Vänstertrafik och smala landsbygdsvägar kantade av hög häckar är väl knappast en bilist dröm. Men ibland är det extra värt att våga sig ut på dem, särskilt när målet är en av Englands absolut finaste egendomar. Vi är på väg till en trädgård strax utanför orten Wellington i grevskapet Somerset. Somerset är känt för sin cidertillverkning, särskilt  orten Taunton som figurerade i 1970-talets succétvserie ”Upstairs,  Downstairs ”(Herrskap och tjänstefolk) som även visades i tre nya avsnitt 2010. Västra Somerset anses vara en av Storbritanniens bästa delar att bo i, här är människor tydligen extra lyckliga. På andra sidan Taunton ligger den världsberömda trädgården Hestercombe Gardens, en gång skapad av Gertrude Jekyll och Edward Lutyens. Men vi är på väg till Cothay Manor, som har gamla anor och som för andra gången under de senaste hundra åren skriver trädgårdshistoria.

Cothay Manor är privatägt och ett av Englands vackraste gods. Inte så stort, synes det. Det ligger fridfullt vilandes mitt bland fälten där fåren fridsamt betar. Fasadens tegel har en patina som enbart verklig ålder kan ge ett hus. Fönstren är ett kapitel för sig, blyinfattade. Utåt syns det som ytterst litet har hänt sedan Richard Bluett först byggde sig ett hem av lokal sandsten här 1485, och det gjorde han på en plats som redan på 1300-talet var bebyggd. Det ligger ett skimmer av romantik och saga över hela platsen. Kanske är det gamla blåregnet och alla klätterrosor som bidrar till det men huvudhuset byggdes under den tid när War of Roses, rosorna krig härjade. 1455 – 1485 utkämpades detta krig om Englands tron. Men benämningen Rosornas krig fick det långt senare och kommer från att striden stod mellan ätterna Lancaster och York, som båda var för sig valde just en ros som symbol, Lancaster en röd ros, och York en vit.

Nästan 50 stora villaträdgårdar

á 1000 kvm styck får plats i Cothay Manors trädgård. Ändå känns den intim, och knepet är indelningen i rum. Här finns också sagovärldens enhörning vilken besökaren möter just vid ingången till trädgården. Den vakar över allén med kantnepeta, buxbom samt klotrobina, Robinia pseudoacacia ’Umbraculifera’. Klotrobinia anses vara härdig i våra svenska växtzoner 1-2.  På våren blommar här vita liljetulpaner av sorten ’White Triumphator’.

Enligt legenden är enhörningar vita, stolta men skygga och fruktade för sin förmåga att slåss mot sina fiender. Enhörningen återfinns också i både Storbritanniens och Skottlands stadsvapen. Men Cothays enhörning är av åldern grå med inslag av grönt, men dess blick mjuk. I sagans värld får man enbart avnjuta dess magiska krafter om man är tillräcklig god. Och självklart börjar vi undra om dessa magiska krafter har avnjutis här på Cothay.

Strax får vi svar.

Ja, här finns magiska krafter, och magiska fingrar

Trädgårdsfingrar. Fem timmar om dagen tillbringar ägarinnan Mary‐Anne Robb i Cothays trädgård, oftast iklädd de klassiska gröna engelska gummistövlarna, Wellington boots,och oftast också ett bredradigt pärlhalsband. Dock inte när vi besökte henne, däremot var dottern Charlie exakt rätt klädd. I trädgårdens utkant ringlar sig floden Tone som vanligen knappt ens kan kallas för bäck men senare år har Somerset, liksom övriga England, drabbats av intensiva regn och då ökar vattenståndet drastiskt. Man förstår behovet av ett par wellingtons samt varför flodkanterna måste vara så höga.

Det var en kris som var orsaken till att de hamnade här 1993. 1990-talets finanskris medförde att de behövde kapital till familjeföretaget  Marlborough Tiles, försäljningen av deras huvudegendom blev ett måste och därmed behovet av något mindre.

Ja, inget ont utan att det kommer något gott ur det! Mary-Anne har sedan dess utvecklat trädgården till att bli en av Englands tjugo bästa. Och det gör hon med finess, hennes fingertoppskänsla är suverän. Här leker ettåringar fram i gångarna och i krukor.

Det strama möts av rufsiga planteringar.

Hennes krukplanteringar är värda ett besök i sig. De är skapade för att vara intressanta under den långa säsongen.

Trapporna mjukas upp av växter:

Nya rum har tillkommit, några har fått namn efter den färgton som dominerar, som det rosa respektive gula rummet.

Ett av knepen är att använda olika växtstöd, oftast är de gjorda av hassel.

Förebild för Sissinghurst!

Känslan av att vara i en trädgård som inte är vilken som helst inträder i samma sekund som man kommer in. Grunden till dagens trädgården lades 1925 då Reggie Cooper, som var överste eller överstelöjtnant, köpte egendomen. Bland Coopers vänner fanns Harold Nicolson, som tillsammans med sin hustru Vita Sackville-West skapade världens mest kända trädgård Sissinghurst i Kent, Lawrence Johnston , skapare av en annan världsberömd trädgård, Hidcote Manor i närbelägna Gloucesterhire samt Gertrude Jekylls vapendragare i trädgårdsdesign,  Edwin Lutyens.

Cooper skapade under cirka tolv år en trädgård med mängder av rum, rum som alla utgår från den 183 meter långa av idegranskantade mittgången. Och då ska vi komma ihåg att egendomen hade försummats under en mycket lång tid innan han blev ägare, i över två hundra år. Skulle gärna ha varit en fluga på väggen när det sällskapet diskuterade trädgårdsplanering! Vad dessa väggar måste ha mycket spännande att berätta.

Ofta ser man Cothay Manor beskriven som Västra Englands svar på Sissinghurst men i själva verket skapades alltså Cothays trädgård tio år före Sissinghurst.

Älskade hundar

Hönsen går gärna in i den lilla serveringen, och tigger kaksmulor. Även godsets hundar ser bedjande på oss som om de aldrig har fått något att äta i hela sitt liv. De är flera, men särskilt pekineserna är lika mycket en del av trädgården som ägarna. ’Happiness is being loved by a Pekinese’ står det broderat på en kudde inne i huset.

Men även Cothay Manor har haft sin kris. Att driva en sådan här anrik egendom med enorm trädgård kostar i uppvärmning och underhåll. Till det att ingen av barnen var särskilt intresserade att senare ta över den, i Storbritannien är arvskatten dessutom hög, och Rose-Marys trädgårdsintresse blomstrade bättre än intresset för att få besökare till trädgården. Till slut fick hon ge vika, det finns numera både servering och ett stort utbud av kurser där just hennes kurser om odling i kruka snabbt blir fullbokade. Då och då håller man även antikmarknader och konserter i trädgården.

 Annnorlunda bruk av dammar

Husets ena fasad speglar sig i en av dammarna, det är bara sjöjungfrun som saknas, eller ett par svanar. I trädgården finns flera dammar, mera som vattenspeglar än traditionell damm. Och alla är inte anlagda för skönhets skull, utan för nytta, och då nytta lika med rörelse och lite tidsfördriv, en var nämligen en skridskodamm som anlades 1925. Ja tänkt nu att vi är i England som har i förhållande till oss varma vintrar, skridskoåkning! Härligt, det gillar vi!

Unikt hus

Själv kan jag inte slita blicken från husets fasad, den vindlar fram och tillbaka, den är fylld av språng och utbuktningar, mängder av skorstenar, en för varje eldstad i varje rum, stuprännorna ser fortfarande vara gjorda av bly och sandstenens färgskiftningar vittnar om passion till naturliga material.  Innergården bjuder på aristokratisk charm och lugn. Här vill jag stanna! Och självklart finns det här lite humor. Humor är en viktigt beståndsdel i varje trädgård och här finns det precis lagom mycket, och bitvis mycket brittisk sådan, hundar och skyltar är en del av denna.

Bästa tiden att komma hit är juni månad. Rosornas månad. Några av väggarna kläs då in av rosa rosor, ett sätt för nuvarande ägare att påminna om Rosornas krig. Då, under medeltiden så betalades markarrendet med just en ros och ett par silversporrar. Två gånger per år skulle arrendet erläggas,vid jul och på Johannes Döparens dag i juni. Och det sägs att redan efter rosornas krig blev de första röda och vita klätterrosorna planterade.

Framtiden säkrad

Numera är det också klart att dottern Charlie Campbell med make Jamie tar över egendomen. Men Mary-Anne kommer att vara kvar, för alltid. Bestämt pekar hon på ett stort vattenbad: Där! Vi begriper ingenting, ja ett fågelbad, men det finns ju redan där. Något suckande säger då Mary-Anne:

– Där under ska mitt hjärta vila, det är redan bestämt. Asken som det ska ligga i är redan gjord.

Och hon menar det, hennes hjärta ska få sista vilan i trädgården. Enligt vår minicabchaufför så ryktas det i bygden om att hon har en överenskommelse med den lokala slaktaren om att hjälpa henne med den saken.

Planerna för Cothay Manor går vidare, nu med Charlie. En trädgård är i ständig förändring. Senaste skapelsen är en egen liten olivlund, fyra olivträd, bara 150 år gamla är redan inköpta. Och numera kan man även få se huset från insidan, där Mary-Annes samling av bronsinsekter är värt en resa i sig.

Och onekligen är Mary-Annes trädgårdskonst i världsklass, och jag kan inte låta bli att känna att hon har samma klass som Rosemary Verey och Vita Sackville-West en gång hade.

Av Kerstin Engstrand

Fakta

Cothay Manor är sedan några år tillbaka sålt och har nya ägare. Det är öppet några dagar per år, vänligen se deras hemsida.

Man behöver inte åka dit i egen bil, en minicab Taunton – Cothay Manor kostar ca 30 GBP enkel resa, gör upp med chauffören om hämtning.