Han är en av publikens absoluta designfavoriter, Chris Beardshow. Oftast är hans trädgårdar både blomrika och färgstarka. I år verkade hans planteringar dock lite väl hopträngda. Samt han möter sin publik. Chris är också programledare för trädgårdsprogram i brittisk tv.Detta år hade han skapat en trädgård där skulpturer hade en viktig del. Skickligt utnyttjade han trädgårdens diagonaler. Här hittar vi också klassiska låga buxbomshäckar vars form liknar vänskapsknutar. För övrigt var det idegran som var vanligare än buxbom i år. Efter Chelsea kommer trädgården (dock ej skulpturerna) att byggas upp i stadsdelen Poplar i East London. Trädgården fick guldmedalj.
The Homebase Urban Retreat Garden
1 of 2
Designer Adam Frost. En av de få trädgårdar som hade en bit gräsmatta och denna hade mest gräs av alla. Här återfanns även kärrtistel och buxbom. Fick guldmedalj.
The Telegraph Garden
1 of 9
Det är onekligen härligt att en stor dagstidning satsar på trädgård. Och det har The Daily Telegraph gjort i många år. De började 1992 och 2009 anlitade de vår svenska designer Ulf Nordfjell, som även kammade hem en Best in Show titel till tidningen. Hela åtta BiS har tidningens trädgårdar fått sedan 1992. Dessutom 2009-2010-2011 tre år i rad! I år hade de valt Marcus Barnett som designer. Detta var hans femte Chelseaträdgård och i år fick han guldmedalj. The Dailty Telegraph är också framåt på flera andra sätt. De var den första brittiska dagstidningen som satsade på en hemsida och även först ut med en iPhone-app.
I år blev det en Mondrianinspirerad trädgård som fungerade ovanligt bra även i busvädret. Planteringarna var i block, med en färg i taget. Mest iögonfallande var den gula praktgemsroten som blommade intensivt i en botten av euphorbia, Pionerna hade dock inte hunnit slå ut.
Årets Chelsea Flower Show bjöd på ovanligt stor bredd av design. Växterna dominerade överlag över hårda ytor men det fanns några där de hårda ytorna framträdde mer än i andra.
Sten kan skimra, och det gjorde skiffret i denna trädgård ritad av Darren Hawkes Landscapes. I slutet av januari hade man börjat bygga trapporna. För de är nämligen sammansatta av över 40 000 bitar av skiffer. Bitar som för hand har huggits ut och sedan limmats ihop. En liten bäck ringlade sig fram under stengången. Växtvalet var klassiskt för romantiska trädgårdar, akleja,vippvallmo, fingerborgsblomma, ormbunkar och andra växter som trivs i skogens utkant. Fick guldmedalj. Delar av trädgården kommer att återuppbyggas i ett projekt i östra London.
The Brewin Dolphin Garden
1 of 2
Att skapa en trädgård där solen ska skapa skuggor, är onekligen en utmaning. Särskilt när den byggs upp i London och väderprognosen anger regn, regn och åter regn samt lite åska. Kamelia Bin Zaal från Förenade Arabemiraten återskapade en bit av den enorma trädgård hon har byggt upp i sitt hemland. Varje del av trädgården sammanbands med svalkande vatten. Växterna var torktåliga, som rosmarinbuskar och olivträd. Mest iögonfallande var Bismarkpalmerna som kommer att bli kvar i England, troligen i Kew eller Wisley.
islam
1 of 6
Och så fanns det en trädgård som var sponsrad av svenska Gardena och Husqvarna, deras australiensiska företag. Design av Charlie Albone som är född i Hong Kong men flyttade till Storbritannien när han var tolv. Sju år senare flyttade han till Australien där han fotfarande bor. Trädgården “Charlie at Chelsea” eller “The Time in Between” var en blandning av en typisk brittisk cottage garden och en australiensisk. Den skulle symbolisera hans liv. Dammen var en del av denna upplevelse. Sakta, ytterst sakta fylldes den med vatten. Det tog 7-9 minuter att fylla den, och den var inte stor, men på några sekunder tömdes den. Den representerade livets skörhet, när en till dig kär person inte längre finns med oss. Vem hade Charlie i åtanke där? Jo, hans far.
auusies
1 of 6
Ännu ett par ungdomar, två bröder, David och Harry Rich, fick guldmedalj för sin trädgård “Cloudy Bay”. De gjorde succé på Chelsea 2014. De hade skapat en mycket modern trädgård där teknik, betong, trä och växter blev en enhet. Även deras planteringar var “rufsiga”. Även här fanns det kallmurar. Men de hade något som de andra inte hade, nämligen ett rörligt trädgårdsskjul. Skjulet kunde köras runt i trädgården, ungefär som en spårvagn. Materialet var ek. Skjulet kallade de för “Schack” och det rörde sig efter klockan. Klockan 11, 16 och 18 började den tuffa runt i trädgården. Trädgården fick guldmedalj.
brothers
1 of 7
Spektakulär var trädgården “The Hidden Beauty of Kranji”. Kranji är en förort till Singapore.Onekligen exotisk och mycket populär bland besökarna. En hel del av växterna doneras efter showen till Kew och Wisley,
BBCs programledare Monty Don var upprörd. Han stod precis bredvid mig och hade en intensiv diskussion med The Royal Horticultural Societys domare James Alexander-Sinclair. Om vad då? Jo, att publiken tyckte att det var omöjligt att förstå varför vissa trädgårdar som syntes perfekta “bara” fick förgylld silvermedalj, medan andra som höll samma standard, fick guld. James hade inget emot att Monty tog upp ämnet, snarare tvärt om. Och framhöll att det ibland, precis som betygen i vanlig skola, kan vara hårfint mellan ett högre eller ett snäppet lägre betyg. Att någonstans går gränsen. RHS använder sig av ett poängsystem som alla designers och anläggare är väl insatta i. Ett av kriterierna är vad man angivit i sin ursprungsplan. Man får inte avvika för mycket från den och om man gör det måste man ha ett mycket giltigt skäl. Ett sådant exempel är när Londons vattenverk sade nej till att placera ut två tunga pilträd i Dan Pearsons trädgård. Deras diskussion fortsatte sedan i direktsänd tv. Men en viktig bedömningspunkt är växternas kvalité, de ska vara friska, välskötta och av rätt storlek.
En som öppet i direktsändning uttryckte sin känslor, att han var djupt besviken när han mottog sin medalj (förgylld silver), var Clifton Nuseries ägare Matthew Wilson. Han är välkänd i växtsammanhang och har även arbetat som domare för RHS. I år gjorde han för första gången en egen trädgård, det var “The Royal Bank of Canada Garden”. The Royal Bank of Canada var med för första gången förra året, 2014, och anlitade då en mycket ung designer. 2014 fick de guld så förväntningarna på den mera etablerade Matthew Wilson var enorma. Skulle han klara pressen och leverera?
Och du som undrar varför en bank skapar trädgårdar på Chelsea Flower Show så är orsaken att denna bank är djupt engagerade i jordens vattenbehov. Därför är vatten, främst gråvatten, ett tema deras trädgårdar alltid har.
Personligen tyckte jag mycket om Matthews trädgård. Den hade sina kvalitéer, men förmodligen så var jag mest förtjust i möblerna. De var onekligen mycket vackra men jag glömde provsitta dem. Så hur bekväma de är kan jag inte uttala mig om. Hans idé var att denna trädgård inte skulle ha några raka linjer alls. Mitt öga retas dock av vattentrappan som i mitt tycke hade fel proportioner. Den störde trädgårdens balans. Döm själva, här kan du titta närmare på Matthews trädgård:
Matthew Wilson
1 of 12
Ännu en trädgård som publiken tyckte var värd en guldmedalj, sponsorn M&Gs trädgård kallad “The Retreat”. Denna var väl den mest “klassiska” Chelseaträdgården av alla. I år var det 15 stora trädgårdar varav 7 fick guldmedalj, 7 förgylld silvermedalj och en fick enbart silver. Ingen bronsmedalj delades ut, ej heller inget brunt kuvert (=ingen medalj alls). Det indikerar i sig att standarden var ovanlig hög i år. Men det är för en designer för en stor trädgård guld som gäller. Och då är inte förgyllt silver lika bra… Designer var Jo Thompson. Jag tycker formen var klumpig, särskilt huset. Det skulle vara inspirerat av Vita Sackville-West skrivarlya i Sissinghurts berömda torn men formen var ljusår från originalets.
The Retreat
1 of 7
Företaget ‘L’Occitane var för tredje gången med på Chelsea Flower Show. Som alltid med ett franskt tema. I år hade man valt den unge, och i Frankrike boende, designern James Basson. Här var det inga diskussioner om medaljen, det blev GULD. Utan nu var det diskussionen om inte just denna trädgård skulle ha fått titeln Best in Show. Det tyckte Monty Don och delvis håller jag med honom. Detta var ett konstverk. Förutom superb plantering var den även ett mästerverk i konstruktion. Det är inte lätt att anlägga en trädgård som ligger under marknivå.
Budskapet var, att man ville lyfta fram att många trädgårdar som är viktiga för parfymframställningen i Grasse, numera förfaller.
Men skulle den då blivit Best in Show? Kanske, men Dan Pearsons trädgård var också suverän. Monty Dons motivering var att denna var en trädgård, och att Dan Pearsons inte var det.
2015 års Chelsea Flower Show bjöd på ny variation när det gäller växtvalet. Det har skett ett skifte.
Här är några växter som dominerade:
Flockblommiga växter dominerade stort. Fjällkvannen med sin limegröna färg fanns i mängder av trädgårdar, antingen i full blom eller enbart som planta. Inte ett enda exemplar av den purpurfärgade syntes till och det är ovanligt, den brukar alltid återfinnas i minst en trädgård. Kvannen är tvåårig.
Det är synd att det är svårt att få tag på frön till Blomsterkörveln i Sverige för den är en mycket bra ettårig växt. Den är många designers favoritväxt och finns närmare presenterad här.
Flockblommiga
1 of 3
Fingerborgsblommor är klassiska på Chelsea, de är enkla att få fram fina exemplar av till mitten av maj. I år såg vi också att kungsljusen börjar komma tillbaka. Bäcktisteln som var stor redan förra året återfinns också i nästan varenda trädgård.Läs mer om bäcktisteln här.
Även purpurlysingen återkom i stor mängd. Läs mer om purpurlysing här.
Fingerborgsblomman ‘Apricot’ är helt ny och skapade habegär. Flera i denna serie såg vi. Det är en solälskande fingerborgsblomma, och steril, vilket gör den relativt trogen och mera långlivad än vanliga fingerborgsblommor. En hallonfärgad använde Sarah Eberle sig av i sin ena trädgård, klicka här.Serien slog igenom 2012 då den rosa varianten blev Årets växt. Den rosa kan du se här nedan, bilden är från Beth Chattos terrass.
2013 fyllde Beth Chatto 90 år. Rabarber trädgårds Kerstin Engstrand träffade henne. Hör henne berätta om några av tankarna runt grusträdgården:
Beth Chatto nämner bland annat att hon måste byta ut sina cistusbuskar, men också att hon måste hålla ett öga på sina jättekungsljus som just då blommar. Bild på dem du kan se här i artikeln om grusträdgården.
Hör henne berätta om hur grusträdgården klarat torkan (ljudet i bakgrunden kommer från grannbondens enorma maskiner som körde precis i vår närhet):
Du har säkerligen sett den på någon av dina resor utomlands, den växer vild på Kanarieöarna. Cineraria är en läcker växt, och det har man länge ansett. För den har fått det vetenskapliga namnet Pericallis x hybrida. Pericallis kommer av grekiskans perikaller som betyder vacker. Cinerarian passar i kombinationer och den passar att växa helt ensam. Dessutom stormtrivs sorterna i serien Senettii trivs även utomhus – men först när järnnätterna har passerat. Du kan även ha den som vanlig krukväxt inomhus. Då vill den gärna stå på en sval plats.
Sorterna i Senettii-serien har färgstarka prästkrageliknande blommor. Rosa, starkt koboltblått och lavendelfärgade nyanser är några färgtoner som man lätt frestas av. Prova med att samplantera en eller flera cinerarior med penséer, ranunkel, alunrot, tusensköna, primula eller gyllenlack och du kommer inte att ångra dig!
Cineraria vill ha jämnt fuktig jord och regelbunden vattning men trivs inte om jorden blir för blöt. Allra längst och finast blomning fås vid en ljus och sval placering.
Violer, blyga men lättodlade små skönheter, så dem i vår och snart har du till en hel bukett!
Att ha ett litet violställe på tomten är som att ha funnit en skatt vid regnbågens slut. Det är ren och skär lycka. De låga små liven, de flesta knappt fem centimeter höga, står där som en självklarhet och berättar att det finns hopp, sommaren är nära.
Och de gör att våren intas i horisontalläge. Plötsligt så ligger man där på magen för att se dem djupt i ögonen. Och sedan är det bara att insupa den välbehagliga doften. Inte undra på att man inte vill stiga upp.
Luktviolen, Viola odorata, är klassikern, ametistblå och lika lilablå som de som pryder en violtablettask. De trivs i halvskuggan under lövträd, buskar eller i utkanten av en barrträdshäck. Där den trivs växer luktviolen gärna till små, doftande, täta blå mattor, ja till och med i gräsmattan. Ibland blommar den om, till och från hela sommaren till långt in i september. Härdighet: C
Förutom i blått finns luktviolen i både vitt och purpurrött. Här några sorter väl värda att leta efter:
‘Rouge d’Anjou’ och ‘The Czar, båda purpurröda.
‘Plena’, dubbel, hör väl inte till de vackraste men doftar nog mest av de alla.
‘Queen Charlotte’, mörkblå, småblommig och synnerligen rikblommande, är en klassisk luktviol som har odlats länge.
‘Reine de neige’, vit, när den slår ut är blommorna ljust porslinsblå för att senare bli helt vita.
‘Sulphurea’, gul
Purpurviolen, Viola labradorica, har ett vackert, fräscht och spänstigt bladverk som går i rödviolett till grågrönt så det gör inte så mycket om den inte blommar. Passar fint i den purpurbronsfärgade rabatten och blir ca 10 cm hög. Blommar med ljust purpurblå små blommor i maj–juni.
Skogsviol, Viola riviniana, med sina svagt blå blommor brukar komma av sig själv om man har skogstomt. Ängsviolen, Viola canina, likaså. De trivs ypperligt i trädgårdens halvskuggiga hörn. Härdighet: B
Rumänsk viol, Viola jooi, brukar rubriceras som stenpartiviol men är en riktig juvel bland violer. Och visst trivs den bland smågrus och stenar men också under äppelträdets silade solljus. En riktig långblommare, från maj månad till en bit in i juni. Väldoftande och sprider sig gärna med frö. Härdighet: B
Fjärilsviolerna, Viola sororia, blommar samtidigt som den rumänska. De är enkla i form och färg och sprider sig mer än gärna med frö. Trivs bäst i full sol och blir lite högre än de andra, ca 15 cm. Ett flertal fröfirmor brukar sälja frö. Härdighet: B
‘Freckles’ är som namnet anger fräknig, i blått.
Ögonviolen, Viola septentrionalis, är onekligen den vackraste och dessutom mycket lättodlad. Som fina skrattrynkor ser de gröna och lila strimmorna runt ögat ut. Dess fräscht gröna bladverk gör den ännu vackrare när den på raka halsar tittar fram med sina ibland smala blommor, ibland breda. Föredrar soligt läge. Självsår sig gärna.
Viola mandschurica har typiska violblommor i blålila men det är bladverket man ser. Det är först rosagrönt för att senare under våren skifta till vitgrönt för att under sommaren än en gång skifta färg till grönt.
Fröfirman Rara Växter har ett stort sortiment av violfröer: Rara Växter
Styvmorsviolen växer vild i hela Europa och finns även i Asien. Den föredrar torra växtplatser.
Violen är omnämnd redan år 40 f. Kr. i ett av poeten Vergilius verk.
Att många violer får frökapslar utan att blomman slagit ut. Det kallas för hemligt bröllop, kleistogami (av grekiska kleistos (stängd) och gamos (bröllop). Under de små bladen finns små knoppar, som är just sådana blommor där själbefruktning sker. Fördelen är att avkomman blir kopia av föräldern men det är onekligen en typ av inavel.
Romarna smyckade gravarna med violer på åminnelsedagen för de döda, Dies violaris (violdagen). Vid gästabud bar de violkransar då violen ansågs vara nedkylande, dvs. mildra baksmälla.
Att i sin fagra ungdom gick den grekiska gudinnan Persefone på en siciliansk äng och plockade blommor när Hades, underjordens gud, fick syn på henne. Han blev blixtkär och drog ner henne i underjorden. Och just på den ängen växte enligt den grekiska myten rosor, hyacinter och violer. Persefone ska därför vara orsaken till att vi har årstider, för när Persefone kommer upp ur underjorden blir det vår och sommar, när hon drar sig tillbaka till dödsriket igen blir det höst och vinter.
Vi befinner oss i Tungelsta söder om Stockholm. Det är maj månad och himlen är mörk, ja det var nog en underdrift, den är svart. SMHI har varnat för rejält regn. Vi parkerar bilen på garageuppfarten och härifrån ser man varken boningshus eller trädgård. Däremot en väg, med en mittsträng gräs som för tankarna till hjulspår. Och vad skymtar längre fram, just där vägen svänger, om inte ett växthus. Men något boningshus syns inte.
Är jag förvånad över att huset inte syns från garageuppfarten? Nej, egentligen inte. För här bor Petra och Sven Lindvall med sina två barn. Petra är stadsträdgårdsmästare i Haninge strax söder om Stockholm. Sven är industridesigner, arkitekt och bygglovshandläggare. Jag är mycket nyfiken på deras trädgård och deras hus. För jag har hört rykten om att de har skapat en synnerligen fin balans mellan hus och trädgård.
Tungelsta var förresten på 1940-talet en verklig trädgårdsstad med en mängd handelsträdgårdar. Idag finns några kvar, varav en på promenadavstånd från deras fastighet.
Ibland blir man kär i ett hus. Och det blev Petra när hon kom hit julen 1999 för att överlämna en julblomma till en medarbetare. Och lämnade uppvaktningen med orden: Om du någon gång tänker sälja huset så kan du väl höra av dig …
Vad var det som gjorde att du så snabbt yttrade de orden?
– Det var glasverandan, känslan när jag kom in, jag kände direkt en härlig sommarkänsla fast det var vinter.
Glasverandan
1 of 3
Jaha, andra faller i farstun. Men två år senare kom ett brev med fråga om hon fortfarande var intresserad. Och det var Petra och maken Sven. Ett nytt villaområde skulle byggas i stugans närhet och ägaren stod inte ut med tanken att skogen som han älskade skulle skövlas. Det brevet är idag en viktig del av husets proveniens.
Så blev Petra och Sven ägare av en backstuga med anor från 1700-talet. Som stod på en mycket avlång tomt. Att det här även före den tidigare ägaren bott en trädgårdsälskare märktes också när de började undersöka trädgården. Det fanns syrenberså och en stor japansk lönn men också en vattenspegel och en bit äng.
Det är oerhört bra förutsättningar. Och det var nu dags för Petra att skapa sin egen trädgård. Tidigare hade de hyrt en flygel på en hästgård. Nu skulle det skapas något eget, samtidigt som huset skulle byggas ut. Inte en alltid så lyckad kombination. Grävmaskiner och andra stora fordon brukar gå hårt åt jord och växter. En mängd växter flyttades till nya platser och inga växter mötte fordonsdöden. Syrenerna som stod i bersån flyttades för att bilda en häck. Stenar togs omhand. Det är mycket man kan använda en grävare till.
Buxbomsparterre
1 of 6
Klassiskt formspråk men nyanlagd ‒ buxbomsparterren ligger utanför glasverandan. Storleken är ca 5 × 5 meter.
Självklart underlättar det när man som Petra har utbildning inom området. Idag består trädgården av tolv olika delar. Alla med samma harmoni och självklarhet. De tolv delarna är inte avgränsade med höga häckar utan är naturliga ”rum”.
– Helheten är viktigast för mig, jag går inte igång på enstaka växter. Det ska kännas genuint och genomarbetat. Jag vill att en trädgård ska vara snygg året runt.
Tillbyggnaden
1 of 3
Entrégården. Trots att backstugan hade byggts ut av tidigare ägare var den inte stor nog för en familj med två barn. Sven ritade utbyggnaden. Att tillbyggnaden skulle underordna sig den gamla backstugan var en självklarhet. Den nya delen är så skickligt gjord att den känns som en naturlig enhet med det gamla 1700-talshuset. De båda delarna förstärker varandra. Tidigare hade de sin entré i den gamla glasverandan på backstugans ena kortsida. Det var den entrén som gav Petra sommarkänslan på vintern och orsaken till att de blev husets ägare. Men det var ändå självklart att lägga den nya entrén i sammanbindningen.
– Effekten vi ville uppnå var att man får titta till för att se övergången mellan1700-tal och 2000-tal. Det skulle flyta ihop och vara samma känsla i alla delar av huset.
Entrén syns heller inte direkt när man kommer från garaget. Det är först när man kommer till entrévägens böj mot höger man noterar entrén. Och där växer ett ståtligt biggaråträd. Väl inne ser man direkt trädgården på den andra sidan av huset. Hallen känns som en tidssluss mellan ute och inne och mellan 1700- och 2000-talet. Glasväggarna skapar det intrycket samtidigt som de för vidare ljuset, ett välkomnande ljus som sprids vidare in i den gamla delen.
I entrégården finns under bigarråträdet är av sorten ’Gårdebo’ (zon 4) en liten blomsteräng med pärlhyacinter, gullvivor och prästkragar. Här växer också en vingbenved som på hösten flammar stolt i rött och rosa tidlösa. Gångvägen är belagd med stenmjöl som passar bra ihop med alla de stenhällar som finns i trädgården.
2015 är jordens år. Jorden i trädgården är morän. Den karga moränjorden har Petra förbättrat på planteringsytorna till ett djup av 30–40 cm. Hon har bottnat med lera och därefter fyllt på med bra ogräsfri jord och naturgödsel. På de platser där det finns bar jord på våren påför Petra ett lager om 5 cm kompostjord. Naturen på andra sidan stenmuren är förebild. Där i skogen är jorden alltid täckt med mossa, vissna löv och dylikt. Petra hackar ner kompostjorden så att den blandas med den befintliga jorden. Marktäckande växter hjälper till att skydda jorden och hålla fuktighetsgraden.
Buskar är en viktig del av trädgården. De sammanbinder, markerar tillsammans med träden ”rummen” men är också länken mellan jord och himmel. Som det proffs Petra är tänker hon i skikt. Hon börjar vid marken med marktäckare och strävar sig sedan med hjälp av växterna uppåt. Grova skisser om hur planteringarna är tänkta att se ut är grunden. Fokus ligger på bladverket. Här kommer marktäckare in i bilden. De finns överallt, under häckar, buskar och träd. Men oavsett skisserna så flyttas det om en hel del. Några av favoriterna bland marktäckarna är röd sockblomma, flocknäva och lönnalunrot.
Trädgårdslunden ligger längs vägen upp mot huset, under björkarnas halvskugga. Hit har stycken av grästorv flyttas från andra delar av tomten. Rejält med lökväxter planterades också in. Det blev vårstjärna och krolliljor som samsas med julrosor, nunneört, gullvivor, myskmadra, midsommarblomster och strutbräken.
Förebild för Petra ärBeth Chatto och hennes devis om rätt växt på rätt plats. Särskilt hennes omgörning av den gamla parkeringsplatsen. Beth Chatto arbetar med mycket torra förutsättningarna och får ändå ett frodigt och fint resultat. (Möt Beth Chatto här).
Växthuset har blivit mera ett uterum än växthus. Här stormtrivs de, särskilt regniga dagar, och härifrån har man fin utsikt över trädgården. Det ser ut som ett nytt, dyrt växthus men det är det inte. Det är lågbudget byggt efter Petras konstruktion. Lågbudget tack vare lite tur och bra grannar.
– Vi fick en hög profiler från ett gammalt växthus. Ett riktigt plockepinn av avflagnade kärnfuruprofiler. Sedan hade vi turen att få köpa glas från en granne för en krona rutan. Så glasen fick bestämma måtten för växthuset.
En hel del tankemöda och hjälp krävdes innan de fick ihop det. Det ritades om flera gånger innan Petra kände att det var rätt. Det blev 3 x 4,4 meter stort och har rejäl takhöjd, något som Petra medvetet valt.
– Jag ville ha stor luftvolym därför valde jag att göra taket lite toppigare än vad som är brukligt.
Växthuset har också förstärkts med stålstag. Eftersom marken lutar lite valde Petra att delvis låta sockeln vara nergrävd i marken. Det blir en liten nivåskillnad när man går in, en nivåskillnad som ger en känsla av att man gör entré i växthuset. Den förstärker karaktären, ger växthuset en extra glans.
Sockeln är byggd av lecablock som har slammats i grått. Golvet som tar upp sockelns gråa ton är lagt med grå gotländsk kalksten. Här finns en liten kamin som används flitigt under råa, kyliga dagar.
Hit ut flyttar Petras pelargonsamling för sommarlov. Längs ena kortsidan växer en vinranka, en staketdruva av sorten ’Nimrod’. Den ser gammal ut, för ungplantan döljs av en souvenir, en bit knotig vinstock från en vingård i Frankrike.
– Det är ett semesterfynd! Under en båtfärd i Frankrike letade jag efter en gammal vinstock och fann en i en hög som skulle brännas. Men inspirationen kommer nog från Torsten Wallin som i sin trädgård har använt gamla stammar av en på liknande sätt.
Köksträgården
1 of 4
Köksträdgården är oval, för här stod tidigare barnens studsmatta. Plötsligt fanns det ett utrymme som var över och Sven, som länge velat ha lite grönsaksodling, såg en ny möjlighet. Köksträdgården omgärdas av en häck av japansk lärk (Larix kaempferi, härdig zon 4–5) som är billigare än idegran och dessutom mycket lätt att forma till en smal häck.
Häcken kompletterades med ett 120 cm högt engelskt fårstängsel gjort av kastanj. För här ska inga rådjur få tillträde. Och det har hittills fungerat. Det enda de har sett är att rådjuren har fejat hornen utanför köksträdgården
Att raka former ska möta runda är ett klassiskt designknep. De raka formerna står de svartmålade odlingslådorna för. Här odlar de jordärtskockor, dill, persilja, lite bönor och squash.
– Jag gillar det som växer av sig själv och blir något man kan äta. Jordärtskockor är min absoluta favorit. Förra årets skörd har vi ätit av i stort sett hela denna vinter. Det har blivit soppor eller så rostar vi dem i ugnen.
Återigen är det glas som stått modell för formen. De fick några gamla drivbänksglas och dess mått fick bestämma odlingslådornas storlek. Lådorna är målade med slamfärg.
Trädäcket på baksidan
1 of 6
Petra och Sven Lindvall vann tävlingen Årets Tungelstaträdgård 2012. Mer om Petras och Svens trädgård kan du läsa i boken ”Hur en trädgård blir till” av Torsten Wallin (Norstedts 2013).
Vad gör man om man bor i ett område med extrema förhållanden, med en gigantisk stor och enormt tråkig parkeringsplats, dålig jord, kraftiga vindar och ytterst lite regn?
Ja, vi talar faktiskt om en plats i trädgårdslandet nummer ett, England. Allt grönskar inte i det landet. Och i landskapet Essex två timmars tågfärd nordöst om London finns det platser som får lika lite regn som Egypten. Området har oftast bevattningsförbud och man håller noga reda på det fåtal millimeter regn som kommer. År med bara 400 mm regn är inte ovanliga. Vi måste leva med det vi har och det gäller att göra det bästa av situationen är Beth Chattos devis.
Vissa personer har en stor förmåga att gilla utmaningar, att tänja gränser och att vilja något extra. Så vad händer om en sådan plats möter en exceptionell person? Jo, det blir en synergieffekt utan motstycke.
Beth Chatto, idag 92 år, är en sådan person. Jag har följt hennes arbete under många år och hon är den trädgårdsperson som jag mest beundrar. För Beth Chatto gillar att tänja gränser.
Det var nog meningen att hon skulle ha den där hemska parkeringsplatsen.
Det var hennes man som sådde fröet, det var på hans föräldrahems mark parkeringsplatsen låg. Denna enorma parkeringsplats blev inkörsporten till att bli en av de mest omtalade trädgårdarna i världen. Med sin Gravel Garden vill Beth Chatto visa att det går att skapa en vacker, blomstrande trädgård som inte blir slokörad eller trist efter veckor utan regn, extra bevattning eller gödsling.
Än idag är hon en starkt engagerad kvinna. Än idag är hon upprörd över att de omgivande bönderna inte vill lämna bredare och fler remsor längs åkrar eller vägrenar orörda för fjärilar, humlor och andra insekter och små djur. Ja, konstaterar hon, det har blivit bättre men kan bli ännu bättre.
Hennes styrka är förutom experimenterandet att hon vågar gå mot strömmen och gärna berättar om sina misstag, vilket gör henne till en av Englands mest populära trädgårdspersonligheter. Behöver jag säga att lejonparten av de mest kända yngre trädgårdsdesigners och plantskolister har henne som förebild? Men att chockera i sig har aldrig varit hennes syfte.
Syftet är att visa hur vis naturen är och att lära av den.
Men även sådan grundläggande visdom kan uppenbart vara chockerande. I alla fall för dem som envist tror på konstgödselns och bekämpningsmedlens verkan.
I trädgården i det torra East Anglia har hon flera olika typer av växtmiljöer, den torra och soliga, den torra och skuggiga samt vattensjuka områden. Trädgården bär självklart namn efter henne själv, “The Beth Chatto Gardens”, med betoning på gardens, för den består egentligen av flera trädgårdar, totalt sju olika och alla med olika förhållanden som djup skugga, gassande sol, fuktigt eller torrt och blåsigt. Men det märks inte så tydligt idag för hon har skickligt vävt samman dem till en underbar enhet.
Hennes förhoppning är än idag att ge nya kunskaper och inspiration till vad man kan göra av alla hopplösa hörn som finns i våra trädgårdar. En trädgård i tiden, och det är den verkligen, även om dess skapare faktiskt länge har legat före tiden.
Hon predikar inte, hon chockerar inte medvetet. Hon ser sig som en lärare. Och hon är en ödmjuk sådan, med glimten i ögat. Fler som hon behövs!
När hon började med grusträdgården så var vattenbristen redan något man börjat tala om. Det var flera som talade om det inom den brittiska trädgårdsvärlden, men Beth gick från teori till praktik. Hon ville förbereda trädgårdsägarna för framtiden.
När hon var 76 år sade hon till mig:
– Jag kanske inte kan påverka synen på trädgård så mycket under min tid, men kanske mina barnbarns.
Vilket understatement. Idag är hon som sagt 91 och påverkar oss fortfarande.
Det startade 1991
Där låg den, den gamla parkeringsplatsen. En ny parkeringsplats skulle byggas och vad skulle hon göra med den gamla? Idén att skapa en grusträdgård började ta form. Framför sig såg hon en upptorkad flodbädd. En blomstrande upptorkad flodbädd. I trädgårdslandet England! Känt för sin blomstrande grönska, landet där det alltid regnar. Landet vi avundas trädgårdsägarna.
Grusträdgården skulle inte alls vattnas eller gödslas. Växterna skulle ges en så bra start som möjligt och sorter som inte överlevde skulle inte ersättas.
Valet av växter var självklart, de skulle väljas för sin extrema torktålighets skull. Nu talar vi om en tid då torr växtplats var lika med att ha ett stenparti i sin trädgård. En liten hög med sten med växter emellan, eller på sin höjd en sluttning. Beths före detta parkeringsplats var helt plan.
I Essex, strax utanför Colchester, är det normalt att det går mer än åtta veckor innan en regndroppe faller. Vad ersätter man då vatten med?
Beths lösning blev: Sekatören!
Under dessa torrperioder så skulle allt dött och visset klippas bort. Inte enbart för att det ser trevligare ut, utan för effekten tekniken skapar. Så snart lite regn kommer svarar växterna i grusträdgården med stor tacksamhet. Växterna, som är valda för sin torktålighet, har ändå lidit svårt, men de återhämtar sig snabbt, faktiskt inom ett par dagar och nya skira blommor slår ut – grusträdgården liksom öknen blommar efter regn.
Annars är den som vackrast i maj‒juni, september och under vintern. Perfekt, just under den tid man är hemma och kan njuta av sin trädgård. Men hur är det möjligt undrar många som tror att en lättskött trädgård enbart består av gräsmatta?
Beth Chatto skrattar igenkännande.
– Grusträdgården är ett exempel på att jag har lärt av mina misstag. Jag har förlorat många växter på grund av otålighet, tog mig inte tid att ge dem de rätta förhållandena. Växter är som människor, de kan inte placeras på första tillgängliga plats.
Aha, det där känner vi igen. Otåligheten, att förföras av en blommande växt i trädgårdsbutiken och sedan pula ner den någonstans i trädgården. Beth Chatto är ju precis som vi. Nej, kanske inte, hon är klok och använder sig av sina erfarenheter.
Nu gjordes förarbetet grundligt. A och O i allt trädgårdsskapande är förarbetet. Och att känna platsens betingelser samt ha växtkännedom.
Häck är ett självklart val för att ge vindskydd, i alla fall för britterna, de lever med vind och överallt ser man häckar. Men jorden, där fanns ingen humus, bara torr, hungrig jord.
‒ Tog jag lite jord i handen rann den genom fingrarna som sanden i ett timglas. All kompost som fanns tillgänglig samt mer därtill grävde vi ner. Vi höll på hela vintern 1991/92, grusträdgården är på 3 000 kvm så det tog sin tid. Jorden måste vara luftig, humusrik och vattenhållande så att plantorna kan etablera sig väl med rötter som tränger djupt ner. I stort sett kan man glömma om jorden är sur eller basisk, det är jordens struktur som är viktig.
Det grundarbetet tillsammans med det kräsna växtvalet, med kräset är här inte lika med exklusivt och dyrt, utan kräset lika med enbart torkälskande växter. Och resultatet blev en frodig trädgård där alltid något blommar. Och redan efter ett par år blev ”The Gravel Garden” en trädgård dit trädgårdsälskarna vallfärdade. Och gör än idag.
Växterna
Merparten av växterna i hennes experimentträdgård klarar svenskt klimat. Växter som strandtrift och kattfot återfinns i vår svenska natur växandes just på torra skogsbackar, stenhällar och strandhedar.
Beth Chattos grundläggande tes är att bara man har kunskap om växtens naturliga miljö och ger den liknade växtförhållanden, så är trädgård lätt. Det är viktigt att ställa sig frågan:
– Växer denna soligt, skuggigt, vått eller torrt och i vilken typ av jord?
Tar man hänsyn till det naturliga växtsättet, håller sig till de enkla formerna och undviker korsningar skapade av människan så får man snart en vacker, lättskött trädgård med ringa behov av vattning och gödsling.
En annan bonuseffekt är att färgstämning går helt naturligt, växternas naturliga färger stör sällan varandra.
Planteringstekniken
Växterna vattnas enbart vid planteringstillfället, och då rikligt. Sedan får de klara sig på egen hand.
På den vid planteringen genomvattnade jorden läggs ett fem centimeter tjockt lager av gånggrus. Gruset fungerar som marktäckning och stoppar de flesta ogräsfrön som finns i komposten. Dessutom bevarar det en viss fuktighet i jorden och skyddar delvis från kyla.
Samt bidrar till den soliga effekten. Även en mulen dag känns det som om grusträdgården badar i sol.
– Har man bara kunskap och är riktigt konsekvent när man väljer växter så är det lätt att anlägga en liknande trädgård hemma. Den väldränerade jorden, med gruslagret ovanpå tillsammans med vindskyddet, förbättrar växternas härdighet med minst en växtzon. Men det gäller att följa sin i förväg uppgjorda lista och inte falla för impulsköp, tillägger Beth Chatto med ett finurligt leende.
I den övriga trädgården, som är på enorma 57 000 kvadratmeter, motsvarande ett 70-tal ordinära svenska villatomter, vattnar hon enbart i yttersta nödfall medan hon i sin nya grusträdgård bara vattnar vid nyplantering.
Nu har Beth Chatto den otroliga förmågan att allt hon rör vid blir vackert. Hennes trädgård är lika oengelsk som vädret i området. Här finns inga lättköpta poäng som rosenbågar eller överdådiga riddarsporrar, den är så långt ifrån den klassiska engelska “cottage garden” man kan komma. Det är en grön trädgård i dubbel bemärkelse. Blad, form och struktur kommer före blommorna även om det blommar överallt. Hon koncentrerar sig på bladverket och väver en gobeläng av sina växter. Det vilar ett lugn och harmoni över trädgården och svenskar känner sig hemma här, kärleken till naturen är så påfallande. Trädgården är organisk men inte till hundra procent som hon utrycker sig och hon är noga med att påpeka att inga medel som skadar predatorer eller ohyra används.
Trots att grusträdgården fortfarande är under utveckling så upphör den inte att förvåna, den fungerar bättre, även i skönhet, än många trodde. Men sedan anläggningen gjordes har det som kallast varit runt sex minusgrader.
– När jag läser om vad som troligen kommer att hända med klimatet i framtiden, ja då, jämfört mot de extremer som utmålas, synes mitt försök med grusträdgården ganska patetiskt, säger Beth och ser lätt bekymrad ut.
Men en sak är säker, skulle villkoren ändras finner säker Beth Chatto en trädgård för de nya förhållandena också.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Växter som klarar sig utan bevattning
Lökväxter trivs särskilt bra i den väldränerade jorden. De sätter färg vår och höst men det ska vara vildformerna, inga bulliga hybrider. Krokus, tulpaner och allium som finns i alla de höjder och färger och som bjuder på vackra fröställningar är särskilt tacksamma.
Alla kryddor som romersk kamomill, fänkål, lavendel, salvia, johannesört, oregano, timjan.
Silverfärgade växter som helgonört, malört, lammöra och många gräs.
“Vilda” växter som röllikor, kattfot, strandtrift, törel, sedum och strandkål.
Andra mer traditionella rabattväxter som kantnepeta, aubretia, silverarv, nejlikor, brudslöja, lin, kungsljus, solvända, iris, nattljus, stäppkål, Moses brinnande buske och jättestäpplilja
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK