora namnen återfinns Cleve West, som två gånger har belönats med RHS Best Show Garden, i år gör Cleve showens sponsors trädgård, ‘The M&G Garden’. Kampen om Best in Show kommer säkerligen även att tas upp av Andy Sturgeon, som fått titeln en gång och har sex guldmedaljer. Andy skapar dagstidningen The Telegraphs trädgård. Men vem vet, det kanske blir någon av showens nykomlingar som tar BIS. Eller kanske det bli excentriske Diarmuid Gavin?

Tom fick jobbet som Chelsea Flower Showmanager 2014, 2015 var hans första show som totalt ansvarig och förnyelse är något som RHS ständigt jobbar för. Jobbannonsen var en av de bästa jag någonsin sett, kraven på de sökande och vad tjänsten innebar var mycket noga specificerat.

Hur känns det att ha detta åtråvärda jobb?

– Det är mycket intensivt, särskilt i perioden från slutet av april till mitten av juni. Vi brukar börja bygga Chelsea den 30 april, och fram tills att hela området är återställt igen i mitten av juni, ser jag knappt min familj!

Tom vet vad det innebär att ställa ut på Chelsea, en av hans drömmar redan när han som tonåring besökte Chelsea var att dels bli trädgårdsdesigner men också att ställa ut här, vilket han gjorde 2013 i kategorin Fresh. Totalt har han deltagit på fyra av RHS:s utställningar och har belönats med guldmedaljer på både Chelsea och Hampton Court. Dessutom har han jobbat i en trädgårdsbutik, så han kan sitt jobb.

wdigital9495

Och hans trädgård år 2013, Digital Capabilities Garden, som han skapade tillsammans sin bror Paul, fick stor uppmärksamhet. Senare samma år fick han även uppdraget att tillsammans med UK Garden Designer of the Year, Andrew Fisher Tomlin att delta på Australian Garden Show Sydney.

Och vilka designers är ditt drömlag på Main Avenue?

Nu glittrar Toms ögon, att få fritt önska sin drömuppställning, ja nog är han tävlingsmänniska allt, här kommer de sju han direkt vill ha, i bokstavsordning:

Sarah Eberle, Luciano Giubbilei,  Arne Maynard, Piet Oudolf, Dan Pearson, Tom Stuart-Smith och Julie Toll.

Och ett råd till alla trädgårdsdesigners som vill ställa ut på Chelsea?

– Ta kontakt med oss, vi har en hel del bra material som gör att det är lättare att få en sponsor, för utan sponsorer klara kan man inte bygga en trädgård.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vänstertrafik och smala landsbygdsvägar kantade av hög häckar är väl knappast en bilist dröm. Men ibland är det extra värt att våga sig ut på dem, särskilt när målet är en av Englands absolut finaste egendomar. Vi är på väg till en trädgård strax utanför orten Wellington i grevskapet Somerset. Somerset är känt för sin cidertillverkning, särskilt  orten Taunton som figurerade i 1970-talets succétvserie ”Upstairs,  Downstairs ”(Herrskap och tjänstefolk) som även visades i tre nya avsnitt 2010. Västra Somerset anses vara en av Storbritanniens bästa delar att bo i, här är människor tydligen extra lyckliga. På andra sidan Taunton ligger den världsberömda trädgården Hestercombe Gardens, en gång skapad av Gertrude Jekyll och Edward Lutyens. Men vi är på väg till Cothay Manor, som har gamla anor och som för andra gången under de senaste hundra åren skriver trädgårdshistoria.

En enorm Magnolia grandiflora flankerar husets ena hörn. Foto: Kerstin Engstrand
En enorm Magnolia grandiflora flankerar husets ena hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Cothay Manor är privatägt och ett av Englands vackraste gods. Inte så stort, synes det. Det ligger fridfullt vilandes mitt bland fälten där fåren fridsamt betar. Fasadens tegel har en patina som enbart verklig ålder kan ge ett hus. Fönstren är ett kapitel för sig, blyinfattade. Utåt syns det som ytterst litet har hänt sedan Richard Bluett först byggde sig ett hem av lokal sandsten här 1485, och det gjorde han på en plats som redan på 1300-talet var bebyggd. Det ligger ett skimmer av romantik och saga över hela platsen. Kanske är det gamla blåregnet och alla klätterrosor som bidrar till det men huvudhuset byggdes under den tid när War of Roses, rosorna krig härjade. 1455 – 1485 utkämpades detta krig om Englands tron. Men benämningen Rosornas krig fick det långt senare och kommer från att striden stod mellan ätterna Lancaster och York, som båda var för sig valde just en ros som symbol, Lancaster en röd ros, och York en vit.

Nästan 50 stora villaträdgårdar

á 1000 kvm styck får plats i Cothay Manors trädgård. Ändå känns den intim, och knepet är indelningen i rum. Här finns också sagovärldens enhörning vilken besökaren möter just vid ingången till trädgården. Den vakar över allén med kantnepeta, buxbom samt klotrobina, Robinia pseudoacacia ’Umbraculifera’. Klotrobinia anses vara härdig i våra svenska växtzoner 1-2.  På våren blommar här vita liljetulpaner av sorten ’White Triumphator’.

Enligt legenden är enhörningar vita, stolta men skygga och fruktade för sin förmåga att slåss mot sina fiender. Enhörningen återfinns också i både Storbritanniens och Skottlands stadsvapen. Men Cothays enhörning är av åldern grå med inslag av grönt, men dess blick mjuk. I sagans värld får man enbart avnjuta dess magiska krafter om man är tillräcklig god. Och självklart börjar vi undra om dessa magiska krafter har avnjutis här på Cothay.

Strax får vi svar.

Ja, här finns magiska krafter, och magiska fingrar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdsfingrar. Fem timmar om dagen tillbringar ägarinnan Mary‐Anne Robb i Cothays trädgård, oftast iklädd de klassiska gröna engelska gummistövlarna, Wellington boots,och oftast också ett bredradigt pärlhalsband. Dock inte när vi besökte henne, däremot var dottern Charlie exakt rätt klädd. I trädgårdens utkant ringlar sig floden Tone som vanligen knappt ens kan kallas för bäck men senare år har Somerset, liksom övriga England, drabbats av intensiva regn och då ökar vattenståndet drastiskt. Man förstår behovet av ett par wellingtons samt varför flodkanterna måste vara så höga.

Det var en kris som var orsaken till att de hamnade här 1993. 1990-talets finanskris medförde att de behövde kapital till familjeföretaget  Marlborough Tiles, försäljningen av deras huvudegendom blev ett måste och därmed behovet av något mindre.

Ja, inget ont utan att det kommer något gott ur det! Mary-Anne har sedan dess utvecklat trädgården till att bli en av Englands tjugo bästa. Och det gör hon med finess, hennes fingertoppskänsla är suverän. Här leker ettåringar fram i gångarna och i krukor.

Foto: Kerstin Engstrand
Typisk Cothay Manorstil, lerkruka med salvia står i ett hav av murbinka som flitigt får växa i stenläggningens fogar. Murbinka var också en växt som Getrude Jekyll flitigt använde sig av. Foto: Kerstin Engstrand

Det strama möts av rufsiga planteringar.

w18
Kryddträdgården där muskatellsalvia och kryddsalvia matchar varandra fint färg. Foto: Kerstin Engstrand

Hennes krukplanteringar är värda ett besök i sig. De är skapade för att vara intressanta under den långa säsongen.

Trapporna mjukas upp av växter:

Nya rum har tillkommit, några har fått namn efter den färgton som dominerar, som det rosa respektive gula rummet.

Ett av knepen är att använda olika växtstöd, oftast är de gjorda av hassel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Förebild för Sissinghurst!

Känslan av att vara i en trädgård som inte är vilken som helst inträder i samma sekund som man kommer in. Grunden till dagens trädgården lades 1925 då Reggie Cooper, som var överste eller överstelöjtnant, köpte egendomen. Bland Coopers vänner fanns Harold Nicolson, som tillsammans med sin hustru Vita Sackville-West skapade världens mest kända trädgård Sissinghurst i Kent, Lawrence Johnston , skapare av en annan världsberömd trädgård, Hidcote Manor i närbelägna Gloucesterhire samt Gertrude Jekylls vapendragare i trädgårdsdesign,  Edwin Lutyens.

Cooper skapade under cirka tolv år en trädgård med mängder av rum, rum som alla utgår från den 183 meter långa av idegranskantade mittgången. Och då ska vi komma ihåg att egendomen hade försummats under en mycket lång tid innan han blev ägare, i över två hundra år. Skulle gärna ha varit en fluga på väggen när det sällskapet diskuterade trädgårdsplanering! Vad dessa väggar måste ha mycket spännande att berätta.

Ofta ser man Cothay Manor beskriven som Västra Englands svar på Sissinghurst men i själva verket skapades alltså Cothays trädgård tio år före Sissinghurst.

Älskade hundar

Hönsen går gärna in i den lilla serveringen, och tigger kaksmulor. Även godsets hundar ser bedjande på oss som om de aldrig har fått något att äta i hela sitt liv. De är flera, men särskilt pekineserna är lika mycket en del av trädgården som ägarna. ‘Happiness is being loved by a Pekinese’ står det broderat på en kudde inne i huset.

Men även Cothay Manor har haft sin kris. Att driva en sådan här anrik egendom med enorm trädgård kostar i uppvärmning och underhåll. Till det att ingen av barnen var särskilt intresserade att senare ta över den, i Storbritannien är arvskatten dessutom hög, och Rose-Marys trädgårdsintresse blomstrade bättre än intresset för att få besökare till trädgården. Till slut fick hon ge vika, det finns numera både servering och ett stort utbud av kurser där just hennes kurser om odling i kruka snabbt blir fullbokade. Då och då håller man även antikmarknader och konserter i trädgården.

 Annnorlunda bruk av dammar

Husets ena fasad speglar sig i en av dammarna, det är bara sjöjungfrun som saknas, eller ett par svanar. I trädgården finns flera dammar, mera som vattenspeglar än traditionell damm. Och alla är inte anlagda för skönhets skull, utan för nytta, och då nytta lika med rörelse och lite tidsfördriv, en var nämligen en skridskodamm som anlades 1925. Ja tänkt nu att vi är i England som har i förhållande till oss varma vintrar, skridskoåkning! Härligt, det gillar vi!

Unikt hus
Foto: Kerstin Engstrand
Nävor minglar med buxbomsklot och ormbunkar. Foto: Kerstin Engstrand

Själv kan jag inte slita blicken från husets fasad, den vindlar fram och tillbaka, den är fylld av språng och utbuktningar, mängder av skorstenar, en för varje eldstad i varje rum, stuprännorna ser fortfarande vara gjorda av bly och sandstenens färgskiftningar vittnar om passion till naturliga material.  Innergården bjuder på aristokratisk charm och lugn. Här vill jag stanna! Och självklart finns det här lite humor. Humor är en viktigt beståndsdel i varje trädgård och här finns det precis lagom mycket, och bitvis mycket brittisk sådan, hundar och skyltar är en del av denna.

Bästa tiden att komma hit är juni månad. Rosornas månad. Några av väggarna kläs då in av rosa rosor, ett sätt för nuvarande ägare att påminna om Rosornas krig. Då, under medeltiden så betalades markarrendet med just en ros och ett par silversporrar. Två gånger per år skulle arrendet erläggas,vid jul och på Johannes Döparens dag i juni. Och det sägs att redan efter rosornas krig blev de första röda och vita klätterrosorna planterade.

Framtiden säkrad
Dottern Charlie kommer att ta över ansvaret för Cothay Manor.  Foto: Kerstin Engstrand
Dottern Charlie kommer att ta över ansvaret för Cothay Manor. Foto: Kerstin Engstrand

Numera är det också klart att dottern Charlie Campbell med make Jamie tar över egendomen. Men Mary-Anne kommer att vara kvar, för alltid. Bestämt pekar hon på ett stort vattenbad: Där! Vi begriper ingenting, ja ett fågelbad, men det finns ju redan där. Något suckande säger då Mary-Anne:

– Där under ska mitt hjärta vila, det är redan bestämt. Asken som det ska ligga i är redan gjord.

Och hon menar det, hennes hjärta ska få sista vilan i trädgården. Enligt vår minicabchaufför så ryktas det i bygden om att hon har en överenskommelse med den lokala slaktaren om att hjälpa henne med den saken.

Planerna för Cothay Manor går vidare, nu med Charlie. En trädgård är i ständig förändring. Senaste skapelsen är en egen liten olivlund, fyra olivträd, bara 150 år gamla är redan inköpta. Och numera kan man även få se huset från insidan, där Mary-Annes samling av bronsinsekter är värt en resa i sig.

Och onekligen är Mary-Annes trädgårdskonst i världsklass, och jag kan inte låta bli att känna att hon har samma klass som Rosemary Verey och Vita Sackville-West en gång hade.

Av Kerstin Engstrand

Fakta

Cothay Manor är sedan några år tillbaka sålt och har nya ägare. Det är öppet några dagar per år, vänligen se deras hemsida.

Man behöver inte åka dit i egen bil, en minicab Taunton – Cothay Manor kostar ca 30 GBP enkel resa, gör upp med chauffören om hämtning.

Foto: Kerstin Engstrand

Det var mycket trä på mässan, särskilt ljusa träslag som ask. Överlag höll mässan i år en mycket hög klass.

Green Room

Här samlas studenterna, ungdomarna som har framtidshopp och härligt nytänkande. Det är designstudenter från hela världen som visar upp sina prototyper och hoppas på att en producent ska komma förbi och bli intresserad av just deras produkt. Vi på Rabarber föll för:

Ryskt nytänkande, under temat naturalist (www.naturlaist.today) samlades 18 ryska designers för att med sina produkter visa på hur man i staden kan leva i samklang med naturen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Stol, V 23, en flexibel stol som kan sättas samman till en bänk. Varje stol kan kompletteras med en hylla, avsedd för växter – förstås.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

FERMA, är en mobil minikaktusfarm, här ses två plantmoduler ihopsatta, som ger oanade kombinationsmöjligheter för miniväxter. ”Bron” som håller samman två moduler fungerar även som handtag.  Design: Alexander Kanygin.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

*tuesa, askar av björknäver skapade av den ryskfödda men i dag i Berlin boende Anastasiya Koshcheeva.  Enligt henne har björknäver en antibakteriell och isolerande effekt som gör att livsmedel håller sig längre. Askarna är tillverkade i Sibirien.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RUSTICA SUBTILIS, klassisk lerkruka i kombination med klassisk korgteknik i fin symbios blir till en vas, en skål, en korg allt beroende på hur du vill använda den. Design: Oleysya Ananyeva och Anastasiya Koshcheeva

 

w151036

SPUTNIK-5, soffbord med kapsel för en örtplanta eller annan mindre växt. Som namnet anger är bordet inspirerat av satelliten med samma namn som bordet. Sputnik-5 var den första sattelit som medförde växter upp i rymden, och även djur, och även kom tillbaka till jorden med dem i levande skick.  Pyramidkonstruktionen skyddar växten mot skada från andra objekt som placeras på bordet. Design: Maxim Scherbakov

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Playground av Luch Design.

 

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

PLANTSCAPE, är ett experiment där växten ska själv finna vägen till ljuset. Gjord i sandsten och mässing.  Design: Maxim Scherbakov.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyckelviksskolan i Lidingö hade också samarbetat med IKEA, och gjort sina egna versioner av stolen Ivar. Inspirationen kom från K.G. Nilssons färglära och tropisk växtlighet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Julia Schollin  har experimenterat med stuckatur och ställt sig frågan hur vi ser på dekoration och hur en sådan får se ut. Resultat blev inspiration av blomkål!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Beckmans College of Design: New Way Out

Ett antal studenter från Beckmans visade sina prototyper som de gjort i samarbete med IKEA.

 

Andersson av Isa Andersson, rottingsoffa där hennes efternamn, Andersson i skrivstil, formar ryggstödet! En utmärkt liten soffa som gjord för balkongen och som på vintern fungerar som hallmöbel där två får plats att bekvämt ta på sig skorna. Denna IKEA vill vi se i produktion!

Eff, av Sara Sjöbäck. Var är Sara? Vem är Sara?, hördes hela tiden i Beckmans monter för Sara Sjöbäck har i sin kombinerade bord-spaljé krypin för den lilla balkongen eller studentrummet fångat den där mysiga gröna känslan som så många av oss eftertraktar. Med känsla för proportioner och praktiskt funktion har hon fått form och funktion att gå hand i hand. Ja, IKEA , denna vill vi också ha!  Sara har också utvecklat en passande sol- eller vinddriven lampa, denna på bild är en prototyp gjord i en 3D-skrivare.

 

Green Furniture Award

2008 stiftades Green Furniture Award för att uppmunta eco design och belöna den bästa eco designen inom möbelvärlden. Förhopningen är att vinnarna ska bli moderna eco klassiker. Sedan starten har sex objekt även gått i produktion, Fiction bookshelf (2009), Leaf Lamp (2010), BlockShelf (2010), Sheep bench (2010), T-shirt Chair (2011),och Jar Lamp (2012).

The Green Furniture Award 2016 består av tre priser på vardera 7000 Euro, General First Prize, Cappellini Prize och Green Furniture Prize.

På Stockholm Furniture Fair 2016 visades finalisterna i 2016 års Green Furniture Award, vinnarna kommer att koras på Möbelmässan i Milano i april.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Design Studio NIRUK visade skiva gjord av CORCRETE, betong och kork. Materialkombinationen gör att ytan upplevs som varm och mjuk när man känner på den. Dessutom har den fin lyster.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Chamelon-membran , design Madlen Deniz, reflekterar solljuset och ändrar färg efter det, vilket gör att man eliminerar risken för allt för hög inomhustemperatur.

 

 Övrigt

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Gotländska Gåsens Lada visade upp sina färgglada utemöbler, bland annat i trendfärgerna turkost och papaya. I år har de även ett nytt bord i formatet 76,5 x 76,5 cm, just gjort för en balkong.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Carina Seth Andersson visade upp trendsäkra blomkrukor.

  

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Byrarums bruk anlitar bland annat Signe Persson Melin som designer. Hennes växtkärl Pallisad är en alltid lika stilsäker klassiker.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hillerstorp satsar äntligen på sin fina hammock ’Marstrand’- som vi väntat på den! Här Ernst, vi som har utmanat dig att skapa en skön och vacker hammock, har du en utmaning att slå Hillerstorp.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Green Pads av Luca Nichetto

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Globen Lighting hade en hel del intressanta nyheter där växter och lampor kombinerades. Denna kan man även använda som bordslampa.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Terrazzo är ett populärt material, men allt är inte sten som glimrar, detta är en heltäckningsmatta som låg i en av restaurangerna.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

A2 designers hade en av mässans behagligaste montrar där många av deras produkter är en skön blandning av japansk känsla och 50-tal. Spegeln ”You” har liten hylla som gjord för en liten växt.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vasen ”Space” från A2 designers kan användas både som vas, skål och som dekoration. Vi förstår att den gillas av japanerna, ypperlig kombination för den trångbodde.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Hug är ett omslag för en kruka, gjord av läder från Tärnsjö. Den omfamnar krukan och är ett smart sätt att dölja en funktionell men kanske inte alltid så vacker kruka. Bra också när man vill skapa en helhet av flera olika krukor. Finns i storlekarna  Ø 20/16 x H 17, Ø 18/14 x H 15 och Ø 14/11 x H 12 cm Från A2 designers.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nola gör främst produkter för offentlig miljö. Deras skärm ’Daggkåpa’ passar såväl inomhus som i utemiljö. Design Eva Schildt. Skärmen fungerar för såväl inom- som utomhusbruk, och kan bultas mot underlaget vid behov. Stolparna finns i två höjder med tre utföranden vardera; ändstolpe, rak kopplingsstolpe samt 90-graders kopplingsstolpe.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gro planteringskärl hoppas vi se i många offentliga miljöer men är också vacker på en vanlig uteplats. Design Mia Cullin för Nola.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pots är en serie av planteringskärl avsedd för mindre fristående planteringar eller för krukväxter. Två eller tre trycksvarvade aluminiumkoppar bärs upp på olika höjder i en rörkonstruktion i en mörkblå kulör. Pots är tänkt att användas som rumsavdelare och fungerar utmärkt som ett komplement till sittgrupper eller för att skärma av specifika områden i miljön. Design: Broberg och Ridderstråle för Nola

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Green Furniture Concept visade även i år sin Nova C, soffbänk med plats för grönt. Härligt vilsam och tänk om alla tandläkaremottagningar hade denna i sitt väntrum, det vore bra för nerverna.

 

Symbolspråk är spännande, blomsterspråk ännu mera spännande och Da Vincikoden, boken som sålt i över 60 miljoner inbundna exemplar, är full av båda. Faktiskt kan man lära sig riktigt mycket om trädgård när man läser denna spännande bok!

 

Gyllene snitt

wjattesolros

Redan i början möts man av något som vi tillämpar än i dag, när vi planerar våra trädgårdar och som även återfinns i många av trädgårdens mest älskade växter. När Jacques Saunière tänker ”Jag måste komma på något sätt”, då  är det när han senare återfinns liggandes på Louvrens golv, naken och i den pose som återfinns på Leonardo da Vincis kända teckning ”Den vitruvianska människan”, som i sin tur  är ett ypperligt exempel på det gyllene snittet. En människas kroppsproportioner är, nåväl oftast, uppbygga efter det gyllene snittet.

Gyllene snittet är ett sätt att ge en yta harmoniska proportioner och är ett utmärkt knep att ta till när man ska planera sin trädgård. Det är ett förhållande mellan två sträckor, t.ex. längden och bredden på en rektangel, som i årtusenden har ansetts vackert. Det kan matematiskt uttryckas som (√5+1)/2 = 1,618 (avrundat). Femuddingen är en form, förhållandet mellan en sida och en diagonal på femhörningen ger värdet av gyllene snittet, men även trendriktiga ogräs som bellis eller ståtligare växter som solrosen. Gyllene snittet finns också närvarande i spiralen. Den allra finaste spiralformen hittar man på en tallkotte, som är uppbyggd med fjällen i åtta spiraler motsols och fem medsols. Åtta delat med fem blir 1,6. Edenprojektet i Cornwall, dess kupoler lär också vara format efter det gyllene snittet.

En hel trädgård skapad efter det gyllene snittet, med spiralen som utgångspunkt. Skärningspunkten är tegelpelaren. Rabatterna har fått mjukt svängda former som bäddar in gräsmatten. Foto. K. Engstrand
En hel trädgård skapad efter det gyllene snittet, med spiralen som utgångspunkt. Skärningspunkten är tegelpelaren. Rabatterna har fått mjukt svängda former som bäddar in gräsmatten. Foto. K. Engstrand

 

Och gyllene blommor

wfirenze

Nyckeln som Sophie får har en iris som dekoration, samma blomma som de har i sin trädgård, en vit iris. Fleur-de-lis på franska, men har inget med Mona Lisa att göra (lis-Lisas blomma) men var under många hundra år en kunglig symbol. Den franska liljan har haft den vildväxande svärdsliljan som förebild och kom år 1179 att pryda de franska kungarnas vapen, alltid förgylld. Detta efter det att Louis VII räddade sig över floden Lys i Flandern. Då såg han några råddjur vada vid ett stort bestånd av just svärdsliljor, som visade på att vattnet där var vadbart. Den franska liljan hamnade genom Ludvig XI också i ätten Medicis vapen och därifrån i Florens och Toscanas. Bourbonernas lilja har ståndare som den florentinska saknar. Och i Florens levde La Gioconda, Lisa Gherardini, dvs. Mona Lisa.

Den alltid är avbildad tredelad, så den har länkas samman med treenigheten och Jungfru Maria. Då är den vit, oskuldens färg.

Glansirisen är vanlig i Toskana, och doftar förföriskt av viol. Trivs även alldeles ypperligt i Sverige också. Foto: K. Engstrand
Glansirisen är vanlig i Toskana, och doftar förföriskt av viol. Trivs även alldeles ypperligt i Sverige också. Foto: K. Engstrand

 

Fulländad form

Rosen, symbolen för kärlek, lust och lyx, alla känner igen en ros och den förekommer flitigt i boken. Den första röda rosen lär ha spirat ur den döende guden Adonis blod. Han var Venus (på grekiska Afrodite), kärleksgudinnans älskare och rosen blev för alltid symbol för storslagen kärlek. Den vita rosen föddes redan tidigare, i spåren efter de vattendroppar som Venus skakade av sig när hon steg upp ur havet på Cyperns strand. Den vanliga rosen, Rosa rugosa, har med sina fem kronblad också en femuddig symmetri, som den symmetri som stjärntecknet Venus bildar.  

Venus från Milo i Louvren, Paris.
Venus från Milo i Louvren, Paris.

Rosen är också symbolen för martyrskap, dess törnen skär in i huden och blod tränger fram. Också lika med makt, även där har den ett starkt symbolvärde. Under rosen, Sub rosa, det är beteckningen om vad som sägs i förtrolighet, utanför protokollet. Uttrycket kommer från en gammal sed att hänga en ros över rådsbordet för att markera att alla närvarande svor att inte yppa något om vad som sades. Det har troligen sitt ursprung från legenden om Cupid som gav Harpocrates en ros för hans tystnad att inte berätta om Venus lättsamma liv. Än idag används begreppet inom diplomatin.

Kompassros finns också, vackert utformat anger den norr, söder, öster och väster, än idag använder vi den på våra kartor, inklusive din tomtkarta. Fast ursprungligen kallades den för vindros och visade vindriktningarna, 32 olika och om man ritade in dem i en cirkel blev formen, just den, en ros. Dan Brown går ett steg längre i sin jakt på symboler, han anger att norriktningens pilspets har formen som den franska liljan.

warago
Arago, bronsplattorna finns också i Louvren, markerar meridianen i Paris. Foto: K.Engstrand

 

I boken talas det också om roslinjen, vad vi vanligtvis betecknar som meridian eller longitud. Han menar att roslinjen ska vara lika med nollinjen, som går igenom Greenwich i England. Meridianen går igenom Paris, bl.a. genom observatoriet, men inte genom St Sulpicekyrkan, utan en bit därifrån. Däremot kan man i Louvren, på golven, hitta bronsplattor som markerar meridianens läge. 135 sådana finns i Paris, alla längs en nord-sydlig linje. I Paris kallar man dem för Aragolinjen, efter den franske matematikern och astronomen med samma namn.

Ljuvlighetens trädgård I Paris. Foto: K. Engstrand
Ljuvlighetens trädgård I Paris. Foto: K. Engstrand

Ljuvlighetens trädgård, i Bois de Boulogne, som är mera en skog än en park, än mindre en trädgård, där finns fortfarande många prostituerade men också en av de finaste rosarierna, mycket sevärd framför allt i juni månad.

Gröna män

 

Rosslyn Chapel utanför Edinburgh har inget med ros att göra. Ross lär betyda kulle, och lyn vatten. Det lilla kapellets insida är helt täckt av dekorationer. Av bl.a. gröna män, hela 103 stycken lär man kunna hitta men om det skriver Dan Brown intet. Däremot nämner han grönsaker. I Westminister Abbey och i Lincolns katedral finns de gröna männen också. En del väl synliga, andra väl dolda av ett lövverk. Alla gjorda av sten. Somliga tittar ner på en med ett retsamt leende, lite gäckande är de. Varför finns de där? Ingen vet med exakthet betydelsen, men många ser honom som en symbol för livet i döden, och döden i livet. Som symbol för våren, eller för återfödelse.

En klar motsats finns i det strikta formspråket runt Château Villette. som ägs av en amerikanska och som driver slottet som hotell. Det gick inget vidare – och hon hade planer på att sälja, men så kom Dan Browns bok ut. Självaste Le Nôtre skulle ha ritat de två sjöarna och trädgården. Le Nôtre stod för en stramt ideal, med långa linjer och grönt formklippt i mängd. En sträng trädgårdsskola som bl.a. Claude Monet värjde sig emot.

Äpplen

Isaac Newton är begraven i Westminster Abbey men där fick man inte filma. Istället blev det Lincolns katedral som fick ikläda sig rollen för att vara platsen för hans grav. Det passade bra, för här i närheten fick han känna det berömda äpplet falla. Äpplet föll i trädgården till Woolsthorpe Manor, nära Grantham, som idag är öppet och tillhör National Trust.  Och än idag finns där ett äppelträd som sägs stamma från det berömda från 1600-talet. Sorten är ‘Flower of Kent’.  Sir Isaac Newton var också mannen som fascinerades av regnbågens sju färger, rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Han noterade att när en solstråle lyser genom en prisma framkallades färger som liknade regnbågen. 1672 presenterade han sina rön.

Foto: K Engstrand
I The College Garden finns också en broderiträdgård, så kallad ”knotgarden” av buxbom och rosor, på våren så är gräsmattorna fyllda med påskliljor. Förutom elever från Westminster School, som använder parken att studera i, har de boende trädgården i hög grad för sig själva. Bara några dagar i veckan släpps allmänheten in. Foto: K Engstrand

De äldsta träden i College Garden, som är en del av Westminster Abbey i London, är inte äppelträd utan fem enorma plataner, från 1850. Trädgården skapades av benediktinermunkarna på 1000-talet och har odlats i mer än 900 år. Ursprungligen odlade munkarna örter till klostersjukhuset här. En del av medicinalväxterna odlas här än idag, bland annat isop. Det är isop som munken Silas nämner i ett citat från Psaltaren: ”Rena mig med isop från min synd”. Ingången är separat. En härlig lugn oas, här finns knappt några turister jämfört med de mängder som trängs inne i Westminster Abbey. Chapter House som de befinner sig i kapitel 101 är ett vackert rum, men fönstren är helt täckta av vackra glasmålningar, och sitter så högt upp att Robert Langdon inte kunde se ut till College Garden. Däremot, skyddade under mattan, finns de gamla målningarna av rosor i rött kvar. Be vakten visa dem när du är där. Chapter House var fram till 1395 mötesrummet för det brittiska underhuset.

 

Möt mästaren bakom Monets trädgård. Foto Kerstin Engstrand

Drömmarnas trädgård, vilken är din? För många är den franska målaren Claude Monets trädgård i Giverny just drömträdgården. Monets trädgård drömmer vi om när vi beundrar hans konstverk, och när vi besöker hans trädgård. 1980 återinvigdes den och den blev direkt en succé. Alla vill se den. Rabarber trädgård har träffat trädgårdens nya förste trädgårdsmästare, James Priest, och samtalat om hur det är att ansvara för världens mest avbildade trädgård.

Vi sitter mitt i trädgården, och har besökarna runt omkring oss. Vi hör utrop av beundran, av hänförelse. Man fotograferar ständigt, detta måste vara världens mest fotograferade trädgård. Gång på gång ber någon mig att ta en bild av dem, förevigade i deras drömmars trädgård. Ingen besvärar annars James, alla är så upptagna att insupa allt de ser. De ser inte att framför dem sitter mannen som kan denna trädgård på sina fem fingrar. För det är en färgrik trädgård och en synnerligen bra temperaturmätare på att människan mår bra av blommor i generös mängd och färgprakt.

Foto: Kerstin Engstrand
Tredimensionell tavla. en del klätterrosor har specialgjorda ställningar. I bakgrunden skymtar rosenbågarna av metall. Foto: Kerstin Engstrand

Claude Monet var känd för sitt mästerliga färgsinne, inte bara på duk utan även i trädgården. Han var under större delen av sin levnad fattig på pengar men rik på färg och inspiration.

– Han var impressionisternas mästare, och hängiven sin trädgård, han var en ”keen gardener”, och ansåg sig faktiskt vara en bättre trädgårdsmästare än målare!

Hela familjen fick hjälpa till, men det sägs att det var han själv som gjorde mycket av grävjobben. Långt senare fick han råd att anställa trädgårdsmästare. Monet hade ständigt ont om pengar och köksträdgården var därför viktig, men ganska snart flyttades köksträdgården till en annan plats i byn

James Priest är britt, bördig från Liverpool. Han började här 1 juni 2011. Det anses ovanligt att en utlänning är bas över en stor fransk besöksträdgård. Men hans franska är lika bra som hans engelska, nästan hela hans yrkesverksamma liv har han arbetat i Frankrike. Hans första uppdrag i Frankrike var för baron Elie de Rothschild utanför Paris. James är utbildad vid Kew och det var trädgårdsdesignern och historiken Penelope Hobhouse som upptäckte hans talang. Och Monet själv var inspirerad av Gertrude Jekyll och William Robinson, så kopplingen till Storbritanniens trädgårdsvärld fanns även tidigare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trygg i sin växtkunskap, Kewutbildningen och långvarig praktik gjorde att han inte blev direkt orolig när han fick telefonsamtalet om att ta över Monets trädgård. Nej, den största utmaning har varit att vara chef över så många. Men trots flytande i franska språket så har han fortfarande inte vant sig vid att man är så högljudd, även gentemot chefen.

Han var utvald på grund av sina djupa kunskaper om växter, och att arbeta med trädgårdar i ett vidare perspektiv. Han kom med förändring.

En av de första förändringarna han gjorde var att installera ett modernt bevattningssystem.

– Växter blir fula av att vattnas ovanifrån, så jag installerade ett markbundet system. Det är enbart i den stora krassegången som vi måste ta till spridare.

Ursprungligen var detta en gammal ciderfarm. När Monet köpte egendomen bestod trädgården av en stor äppelodling och en köksträdgård. När han steg ut genom ytterdörren såg han en bred gång, Grande Allée, som var kantad av buxbom, cypresser och några granar. Det var bara längs huset som det då fanns blomrabatter.

wromantisk
Sen kväll, regnet duggar lätt men trädgården lyser. Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet ersatte lejonparten av äppelträden med japanska körsbärsträd samt aprikoser. Och han fyllde trädgården med klassiska mormorsväxter, cottage gardenväxter, han fyllde trädgården med påskliljor, iris, pioner och jättevallmo. Längs Grand Allé anlade han högbäddar. De finns kvar, liksom rosbågarna. Rosor som sällan möts på mitten, gången är 6–7 meter bred. Inte heller under Monets tid möttes de. De trivs inte att växa mot metallen. Ursprungligen växte de mot granstammar, en lösning som var ett resultat av en liten tvist mellan Monet och hans hustru. Hon ville ha granarna kvar, Monet ville ta bort dem. Det blev en kompromiss, granstammar med rosor. Men senare vann Monet över hustrun, och rosenbågarna var ett faktum.

– Att få rosorna att mötas är fortfarande en utmaning. Vi gör allt för att få dem att trivas. De får även extra bevattning under sommaren, och James suckar lätt.

I över fyrtio år var Giverny Monets fasta punkt i tillvaron, och inspirationskälla till hans mest kända och älskade målningar. Monet var 43 år när han köpte stället, när körsbärsträden stod i full blom och matchade perfekt husets rosa färg. 43 år senare, 1926, dog han här. Och då blomstrade hela trädgården. Sedan förföll den. I 50 år efter konstnärens död låg den övergiven och förfallen innan den i september 1980 återöppnades. Restaureringsarbetet hade varit långt, och det var finansierat med pengar från USA.

Ljuset viktigt
Foto: Kerstin Engstrand
Opievallmo synes mingla fritt. Foto: Kerstin Engstrand

85 år efter Monets död tillträdde James Priest. Han efterträdde Gilbert Vahé som 1977 började arbetet med restaureringen och som var kvar som ansvarig tills Priest tog över. Vahé bor kvar i byn och tittar in då och då.

Under sitt första år genomförde James inga ändringar när det gällde växterna. Utan han använde tiden till att lära känna trädgården, just så man lär ut i alla utbildningar. Ha inte för bråttom, lär känna din nya trädgård och finn platsens ande.  Studerade ljuset, jordmånen, vilka växter som användes och hur de fungerade. Och han studerade Monets måleri, till och med så intensivt att han även lärde sig måla. Han ville förstå sin läromästare, krypa under hans skinn.  Och såg att man tidigare hade planterat ut växter lite si och så.

– Jag önskar göra trädgården mera sann mot Monet. I hans målningar är ljuset viktigt. Ibland målade han trädgården i solsken, ibland en mulen dag, eller en del i skugga. Ljuset blev viktigt för mig, besökarna skull få uppleva den effekten, så jag började ändra på valet av färgnyanser.

Impressionisterna sägs vara de första som uttryckte ljus med färg. Deras metod för att framkalla olika effekter var att lägga strykningar av färg bredvid varandra. På samma sätt arbetar nu James med blommor. Impressionisterna övade mycket för att få fram de olika effekterna, de spenderade mycket tid utomhus där de studerade hur ljuset förändrades från morgon till kväll, och från årstid till årstid. Och självklart var Monet, som impressionismens mästare, påverkad av ljuset när han anlade sin trädgård.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monet iakttog ljuset, och målade det och trädgården. James studerade hans målningar och ljuset för att förvalta Monets arv och skapa trädgården. Cirkeln sluts. Det blir magiskt vackert.

Men det ligger mycket jobb bakom magin. Varje kväll går James runt i trädgården. Den är fem hektar stor, och då är han helt ensam med Monet och hans tankar. Det är då han förbereder nästa dags arbete. Det är i den sena kvällens kontemplation han ser vad som behöver bli bättre för att överföra Monets målningar till trädgården. Trädgården är stor (20234 kvm) och det mesta grovjobbet ska vara klart när portarna öppnas för dagens första besökare. Varje kvällskontemplation tar två timmar.

– Jag kan inte säga att jag står Monet nära, ingen kan fylla hans skor, men under mina kvällstimmar känner jag mig bekväm med att förvalta hans arv.

Och han har inte slutat studera Monets målningar, över 500 verk målade Monet under sina 46 år på Giverny. Så det finns lite att studera. Orangeriemuseet i Paris med Monets näckrosmålningar får fortfarande besök av James, flera gånger per år. Och varje gång är det lika svårt att skiljas från dem.

 

Nyfiken och lite fanatisk

Dagens Monetträdgård är inte samma trädgård som existerade på Monets tid men grundformen är densamma. Numera delar en väg den berömda näckrosdammen från trädgården vid huset. Det går heller inte längre att se in i trädgården, vilket var viktigt för Monet. Monet ville att förbipasserande skulle hänföras av hans ovanliga växter. Men hänförs, det gör besökarna fortfarande och det är nyckelordet för hela anläggningen.

Foto: Kerstin Engstrand
Rödaste rosor, skär mariaklocka, brokbladig kirskål och vinröd blåklint, en bukett gjord för Monet att måla, skapad på 2010-talet av James Priest. Foto: Kerstin Engstrand

Merparten av blomprakten står ettåriga sommarblommor för. Och nytt växtmaterial tillförs varje år. Det här är ingen trädgård där man slaviskt följer hur det en gång såg ut. För det vet man inte riktigt. Det finns inget direkt nedskrivet om trädgården från Monets tid. Vid restaureringen på 1970-talet fick man förlita sig till hans målningar, brev, några svart-vita fotografier, intervjuer av de som hade varit i trädgården och kvitton på plantbeställningar. Förutom förfallet så hade egendomen även träffats av de allierades bomber 1944

 

Foto: Kerstin Engstrand
Ny kombination som Monet säkerligen hade gillat. metallskimrande ljuslila stäpplök med en nyans mörkare lila ros. Foto: Kerstin Engstrand

– Monet var nyfiken av sig. Och lite fanatisk. Han tyckte om att prova nya sorter som kom ut på marknaden.

Det arvet förvaltar James Priest vidare med att plantera olika toner av färgerna. Vart ska det vara kalla blå, gula eller röda? Vart passar det bäst med varma toner, är frågor han ständigt ställer sig. Tidigare arbetade man inte så nyanserat med färgerna. Det var mera kakofoni än symfoni. Nya växter, eller gamla sorter i nya färger, hjälper honom att skapa symfonin, där schatteringar av färger är nyckeln. Det handlar inte längre om grundfärgerna av exempelvis gult, rött eller blått utan om var det ska vara varma eller kalla färgtoner av exempelvis blått.

Och jag som besökt trädgården sedan den en gång öppnades kan intyga att den är numera i en helt annan klass. Förändringen är sofistikerad, upplevs kanske enkel, men lika svår att utföra som de japanska träsnitt som pryder hallen i boningshuset. Bara en mästare klarar av detta.

 

Raka linjer

wraka

Det avlånga huset med sin rosa puts och grönmålade fönsterluckor är en viktig del i trädgårdens osedvanliga charm. Väl placerat, längst upp mot vägen, ger den trädgårdens växter fritt spelrum. Faktiskt är nästan alla växter planterade i långa raka rader. 38 stycken ”gravar” som trädgårdsmästarna kallar dem. Vi kanske skulle kalla dem bäddar, men James säger att de kanske borde kallas för färgpalett. Här uppe finns inga svagt svängda gångar som all trädgårdslitteratur så varmt förespråkar som grundregel i trädgårdsplanering. Troligen är det de raka raderna som gör att växtprakten framhävs. Centralpunkten är fortfarande den långa, breda, raka Grand Allée.

Rabatterna är bulliga i sig, generöst tilltagna. Knussel vet man inte vad det är. Många rabatter är också upphöjda.

Enligt Monet själv var det enkelt. Han planterade sina älsklingsblommor. De han tyckte om, och de han var nyfiken på. Och han var genuint nyfiken på nya sorter, ivrig att beställa dem och se hur de tog sig i hans trädgård. Resultatet blev en palett, som blev ett färgexperiment, som blev en fulländad trädgårdsvärld. Och det är en sluttande palett, hela trädgården sluttar sakta och säkert ned mot hans berömda näckrosdamm.

Och Monets nyfikenhet på nya sorter förvaltar James Priest glatt vidare. Det hjälper honom att han inte slaviskt behöver följa gamla ritningar.

 

Ingen latmansträdgård
Foto: Kerstin Engstrand
Studenter från USA jobbar ett par veckorvar i trädgården, främst med att klippa bort vissna blommor, och de är många! Foto: Kerstin Engstrand

Den övre trädgården består främst av ettåringar med en stomme av rosor, fruktträd och bambu. Det är en arbetsintensiv trädgård. Under säsongen byts plantorna ut ett flertal gånger. Besökarna ska mötas av prakt, här ska det vara blommigt! Till sin hjälp har James åtta trädgårdsmästare, ett antal volontärer och några studenter utvalda från ett amerikanskt universitet som jobbat här ett par veckor under sommaren. Trädgården rekonstruerades under 1970-talets slut tack vare amerikanska pengar och drivs idag av en stiftelse.

Även Monet var väl medveten om att trädgården slukade både tid som pengar men motiverade det med att det var en investering, trädgården skulle ge honom blommor att plocka in och måla av inomhus när det var dåligt väder. Arbetsintensiv är den också idag, men den kostar inte den franska staten någonting. Trädgården drivs av en stiftelse och är helt självfinansierad via entréavgifter och intäkter från butiken

Över tio tusen växter drar man upp i växthus och odlingstunnlar. Och man har näckrosplantor på reserv ifall om gnagarna har för stor aptit. Utplanteringen är som ett gigantiskt pussel. Rätt bit på rätt plats och på rätt tid. Våren är minst sagt intensiv här.

 

Irisbäddar

I slutet av maj blommar irisbäddarna, det känns som om man står i en av hans tavlor.De är kvar på samma plats som under Monets tid

Många är emot iris, de blommar ju bara en kort tid är något man ofta får höra om denna stilsäkra växt som så elegant minglar med växter i alla de trädgårdsstilar, den romantiska mormorsträdgården som i den ultramoderna, avskalade. Kort tid är en sanning med modifikation.  Javisst, på varje stjälk brukar bara en till två blommor blomma åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar. Det gör att blomningstiden för exempelvis den höga trädgårdsirisen är längre än för både pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Claude Monet använde iris som kantväxt och visst blir de vackra även i raka rader, bara de får växa i mängd. I hans trädgård mjukas irisens svärdsliknande blad upp av andra växter, som kantväxten aubretia. Och han lät gärna knallröd trädgårdsvallmo bryta av. När vi är där är den på väg att ersättas av djupt röd eller gul dahlia. Iris blir beroende på sort 70−100 cm hög. Gamla exemplar som planteras om börjar oftast blomma på nytt. Iris är en mycket långlivad trädgårdsväxt

 

Kopierad krassegång
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att kanta de spikraka rabatterna längs de långa gångarna med växter med mjukt växtsätt, som krassen längs huvudgången var en annan av Monets trädgårdssignaturer. Krassen möts på gångens mitt i mitten av september, helt enligt Monets planer, därför sås de på våren, direkt på växtplatsen, två och två på ett avstånd av 5 cm mellan varandra. Först på hösten vävs plantorna från vardera sidan ihop till en mjuk gul–orange levande matta. Och krassegången är nog lika populär som näckrosdammen. Den berömda krassegången skulle senare bli Monets inspirationskälla till den ännu mera berömda näckrosdammen.

 

”Farliga” näckrosor

Vi besökare vill mötas av ett överdåd och få känna Monets impressionistiska måleri i verkligheten. Och det gör man, det är alltid en särskild upplevelse av lycka att besöka trädgården. Man vandrar verkligen i blomsterfrossa och i en levande målning. Det är, trots att trädgården är full av besökare, en ljuvlig upplevelse. De flesta vallfärdar till näckrosdammen. Idag ligger den separerad från den övre trädgården. Moderna tider har infört en bilväg som korsar den gamla egendomen. Men det märker man inte så mycket av, skickligt leds man till en passage under vägen.

– Näckrosdelen har jag knappt gjort några förändringar i. Den här delen  gjorde Monet allt för att få skapa, han blev nästan besatt, och sökte till och med tillstånd att ändra floden Eptes riktning. Vilket han också fick!

wdigitalisperukdamm
Vit fingerborgsblomma växer längs dammen och matchar perfekt perukbusken. Foto: Kerstin Engstrand

Trots Monets ansträngningar var det var nära att det inte blev någon näckrosdamm. Bönderna var misstänksamma, de trodde att dessa märkliga vattenväxter (näckrosorna) som Monet skulle plantera, skulle förgifta vattnet och döda deras boskap.

I denna del var Monet inspirerad av William Robinsons och Gertrude Jekylls sätt att skapa trädgårdar, här är det en helt annan trädgårdsstil. Buskigt, dammen dominerar, också den berömda bron som på våren är helt inklädd av blått vattenfall av blåregn. Det är en ytterst mjuk, slingrande trädgård medan den övre delen, den raka,  sägs ha influens från hans resor till Holland och deras blomsterlökfält.

Och näckrosorna sägs varit Monets allra sista kärlek. Självklart sitter det en groda på ett näckrosblad. Detta är en sagovärld.

 

Slår publikrekord
James Priest Foto: Kerstin Engstramd
James Priest är trygg i sin yrkesutövning. Han hade tänkt att frilansa när han fick erbjudandet att ansvara för Monets trädgård.
Foto: Kerstin Engstramd

Han var målaren som älskade sin trädgård och som ville att förbipasserande skulle kunna se in i hans trädgård. Nu kommer varje år över 600 000 besökare. Flest besökare kommer under sommarmånaderna. Men en eftermiddag i oktober är man nästan ensam.

Monets tavlor inspirerar kanske ännu mer idag än när han levde. När hans målningar visas på specialutställningar brukar museerna tvingas till nattöppet. Otaliga är de städer runt om i världen som också väljer Monet som tema för sina sommarblommor. Det är städer i Kanada, Australien och även i Sverige, som Malmö Eurovisionsåret 2013. Den pr och goodwill det medför gör att besöksantalet ökar. 2012 sprängde man alla gränser och kom upp till 611 000. Och då ska vi komma ihåg att trädgården bara är öppen för besök under sju månader, från första april till sista oktober. Och en del av den framgången kan man tacka James för. Monets trädgård har fått en sällsynt ny lyskraft under hans arbete.

Över 600 000 besökare, varav de flesta kommer juni, juli och augusti, är det en dröm eller mardröm? Hur hanterar man det slitaget?

– Här ska man kunna fotografera trädgården utan att få en mängd turister i bild. Lösningen är att spärra av delar av gångarna så att man kan få sin ”tavla”. I och med att olika delar har sina höjdpunkter vid olika tidpunkter så ändras gångstråken, och slitaget blir minimalt. Så det fungerar både för oss och för besökarna. Och besökarna respekterar avspärrningarna, vilket också är ett bevis på att systemet fungerar.

 

Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan.
Foto: Kerstin Engstrand

Men det finns annat som sliter på trädgården. Snäckor och sniglar.  En man har som jobb att enbart plocka snäckor, det kan bli över 10000 på en vecka! Främst vinbergssnäckan, delikatessen. Gnagare äter med förkärlek upp näckrosrötter, och blomlökar.  Dessutom är det enorma mängder vissna blommor som ska ansas.

  Årstidens blommor
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand

Om våren är de romantiska pastellfärgernas tid så är hösten de tuffa blommornas säsong. Monet var noga med att välja årstidens blommor. Och så arbetar man fortfarande i trädgården. Allt ska blomma vid sin rätta tidpunkt. Inga blommor ska vara drivna för att blomma före sin naturliga blomningstid.

Solrosor bländade redan Monets gäster och de förekom flitigt på hans målningar. Då blommade de inte bara i rabatterna utan också i fruktträdgården, stöttade med bambukäppar. Stelt och oväntat med tanke på hans impressionistiska målningar.

Med åren fick Monet allt sämre syn och blev nästan blind. Då kom höstens brinnande röda färger att fascinera honom. I hans korrespondens har man funnit flera brev där han oroar sig över vad som händer i trädgården när han är bortrest. Även i Frankrike kan hösten vara oberäknelig. Ibland slår frosten till tidigt, ibland sent.

Hösten var hans absoluta favoritårstid. Gladiolus, dahlior och rudbeckior var några av hans favoriter. Högresta och pockande blommor. De ger höjd, volym, en tredje dimension till de enormt långa rabatterna.

– Och trädgården blir till en tredimensionell tavla.

wrosor
Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet var kolorist, och hans trädgård är en trädgård där djärvheten finns i färgkombinationerna, i motsatta och i färgtonerna, som en mängd olika nyanser av blått. Planteringarna är också djärva på ett annat sätt, de är ganska yviga, rent av vildvuxna. Resultatet blir en friskhet och livsglädje som man sällan ser. Det märks också på besökarna. Jag har aldrig varit i en trädgård där besökarna talar så mycket med varandra. Det är hänförda utrop, djupa diskussioner om plantorna och ett ständigt fotograferande av växter och människor. Trädgården är ett blomstrande solsken, en praktfull färgkaramell och inspirationskälla.

 

Tänk som Monet
wrudbeckiasolros
Ögat luras, inte har solrosen slagit ut ännu! Foto: Kerstin Engstrand

 

Du kan kopiera Monet genom att tänka på alla nyanser en färg har. Och leta växter som går ton i ton. Kanske är hösten lättast att kopiera. Hösten är främst gul. Om du tänker att en gul blomma ska följas av en annan senare blommande gul växt. Det finns mängder av s.k. korgblommiga växter som liknar varandra, som vårkrage, ringblommor, solbrud, solrosor och så de trendiga rudbeckiorna. Dessa växter har också en annan viktig egenskap, när de vissnar så blir de nästan gyllene. De falnar med stil. På senhösten kan de också förstärkas de med otaliga dahlior, innan dem av tagetes eller stockrosor. Han älskade rena färger, och lär ha avskytt svart och ockra, men frågan är om han skulle ha ändrat uppfattning om han såg dagens chokladfärgade rudbeckior och solrosor, för mat, det gillade han! Och så var han ju nyfiken på nya växter.

Däremot påtalar James att det är en myt att Monet enbart tyckte om enkelblommande blommor.

 

Älskade det yppiga
wvallmogang
Kornvallmon tar över gången när den är avstängd. Och besökarna får sin tavla på bild. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det goda livet. Höga gullris som bands ihop var en tolkning av det goda livet. Solrosor var han särskilt förtjust i. De klassiska ettåriga, men senare gick han allt mer över till de fleråriga, vilka på svenska kallas för skobandssolros och höstsolros. Han lät dem inte bara få visa sin prakt i rabatterna utan också i fruktträdgården. Han sådde dem i rutor om 60 cm x 60 cm som var uppskurna i gräsmattan.

Ett annat knep var att låta högsommarblommande rudbeckior blomma sida vid sida vid solrosorna. Rudbeckiorna minglar då fint in bland solrosornas stora blad och resultatet blir att de, solrosorna, synes blomma fast de inte kommer att göra det på en månad när.

Och visst är hans rabatter än i dag en tolkning av hans vällust, hans sinne för det sensuella liksom hans kända gula matsal och blåa kök är. De flesta rabatter är också upphöjda på mitten ett enkelt knep att få mera höjd i en annars så platt trädgård men även att få mer jordvolym åt de växter som så kräver.

Trädgården bjuder på spektakulära föreställningar under hela säsongen men många anser att just hösten är den bästa och mest stämningsfulla. Och absolut den gladaste, trots regnvåta dimmor som tidiga mornar sveper in över träden och nästlar sig in mellan rabatterna. Trädgården är en fanfar av brandgult, gyllengult, mörkt blodrött och rosa.

Monet sparade det bästa till sist.

Man måste odla sin trädgård, lät Voltaire Candide säga, och onekligen känns det som om James Priest gör det. Trädgården har blivit den tredimensionella levande målning som James Priest önskade.

Vad tror du Monet skulle göra eller säga om han kom hit idag?

– Jag hoppas att han skulle ställa upp sitt staffli och börja måla!

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kurvigt och rufsigt, årets  Chelsea uppvisade nog den största  variationen någonsin. Här fanns modern design, den naturliga trädgården och trädgårdar där budskapet, story-telling, var en viktig del av trädgårdens form.

Växterna dominerade mer än någonsin i trädgårdarna. Men antalet utställare i tältet upplevde jag som färre än någonsin. Även i trädgårdslandet nummer ett är det tufft att vara odlare. Som plantskola behöver man dock inte betala för att ställa ut men självklart kostar det att transportera växter till storstaden och även bo i London under utställningstiden.

Säga vad man vill, men Chelsea Flower Show visar på trender. För flera år sedan dominerade grönsakerna bland idéträdgårdarna, och nu ser vi att intresset för just grönsaksodling har ökat. Men i år, liksom förra året, skymtades knappt en enda grönsak i idéträdgårdarna. De fanns mera sublimt, inbäddade bland andra växter. och då var det främst växter inom området kryddor man såg. Fänkål skymtades, liksom kvanne. Det var också färre utställare i det stora tältet som hade grönsaker.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Flest grönsaker hade Kirstenbosch från Sydafrika i deras monter “South Africa in Bloom”. De firade också att det var det 40:e året de ställde ut på Chelsea..

Rufsiga ska planteringarna vara. Det är befriande, och väldigt vackert. Prydnadsgräs fanns i varenda trädgård.  Bäcktisteln var den växt som återkom oftast. Mer om växttrenderna kan du läsa om du klickar här. Idegran var vanligare än buxbom.

1wood

Vitt fanns som accentfärg, och då oftast i form av vita stäppliljor som vajande intensivt i den starka vinden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växter med vackra bladformer dominerade också. Till vår glädje såg vi en rabarbersläkting i vinnarträdgården. Det var flikrabarber som Dan Pearson hade använt sig flitigt av. Läs om vinnarträdgården här.

Och vanlig gräsmatta fanns knappt, den skymtade enbart till i några enstaka trädgårdar och då mera som en remsa grönt än som stor gräsplätt.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kallmurar var också vanliga. Så Ann-Lis utanför Östersund, hennes trädgård skulle platsa på Chelsea, men det visste vi ju redan.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rost är på väg bort och har trängts ut av gult. Gula och orange blommor, gulbladiga eller limegröna lyste upp i regnvädret. Vinrött och lila var andra två blomfärger som flitigt förekom.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vatten i någon form ska det också finnas i en trädgård. Antingen stilla vattenblänk eller mycket intensivt, häftigt som denna.

Home:Personal Universe Garden (Silver) Foto: Kerstin Engstrand
Home: Personal Universe Garden (Silver) Foto: Kerstin Engstrand

Och äntligen såg vi att besökarna visade extra stort intresse för skulpturer i trädgården!

Skultur av Rick Kirby. Foto: Kerstin Engstrand
Skulptur av Rick Kirby. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

The Water Station (Förgyllt silver) Foto: Kerstin Engstrand

Det finns mängder av inspiration på Chelsea, för alla smaker och för alla plånböcker. Förutom de stora idéträdgårdarna finns även två avdelningar med mindre, Artisan gardens och Fresh gardens.

 

Chris Beardshow Foto: Kerstin Engstrand

Han är en av publikens absoluta designfavoriter, Chris Beardshow. Oftast är hans trädgårdar både blomrika och färgstarka. I år verkade hans planteringar dock lite väl hopträngda. Samt han möter sin publik. Chris är också programledare för trädgårdsprogram i brittisk tv.Detta år hade han skapat en trädgård där skulpturer hade en viktig del. Skickligt utnyttjade han trädgårdens diagonaler. Här hittar vi också klassiska låga buxbomshäckar vars form liknar vänskapsknutar. För övrigt var det idegran som var vanligare än buxbom i år. Efter Chelsea kommer trädgården (dock ej skulpturerna) att byggas upp i stadsdelen Poplar i East London. Trädgården fick guldmedalj.

Designer Adam Frost. En av de få trädgårdar som hade en bit gräsmatta och denna hade mest gräs av alla. Här återfanns även kärrtistel och buxbom. Fick guldmedalj.

Det är onekligen härligt att en stor dagstidning satsar på trädgård. Och det har The Daily Telegraph gjort i många år. De började 1992 och 2009 anlitade de vår svenska designer Ulf Nordfjell, som även kammade hem en Best in Show titel till tidningen. Hela åtta BiS har tidningens trädgårdar fått sedan 1992. Dessutom 2009-2010-2011 tre år i rad! I år hade de valt Marcus Barnett som designer. Detta var hans femte Chelseaträdgård och i år fick han guldmedalj. The Dailty Telegraph är också framåt på flera andra sätt. De var den första brittiska dagstidningen som satsade på en hemsida och även först ut med en iPhone-app.

I år blev det en Mondrianinspirerad trädgård som fungerade ovanligt bra även i busvädret. Planteringarna var i block, med en färg i taget. Mest iögonfallande var den gula praktgemsroten som blommade intensivt i en botten av euphorbia, Pionerna hade dock inte hunnit slå ut.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Sköna, ljuva dagar i trädgården, ja säg den som inte ser fram emot sommaren som just har börjat.  Att ha en egen täppa betyder också att man odlar sina drömmar. Drömmer du också om att ha gatans vackraste trädgård, och den lataste? Går den ekvationen ihop? Javisst, vi är många som drömmer och drömmen kan snabbt bli verklighet. Här tipsar vår redaktör Kerstin Engstrand om knep som underlättar. Kerstin har skrivit boken Latmansträdgården och Nyböjarens lata trädgård (båda Bonnier Fakta) där hon även berättar om över 170 växter som är lättskötta och synnerligen odlingsvärda i hela vårt avlånga land. Så det finns annat än gräsmatta.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

1.Skapa lä

Vi älskar staket tycks det, men jag har ännu inte hittat någon som älskar att måla staketspjälor. En friväxande häck är nästan skötselfri och det finns inget som silar vinden så fint som just en häck. Lä är viktigt och skapar ett fördelaktigare odlingsklimat i din trädgård. Med lä kommer det att växa bättre. Och du slipper insyn. Men en häck tar ju tid på sig att bli hög, tänker du säkert. Javisst, tio år brukar det ta innan en häck är fullvuxen. Idag kan man köpa extra höga häckplantor som har en höjd på 150 cm och på så sätt köpa sig tid. Krukodlade häckplantor kan dessutom planteras hela sommaren.

Avenbok tar förhållandevis lite plats då den växer ganska platt, den är nästan lika tunn som ett plank. Är dessutom härlig att forma. Men toppa den inte förrän den nått sin fulla höjd. Avenbok är härdig upp till minst växtzon 4, klarar skugga och även torra jordar bra samt tål vägsalt. Behåller sina blad under vintern men då skiftar den i färg ‒ till cappuccinobrunt.

Scharlakanshagtorn, även kallad amerikansk hagtorn, växer också snabbt och med sina 5 cm långa tornar bildar den som häck ett nästan ogenomträngligt skydd. Härdig upp till zon 7.

2. Låt gräsmattan blomma!

2
Foto: Kerstin Engstrand

 

Hur många av oss har inte yttrat de magiska orden:

– Vi ska ha en lättskött trädgård, inga rabatter, bara en stor gräsmatta.

Senare när trädgården med den stora ”lättskötta” gräsmattan är färdig hör man:

– Måste hem och klippa gräset.

Det finns inget i trädgården som kräver så mycket arbete i form av klippning, räfsning, gödsling, vattning samt ogräsrensning som just vår älskade gräsmatta. En till två gånger i veckan, från maj till mitten av oktober. Hu, så mycket tid och stress! Och som skvallrar så bra att man är bortrest! Samt tänk på all tid som gräsmatteskötsel diskuteras grannar emellan. Men en liten gräsmatta bör finnas för det är skönt att få vila ögonen ibland.

Din glesa gräsmatta kan bli trädgårdens verkliga tillgång. Acceptera klöver och revsmörblomma men låt dem inte gå i blom för då sprider de sig ännu mer. Låt däremot bellis, tusensköna, blomma i din gräsmatta. Små väna vita, som i England och Danmark, eller de mer pråliga ljusrosa är en smaksak. Lättast är att plantera några plantor så sprider de sig sakta men säkert. Den vanliga tusenskönan finns att köpa i alla trädgårdsbutiker. Även prästkragen trivs bra i gles gräsmatta, likaså blåklocka, violer samt midsommarblomster. Är din gräsmatta riktigt gles trivs även kornvallmo. I höst kan du sätta krokus och andra småblommiga lökväxter. För med blommor i gräsmattan måste du hålla gräsklipparnerven i schack.

3. Bredare rabatter

3
Foto: Kerstin Engstrand

 

Alla passionerade trädgårdsamatörer gör det, nämligen gräver bort en bit av gräsmattan. Lite varje år, ta en bit i taget. Och, hurra!  Till slut har den forna enormt stora gräsmattan krympt till en liten hanterlig plätt.

Och du slår två flugor i en smäll. Du får både en mera lättskött gräsmatta och härliga, nästan underhållsfria rabatter. Samt lite extra motion på köpet. För de där långa tarmarna till rabatter som är 50 cm breda är svåra att få någon stuns på. Nej, minst två meter bred ska en rabatt vara. För då är det lätt att få blomning från vår till höst. Då blir rabatten en generös miniäng som skänker en många glada stunder. Även i den minsta trädgård får så breda rabatter plats om man tänker på att blanda in buskar och rentav ett mindre prydnadsträd.  För en liten trädgård ser faktiskt större ut med bredare rabatter!

Viktigt är att tänka på växtplatsen. Hur soligt/skuggigt är det? Och jordmånen? Genom att välja växter för rätt växtplats så är halva arbetet gjort.  Den andra halvan består i att vara ordentlig från början. En upphöjd rabatt, som ligger 20–30 cm över markytan och med lä, gör att växterna trivs bättre och du förbättrar ditt lokala odlingsklimat i upp till två växtzoner.  Se upp vid husväggen. Låt rabatten ligga minst 50 cm från husväggen. Det är bra för grunden och fasaden och för växterna, för oftast har huset breda takutsprång som hindrar regnvattnet att nå blommorna.

4.Gillar rådjur och älg din trädgård?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är ingen idé att odla något, rådjuren tar allt, tycker många. Den klassiska gärdsgården är ett bra staket som håller de vilda djuren borta om de höga störarna inte kapas. 240 cm höga ska de vara och sättas tätt, max 60 cm mellan dem. Förutom att gärdsgården är en gammal tradition i vårt kulturlandskap, så är den dessutom hållbar. I minst 30, oftast upp till 50 år brukar en välgjord gärdsgård stå sig utan underhåll. Gärdsgård går också utmärkt att sätta på stenhällar. Det finns särskilda gärdsgårdsbyggare som far land och rike runt och bygger din gärdsgård på ett par dagar. Ett annat alternativ är viltstängsel, som inte är lika vackert men blir det när du låter rosor, klematis och andra klätterväxter klä in det.

5. Täck jorden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I naturen finner man sällan någon bar jord, men i våra trädgårdar ligger jorden väl synlig i rabatterna. Öppen jord är rena inbjudningskortet för ogräsen. Innan dina växter har vuxit sig så pass stora att de helt täcker jorden är marktäckning med barkmull eller täckbark ett ypperligt knep. Barkmull syns mindre och är bättre än täckbark, då det inte förbrukar så mycket kväve när det bryts ned. Läggs ut på rejält fuktig jord i ett lager om 5 cm när jorden är uppvärmd.   Det går även bra att täcka jorden med sjösten.

6. Buskar, billig och snabb ögonfröjd

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är billiga rabatter på ”höjden”. Utmärkta som bas i de breda rabatterna då de förutom att snabbt ge både vacker blomning och spännande former ger välbehövlig höjd till din trädgård. Buskar säljs numera nästan alltid krukodlade vilket gör att de kan planteras hela sommaren.

Två absoluta måsten för försommarträdgården är pärlbusken, ’The Bride’ (zon 4), som beroende på hur varm våren har varit slår ut som tidigast i slutet av maj men oftast i början‒mitten av juni. När man ser de vackert formade vita knopparna förstår man hur den har fått sitt namn.

De gammaldags rosorna blommar oftast när man är bortrest på semester, så därför är den kanadensiska rosen ’Louise Bugnet’ ett bra val. Med sina först polkagrisrandiga knoppar som slår ut i juni till en vit, intensivt doftande blomma med svagt vinröd kant, som om en konstnär har gått förbi och spillt lite akvarellfärg, blir den snabbt din favorit. En härdig och frisk ros (zon 6‒7) som ger en andra blomning i augusti och på hösten bulliga orange nypon.

7. Låga små träd

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det finns de som säger att en trädgård är en gård man träder in i och det stämmer. likaväl som en trädgård utan träd, ja det är ingen trädgård. Fruktträd har vi nästan alla, men varför inte börja sommaren med att plantera ett litet dekorativt träd som garanterat kommer att göra dig mer än nöjd? Nämligen en katsura.  Dekorativa träd behöver sällan beskäras, bara om någon gren korsar en annan.  Med träden upplever man också årstidernas skiftningar mera påtagligt. Katsuran bjuder på en vacker bladutsprickning på våren. På hösten blir de njurformade bladen en intensiv höstfanfar i gult, orange och rött. Samt det bästa sist: när den börjar fälla bladen, då står det en doft av nybakade kardemummabullar runt trädet som faktiskt fyller nästan en hel liten trädgård! Zon 4, sol till halvskugga och fuktighetshållande jord vill katsuran ha.

Ett annat trevligt litet träd är bukettapel (zon 5, alla jordar sol‒halvskugga) som får fina pyttesmå gula eller rosa frukter på hösten.

8. Få, men bra redskap

8
Foto: Kerstin Engstrand

 

Vi är många som är lite småsnåla när vi ska köpa redskap. Några men bra redskap gör halva jobbet, för även i en latmansträdgård måste man gräva. Idag finns det ergonomiskt utformade grepar och spadar som först känns mycket ovana, men sedan kan man inte leva utan dem!

Jag gräver det mesta med grep, som är lättare än spade. Satsa också på kombinationsredskap och köp kantsax till gräsmattan med långt skaft – det sparar ryggen. En transportkärra, pirra, är också ett måste för att flytta tunga jord-, bark- och gödselsäckar med. Finns idag på alla hobbyvaruhus och kostar inte alls mycket. Redskapen ska allra helst vara i glada färger, för då hittar man dem snabbare!

9. Gräsklipp billig och bra gödsel

9
Foto: Kerstin Engstrand

 

Det finns inget som doftar så av sommar som nyklippt gräs. Gräsklipp är faktiskt ett utmärkt gödselmedel som finns till hands och man slipper kånka hem tunga säckar. Lägg ut ett 4 cm tjockt lager i rabatterna och i grönsakslandet så fungerar gräsklippet både som marktäckning och som gödsel.

10. Tillgängligt vatten

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Även en normal svensk sommar måste växterna ibland vattnas. Då är det bra att ha en vattentunna, som man lätt kan ta en kanna vatten ifrån när en växt plötsligt slokar. Regnvattentunnan  kan också fungera som mer än en funktionell tunna och bli något alldeles extra på en kvart. Plantera en näckros och några flytväxter, till exempel musselblomma, och du får en minidamm på köpet. Näckrosor finns från de som klarar grunda vattendjup på ett par decimeter och uppåt och de säljs i trädgårdsbutikerna i början av juni. Den nyköpta näckrosen planteras om i en särskild korg för vattenväxter. Tillsätt en gödseltablett så kommer näckrosen att blomma vackert i din tunna från slutet av juli och en bit in i september.

Rotbevattnare är också bra, ett spjut som man sticker ner i jorden bredvid busken eller trädet och på så sätt kan man vattna även mitt på dagen.

11. Kruktips för tomma rabatter

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Saknas det en växt eller blev det inte som du hade tänkt dig? Varför inte göra som stora internationellt kända trädgårdsdesigners, nämligen låta en vacker kruka pryda rabatten? Tom, utan några växter i, för det är formen som är det viktiga. Eller låt den bli en minidamm med några flytväxter i.

12. Mjuka gångar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grusgången är den perfekta latmansgången, snabb att anlägga och så hör man när någon kommer!  Vill man hellre ha en stenbelagd gång är latmansalternativet att låta en fackman anlägga den. Viktigt är att kanten mot gräsmattan ligger så att gräsklipparens ena hjulpar kan köra på den. Gör gärna gången till något extra.

13. Kryddor

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kryddor är oerhört tåliga, ger både behövlig väldoft och drar till sig fjärilar, humlor och bin. Samt förstås ett trevligt tillskott i matlagningen. Kryddorna ska placeras så nära köket som möjligt och i soligt läge. De trivs i sandblandad jord, som jorden där du har grävt upp lite gräsmatta.

14. Blanda vilt

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Inte behövs ett särskilt köksväxtland utan gör som fransmännen, blanda blommor och grönsaker och du får extra chicka rabatter. Smultron under rosbuskarna, precis som de klassiska målningarna, och jordgubbar i ängsrabatten. Då lyser de röda solvarma söta bären som rubiner och faktiskt, bären blir både saftigare och undgår fåglarnas härjningar! En annan fin kombination är sparris och liljeväxter.

15. Tidigare frukt

Har du några fruktträd som inte vill ge frukt?  Grenar som växer vågrätt ger snabbare frukt än de som växer uppåt.  Ett gammalt knep är att nu i sommartid tänja grenarna med några tyngder. För unga träd räcker det med att hänga fast några bordstyngder i grenarnas yttersta spets. Efter ett par veckor har grenen intagit sitt nya läge och tyngderna kan tas bort.

Text och foto:Kerstin Engstrand

Nyfiken på vårens lata såtips? Klicka här!

Foto: Kerstin Engstrand

Årets Chelsea Flower Show bjöd på ovanligt stor bredd av design. Växterna dominerade överlag över hårda ytor men det fanns några där de hårda ytorna framträdde mer än i andra.

Sten kan skimra, och det gjorde skiffret i denna trädgård ritad av Darren Hawkes Landscapes. I slutet av januari hade man börjat bygga trapporna. För de är nämligen sammansatta av över 40 000 bitar av skiffer. Bitar som för hand har huggits ut och sedan limmats ihop. En liten bäck ringlade sig fram under stengången. Växtvalet var klassiskt för romantiska trädgårdar, akleja,vippvallmo, fingerborgsblomma, ormbunkar och andra växter som trivs i skogens utkant. Fick guldmedalj. Delar av trädgården kommer att återuppbyggas i ett projekt i östra London.

Att skapa en trädgård där solen ska skapa skuggor, är onekligen en utmaning. Särskilt när den byggs upp i London och väderprognosen anger regn, regn och åter regn samt lite åska. Kamelia Bin Zaal från Förenade Arabemiraten återskapade en bit av den enorma trädgård hon har byggt upp i sitt hemland. Varje del av trädgården sammanbands med svalkande vatten. Växterna var torktåliga, som rosmarinbuskar och olivträd. Mest iögonfallande var Bismarkpalmerna som kommer att bli kvar i England, troligen i Kew eller Wisley.

Och så fanns det en trädgård som var sponsrad av svenska Gardena och Husqvarna, deras australiensiska företag. Design av Charlie Albone som är född i Hong Kong men flyttade till Storbritannien när han var tolv.  Sju år senare flyttade han till Australien där han fotfarande bor. Trädgården “Charlie at Chelsea” eller “The Time in Between” var en blandning av en typisk brittisk cottage garden och en australiensisk. Den skulle symbolisera hans liv. Dammen var en del av denna upplevelse. Sakta, ytterst sakta fylldes den med vatten. Det tog 7-9 minuter att fylla den, och den var inte stor, men på några sekunder tömdes den. Den representerade livets skörhet, när en till dig kär person inte längre finns med oss. Vem hade Charlie i åtanke där? Jo, hans far.

Ännu ett par ungdomar, två bröder, David och Harry Rich, fick guldmedalj för sin trädgård “Cloudy Bay”. De gjorde succé på Chelsea 2014. De hade skapat en mycket modern trädgård där teknik, betong, trä och växter blev en enhet.  Även deras planteringar var “rufsiga”. Även här fanns det kallmurar. Men de hade något som de andra inte hade, nämligen ett rörligt trädgårdsskjul. Skjulet  kunde köras runt i trädgården, ungefär som en spårvagn. Materialet var ek. Skjulet kallade de för “Schack” och det rörde sig efter klockan. Klockan 11, 16 och 18 började den tuffa runt i trädgården. Trädgården fick guldmedalj.

Spektakulär var trädgården “The Hidden Beauty of Kranji”. Kranji är en förort till Singapore.Onekligen exotisk och mycket populär bland besökarna. En hel del av växterna doneras efter showen till Kew och Wisley,

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...