Taggar Inlägg "Chelsea Flower Show"

Chelsea Flower Show

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s “Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i “The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

När hon var 76 år sade hon till mig:

– Jag kanske inte kan påverka synen på trädgård så mycket under min tid, men kanske mina barnbarns.

Det var ett understatement. Hon påverkade en hel trädgårdsvärld.

Hon föddes den 27 juni 1923, och lämnade oss den 13 maj 2018. Hon var modernare än många av oss. Hennes grusträdgård, The Gravel Garden, började som ett experiment. Ett experiment som skulle visa att växter klarar sig utan extra bevattning. Tio år i rad fick hon guld för sina växtutställningar på Chelsea Flower Show, och när hon fick sin första var det lite av revolution, Betty visade upp växterna som om de växte vilt. Men tio guldmedaljer fick räcka tyckte hon.Jag har träffat henne många gånger och varje gång lämnade jag henne extra upplyft. Hon hade en nyfikenhet som var unik, och var en mycket stark iakttagare.Det finns uttalanden som gör mig tårögd. Att höra Beth Chatto tala om visioner är ett sådant.

Att måla himlen med träd, och marken med gröna växter var en del av Beth Chattos vision.

I samband med hennes 90-års dag gjorde jag en intervju med henne. Den kan du läsa i tre olika delar:

Om hennes grusträdgård

Tänkvärt av Beth Chatto del 1 där hon berättar om sina tankar om grusträdgården.

Tänkvärt av Beth Chatto del 2 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vildmark, flera timmar med flyg och inget hus i sikte, bara kristallklart vatten och skog. Det nästan tysta ljudet från kanoten, och vad ser man när man passerar i  ett sådan vidsträckt naturområde? Kan man tolka en av världens nordligaste belägna naturområden till en trädgård? Ja, om man heter Charlotte Harris och för första gången gör en stor visningsträdgård på Chelsea Flower Show.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Och när hon ändå var igång passade hon också på att knyta an till att Kanada 2017 firade 150 år. Det är RBC, Royal Bank of  Canada, som sedan ett decennium sponsrar en stor visningsträdgård. De gör det för att få uppmärksamhet till deras “Blue Water Project”. 25% av världens färskvatten finns i Kanada, och man poängterar: 25% av världens icke frusna färskvatten.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Först flera timmar med vanligt reguljärflyg från Toronto, sedan flera timmar i en liten Cessna (privatflygplan) till den väntande kanoten. Och vad ser hon där längs strandkanten, om inte iris! Så havsblå strandiris blev ett självklart val i Charlotte Harris trädgård. Självklara redan på förhand var scharlakansakljea, Kanadas vilda laxfärgade Aquilegia canadensis, som går i bränt orangerött och gult. Den lät hon matcha med Zizea aurera, den starkt gula flockblommiga växten du ser bakom scharlakansaklejan. Den saknar svenskt namn men det lär ha varit vår kära Carl von Linné som först beskrev den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Över det perfekt klara vattnet svävade en uteplats. Elegant formad, “golvet” var ett av de vackraste s.k. crazy pavings jag någonsin sett. Stenen var granit, loggian gjord av bränt lärkträ och patinerad brons. De två fåtöljerna synets först vara gjorda av sten men när man lade handen på dem kände man, trä, svartbränt trä. Och naturen kröp in. Oerhört elegant, oerhört fridfullt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och som alltid när det gäller Chelsea Flower Show så ligger skickligheten i detaljerna. Njut av några, som banksianatallens fina hängande rörelse och som färgmatchade perfekt scharlakansaklejan.

Charlotte fick en mycket välförtjänt guldmedalj:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Absolutely Fabulous

Joanna Lumley, världsberömd skådespelare och mycket trädgårdsintresserad, och Charlotte Harris fann varandra. Chelsea Flower Show handlar mycket om möten och just detta var årets bästa.

Text och foto: Kerstin Engstrand

No wall, no war. Design Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, för tolfte året i rad, Chelsea Flower Shows mesta trädgårdsdesigner, Kazuyuki Ishihara. I år använde han ett litet trädgårdshus som ”statement”. 2017 blev det guld, igen – förstås – för trädgården O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA.

Om jag vore kär i en trädgårdsdesigner så skulle det nog vara Kazuyuki Ishihara. Och varför det? Jo för hans otroliga förmåga att alltid överraska och leverera. År ut och år in är han Chelsea trogen. Och varje år bjuder han på enormt engagemang och glädje. Hans glädjerop när han får guld är en del av Chelsealivet. Särskilt tidigt på tisdagsmorgonen när BBC delar ut medaljkuverten. Han hörs. Och hans glädje och kunskap smittar.

Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA hette 2017 års bidrag. Jag säger det igen, O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA, no wall, no war översatte hans tolk det till och syftar på Koreahalvön. Budskapet förmedlas i en, som vanligt, mossbelupen trädgård där japanska lönnar är dominerande trädslag. Budbäraren är det lilla trädgårdshuset, dess transparanta väggar.

Därifrån kan man se allt. Även golvet är gjort av genomskinligt glas.Och publiken älskade det, som vanligt. Här stod de still, fotograferade och beundrade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Fler trädgårdar av Kazuyuki Ishihara 2016:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det pirrar och det låter, rytmen sprider sig från stortån upp genom hela kroppen och jag känner lycka. Tittar på personen bredvid mig och han har samma saliga blick. Vi ler, nickar och provar igen. Vad gör vi? Jo, vi står i en trädgård där våra fötter på vissa ställen skapar sensation. Vibrationer. Gröna vibrationer. Text och foto: Kerstin Engstrand

Inte nog med det, vibrationerna är sammankopplade med vattnets rörelse i vattenkaren. Avlånga, sofistikerade i rostigt corteenstål ligger de där på rad. Bubblar, pyser, slår volter, sprider musik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

– Jag vill att trädgården ska ge besökaren samma vibrerande känsla som när man står för nära en högtalare på en konsert, säger James  Alexander-Sinclair. James är designern bakom trädgården som är på 100 kvm, 10 x 10 meter.

Musiken han valde var musik spelad de senaste 50 åren i BBC Radio 2, som passande nog firade, just det, 50 år. ‘Another One Bites the Dust’, ‘The Chain’ och  ‘Smoke on the Water’ var de tre låtarna som användes.

Och trädgårdens namn? The Listening Garden!

Den var helt enkelt häftig.

Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra kul att det var just James Alexander-Sinclair som hade skapat den. Han är en del av RHS och Chelsea Flower Show, alltid lika korrekt klädd och alltid iklädd gott humör med sin pigga, på hugget stil. Snabb i tungan, ger gärna svar på tal till exempelvis Monty Don, BBC:s populära programledare.

Hur hade han då gjort?

Undertill finns högtalsystem utplacerade. När musiken sätts igång, genom att någon sätter sin fot längs trädgårdens kant, så börjar gruset röra på sig av musikens vibrationer – och vattnet böjar spela!

Helt enkelt så underbart. Det vill jag ha i min egen trädgård!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och på bara sju minuter hade han idén klar.

– Som ett glas vatten i Jurassic Park, kanske lite mer funky men absolut mycket roligt, kanske roligare, säger James med sitt karakteristiska leende.

Stort tack till hans son som hjälpte pappa med det tekniska. Vi ser fram emot fler trädgårdar av denna typ.

Och kommer den efter Chelsea att byggas upp hemma i den egna trädgården?

– Oh, nej, där vill jag bara ha naturens egen musik. Fågelsång och vindens eget spelande.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Chris Evans och Mary Berry fann varandra mitt i spenaten. Foto: Kerstin Engstrand

Chris Evans, välkänd radioprogramledare i BBC och tidigare programledare för motorsportprogrammet Top Gear är knappast en person man förknippar med frukt och grönsaker. Men hjälp av ett stort trädgårdsteam och Mary Berry från brittiska ”Hela England bakar” så blev det en fullträff. Njut av hans trädgård som visades på Chelsea Flower Show 2017!  En trädgård som alla kan skapa. Ett enkel växthus och mängder av ätbart.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
”Redbor’ heter kålen till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Basen var bladgrönt. Sallat i långa rader i nästan alla regnbågens färger samsades med trendig och nyttig kål förstås. Idag kan man inte ha en grönsaksträdgård utan kål! Allt matchades av gångar lagda med tegel. Snyggt! Det var som att komma till en extra fin kolonilott. Dock var det ibland lite svårt att nå vissa grönsaker, det saknades några gångar. Men Chris Evans är en lång man så han har väl en viss räckvidd.

Timjan och myntor växte också i överflöd i upphöjda bäddar, så höga att man slapp böja sig ner när man ville skörda.

Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Dofter, dofter och återigen dofter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pelarformade lagerträd växte i metallgrå krukor och var så placerade att man inte kunde undgå att nudda dem när man skulle passera till det lilla växthuset.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pollinerande insekter gynnades också, mängder av blommande växter frodades. Bikupan är också idag ett viktigt inslag. Och naturligtvis samlade man in regnvatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse är “inne” att odla, glömde dock att fråga Mary Berry vad hon använder den till. Våra bästa odlingstips om vattenkrasse kan du läsa här.

vattenkrasse. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse odlades i ett platskärl inne i det enkla växthuset. Foto: Kerstin Engstrand

Tiger Nuts, det är jordmandel på svenska. En växt som blir  50 cm hög och vill odlas i sandig jord. Vanlig ibland annat i södra Spanien i vars klimat den stortrivs. Odlas bäst här hemma i upphöjda bäddar. Skördas på senhösten.

Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand
Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dahlian ’Cheyenne’ fick smeknamnet Chris Evans dahlia, med anspelning på hans röda hår, lika färgstark som honom själv! Och när drottning Elisabeth II kom på besök så släppte hon en bomb, hon lyssnar på Chris Evans morgonshow!

Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand
Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand

Inne i växthuset odlades främst tomater och gurkor. Var utomhus, känn dofterna, smakerna är Chris och Mary budskap, de har roligt i växthuset.

Chris och Mary stormtrivdes i växhuset!  Foto: Kerstin Engstrand
Chris och Mary stormtrivdes i växhuset! Foto: Kerstin Engstrand

Nyhet värd att prova, det lanseras som världens minsta mullbärsträd. ‘Charlotte Russe’ från Suttons blev också utnämnd till “Plant of the year 2017”.  Det blir som hösgt 1,5 meter och ger skörd i september. Är självpollinerande.

Och sist men inte minst, vad passar i en trädgård där två världskändisar har ett finger med i spelet om inte denna zucchini:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand

Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.

 

Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.

Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?

Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination.  Foto: Kerstin Engstrand
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Raven
Design: Sarah Raven

Gå gärna ut i morgonrock!

Foto: Kerstin Engstrand

Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.

Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.

− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.

En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.

Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!

Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?

− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.

Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Purpurlysing är en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.

Två som harmonierar och en som bryter av.  Foto: Kerstin Engstrand
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand

Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ‘Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.

Rosenskära och Purpurlysning, Lysimachia 'Beaujolais' är ett samspelt par och så kommer då 'Champagne Bubbles' och stör ordningen.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ‘Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ‘Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära är också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ‘Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ‘Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.

Triss i blomning
w075756
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand

Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.

Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.

Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!"  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ‘Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand

En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.

Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.

Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.

Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.

Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.

Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.

− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!

w080904
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.

Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand

Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian  skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!

Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.

Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.

Limegrön törel och kungsblå iris. Foto: Kerstin Engstrand
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.

Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Guldbröllopsfärger

Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa 'Caradonna' med guldorange nejlikrot.  Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa ‘Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand

 

Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och till sist, vi kikar in i skjulet

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.

 

 

Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!

En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull.  Foto: Kerstin Engstrand
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ett stenbrott mitt i London? Som kom hit i delar till fashionabla stadsdelen Chelsea den 30 april och var färdigt som om det alltid hade funnits där tre veckor senare, är det möjligt? Ja, på världens främsta trädgårdsmässa, Chelsea Flower Show som alltid pågår den näst sista veckan i maj månad, är allt möjligt. Chelsea Flower Show handlar om yrkeskicklighet och en vilja att visa på möjligheter som är absolut unikt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Stenbrottsträdgården som besökarna såg den. Foto: Kerstin Engstrand
Monumental chock, stenbrottsträdgården som besökarna såg den men där inne fanns det en pärla. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Och sedd från mässbesökarnas andra hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Vem kom då på idén med stenbrottet? Jo, det var James Basson, trädgårdsdesigner med engelsk bakgrund men sedan år 2000 verksam i södra Frankrike. James är passionerad förtjust i, just det, stenbrott. Och när han av beställaren och tillika showens sponsor, M&G Investments, fick helt fria händer tog han chansen. Stenbrottet fann han på Malta. Det var noga utvalt för Medelhavsexperten Basson kan sitt medelhav. Malta ligger i dess mitt och har en unik vild flora som få känner till. För där har vi kärnan av hans stil, den vilda floran runt Medelhavet. Den vilda floran i extremt torrt klimat.

Nu var väl inte trädgården helt upphetsande från publikens plats vilket var synd. För den var bäst från andra sidan då ljuset gav växterna och stenen liv från det hållet. Inifrån och ut skulle man bäst uppleva den.

Att han kan göra trädgårdar har han visat tidigare. Tre guldmedaljer fanns i hans bagage, två guld för den välkända Provencebaserade kedjan L’Occitane, 2016 och 2015 (klicka på årtalen så kan du läsa om dessa) och guld samt Best in Show i kategorin ”Fresh” 2013. Många, inklusive Monty Don ansäg att James borde ha fått best in Show redan 2015. Sedan 1998 har han varit verksam som trädgårdsdesigner och har även flera andra medaljer på sin meritlista. 2013 blev hans verkliga entrébiljett i designvärlden som han fortfarande betalar av på! Detta då hans trädgård 2013, ’After the Fire’, var helt självfinansierad men det var det värt, säger James.  Den satte oss på trädgårdsdesignkartan. Så att han vågar våga är inget nytt.

Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand
Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand

Direkt 2015 när uppdraget för M& G var klart for James med hustrun, och tillika kompanjonen, Helen till Malta och Gozo för att samla in frön från vilda växter. Många vilda arter är hotade på Malta. Men det finns några platser där de fortfarande kan hittas. I stenbrotten.

De hade tillstånd från maltesiska myndigheter. Dessa frön blev till lejonparten av de blommande växter som prydde trädgården på Chelsea. Bara det är en bedrift i sig. 172 sorter blev det, varav de flesta aldrig satt sin fot på Chelsea tidigare. Och de kom med den maltesiska vårens färger, olika gröna nyanser, chartreusegrönt och gult med några stänk av blålila och rosa. Oerhört viktiga färger då stenens gulvita nyans annars dominerar.

Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

10 x 20 meter var trädgården. En yta som kräver enormt antal plantor. Man brukar räkna med 2000 plantor men Chelsea är Chelsea och då brukar man använda både hängslen och livrem, för säkerhets skull hade man tagit fram cirka 4000. Tre stora växthustunnlar enbart med växter för denna trädgård. Till sin hjälp hade han några av de bästa brittiska plantskolorna som legendariska Jekka’s Herb Farm, Kelways och de franska Filippi. Samt stöd från Gaia Foundation. Brexit känns mycket långt borta när man ser hans trädgård.

Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand
Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand

Först sten från Malta, sedan att få fram växter från de vilda frön han samlade in som skulle vara i blom till just denna vecka. En chanstagning av stora mått. För när domarna kom söndagen den 21 maj så vill de se perfekt utfört anläggningsarbete och välmående växter.

Är detta verkligen en trädgård?
Våtparti med gul svärrdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den högsta. Foto: Kerstin Engstrand
Våtparti med gul svärdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den lägre av de två. Foto: Kerstin Engstrand

Ja det var mångas kommentar. Att trädgården skulle väcka känslor var James medveten om och det tycker han är bra. Ja är hans och vårt svar, här har människan flyttat in i stenbrottet och gjort sina anpassningar. En sittplats, ett rejält matbord och på de fyrkantiga låga pelarna sitter man bekvämt.

I många av de maltesiska stenbrotten har arbetarna gjort liknande anpassningar, fast då oftast frukt och grönsaker. James fokuserar även på vattenbristen som råder. Hans kunnande om torra trädgårdar är unik. Och på Malta har man varken insjöar eller floder, vattenbristen är enorm. Så han skapade en trädgård där människan har flyttat in i stenbrottet.

Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand

Att göra en trädgård på Chelsea Flower Show handlar inte bara att göra en vacker trädgård. Det handlar i allra högsta grad om story telling. Och att visa vilken livsstil man står för. Att det går att förena skönhet med kunskap och budskap har Chelsea Flower Show visat i decennier.

Maltesiska vårens färger
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand

När jag en tidig morgon strosade runt i trädgården blev jag både gråtmild och fylldes av en känsla om att vara med om något mycket unikt. På några meter flyttades jag från brusande London där bombhundar och röntgenkontroller numera också är vardag på Chelsea Flower Show till att befinna mig på Malta.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har varit inne i otaliga Chelseaträdgårdar men denna är nog den som berört mig mest. Också för yrkesskickligheten, att man kan skapa något som detta. Inte konstigt att världens främsta trädgårdsdesigners besöker Chelsea för att lära av varandra.  De som anser att Chelsea inte tillför något brukar i regel inte ha varit där.

Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand.  Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand
Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand. Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand

Jag möttes av en skönhet så skir och självklar, en skönhet som enbart naturen själv kan skapa. Varje växt kändes självsådd. Och jag var ljusår från mulliga välgödda lupiner. Många växter trivs även i svenskt kargt klimat.

Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand
Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand

Två enorma stenpelare stod likt tvillingtornen i New York och vakade över platsen. Den högsta var nio meter, och där uppe växte det också växter. Perfektion in i minsta detalj är James kännemärke. Fast pelarna var ihåliga. Tre extra långa lastbilar fick dem till Chelsea. Stenarbetare från Malta var på plats för att tillsammans med anläggaren Crocus skapa exakt sammanfogade stenblock. Crocus är nog den mest guldmedaljbelönade på Chelsea, de har numera inte längre koll på hur många medaljer de fått. De fick också utmärkelse för bästa konstruktionsutförande för just denna trädgård.

 

James har en unik fingertoppskänsla. Som alltid känns växterna som om de alltid har funnit där, att de själva har valt sin växtplats. Detta är konst.

Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum I sällskap med   falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum i sällskap med falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol.  Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol. Foto: Kerstin Engstrand

Det blev guldmedalj, förstås. Och Best in Show. Några, som Stephen Lacey från The Telegraph trodde inte domarna skulle våga ge James Best in Show titeln men numera handlar det om poäng. Den trädgård som får flest poäng i sin kategori blir Best in Show. Det är enbart om två trädgårdar får lika många poäng som domarnas egna åsikter blir avgörande. Det blev också M&G:s första Best in Showtitel.

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Han har ett namn som är ganska speciellt. Och fick en mycket speciell roll, som Sherlock Holmes. Den brittiska skådespelaren Benedict Cumberbatch har med sin tolkning av klassikern Sherlock Holmes trollbundit många, i alla åldersgrupper.  Privat är han trollbunden av blommor. Liksom hans mamma Wanda.

Ung, lugn, blid. Inte så färgstark. Jag är på Chelsea Flower Show i London. Först känner jag inte igen honom utan det är den äldre kvinnan som är i hans sällskap det lyser ”kändis” om. Kvinnan visar sig vara hans mamma, Wanda Ventham.

w10WandabakomSherlokcd

Pappan Timothy Cumberbatch, känd under namnet Timothy Carlton lyser dock med sin frånvaro. Liksom pappa började Benedict sin skådespelarkarriär under annat namn då Cumberbatch ansågs vara för svårt. Han fick rådet att ta ett artistnamn. Något mera vanligt.

Det blev Ben Carlton.

Det fungerade inte.

Men med sitt rätta namn kom genombrottet 2004 i filmen Hawking, där han porträtterade fysikern Stephen Hawking. Även Hawking har besökt Chelsea Flower Show, år 2010.

Nu, efter tv-succén med Sherlock Holmes, känner de flesta honom vid hans rätta namn. Och båda föräldrarna har också varit med i Sherlock Holmes, i roller som – just det – Sherlocks föräldrar. Cumberbatch har även medverkat i Star Trek into Darkness och The Hobbit.

Samt lånat ut sin röst i Disneyfilmer och i The Simpsons. Han hade även huvudrollen i The Imitation Game. Mamma Wandy sågs senast i Absolutely Fabulous: The Movie som hade premiär 2016.

Mormors arv

w11mormormsminnecd

Vad som däremot alltid fungerat är hans gröna fingrar. Dem har han ärvt efter mor och mormor. Men det är mamma som kan mest om trädgård, och båda talar de varmt om mormors trädgårdsintresse.

– Mormor älskade att blanda in drivved i planteringar med bambu. Hon lekte med träbitarna och fick ihop mycket levande stilleben av växter.

Och liknande planteringar har de sett på utställningen. Mormor skulle vara trendig om hon levde nu. Men någon bambu blir det inte hemma hos Benedict.

– Jag har bara en takterrass så valet av växter blir sparsmakat. Bambu tar för stor plats.

Men kanske en bit drivved.

 

Sparsmakad elegans skulle jag noga säga. På takterrassen i Hamstead Heath har Benedict både magnolia och blåregn. Blåregnet är hans absoluta favorit och blommar i London i maj. Den slår oftast ut samtidigt som Chelsea Flower Show öppnar, medan magnolian blommar tidigare.  Och han håller sin kamelia vid liv. I London klarar kamelian att övervintra utomhus.

Är det influens av Japan eller är det mormor?

– Mormor! Hon hade utsökt smak.

Men även dofter är viktiga för Benedict. Medelhavets dofter, av citrus, särskilt bergamott och vetiver. Vetiver är ett gräs som förr var vanlig i herrparfymer och lär ha en svag doft av kåda, citrus och rök!

En balkong var också platsen där hans gröna fingrar först testades.

– Redan som liten var han ursnabb på att knipsa av blommorna på balkongen, berättar mamma Wanda. Särskilt tulpanernas blommor, men när de hade vissnat. Han trivdes också i Kensington Gardens.

Och mammas trädgård?

– Den ligger i en frostficka så jag får vara lite försiktig. Jag har en klassisk cottage garden (ungefär mormorsträdgård på svenska) där jag väljer färgerna på växterna och maken får göra hårdjobbet!

Och det här föll Sherlock för

Text och foto: Kerstin Engstrand

Visst säljs det fröer, trädgårdsstövlar, krukor och utemöbler samt växthus på Chelsea Flower Show men i år var det skulpturer som verkade locka flest åskådare. Kanske bara för att beundra dem, flertalet av dem kostar en del men det är inget fel att drömma!

Äpplen är populära i storformat. James Parker Sculpture (bild se ovan) gör dem i skiffer medan Heather Janschs djurskulpturer av drivved har mest rörelse. Tänk om man hade en större trädgård, tänk om man hade mera pengar, ja då vore valet lätt.

 

w0126c

Fåglar är också mycket populära, oftast ser man rödhakar men nu även påfåglar. Rupert Till har varit med länge nu, och många kopierar hans stil men ingen kan som han skapa skulpturer av ståltråd.

w0111c

 

Hamish Mackies rådjur kan också tänkas i trädgården, de såg riktigt levande ut.

w152608c

 

Och för den normala kassan, RHS sålde i sin monter bedårande kattungar, och hundvalpar, som man kan hänga på krukkanten.

w140006c

Crocus.com sålde plantstöd vackra nog för att även fungera som miniskulpturer.

w9754c

 

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...