Går det att ha en köksträdgård och inte vattna? Ja, i Sverige leder Georg Grundsten på Hovdala utanför Hässleholm ett sådant initiativ. Sedan 2013 vattnar man där inte alls.

Det var vid ett besök i The Lost Garden of Heligans i Cornwall som slottsträdgårdsmästare Georg Grundsten fick en idé. Där vattnar de inte alls, de har överhuvudtaget inget bevattningssystem. Och på Hovdala hade de ett som ännu inte var inkopplat. Georg Grundsten är mycket intresserad av resursfrågor och vatten är en viktig sådan. Så 2011 gick startskottet för Hovdalas bevattningsfria köksträdgård. Första steget var att förbättra jorden. På hösten, när alla rotogräs var bortrensade, lades ett 5–10 cm tjockt lager av sönderklippta löv ut. De var helt enkelt överkörda med gräsklipparen, bättre metod att finfördela löv finns knappast. På våren togs lövlagret bort och 5–10 cm stallgödslad kompostjord fördelades ut jämt över ytan.

– Lägger du ut ett tunnare lager av löv behöver du däremot inte ta bort det på våren, säger Georg.

I två år förbereddes jorden och 2013 var det dags att plantera ut. Georg vattnar enbart vid plantering och då i planteringsgropen innan plantan sätts ner. Och så har det fortsatt. Även den kruttorra, heta sommaren 2014 klarade sig köksträdgården utan extra bevattning. Till och med pumpaodlingen klarade sig utan bevattning.

Utökade försök

2013 ville Georg gå ett steg längre, han ville även testa olika jordförutsättningar. Ytterhörnen i köksträdgården delades in i fyra delar. De olika delarna fick, förutom att de inte skulle vattnas, helt olika jordsammansättningar.

Ruta 1: Denna del fick enbart normal jord, Hovdalas normaljord.

Ruta 2: Här tillsattes basaltmjöl, 0,8 kilo per kvm pudrades över jorden och odlingarna i samband med utplantering.

Ruta 3: Fick tillsatt scoria, motsvarande 30 %, som twistades ner (vickades) med en grep till 20 cm djup.

Ruta 4: Scoria och pimpsten som twistades ner till ett djup av 20 cm. Detta för att komma i kontakt med fukten som fanns i jorden.

Scoria är en rödbrun vulkanisk bergart som innehåller många hålrum. Hålrummen har bildats när gaser som finns i magman frigörs vid vulkanutbrott varefter magman kyls av och stelnar. Vad som skiljer scoria från pimpsten är främst att hålrummen är större och väggarna mellan hålrummen är tjockare. Volymvikten är därför högre jämfört med pimpsten och den flyter inte i vatten.

Scoria används ofta som odlingsmaterial för gröna tak, som dekoration vid växtinredning, som jordförbättringsmedel för växtbäddar och som dränerande material i underlag till sportytor av olika slag.

Pimpsten är allt vanligare bland yrkesodlare. Det anses som det perfekta odlingssubstratet. Mats Kroon från företaget BaraMineraler berättar att pimpsten bildas i samband med vulkaniska utbrott. Den glödande magman innehåller några få procent vatten som snabbt försvinner som vattenånga när magman flyter över kraterkanten. Om magman däremot kastas ut med stor hastighet kommer vattnet att förångas inne i magman som därmed fylls med håligheter. En del av dessa håligheter kommer att vara stängda för alltid, andra öppnas genom sönderdelning av materialet. Det finns flera bergarter som kan bilda pimpsten. En vanlig volymvikt för torr pimpsten är cirka 400 kg per kubiketer, mot bergarternas volymvikt på ca 2800 kg per kubikmeter.

Basaltmjölet som används på Hovdala kommer också från BaraMineraler AB och säljs under namnet  Baralith® GSP. Privatkunder kan köpa basaltmjölet via www.hamineraler.se, numera säljs det även i Hovdalas slottsbutik. Georg tillsatte 0,8 kilo per kvm. Vid kommande års gödsling räcker det med halva givan.

Och så kom hararna

Harar har alltid visat stort intresse för Hovdalas köksträdgård. Och alltid haft förkärlek för kål, vit-, röd- och grönkål vilket inte direkt gjorde dem till Georgs favoriter.  Men under sommaren 2013 noterade Georg att de plötsligt åt mer av en del av trädgården. Inte nog med att kålen, särskilt palmkålen i ruta två, var större än i de övriga, visade också hararna ett väsentligt större intresse för just ruta två. Den där basaltmjöl hade tillsatts. Det väckte Georgs intresse.

– Jag vet att harar har en sällsynt god näsa för sådant som är nyttigt och bra. Deras känsliga näsa väckte min nyfikenhet. Jag ville veta varför de föredrog just ruta två.

Det var bara att konstatera att hararna hade mycket bra smaklökar, palmkålen som odlades med basalt som tillsats smakade mångt bättre. 2014 gjorde BaraMineraler liknande odlingsförsök med morötter. Även här blev smaken betydligt bättre om morötterna fick basalt. Och det kan jag själv intyga, jag har blindtestat ett antal morötter. Det finns även försök med tomater odlade i växthus. Dessa ansågs också smaka bättre om de odlades med basalt tillsatt.

Självklart ville Georg veta vad som gjorde att hararna flockades runt ruta två. Palmkålen sändes till analys hos företaget LMI AB i Helsingborg. Och där blev de lyriska. Av de 26 mineraler som testet omfattade vill man ha 22 av dem i grönsaker man äter. Den i basalt odlade palmkålen uppvisade 21 av dem och inte nog med det, de hade dessutom i snitt 25% högre mineralhalt än den palmkål som var traditionellt odlad. Det var enbart selen som saknades.

– Halterna för mineraler som magnesium, kalcium och järn var rejält högre än i kålen som växt i normaljorden.Samtidigt var halterna av skadliga ämnen som aluminium, koppar, krom och nickel väsentligt lägre. Dessutom fanns inga mätbara halter av tungmetaller, säger Georg.

Vad dessa värden beror på vet man ännu inte. Det är möjligt att resultatet dels beror på jorden, samt att man på Hovdala valt att inte vattna. Det intressanta är att man traditionellt inom forskning fokuserar på kvalitet, kvantitet och motståndskraft. Någon forskning på exempelvis vitaminhalten i våra grönsaker är inte vanlig. Georgs försök väckte SLUs intresse. 2014 gjorde SLU provodling i växthus med bevattning.

– Jag var inte förvånad, större delen av de grönsaker som odlas i Medelhavsområdet odlas i vulkanisk jord. Basalten vi tillsatte var oerhört finmald, så det måste påverka mineralernas möjlighet att lätt tas upp av växterna, tror Georg Grundsten.

2014 provodlade även Anette Nilsson i Boäng, i Skåne med basalt. Hennes grönsaker har Hovdala också lämnat in till analys. De uppvisar inte samma resultat som Hovdalas odlingar. Anette är känd för sin enormt fina jord, hon är dubbelgrävningens absoluta mästare. Hennes lerjord är också väl gödslad med ko- och hönsgödsel. Hon behöver ytterst sällan vattna men sommaren 2014 var hon tvungen, om än väldigt lite. I år kommer de att fortsätta odlingsförsöken med basalt. Palmkålen är med även i årets försök. Anette är mycket intresserad av att se om matlöken kommer att visa bättre hållbarhet. I vanlig odling drabbas ofta hennes lök av vitröta som klart försämrar hållbarheten.

Och bevattningssystemet på Hovdala är fortfarande inte inkopplat.

Av Kerstin Engstrand

Årets första färskpotatis smakar himmelskt, och sedan fortsätter jag njuta av min egenodlade potatis hela sommaren lång. Att krafsa fram några potatisar ur doftande svart mylla, lagom många för ett kok, är något jag aldrig tröttnar på. Det känns så ursprungligt och så rätt. Det är samma ljuvliga glädje varje gång.

• Välj gärna två olika sorter, en tidig och en senare så förlängs skördesäsongen.
• En enda sättpotatis ger i regel två kilo att skörda. Och att skörda färskpotatis brukar bli stor succé bland barnen.
•  Föredrar du stora eller små potatisar? Välj stora sättpotatisar om du vill ha små potatisar, och välj små sättpotatisar om du vill skörda stora.
• Potatis är utmärkt att samodla. Bondböna är en klassiker, liksom indiankrasse. Extra vackert blir potatislandet om man sätter några dahliaknölar samtidigt med potatisen. Fyra−fem potatisar och sedan en dahlia osv.

Sorter: Satsa på två, tre sorter med olika skördetid, tidig s k sommarpotatis samt medelsen och sen höst- eller vinterpotatis. Har man inga bra förvaringsutrymmen är det bäst att bara odla tidiga sorter. Man köper sättpotatis och det ska vara statskontrollerade, plomberade, friska sorter.

De tidiga växer snabbt och njuts omgående då de inte klarar lagring någon längre tid. Tidiga sorter brukar vara fasta och har oftast gult kött. Någon bra tidig, mjölig sort finns inte. De sena växer långsammare och får ett hårdare skal som gör att de kan lagras. Bland de medelsena och sena finns både fasta och mjöliga sorter.

Utbudet varierar år från år, ibland beroende på att föregående års skörd resulterade i dålig tillgång. Det kommer också ständigt nya sorter.

Sättpotatis säljs i nätsäckar om 1, 3 eller 5 kg. Det finns också kartonger med tre – fyra olika sorter. För en familj om två vuxna och två barn räcker 5 kg sättpotatis till långt in på hösten.

Köp sättpotatisen så tidigt som möjligt. Då är sortimentet som störst och du kan få tag på de sorter du vill ha samt i rätt förpackningsstorlek. Den brukar finnas i butikerna i slutet av mars, början av april. Förvara den svalt och mörkt. Alltför många butiker förvarar sättpotatisen för varmt. Känn på potatisen, de ska vara fasta och inte ha några långa vita groddar.

Var? Soligt–halvskuggigt läge. Jorden kan vara sandblandad. Gräsmattejord fungerar utmärkt. Funderar du på att bredda rabatterna kan du gräva upp en bit av gräsmattan och odla potatis där.

När? Förgroning, börja en månad innan det är dags att sätta dem på friland. Förgroning ger upp till tre veckor tidigare och även större skörd av tidiga sorter. Vill du ha egen färskpotatis till midsommar ska du börja  i april, inomhus, genom att sätta 1–3 potatisar i en hink med jord.

Dessutom hinner förgrodda potatisar bli klara före eventuella angrepp av bladmögel.

Läs här om hur du förgror potatis här.

Direkt i jorden sätts de som inte är förgrodda när körsbärsträden blommar. Potatisen ska i jorden ca två veckor innan den sista nattfrosten, de s k järnnätterna, brukar inträffa. I zon 3 vanligen i början av juni.

Hur? Sätt potatisen på ett djup av 10 cm och med ett avstånd mellan dem på 40 cm. Vattna.

Kupning/täckning,  kupning gör man för att förhindra att de ytligt liggande potatisarna blir gröna. Gröna potatisar har utvecklat det giftiga ämnet solanin som kan förorsaka illamående. Potatisarna växer alldeles i markytan och ju mer man kupar eller täcker, desto fler potatisar får man också. På köpet får du en effektiv ogräsrensning.

För upp jord eller täck jorden runt plantan med färskt, grönt gräsklipp två till tre gånger under sommaren. Första gången med ett 4 cm tjockt lager när plantan är 10–15 cm hög, därefter med ett 10 cm tjockt lager 2 veckor senare och ytterligare ett efter 2–3 veckor. På lerjordar fungerar gräsklipp istället för kupning med jord mycket bra.

Vattna: Så fort jorden känns torr en bit ner. Jämn fuktighet under hela sommaren är en förutsättning för jämna, fina goda knölar.

Gödsla:  Jorden där du odlar potatis bör vara grundgödslad med ett par kg gödsel, som kogödsel, per kvm före sättningen.

Har man inte grundgödslat är gräsklipp ypperligt, det fungerar både som täckmaterial och som gödsling. Lägg ut ett lager om 10 cm runt plantorna när det är dags för att kupa plantorna. Då undviker man också problemet med för mycket gödsel, som gör att potatisen blir blöt vid kokning, eller för lite gödsel, som gör att den spricker vid kokning.

Viktigt: Kupning är viktig för stora skördar.

Skörda: Oftast från mitten av juli. För att kolla om potatisarna är skördeklara, krafsa undan lite jord och ta försiktigt upp de potatisar som är stora nog.

Den sena potatisen brukar inte skördas förrän blasten lägger sig och då alla vid ett och samma tillfälle. Gräv försiktigt upp dem med en grep. Sen potatis spolas fri från jord och ska torka innan den förvaras svalt, 5–7 grader, och mörkt.

Efter skörden är det dags att förbereda nästa års potatisland, då på ett nytt ställe. Gräv ner gödsel och gräsklipp.

Problem? Potatis är en gröda som lätt kan få olika sjukdomar, till exempel potatiskräfta. Därför är det viktigt att alltid köpa kontrollerad sättpotatis och inte använda potatis man fått av grannen. Inte heller får man använda potatisar köpta i utlandet.

Knäpparlarver är 2 cm långa, gula, lite hårda larver som gör gångar inne i potatisen. De är vanligast när man odlar potatis i nyss uppgrävd gräsmatta men försvinner efter ett par år. De första två åren när man odlar i uppgrävd gräsmatta kan man så vete emellan. Knäpparlarverna dras till vetet som man sedan gräver upp och bränner. Man kan också göra fällor. Skär potatis eller morötter i bitar, trä dem på pinnar och stick ner i jorden. Kolla om larverna kommit dit, ta i sådant fall upp fällorna och oskadliggör larverna.

Skorv känner man igen på att skalet får rostfärgade, ytliga sår. Det är en bakteriesjukdom som trivs där jorden är mullfattig och kalkrik och är vanligast torra somrar. Det försämrar inte kvaliteten men potatisen ser onekligen mindre aptitlig ut. Skorv förebyggs genom att man håller jorden konstant fuktig och undviker aska, Algomin och kalk i landet.

Bladmögel är den vanligaste sjukdomen och syns lätt då bladen får bruna fläckar och vissnar. Det är en svampsjukdom som senare ger upphov till brunröta hos knölarna och oftast uppträder regniga somrar. Förgrodd potatis hinner i regel skördas innan bladmögel utvecklas. Om du upptäcker bladmögel, skär av blasten, släng den i soptunnan och vänta ett par tre veckor innan du skördar potatisen.

Nu börjar en ny odlingssäsong och det är åter dags att låta odlingspassionen blomma ut! Härligt. Nu kastar vi oss ut i myllan.

Jag är känd för att vara lat. Och att älska mat, att laga mat och bjuda goda vänner på middagar. Efter gymnasiet hamnade jag i Italien, och där, i Florens, lärde en mycket chick dam vid namn Henrietta mig hur mat ska lagas,  – italiensk – förstås. Henrietta lärde mig allt om zucchinins storlek, och vilken färg tomaterna skulle ha till tomatsås respektive till sallad. Hon var bestämd, rak och kunnig. Och jag lärde henne hur våra ljusa sommarnätter ger unika smaker på vår färskpotatis och våra tomater. Det var ett härligt möte

Att det ska vara äkta vara, närodlat och primörer hade såväl mina föräldrar som min mormor redan givit mig. Jag har verkligen fått äkta – vara budskapet med modersmjölken. Min mormor var en fena på allt vad odling hette, och hon skördade faktiskt färskpotatis på julafton. Och det i lilla Stugsund utanför Söderhamn! Och i dessa spår har jag stolt fortsatt, mycket av arvet efter henne har jag utvecklat och förmedlar i mina böcker, där Latmansträdgården är den mest kända.

Här hemma i Sverige har jag odlat på balkong, i studentrum, på köksfönsterbrädan, på kolonilott. Idag odlar jag och min familj i den egna trädgården strax norr om Stockholm där grönsaker, bär och kryddor är en livsviktig del av mitt prima vardagsliv. Min trädgård är en comboträdgård, en del är en klassisk mormorsträdgård och naturtomt, och den andra är en medelhavsträdgård. I zon 3, strax norr om Stockholm.

Jag stressar ner när jag lagar mat. Ännu bättre blir det när jag lagar mat av mina egna odlingar. För hur mera äkta vara, mera närodlat, kan sommarens absolut första primörer bli när de kommer från den egna täppan? Det är en härlig sommmarlyx som är så enkel att förverkliga. Inga måsten, bara skön glädje och välbehag.

Att ha något att ge bort är en viktigt del av trädgårdslivet. Det kan vara några färskpotatisar, en bukett blommor, några solmogna persikor. Skördeglädje är verkligen delad glädje. Jag kan helt enkelt inte vara utan egenodlad potatis. Jag blir lycklig av att krafsa fram sju-åtta potatisar till middagen. Och låta vattenslangens tryck skrubba dem rena. Kan det bli bättre? Kan det bli lyxigare? Tror inte det.

Latmanstekniken

Odlingstekniken är enkel, starta när naturen ger dig tecken och odla där du har plats, på terrassen i kruka, eller i täppan, och låt grönsakerna vara den prydnad de är. De klär varandra. Dahlior tillsammans med potatis är en urgammal klassiker.

Odlar hellre lite men naggande gott. Det som går åt. Det som vi behöver – pinfärska grönsaker ska det vara. Men ändå så mycket att jag alltid har något att ge bort. Jag har sedan länge slutat med att så hela påsen med sallatsfrön på en enda gång. För inte hann vi skörda dem. Det var möjligen bra för sniglarna, för vem hinner äta så mycket sallad på en enda gång mer än de?

Odlar där det finns plats, det stora trädgårdslandet, som gav mig så mycket dåligt samvete i form av ogräs och grävning, blev för många år sedan en pool. Det var en av de bästa idéerna jag fått, ut med arbete och in med lättja.  Idag är det odling på franskt och italienskt manér som fungerar bäst, där det finns en ledig plats. Och det finns mycket plats i en trädgård, det finns många hål i rabatterna där man kan odlar grönsaker.

1. Följ naturens tecken!

Det slår aldrig fel, behovet att få jordiga fingrar brukar alltid uppkomma när första varma vårdagarna kommer. Då får jag alltid en mängd frågor, som kan man sätta potatis nu, eller kan jag så sallat nu? Vårens och försommarens ankomst varierar från år till år, ibland upp till hela tre veckor. Sår man för tidigt blir det lätt bakslag, frost och kyliga regniga dagar är inget för frön och småplantor. Men det finns knep som underlättar, knep som aldrig slår fel, knep som min mormor Anna lärde mig: Kolla in naturens såtecken så vet du när det är dags.  De fungerar, jag är minst den fjärde generationen som följer dem:

När vitsippan blommar, socker- och spritärter kan i regel sås redan när vitsippan blommar.

När körsbärsträden och/eller darwintulpanerna blommar är jorden i din trädgård så pass uppvärmd att det dags att så rädisor, sallat, bondbönor, märg- och brytärter och sätta potatisen direkt i jorden.

När häggen blommar är risken för nattfrost över och då är det dags att plantera ut förkultiverade plantor av tomater, kryddor och zucchini samt sommarblommor som petunior och pelargoner. Nu kan man också så trädgårdsbönor.

Mer om naturens tecken kan du läsa här:

2. Odla där du har plats

Du kan odla potatis i en vanlig 10-liters hink, i en 50-liters jordsäck, bland dina dahlior i rabatten eller i ett stort köksland. I rabatterna finns det alltid bara fläckar där man kan odla tomater, zucchini och ärter. Och varför inte potatis. Mitt snyggaste potatisland har jag de år när jag odlar potatis, bondbönor och vita liljor vid kanten av min Mdm Plantierros. En gång kan kantas av en blandning av sallat och ringblommor eller krasse. På komposten stormtrivs växer med stort näringsbehov, som squasch /zucchini. Och är du lycklig ägare till en klippskreva, fyll den med jord och du har en superb växtplats för värme-och vattenkrävande zucchini och tomater. Klipporna lagrar solens värme och skrevan håller också kvar vattnet.

Bra sätt att få mera plats att odla grönsaker på är att gräva upp en del av gräsmattan. Eller att minska gräsmattan där den möter rabatterna.

Låt asfalten blomma

1 of 3

Har du bara asfalt? Inga problem, ett snabbt, bra miniland får du om du sätter två pallkragar på varandra och fyller dem med jord. Med enbart en pallkrage blir jorddjupet lägre och då fungerar minilandet utmärkt för sallat, rädisor och kryddor. Pallkragar finns numera att köpa i de flesta trädgårdsbutiker eller på Internet.

Man kan även lägga ut en 50-liters jordsäck direkt på marken och odla i den. I en sådan får lätt tre stånd potatis plats.

Låda/kruka, det går att odla i det mesta, bara kärlet tål vatten och inte läcker i sidorna.

Sallat och rädisor går utmärkt att odla i en vanlig balkonglåda, i en stor kruka, i en säck med jord eller som utfyllnad i rabatten.

Potatis, bönor, zucchini och tomat kräver en rejäl låda/kruka/hink som ska vara minst 40 cm djup. Saknar kärlet dräneringshål går det ändå att odla tomater och zucchini som är mycket törstiga växter.

Rabatt, odla gärna rädisor tillsammans med sallat. De vill ha samma typ av jord och har samma krav på vatten. Blanda med violer, penséer, ringblommor, eller låt solrosor bli klätterstöd till bönor och ärter.

Potatis kan man peta ner där det finns tomma fläckar i rabatten. Ett klassiskt knep är att odla två potatisar och en dahlia i en grupp.

Rabatter och grönsaksland ska vara minst 60 cm breda. För smala och för grunda medför för liten jordvolym. De kan vara bredare men se då till att du kan nå odlingen från två håll.

3. Bra jord livsviktigt!

Mullrik ska jorden vara. Det är få som har, oftast måste jorden förbättras. Bra köpejordar är s.k. U- och E-jord.

Jorddjupet bör vara två spadblad djupt. Kan du inte gräva så djupt, gör då som proffsen, skapa upphöjda bäddar. Dvs. luckra och rensa bort ogräs samt fyll på med ny jord ovanpå. På köpet får du ett bättre odlingsklimat för dina växter. Extra snygga blir upphöjda bäddar om du ramar in dem med en kant av pil, trä eller metall.

Väldränerat ska det vara, det finns fler växter som har dött av för kompakt och våt jord än av torka. Porös, lucker jord är varmare än kompakt. Och när det regnar tränger vattnet lättare ner. Gå aldrig på den jord du ska odla i.

Jag föredrar att gräva med en ergonomisk grävgrep före spade. Med de ergonomiska arbetar man automatiskt mer upprätt, med armarna närmare kroppen. Först känns de mycket ovant att använda men när man väl har börjat så kan man inte vara utan dem.

4. Snabbkur för trötta jordar:

• Snabbaste ansiktslyftningen för trötta jordar är att gräva ner 20-50 liter ogödslad barkmull + 30 liter hönsgödsel per kvadratmeter rabatt. Observera barkmull, inte täckbark.
• Barkmull gör att jorden blir porösare och håller fukten bättre. Även kogödsel fungerar bra som jordförbättring.

5. Tips sådd

Frön får inte torka ut, då avtar groningen. Markera fårorna, rader, rundlar eller enstaka hål för potatis. Vattna i fåran innan du lägger ner fröna. Se till att fröna har bra kontakt med den fuktiga jorden, och täck sedan fröna med jord. Vattna sedan igen. Strö sedan ut lite sand där du har sått så hittar du lätt vart du ska vattna nästa gång. Sandmarkeringen underlättar också när småplantorna dyker upp, det blir lätt att se vad som är äkta vara och vad som är ogräs.

Och håll avstånden mellan fröna redan från början, så slipper du det tråkiga jobbet att gallra.

6. Löpande skötsel

Receptet är sol, vatten och bra jord- och du kommer att lyckas. Bästa väderstrecket för grönsaksodling är syd – sydvästläge.

Marktäckning, bästa sättet att hålla ogräset i schack och behålla markfukten är att täckodla. Lägg ut ett tjockt lager, 5-10 cm av växtmaterial runt dina plantor. Färskt gräsklipp och halm är suveränt, dock med en brasklapp, har du gott om sniglar så trivs de under gräsklippet. Marktäckning ska läggas ut när jorden är rejält fuktig och uppvärmd.

Vattning, en törstande planta som slokar vill ha vatten, och det på stört. Kallt eller ljummet spelar ingen roll, det är en myt att växterna inte vill ha kallt vatten. Däremot klarar ingen växt hett vatten.

När du vattnar, vattna då rejält så att vattnet tränger djupt ner i jorden. Då söker sig plantans rötter neråt, och blir mindre torkkänslig och också stadigare. Skvättvattning däremot gör att rötterna lägger sig uppe mot ytan, och plantan blir mycket känslig för torka.

Växter i kruka, särskilt i lerkrukor, kräver mera vatten och gödsel än de som står i en rabatt. Den lilla jordvolymen torkar snabbt ut och då krukplanteringar vattnas oftare blir påföljden att jorden snabbare lakas ur.

Näring, att ge en svag flytande gödselgiva varje gång man vattnar fungerar bra för sallat.

För tomat och zucchini använder jag gödselpinnar för tomat. Pinnarna är ett bra effektivt sätt att ge näring. De trycks ner i jorden bredvid plantan när den har vuxit till sig, den avger näring varje gång plantan vattnas. Jag har använt dessa sedan de kom på marknaden, för över 25 år sedan. En pinne räcker i cirka två månader, och längre än så behöver man sällan gödsla.

Billigaste näringen är färskt gräsklipp, som läggs ut runt plantorna i ett 10 cm tjockt lager. Det gillar särskilt tomater och zucchini. Gräsklipp runt potatisen kan delvis ersätta kupningen med jord.

Bönor och ärter behöver aldrig gödsel, de tillför istället näring till jorden. Så där du förra sommaren odlat bönor kan du i år lätt odla sallat.

OBS! Ge aldrig näring för tidigt, då kan växten dö. Plantan ska ha först ha etablerat sig. Även av för stark gödselgiva kan växten dö av. Det är bättre att ge lite och ofta än sällan och mycket.

7.Problem

Fåglar har ett gott öga till frön, då är fiberduk, en tunn vit väv, ett bra skydd för sådden. Fiberduk skyddar också potatisblasten mot den sena frosten.

När höstfrosten kommer lägg då fiberduken som skydd över zucchini- och tomatplantorna.

Sniglar och snäckor trivs under fiberduk, och de kalasar gärna på sallat och zucchini. Största problemet brukar den lilla grå åkersnigeln vara, samt mördarsnigeln. Lägg ut snigelmedel.

Ogräs brukar inte vara ett problem i potatislandet, kupningen är ett effektivt sätt att få bort just ogräs.  Så vill du ha bort kirskål, odla potatis där.

Av Kerstin Engstrand