Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Ost-ört. Foto: Kerstin Engstrand

Vad säger du om en ost-ört? Eller en ostronört? Eller varför inte en svampört?

Svampört

Svampört i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Svampört var rolig att odla men jag måste erkänna, jag använde den knappt i matlagningen. Mushroom plant heter den på engelska och både blad och blommor smakar svamp, typ champinjoner. Rungia klossii är dess vetenskapliga namn.

Den är lättodlad! Och lätt att föröka med sticklingar. Den är dekorativ, bladen är starkt gröna och blanka. Blommorna är ganska små och starkt blå. Det sägs att bladen är bland annat rika betakaroten och C-vitamin.

Går utmärkt att använda i sallad eller klippa ner i en äggröra eller omelett. Ska då tillsättas i slutet av tillagningen. Det fungerar även bra att frysa in bladen.

Svampört. Foto: Kerstin Engstrand

Köps vanligen som planta på våren. Blir ca 50 cm hög och trivs i kruka. Vill ha lätt fuktig jord. Svampörten går utmärkt att övervintra inomhus, ljust och svalt.

Ostronört

Ostronört i slutet av augusti 2023 – ingen rolig sommar för en ostronört. Just detta exemplar växer i köksträdgården i Bergianska, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Ostronört smakar som namnet anger, ostron. Jag är inte så särdeles förtjust i den äkta varan men tycker det är ganska kul att ibland överraska med just bladen av ostronört. Bladen är silverblå och i slutet av sommaren slår de himmelskt vackra blåa blommorna ut. Ostronörten är ett roligt inslag i en sallad.

En klar fördel med den är att den går ganska lätt att fröså så man behöver inte jaga plantor.

 ‘Silver Ocean’ är en sort man kan köpa frön av. Vill du inte äta bladen är den vacker som utfyllnad i rabatten och särskilt bra trivs den i stenpartier. Göteborgs Botaniska brukar ha fina exemplar i sin klippträdgård. Trivs även odlad i kruka.  

Flera vetenskapliga namn anges, Mertensia maritima och Pulmonaria maritima, den sistnämnda då som Stenhammarsört – troligen efter godset Stenhammar. Kallas också för vegetariska ostron!

Den lär förekomma vildväxande på västkusten men är fridlyst. Vilket betyder att den klarar att övervintra där för det är en arktisk växt!  Där kan man hitta den växandes tryckt mot stenar. Då växer den mera upprätt och fina exemplar får då en solfjädersform. Enligt uppgift så minskar de vildväxande exemplaren kraftigt, troligen på grund av det varmare klimatet. Naturvårdsverket har förlängt åtgärdsprogrammet två gånger och det gäller fram till 2023. De anger att ostronört förekommer på steniga havsstränder påverkade av saltstänk, kraftiga vindar och isdrift, och arten har ett flertal anpassningar för miljön. Den har minskat kraftigt under 1900-talet och är klassad som starkt hotad (Hotkategori EN). Ostronört ingår i serien Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter. Det är Länsstyrelsen i Västra Götalands län som ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.

Blir cirka 20 cm hög. Bladen är ganska tjocka och lätt krispiga, i alla fall en ”normal” sommar. Sommaren 2023 var inte i dess smak. När den trivs bildar den en vacker kuddformad planta där blommor och blad matchar varandra perfekt.

Det finns även en japansk variant, japansk ostronört.

Odla från köpefrö

Säkrast är att förkultivera inomhus och då i lätt jord, så kallad såjord. Gror bra i vanlig rumstemperatur men kan ta tid på sig, 1,5 – 3 veckor är inte ovanligt.  De små fröplantorna planteras ut när risken för nattfrost är över vilket för många platser är någon gång i juni.

Ostört = Ost-ört

Ost-ört. Foto: Kerstin Engstrand

Denna fick jag för ett par år sedan som stickling. Fick rådet att också låta den övervintra inomhus som krukväxt och ja, det fungerar jättebra. Den är en klätterväxt dock ej starkväxande.

Det är för bladen man odlar den, min har aldrig blommat. De doftar och smakar lätt av ost och då i mitt tycke som ett mellanting mellan brieost och camembert. Doften framträder mest när det är varmt ute.

Denna ostört trivs att stå ostörd. Paederia lanuginosa är det vetenskapliga namnet och något officiellt svenskt namn har jag inte hittat. Den lär härstamma från Asien.  Enligt siten Odla.nu, som säljer plantor av den, kommer den från Vietnam. Där kallas den “La Mo Long” och ska tydligen vara en av deras viktigaste aromatiska växterna. Enligt SKUD, Kulturväxtdatabasen, är släktets vanliga användningsform i kosmetika.

Den trivs bäst i soligt läge. Kan klättra både uppåt och neråt, så kanske en ampel med ost-ört vore ett roligt inslag i köket?

Mitt exemplar är runt 1- 1,5 meter hög.

Enligt Odla.nu används den i Vietnam för att göra svårsmälta, proteinrika rätter mer smältbara. Är onekligen ett växtbaserat alternativ till ost.

 Text och foto: Kerstin Engstrand

Odling för och med barn har åter kommit i ropet. Härligt! Det brittiska trädgårdssällskapet RHS har länge satsat på barn och ännu mera i år. Och här hemma har tre killar med mycket god trädgårdskunskap övertalat Egmont att satsa på Bamsefröer! Egmont är en stiftelse.

Nåväl killar, trion är nog pensionärer men de har alla uppfinnarsinne.

Robert Andersson, Gunnar Svensson och Ulf Fransson har valt ut 12 olika frösorter för barn att odla.

Tolv olika sorter kan man så med Bamse och hans vänner som bland annat Lille Skutt och Skalman. Lille Skutt föredrar den lilla söta – dubbel bemärkelse söta – moroten ’Rondo’ – ett bra val tycker vi.  Skalman föredrar tydligen sockerärter medan Bamse själv verkar satsa på stor pumpa och en pytteliten tomat.

Urvalet verkar vara bra för barn samt eloge till texterna på baksidan av påsarna.  

Pumpa är förresten mycket bra att odla, just för att man lär sig odlingsteknik! Pumpaodling är den bästa odlingsskolan.   Dessutom kan man odla pumpa med sitt eget namn på!

Däremot så förstår jag inte varför barn ska odla smörgåskrasse – är det för att det går snabbt? Vi föredrar att odla den i trädgårdslandet! Läs mera här.

Och ärter, ju mer du plockar – ju fler ärtor! Härligt!

Urvalet är så bra att det även passar för vuxna nybörjarodlare. Sortimentet säljs främst i leksaksbutiker.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Har du hört talas om att odla grönsaker som ”tre systrar”?  Här i Sverige anges det ofta att majs, pumpa eller zucchini och bönor odlas samtidigt och tillsammans på en liten yta, vi talar om 3 x 3 meter. Det är pumporna som kräver lite mer utrymme. Väljer du zucchini/squash i stället för pumpa så går det att odla tre systrar på mindre yta. Fördelen med pumpa är dock att pumpor är mycket lagringståliga. 

Ofta anges detta vara ett nordamerikanskt odlingssätt, att ursprunget kommer från inkaindianerna. Då beskrivs odlingen att höga bönorna ska växa upp runt majsen som verkar som bönornas klätterstöd och att zucchinin ska växa längs marken mellan dem. Finessen med att odla zucchini mellan majsen är att zucchinins blad skuggar jorden och på så sätt behålls fukten lättare. Samtidigt så håller de stora tjocka bladen undan ogräset. Zucchinin kommer att växa bra och rymmer inte i väg som pumpor. Men bönor runt majs brukar knappt fungera i vårt klimat. Antingen slingrar sig bönorna runt majsen så att majsen kvävs, eller så växer majsen så långsamt så att bönorna inte får något att växa mot.

”La triada mesoamericana”

Foto: Kerstin Engstrand

De odlare i Mexiko jag talat med kallar denna teknik för ”la triada mesoamericana” och har angett att man där börjar med att direktså majsen. När majsplantorna nått en höjd av 15 cm sår man bönor runt majsplantorna samt även pumpor. De har ett lite bättre odlingsklimat än oss, vi brukar i regel behöva förkultivera både majs och pumpa. 

Men oavsett Sverige eller Mexiko, det blir ett litet och komplett ”ecosystem” där behovet av ljus, vatten och näring används på bästa sätt.

Odlingsbädden brukar vara upphöjd, en välgödslad bädd som är minst 30 cm hög. För varje plantgrupp räknar man en längd om en meter. På denna meter odlar man enligt mina källor i Mexiko:

  1. Man sår minst fem, eller om man vet om att majsen har dålig grobarhet, sju majsfrön i en ring uppe på denna jordkulle. Såavstånd mellan varje majskorn 15 cm. Så djup 3 – 4 cm. När majsen grott och vuxit till sig, till runt 10 cm höjd, rensas de svagaste bort. Man behåller tre starka plantor. Siffran tre är denna odlings magiska siffra.  
  2. Runt varje majsplanta sås nu fyra högväxande bönor. Det kan vara brytbönor, blomsterböna eller kokbönor, det spelar ingen roll men de ska vara högväxande. Självklart kan du även så låga brytbönor men då blir skörden väsentligt mindre och du får ingen nytta av majsplantorna som stöd. Bönorna ska sättas i en ring runt majsen på cirka 20 cm avstånd från majsplantan. För tittar man riktigt nära ser man att majsen bildar luftrötter som tar plats, därav avståndet till bönorna.
  3. När bönorna grott och bildat småplantor med två karaktärsblad är det dags att så pumpa/zucchini. Avståndet från bönorna ska var en fot långt, dvs ca 30 cm och det i riktning från kullen, dvs där jorden är plan. 

Det var den mexikanska varianten. Nu till den bästa varianten jag någonsin sett, Bergianska trädgårdens plantering sommaren 2019.

Bergianskas version av tre systrar

Foto: Kerstin Engstrand

Bergianska är en av Sveriges botaniska trädgårdar och ligger i Stockholms utkant.  Där innanför granhäcken växte det bra. Och det är den absolut bästa tre systrar jag någonsin sett!

Majsen växte i klungor. Och solrosor bjöd på färg växandes längst bak medan gul zucchini fyllde upp mellanrummen. Men var hade man då planterat bönorna? Jo, de växte i samma rad som majsen och de var väl stöttade av rejäla bambupinnar som de fick växa upp längs. Man hade även kompletterat med en horisontell bambukäpp så att de högväxande bönorna lätt kunde växa vidare.

Foto: Kerstin Engstrand

Längst fram längst framkanten fick blomsterkrasse slingra sig fram. Denna version var alltså en vackrare version då både solrosor och blomsterkrasse hade lagts till. Men solrosor ger frön till fåglar och blomsterkrassens blad kan användas i sallad så allt kan användas.

Foto: Kerstin Engstrand

På kortsidorna växte zucchini och blomsterkrasse så att hela planteringen blev balanserad. Den liksom växte fram! Att zucchini/squashen är gigantisk beror på att som botanisk trädgård skördar man inte för att äta.

Foto: Kerstin Engstrand

Majsen hade också stöd av rejäla bambupinnar. Visserligen låg köksträdgården 2019 innanför den skyddande granhäcken men stöd är ändå nödvändigt. Titta också riktigt noga så ser du att majsen även fått extra stöd av snören som band ihop stammarna.

Alla bilder är tagna den 16 augusti 2019.   

Även gurka

Foto: Kerstin Engstrand

I en del länder är bönorna utbytta mot gurka. Det i länder där man kan få upp till tre skördar per år, där det är vanligt att man har majs som första gröda. När majskolvarna är skördade låter man stockarna stå kvar och fungera som klätterstöd till bönor. Även då har man en planta zucchini mellan dem. Ofta kan man då se planteringen på en liten yta i anslutning till boningshuset, oftast i formen av en triangel. Talet tre är genomgående i denna plantering.

Rätt väderstreck

Foto: Kerstin Engstrand

Platsen ska vara solig, minst sex timmars full sol per dag. Viktigt är att tänka på att majsen planteras i rätt väderstreck så att de inte skuggar den övriga odlingen. Majs ska växa tätt tillsammans så att pollineringen fungerar.

Foto: Kerstin Engstrand

Att just solrosor får komplettera odlingen, för runt dem slingrar sig gärna både bönor och ärter, är ganska vanligt. Finessen med solrosor är att blommorna drar till sig humlor och bin. Man kan även se att även amarant och andra blommande växter planteras i ytterkanten, oftast för att de anses hålla skadedjur borta. 

Foto: Kerstin Engstrand

Både bönor och ärter binder kväve till jorden – förutsatt att man låter rotsystemet vara kvar och förmultna. När skörden är färdig så grävs allt grönt ner i jorden. 

Fiskmjöl lär vara ett vanligt förekommande gödselmedel i odlingar i Central- och Sydamerika. Men hela odlingen kräver en hel del vatten.

Väljer du pumpa så gäller det att hålla koll på åt vilket håll den växer. Pumpan måste ledas från majsen.

Och även om vi känner detta odlingssätt som tre systrar, tres hermanas, så anges det i regel i Mexiko som El sistema Milpa. Det är helt enkelt ett odlingssätt där flera olika grödor kombineras. Majsen är huvudgrödan, sedan kombineras den med bönor, pumpa, tomat eller paprika/peppar.

Och självklart finns det en saga om dessa tre systrar, en berättelse som anses var flera tusen år gammal!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth Nilsson är en välkänd person i odlarkretsar. Många känner till honom sedan hans tid på Allt om Trädgård där han mycket skickligt var deras webbredaktör – den första – och höll i tidningens då mycket aktiva odlarforum. Ett forum som Kenneth fick igenom efter idogt tjatande. Det blev en supersuccé! Han är också författare tillsammans med Ingrid Nordwall till boken Koloniträdgården som utkom 2004.

Idag är det många som efterfrågar en italiensk potatisbladig evighetstomat, den kan lagras i minst tio månader, som kallas för Kenneths Piennolo. Otaliga är det som efterfrågar den i alla de olika odlargrupper som finns på Facebook. En tomat som är bördig från NK:s matvaruavdelning, ett fynd han gjorde för väldigt många år sedan, runt milleniumskiftet. De var dyra – och skrynkliga – och kostade runt 200 kronor kilot. Självklart så sparade han frön och denna tomat lever vidare och har ännu inte visat sig blir försämrad. Dock är exakt sort fortfarande okänt trots idoga efterforskningar.   

Kenneth Nilsson bredvid en av sina berömda tomatpålar. Foto: Kerstin Engstrand

Hängiven kolonist är han också. Kenneth odlar i ett koloniområde som nog får anses ha Stockholms bästa läge. Med utsikt över vatten ligger det där och hela området är en stark sluttning.  Där är Kenneth kung. Hans kolonilott är ett verkligt hav av växter som jag kommer att återkomma till i en annan artikel. Där mot sluttningen i söder odlas det vindruvor, fuchsior som övervintrar på friland och hibiskus. Här växer även ett stort område av kaktusar. Han är nästan kung i baren också, vi arrangerade en gång i en italiensk afton för våra journalistkollegor. Hans förkläde den kvällen kommer jag än idag ihåg.

På koloniträdgårdens dag händer det att man kan få en specialvisning av Kenneths berömda tomatodling. Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth är även duktig på att skapa egna lösningar. En sådan är han numera nästan världsberömda Kenneths tomatpåle. Han klurade på en tålig, stabil och lätt flyttbar konstruktion för sina högväxande tomater för ett problem i detta område är bland annat tidvis starka vindar. En lösning för fyra till sex högväxande tomater utan som han säger ”bli vansinnig på första blåsiga dagen”. 2015 gjorde han sin första tomatpåle. Nu har ett byggvaruhus en egen variant – dock inte lika bra som Kenneths.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Vi odlare älskar smarta lösningar. Kanske har Kenneth ärvt sin förmåga att skapa smarta lösningar efter sin morfar som var finsnickare och ”klurig som bara den”.

Kenneths tomatpåle är helt enkelt en hög smal stolpe som står stadigt i marken med hjälp av ett jordankare, ett för varje påle.  Stolpen är klädd med vad vi kallar för hönsnät men säljs även under namnet sexkantsnät och är galvaniserat. Numera finns det även i grönt.

Stolparna – som på byggspråk kallas för två tum två är 45 mm x 45 mm breda och fyrkantiga. Oftast säljs de i längder om fyra till fem meter vilket låter långt, dock finns det många som får verkligt höga tomatplantor då en högväxande tomatplanta vid rätta odlingsförhållande kan bli över tio meter hög! Men en femmeters kan du lätt kapa på mitten så får du två på 2,5 m. Den höjden fungerar för mina odlingsförhållanden. Dessutom är den höjden lättare att hantera när man ska byta plats på tomatpålen. För detta är ytterligare en stark fördel med Kenneths tomatpåle. Det går relativt lätt att vicka upp stolpen med jordankaret och flytta den till annan plats.

När det gäller jordankare så finns det flera olika storlekar, Kenneth brukar säga ta det smalaste vilket är 47 x 47 mm brett. Det passar suveränt till 2 tums 2.

Hönsnät är lätt att forma. Här på en regel, dvs en tomatpåle som inte är liksidig. Tomaterna på bilden går under benämningen “Annas japanska” och är odlade från frö han fått från – Anna. Den är en av hans favoritsorter när det gäller smak. Foto: Kerstin Engstrand

Hönsnätet kläms lätt fast runt pålen. Tomatringar eller andra band behövs för att leda tomaterna på rätt spår. Se gärna till att hjälpa blommorna utåt.

Hönsnätet sätts på innan pålen sätts på plats. Klipp en långsmal remsa och kläm fast den runt pålen. Lite luft mellan pålen och hönsnätet underlättar.  

Jordankaret bankas ner i jorden, det går lätt med en gummiklubba.

Platsen ska självklart vara bästa solläge med den bästa jorden. Här kommer ännu en fördel med Kenneths tomatpåle, den kräver liten yta så du kan lätt placera den i en rabatt eller i en pallkrage.

Och skulle jorden inte vara den allra bästa kan du jordförbättra runt pålen. Gräv en stor grop och blanda i bra jord med gödsel och sätt pålen i mitten. Eller gräv ett dike runt pålen och jordförbättra där. Ännu en fördel, tomatplantornas rötter kommer att dra nytta av den omgivande jorden och söka sig både ut i rabatten/pallkragen/grönsakslandet och rak ner i jorden. Så då får de ännu bättre växtvillkor.

När den nätklädda pålen är på plats i jordankaret så är det dags att plantera. Nu ännu en fördel! Denna smala påle med 45 mm sida klarar galant att ha fyra högväxande tomatplantor runt sig, en på varje sida!

‘Alice’s Dream’. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatrankorna behöver lite hjälp att fästa vid nätet. Det finns så kallade tomatringar att köpa men du kan ta bindtråd eller liknande och göra egna ringar. En bra tumregel är att fästen behövs på ungefär var 50 cm så räkna med minst fem per sida och planta om tomatpålen är 250 cm hög.  

Därefter är det bara att vänta på skörden, och vattna och underhållsgödsla förstås.

16 plantor i en pallkrage!

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth tipsar även om att sätta fyra pålar i en stor pallkrage som har måtten 80 x 120 cm. En påle per sida. Pålarna rekommenderar han att de sätts i backen precis utanför pallkragens fyra sidor medan tomaterna planteras i pallkragen.   

Jag har även kopierat Kenneths idé till klematis. På hans lott har han även svartöga runt en påle.

Foto: Kerstin Engstrand

Dessutom är hans tomatpåle extra smart då de fungerar ypperligt på hans mycket branta kolonilott. Ytan de upptar blir minimal, Kenneth utnyttjar höjden och plantorna står stadigt vilket gör att de blir mindre utrymmeskrävande.

OBS! Högväxta tomatsorter ska ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska nypas bort. Det går att odla utan att ta bort dessa ”tjyvar” men då får du en hög yvig buske och risken finns att för mycket blad gör att plantorna lättare drabbas av angrepp.

Kenneths andra tomatodlartips:

Faten över vattenkannornas öppningar är till för att hindra insekter att drunkna. Kenneth samlar vatten, överallt står det vattenkannor. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatburar, Gitas tomatburar (efter Gita Thorström) som de oftast nämns som på Facebook. Ett lättare stängselnät, svetsat, förzinkad och plastbelagt, som formas till en rund bur med en stödpinne för plantan i mitten. Fungerar utmärkt i krukor. De kan också sättas utanför krukan!

Samma typ av nät går det också att forma till tomatstaket. Kenneth stöttar staketet med armeringsjärn.

Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga bilder är tagna i slutet av augusti 2019.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Våren 2022 var lite småkall och juni månad blev inte bättre. Mina tomatplantor kom inte att bli utplanterade förrän vid midsommar! 14 dagar senare än normalt.  Det var helt snurrigt!

Inte nog med det. I mitten av maj var det dags för en extra omplantering av några sorter som jag hade sått lite tidigare än normalt, den 20 mars i stället för i mitten av april.  Nåväl lite tidigare, nästan en hel månad tidigare. Dessutom bifftomater! De var redan omplanterade en gång, den 17 april och den 16 maj var det dags för en till. Nu, våren 2023 hör jag att många är drabbade även i år. 

Nu gällde det att använda jord som jag visste var fri från pyralider. Men jag hade många plantor och för lite utrymme inomhus så det var inte läge att satsa på att omplantera i stora krukor. Så det blev böj och snurra runt metoden. Att tomater tillhör den grupp av växter som bildar nya rötter längs stammen om de planteras djupare än tidigare är extra bra och idag mycket välkänt. Man kan till och med plantera om dem horisontellt, dvs med stammen liggandes och bara se till att toppen är över jord.  Det fungerar exempelvis om man planterar ut den på friland. Men i kruka är det lite svårare, så många höga smala krukor hade jag inte. Så det blev att böja och snurra.

Gör så här:

Plantorna på bilden har olika jordar – ett test – därav de olika etiketterna. Här har plantorna fått vara utan vatten ett tag för att bli mjuka.

Foto: Kerstin Engstrand

Ta exemplar vars rötter fyller ut hela krukan. Vattna inte tomaterna dagarna innan omplantering. De ska sloka men inte vissna. Se bilden ovan, dessa kommer att klara sig bra och repa sig snabbt.

Lossa den slokande plantan från krukan. Se till att jordklumpen är intakt. Känn på stammen, den är mjuk! Nu kan du böja stammen runt jordklumpen och sätta plantan i en större kruka med ny jord. Se till att toppen är uppåt – förstås. Vattna och vänta.

Foto: Kerstin Engstrand

Den snurrade-böjda tomatplantan är nu i en ny, lite större kruka och ska snart få ny jord samt vatten:

Foto: Kerstin Engstrand

Och vet du att en tomatplantas stjälk är så tålig att man även lite lätt kan nypa den mjuk? Nyp så att stammen blir lite platt utan att den går av. Det är ett alternativ om du skulle ha glömt att låta dem torka ut innan omplanteringen.

Klockan 19 den 16 maj 2022 planterades de om. Då såg de ut så här, plantan på bilderna ovan är den som är längst till höger på bilden:

This image has an empty alt attribute; its file name is vv317.jpg

Klockan 12 nästa dag var de helt fräscha igen! 17 timmar efter omplanteringen när de nästan såg döda ut. Tomater är ett mycket tåligt släkte! Se den längst till höger, den ser ut som ny!

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

I takt med att spanska tapas blivit allt populärare här hemmavid så är det många som vill odla egna padrones. Men så upptäcker man att det oftast är svårt att få fröna att gro, och om de gror, så blir frukterna mycket heta! Kan det vara för att de odlas utomhus i kruka som de blir så starka? De utvecklas ju långsammare än de som odlas i växthus. Andra säger att man måste skörda dem där de är mycket späda för annars blir de för heta. Men de som finns att köpa i matbutiken är ju både stora och inte så heta. Det finns även uppgifter om att cirka var tionde frukt blir superhet och att de därför även kallas för rysk roulette!

Foto: Kerstin Engstrand

Så lösningen är att slå två flugor i en smäll, odla spetspaprika och skörda dem när de är små och gröna. De fungerar som bra substitut till att göra Pimiento de Padron, dvs maträtten. Stekta i olivolja och smaksatta flingsalt, andra piffar upp dem lite extra med lime, paprikapulver och nyriven parmesanost. Eller grillade, så grillade att ytan nästan är svart.

Foto: Kerstin Engstrand

Satsa på flera plantor så du även kan skörda röda spetspaprikor. De är goda att fylla med mjukost.

Foto: Kerstin Engstrand

Vissa år blir mina spetspaprikor stora, som sommaren 2014. Andra år mera ”normala”. Kombinationen vädrets makter, jordkvalitet och näringstillförsel gör sitt. Jag odlar alltid i kruka. 

Och du kommer väl ihåg att fröna – det är där styrkan finns  – sitter närmast skaftet? Stjälkfäste är perfekt att hålla i – man ska ju äta frukterna hela, fröna också men man kan förstås undvika dem genom att sluta äta någon centimeter eller två från stjälkfästet.

Foto: Kerstin Engstrand

De padronpaprikor som säljs i matbutikerna är av särskild sort där man förädlat bort det starka. Men många tycker att de är visserligen milda men samtidigt lite bittra i smaken. Så hemmaodlade är att föredra – trots den ryska rouletten! Då kan det vara idé att odla den japanska sorten Shishito istället – den är ett säkrare kort.

Hur du odlar paprika: Lättodlad söt liten paprika

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ja, detta är faktiskt en lök som växer i luften. Dessutom en mycket härdig lök! Lökarna växer upp i toppen på höga stänglar. Tidigt på våren som en av de allra första börjar luftlöken, som är flerårig, skjuta skott.

Luftlök passar bra att sätta som kantväxt längs till exempel pallkragarnas kortsidor. Den trivs även i halvskugga och kommer i gång tidigt, ungefär samtidigt som piplöken men före ramslök och vitlök. På engelska heter luftlöken ”walking onions” då den av tyngden av kronan av lökar uppe i toppen så böjs luftlökarna ner mot jorden där de sedan slår rot. Så fortsätter den att föröka sig.

Foto: Kerstin Engstrand

Det lär finnas tre namnsorter, troligen svenska eller norska och de är ‘Fru Alstad’, ‘Fölsbyn’ och ‘Åsaka Nilsgård’. Jag har aldrig sett dem men den dag jag gör det vill jag hemskt gärna odla dem samt veta mer om dem! Tills vidare njuter jag av mina okända luftlökar.

Som sagt, luftlökarna sitter i små kluster cirka en halv meter upp på stjälken. Du behöver inte vänta på att stjälken ska böja sig. Bryt loss luftlökarna och plantera dem på ett par centimeters djup så har du snart nya plantor. De kan sättas på hösten och under växtsäsongen.

Finessen med luftlök är att den är flerårig. Även bladen går att äta, lämpligen som klippgrönt. Själva lökarna är dock ganska starka. Jag odlar den för att göra syltlök, dvs lägga in dem i vinäger. Till syltlök kan man även använda pärllök, små silverlökar eller sättlökar av gul lök. 

Foto: Kerstin Engstrand

Luftlöken är lite svår att få tag på. Trädgårdssällskap brukar sälja den på mässor, även i säljgrupper på Facebook kan man ibland hitta den. Man tror att luftlöken introducerades av romarna till Europa och att den ursprungligen lär ha kommit från Indien.

På svenska har den tidigare hetat egyptisk luftlök eller katawissalök. Första gången såg jag den var i DBW:s trädgård i Visby, De Badande Wännernas trädgård eller mera vardagligt kallad Botan. Det är en liten och exklusiv botanisk trädgård grundad av just DBW – som bland annat grundade även en  sparbank med samma namn som sällskapet . Min svärfar var aktiv där och såg till att jag fick några lökar.

Foto: Kerstin Engstrand

Visste du förresten att deckarförfattaren Anna Jansson som ung fick sitt deckarintresse just där? Hon och en kompis skuggade en person som norpade växter i trädgården – och till deras fasa upptäckte de att växttjuven hade en älskarinna!

En hel klase med vetenskapliga namn kan man läsa om i SKUD. Luftlök, Allium x proliferum, anges även som:

Allium cepa v. viviparum

Allium cepa ‘Proliferum’

Allium cepa var. proliferum (Moench) Alef.

Allium cepa var. viviparum (Metzg.) Alef.

Allium cepa x fistulosum

Allium fistulosum f. proliferum (Moench) auct.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Pumpa är roligt att odla! Den enorma växtkraften och de vackra formerna gör detta till något alldeles extra. Dessutom lär man sig odlingsteknik. Vad få vet om är att pumpa är mycket lätt att lagra i rumstemperatur. Även i temperatur som + 22 grader. Pumpa är dessutom bar mat, lätt att ha i grytor, ungsrosta, göra soppa på med mera.

Cucurbita maxima, ofta kallade jättepumpor eller matpumpor men även under benämningen vintersquash är de som klarar kyla bäst samt är lättast att långlagra i rumstemperatur. Cucurbita peposorterna brukar kallas för trädgårdspumpa. Ibland anges dock maxima vara en undergrupp av pepo. C. pepo har en mängd undergrupper där vi träffar på de klassiska sommarskördande frukterna av zucchini/squash men även  prydnadspumpa, pajpumpa, spagettipumpa med flera.

Det finns otaliga att välja bland, i alla de former och färger. Hösten 2018 hade Göteborgs Botaniska trädgård en magnifik pumpautställning.  Bland de mängder de där visade har jag valt ut mina favoriter.

Det blev tio sorter av C. maxima  och sju av C. pepo samt en ”överraskning”.

10 mycket odlingsvärda sorter av C. maxima: 

Foto: Kerstin Engstrand

Galeux d’Eysines är den verkliga favoriten i Frankrike. Anses av fransmännen vara den absolut godaste och jag håller med. Det är en rolig pumpa, den får knottror på skalet som ser ut som ditlagda jordnötter i sitt skal. De utvecklas ganska sent, i regel när tiden för mognad börjar närma sig. Den är både den vackraste och fulaste vintersquashen. Vacker på grund av färgen, skalet är orange till laxrosa och mer eller mindre knottrigt och vårtigt. Köttet är kraftigt orange och sött. Är perfekt för att ungsbaka och mycket god i soppor.  Rubriceras som normalstor, de plattrunda frukterna brukar väga mellan 3 – 5 kilo.

Sorten härstammar från Galeux, därav namnet och större mera kända stad är Bordeaux. Lär ha blivit omnämnd för första gången 1883. Är en pålitlig sort, ger även bra skörd en dålig sommar som sommaren 2021.  Den är ingen långlagrare utan bör ätas upp innan våren, mina brukar bli dåliga efter jul. Utvecklingstid: 95 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Blue Hubbard är från 1870 är en riktig klassiker bland de storväxta sorterna. Man lägger märke till den! När den tronar i kökslandet så hör man många ropa ”titta där!”. Blue Hubbard har onekligen ett annorlunda utseende. Den silverblå färgen gör den dessutom nästan självlysande. Vanlig skörd är pumpor på runt 15 kilo. Bli inte orolig om dina enbart väger ett par kilo, de är helt ok att äta. Orange fruktkött. Bra att lagra i ett år utan problem. Ger bra skörd även mindre bra somrar. 105 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Blue Ballet anges ofta som lillebror till ’Blue Hubbard’. Blue Ballet får frukter om ett till två kilo. Gulorange fruktkött som av många anses ha en lätt nötaktig smak. Är inte den mest lättlagrade men ett halvår brukar fungera bra. 95 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Marina di Chioggia är en välkänd klassisk sort från nordöstra Italien, orten Chioggia ligger i närheten av Venedig.  Frukten är plattrund, väger två till tre kg. och har ett knottrigt mörkgrönt till brungrönt skal. På bilden syns inte knottrorna, eller bucklorna som en del kallar dem, då det är pumpans undersida du ser. Orangegult fruktkött och anses vara en av de godaste. Går att lagra länge. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Green Hokkaido säljs även under namnet ’Blue Kuri’. Som namnet anger så är detta en japansk sort.  Om du odlat den kända och lättodlade samt rikgivande ’Uchiki Kuri’ så är denna ett bra komplement, dock är Green Hokkaidos frukter mindre och plantorna inte lika rikgivande. Gult fruktkött som har en lite annorlunda konsistens, fast, inte så trådigt, lite torrt men ändå sött som smör är det många som beskriver det som! Green Hokkaido slänger ut långa rankor. Lagringstålig. 98 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Guatemalan Blue är som namnet anger en sort från Mellanamerika. Som du ser av formen så kallas den att vara av banantyp. Mycket god. En frukt väger som maximalt tre kilo och blir då cirka 40 cm lång. Orange fruktkött som är helt slätt. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Golden Hubbard tidig som är en suverän långlagrare. Mycket kraftigväxande och frukterna väger i regel runt två till fyra kilo. 90 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Uchiki Kuri säljs även som ’Orange Hokkaido. Detta är den traditionella japanska vintersquash, oerhört vacker med sina rödorange  frukter. Frukterna har en bra storlek, de blir i regel mellan ett till två kilo tunga. Orange fruktkött som är nästan helt fiberfritt och vars smak har en lätt söt och nötliknande ton. Mycket lättlagrad. 92 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Crown Prince kommer ursprungligen från Sydafrika och är känd för sin goda smak, den är både söt och har en lätt touch av nötter. Dessutom mycket hållbar. Går at lagra i ett par månader, cirka tre och föredrar att lagras svalare än rumstemperatur.  Blir en rund och lite platt pumpa med skal i grön-stålfärg och med orange fruktkött. Får halvlånga rankor vilket innebär att den kräver inte så mycket plats. Odlad den i pallkrage så hittar du frukterna precis utanför pallkragen.

Foto: Kerstin Engstrand

Jarrahdale är oftast mera grön än den på bilden, färgens anses vara blågrå. En mycket vacker pumpa som är populär att ha som prydnad men är för oss en tillgång i matlagning. En pumpa väger i regel mellan fem och sju kilo.

7 mindre sorter, av C. pepo:

Foto: Kerstin Engstrand

Cream of the Crop, en ganska ny sort, kom någon gång på 1980-talet och blev direkt min favorit. Dess smak är lätt nötig. Varje frukt blir ca 15 cm hög och en är alldeles lagom som tillbehör för två personer. Buskvariant. Tar cirka 90 dagar på sig att bli skördeklar.

Foto: Kerstin Engstrand

Delicata Zeppelin, namnsort från 1894. Blir 15 – 20 cm lång. Att den fått heta Zeppelin förstår man när man ser dess form. Mycket god som ugnsbakad. Anges som normalstor och en frukt väger runt ett halvt kilo. Extra rolig att odla då den är både god och synnerligen dekorativ. Den är randig, ränderna är i början gröna men efter en tids lagring går de över till orange. Växtsättet är ganska kompakt varför ingen större yta behövs. Många anger att den är lite kräsen, den föredrar en bra och lång sommar.  Lagringsduglig i ett par månader. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

New England Pie, denna ser man inte så ofta frön till men den är en av världens mest odlade pumpasorter.  Är en orange pumpa från USA och lär ha introducerats före 1863. Varje pumpa brukar väga mellan lite mer än ett kilo upp till tre kilo så den har en bra storlek. Fruktköttet är kraftigt orange med bra smak. Observera att innan den är mogen har skalet gröna fläckar, så det är normalt och ingen sjukdom. Och den går att ta in som fläckig, den blir orange efter ett tag, vanligen efter två till tre veckor inomhus. Säljs även under namnet ’Small Sugar’. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Lemon squash, frukterna är verkligen citrongula! Har ett kompakt växtsätt och en planta ger riklig skörd. Det gäller att skörda hela tiden så kommer det mer. Kännare anser att man ska skörda när frukten är runt fem centimeter i diameter – som en citron. Som alla mycket god att ugnsbaka men även steka i skivor. 50 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Sweet Reba, är en så kallad Acorn-squash, det vill säga dess form liknar ett ekollon och de brukar därför även kallas för ollonpumpor. Flera i vår lista har den formen och de är synnerligen lätta att odla. Sweet Rebas frukter brukar bli mellan ett halvt till ett kilo tunga. Räkna dock med att en planta ger normalt minst tre frukter. Fruktköttet anges som sött och torrt! Har ett buskliknande växtsätt.  Vid lagring går den från mörkgrönt till orange och räkna med en maximal lagringstid om tre månader. 90 dagar. Namnet Reba lär vara en förkortning av Resistant Early Bush Acorn.

Foto: Kerstin Engstrand

Rondini, är en småväxt men rankande planta och är känd för sin tidiga skörd. Nu talar vi om frukter som är apelsinstora. Minst fem oftast tre gånger fler frukter brukar en planta ge. Rondini är till en början grön men går över till orange under lagring. Trots det italienska namnet så är den bördig från Sydafrika. 80 dagar. Rondini går även att skörda under sommaren.

Foto: Kerstin Engstrand

Table Star, är en stjärna, varje frukt väger mellan ett halvt till ett kilo och har orange och saftigt fruktkött.  Buskigt växtsätt, dvs den ger inga rankor. Kan lätt odlas i stor kruka.

Samt en överraskning!

Foto: Kerstin Engstrand

Turbanpumpa, ’Red Turban’ och ’Turkish Turban’, dessa ser man mest använda som dekorationer men de går utmärkt att äta. Varje frukt brukar skördemogna väga mellan ett oh tre kilo. Orange fruktkött med en söt och nötaktig väldigt god smak. 95 dagar. Turbanpumpor kallas även för Fransk turban.

Foto: Kerstin Engstrand

Läs också:

Lyckas med din pumpaodling

Om hur du kan skriva ditt namn på din pumpa.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ätbara blommor köper de trendiga restaurangerna in för dyra pengar – i alla fall om man tittar på kilopriset. För några år sedan nämnde vi på Instagram att olika sorters bönors blommor både är vackra och ätbara. Sedan dess kommer det titt som tätt frågor om detta.

Det finns till exempel trendigt svarta bondbönsblommor som kan vara lite svåra att få tag på men om du hittar dem så köp! De är roligare att odla för blommornas skull än för bondbönorna. Och de väcker uppmärksamhet, både i trädgården och på tallriken!

Foto: Kerstin Engstrand

Lättare är det att få tag på vanliga vitblommande men även de starkt rödrosa finns.

Rosenbönor/blomsterbönor

Bönor av rosenböna. De gror snabbt och växer sedan ännu snabbare. Blir ett par meter höga! Foto: Kerstin Engstrand

Rosenbönor har lite dåligt rykte om sig, att de ska vara giftiga. Blommorna går utmärkt att äta, likaså kan man anrätta bönskidorna när de är små och mjälla på samma sätt som vanliga brytbönor. De är mycket snabbväxande.

Foto: Kerstin Engstrand

En favorit är sorten ‘Sunset Runner’ som älskas av humlor och bin! Den ska förstås planteras så att du kan njuta av den i motljus vid solnedgången.

En annan mycket odlingsvärd sort för både bönskidor och blommor är ‘White Lady’:

Foto: Kerstin Engstrand

Två andra rosenbörnor är ‘Hestia’ och ‘Painted Lady vars blommor går i vitt och korallrött. ‘Hestia’ är lågväxande och därmed tidig medans ‘Painted Lady’ är högväxande.

Foto: Kerstin Engstrand

Brytbönor

Bland brytbönorna finns det många sorter men leta särskilt efter de som är lilablommande.

Foto: Kerstin Engstrand

Läs mer om bondbönor: Att odla som mikroskott eller hur du lyckas med bondbönor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Alder Hey Urban Foraging Station

Design: Howard Miller och Hugh Miller Konstruktion: H Miller Bros Sponsor: Alder Hey Children’s Charity och Project Giving Back

Foto: Kerstin Engstrand

Ett grönt land, fyllt med sallat och kryddor och i en annorlunda form, som en gigantisk böljande filt – det hade vi inte sett tidigare. Meningen var att här skulle barn både njuta av att vara ute, känna doften av kryddorna och kunna skörda. Det föll inte helt domarna i smaken. varför då? Jo, domarna är även praktiskt lagda. De noterade vissa säkerhetsbrister som att det inte fanns plats för vuxna att hålla koll samt att hålen där växterna var planterade i satt för tätt. Det drog ner betyget och trädgården fick förgyllt silver. Trädgårdens storlek var 10 x 18 meter.

Foto: Kerstin Engstrand

Mest uppmärksamhet fick skottkärran som var ett under av hantverk och med flera funktioner som beredningsbord och skafferi.

Brewin Dolphin Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Paul Hervey-Brookes Konstruktion: Big Fish Landscapes Sponsor: Brewin Dolphin

Foto: Kerstin Engstrand

Ett brunt industriområde, ett landskap med byggnader i förfall, vad kan man göra av det? Jo en mycket modern trädgård som fortfarande har kvar industrikänslan. Här var det matkällaren som drog uppmärksamheten till sig!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idén var bra men för mig var det något som saknades. Den blev för steril och alltför många “nya” hårdgjorda ytor hade lagts till. Trädgården fick silvermedalj. Storlek: 10 x 18 meter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...